Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Näjd'' angående viss ändring i gällande giftstadga.

1913-04-18 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1913:12, Skrivelse till Kungl. Näjd'' angående viss ändring i gällande giftstadga.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ändra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12.

i

Nr 12.

Ankom till Riksdagens kansli den 24 april kl. 1 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 12, i anledning

av väckt motion om skrivelse till Kungl. Näjd''

angående viss ändring i gällande giftstadga.

Närvarande: Herrar Enderstedt, Hallén*), Svensson i Skönsberg, Johanson i

Hare, Johanson i Vetlanda, Lundgren i Björna, Mörtsell, Sterne, Zelahn och Gustafsson

i Brånsta*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering''.

I en inom Andra kammaren väckt, till dess andra tillfälliga ut- Motionen

skott hänvisad motion, nr 209, har herr Nilsson i Linnås med instämmande

i motionens syfte av herrar Jonsson i Hökhult, Räj och Rosenquisl

hemställt, att Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj: t

anhålla, det Kungl. Maj:t måtte föranstalta om sådan ändring i kungl.

giftstadgan av den 7 december 1906, att handeln med »mjöldryga»

såsom råvara måtte bliva fri.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Bland de gifter, som enligt kungl. giftstadgan av den 7 december

1906 räknas till första klassen, är även så kallad »mjöldryga», och

får detta gift, även såsom råvara, sålunda enligt nämnda stadga icke

av producenten försäljas till någon annan än den, som är berättigad att

idka handel med övriga gifter av denna klass, det vill säga apoteksföreståndare.

Visst slag av gift får dessutom försäljas till föreståndare

för vetenskaplig institution eller laboratorium, eller ock till näringsidkare,

som använder visst slag av gift i sitt yrke samt iakttagit de för en

sådan rätt stadgade föreskrifter.

Griftstadgan har naturligtvis tillkommit i syfte att förhindra spridning

av farliga gifter ibland folket och på sä sätt förebygga missbruk

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 2 avd. 12 käft. (Nr 12.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

av desamma. På grund av det sätt, på vilket mjöldryga!! produceras,

verkar dock giftstadgan — i fråga om detta gift såsom råvara — alldeles

motsatsen till sitt egentliga syfte.

Mjöldrygan är en svampväxt, som utbildar sig på sädesaxen, huvudsakligen

på råg, och är på grund av sitt fortplantningssätt mycket, svår,

om icke omöjlig att utrota. Då sålunda detta gift ofrivilligt produceras

av nästan varje lantman, som producerar råg, blir det såsom råvara

spritt pa landsbygden så fullständigt som möjligt och, om det icke omsorgsfullt

bortrensas, även inblandat i brödet till förtäring.

Ehuru detta i de flesta fall blir i så ringa mängd, att förtäringen

av bröd av detta slag icke i allmänhet visat sig innebära nämnvärd risk,

har dock, enligt min kännedom, i en familj inom Södra Hestra socken,

Jönköpings län, samtidigt inträffat två sjukdomsfall — det ena med

dödlig utgång — vilka anlitad läkare förklarade vara beroende på förgiftning

med mjöldrygor.

