Skrivelse till Kungl. Majd angående förbud i vissa fall mot befordran å järnväg av försändelser, innehållande brännvin.
1913-02-18 · 2 sidor
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1913:1, Skrivelse till Kungl. Majd angående förbud i vissa fall mot befordran å järnväg av försändelser, innehållande brännvin.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 1
Nr 1.
Ankom till Riksdagens kansli den 18 febroari 1913 kl. 2 e. m.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 1,
i anledning av en av herr Johanson i Vetlanda väckt
motion, nr 163, om skrivelse till Kungl. Majd angående
förbud i vissa fall mot befordran å järnväg av försändelser,
innehållande brännvin.
Uti en inom Andra kammaren väckt, till dess tredje tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 163, har herr Johanson i Yetlanda framställt
det yrkande, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
sådan ändring i nu gällande bestämmelser, att vid svensk järnvägsstation
icke får mottagas till befordran paket eller kolli, innehållande brännvin
eller andra brända eller destillerade spirituösa drycker, som väga mindre
än 25 kilogram.
Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:
ȁr 1907 beslutade Riksdagen, i anledning av Kungl. Majrts proposition,
att erbjuda de gästgivare, vilka avstodo den rätt till utskänkning
av brännvin, som de ägde enligt 10 § i kungl. förordningen av den 9
juni 1905, eu årlig ersättning för sin återstående livstid, beräknat efter
10 öre per liter av det litertal, som under ett treårigt medeltal försålts
under ett år.
Syftet med detta beslut måste hava varit att minska spritförbrukningen
och få bort de olägenheter, som utskänkningen åstadkom vid gästgivaregårdame
i landsorten. Det hade och säkerligen lyckats, om det icke
bär gått som många gånger förr, att när lagstiftningen stängt en dörr men
lämnat en annan öppen, så bar man gått genom den, som lämnats öppen.
Där gästgivarne mot ersättning antogo anbudet och avstodo från utskänkningsrättigheterna,
upphörde väl brännvinsförsäljningen på de gästgivaregårdarne.
Men då stodo alla Sveriges järnvägsstationer öppna för att genom
dem på ett till och med bekvämare sätt få behovet av brännvin
fyllt. Paket, innehållande eu enda liter, komma nu mycket ofta genom
Bihang till Riksdagens protokoll 1.913. 13 sand. 3 avd. 1 käft. (Nr 1.)
Motionen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottet.
2 Ändra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.
järnvägarnas bemedling att stanna hos en fattig, försupen drinkare, som
knappast har bröd för dagen.
I det samhälle, där jag bor, betalar staten Över 6,000 kronor om
året till innehavaren av en enda gästgivaregård för upphörda utskänkningsrättigheter.
Men det finnes 14 järnvägsstationer (därav 5 i en enda
socken) inom samma försäljningsområde, vilka nu i mycket stor utsträckning
användas som avhämtningsställen i stället för den gamla indragna
gästgivaregården. Yid en av de minsta av dessa stationer ute i skogsbygden
ha ankommit och avhämtats under år 1912 3,442 liter brännvin.
Enligt kungl. kungörelsen av den 21 december 1904 få postpaket,
innehållande brännvin och andra brända, destillerade drycker, icke befordras.
Mig synes, som det vore möjligt att åtminstone i viss mån tillämpa
en dylik förordning ifråga om den rusdryckstrafik, som förmedlas genom
järnvägarna. Detta skulle ske genom att bestämma en viss minsta vikt
på de paket eller kolli, innehållande sprithaltiga drycker, som få befordras
å svensk järnväg. Därmed vore ju icke allt vunnet, men ändå så
mycket, att icke järnvägarna behövde tjänstgöra i stället för ett av Eiks-''
dagen utdömt och av staten inlöst krogväsen på landsorten.»
Utskottet delar motionärens uppfattning däri, att nu rådande oinskränkta
befordringsrätt för brännvin samt andra brända eller destillerade
spirituösa drycker å svenska järnvägar medför uppenbara missförhållanden,
vilka påkalla statsmakternas uppmärksamhet. Huruvida
den av motionären föreslagna inskränkningen i denna befordringsrätt
till transport av försändningar vägande över 25 kg. är ägnat att verksamt
motarbeta de överklagade förhållandena, synes utskottet däremot
vanskligt att avgöra. Enligt utskottets mening står emellertid det av
motionären framförda spörsmålet i så nära sammanhang med vissa av de
viktiga nykterhetspolitiska frågor, för vilkas utredning Kungl. Maj:t den
17 november 1911 tillsatt den s. k. nykterhetskommittén, att det otvivelaktigt
av nämnda kommitté måste upptagas till behandling. Då utskottet även
förvissat sig om, att så kommer att bli förhållandet, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon Andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 februari 1913.
På utskottets vägnar:
AXEL yon SXEIDERN.
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri, 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.