Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kung!. Maj:t angående förkättring av förhållandena vid kreaturstransporter vid statens järnvägar.

1913-03-14 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1913:6, Skrivelse till Kung!. Maj:t angående förkättring av förhållandena vid kreaturstransporter vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 mars 1913 kl. 7 e. m.

Ändra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 6, i anledning

av herr Gustafssons i Brånsta motion, nr 230,

om skrivelse till Kung!. Maj:t angående förkättring av

förhållandena vid kreaturstransporter vid statens järnvägar.

Uti en inom Andra kammaren av lierr Gustafsson i Brånsta väckt,

till dess tredje tillfälliga utskott remitterad motion, nr 230, har motionären

hemställt, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning och åtgärder i syfte att åstadkomma bättre förhållanden

vid kreaturstransporter å statens järnvägar.

Till stöd för berörda hemställan har motionären anfört följande:

»I tidningen Aftonbladet för den 29 sistlidne januari lästes en notis Motionen.

af följande lydelse:

Svåra missförhållanden vid djurtransporterna. Centralförbundet

för djurskyddsföreningarna har fått mottaga flera rapporter av

ganska uppseendeväckande innebörd i fråga om svårartade fall av djurplågeri

vid transport av djur.

Så har helt nyligen vid en namngiven större station i ett av de

nordligaste länen i södra Sverige inträffat, att flera transportdjur omkommit

i följd av svält och vanvård!

I en annan rapport meddelas, att transportdjuren under sitt forslande

på järnvägarna få lida oerhört av svält och törst. Det lär icke

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 3 avd. 6 höft. (Nr 6.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

vara så sällsynt, att djuren duka under av resornas vedermödor ock kastas

ut livlösa vid stationerna.

Centralförbundet har med anledning härav igångsatt en ingående

utredning. Även om svåra missförhållanden vid transporter till sjöss

har centralförbundet erhållit meddelanden.

Tilläggas må, att liknande missförhållanden titt och ofta inrapporteras

till Centralförbundet även från andra håll, men att svårigheten att

erhålla vittnen i regel omöjliggör deras lagliga beivrande.

Så långt notisen. Om eller i vad mån dess framställning kan

lida av någon överdrift må lämnas därhän, men säkert är att på ifrågavarande

område förekomma svåra missförhållanden, som snarast möjligt

borde undanröjas. Tära järnvägsmyndigheter ha visat en mycket berömdvärd

omsorg att göra persontrafiken allt mera bekväm, bl. a.

genom oavlåtliga förbättringar i fråga om vagntyper. Beträffande djurtransporter

synas vi däremot fortfarande stå på nästan samma ståndpunkt

som då järnvägarna först började sin verksamhet. Erfarenheten

bär dock visat, att inte allt är bra som det är.

När nötkreatur lastas på järnväg, bindas de som bekant vid

vagnens långsidor, och för att de ej skola peta ut ögonen på varandra,

ställas de växelvis varannat djur med huvudet åt olika långsidor. På

detta sätt fylles vagnen och man vill gärna ha den så full, att det sista

djuret nästan tränges in. Djuren lida då mindre av stötarna vid växlingar.

När vagnen så är fylld, skall kreatursvårdaren pressa sig in

bland djuren och vistas där. Huru angenäm hans ställning kan vara,

särskilt då becksvart mörker är rådande, kan möjligen tänkas, men

knappast beskrivas.

Lämpligt synes vara att vid vagnens ena ända för vårdaren anbragtes

en Anka med dörr inåt vagnen samt att vid mörkrets inbrott

lyse funnes i vagnen, så att vårdaren kunde ha översikt över djuren,

men ej behöva vistas inne bland dem annat än vid behov.

Yid transport av levande djur har även kravet på eu så skyndsam

transport som möjligt gjort sig allt mera gällande. Det kan ej nekas

att vid en långväga transport, verkställd med godståg, resan ofta så fördröjes,

att djuren tillfogas svära lidanden. Man synes därför böra taga

under övervägande, huruvida ej, särskilt vid långväga transporter,

vagnar med levande djur kunde, såvitt möjligt är, åtfölja persontåg.