Såsom apoteksvara hava mjöldrygor stort värde och röna livlig

efterfrågan. På grund härav har man också börjat att tillvarataga desamma,

men då de icke kunna försäljas till uppköpare, utan endast av

producenten direkt till apotek, blir försäljningen av denna vara på landsbygden

med sina stora avstånd i de flesta fall svår och i många fall

nästan omöjliggjord, särskilt då det gäller små partier, och folket måste

därför i många fall behålla giftet mot sin vilja. Om än lantmannen

kommer i tillfälle att avyttra sina mjöldrygor på närmaste apotek, så

blir det till det pris, som apotekaren själv vill betala, då ingen konkurrens

linnes. Inom Västbo härad av Jönköpings län drevs i slutet av

1911 och i början av 1912 av ortens handlande på vissa platser en livlig

handel med mjöldrygor. Detta skedde i fullständig okunnighet om giftstadgans

innehåll; konkurrensen var stark och varan betalades med upp

till omkring sex kronor per kilogram. Emellertid blevo en mängd handlande,

och även enskilda personer, som råkat köpa ett eller annat kilogram

mjöldrygor, åtalade vid häradsrätten och måste dömas att bota

lägsta bötesbeloppet 100 kronor, och detta ehuru de genom sin handel

till högt pris befriade folket i orten från en stor mängd gift, som de i

annat fall kommit att förtära. Det är ju en självklar sak, att ju högre

varan betalas, desto bättre tillvaratages densamma. Som synes av detta

exempel, verkar giftstadgan beträffande mjöldrygor icke i syfte att

undanskaffa och oskadliggöra det gift, sam lantmannen mot sin vilja

producerar, utan i fullständigt motsatt riktning.

Då detta gift, såsom råvara sålunda av naturen nästan årligen

sprides i så vidsträckt grad som sker och på vissa orter i ganska stor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 3

myckenhet, kan handel med mjöldrygor, om den finge fritt bedrivas,

icke hava annan verkan än att koncentrera varan, för att sedermera

av vederbörande handlande bliva försåld, antingen på våra apotek eller

i utlandet. Om personer skulle finnas, som önska missbruka detta gift,

så sätter giftstadgan med sin nuvarande lydelse icke det minsta hinder

härför.»

För att erfara fackmyndigheternas mening har utskottet hos vederbörande

statsråd anhållit om infordrande av yttranden i ämnet från

medicinalstyrelsen och farmaceutiska institutets styrelse, i anledning

varav utskottet fått mottaga de såsom bilaga A. och B. härvid fogade

utlåtanden. Därjämte har styrelsen för svenska medicinalväxtföreningen

inkommit med yttrande i frågan (se bilaga C).

Drogen mjöldryga är i gällande giftstadga upptagen i förteckning

I och är sålunda att räkna till giftiga ämnen av första klassen. Enligt

§ 8 i giftstadgan må sådant ämne, där det utgöres av oarbetat naturalster,

till salu hållas, försäljas eller utlämnas av person, som i första

hand insamlat detsamma. . Denna försäljningsrätt är dock icke obegränsad.

Jämlikt bestämmelserna i § 10 må nämligen person, som nyss

är nämnd, försälja eller utlämna giftigt ämne av första klassen endast

till apoteksföreståndare och, därest de behöva giftet för sin verksamhet,

fabrikanter, föreståndare för vetenskapliga institutioner och offentliga

undersökningslaboratorier samt näringsidkare. Vad mjöldryga beträffar

lärer emellertid denna drog med hänsyn till sin användning uppköpas

allenast af apoteksföreståndare.

Såsom av motionärens motivering framgår, torde den omständigheten

att mjöldryga är att räkna till giftiga ämnen av första klassen

vålla ganska avsevärda svårigheter vid den insamlade drogens saluförande.

