Sök i Ratio Lex

Skrivelse till chefen för civildepartementet anhållit om entledigande från det honom lämnade uppdraget. Emellertid har efter 1911 års riksdagsskrivelse den s. k. arsenikfrågan kommit i ett nytt läge.

1913-04-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1913:11, Skrivelse till chefen för civildepartementet anhållit om entledigande från det honom lämnade uppdraget. Emellertid har efter 1911 års riksdagsskrivelse den s. k. arsenikfrågan kommit i ett nytt läge.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ändra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till Riksdagens kansli den 22 april 1913 kl. 1 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr tf i anledning

av väckt motion angående skrivelse till Konungen,

i fråga om vidtagande av åtgärder för undanröjande av

nu rådande fara av arsenikhaltig oljefärg.

Närvarande: Herrar Enderstedt, Svensson i Skönsberg, Johanson i Gäre, Johanson i

Vetlanda, Lttndgren i Björna, Mörtsell, Sterne, Zelahn, Törnblom*) och Gustafsson

i Brånsta*).

,!) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom Första kammaren väckt motion, nr 86, som hänvisats Motionen.

till behandling av kammarens andra tillfälliga utskott, har herr Clason

hemställt, att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, det

täcktes I-Cungl. Maj:t snarast möjligt vare sig vidtaga sådan ändring av

§ 28 mom. 2 i giftstadgan av den 7 december 1906, att orden »med

vattenfärg gjord färganstrykning» utbytas mot »färganstrykning», eller

på annat sätt vidtaga åtgärder, att den nu rådande faran av arsenikhaltig

oljefärg, särskilt holländsk zinkvitt, undanröjes.

Beträffande den närmare motiveringen för nämnda framställning får

utskottet hänvisa till motionen.

Första kammarens utskott har i sitt utlåtande yttrat följande:

»I anledning av en utav herr Clason år 1911 inom Första kam - Första kammaren

väckt motion beslöt nämnda års riksdag att i skrivelse till Kungl. mfkott U*

Bihang Ull Riksdagens -protokoll 1913. 13 samt. 2 avd. 11 höft. (Nr 11.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t genom sakkunniga låta utreda,

vad från det allmännas sida borde göras för att i möjligaste mån upptäcka,

förebygga och motverka faran av kronisk arsenikförgiftning samt

vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Statsrådet och chefen för civildepartementet har ock den 30 januari

1912 efter vederbörligt bemyndigande uppdragit åt professorn F. Lennmalm,

professorn P. Klason och apotekaren A. E. Blomqvist att verkställa

den av Riksdagen begärda utredningen. Sedan apotekaren Blomqvist

under innevarande år avgått ur kommittén, har i hans ställe till

sakkunnig utsetts professorn E. von Euler-Chelpin, varjämte professor

Lennmalm i skrivelse till chefen för civildepartementet anhållit om entledigande

från det honom lämnade uppdraget.

Emellertid har efter 1911 års riksdagsskrivelse den s. k. arsenikfrågan

kommit i ett nytt läge. I ett flertal offentliga byggnader i vårt land har

under senare tider arsenikförgiftning i stor utsträckning ägt rum bland de

personer, som hava sina ämbetslokaler i dessa byggnader. I det gamla

riksdagshuset här i staden ha nära nog samtliga de personer, som där

hava sitt arbete, blivit arsenikförgiftade. Verkställda undersökningar av

anledningen till förgiftningen hava visat, att densamma med säkerhet varit

arsenikhaltig oljefärg. I flera byggnader har man nämligen ansett sig tvungen

avlägsna den arsenikhaltiga färgen och ersätta den med arsenikfri sådan.

Det har visat sig, att personer därefter kunna vistas i dessa byggnader

utan att bliva förgiftade. Även i många privata byggnader, där arsenikhaltig

oljefärg kommit till användning, har arsenikförgiftning kunnat

konstateras.

På grund av att sålunda under senare tider i stor utsträckning i

vårt land förekommit fall av arsenikförgiftning, hava såväl i pressen

som i den offentliga diskussionen röster höjts för att statsmyndigheterna

skulle ingripa mot användande av arsenikhaltig oljefärg. Eu förevarande

motion utgör ett bevis härför.

I den nu gällande giftstadgan ha inga bestämmelser lämnats angående

högsta tillåtna arsenikhalten i oljefärg. Däremot äro sådana

bestämmelser meddelade beträffande tapeter, vattenfärg och dylikt.

Medicinalstyrelsen, som vid giftstadgans tillkomst avgav yttrande rörande

de föreslagna bestämmelserna, anförde därvid bland annat, att

då en i oljefärg möjligen förekommande ringa mängd av arsenik torde

få anses vara så pass bunden, att den ej kunde anses hälsovådlig, det

ej syntes styrelsen medföra någon risk i hygieniskt avseende att vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 3

anstrykning med oljefärg stadga lindrigare bestämmelser än beträffande

tapeter och vattenfärg.

