Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Majd angående förbud i vissa fall mot befordran å järnväg av försändelser, innehållande brännvin.

1913-02-18 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1913:1, Skrivelse till Kungl. Majd angående förbud i vissa fall mot befordran å järnväg av försändelser, innehållande brännvin.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 1

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 febroari 1913 kl. 2 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 1,

i anledning av en av herr Johanson i Vetlanda väckt

motion, nr 163, om skrivelse till Kungl. Majd angående

förbud i vissa fall mot befordran å järnväg av försändelser,

innehållande brännvin.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till dess tredje tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 163, har herr Johanson i Yetlanda framställt

det yrkande, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

sådan ändring i nu gällande bestämmelser, att vid svensk järnvägsstation

icke får mottagas till befordran paket eller kolli, innehållande brännvin

eller andra brända eller destillerade spirituösa drycker, som väga mindre

än 25 kilogram.

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

ȁr 1907 beslutade Riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts proposition,

att erbjuda de gästgivare, vilka avstodo den rätt till utskänkning

av brännvin, som de ägde enligt 10 § i kungl. förordningen av den 9

juni 1905, eu årlig ersättning för sin återstående livstid, beräknat efter

10 öre per liter av det litertal, som under ett treårigt medeltal försålts

under ett år.

Syftet med detta beslut måste hava varit att minska spritförbrukningen

och få bort de olägenheter, som utskänkningen åstadkom vid gästgivaregårdame

i landsorten. Det hade och säkerligen lyckats, om det icke

bär gått som många gånger förr, att när lagstiftningen stängt en dörr men

lämnat en annan öppen, så bar man gått genom den, som lämnats öppen.

Där gästgivarne mot ersättning antogo anbudet och avstodo från utskänkningsrättigheterna,

upphörde väl brännvinsförsäljningen på de gästgivaregårdarne.

Men då stodo alla Sveriges järnvägsstationer öppna för att genom

dem på ett till och med bekvämare sätt få behovet av brännvin

fyllt. Paket, innehållande eu enda liter, komma nu mycket ofta genom

Bihang till Riksdagens protokoll 1.913. 13 sand. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.)

Motionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Ändra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

järnvägarnas bemedling att stanna hos en fattig, försupen drinkare, som

knappast har bröd för dagen.

I det samhälle, där jag bor, betalar staten Över 6,000 kronor om

året till innehavaren av en enda gästgivaregård för upphörda utskänkningsrättigheter.

Men det finnes 14 järnvägsstationer (därav 5 i en enda

socken) inom samma försäljningsområde, vilka nu i mycket stor utsträckning

användas som avhämtningsställen i stället för den gamla indragna

gästgivaregården. Yid en av de minsta av dessa stationer ute i skogsbygden

ha ankommit och avhämtats under år 1912 3,442 liter brännvin.

Enligt kungl. kungörelsen av den 21 december 1904 få postpaket,

innehållande brännvin och andra brända, destillerade drycker, icke befordras.

Mig synes, som det vore möjligt att åtminstone i viss mån tillämpa

en dylik förordning ifråga om den rusdryckstrafik, som förmedlas genom

järnvägarna. Detta skulle ske genom att bestämma en viss minsta vikt

på de paket eller kolli, innehållande sprithaltiga drycker, som få befordras

å svensk järnväg. Därmed vore ju icke allt vunnet, men ändå så

mycket, att icke järnvägarna behövde tjänstgöra i stället för ett av Eiks-''

dagen utdömt och av staten inlöst krogväsen på landsorten.»

Utskottet delar motionärens uppfattning däri, att nu rådande oinskränkta

befordringsrätt för brännvin samt andra brända eller destillerade

spirituösa drycker å svenska järnvägar medför uppenbara missförhållanden,

vilka påkalla statsmakternas uppmärksamhet. Huruvida

den av motionären föreslagna inskränkningen i denna befordringsrätt

till transport av försändningar vägande över 25 kg. är ägnat att verksamt

motarbeta de överklagade förhållandena, synes utskottet däremot

vanskligt att avgöra. Enligt utskottets mening står emellertid det av

motionären framförda spörsmålet i så nära sammanhang med vissa av de

viktiga nykterhetspolitiska frågor, för vilkas utredning Kungl. Maj:t den

17 november 1911 tillsatt den s. k. nykterhetskommittén, att det otvivelaktigt

av nämnda kommitté måste upptagas till behandling. Då utskottet även

förvissat sig om, att så kommer att bli förhållandet, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon Andra

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1913.

På utskottets vägnar:

AXEL yon SXEIDERN.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.