I första hand är då att märka de långa avstånd, lantbon ofta

har att tillryggalägga för att komma till närmaste apotek, något som

särskilt då det gäller mindre partier mjöldryga torde avhålla vederbörande

från att tillvarataga varan. Härtill kommer att msamlaren med

hänsyn till den obetydliga konkurrensen mellan uppköparna i regel får

åtnöja sig med den betalning, som bjudes, även om den, såsom utskottet

erfarit, understundom är lägre än vad som i förhållande till

marknadsvärdet kan anses skäligt. Enligt vad inom utskottet upplysts

bär det till och med förekommit, att salubjuden mjöldryga av fullgod

beskaffenhet icke alls mottagits å apotek. Utskottet vill emellertid i

detta sammanhang framhålla, att svenska medicinalväxtföreningen, såsom

ock av bilagorna framgår, bedriver eu synnerligen erkännansvärd verk
-

UtsJcottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

samhet för väckandet av intresset att insamla medicinalväxter, och att

föreningen i detta arbete jämväl rönt en glädjande framgång. Särskilt

beträffande mjöldryga har föreningen, såsom den i sitt yttrande anför,

sökt sprida kännedom om dess handelsvärde samt meddelat att drogen

inköpes å apoteken, varjämte föreningen själv förmedlar försäljningen

av den. Emellertid måste föreningen jämlikt giftstadgans bestämmelser

för uppköp av mjöldryga från förstahandsinsamlarna uteslutande

använda sig av apoteksföreståndarna. Därom är ej heller något att

säga i de fall, då dessa mottaga den salubjudna varan och för densamma

betala ett i förhållande till dess handelsvärde skäligt pris, men i den

mån så icke är förhållandet — och på sätt ovan sagts inträffar också

detta — måste det ligga såväl uti insamlarnas som föreningens intresse,

att avsättningsmöjligheterna för drogen ordnas på ett mera tillfredsställande

sätt.

Motionären har tänkt sig, att detta intresse enklast och bäst skulle

tillgodoses därigenom att handeln med mjöldryga såsom råvara gjordes

fullständigt oberoende av giftstadgans bestämmelser. Uti de inkomna

utlåtandena hava emellertid uttalanden häremot gjorts, och har därvid

särskilt åberopats, dels att ett frigörande av handeln med mjöldryga,

med hänsyn till i densamma förekommande starka giftämnen, lätt skulle

kunna medföra, att ödesdigra misstag komme att ske eller rent av att

drogen missbrukades, särskilt såsom abortivt medel, dels och att drogens

användbarhet för medicinskt ändamål vore beroende av en sorgfällig,

sakkunnig behandling, vilken förutsatte insikter av den art, som i allmänhet

endast den farmaceutiskt bildade yrkesmannen ägde, samt att

i betraktande härav det kunde befaras att ett frigörande av handeln

med den ifrågavarande drogen skulle medföra, att mindervärdiga och

skadade partier komme i handeln till men för priset å den svenska

mjöldrygan, som nu ägde gott anseende å den utländska marknaden.

Den senare av dessa olägenheter torde emellertid vara överkomlig,

då ett visst mått av erfarenhet i fråga om drogens rätta behandling i

regel torde kunna förvärvas även av insamlarna och andra uppköpare

än apoteksföreståndare, och därjämte de, som förmedla drogens försäljning

till utlandet, förvisso skola låta sig angeläget vara att tillse, det

endast fullgod vara exporteras.

Det förra skälet däremot — drogens allmänfarlighet — synes enligt

utskottets, uppfattning vara av den art, att utskottet med hänsyn

till detsamma icke anser sig kunna tillstyrka bifall till motionärens förslag

sådant det föreligger. Då det emellertid står fast, att nu gällande

bestämmelser i giftstadgan i avsevärd grad inskränker möjligheten för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

insamlare av den ofta i stor utsträckning förekommande mjöldrygan att

vinna avsättning för varan samt även understundom oförmånligt inverkar

å priset å densamma, har utskottet övervägt, huruvida icke någon

mindre vittgående åtgärd än den av motionären föreslagna skulle kunna

vidtagas, varigenom det ifrågavarande intresset bleve tillgodosett, samtidigt

med att missbruk av den giftiga varan i möjligaste mån förhindrades.

Utskottet har då tänkt sig, att allenast grosshandeln med mjöldryga

skulle göras fri och detta endast i den omfattning, som i det

till Riksdagens behandling nu föreliggande förslaget till apoteksvarustadga

är föreslaget i fråga om apoteksvaror. Den, som idkade grosshandel

med mjöldryga, skulle sålunda vara berättigad att försälja varan,

förutom till utländsk avnämare, allenast till apoteksföreståndare, person,

som är berättigad att idka grosshandel med mjöldryga samt, därest de

behöva giftet för sin verksamhet, fabrikanter, föreståndare för vetenskapliga

institutioner och offentliga undersökningslaboratorier samt näringsidkare.

