Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Klingl Maj:t angående förbud mot vilda djurs kringförande till förevisning.

1913-04-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1913:11, Skrivelse till Klingl Maj:t angående förbud mot vilda djurs kringförande till förevisning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till Biksdagens kansli den 19 april 1913 kl. 1 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga ■utskotts utlåtande nr 11, i anledning

av väckt motion om skrivelse till Klingl Maj:t

angående förbud mot vilda djurs kringförande till förevisning.

I en inom Andra kammaren väckt motion har herr Eriksson i Grängesberg

hemställt, att Riksdagen i skrivelse till Kung!. Maj:t ville anhålia,

det Kung!. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att förbjuda kringförande

från ort till ort av vilda djur till förevisning.

Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört följande:

»En allt vidare folkmening fördömer i vår tid uppenbar grymhet

mot djur. Husdjuren ha ock sedan lång tid varit skyddade i vår strafflag,

de vilda djuren däremot endast sedan år 1907. Under förra året

vann djurskyddstanken ytterligare tillämpning i vår lagstiftning genom

förbud att fånga räv i sax. Tiden torde nu vara inne att gå vidare på

den inslagna vägen med ytterligare lagskydd för djurens fri- och rättigheter.

Det ligger icke för rättsmedvetandet något stötande uti, att tama

djur hållas i fångenskap. Och icke heller torde vilda djur, födda i fångenskap

och förvarade under sådana former, att de icke direkt utsättas

för lidande, för närvarande påkalla allmännare medlidande. De samlingar

av vilda djur, som under namn av menagerie!'' forslas från den ena platsen

till den andra för att mot betalning förevisas, behandlas däremot på

ett sådant sätt, att de påkalla lagstiftarens uppmärksamhet.

Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 13 sand. 3 avd. 11 höft. (Nr 11.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Det ligger i sakens natur, att de ambulerande menageriägarne

näppeligen kunna åstadkomma sådana transport- och. förvaringsförhållanden,

att icke djuren utsättas för svåra lidanden. Att forsla eller på förevisningsorten

förvara en isbjörn vid 30 graders värme under brännande

sol, så att han icke oerhört plågas, torde vara ogörligt. Samma blir förhållandet

med de tropiska djuren under den kalla årstiden. Yid stationära

menagerie!'' kunna däremot sadana förvaringsanstalter åstadkommas,

att dessa olägenheter till väsentlig del upphävas. Även där menageriägarens

strävan är inriktad på att väl behandla de fångna djuren åsamkas

de härigenom lidande, vilket oerhört ökas, där ägaren, som i regel

torde vara händelsen, mera ser på affär sresultatet än på djurens bekvämlighet.

Ofta får man i landsortspressen läsa upprörande skildringar om hur

menageriägarne behandla sina djur. Som exempel kan anföras följande

skildring ur Härnösands-Posten för den 14 okt. i fjol. Där berättas

om ett menagera som besökt staden under marknaden och vilket ägdes

av danske undersåten K P. Olsén. Djurskyddsföreningens inspektör

på platsen, exekutor Dahlberg, hade besökt menagerie! och funnit

bl. a.:

1) Två st. sibiriska björnar av ansenlig storlek hade tillsammans ej

mera än c:a 2SU kvm:s golvyta, varjämte buren var så låg, c:a 1,20 m.,

att björnarna ej kunde resa sig upp i sin fulla längd.

2) En paradisapa var släppt tillsammans med 4 st, större kaniner i

en så trång lår, att apan hela tiden måste sitta än på den ena och än

på den andra kaninen. Apan plågade dessutom kaninerna genom att

slita och draga i dem och oroade dem dessutom oupphörligen på annat

sätt, Oiämpligheten av att sammanföra i så trång bur två så olika djurslag

framhålles.

3) Eu krokodil var nedlagd i en alldeles tät och mörk låda, i vilken

den får ligga såväl natt som dag. Ladan var så kort, att krokodilen ej

kunde ligga rak.

