Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående sänkning av frakterna för vissa slag av färsk fisk.

1913-02-25 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1913:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående sänkning av frakterna för vissa slag av färsk fisk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till Riksdagen kansli den 4 mara 1918 kl. 11 f. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 4,

i anledning av herrar Olaussons och Wallentins motion

nr 160, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående sänkning

av frakterna för vissa slag av färsk fisk.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till dess tredje tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 160, hava herrar Olausson och Wallentin hemställt,

att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, alt Kungl. Maj:t

täcktes vidtaga åtgärder för en sänkning i uti motionen antydd riktning

av frakterna för färsk sill, däri inbegripet färsk strömming och färsk

makrill.

Till stöd för berörda hemställan hava motionärerna anfört följande:

»Samtidigt som man nu söker utfinna medel mot de alltjämt stegrade Molionen.

prisen på livsmedel har det under en följd av år inträffat och inträffar

alltjämt, att det på vår västkust under flera månader på året finnes överflöd

på så utmärkta födoämnen som sill och makrill. Tyvärr måste man

bekänna, att nämnda Åskslag ej kommit vårt land till godo såsom sig

bort. Det har för fiskerinäringens utövare och dess övriga representanter

alltid varit ett brännande spörsmål, huru man skulle kunna få de fångade

massorna av sill spridda överallt bland vårt lands befolkning. Från att

ursprungligen närmast hava berört fiskarbefolkningen, har frågan om spridning

av nämnda Åskslag, samtidigt med att dyrtiden hemsökt vårt land,

blivit av största betydelse för hela folket. Det gäller numera ej blott att

fiskarena skola få sälja sin vara till ett rimligt pris, utan också att skaffa

vårt folk möjlighet att erhålla billig föda.

Yarje åtgärd, som medför en ökad spridning av ifrågavarande Åskslag,

har därför den dubbla goda verkan, att den dels ger fiskarena bättre lön

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 3 avd. 4 käft. (Nr 4). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

för deras möda och därvid även verkar gagnande på fiskerinäringens utveckling,

dels ock bidrager till att motverka dyrtiden bland folket i allmänhet.

Med nutidens goda kommunikationer torde också möjlighet vara given

för en allmän spridning av de billiga fiskslagen. Säkerligen finnes det

olika medel för ernåendet av en ökad spridning. Undertecknade anse

emellertid ett nära till hands liggande medel vara en sänkning av frakterna

på statens järnvägar för transport av färsk fisk. Det torde nämligen

vara otvivelaktigt, att särskilt frakterna för mindre partier utgöra ett

stort hinder för spridning till från fångstplatserna avlägsna orter. Ofta

utgör frakten ett högre belopp än varans värde vid inköpet. Större delen

av Norrland torde nu ej, på grund av de vid långa distanser alltför höga

frakterna, få del av de rika sillfångsterna på vår västkust. Däremot lär

sill från Norges västkust gå över till våra norrländska landskap, där den

svenska sillen, på grund av den dyrare frakten, ej kan konkurrera med

den norska. Även ur denna synpunkt synes oss en sänkning av frakterna

vara önskvärd.

Enligt taxan för transporter å statens järnvägar beräknas nu frakten

på färsk sill efter tarifferna 3, 5 och 8, då resp. intill 2,500, minst

2,500 och minst 5,000 kilogram sändes på en gång. För annan färsk fisk

erlägges frakten efter tarifferna 2, 3 och 4 resp. För färsk sill är frakten

således redan nu billigare än för annan färsk fisk, ett förhållande, som

synes oss fullt berättigat med hänsyn till sillens uppträdande endast vissa

tider och då vanligen i överflödande mängder.

Enligt vår mening är dock en ytterligare sänkning av frakterna på

färsk sill av nöden. En sådan sänkning borde framförallt gälla styckegods,

ty det synes oss ganska klart, att den stora spridningen till alla delar

av vårt land till stor del måste ske genom sändningar av smärre partier.

Såsom enligt vår mening lämpligt vilja vi föreslå en sänkning till

tarifferna 8, 9 och 10 resp. för ovan angivna mängder i varje sändning.