En annan möjlighet vore måhända ett dispensförfarande, så

att Kungl. Maj:t på särskilda ansökningar lämnade tillstånd åt personer,

som kunde därmed betros, att av insamlarna uppköpa och i ovan angiven

omfattning försälja mjöldryga. I bägge fallen komme att påfordras

en motsvarande utvidgning av giftstadgans bestämmelser om förstahandsinsamlarnas

försäljningsrätt. En närmare utredning av frågan

torde kunna giva vid handen, huruvida det åsyftade resultatet bäst

vinnes genom anlitandet av någondera av de sålunda förslagsvis angivna

utvägarna eller på annat sätt.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Andra kammaren måtte, i anledning av förevarande

motion, för sin del besluta, att Riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Magt anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes taga under övervägande, huruvida och i

vad mån åtgärder må kunna vidtagas i ändamål att

bereda lättare avsättningsmöjligheter för den, som i

första hand insamlat mjöldryga.

Stockholm den 18 april 1913.

På utskottets vägnar:

M. ENDERSTEDT.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

TILL KONUNGEN.

Bilaga A.

Sedan genom ämbetsskrivelse från civildepartementet av den 14 februari 1913

Eders Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen att inkomma med yttrande i anledning

av en framställning från Riksdagens Andra kammares andra tillfälliga utskott

beträffande en inom kammaren väckt motion nr 209 om skrivelse till Eders Kungl.

Maj:t angående sådan ändring i gällande giftstadga av den 7 december 1906, att handeln

med mjöldryga såsom råvara måtte bliva fri, i vilket medicinalstyrelsens yttrande

enligt av utskottet uttryckt önskan särskilt skulle angivas de skäl, på grund varav

mjöldryga tilläventyrs fortfarande borde räknas till giftiga ämnen av första klassen,

får medicinalstyrelsen härmed avgiva det sålunda anbefallda yttrandet.

Motionären har såsom skäl för sitt yrkande anfört, att giftstadgans nuvarande

bestämmelser angående handeln med mjöldryga ej uppfyllde syftemålet att förhindra

spridning av detta gift bland folket, lika litet som syftemålet att undanskaffa och

oskadliggöra den myckenhet av detta gift, som lantmannen själv producerade. Motionären

åberopar såsom stöd för sitt förslag två sjukdomsfall, det ena med dödlig utgång,

sannolikt orsakade av förtäring av mjöldryga inblandat i mjöl, samt framhåller,

hurusom mjöldrygans frigörande såsom råvara skulle medföra, att insamlarna av varan,

vilken hade stort värde och rönte livlig efterfrågan såsom apoteksvara, lättare kunde

finna avsättning för densamma, varigenom dess oskadliggörande skulle komma att

befordras.

Styrelsen kan ej till fullo dela motionärens uppfattning angående den uppgift,

som giftstadgan har att fylla. Giftstadgan har enligt styrelsens mening tillkommit

för att reglera handeln med gifter till förekommande av missbruk med desamma,

men dess uppgift kan icke, såsom motionären formulerat denna, vara att »undanskaffa

och oskadliggöra det gift, som lantmannen mot sin vilja producerar». Åtgärder

i sådant syfte skulle kräva helt andra bestämmelser men synas knappast av behovet

påkallade, vid det förhållande att mjöldrygan förekommer till så relativt ringa

mängd i råg, att, om denna omsorgsfullt rensas, halten mjöldryga blir så liten, att,

såsom motionären själv medgiver, förtäring av mjöldrygehaltigt rågbröd i allmänhet

icke visat sig innebära någon nämnvärd risk. Att på basis av undantagsvis inträffade

sjukdomsfall, som tillskrivits mjöldryga, införa en ny lagstiftning i avsikt att söka

utrota giftet, torde således ej hava fog för sig, så mycket mindre som ett sådant utrotande

på lagstiftningens väg icke ens torde vara möjligt.