4) Én lejonhona syntes vara utlevad.

5) En sibirisk varg var utlevad och så sjuk, att han ej kunde röra

på sig.

6) Tre apor voro insatta i var sm alldeles för trånga bur. I densamma

tvingades de att sitta på en kantig pinne med så knappt utrymme,

att de knappast kunde vända på sig.

7) Två gröna papegojor sutto i var sin alldeles för trång bur.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Efter anmälan av djurskyddsföreningen besökte länsveterinären menagerie!

och lämnade följande intyg, att användas som bevis vid åtal

mot menageriägaren:

I anledning av från Härnösands djurskyddsförening framställd begäran

därom, att jag ville yttra mig öfver utrymmesförliållandena för

djuren vid det enligt uppgift danske undersåten herr Kiels Peter Olsén

från Ivöpenhamn tillhöriga, för närvarande i Härnösand sig uppehållande

menagerie!, får jag härmed uttala den åsikten, att det utrymme, som

tillmätts respektive djur, överhuvud taget är allt för litet, och att i vissa

fall utrymmet är så knappt, att jag anser det vara uppenbart djurplågeri,

att ej bestå djuren större.

Denna min åsikt grundar jag dels på personliga iakttagelser vid

mitt besök den 12 dennes, dels på mig sedermera genom djurskyddsföreningen

lämnade mått å eu del burar.

Sålunda äro burarna för nedanstående djur följande:

(golvyta)

2

sibiriska björnar längd 2,25

m.

bredd

1,20 höjd

1,25 =

2,7

in2.

3

burar för 3 apor » 0,70

»

»

0,55

»

0,60 =

0,375

»

4

kaniner i en bur » 0,72

»

»

0,70

»

0,60 =

0,50

1

krokodil (om 1,35 längd) 1,15

»

»

0,72

»

0,80 =

0,83

»

Samtliga dessa mått äro enlig

t min

åsikt

allt

för knappa.

Hpp-

rörande liten är en bur om 0,70X0,55X0,60 för eu apa af den storlek,

som där förvaras. Också borde kunna fordras, att en krokodil, om han

ock givetvis befinner sig i ett tillstånd av föga känslighet, bör vara

försedd med så pass stor låda, att den kan ligga rak däri.

Intygas på heder och samvete.

Härnösand den 16 oktober 1912.

Torsten Segelberg.

Länsveterinär.

Olsén åtalades av allmänna åklagaren, men blev frikänd. Eu insändare

i eu norrlandstidning gör med anledning härav följande välbefogade

reflexioner: »Jag önskar och hoppas, att den tiden icke måtte

vara avlägsen, när man genom lagstiftning hindrar detta slags djurplågeri,

som heter ambulerande menagerie!-. Ty ett grymt djurplågeri

är det, ovärdigt vår omskrutna kultur. Yärnlösa varelser ryckas ifrån

sitt naturliga liv, stoppas in i burar, där de nätt och jämt kunna röra

sig, skakas i kvava järnvägsvagnar, uppstaplas på varandra, lassas och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

kastas på trillor av ovarsamma och samvetslösa människor. Kanske

ramlar buren med djuret i backen, som nu senast här i Sollefteå».

De svenska djurskyddsföreningarnas centralförbund har under förliden

sommar, genom utsändande av frågecirkulär, sökt inhämta kronolänsmännens

mening beträffande de ambulerande menagerierna och har

jag blivit satt i tillfälle att taga del av de inkomna svaren. Beträffande

djurens behandling fällas av många länsmän skarpa omdömen. Några

av de gjorda uttalandena kunna förtjäna att återgifvas: »Det säger sig

självt, att på landsbygden menageriägarne kunna göra som de vilja, då

oftast kronolänsmannen knappast vet, att de äro där, som ofta kan hända

i större distrikt, och dessutom föda givetvis saknas, då slaktare icke

finnes på platsen. Det är helt enkelt fasaväckande att sådant får förekomma

i vår tid.»

