Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utfärdande av vissa föreskrifter i fråga om utarrendering av prästerskapets löneboställen•.

1913-02-11 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1913:1, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utfärdande av vissa föreskrifter i fråga om utarrendering av prästerskapets löneboställen•.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

1

Nr ].

Ankom til! Riksdagens kansli den 12 februari 1913, kl. 10 f. m.

-Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 1,

angående herr Henriksons i Hebcrg motion, nr 164, om

skrivelse till Kungl. Maj:t angående utfärdande av vissa

föreskrifter i fråga om utarrendering av prästerskapets

löneboställen•.

I motion inom Andra kammaren, nr 164, har herr Henrikson i Ileberg

hemställt, att Riksdagen ville i skrivelse till Konungen anhålla om utfärdande

av lika föreskrifter, som de, vilka innehållas i den flera gånger

nämnda kungörelsen av den 15 april 1904, även beträffande de prästerskapets

löneboställen, som skola utarrenderas i enlighet med förordningen

av den 15 september 1911, och att dessa föreskrifter komma att gälla

sådana lägenhetsinnehavare, som bebo dem själva tillhöriga, före den 1

januari 1913 uppförda byggnader eller före arrendeperiodens början innehaft

torplägenheter, vilkas därå uppförda byggnader äro torparnas enskilda

egendom.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:

I kungörelse av den 15 april 1904 föreskrev Kungl. Maj:t efter Motionen.

framställning av Riksdagen, att vid upprättandet av arrendeförslag, beträffande

sådan ecklesiastikstaten anslagen egendom, som skall utarrenderas

i enlighet med föreskrifterna i nådiga breven den 12 november 1898 och

den 11 juli 1862, undersökning skall verkställas, huruvida å egendomen

finnas några lägenhetsinnehavare, som bebo dem själva tillhöriga före den 1

januari 1904 uppförda byggnader, samt att, om så vore fallet, under vissa

förbehåll bland arrendevillkoren skulle intagas sådana bestämmelser, genom

vilka lägenhetsinnehavaren och hans hustru tillförsäkras rätt att mot utförande

av fastställd avgäld fa å lägenheten kvarbo till arrendeperiodens

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 1 käft. (Nr 1). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Icamnarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

Historik.

slut, om de så länge leva och det önska. Nu har emellertid i ecklesiastik

boställsordning av den 9 december 1910 § 19 stadgats, att samtliga löneboställen,

således även de, vilka förut innehafts av prästerskapet till eget

bruk eller genom privat överenskommelse varit utarrenderade, skola på sätt

i kungl. förordningen den 15 september 1911 stadgas på arrende upplåtas.

På en del av dessa boställen, i synnerhet kyrkoherdeboställen, är förhållandet

det, att antalet lägenhetsinnehavare är vida större än å de

hemman, mensalhemman, änkesäten o. s. v., vilka kungörelsen av den

15 april 1904 avser. Jag känner tvenne dylika kyrkoherdeboställen i

min hemtrakt, å vilka antalet lägenhetsinnehavare uppgår till 5 å vartdera.

Det synes vara tydligt, att nyssnämnda kungl. kungörelse icke är i dessa

fall tillämplig och alltså icke bereder dem något skydd eller lämnar dem

utsikt till tryggad besittningsrätt, då däri endast talas om hemman, som

äro utarrenderade i enlighet med föreskrifterna i nådiga breven den 12

november 1858 och den 11 juli 1862. Men även om den vore tillämplig

på nämnda löneboställen, så vore i somliga fall därmed intet vunnet,

då flera av dessa lägenhetsinnehavare tillträtt sina lägenheter efter den

1 januari 1904. De hava visserligen icke heller hittills haft någon

tryggad besittningsrätt, då denna alltid kunde anses vara beroende av

ombyte av boställshavare, men i regeln har det dock varit så, att eu efterträdare

icke gjort ändring i de av företrädaren bestämda villkoren för

lägenhetens upplåtande, om icke för annat, så dock för att undvika den

förargelse, som det skulle åstadkomma i församlingen, om han med hårdhet

behandlade dessa ringa lottade och obemedlade människor. Då nu

emellertid boställena komma att iunekavas av arrendatorer, som alls icke

äro eller åtminstone icke behöva vara bundna av dylika hänsyn, så kunna

dessa antingen pålägga lägenhetsinnehavarna oskäliga och okontrollerade

avgälder eller ock bjuda dem att taga sina hus och flytta dem till annan

mark samt, därest detta underlåtes, begära vräkningsdom på dem. Det

inses lätt, i vilken svår ställning därigenom de nämnda lägenhetsinnehavarna

skulle komma, vilka offrat sin sista styver eller iklätt sig en

förhållandevis betydlig skuld för att bereda sig tak över huvudet eller

skaffa sig en nödtorftig bärgning på ett litet torp, men nu äventyra att

få gå ifrån alltsamman, så framt de icke vilja underkasta sig de hårda

villkor, som den nye boställshavaren kan finna för gott att föreskriva dem.