Drogen mjöldryga är i gällande giftstadga upptagen i förteckning I och är sålunda

att räkna till giftiga ämnen av första klassen. Enligt § 8 i stadgan må giftigt

ämne av första klassen, där det utgöres av oarbetat naturalster till salu hållas, försäljas

eller utlämnas av person, som i första hand insamlat detsamma. Denna rätt

är dock icke oinskränkt utan begränsas av bestämmelserna i § 10 i samma stadga.

Det synes som om motionären fattat giftstadgans bestämmelser så, att mjöldryga

icke skulle få försäljas till annan än apoteksföreståndare. Så är visserligen icke

förhållandet, ty även fabrikanter, näringsidkare med flera få inköpa detta liksom alla

s. 7 Kontrollera mot PDF

Ändra kammarens (indra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12. 7

andra gifter av första klass, dock endast för så vitt de behöva ifrågavarande gift för

sin verksamhet. Då emellertid mjöldryga, åtminstone här i landet, saknar teknisk

användning, torde dock denna rätt sakna betydelse för avsättning av den insamlade

varan, varför i själva verket ifrågavarande drog knappast torde kunna av insamlare

försäljas till annan än apoteksföreståndare.

Ett frigörande av handeln med mjöldryga i syfte att åstadkomma lättare avsättning

för insamlarna, varigenom mjöldrj^gans utrotande enligt motionärens mening

skulle befordras, skulle emellertid medföra, att större kvantiteter av densamma skulle

komma att samlas på fullkomligt oansvariga händer, varifrån samma vara sedan utan

minsta kontroll kunde försäljas eller utlämnas åt vem som hälst. Det lider intet

tvivel, att härigenom icke endast ödesdigra misstag kunde ske utan även missbruk av

den giftiga varan, särskilt vid fall av havandeskap, kunde äga rum.

Så länge någon handel med mjöldryga utom de svenska apoteken icke ägde

rum, och då insamlarna av sådan vara icke ägde kännedom om rätta sättet att insamla

och konservera densamma, torde det pris, som apoteken betalat, hava ställt sig

relativt lågt. Annorlunda hava förhållandena gestaltat sig under senare år, sedan

svenska medicinalväxtföreningen sökt taga hand om varans insamling och fördelaktiga

avyttring.

På grund av sakkunnig och omsorgsfull behandling efter uppköpandet åtnjuter

också numera den svenska drogen mjöldryga såsom apoteksvara stort anseende på

världsmarknaden och exporteras av svenska medicinalväxtföreningen nästan uteslutande

för medicinskt ändamål, under det att den ryska mjöldrygan ej åtnjuter samma förtroende

och därför nästan uteslutande exporteras för beredning av whisky. Priset å

svensk mjöldryga vid inköp i första hand, vilket år 1910 ställde sig så lågt som 75

öre per kilogram, steg år 1911 till 2 kronor 50 öre och 1912 till 5 kronor 50 öre å

6 kronor per kilogram. Sistnämnda prisstegring torde väl till största delen få tillskrivas

minskad tillgång å varan, orsakad av årets torra försommar, men även oberoende

härav har stegring av priset å varan gjort sig gällande, och detta är med all

säkerhet beroende av det upplysningsarbete till beredande av ökade avsättningsmöjligheter,

som bedrivits av svenska medicinalväxtföreningen.

Indelningen av giftiga ämnen i giftstadgans två klasser har skett med fästat

avseende å de allmänfarliga följder, som kunna tänkas förenade med respektive ämnens

svårare eller lättare åtkomlighet för allmänheten. Drogen mjöldryga har hänförts till

första klassen på grund av dess grad av giftighet, vilken i det hela sammanfaller med

övriga till första klassen hänförda giftiga ämnens.

Ett frigörande av handeln med mjöldryga skulle konsekvent medföra ett frigörande

även av ett stort antal andra i naturen förekommande farliga giftväxter.

