Skrivelse till Kungl. Maj:t angående sänkning av frakterna för vissa slag av färsk fisk.
1913-02-25 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1913:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående sänkning av frakterna för vissa slag av färsk fisk.
Dokumentets text
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till Riksdagen kansli den 4 mara 1918 kl. 11 f. m.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 4,
i anledning av herrar Olaussons och Wallentins motion
nr 160, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående sänkning
av frakterna för vissa slag av färsk fisk.
Uti en inom Andra kammaren väckt, till dess tredje tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 160, hava herrar Olausson och Wallentin hemställt,
att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, alt Kungl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder för en sänkning i uti motionen antydd riktning
av frakterna för färsk sill, däri inbegripet färsk strömming och färsk
makrill.
Till stöd för berörda hemställan hava motionärerna anfört följande:
»Samtidigt som man nu söker utfinna medel mot de alltjämt stegrade Molionen.
prisen på livsmedel har det under en följd av år inträffat och inträffar
alltjämt, att det på vår västkust under flera månader på året finnes överflöd
på så utmärkta födoämnen som sill och makrill. Tyvärr måste man
bekänna, att nämnda Åskslag ej kommit vårt land till godo såsom sig
bort. Det har för fiskerinäringens utövare och dess övriga representanter
alltid varit ett brännande spörsmål, huru man skulle kunna få de fångade
massorna av sill spridda överallt bland vårt lands befolkning. Från att
ursprungligen närmast hava berört fiskarbefolkningen, har frågan om spridning
av nämnda Åskslag, samtidigt med att dyrtiden hemsökt vårt land,
blivit av största betydelse för hela folket. Det gäller numera ej blott att
fiskarena skola få sälja sin vara till ett rimligt pris, utan också att skaffa
vårt folk möjlighet att erhålla billig föda.
Yarje åtgärd, som medför en ökad spridning av ifrågavarande Åskslag,
har därför den dubbla goda verkan, att den dels ger fiskarena bättre lön
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 3 avd. 4 käft. (Nr 4). 1
2
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
för deras möda och därvid även verkar gagnande på fiskerinäringens utveckling,
dels ock bidrager till att motverka dyrtiden bland folket i allmänhet.
Med nutidens goda kommunikationer torde också möjlighet vara given
för en allmän spridning av de billiga fiskslagen. Säkerligen finnes det
olika medel för ernåendet av en ökad spridning. Undertecknade anse
emellertid ett nära till hands liggande medel vara en sänkning av frakterna
på statens järnvägar för transport av färsk fisk. Det torde nämligen
vara otvivelaktigt, att särskilt frakterna för mindre partier utgöra ett
stort hinder för spridning till från fångstplatserna avlägsna orter. Ofta
utgör frakten ett högre belopp än varans värde vid inköpet. Större delen
av Norrland torde nu ej, på grund av de vid långa distanser alltför höga
frakterna, få del av de rika sillfångsterna på vår västkust. Däremot lär
sill från Norges västkust gå över till våra norrländska landskap, där den
svenska sillen, på grund av den dyrare frakten, ej kan konkurrera med
den norska. Även ur denna synpunkt synes oss en sänkning av frakterna
vara önskvärd.
Enligt taxan för transporter å statens järnvägar beräknas nu frakten
på färsk sill efter tarifferna 3, 5 och 8, då resp. intill 2,500, minst
2,500 och minst 5,000 kilogram sändes på en gång. För annan färsk fisk
erlägges frakten efter tarifferna 2, 3 och 4 resp. För färsk sill är frakten
således redan nu billigare än för annan färsk fisk, ett förhållande, som
synes oss fullt berättigat med hänsyn till sillens uppträdande endast vissa
tider och då vanligen i överflödande mängder.
Enligt vår mening är dock en ytterligare sänkning av frakterna på
färsk sill av nöden. En sådan sänkning borde framförallt gälla styckegods,
ty det synes oss ganska klart, att den stora spridningen till alla delar
av vårt land till stor del måste ske genom sändningar av smärre partier.
Såsom enligt vår mening lämpligt vilja vi föreslå en sänkning till
tarifferna 8, 9 och 10 resp. för ovan angivna mängder i varje sändning.