»Dessa djur, som så kringföras, plågas till största delen av sitt stillastående

och av brist på lämplig föda. Vad som mest av allt tilldragit

sig min uppmärksamhet, är isbjörnens hemska lidanden, där han i värmen

nästan helt kan försmäkta.» »Djuren ha i allmänhet för små burar»,

»anser all inspärrning vara djurplågeri», »anser kringresande

med vilda djur vara djurplågeri». »Djuren plågas av för lite utrymme»,

»anser, att menageriägarne göra sig saker till djurplågeri; djuren se raggiga

och modfällda ut genom hunger, törst, olämpliga klimatförhållanden

etc.», »anser, att både vanvård och misshandel förekomma».

Dessa uttalanden må vara nog.

Inga tvivel råda därom, att nästan undantagslöst grovt djurplågeri

förekommer vid alla ambulerande menagerie!’, och åklagaremakten står

däremot nästan utan möjlighet att med framgång kunna inskrida. Ovan

anförda fall från Härnösand är i detta fall nog så talande. Av flera länsmän

har framhållits vilka svårigheter möta i detta afseende i trots av

att tillräcklig bevisning i förekommande fall synes föreligga. På den

rena landsbygden, där vanvård och grymhet talrikast förekomma, torde

det i regel vara praktiskt taget omöjligt att få eu menageriägare dömd

för djurplågeri, hur uppenbart djurplågeriet än är. Utan att ha intyg

av veterinär som bevismedel, är det nästan hopplöst att få fällande dom,

och sådant är i regel ytterst svårt att utan större kostnad anskaffa. Menageriägaren

meddelas stämning, men tinget blir först flera månader därefter.

Under tiden har den åtalade aflägsna! sig från orten, ja, måhända

från landet, om han är utlänning. Säkert är, att han icke inställer sig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 5

och icke kan anträffas och dömes för uteblivande. Målet måste avskrivas

och det hela blir endast en tom demonstration.

Alla de missförhållanden, som av den allmänna meningen stämplas som

djurplågeri och borde näpsas, torde icke heller med nuvarande lagbestämmelse

kunna bestraffas. Endast ett exempel. Ingen vill val förneka,

att det icke är groft djurplågeri att under högsommarn forsla i en tillsluten

järnvägsvagn en i en trång bur innesluten isbjörn, men därför

kan näppeligen straff ådömas. På i ovannämnda cirkulär till kronolänsmännen

framställd fråga, hvad de ansåge »för åtgärder kunna vidtagas

genom lagstiftning eller eljest i afseende å dylikt djurplågeri», ha

127 yttranden avgivits. Av dessa yrka 85 absolut förbud för kringresande

menagerie!'' och djurförevisningar, och ofta göras sådana tillägg

som »inte det ringaste nytta», »ingen skulle bli lidande på ett förbud»,

»med nuvarande undervisningsmöjligheter i skolorna är det alldeles överflödigt».

Skärpta lagbestämmelser önskas av 31, bland vilka 3 erkänna

det vara djurplågeri, men försvara det, emedan de anse det vara av

intresse för undervisningen och folkbildningen. 7 anse nuvarande lagbestämmelser

vara tillräckliga. 1 meddelar, att Konungens befallningshavande,

efter framställning av kommunalstämman, icke lämnar tillstånd

till djurförevisningar inom distriktet. 2 rekommendera spridande av

upplysning bland allmänheten om människans missbruk av herraväldet

över djuren. En försöker vara skämtsam och önskar, »att allesammans

lössläppas».

Den enda fullt effektiva åtgärd mot djurplågeri vid djurförevisningar

af här antydd art, torde vara absolut förbud och inga viktigare

intressen trädas härigenom för nära. De enda skäl, som kunna åberopas

till försvar för deras fortvaro, är att de tjäna undervisnings-och folkbildningsändamål.

