Skrivelse till Kungl. Maj:t angående lindring i de mindre bemedlades kostnader för hospitalsvård.
1913-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1913:3, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående lindring i de mindre bemedlades kostnader för hospitalsvård.
Dokumentets text
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till Kiksdagens kansli den 27 februari 1913 kl. 3 e. m.
Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3, i anledning
av inom låda kamrarna väckta motioner om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående lindring i de mindre
bemedlades kostnader för hospitalsvård.
I eu inom Andra kammaren väckt, till dess andra tillfälliga nt- Motionen.
skott hänvisad motion, nr 215, har herr Olausson, med instämmande i
motionens syfte af herr Hellberg, hemställt, att Eiksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Ivnngl. Magt måtte i gällande
sinnessjukstadga vidtaga sådan ändring i bestämmelserna beträffande avgiften
för vård å hospital, att den mindre bemedlades kostnader härför
bli avsevärt minskade.
I afseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Inom Första kammaren har herr A. Petrén väckt en med nu ifråga- Likalydande
varande likalydande motion, nr 88. motto» i
J 7 borsta kam
mareu.
Första kammarens första tillfälliga utskott, som till förberedande Första kambehandling
fått mottaga sistnämnda motion, har i sitt utlåtande anfört: "“Stoff**''
»När det gällt att bereda vård åt sinnessjuka, har hittills den största
svårigheten legat i bristen på utrymme i de offentliga vårdanstalterna.
I den mån de beslutade nya hospitalen hinna bliva färdiga, torde denna
svårighet bliva undanröjd eller åtminstone i betydlig mån minskad, men
svårigheterna sluta icke i och med de sjukas upptagande å vårdanstalter.
För de fullständigt obemedlade är visserligen någorlunda sörjt därigenom,
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt, 2 avd. 3 käft. (Nr 3.)
2 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.
att kommunerna äro lagligen förpliktade att betala avgifterna för dem,
men i fråga om kategorien mindre bemedlade finnes icke någon sådan
förpliktelse. Kommunen kan vara barmhärtig och helt eller delvis betala
avgiften — och detta sker även på många ställen — men den kan
också begagna sin rätt att till sista öret uttaga sin fordran ur den sjukes
egendom eller hos de för honom betalningsskyldiga, och detta händer
tyvärr icke sällan. Följden blir då stundom den, som motionären påvisat,
att sinnessjuka, som väl behövde hospitalsvård, kvarhållas i hemmen
hos sina anhöriga, för att icke dessa må ekonomiskt gå under.
Att botemedel måste sökas mot detta missförhållande, ligger i öppen dag.
Det, som ligger närmast till hands, vore nedsättning i avgiften, men
för att denna nedsättning skulle medföra åsyftad verkan, behövde den
vara ganska stor. Därjämte kan väl svårligen sättas i fråga, att för de
obemedlade, för vilka kommunerna betala, skulle erläggas högre avgift
än för de mindre bemedlade; men en nedsättning även för de förstnämnda
skulle vålla eu icke obetydlig ökning i statens redan förut stora
utgifter för hospitalsvård, varjämte det skulle ge en lättnad i fattigvårdskostnad
icke blott åt hårt betungade kommuner, som därav vore i behov,
utan även åt sådana, som icke behövde det.
En annan enligt utskottets mening mera tilltalande utväg vore, att
Riksdagen beviljade ett anslag, ur vilket mindre bemedlade sinnessjuka,
möjligen även hårt betungade kommuner, kunde erhålla hjälp till erläggande
av avgiften.
Ett tredje sätt vore, att landstingen åtoge sig saken. Detta är
redan förhållandet i åtminstone två landsting, Uppsala och Kristianstads,
men även om detta ärende sålunda ligger inom landstingens befogenhet,
torde en förpliktelse för landstingen i detta hänseende icke föreännas.
Om någon av dessa eller någon annan åtgärd bör vidtagas, torde
endast efter vederbörlig utredning kunna avgöras.
Utskottet hemställer alltså, att Första kammaren ville för sin del
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes
efter verkställd utredning vidtaga eller, om så erfordras, för Riksdagen
föreslå sådana åtgärder beträffande sinnessjukas vård å hospital, att
den mindre bemedlades kostnader härför bliva avsevärt minskade.»
Forsta kärn- Första kammaren har bifallit sitt utskotts hemställan, varefter detta
marensbeslut. })eg}u^ genom protokollsutdrag delgifvits Andra kammaren, som hänvisat
ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.
it ådra kuwinotirsris andra tillfälligu utskotts utlutcMde Nr 3. 3
Utskottet har i huvudsak icke något att erinra mot Första kammarens
utskotts utlåtande. Fastmer delar utskottet den uppfattningen, att
det ur såväl samhällelig som humanitär synpunkt är en angelägenhet
av synnerlig vikt, att de mindre bemedlades kostnader för hospitalsvården
lindras.
Utskottet får alltså hemställa,
att Andra kammaren måtte biträda det av Första
kammaren i ärendet fattade beslutet.
Stockholm den 27 februari 1913.
Utskottets
utlåtande.
På utskottets vägnar:
M. ENDEKSTEDT.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.