Detta skulle för styckegods innebära en minskning av frakten med omkring
50 %. Men ej blott sill, utan även den längs Östersjökusten fångade
strömmingen borde gynnas med här ifrågasatta billigare frakter. Även
strömmingen uppträder ofta i stor riklighet och förtjänar en stor spridning
såsom en god folkföda. Särskilt under sommarmånaderna finnes på
västkusten också riklig tillgång på färsk makrill, som där säljes till ytterst
låga priser. För att den skall komma vårt folk tillgodo, vilja vi föreslå
en sänkning av frakten för den till samma tariffer som för sill.
Visserligen är frågan om ändrade fraktsatser i allmänhet på statens
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
3
järnvägar sedan åtskilliga år tillbaka föremål för utredning, men synes
oss frågan om sänkning av frakten på ovan berörda fiskslag så viktig,
att den bör underkastas Riksdagens prövning och uttalande. På grund
av de årliga återkommande rikliga sill- och makrillfiskena och den alltjämt
rådande dyr tiden, är det av största vikt, att frågan får sin snara lösning».
De senare årens högst betydliga stegring av levnadskostnader och Utskottet.
livsmedelspriser har givit anledning till, att man på alla sätt sökt finna
medel att motverka denna tendens. Uppmärksamheten har bland annat riktats
på gällande fraktsatser för livsmedel, och man har hoppats att genom sänkningar
av dessa kunna vinna en avsevärd hjälp härvidlag. De ingående
undersökningar, som särskilt för Stockholms stads del verkställts, ha
emellertid ej givit stöd för några förhoppningar i sådan riktning. Man
har i stället, som även framgår av det vid utlåtandet såsom bilaga fogade
yttrandet av Stockholms stadsfullmäktiges livsmedelskommitté, kommit till
den uppfattningen, att eu förbättrad organisation av handeln med livsmedel
ävensom förbättringar i hygieniskt avseende av transportsättet, så att
livsmedeln må kunna fraktas långa vägar utan sänkning av varans kvalitet,
äro verksammare medel än fraktnedsättningar för att vinna en ökad tillförsel
med åtföljande billigare priser. Denna uppfattnings riktighet synes
utskottet vara särskilt påtaglig i fråga om det slag av livsmedel, beträffande
vilket motionärerna hemställa om fraktlindringar. Genom ovanligt
stora fångster å västkusten av t. ex. sill kan priset å denna vara sjunka
till belopp, som är särdeles lågt i förhållande till sillens näringsvärde
samt även betydligt, lägre än vid normala fångster. Sålunda uppkommande
prisvariationer uppgå till betydligt större belopp än de fraktsänkningar,
som kunna tänkas ifrågakomma. Om därför de av denna
orsak uppkomna låga sillprisen ej kunna giva anledning till att försändelser
av sill till avlägsna orter avsevärt ökas, synes icke heller sannolikt,
att en genom fraktlindring eventuellt åstadkommen prissänkning å varan på
konsumtionsorten skall kunna åstadkomma en sådan verkan. Det av motionärerna
framhållna synnerligen behj ärtans värda syftet synes därför utskottet
med större sannolikhet kunna främjas på ovan angivna vägar —
genom ordnandet av fiskhandeln och förbättrandet av transportsättet.
Motionärernas förslag är ägnat att ingiva starka betänkligheter i
järnvägsfinansiellt avseende, en fråga, som utskottet i det följande vill
något beröra.
Den av Kungl. Maj:t den 28 juni 1907 tillsatta kommittén för utarbetande
av förslag till ny taxa för transporter av gods å statens järn
-
4 Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
vägar har den 27 januari i år avgivit yttrande rörande den del av sitt
uppdrag, som omfattar nya taxor för livsmedelstransporter.