Emellertid har erfarenheten visat, att medicinalstyrelsens antagande,

att arseniken i oljefärger vore så fast bunden, att den icke kunde anses

hälsovådlig, ej hållit streck. Den arsenikhaltiga oljefärgen har tvärtom

i synnerligen många fall visat sig åstadkomma arsenikförgiftning. Orsaken

härtill torde måhända i viss mån bero på ändrat sätt för måleriarbetet

och byggnadsarbetet över huvud taget. Det moderna byggnadssättet

med oljemålade väggar och med korkmattor belagda cementgolv

medför ofta, att rummen under långa tider fukta. I dessa fuktiga rum

uppstår mögelsvamp, som i sin ordning inverkar på arseniken i oljefärgen

och sönderdelar densamma. Även har man numera börjat att vid

målning med zinkvitt i stor utsträckning använda, jämte linolja, annan billigare

olja eller ock terpentin. Följden härav har blivit, att färgen

under en lång tid förbliver mjuk, varför den med lätthet angripes av

mögelsvampar.

Overintendentsämbetet har ock insett faran av att använda arsenikhaltig

oljefärg samt i sina kontrakt angående statens byggnader numera

insatt det villkor, att använda färger skola vara arsenikfria och att

speciellt holländsk zinkvitt icke får användas.

Den s. k. arsenikkommittén har haft sin uppmärksamhet fästad

vid nu ifrågavarande motion. I en till chefen för civildepartementet

den 27 sistlidne mars ingiven promemoria har nämligen ledamoten av

kommittén professor P. Iviason beträffande motionen anfört: ''Denna

motion vilar tydligtvis på den förutsättningen, att arseniken i det holländska

zinkvittet är av lika eller nära lika giftiga egenskaper som i

arseniksyrlighet. Hade så visat sig vara förhållandet, kunde måhända

skäl förefunnits för dess bifallande. Då emellertid detta, såvitt man

kan bedöma av hittills utförda undersökningar, långt ifrån är förhållandet,

torde enligt mitt förmenande frågan om importförbud å holländsk

zinkvitt böra anstå, tills arsenikens grad av giftighet i detsamma blivit

till fullo utrönt.’

Med anledning av denna promemoria har professor Lennmalm den

29 i samma månad till chefen för civildepartementet ingivit en skrivelse

i ämnet. Däri anför professor Lennmalm bland annat:

''Det är sedan länge eu väl känd sak, att mögelsvampar inverka

på arsenikhaltig oljefärg under vissa förhållanden, men ej under alla

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens snöra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

förhållanden; är färgen mycket torr och hård, brukar det ej lyckas att

frigöra arsenikgaser. Praktiskt taget kan man uttrycka detta på följande

sätt, med exempel taget från gamla riksdagshuset och liknande

byggnader: holländsk zinkvitt i oljefärg är sannolikt mindre farlig i

soliga, torra rum, men den är helt säkert farlig i fuktiga rum, särskilt

om färgen är dålig, icke torkande. Un stor erfarenhet från vart land

föreligger i detta ögonblick härom.

Yi veta, att ett stort antal arsenikförgiftningsfall uppträtt i hus,

där holländsk zinkvitt använts, och vi veta, att sjukdomsfallen upphört,

då den holländska zinkvitten avlägsnats. Yi veta, att holländsk

zinkvitt är eu importerad vara, som för vårt land är alldeles överflödig.

Den sehlesiska zinkvitten håller 1 a 2 milligram arsenik per kg. färg;

den holländska zinkvitten håller 500, 600, 700, 800, 900 milligram per

kilogram färg, således eu oerhörd arsenikhalt i jämförelse med den

sehlesiska zinkvitten. Den holländska zinkvitten är visserligen något

billigare pr kg., men i stället är den mindre dryg än den sehlesiska,

så att enligt målares uppgift blir det billigare att måla ett hus med

sehlesisk zinkvitt än med holländsk. I ett flertal byggnader, där den

holländska zinkvitten använts, har man med stora kostnader nödgats avlägsna

den. Jag erinrar om gamla riksdagshuset, där reparationskostnaderna

säkerligen komma att överstiga 100,000 kronor.

Den holländska zinkvitten är dyr, dålig och hälsofarlig; ur hygienisk

liksom ekonomisk synpunkt finnes ingen anledning att använda

den. Staten har redan själv skyddat sig mot den holländska zinkvitten

på så sätt, att överintendentsämbetet förbjudit densammas användning i

statens byggnader. Under de givna omständigheterna synes det vara

självklart, att staten också bör skydda den stora del av det svenska

folket, som ej bor eller har sitt arbete i statens byggnader, genom att

på lämpligt sätt förhindra användningen av holländsk zinkvitt.

