Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om inrättande av en statens brandför säkring sanstalt.

1913-04-22 · 21 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1913:13, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om inrättande av en statens brandför säkring sanstalt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utslcotts utlåtande Nr 13. 1

INr 13.

Ankom till Biksdagens kansli den 22 april 1913 kl. 3 e. m

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 13

angående herr Kristenssons motion, nr 211, om

skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och

förslag i fråga om inrättande av en statens brandför

säkring sanstalt.

I motion inom Andra kammaren, nr 211, har herr Kristensson,

hemställt att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda, huruvida, i vad mån

och på vad sätt en statens brandförsäkringsanstalt kan och bör inrättas,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill en sådan utredning

kan föranleda.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.

Under det senaste halva seklet har försäkring mot brandskada

tagit en oerhörd omfattning. Försäkringsverksamheten drives dels av

bolag med huvudsakligen vinstsyfte, dels ock av ömsesidiga försäkringsanstalter.

Medan de förra äro rena affärsföretag, så äro de senare endast

ett medel att fördela förlusten vid inträffad eldsvåda på ett så stort

antal som möjligt, varvid ömsesidighetsprincipens tillämpning borteliminerar

bolaget-mellanhanden för att på så sätt söka åstadkomma billigare

brandförsäkringsavgifter. Den stora utsträckning, som ömsesidighetsanstalterna

på senare tid ernått, tyder otvivelaktigt på att de bereda sina

delägare avsevärda förmåner.

Bihang Ull liiksdugens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 13 Käft. (Nr 13). 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hammarens fjttvde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 13.

Men under det de enskilda medborgarna sålunda sökt i detta hänseende

tillvarataga sina intressen, så har det allmänna, i vad det representeras

av staten med underlydande landsting, kommuner etc., föga eller

intet åtgjort för att även åt sig bereda vissa förmåner och lättnader.

I allmänhet brandförsäkras icke statens egendom, därför att den på grund

av sin stora omfattning bildar så att säga en egen försäkringsstock, inom

vilken samma lagar göra sig gällande som för brandförsäkringsanstalter

i allmänhet. Äger brandförsäkring det oaktat rum, så beror det på särskilda

omständigheter. Däremot är förhållandet helt annorlunda med

landstingen och kommunerna, vilka var för sig på grund av sin litenhet

måste försäkra sin egendom. En stor del, kanske allra största, varom

dock uppgifter såvitt jag vet för närvarande saknas, torde vara försäkrad

i affärsbolagen, som sålunda bereda sig vinst på det allmännas bekostnad.

Egendomligt nog ha mig veterligt statsmakterna i vårt land hittills icke

åtgjort någonting för att åt det allmänna tillförsäkra denna företagarevinst,

och det torde därför icke vara en dag för tidigt att undersöka, huruvida*

inrättandet av eu statens brandförsäkringsanstalt för i främsta rummet

publik egendom, såsom skolor, kyrkor, sjukhus, kommunala affärsbyggnader

och inrättningar m. m., kunde vara ändamålsenligt ur ekonomiska

och andra synpunkter.

Huruvida statens tillvägagångssätt att icke i allmänhet brandförsäkra

sin egendom är fullt ändamålsenligt, kan utan tvivel ställas i fråga. Om

en större brandolycka något år skulle inträffa, så medförde detta kännbara

budget-tekniska olägenheter. Låtorn oss antaga, att flottans varv

i Karlskrona brinner, så skulle en sådan brand ha obehaglig inverkan

för de närmaste åren på femte huvudtiteln och därmed också på budgeten

i dess helhet. Större eldsvådor komma alltid att såväl för respektive

verk som för statens utgifter över huvud taget omedelbart öva ett

störande inflytande. Något sådant behövde icke ifrågakomma, om en på

fondering grundad statens brandförsäkringsanstalt vore upprättad. För

varje år inginge i ett verks utgiftsstat en viss avgift till denna anstalt.