Kommittén har i huvudsak ställt sig avvisande till de från åtskilliga
håll under de senare åren framkomna kraven på fraktlindringar för detta
slag av transporter. Den hävdar nämligen, att en fraktsats ej bör sättas
lägre än att åtminstone järnvägens »föränderliga» driftkostnader bliva
täckta. Dessa äro de, vilka ökas i och med trafikens ökning, under det
att de »fasta» driftkostnaderna — för ränta å anläggningskapital, för banunderhåll
och allmän förvaltning m. m. — därvid icke undergå någon nämnvärd
höjning. En taxa, som fastställes på sådant sätt, att ej ens de föränderliga
driftkostnaderna täckas, leder således till direkta förluster för järnvägen,
vilka förluster ökas med stigande transporter av varor, fallande
under denna taxa. Noggranna beräkningar av vilka driftkostnader, som
äro föränderliga, och vilka som äro fasta, hava på kommitténs föranstaltande
verkställts, och tariffer, s. k. minimitariffer, vilka endast täcka de föränderliga
kostnaderna, hava upprättats. En jämförelse mellan dessa minimitariffer
och nu för livsmedel allmännast tillämpade tariffer utvisar, att på
de kortaste avstånden den nuvarande frakten är under minim itariff en,
och att den endast på längre avstånd vid vagnslastförsändningar höjer sig
1 —1,5 öre per kg över densamma. I medeltal kan skillnaden ej uppskattas
till fullt 0,5 öre, motsvarande i genomsnitt något över 1 % av varornas
medelvärde. Taxornas sänkande till i minimitarifferna upptagna belopp
kunde dock försvaras — ehuru säukningen för statsbanorna och de enskilda
järnvägarna tillhopa skulle förorsaka dem en inkomstminskning av
omkring 6 miljoner kronor om året — om det kunde tänkas, att avsevärda
fördelar härigenom verkligen skulle tillskyndas det allmänna i form
av minskade livsmedelspriser. Men även om en dylik mot fraktlindringen
svarande sänkning av livsmedelsprisen oavkortad kornme konsumenterna
till godo, bleve den vinst detta för dem medförde, icke stor,
särskilt om man tar i betraktande, att minskade trafikintäkter i budgeten
måste på skattevägen på det ena eller andra sättet ersättas. Det sannolika
är dock, att vinsten av den obetydliga fraktnedsättningen aldrig når
fram till konsumenten, utan stannar hos någon mellanhand.
Den andra möjlighet varigenom enligt kommittén en fraktlindring
kunde tänkas gynna konsumenterna, vore, om den skulle kunna stimulera
producenten till ökad produktion med åtföljande minskade tillverkningskostnader
och därav föranledda lägre priser. Men den ringa fraktnedsättningen
torde icke heller kunna åstadkomma en sådan verkan.
Kommittén håller före på här anförda skäl, att man genom föränd
-
Andra hammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande- Nr 4.
5
ring av frakttaxorna ej kan åstadkomma någon nämnvärd sänkning av
levnadskostnaderna. Yissa sänkningar av nu gällande taxor anser den
likväl vara fullt befogade och föreslår sådana särskilt beträffande längre
avstånd och större vagnslastsändningar.
Yad angår av motionärerna föreslagna sänkningar av fiskfrakterna,
utvisar nedanstående tabell dessa fraktsatser, jämförda -med nu gällande
frakter, de av kommittén föreslagna och de s. k. minimitarifferna, allt
beräknat i öre per 100 kg.
IVu sällande statsbanetrakter.
Färsk sill. Färsk
Km.
Styckegods.
2,5 ton.
5 ton.
Styckegodi
14
12
10
17
50
53
41
30
67
200
155
119
78
201
600
291
222
143
379
1000
387
294
195
504
strömming. Färsk makrill.
2,5 ton.
5 ton.
Styckegods.
2,5 ton.
5 ton.
14
12
17
14
13
53
41
67
53
48
155
119
201
155
139
291
222
379
291
260
387
294
504
387
344
Av kommittén föreslagna frakter.
Färsk sill ock strömming.
Km.
Styckegods.
2,5 ton.
5 ton.
10 ton.
10
41
25
18
17
50
63
45
32
29
200
145
120
86
77
600
283
234
148
113
1000
403
338
206
160
Färsk
makrill.
Styckegods.
2,5 ton.
5 ton.
10 ton
41
25
25
22
63
45
45
38
145
120
120
101
283
234
206
173
403
338
272
233
Minimitariffer.
Km.
Styckegods.
2,5 ton.
5 ton.
1©
47
23
10
200
115
78
36
©0©
258
194
92
100©
401
310
148
Motionärernas förslag.