Detta skulle för styckegods innebära en minskning av frakten med omkring

50 %. Men ej blott sill, utan även den längs Östersjökusten fångade

strömmingen borde gynnas med här ifrågasatta billigare frakter. Även

strömmingen uppträder ofta i stor riklighet och förtjänar en stor spridning

såsom en god folkföda. Särskilt under sommarmånaderna finnes på

västkusten också riklig tillgång på färsk makrill, som där säljes till ytterst

låga priser. För att den skall komma vårt folk tillgodo, vilja vi föreslå

en sänkning av frakten för den till samma tariffer som för sill.

Visserligen är frågan om ändrade fraktsatser i allmänhet på statens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

3

järnvägar sedan åtskilliga år tillbaka föremål för utredning, men synes

oss frågan om sänkning av frakten på ovan berörda fiskslag så viktig,

att den bör underkastas Riksdagens prövning och uttalande. På grund

av de årliga återkommande rikliga sill- och makrillfiskena och den alltjämt

rådande dyr tiden, är det av största vikt, att frågan får sin snara lösning».

De senare årens högst betydliga stegring av levnadskostnader och Utskottet.

livsmedelspriser har givit anledning till, att man på alla sätt sökt finna

medel att motverka denna tendens. Uppmärksamheten har bland annat riktats

på gällande fraktsatser för livsmedel, och man har hoppats att genom sänkningar

av dessa kunna vinna en avsevärd hjälp härvidlag. De ingående

undersökningar, som särskilt för Stockholms stads del verkställts, ha

emellertid ej givit stöd för några förhoppningar i sådan riktning. Man

har i stället, som även framgår av det vid utlåtandet såsom bilaga fogade

yttrandet av Stockholms stadsfullmäktiges livsmedelskommitté, kommit till

den uppfattningen, att eu förbättrad organisation av handeln med livsmedel

ävensom förbättringar i hygieniskt avseende av transportsättet, så att

livsmedeln må kunna fraktas långa vägar utan sänkning av varans kvalitet,

äro verksammare medel än fraktnedsättningar för att vinna en ökad tillförsel

med åtföljande billigare priser. Denna uppfattnings riktighet synes

utskottet vara särskilt påtaglig i fråga om det slag av livsmedel, beträffande

vilket motionärerna hemställa om fraktlindringar. Genom ovanligt

stora fångster å västkusten av t. ex. sill kan priset å denna vara sjunka

till belopp, som är särdeles lågt i förhållande till sillens näringsvärde

samt även betydligt, lägre än vid normala fångster. Sålunda uppkommande

prisvariationer uppgå till betydligt större belopp än de fraktsänkningar,

som kunna tänkas ifrågakomma. Om därför de av denna

orsak uppkomna låga sillprisen ej kunna giva anledning till att försändelser

av sill till avlägsna orter avsevärt ökas, synes icke heller sannolikt,

att en genom fraktlindring eventuellt åstadkommen prissänkning å varan på

konsumtionsorten skall kunna åstadkomma en sådan verkan. Det av motionärerna

framhållna synnerligen behj ärtans värda syftet synes därför utskottet

med större sannolikhet kunna främjas på ovan angivna vägar —

genom ordnandet av fiskhandeln och förbättrandet av transportsättet.

Motionärernas förslag är ägnat att ingiva starka betänkligheter i

järnvägsfinansiellt avseende, en fråga, som utskottet i det följande vill

något beröra.

Den av Kungl. Maj:t den 28 juni 1907 tillsatta kommittén för utarbetande

av förslag till ny taxa för transporter av gods å statens järn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

vägar har den 27 januari i år avgivit yttrande rörande den del av sitt

uppdrag, som omfattar nya taxor för livsmedelstransporter.