Det kan icke förnekas, att under gångna tider denna

synpunkt haft visst fog för sig, med nuvarande, lätt tillgängliga och

utomordentligt val gjorda avbildningar av vilda djur i fritt tillstånd och

i sin rätta omgivning är förhållandet icke detsamma. En väl utförd

kolorerad plansch, som avbildar ett lejon i sin fria vildhet, ger en långt

bättre föreställning om dessa djur än vad en mager, utlevad, i en trång

bur inspärrad lejonhona gör. Därtill komma de rika möjligheter till

folkupplysning, som biografen i detta avseende erbjuder. Å alla tätare

bebyggda orter givas biografföreställningar. Bl. a. förevisas i regel mycket

goda naturstycken och bilder från djurvärlden.

Yill man ytterligare förstärka détta undervisningsmaterial, kan detta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utskottets

yttrande.

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

lätt åstadkommas genom att döda och uppstoppade djur kringföras till

beskådande. Den store svenske naturforskaren professor A. G. Kathorst

antyder detta i sitt arbete »Hava djuren rättighet att leva», då han säger:

»För att eu zoologisk trädgård skall äga berättigande, måste den endast

hysa sådana djur, som verkligen tåla klimatet och som kunna trivas i

fångenskap. Faran ligger däruti, att man av samlingslusta och begär

att skryta med så mänga arter som möjligt även mottager djur, som

vantrivas, och om vilkas beteende i den fria naturen man därför icke

får någon korrekt föreställning. Sådana djur borde hellre dödas och

uppstoppas, det vore att göra pinan kort.»

Yid behandling av förevarande motion har utskottet kommit till

den övertygelsen, att kringförandet av vilda djur till förevisning ofta

är förenat med djurplågeri. Vidare håller utskottet före, att det gagn,

som med ifrågavarande förevisningar kan vinnas, nämligen att tjäna

undervisnings- och folkbildningsändamål, bättre kan bliva tillgodosett på

annat sätt, exempelvis genom muséer, planschverk och biografföreställningar,

än genom förevisande av enstaka ur sin råtta omgivning lösryckta,

ofta vanvårdade exemplar av de olika djurslag, som i allmänhet förekomma

i menägerierna.

TJtskottet har vid ärendets behandling haft till sitt förfogande genom

Kungl. Maj:ts försorg införskaffade uppgifter från överståthållareämbetet

och samtliga Konungens befallningshavande i riket angående

de under år 1912 meddelade tillstånd till förevisande av vilda djur samt

under samma tid i Sverige kringresande menagerie!’, deras storlek och

ägarnes nationalitet.

Av dessa uppgifter framgår, att under år 1912 av vederbörande

myndigheter åt 18 olika personer utfärdats sammanlagt 76 tillståndsbevis

att förevisa vilda djur, av vilka tillståndsbevis 39 avsett städer

och 37 landsbygden. Av de 18 menageriägarna hafva 13 varit svenskar,

2 danskar, en tysk, en holländare och eu italienare. Menagerierna

hava vanligen varit av obetydlig storlek och omfattat i regel högst ett

tiotal djur. Endast i tre fall har djurens antal överstigit 20. Tiden

för menageriernas uppehåll å samma plats har i regeln varit två ä tre

veckor, men har ibland, särskilt i större städer, utsträckts till ett par

månader.

Av ovanstående uppgifter synes framgå, att de ekonomiska intressen,

som genom det här ifrågasatta förbudet skulle beröras, äro så obetydliga,

4

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

7

att de icke höra avliålla utskottet från att tillstyrka ett förslag, som utskottet

i övrigt anser vara välbetänkt.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Andra kammaren måtte för sin del besluta, att

Riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj:t ville anhålla,

det Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att

förbjuda kringförande från ort till ort av vilda djur

till förevisning.

Stockholm den 18 april 1913.

På utskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar von Sneidern,

Winberg, Modig, von Hofsten, Hage, Dandenell, Svensson i Betingetorp, Sävström,

Carlson i Falun och Kahlström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:71 Skrifvelse till Konungen angående förbud mot vilda djurs kringförande till förevisning. s. 5 i texten