10 ton.
Styckegods.
2,5 ton.
5 ton.
6
10
9
9
24
78
70
60
62
143
132
117
100
195
184
169
6 Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.
Av denna tabell framgår, att, vad beträffar motionärernas önskemål
rörande likställighet mellan sill och strömming, kommittén redan tillmötesgått
detsamma. Makrill räknas däremot till »fisk av annat slag», som i
större vagnslastsändningar rubriceras under högre tariffer, men däremot i
försändelser intill 5 ton under samma tariffer som sill och strömming.
De av kommittén föreslagna fraktsänkningarna inskränka sig för övrigt,
som synes, till en obetydlig sådan för medelavstånden vid styckegodsförsändningar
och en något större för de längre avstånden vid vagnslaster om
10 ton och därutöver. Däremot förekomma avsevärda förhöjningar på de
allra kortaste avstånden.
Motionärernas förslag åter visar högre frakter än kommitténs vid
längre försändningar av vagnar om 10 ton. Alla övriga frakter äro däremot
betydligt lägre än såväl de av kommittén föreslagna som de beräknade
minimitarifferna.
Utskottet delar kommitténs betänkligheter mot att fastställa för statsbanorna
direkt förlustbringande taxor, så mycket mera som även utskottet
i detta fall anser det vara mycket möjligt, att en eventuellt vidtagen sänkning
i ringa grad eller kanske icke alls kommer konsumenten till godo,
utan endast kommer att gynna mellanhänderna. Kan åter tänkas, att
producenten skulle komma i åtnjutande av fraktlindringen, föreligger ett
fall, då staten skulle ge direkt understöd åt en viss näring, vilket bör
behandlas som en vanlig anslagsfråga, om vars berättigande utskottet saknar
anledning att ingå i bedömande. I varje fall är det tydligen nödvändigt,
att fraktlindringen ej, som motionärerna ifrågasatt, inskränkes till statsbanorna,
utan att den även tillämpas vid de enskilda banorna. Men
Kungl. Maj:t kan svårligen, ehuru formellt berättigad, fastställa frakttaxor
för de enskilda banorna, som äro för dessa direkt förlustbringande. Ett
anslag för täckande av de enskilda banornas förluster bleve i sådant fall
nödvändigt. Men utskottet håller även före, att statsbanornas ekonomi i
regel bör så ordnas, att statens järnvägar förränta för dem gjorda kapitalutlägg.
Om därför statens järnvägar för främjande av andra statsintressen
nödgas göra vissa uppoffringar, böra de för desamma hållas skadeslösa.
Denna princip har tillämpats vid beviljandet av fraktlindringar för transport
av kalk för jordbrukets behov, och bör så enligt utskottets förmenande
även ske, om skäl anses föreligga för medgivande av fraktlindringar för
fisktransporter i den utsträckning, som motionärerna föreslagit.
Motionärernas förhoppning, att man genom sänkta frakter skulle göra
det lättare för den svenska fiskerinäringen att bestå i konkurrensen från
Norge, torde ej heller komma att uppfyllas genom deras förslag, enär
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr i. 7
samma låga fraktsatser naturligen bli gällande även för transporter från
detta land och. möjligen därav rent utav kan föranledas, att den norska sillen
finner marknad ännu längre söderut än vad för närvarande är fallet.
Överhuvud taget hyser utskottet den uppfattningen, såsom ock ovan
framhållits, att motionärernas behjärtansvärda syfte, säkrare än genom i
sina verkningar ovissa och i järnvägsfinansiellt avseende mycket betänkliga
fraktnedsättningar, främjas genom alltjämt fortgående förbättringar i transportsättet
för fisk. Det kan i detta sammanhang erinras därom, att färsk
fisk, däri inbegripet färsk sill och strömming, vid järnvägstransporter behandlas
som »lättfördärvad vara» och alltså får sändas som ilgods med
persontåg enligt fraktgodstariff och med snälltåg i mån av utrymme med
50 % frakt förhöjning. Då styckegodstariffen för all fisk, såsom av den
ovan återgivna tabellen synes, ligger synnerligen nära den för fraktgods
beräknade minimitarifien, inses, att fisk redan nu intager en gynnad
ställning i frakthänseende. Men den betydelse, som den färska fisken
har och ytterligare bör kunna få som födoämne, gör en dylik behandling
av densamma berättigad. Åtskilliga förbättringar i transportavseende hava
de senare åren vidtagits, men ännu torde nog risker kvarstå att vid långa
försändningar ej erhålla varan i fullgott skick. Avhjälpandet av denna
olägenhet anser utskottet vara mera än någon fraktsänkning ägnat att
öka efterfrågan på fisk från västkusten till gagn för såväl konsumenter
som producenter.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att herrar Olaussons och Wallentins motion nr
160 icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd
föranleda.