Kommittén har i huvudsak ställt sig avvisande till de från åtskilliga

håll under de senare åren framkomna kraven på fraktlindringar för detta

slag av transporter. Den hävdar nämligen, att en fraktsats ej bör sättas

lägre än att åtminstone järnvägens »föränderliga» driftkostnader bliva

täckta. Dessa äro de, vilka ökas i och med trafikens ökning, under det

att de »fasta» driftkostnaderna — för ränta å anläggningskapital, för banunderhåll

och allmän förvaltning m. m. — därvid icke undergå någon nämnvärd

höjning. En taxa, som fastställes på sådant sätt, att ej ens de föränderliga

driftkostnaderna täckas, leder således till direkta förluster för järnvägen,

vilka förluster ökas med stigande transporter av varor, fallande

under denna taxa. Noggranna beräkningar av vilka driftkostnader, som

äro föränderliga, och vilka som äro fasta, hava på kommitténs föranstaltande

verkställts, och tariffer, s. k. minimitariffer, vilka endast täcka de föränderliga

kostnaderna, hava upprättats. En jämförelse mellan dessa minimitariffer

och nu för livsmedel allmännast tillämpade tariffer utvisar, att på

de kortaste avstånden den nuvarande frakten är under minim itariff en,

och att den endast på längre avstånd vid vagnslastförsändningar höjer sig

1 —1,5 öre per kg över densamma. I medeltal kan skillnaden ej uppskattas

till fullt 0,5 öre, motsvarande i genomsnitt något över 1 % av varornas

medelvärde. Taxornas sänkande till i minimitarifferna upptagna belopp

kunde dock försvaras — ehuru säukningen för statsbanorna och de enskilda

järnvägarna tillhopa skulle förorsaka dem en inkomstminskning av

omkring 6 miljoner kronor om året — om det kunde tänkas, att avsevärda

fördelar härigenom verkligen skulle tillskyndas det allmänna i form

av minskade livsmedelspriser. Men även om en dylik mot fraktlindringen

svarande sänkning av livsmedelsprisen oavkortad kornme konsumenterna

till godo, bleve den vinst detta för dem medförde, icke stor,

särskilt om man tar i betraktande, att minskade trafikintäkter i budgeten

måste på skattevägen på det ena eller andra sättet ersättas. Det sannolika

är dock, att vinsten av den obetydliga fraktnedsättningen aldrig når

fram till konsumenten, utan stannar hos någon mellanhand.

Den andra möjlighet varigenom enligt kommittén en fraktlindring

kunde tänkas gynna konsumenterna, vore, om den skulle kunna stimulera

producenten till ökad produktion med åtföljande minskade tillverkningskostnader

och därav föranledda lägre priser. Men den ringa fraktnedsättningen

torde icke heller kunna åstadkomma en sådan verkan.

Kommittén håller före på här anförda skäl, att man genom föränd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande- Nr 4.

5

ring av frakttaxorna ej kan åstadkomma någon nämnvärd sänkning av

levnadskostnaderna. Yissa sänkningar av nu gällande taxor anser den

likväl vara fullt befogade och föreslår sådana särskilt beträffande längre

avstånd och större vagnslastsändningar.

Yad angår av motionärerna föreslagna sänkningar av fiskfrakterna,

utvisar nedanstående tabell dessa fraktsatser, jämförda -med nu gällande

frakter, de av kommittén föreslagna och de s. k. minimitarifferna, allt

beräknat i öre per 100 kg.

IVu sällande statsbanetrakter.

Färsk sill. Färsk

Km.

Styckegods.

2,5 ton.

5 ton.

Styckegodi

14

12

10

17

50

53

41

30

67

200

155

119

78

201

600

291

222

143

379

1000

387

294

195

504

strömming. Färsk makrill.

2,5 ton.

5 ton.

Styckegods.

2,5 ton.

5 ton.

14

12

17

14

13

53

41

67

53

48

155

119

201

155

139

291

222

379

291

260

387

294

504

387

344

Av kommittén föreslagna frakter.

Färsk sill ock strömming.

Km.

Styckegods.

2,5 ton.

5 ton.

10 ton.

10

41

25

18

17

50

63

45

32

29

200

145

120

86

77

600

283

234

148

113

1000

403

338

206

160

Färsk

makrill.

Styckegods.

2,5 ton.

5 ton.

10 ton

41

25

25

22

63

45

45

38

145

120

120

101

283

234

206

173

403

338

272

233

Minimitariffer.

Km.

Styckegods.

2,5 ton.

5 ton.