Till prövning föreligger för Biksdagen motion om sådan ändring av

18 kap. 16 § strafflagen, att djurplågeri må kunna bestraffas, även då

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6. 3

det ej kan betecknas såsom »uppenbar grymhet», och lagutskottet hemställer,

att Riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj:t må anhålla om utarbetande

av förslag till sådan ändring av strafflagen. Skulle en sådan

lagändring komma till stånd, torde det kunna ifrågasättas, om ej just

beträffande de långväga kreaturstransporterna med godståg statens egna

myndigheter kunde i många fall utsättas för åta] för djurplågeri. Det

synes ingalunda med statens värdighet förenligt att med korslagda armar

invänta den situationen. Att en enskild förening påbörjat en utredning

av frågan är ju gott och väl, men bättre synes vara, att den utredningen

tages om hand av vederbörande inom järnvägarnas förvaltning, som

också bäst äro i stånd att finna de åtgärder, som kunna undanröja befintliga

missförhållanden.»

Syftet med motionen är att vid statens järnvägar åstadkomma förbättrade

anordningar vid transporter av djur, dels i djurskydds vänlig

riktning, dels för erhållande av drägligare förhållanden för de dessa

transporter åtföljande vårdarne.

Utskottet vill först anmärka, att motionärens yrkande endast omfattar

statens järnvägar, men att, i händelse av behov av reformer på

detta område, de enskilda järnvägarne därav torde vara i lika stort behov

som statsbanorna. Vidare vill utskottet meddela, att kungi. järnvägsstyrelsen

den 21 april 1912 avgivit förslag till ny trafikstadga, avsedd

att gälla för såväl statens järnvägar som de enskilda järnvägarna, och

att i detta förslag, som för närvarande är beroende på Kung!. Maj:ts

prövning och stadfästelse, även äro meddelade nya bestämmelser för

djurtransporter. (Se bil. 1.).

Vad nu först angår motionärens önskemål beträffande djurvårdaren,

synes även utskottet, att genom vårdarens tillgång till en avskild plats

i transportvagnen ändamålet med vårdarens medföljande bättre uppfylies

— på samma gång som en något så när dräglig resa beredes honom —

än genom i stadgeförslaget honom medgiven rätt att i vissa fall färdas

i tredje klass personvagn. Vårdaren bör naturligtvis så mycket som

möjligt vara till hands i kreatursvagnen för att övervaka transporten,

och tillgång för honom till en av motionären åsyftad avbalkning synes

utskottet önskvärd. De av järnvägsstyrelsen anförda ekonomiska skäl,

som tala mot en dylik anordning såsom obligatorisk, anser utskottet

emellertid tungt vägande, men i den mån vagnar med för sitt speciella

ändamål ej använda bromskupéer med tillträde från transportvagnen

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

kunna tillhandahållas för kreatursfransporter, är det enligt utskottets förmenande

lämpligt, att så sker. Att lyse bör finnas i vagnen vid dylika

transporter, anser utskottet vara självfallet.

Vad åter djurskyddsintresset beträffar, torde detta i avsevärd grad

ha blivit uppmärksammat i förslaget till ny trafikstadga. Blir förslaget

stadfäst, och, framför allt, bliva dess bestämmelser noggrant efterlevda, torde

goda utsikter finnas, att de nu vid djurtransporter förefintliga, överklagade

missförhållandena skola i avsevärd grad kunna bortarbetas. Vad

angår det vid försändelser av mindre djur, t. ex. smågrisar, i lådor eller

burar otvivelaktigt stundom förekommande djurplågeriet, vill emellertid

utskottet påpeka nödvändigheten av att järnvägspersonalens skyldighet

åt t fodra och tillse djuren särskilt uppmärksammas.

Då således det av motionären framförda behjärtansvärda spörsmålet

redan är föremål för vederbörandes uppmärksamhet och detta på ett

sätt, som, enligt vad utskottet inhämtat och såsom framgår av bil. 2,

vunnit de organiserade djurskyddsvännernas erkännande, får utskottet

hemställa,

att herr Gustafssons i Brånsta motion, nr 230,

icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1913.

På utskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERX.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammaren tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

b

Bil. 1.

Till Konungen.

Till åtlydnad av genom kungl. civildepartementets ämbetsskrivelse den 14

februari 1913 meddelad nådig befallning att avgiva yttrande över tvenne i Riksdagans

Andra kammare väckta motioner, nr 230 och 236, får järnvägsstyrelsen

härmed i underdånighet anföra följande.

1. Beträffande motionen nr 230.

Hittills gällande bestämmelser angående transporter av levande djur — vilka

bestämmelser återfinnas i § 23 av nådiga trafikreglementet av den 4 april 1862

med ändring enligt nådiga brevet av den 17 april 1863, ordningsreglernas §§ 11,

13 och 14 samt taxans § 5 — äro byggda på den principen, att järnvägen

icke har att taga någon befattning med djurens vård under transporten

utan överlämnar detta åt vederbörande avsändare. I betraktande härav hava

inga andra bestämmelser utfärdats angående särskilda åtgärder till förekommande

av djurplågeri under järnvägstransport, än att styrelsen uppmanat stationsföreståndarna

å avsändningsstationerna att, där de finna skäl befara, att djur kunna

komma att plågas under transporten genom sammanförande till för stort antal i

burar, lådor eller korgar, de skola fästa avsändarnas uppmärksamhet därpå, att

de riskera åtal för djurplågeri, därest icke tillfredsställande anordningar för djurens

transport _ vidtagas. Tillika har styrelsen föreskrivit, att stationsbefälet å

mottagningsstationen under alla omständigheter skall hos vederbörande åklagare

till laga beivran anmäla begången förseelse, som är att hänföra till djurplågeri.

Förenämnda bestämmelser gälla även, därest större kreatur, vilka lastas direkt i

järnvägsvagnarna, sammanpackas till så stort antal, att djuren därav plågas.

Styrelsen har emellertid funnit, att förevarande bestämmelser icke visat sig tillfyllestgörande

och därför ansett sig böra meddela särskilda bestämmelser angående

vad avsändare skall hava att iakttaga i fråga om djurs inlastning samt

angående järnvägspersonalens skyldighet att öva tillsyn över djuren under transporten.

Dessa bestämmelsers innehåll framgår närmare av de med rött förstrukna

styckena i här bilagda tillägg nr 1 till ordningsreglerna.*

Beträffande motionärens anmärkning över mindre lämpliga vagnstyper för djurtransporter

får styrelsen hänvisa till bifogade ritning över godsvagn av typ litt. G 5,

av vilka ett antal av 100 vagnar numera tillverkats.* I övrigt befordras djuren i

täckta godsvagnar av vanlig typ, och har, styrelsen veterligen, mot denna anordning

ingen annan anmärkning förekommit, än att ej fullt tillfredsställande luftväxlingsförhållanden

kunnat åstadkommas under sommartiden. Förbättring härutinnan

kan emellertid ske genom att vagnsluckorna lämnas öppna och att öpp
-

*\ Bilagan ej här införd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

ningen förbalkas eller förses med grind. Att i godsvagnarna för djurvårdarne

anordna en särskild avdelning med dörr in till vagnens lastrum synes styrelsen

icke kunna genomföras. De vagnstyper, som lämpligen kunna användas för

kreaturstransporter — således även G 5 vagnarna — äro nämligen icke reserverade

uteslutande för djurtransporter utan måste användas i daglig trafik jämväl

för godstransporter. Om därför en särskild avdelning i dessa vagnar anordnades

för djurvårdaren, skulle detta inkräkta på vagnens ytinnehåll och sålunda inverka

ofördelaktigt på vagnens lastförmåga och användbarhet i övrigt. Vid vagnens

användande för godstransport kunde ifrågavarande utrymme icke bliva utnyttjat

utan måste anvisas till bromskupé. Härav skulle emellertid följden bliva, att för