Den våda av missbruk, särskilt i fosterfördrivningssyfte, som ovan antytts vara förenad

med drogens större åtkomlighet, är även en omständighet, som ej bör åsidosättas

vid avgörandet av frågan om graden av drogens allmänfarlighet.

Slutligen torde man icke böra underlåta att taga hänsyn jämväl till den inkonsekvens,

som skulle följa av ett frigörande inom Sverige av försäljningen av ifrågavarande

drog. Samma drog skulle nämligen då, om den kommer från utlandet, icke

kunna införas av andra än de i § 2 av giftstadgan angivna personerna, under det att

den inom landet finge försäljas av vem som helst till vem som helst.

Någon svårighet för insamlare av drogen att avyttra den torde för övrigt icke

numera föreligga. Om det också icke kan förnekas, att inflytande av konkurrens vid

varans uppköpande från insamlarna i första hand icke eller endast i ringa grad får

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

göra sig gällande, torde dock förhållandena nu vara avsevärt bättre än förr. Enligt

uppgift från svenska medicinalväxtföreningen har nämligen denna genom spridande

av cirkulär, särskilt i trakter, där mjöldrygan brukar förekomma i sådan myckenhet,

att ett insamlande kan löna sig, fäst allmänhetens uppmärksamhet vid fördelen av

mjöldrygans insamlande och försäljning, samtidigt med att föreningen meddelat uppgift

å närmast befintliga uppköpare (apotek).

Då sålunda i vårt land ringa svårighet synes föreligga för lantmannen att

finna avsättning för insamlad mjöldryga, som det synes, till skäligt pris, och då sädens

rensning, såsom förut blivit anfört, i allmänhet medför tillräcklig trygghet mot mjöldrygan

ur hälsosynpunkt, synas även motionärens farhågor, med anledning av att

folket i många fall finge »behålla giftet mot sin vilja» eller skulle »komma att själft

få förtära giftet», icke böra tillmätas större betydelse.

Medicinalstyrelsen, som fördenskull anser, att drogen mjöldryga på grund av

dess giftighet fortfarande bör upptagas bland i förteckning I till gällande giftstadga

angivna giftiga ämnen av första klassen, får därför för sin del uttala sig för, att den

väckta motionen icke måtte föranleda någon ändring av gällande giftstadgas bestämmelser

för handeln med denna vara.

Stockholm den 22 mars 1913.

Underdånigast:

Klas Linroth. Herm. Petersson. E. Sederholm.

Harald Er öder ström.

A. E. Bastman.

Bilaga B.

TILL KONUNGEN.

Sedan Eders Kungl. Maj:t den 14 februari 1913 anbefallt farmaceutiska institutets

styrelse att avgiva underdånigt yttrande över en inom Riksdagens Andra kammare

väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i gällande

giftstadga, att handeln med mjöldryga såsom råvara måtte bliva fri, får styrelsen,

som i ärendet infordrat yttrande från institutets lärarekollegium, vilket yttrande härmed

bifogas, i underdånighet anföra, att styrelsen för sin del instämmer i kollegiets

ovanberörda yttrande och alltså på däri angivna skäl vill uttala såsom sin mening

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

att mjöldryga fortfarande bör räknas till giftiga ämnen av första klassen. Remisshandlingarna

återgå.

Stockholm den 4 april 1913.

Underdånigst:

R. A. Wawrinsky. Severin Jolin. G. Lagerheim.

K. E. Wawrinsky.

TILL FARMACEUTISK^ INSTITUTETS STYRELSE.

Lärarekollegium får härmed i form av protokollsutdrag vördsamt avgiva yttrande

angående sådan ändring i gällande giftstadga att handeln med mjöldryga såsom

råvara måtte bliva fri m. m. Remisshandlingarna återgå.

Stockholm den 1 april 1913.

H. V. Rosendahl.

Utdrag ur protokoll hållet vid Farmaceutiska institutets lärarekollegiums

sammanträde den 1 april 1913.