1©

47

23

10

200

115

78

36

©0©

258

194

92

100©

401

310

148

Motionärernas förslag.

10 ton.

Styckegods.

2,5 ton.

5 ton.

6

10

9

9

24

78

70

60

62

143

132

117

100

195

184

169

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.

Av denna tabell framgår, att, vad beträffar motionärernas önskemål

rörande likställighet mellan sill och strömming, kommittén redan tillmötesgått

detsamma. Makrill räknas däremot till »fisk av annat slag», som i

större vagnslastsändningar rubriceras under högre tariffer, men däremot i

försändelser intill 5 ton under samma tariffer som sill och strömming.

De av kommittén föreslagna fraktsänkningarna inskränka sig för övrigt,

som synes, till en obetydlig sådan för medelavstånden vid styckegodsförsändningar

och en något större för de längre avstånden vid vagnslaster om

10 ton och därutöver. Däremot förekomma avsevärda förhöjningar på de

allra kortaste avstånden.

Motionärernas förslag åter visar högre frakter än kommitténs vid

längre försändningar av vagnar om 10 ton. Alla övriga frakter äro däremot

betydligt lägre än såväl de av kommittén föreslagna som de beräknade

minimitarifferna.

Utskottet delar kommitténs betänkligheter mot att fastställa för statsbanorna

direkt förlustbringande taxor, så mycket mera som även utskottet

i detta fall anser det vara mycket möjligt, att en eventuellt vidtagen sänkning

i ringa grad eller kanske icke alls kommer konsumenten till godo,

utan endast kommer att gynna mellanhänderna. Kan åter tänkas, att

producenten skulle komma i åtnjutande av fraktlindringen, föreligger ett

fall, då staten skulle ge direkt understöd åt en viss näring, vilket bör

behandlas som en vanlig anslagsfråga, om vars berättigande utskottet saknar

anledning att ingå i bedömande. I varje fall är det tydligen nödvändigt,

att fraktlindringen ej, som motionärerna ifrågasatt, inskränkes till statsbanorna,

utan att den även tillämpas vid de enskilda banorna. Men

Kungl. Maj:t kan svårligen, ehuru formellt berättigad, fastställa frakttaxor

för de enskilda banorna, som äro för dessa direkt förlustbringande. Ett

anslag för täckande av de enskilda banornas förluster bleve i sådant fall

nödvändigt. Men utskottet håller även före, att statsbanornas ekonomi i

regel bör så ordnas, att statens järnvägar förränta för dem gjorda kapitalutlägg.

Om därför statens järnvägar för främjande av andra statsintressen

nödgas göra vissa uppoffringar, böra de för desamma hållas skadeslösa.

Denna princip har tillämpats vid beviljandet av fraktlindringar för transport

av kalk för jordbrukets behov, och bör så enligt utskottets förmenande

även ske, om skäl anses föreligga för medgivande av fraktlindringar för

fisktransporter i den utsträckning, som motionärerna föreslagit.

Motionärernas förhoppning, att man genom sänkta frakter skulle göra

det lättare för den svenska fiskerinäringen att bestå i konkurrensen från

Norge, torde ej heller komma att uppfyllas genom deras förslag, enär

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr i. 7

samma låga fraktsatser naturligen bli gällande även för transporter från

detta land och. möjligen därav rent utav kan föranledas, att den norska sillen

finner marknad ännu längre söderut än vad för närvarande är fallet.

Överhuvud taget hyser utskottet den uppfattningen, såsom ock ovan

framhållits, att motionärernas behjärtansvärda syfte, säkrare än genom i

sina verkningar ovissa och i järnvägsfinansiellt avseende mycket betänkliga

fraktnedsättningar, främjas genom alltjämt fortgående förbättringar i transportsättet

för fisk. Det kan i detta sammanhang erinras därom, att färsk

fisk, däri inbegripet färsk sill och strömming, vid järnvägstransporter behandlas