På utskottets vägnar:
AXEL von SNEIDERN.
8
Andra hammarens tredje tillfälliga utshotts utlåtande Nr 4.
Bilaga.
Till Riksdagens Andra kammares tredje tillfälliga utskott.
Med anledning av en inom Riksdagens andra kammare av herrar Olausson och
Wallentin väckt motion (nr 160) har kammarens tredje tillfälliga utskott hemställt
till Stockholms stadsfullmäktiges livsmedel skommitté att avgiva yttrande över i berörda
motion föreliggande ärende, och får livsmedelskommittén med anledning därav
anföra följande.
Motionärerna hemställa: »att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,
att Kungl. Maj:t täckes vidtaga åtgärder för en sänkning i ovan antydd riktning
av frakterna för färsk sill däri inbegripet färsk strömming och färsk makrill».
Den ovan antydda riktningen framgår av motionärernas motivering av skrivelseförslaget.
I motiveringen framhålles med all rätt den stora betydelse, som ett möjligast
vidsträckt användande av nämnda Åskslag såsom födomedel innebär i ekonomiskt avseende,
varjämte motionärerna anse, att det säkerligen finnes olika medel för ernåendet
av en ökad konsumtion. I en sänkning av fraktavgifterna på statens, järnvägar
vilja motionärerna se ett nära till hands liggande medel i nämnda riktning.
Denna åsikt kan emellertid livsmedelskommittén icke dela, i vad den avser
styckegods- och vagnslastförsändeiser, enär nämligen den sänkning av fraktavgifterna,
som överhuvud skulle kunna tänkas möjlig, bleve så obetydlig, att den praktiskt
sett blir utan betydelse för försäljningsprisen på nämnda fiskvaror även under förutsättning,
att den genom en sänkning uppkommande fraktavgiftsskillnaden komme
fiskprisen odelad till godo.
För att belysa denna åsikt skall livsmedelskommittén här nedan angiva några
fraktavgifter för färsk sill, vilka äro dels för närvarande gällande, dels av Kungl. järnvägstaxekommittén
föreslagna och dels av motionärerna ifrågasatta. Avgifterna avse
försändelser från västkusten till exempelvis Stockholm eller en järnvägstransport om
500 km. och pr 100 kg.
Enligt nu gällande tariffer:
intill
minst
minst
2.5 ton
2.5 ton
5 ton
tariff
3
5
8
öre
264
202
130
Enligt
taxekommitténs förslag
tariff
3
A
7
minst
10 ton
8
9
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Av motionärerna ifrågasatta:
tariff 8 9 10
öre 130 119 104
Härav framgår att skillnaden i avgifter mellan nu gällande frakttariffer och av
motionärerna ifrågasatta utgör för försändelser om
intill minst minst
2.5 lön 2.5 ton 5 ton
134 öre 83 öre och 26 öre
allt pr 100 kg. eller med andra ord endast resp. 1,34, 0,83 och 0,26 öre pr
kg. sill.
Då emellertid de av motionärerna ifrågasatta tarifferna torde för varan i fråga
understiga de minimitariffer, om vilka taxekommittén nämner i sitt betänkande, och
då en sänkning med åtföljande avgiftsskillnad sålunda utan tvivel icke ens komme
att uppgå till den ovan angivna, anser livsmedelskommittén, att en fraktsänkning i
berörd riktning icke i nämnvärd mån skulle inverka på försäljningsprisen eller på
varornas större omsättningsmöjlighet.