I verkligheten bleve detta icke annat, än att verket i fråga uppförde beloppet

på sin kreditsida och brandförsäkringsanstalten detsamma på debetsidan,

ty medlen överföras ju endast från ett statens verk till ett annat.

Såsom ett typiskt exempel på olägenheterna med nu tillämpade princip

må för övrigt anföras, att ruinerna efter den stora slottsbranden i Köpenhamn

för ett par tiotal år sedan ännu äro ett synligt vittnesbörd på

svårigheterna för en stat att täcka genom eldsvådor uppkomna större

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 3

förluster, varför också danska staten vidtagit vissa åtgärder för att vara

mera förberedd på en liknande olycka.

Huru stor tillslutning en statens brandförsäkringsanstalt bör och

kan omfatta, får givetvis en eventuell utredning giva vid handen. Jagvill

endast här påpeka, att det ingalunda rör sig om småsummor, även

om endast det allmännas egendom skulle komma i fråga. I första hand

hade man väl att räkna med att alla landstings, kommuners, hushållningssällskaps,

kyrkans och under statens eller allmänna institutioners förvaltning

stående fonder tillhörig egendom i denna anstalt försäkrades.

Dessutom kunde tagas under övervägande, huruvida icke samfund, föreningar

och sällskap m. in., som i en eller annan form erhålla stats- eller

annat allmänt understöd eller förmån, må som villkor för desammas

åtnjutande brandförsäkra i statens anstalt.

Jag är icke i tillfälle att vid denna motions avgivande anföra det

totala brandförsäkringsvärdet av nu nämnt slag. Men jag vill anföra

några siffror, som kunna i någon mån visa, vad det rör sig om. I Sveriges

officiella statistik för år 1909 upptagas landskommunernas tillgångar till

bl. a. följande belopp:

Folkskolehus ................................................ 67,773,100

Fattigvårdsanstalter......................................... 19,380,550

Sockenstugor .................................................... 1,564,842

Stadskommunernas tillgångar voro bl. a. följande:

Rådhus, stadshus och stadshotell ............. 18,581,000

Tull och packhus ............................................. 5,658,881

Fattigvårdsanstalter.......................................... 13,235,869

Sjukhus................................................................... 20,352,001

Läroverkshus ..................................................... 21,086,917

Folkskolehus ......................................................... 33,199,139

Gas- och elektricitetsverk .............................. 48,284,359

Kyrkorna i landskommunerna upptagas i omnnämda statistik till

ett belopp av 99,212,618 kronor och i stadskommunerna till 31,510,033,

och de ecklesiastika boställena in. m. till respektive kronor 58,979,241

och 13,021,027.

Ur det i dagarna utkomna arbetet om Sveriges nationalförmögenhet

av I. Flodström må lämnas följande tabell, utvisande i stort sett samma

sak, den bevillningsfria fastigheten 1908 av annat slag än jordbruksfastighet

med vissa avdrag (landstingen äro inräknade i kommunerna:)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Tillhörande

staten

Tillhörande

kommuner, för- eningar m. m.

Tillhörande

bolag och en- skilda personer

Summa

Kronor

Kyrkor och bönhus .........

6,138,000

135,731,600

661,600

'' --------1

142,531,200

Undervisningsanstalter ......

12,370,100

121,866,430

2,600,900

136,837,430

Fattigvårds-, fångvårds-,

sjukvårds- och barna- vårdsanstalter ............

23,223,700

95,487,700

629,500

119,340,900

Byggnader för förvaltningen

29,610,400

31,716,700

61,327,100

Industriell egendom .........

3,672,900

11,480,300

—

15,153,200

Annan egendom...............