som »lättfördärvad vara» och alltså får sändas som ilgods med

persontåg enligt fraktgodstariff och med snälltåg i mån av utrymme med

50 % frakt förhöjning. Då styckegodstariffen för all fisk, såsom av den

ovan återgivna tabellen synes, ligger synnerligen nära den för fraktgods

beräknade minimitarifien, inses, att fisk redan nu intager en gynnad

ställning i frakthänseende. Men den betydelse, som den färska fisken

har och ytterligare bör kunna få som födoämne, gör en dylik behandling

av densamma berättigad. Åtskilliga förbättringar i transportavseende hava

de senare åren vidtagits, men ännu torde nog risker kvarstå att vid långa

försändningar ej erhålla varan i fullgott skick. Avhjälpandet av denna

olägenhet anser utskottet vara mera än någon fraktsänkning ägnat att

öka efterfrågan på fisk från västkusten till gagn för såväl konsumenter

som producenter.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att herrar Olaussons och Wallentins motion nr

160 icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd

föranleda.

På utskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.

Bilaga.

Till Riksdagens Andra kammares tredje tillfälliga utskott.

Med anledning av en inom Riksdagens andra kammare av herrar Olausson och

Wallentin väckt motion (nr 160) har kammarens tredje tillfälliga utskott hemställt

till Stockholms stadsfullmäktiges livsmedel skommitté att avgiva yttrande över i berörda

motion föreliggande ärende, och får livsmedelskommittén med anledning därav

anföra följande.

Motionärerna hemställa: »att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,

att Kungl. Maj:t täckes vidtaga åtgärder för en sänkning i ovan antydd riktning

av frakterna för färsk sill däri inbegripet färsk strömming och färsk makrill».

Den ovan antydda riktningen framgår av motionärernas motivering av skrivelseförslaget.

I motiveringen framhålles med all rätt den stora betydelse, som ett möjligast

vidsträckt användande av nämnda Åskslag såsom födomedel innebär i ekonomiskt avseende,

varjämte motionärerna anse, att det säkerligen finnes olika medel för ernåendet

av en ökad konsumtion. I en sänkning av fraktavgifterna på statens, järnvägar

vilja motionärerna se ett nära till hands liggande medel i nämnda riktning.

Denna åsikt kan emellertid livsmedelskommittén icke dela, i vad den avser

styckegods- och vagnslastförsändeiser, enär nämligen den sänkning av fraktavgifterna,

som överhuvud skulle kunna tänkas möjlig, bleve så obetydlig, att den praktiskt

sett blir utan betydelse för försäljningsprisen på nämnda fiskvaror även under förutsättning,

att den genom en sänkning uppkommande fraktavgiftsskillnaden komme

fiskprisen odelad till godo.

För att belysa denna åsikt skall livsmedelskommittén här nedan angiva några

fraktavgifter för färsk sill, vilka äro dels för närvarande gällande, dels av Kungl. järnvägstaxekommittén

föreslagna och dels av motionärerna ifrågasatta. Avgifterna avse

försändelser från västkusten till exempelvis Stockholm eller en järnvägstransport om

500 km. och pr 100 kg.

Enligt nu gällande tariffer:

intill

minst

minst

2.5 ton

2.5 ton

5 ton

tariff

3

5

8

öre

264

202

130

Enligt

taxekommitténs förslag

tariff

3

A

7

minst

10 ton

8

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Av motionärerna ifrågasatta:

tariff 8 9 10

öre 130 119 104

Härav framgår att skillnaden i avgifter mellan nu gällande frakttariffer och av

motionärerna ifrågasatta utgör för försändelser om

intill minst minst

2.5 lön 2.5 ton 5 ton

134 öre 83 öre och 26 öre

allt pr 100 kg. eller med andra ord endast resp. 1,34, 0,83 och 0,26 öre pr

kg. sill.

Då emellertid de av motionärerna ifrågasatta tarifferna torde för varan i fråga

understiga de minimitariffer, om vilka taxekommittén nämner i sitt betänkande, och

då en sänkning med åtföljande avgiftsskillnad sålunda utan tvivel icke ens komme

att uppgå till den ovan angivna, anser livsmedelskommittén, att en fraktsänkning i

berörd riktning icke i nämnvärd mån skulle inverka på försäljningsprisen eller på

varornas större omsättningsmöjlighet.