Vida viktigare än en fraktnedsättning är enligt livsmedelskommitténs åsikt, att
vederbörande järnvägsförvaltningar hava sin uppmärksamhet fäst därpå, att fiskvaror,
som ju äro ytterst ömtåliga fraktföremål, befordras med största möjliga snabbhet och
på i hygieniskt avseende bästa sätt. Ty den kvalitetsnedsättning, som lätteligen kan
drabba dylika, omtåliga varor genom ett olämpligt befordringssätt, är för alla intresserade
parter av vida vådligare innebörd än den ringa fraktavgifts-skillnaden.
Livsmedelskommittén är enig med motionärerna däruti, att färsk strömming bör
tarifferas i likhet med färsk sill. Järnvägstaxekommittén har även i sitt betänkande
beaktat det principiella i denna sak och föreslår de båda fiskslagens likhet i tariffering.
Beträffande åter makrill och annan slaktad färsk fisk föreslår nämnda kommitté
samma frakttariffering för dessa fiskvaror som för färsk sill och färsk strömming
vid försändelser dels i styckegods och dels om minst 2,5 ton, och är en sådan fraktlindring
för först nämnda fiskvaror synnerligen väl betänkt av hänsyn till dylika
varors ispackning. I principiellt hänseende torde sålunda motionärerna kunna förvänta
sin önskan uppfylld rörande makrillens tangering i likhet med sillens.
Ett medel att befordra fiskvarors större avsättning från produktionsorterna till
de enskilda hemmen vore utan tvivel ett väl avpassat system för paketförsändelser.
Rörande detta ärende har livsmedelskommittén i en skrivelse till Kungl. järnvägstaxekommittén
yttrat följande: »I samband med omnämnandet av från utlandet inkomna
meddelanden anhåller livsmedelskommittén att i första rummet få fästa taxekommitténs
uppmärksamhet på vikten av, att vid smärre försändelser (paketgods)
ett lågt, likformigt porto infördes. Ett sådant är infört i Belgien, Danmark och
Finland, varest fraktavgifterna erläggas i förskott medels frankomärken. I skrivelse
den 7 mars detta år (1908) tillät sig livsmedelskommittén att hos kungl. järnvägsstyrelsen
göra en förfrågan om detta ärendes läge. Genom skrivelse av 13 mars
meddelade nämnda styrelse, att den hade för avsikt att till kungl. järnvägstaxekommittén
överlämna ett i ärendet utarbetat förslag.» Emellertid är lämpligheten av ett
dylikt transportsätt för fiskvarors vidkommande utom på portot jämväl beroende på
hygienisk behandling under transporten.
Bihang till Riksdagens ■protokoll 1913. 13 samt. 3 avd. 4 höft. (Nr 4). 2
opaginerad Kontrollera mot PDF
10 Andra Jcammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Vad ytterligare beträffar de olika medlen för att nedbringa fiskprisen och därigenom
åstadkomma en ökad konsumtion av fisk, vill det synas livmedelskommittén
att dylika med större framgång än genom en oväsentlig sänkning av järnvägsfrakterna
borde sökas på annat håll. Då nämligen i järnvägstaxekommitténs betänkande
meddelas, att partipriset på färsk sill på fångstorten är endast cirka 6 öre pr kg.,
under det att minuthandelspriset redan i Göteborg i regel lär vara omkring 25 öre
pr kg., torde utan tvivel det allra säkraste medlet för ernåendet av större spridning
ligga uti ett bättre ordnande av det sätt, varpå varuutbytet mellan producent och
konsument för närvarande sker. Livsmedelskommittén anser sig emellertid icke böra
i detta sammanhang ingå i några detaljer härvidlag men vill nämna, att Stockholms
kommun tagit ett riktigt och lämpligt steg i rätt riktning genom att vid den kommunala
fiskhallen införa stadskommissionärsinstitutionen. Men uppenbart är, att om
en stadskommissionär skall lyckas i sin uppgift att underlätta varuanskaffningen åt
ett samhälles distributörer (de handlande), måste hans verksamhet omfattas med förståelse
och intresse av producenterna, i detta fall av fiskerinäringens utövare.
Stockholm den 25 februari 1913.
Edv. Laurent. Axel Ceder.
Vilhelm Hansen.
t
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri, 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.