Gällande bestämmelser angående besittningsrätten för innehavare av

lägenheter å prästerskapets löningshemman hava tillkommit med anledning

av Riksdagens skrivelse den 26 april 1902.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1. 3

I motion inom Första kammaren vid 1902 års riksdag hemställdes, 1902 års

att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande huruvida några åtgärder riksdag.

kunna vidtagas för att bereda tryggad besittningsrätt åt innehavare av

vissa å de åt prästerskapet anslagna annex-, mensal- och stomhemman befintliga

lägenheter.

Första kammarens andra tillfälliga utskott, som tillstyrkte motionen,

anförde i sin motivering, att i gällande författningar angående utarrendering

av till prästerskapet anslagen jord ingenting säges om möjliga lägenhetsinnehavares

rättigheter. Någon uppgift å antalet lägenheter, som finnes

å annex-, mensal- och stomhemman, hade utskottet ej kunnat erhålla,

men dessa hemmans sammanlagda avkastning uppgavs till nära 450,000

kronor, förutom cirka 100,000 kronor i avgälder för lägenheter, genom

Kungl. Maj:ts beslut för alltid avsöndrade till skolor, kyrkogårdar etc.

eller genom kammarkollegii beslut upplåtna på viss tid till byggnadstomter

vid stationer in. m., till odlingslägenheter etc.

Sedan utskottet redogjort för de bestämmelser, som gälla lägenhetsinnehavare

å kronans egendomar, hemställde utskottet, att, då det icke

torde finnas skäl för att lägenhetsinnehavare å till prästerskapet anslagen,

icke i förening med bostadsboställe brukad, utan på längre tid utarrenderad

jord äro i samma och sämre ställning än dylika å kronans utarrenderade

egendomar, och då för dessa senare på grund av Riksdagens anhållan

utfärdade föreskrifter i tillämpliga delar kunna även med avseende

på förstnämnda jord användas, Första kammaren måtte bifalla motionen.

Sedan Första kammaren fattat beslut i enlighet med sitt utskotts hemställan

och Andra kammarens tredje tillfälliga utskott ävenledes tillstyrkt

motionen, blev densamma bifallen jämväl av Andra kammaren.

Med anledning av Riksdagens skrivelse utfärdades den 15 april 1904, Kungl. kunsedan

kammarkollegium, Konungens befallningshavande i länen och dom- görelsen den

kapitlen samt övriga vederbörande blivit hörda, kungl. kungörelse angå- 15aprill904.

ende beredande av tryggad besittningsrätt åt innehavare av vissa lägenheter

å prästerskapets löningshemman.

I denna kungörelse förklaras, att vid upprättandet av arrendeförslag

beträffande sådan ecklesiastikstaten anslagen egendom, som skall genom

Konungens befallningskavandes och vederbörande domkapitels försorg i

enlighet med föreskrifterna i nådiga breven den 12 november 1858 och

den 11 juli 1862 utarrenderas, förrättningsmännen skola verkställa undersökning,

huruvida å egendomen finnas några lägenhetsinnehavare, som

bebo dem själva tillhöriga, före den 1 januari 1904 uppförda byggnader,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

samt i sådant fall ej mindre avgiva .yttrande, huruvida lägenhetsinnehavaren

må kunna utan men för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas,

än även för lägenheten föreslå lämplig avgäld.

Därjämte förordnas, att Konungens befallningshavande och domkapitlet,

därest de vid prövning av arrendeförslaget finna sådan lägenhetsinnehavare

kunna utan men för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas,

skola äga bland arrendevillkoren intaga sådana bestämmelser, genom vilka

lägenketsinnehavaren och hans hustru förbehålles att mot utgörande till

arrendator^ av avgäld, som i sammanhang härmed skall fastställas av

Konungens befallningshavande och domkapitlet, kvarbo å lägenheten till

arrendeperiodens slut, om de så länge leva samt Konungens befallningshavande

och domkapitlet ej under arrendetiden på grund av deras uppförande

eller underlåtenhet att utgöra avgälden finna anledning dem genom

uppsägning från lägenheten skilja, ävensom att Konungens befallningshavande

och domkapitlet jämväl skola äga att beträffande sådan före den

1 januari 1904 tillkommen lägenhet, vilken anses för egendomen, varå

den finnes, medföra väsentligt gagn, meddela så beskaffat stadgande, att

lägenhetens bibehållande till arrendeperiodens utgång göres oberoende av

innehavarens frånfälle eller lägenhetens överlåtande på annan person.

Ecklesiastik

boställsordning

den 9

december

wto

I den av Ivungl. Maj:t den 9 dec. 1910 utfärdade ecklesiastika boställsordning

föreskrives, att till boställen i denna förordning räknas all

den fasta egendom, som är anslagen till bostad eller avlöning åt prästerskapet

i territoriella församlingar, jämväl sådan, som användes till prästänkesäte,

eller vars avkomst ingår till prästerlig löneregleringsfond. Boställe,

som är avsett till löntagares bostad, kallas prästgård, annat boställe

benämnes löneboställe. Till prästgård skall icke höra annan jord än tomt

och erforderligt område till trädgård. Löneboställena skola upplåtas pa

arrende.