Vida viktigare än en fraktnedsättning är enligt livsmedelskommitténs åsikt, att

vederbörande järnvägsförvaltningar hava sin uppmärksamhet fäst därpå, att fiskvaror,

som ju äro ytterst ömtåliga fraktföremål, befordras med största möjliga snabbhet och

på i hygieniskt avseende bästa sätt. Ty den kvalitetsnedsättning, som lätteligen kan

drabba dylika, omtåliga varor genom ett olämpligt befordringssätt, är för alla intresserade

parter av vida vådligare innebörd än den ringa fraktavgifts-skillnaden.

Livsmedelskommittén är enig med motionärerna däruti, att färsk strömming bör

tarifferas i likhet med färsk sill. Järnvägstaxekommittén har även i sitt betänkande

beaktat det principiella i denna sak och föreslår de båda fiskslagens likhet i tariffering.

Beträffande åter makrill och annan slaktad färsk fisk föreslår nämnda kommitté

samma frakttariffering för dessa fiskvaror som för färsk sill och färsk strömming

vid försändelser dels i styckegods och dels om minst 2,5 ton, och är en sådan fraktlindring

för först nämnda fiskvaror synnerligen väl betänkt av hänsyn till dylika

varors ispackning. I principiellt hänseende torde sålunda motionärerna kunna förvänta

sin önskan uppfylld rörande makrillens tangering i likhet med sillens.

Ett medel att befordra fiskvarors större avsättning från produktionsorterna till

de enskilda hemmen vore utan tvivel ett väl avpassat system för paketförsändelser.

Rörande detta ärende har livsmedelskommittén i en skrivelse till Kungl. järnvägstaxekommittén

yttrat följande: »I samband med omnämnandet av från utlandet inkomna

meddelanden anhåller livsmedelskommittén att i första rummet få fästa taxekommitténs

uppmärksamhet på vikten av, att vid smärre försändelser (paketgods)

ett lågt, likformigt porto infördes. Ett sådant är infört i Belgien, Danmark och

Finland, varest fraktavgifterna erläggas i förskott medels frankomärken. I skrivelse

den 7 mars detta år (1908) tillät sig livsmedelskommittén att hos kungl. järnvägsstyrelsen

göra en förfrågan om detta ärendes läge. Genom skrivelse av 13 mars

meddelade nämnda styrelse, att den hade för avsikt att till kungl. järnvägstaxekommittén

överlämna ett i ärendet utarbetat förslag.» Emellertid är lämpligheten av ett

dylikt transportsätt för fiskvarors vidkommande utom på portot jämväl beroende på

hygienisk behandling under transporten.

Bihang till Riksdagens ■protokoll 1913. 13 samt. 3 avd. 4 höft. (Nr 4). 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10 Andra Jcammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Vad ytterligare beträffar de olika medlen för att nedbringa fiskprisen och därigenom

åstadkomma en ökad konsumtion av fisk, vill det synas livmedelskommittén

att dylika med större framgång än genom en oväsentlig sänkning av järnvägsfrakterna

borde sökas på annat håll. Då nämligen i järnvägstaxekommitténs betänkande

meddelas, att partipriset på färsk sill på fångstorten är endast cirka 6 öre pr kg.,

under det att minuthandelspriset redan i Göteborg i regel lär vara omkring 25 öre

pr kg., torde utan tvivel det allra säkraste medlet för ernåendet av större spridning

ligga uti ett bättre ordnande av det sätt, varpå varuutbytet mellan producent och

konsument för närvarande sker. Livsmedelskommittén anser sig emellertid icke böra

i detta sammanhang ingå i några detaljer härvidlag men vill nämna, att Stockholms

kommun tagit ett riktigt och lämpligt steg i rätt riktning genom att vid den kommunala

fiskhallen införa stadskommissionärsinstitutionen. Men uppenbart är, att om

en stadskommissionär skall lyckas i sin uppgift att underlätta varuanskaffningen åt

ett samhälles distributörer (de handlande), måste hans verksamhet omfattas med förståelse

och intresse av producenterna, i detta fall av fiskerinäringens utövare.

Stockholm den 25 februari 1913.

Edv. Laurent. Axel Ceder.

Vilhelm Hansen.

t

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.