Närvarande herrar Bergh, Ekecrantz, v. Friedrichs, Huse, Liljeström,

Rising, Rosendahl och Westling.

Herr Ahlqvist var frånvarande med anmält godkänt förfall.

§ 1.

Föredrogs en från institutets styrelse remitterad skrivelse från kungl. civildepartementet,

vari styrelsen anbefalldes inkomma med av Riksdagens Andra kammares

andra tillfälliga utskott, med anledning av en inom kammaren väckt motion om

skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring i gällande giftstadga, att handeln

med mjöldryga såsom råvara måtte bliva fri, begärt yttrande i ämnet med särskilt

angivande av de skäl, på grund varav mjöldryga tilläventyrs fortfarande borde räknas

till giftiga ämnen av första klassen.

Under den diskussion, som med anledning härav uppstod, yttrade herr Bergh:

»Kungl. Maj:ts nådiga giftstadga torde hava tillkommit i syfte att, icke såsom

motionären synes förutsätta förhindra spridning av farliga gifter bland folket, utan

genom att försvåra åtkomsten, hämma missbruk av giftiga ämnen och förebygga eller

åtminstone inskränka förgiftningsolyckor. Ett viktigt medel för vinnandet av detta

syftemål är att låta allmänhetens inköp av häftigt verkande gifter, i nådiga giftstadgan

betecknade som giftiga ämnen av första klassen, äga rum uteslutande hos personer,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 saml. 2 avd. 12 käft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

som vid vården och försäljningen av desamma handla under tjänsteansvar (apoteksföreståndare).

Vidtagandet av en åtgärd, sådan den motionären föreslagit, är enligt min

mening ägnadt att förrycka detta giftstadgans egentliga syfte. Sannt är, att mjöldrygan

— likaväl som andra till växtriket hörande giftiga ämnen, som inom landet

odlas eller förekomma i vilt tillstånd — å insamlingsorten kunna missbrukas. Att

sådana missbruk likväl höra till sällsyntheterna är odisputabelt, och torde detta förhållande

väl närmast hava sin orsak i lantbefolkningens okunnighet om den ifrågavarande

drogens egenskaper. Annorlunda torde emellertid förhållandet bliva, om

handeln med mjöldrygan frigåves och denna giftiga drog sålunda bleve lätt åtkomlig

för befolkningen i städerna och övriga industricentra. Drogens egenskap av bland

annat abortivum skulle därstädes helt visst icke förbliva obeaktad. Den verkan, ett

frigivande av handeln med mjöldrygor skulle åstadkomma, torde därför bliva en helt

annan än den motionären föreställer sig. De hos uppköparna (lanthandlarna) anhopade

större mängderna mjöldryga torde ingalunda, såsom motionären förutsätter, uteslutande

komma att försäljas till apotekare eller utlandet; snarare torde uppköparne komma

att räkna sina förnämsta kunder bland städernas affärsmän, vilka i sin ordning komme

att utportionera giftet till den stora allmänheten. Vad jag här anfört, torde i och för

sig vara tillfjdlest att motivera bibehållandet av nu gällande stadganden rörande

handeln med mjöldrygor. Jag anser mig emellertid böra andraga ännu ett skäl härför,

som synes mig värt att beakta.

Mjöldryga saknar som bekant i vårt land varje praktisk användning, äger

uteslutande medicinsk betydelse. På samma gång den utgör ett högt skattat läkemedel,

är den emellertid till sin medicinska verkan mycket varierande alltefter åldern

och den behandling, som kommit den till del efter insamlingen. För att mjöldryga

skall bibehålla sina medicinska egenskaper oförändrade och sålunda medföra den av

läkaren vid sjukdomsfall åsyftade effekten, kräver denna ömtåliga drog speciell behandling

(torkning, förvaring etc.), vilken emellertid förutsätter insikter av den art,

som i allmänhet endast den farmaceutiskt utbildade yrkesmannen besitter. Detta

synes mig ytterligare tala för, att handeln med mjöldrygor förbehålles den kvalificerade

läkemedelsförsälj aren, apotekaren.