kreaturstransporter endast kunde användas vagnar med bromskupé, vilket — oavsett

att ett dylikt förfaringssätt skulle bereda Statens järnvägar dryga utgifter på

grund av ökade tomvagnstransporter — skulle medföra svårigheter att på bestämd

tid tillhandahålla vagnmateriel för transporterna. Att åter förse samtliga

vagnar av ifrågavarande typer med bromskupé, skulle högst väsentligt öka anskaffningskostnaderna,

i det att skillnaden i anskaffningskostnaden för en med

handbroms och bromskupé försedd täckt vagn och en vagn utan broms uppgår

till 1,250 kronor. Vill avsändaren sörja för vårdarens större bekvämlighet under

färden i djurtransportvagnen har han möjlighet härtill genom att i vagnen ej

inlasta flere djur, än att vårdaren erhåller en särskild plats i vagnen.

Styrelsen har emellertid vid avgivandet av underdånigt förslag till trafikstadga

den 26 april 1912 bemärkt nu berörda förhållande och i § 48 mom. 3

föreslagit att, därest tågbefälhavare anser, att vårdarens ständiga närvaro hos

djuren icke är nödvändig, han kan tillåta vårdaren att för kortare sträckor taga

plats i tredje klassens personvagn.

Beträffande slutligen frågan om lämpliga befordringslägenheter för levande

djur vill styrelsen anföra, att ovan åberopade förslag till trafikstadga innehåller

föreskrift om, att för befordring av djur skall utfärdas fraktsedel i enlighet med

vad som finnes stadgat för ilgods och att, därest förslaget godkännes, djurtransporter

därefter kunna påräkna samma leveransfrister som de för ilgods gällande.

Emellertid befordras levande djur redan nu på längre avstånd med snabbgående

s. k. fjärrgodståg, som framgå såväl dag som natt utan uppehåll på de

mindre stationerna. För att erhålla förbindelse med dessa tåg från stationer,

där tågen icke göra uppehåll, samt mellan stationer å längre avstånd, där dylika

tåg icke framgå eller där de icke erbjuda lämpliga förbindelser med tåg å

anslutande linjer, äro jämväl persontåg i enlighet med särskilda transportplaner

upplåtna för transporterna. Även å kortare avstånd äro lättare persontåg upplåtna

mellan stationer, där blandade eller godståg ej erbjuda lämpliga lägenheter.

Att i allmänhet upplåta persontåg för djurtransporter låter sig icke göra,

då dessa tågs egentliga uppgift härigenom skulle väsentligt förryckas.

Stockholm den 26 februari 1913.

Underdånigst

F. W. IL Pegeloiv.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammaren tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

Bil 2.

Protokoll, hållet vid styrelsens för De svenska Djurskyddsföreningarnas

Centralförbund sammanträde hos herr ordföranden

den ä2/i2 1912.

*

Närvarande: Statskommissarien Chr. L. Tenow (ordf.), ingeniör K. G.

Gustafsson (skattm.), doktorinnan S. Kallenberg, fröken E. Ruben, överläraren

Axel Blomqvist och riksdagsman E. Wavrinsky samt vid porotokollet undertecknad,

Dahlström. Dessutom hade på särskild kallelse infunnit sig djurskyddskonsulenten

fru Anna Christen och djurskyddsombudsmannen, redaktör G. B.

Liander.

§ 5. — — — — — I övrigt anslöt sig förbundsstyrelsen till den stånd
punkt

beträffande kreaturstransportfrågan, som hävdades av undertecknad, Dahlström,

nämligen att vi böra, under förhoppning att Kung!. Maj:t godkänner järnvägsstyrelsens

förslag till bestämmelser rörande transport av kreatur, vara nöjda

med det framlagda förslaget åtminstone tillsvidare, emedan vi eljest riskera ett

ytterligare uppskov av hela frågan. Först därefter vore det på tiden att börja

arbeta på en lösning av frågorna om transport av djur sjöledes och landsvägsledes
-

Ut supra.

In lidem

Hj. Dahlström.

Rätt avskrivet intygar:

Hj. Dahlström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.