Yisserligen är arsenikfrågan för närvarande föremål för utredning,

men anser utskottet, att användande av arsenikhaltig oljefärg

medför så stor fara för människors hälsa och så stora ekonomiska förluster

såväl för staten som för kommunerna och de enskilda, att ett

omedelbart ingripande från statsmyndigheterna mot användande av sådan

färg är av nöden. Statsmyndigheterna böra sålunda i detta fall ej vänta,

tills utredningen av arsenikfrågan i sin helhet föreligger.

Motionären har föreslagit, att i giftstadgans 28 § andra mom. orden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 5

''med vattenfärg gjord färganstrykning’ borde utbytas mot ''färganstrykning’.

Utskottet anser, att den sålunda föreslagna förändringen otvivelaktigt

skulle i hög grad förebygga användandet av arsenikhaltig oljefärg,

men möjligt är ock, att detta resultat bättre kan vinnas genom

andra åtgärder från Kungl. Maj:ts sida. Huvudsaken är, att kraftiga

åtgärder vidtagas snarast möjligt i ändamål att förhindra uppkomsten

av ytterligare arsenikförgiftning genom oljefärg i vårt land.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att, förutom i Holland,

jämväl i Amerika, Tyskland, Frankrike och Italien tillverkas zinkvitt

innehållande arsenik i ansenlig mängd.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att Första

kammaren för sin del måtte besluta, att Riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt vare sig

vidtaga sådan ändring av § 28 mom. 2 i giftstadgan av den 7 december

1908, att orden ''med vattenfärg gjord färganstrykning'' utbytas mot

''färganstrykning’, eller på annat sätt vidtaga åtgärder, att den nu

rådande faran av arsenikhaltig oljefärg undanröjes.»

Reservation har avgivits av herr Rosén, som anfört:

»Såsom utskottet erinrar, beslöt 1911 års riksdag att i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t genom sakkunniga låta

utreda, vad från det allmännas sida borde göras för att i möjligaste mån

upptäcka, förebygga och motverka faran av kronisk arsenikförgiftning

samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Hå den av Riksdagen begärda utredningen föranlett Kungl. Maj:t

att tillsätta den s. k. arsenikkommittén, vars arbete ännu ej avslutats, och

då Kungl. Maj:t ej lärer underlåta att vidtaga de åtgärder i av Riksdagen

önskad riktning, som kunna befinnas nödiga, har jag ansett, att

en ny skrivelse i samma syfte icke borde avlåtas, och fördenskull yrkat,

att utskottet skulle hemställa, att herr Clasons förevarande motion icke

måtte till någon Första kammarens åtgärd föranleda.»

Första kammaren har bifallit sitt utskotts hemställan, varefter detta Första kambeslut

genom protokollsutdrag delgivits Andra kammaren, som hänvisat marens beslut.

ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 11.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Utskottet.

''Nya sakkunniga i arsenikfrågan kava numera utsetts. Statsrådet

ock chefen för civildepartementet har nämligen den 15 april 1913 på

därom gjorda ansökningar entledigat professorerna Lennmalin, Ed ason

och von Euler-Chelpin från ovan omförmälda uppdrag samt uppdragit

åt professorn K. A. Petrén, medicine doktorn I. C. Bang, laboratorn,

filosofie doktorn L. Bamberg samt docenten G. Virgin att inom civildepartementet

i egenskap av sakkunniga biträda vid ifrågavarande utredning.

Departementschefen bär tillika vid besvarandet av eu inom Andra

kammaren angående förevarande fråga framställdinterpellation meddelat, att

han med ordföranden i den sålunda tillsatta kommissionen överenskommit,

att kommissionen skyndsamt skall överväga, vilka provisoriska ändringar i

giftstadgans här ifrågavarande bestämmelser kunna anses mest trängande

och vara av beskaffenhet att i avbidan på kommissionens slutliga undersökning

kunna ifrågasättas; och har departementschefen därjämte i detta

sammanhang uttalat en förhoppning, att förslag till sådana provisoriska

stadganden skola kunna föreligga inom några få månader.

Frågan om åtgärder till förekommande av arsenikförgiftning genom

oljefärg är sålunda på vederbörande departementschefs föranstaltande föremål

för sakkunnig behandling, vilken, i enlighet med vad ovan anförts,

inom kort torde leda till det av motionären avsedda resultatet. Med

hänsyn härtill finner utskottet, som i själva saken till fullo delar den

av första kammarens utskott uttalade meningen, icke minst i fråga om

nödvändigheten av frågans synnerligen skyndsamma behandling, för sin

del en skrivelse till Ivungl. Maj:t i ämnet icke påkallad.

Utskottet får alltså hemställa,

att Andra kammaren icke måtte biträda

Första kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 22 april 1913.

På utskottets vägnar:

M. ENDEBSTEDT.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:73 Skrivelse till Konungen, angående vidtagande av åtgärder för undanröjande av nu rådande fara av arsenikhaltig oljefärg. s. 1 i texten