24,950,840

106,539,400

136,800

131,627,040

Summa

99,965,940

502,822,130

4,028,800

606,816,870

Vid 1911 års slut i kraft varande svensk försäkringssumma utgjorde

för de största försäkringsanstalterna enligt kungl. försäkringsinspektionens

officiella rapporter:

A. Vinstbolag:

Skandia ............................................ 1,926,888,840 kronor

Svea.................................................. 1,147,887,779 »

Skåne .............................................. 633,059,718 »

B. Ömsesidiga:

Städernas Allmänna brandstodsbolag.................................. 766,355,731 kronor

Allmänna brandförsäkringsverket för byggnader på landet 198,158,751 » .

Som synes, komme en statsanstalt för publik egendom att kunna

i storlek tävla med de största hittillsvarande ömsesidiga bolagen och,

därest även enskilda finge försäkra i denna anstalt, måhända jämväl

med de större vinstbolagen.

En eventuell utredning angående inrättandet av en dylik anstalt

torde även böra omfatta, huruvida premier och fondering eller uttaxeringsprincipen

bör läggas till grund. Ehuru man torde kunna redan på förhand

hålla före, att inbetalning av premier, grundade på statistiska beräkningar,

ur flera synpunkter är att föredraga, så är det dock måhända

lämpligt att även i detta hänseende icke ge direktiv. Redan här torde

dock böra framhållas, att vid starten av en sådan anstalt byggd på

premier, staten med sina till anstaltens storlek proportionsvis hart när

obegränsade tillgångar icke nödvändigt behöver förskottera något belopp

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga, utskotts utlåtande nr 13. 5

motsvarande bolagens aktiekapital. Därest under ett av de första åren,

innan tillräckliga fonder hunnit anskaffas, en större brand skulle äga

ruin, så kunde denna anstalt låna erforderligt belopp av staten, som

hade motsvarande fordran på anstalten. Alla de andra fördelarna för

staten av denna fondbildning utom de rent försäkringstekniska anser jag

mig i detta sammanhang icke behöva uppräkna, ehuru givet är, att ju

större de befinnas vara, ju större bliva också skälen för en sådan anstalts

inrättande.

1 vad mån anstalten kan och bör göras öppen för allmänheten får

även lämnas att utreda. Dock synes det, som om enskilda personer

vore bäst betjänta av att rätt lämnas för dem att, om de så önska, få

försäkra i statens anstalt. Brandförsäkringsaktiebolagen i vårt land ha bildat

ett slags kartell med huvudsakligt syfte att hålla så höga premier som

möjligt. Då de större industriföretagen och lantegendomarna genom sina

stora ansvarssummor och ringa antal icke lämpligen kunna och oftast

icke heller få tillhöra nuvarande ömsesidighetsbolag, så är följden den,

att de för närvarande i viss mån kunna sägas vara prisgivna åt de stora

brandförsäkringsaktiebolagens godtyckliga premiesatser. Statens anstalt

borde i främsta rummet ha till syfte sina försäkringstagares bästa genom

låga, rättvisa, men för anstalten och vederbörlig fondbildning dock fullt

tillräckliga premier. Industrien själv och dess konkurrenskraft gent emot

utlandet kan endast vinna på, att nämnda kartells extra »brandskattning))

omöjliggöres, och om samtidigt staten skulle erhålla någon vinst genom

sådan verksamhet, så är ju därmed ingen skada skedd.

En och annan gör för sig själv måhända den stilla reflexionen, att

en sådan anstalt icke egentligen medförde något annat än ett nytt

ämbetsverks inrättande med massor av tjänstemän och löntagare och

med ökade utgifter för staten. Utan att närmare ingå på hur denna

anstalt kan och bör organiseras, måste jag dock framhålla ett par synnerligen

viktiga omständigheter. För det första behövas inga kostnader

för anskaffning nedläggas. För de större vinstbolagen lära anskaffningskostnaderna

uppgå till 10 å 15 % på de inbetalda premierna. Jag är

förvissad om, att jag härvidlag icke är alltför illa underrättad. Trots

dessa höga anskaffningskostnader, uppgå bolagens vinster till mycket

avsevärda belopp. Härav följer, och det torde en utredning säkerligen

ådagalägga, att stora summor, utgörande anskaffningsutgifter och vinster

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utskottets

yttrande.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

på nuvarande premier, stå till förfogande till avlöningar av den erforderliga

personalen.