Kungl. för■ Angående utarrendering av prästerskapets löneboställen lämnas sär
ordningen

s]-pc|a bestämmelser i kungl förordningen den 15 september 1911. Häri

denh15 föreskrives, att prästerskapets löneboställen, med undantag av därtill

tern er .11. hörande skog8_ och hagmark, som jämlikt vad särskilt är stadgat skall stå

under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, skola upplåtas på

arrende i enlighet med i förordningen meddelade särskilda föreskrifter.

Beträffande lägenhetsinnehavare å löneboställen föreskrives i förordningen:

Vid uttarrendering av löneboställe i enlighet med bestämmelserna

i denna förordning skall iakttagas vad i kungl. kungörelsen angående

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr l.

beredande av .tryggad besittningsrätt åt innehavare av vissa lägenheter å

prästerskapets löningshemman den 15 april 1904 stadgas beträffande sådana

lägenhetsinnehavare, som bebo dem själva tillhöriga, före den 1 januari

1904 uppförda byggnader.

_ Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, är det ena av

motionärens önskemål, nämligen att föreskrifterna i kung!, kungörelsen den

15 april 1904 skola utsträckas att gälla även beträffande de prästerskapets

löneboställen, som skola utarrenderas i enlighet med kungl. förordningen

den 15 september 1911, redan förverkligat. Sistnämnda kungl.

förordning innehaller just den föreskrift beträffande lägenhetsinnehavarna,

som motionären begärt.

Motionären yrkar emellertid dessutom, att den i viss mån tryggade

besittningsrätten måtte utsträckas till dem, som bebo dem själva tillhöriga

efter den 1 januari 1904 men före den 1 januari 1913 uppförda byggnader.

Sistnämnda lägenhetsinnehavares ställning torde visserligen, enligt vad

utskottet inhämtat, komma att bliva föremål för behandling av den av

Kungl. Maj:t den 10 juni 1912 tillsatta kronolägenhetskommissionen.

Innan bestämmelser rörande dessa lägenhetsinnehavares besittningsförhållanden

kunna bliva antagna, är dock ett måhända avsevärt dröjsmål oundvikligt.

Kronolägenhetskommissionen torde, enligt vad utskottet erfarit, först

om något år kunna framlägga förslag till hithörande ärendens ordnande i

hela deras omfattning. Under väntetiden kan ställningen för de lägenhetsinnehavare,

som uppfört sina byggnader efter den 1 januari 1904, bliva

synnerligen svår, då arrendatorerna äro oförhindrade att låta vräka dem

eller av dem utkräva oskäliga avgälder.

Det synes därför utskottet vara önskvärt, att ifrågavarande lägenhetsinnehavares

ställning provisoriskt tryggas i avvaktan på en allmän lagstiftning

rörande hithörande frågor. Ett sådant provisorium bör icke

kunna föregripa denna allmänna lagstiftning, då här endast avses, att vissa

redan nu gällande föreskrifter utsträckas att omfatta vissa smärre grupper

av lägenhetsinnehavare, som under nuvarande förhållanden icke med någon

trygghet kunna bebo sina lägenheter.

Ett dylikt utsträckande kan däremot icke gärna ske beträffande de

av motionären nämnda torplägenheterna, da dessa icke äro nämnda i kungl.

kungörelsen den 15 april 1904. Utfärdande av de lika föreskrifter för

i senare tid tillkomna torplägenheter, som motionären begär, torde sålunda

icke kunna äga rum.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 1 häft. (Nr 1).

Utskottets

yttrande.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lammarens fjärde tillfälliga ntslotls utlåtande Nr 1.

Utanför de nu ifrågavarande föreskrifternas räckvidd komma även

alla de lägenhetsinnehavare, som bebo lägenheter å till boställena hörande

skogs- och hagmark, och för vilka behovet av mera tryggade besittningsförhållanden

är ej mindre stort. Enligt 1 § i kung! förordningen den 15

september 1911 är nämligen boställenas skogs- och hagmark undantagen

från förordningens bestämmelser och ställd under skogsstatens omedelbara

vård och förvaltning.

Då de första nya löneregleringarna för prästerskapet infalla redan år

1914, böra föreskrifter i av utskottet angiven riktning utfärdas snarast

möjligt.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet med anledning av

herr Henriksons i Heberg förevarande motion hemställa,

att Andra kammaren ville för sin del besluta, det

Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att de föreskrifter i kungl. kungörelsen den 15 april

1904 angående beredande av tryggad besittningsrätt

åt innehavare av vissa lägenheter å prästerskapets

löningskemman, som enligt kungl. förordningen den 15

september 1911 skola iakttagas vid utarrendering av

ecklesiastika löneboställen, måtte utsträckas att gälla

sådana lägenhetsinnehavare å dessa boställen, som bebo

dem själva tillhöriga, före den 1 januari 1913 uppförda

byggnader.

Stockholm den 11 februari 1913.

På utskottets vägnar:

RICHARD SANDLER.

Det skulle här antecknas, att herrar Olsson i Åsen och Westhinä icke

deltagit i detta ärendes handläggning inom utskottet.

Stockholm O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.