Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående lindring i de mindre bemedlades kostnader för hospitalsvård.

1913-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1913:3, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående lindring i de mindre bemedlades kostnader för hospitalsvård.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till Kiksdagens kansli den 27 februari 1913 kl. 3 e. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3, i anledning

av inom låda kamrarna väckta motioner om

skrivelse till Kungl. Maj:t angående lindring i de mindre

bemedlades kostnader för hospitalsvård.

I eu inom Andra kammaren väckt, till dess andra tillfälliga nt- Motionen.

skott hänvisad motion, nr 215, har herr Olausson, med instämmande i

motionens syfte af herr Hellberg, hemställt, att Eiksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Ivnngl. Magt måtte i gällande

sinnessjukstadga vidtaga sådan ändring i bestämmelserna beträffande avgiften

för vård å hospital, att den mindre bemedlades kostnader härför

bli avsevärt minskade.

I afseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Inom Första kammaren har herr A. Petrén väckt en med nu ifråga- Likalydande

varande likalydande motion, nr 88. motto» i

J 7 borsta kam
mareu.

Första kammarens första tillfälliga utskott, som till förberedande Första kambehandling

fått mottaga sistnämnda motion, har i sitt utlåtande anfört: "“Stoff**''

»När det gällt att bereda vård åt sinnessjuka, har hittills den största

svårigheten legat i bristen på utrymme i de offentliga vårdanstalterna.

I den mån de beslutade nya hospitalen hinna bliva färdiga, torde denna

svårighet bliva undanröjd eller åtminstone i betydlig mån minskad, men

svårigheterna sluta icke i och med de sjukas upptagande å vårdanstalter.

För de fullständigt obemedlade är visserligen någorlunda sörjt därigenom,

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt, 2 avd. 3 käft. (Nr 3.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

att kommunerna äro lagligen förpliktade att betala avgifterna för dem,

men i fråga om kategorien mindre bemedlade finnes icke någon sådan

förpliktelse. Kommunen kan vara barmhärtig och helt eller delvis betala

avgiften — och detta sker även på många ställen — men den kan

också begagna sin rätt att till sista öret uttaga sin fordran ur den sjukes

egendom eller hos de för honom betalningsskyldiga, och detta händer

tyvärr icke sällan. Följden blir då stundom den, som motionären påvisat,

att sinnessjuka, som väl behövde hospitalsvård, kvarhållas i hemmen

hos sina anhöriga, för att icke dessa må ekonomiskt gå under.

Att botemedel måste sökas mot detta missförhållande, ligger i öppen dag.

Det, som ligger närmast till hands, vore nedsättning i avgiften, men

för att denna nedsättning skulle medföra åsyftad verkan, behövde den

vara ganska stor. Därjämte kan väl svårligen sättas i fråga, att för de

obemedlade, för vilka kommunerna betala, skulle erläggas högre avgift

än för de mindre bemedlade; men en nedsättning även för de förstnämnda

skulle vålla eu icke obetydlig ökning i statens redan förut stora

utgifter för hospitalsvård, varjämte det skulle ge en lättnad i fattigvårdskostnad

icke blott åt hårt betungade kommuner, som därav vore i behov,

utan även åt sådana, som icke behövde det.

En annan enligt utskottets mening mera tilltalande utväg vore, att

Riksdagen beviljade ett anslag, ur vilket mindre bemedlade sinnessjuka,

möjligen även hårt betungade kommuner, kunde erhålla hjälp till erläggande

av avgiften.

Ett tredje sätt vore, att landstingen åtoge sig saken. Detta är

redan förhållandet i åtminstone två landsting, Uppsala och Kristianstads,

men även om detta ärende sålunda ligger inom landstingens befogenhet,

torde en förpliktelse för landstingen i detta hänseende icke föreännas.

Om någon av dessa eller någon annan åtgärd bör vidtagas, torde

endast efter vederbörlig utredning kunna avgöras.

Utskottet hemställer alltså, att Första kammaren ville för sin del

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes

efter verkställd utredning vidtaga eller, om så erfordras, för Riksdagen

föreslå sådana åtgärder beträffande sinnessjukas vård å hospital, att

den mindre bemedlades kostnader härför bliva avsevärt minskade.»

Forsta kärn- Första kammaren har bifallit sitt utskotts hemställan, varefter detta

marensbeslut. })eg}u^ genom protokollsutdrag delgifvits Andra kammaren, som hänvisat

ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

s. 3 Kontrollera mot PDF

it ådra kuwinotirsris andra tillfälligu utskotts utlutcMde Nr 3. 3

Utskottet har i huvudsak icke något att erinra mot Första kammarens

utskotts utlåtande. Fastmer delar utskottet den uppfattningen, att

det ur såväl samhällelig som humanitär synpunkt är en angelägenhet

av synnerlig vikt, att de mindre bemedlades kostnader för hospitalsvården

lindras.

Utskottet får alltså hemställa,

att Andra kammaren måtte biträda det av Första

kammaren i ärendet fattade beslutet.

Stockholm den 27 februari 1913.

Utskottets

utlåtande.

På utskottets vägnar:

M. ENDEKSTEDT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.