Slutligen vill jag påpeka att efterfrågan å mjöldrygor från apotekens sida

under de senaste åren varit ganska stark och att de olika apoteken sökt att draga

till sig största möjliga mängd av drogen ifråga, varav följden blivit ett relativt högt

inköpspris. Motionärens förklaring, att konkurrens saknas vid lantmännens försäljning

av insamlade mjöldrygor torde därför icke överensstämma med åtminstone under

senare år faktiskt rådande förhållanden.»

På grund av vad herr Bergh sålunda yttrat, beslöt lärarekollegiet såsom sin

mening uttala, att mjöldryga fortfarande borde räknas till giftiga ämnen av första

klassen och således såsom råvara ej bliva fri.

Rätt utdraget, intygar

ex officio

H. V. Rosendahl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 12.

11

Bilaga G.

TILL ORDFÖRANDEN I RIKSDAGENS ANDRA KAMMARES ANDRA

TILLFÄLLIGA UTSKOTT.

Styrelsen för svenska medicinalväxtföreningen, som genom Edert tillmötesgående

blivit satt i tillfälle att få yttra sig med anledning av inom kammaren väckt

motion, nr 209, angående handeln med mjöldryga, får vördsamt anföra följande:

Svenska medicinalväxtföreningen har till ändamål att uppmuntra allmänheten

till insamling och odling av medicinalväxter samt att skaffa avsättning för sådana.

Föreningen har sökt verka för detta mål genom en mångfald tidningsartiklar, cirkulär

m. m.

Särskilt angående mjöldryga har föreningen sökt sprida kännedom om dess

handelsvärde samt meddelat att drogen inköpes på apoteken, och att föreningen förmedlar

försäljningen därav till obegränsade kvantiteter samt till för varje tillfälle

gängse handelspris. Lantmannen kan således nu när som helst få avsättning för

den mjöldryga, som insamlas, och priserna regleras till viss grad av de noteringar

föreningen på grundval av handelspriset i utlandet gör.

Tidigare har den svenska mjöldrygan på utlandets marknad betingat blott det

pris, som betalats för låga kvalitéer, men genom svenska medicinalväxtföreningens

försorg har den svenska drogen numera blivit bekant för de i branschen ledande stora

läkemedelsfabrikerna och betalas med högsta gängse pris, vilket gör att lantmannen i

sin ordning kan få bättre betalt.

Mjöldryga är emellertid ett ämne, som vid oändamålsenlig förvaring etc. synnerligen

lätt fördärvas, så att den blir oanvändbar till läkemedel, och om handeln

därmed överlåtes till personer, som äro obekanta med hithörande förhållanden, vore

det att befara att mindervärdiga och skadade partier komme att utbjudas och därmed

det goda rykte, den svenska mjöldrygan nu börjat vinna, skulle försvinna och som

följd därav priset sjunka till förfång för lantmannen, Hur ömtålig drogen är framgår

därav, att den ej ens vid sorgfälligaste insamling och förvaring är fullgod efter

ett år (på apotek får den ej förvaras längre än ett år), samt att en handfull i ett

större parti inblandad skadad mjöldryga kan göra partiet osäljbart till läkemedelsbruk.

Då producenterna av mjöldryga således numera kunna få avsättning för obegränsade

kvantiteter till pris, som står i skälig proportion till marknadspriserna, och då

ett lössläppande av handeln med mjöldryga till personer, som sakna kännedom om,

hur drogen bör behandlas och förvaras för att bibehålla sitt värde, antagligen skulle

förorsaka en sänkning av priset, får svenska medicinalväxtföreningens styrelse vördsamt

uttala såsom sin mening, att någon förändring i nu gällande lagstiftning angående

mjöldryga ej bör ske.

Stockholm den 12 april 1913.

Svenska medicinalväxtföreningens styrelse

Knut Sjöberg.

Nils de Verdier.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.