Men nu är för hundratals millioner allmän egendom försäkrad i

vinstbolagen. Betaltes premierna för dessa millioner i stället till en

statens anstalt, så erhölle denna: 1) don del av premien, som går till

löpande administration, 2) den del av premien, som går till anskaffningskostnader,

och 3) vinsten för bolaget, sedan brandskadorna utbetalats.

Utan att draga bestämda slutsatser i förväg, förefaller det dock, som

om man hade mycket grundad anledning antaga, att statsanstaltens

administrationskostnader mer än väl täcktes av de utgifter, som det

allmänna redan nu har för brandförsäkring. Utredningen får ju närmare

klargöra den saken, men nog förefaller det, som om man på förhand

kunde med tämlig visshet förutspå, att utredningen kommer att utvisa

icke blott, att det allmänna icke finge några nya utgifter utöver de nuvarande,

utan tvärtom gjorde vinst på affären.

Statsmakterna binda sig dock icke, om de gå med på en utredning

av frågan, mer begäres icke, och jag för min del skall bli den förste

att yrka avslag, därest utredningen skulle visa, att anstalten medförde

ökade utgifter för det allmänna.

Jämväl frågan om återförsäkring i andra brandförsäkringsföretag

bör, enligt min mening, utredas.

Huruvida staten förmår organisera och leda en verksamhet av här

ifrågasatt slag, bestrides från visst håll. Men när staten kan sköta

järnvägsrörelse och eu mängd andra svåra saker, så förefaller det, som

om denna sak åtminstone icke utan vidare kan avfärdas med ett dylikt

argument.

Utskottet har anhållit att försäkringsinspektionen måtte anmodas

att till utskottet inkomma med yttrande rörande vissa för bedömande av

förevarande motion viktiga frågor. Pörsäkringsinspektionens yttrande är

såsom bilaga vidfogat detta utlåtande.

Motionären har hemställt om utredning rörande inrättande av cn

statens brandförsäkringsanstalt, vilken motionären tänkt sig skola erhålla

1) monopol på brandförsäkring av statens egendom,

2) monopol på brandförsäkring av annan publik egendom, samt

3) rätt att meddela brandförsäkring av privat egendom.

Vad först statens egendom beträffar är, såsom av försäkringsinspektionens

yttrande framgår, frågan om dess brandförsäkring redan

under utredning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra hammarens f järde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Den övriga publika egendomen, vilken i allmänhet torde vara brandförsäkrad,

erbjuder, såsom försäkringsinspektionen framhåller, mycket

goda risker och är därför vanligen försäkrad på så fördelaktiga villkor,

att någon ekonomisk vinst för kommuner etc. genom upprättande av en

statsanstalt knappast vore att förvänta. Då därtill kommer, att en mycket

stor del av kommunernas egendom torde vara försäkrad i de kooperativa

brandförsäkringsanstalterna, och dessa ömsesidiga bolag sålunda skulle

komma att bliva lidande genom en statsanstalts inrättande, vilket ej kan

vara önskvärt, kan utskottet icke annat än instämma med försäkringsinspektionen,

då den framhåller, att »den ifrågasatta utredningen sannolikt

på denna punkt skulle komma till negativt resultat».

Beträffande slutligen en eventuell statsanstalts ställning till brandförsäkringen

av privat egendom, vill utskottet medgiva, att motionären

måhända har rätt i sitt påpekande av att de privata bolagen genom sin

tariffkartell kunna komma att hålla premierna högre än nödvändigt och

rättvist vore, och att en statsanstalt på detta område kunde utöva ett

hälsosamt inflytande. Däremot kan utskottet icke medgiva att upprättandet

av en statsanstalt är den enda eller nödvändiga åtgärd, som av

staten kan vidtagas för att råda bot på missförhållanden på detta

område.

Försäkringsinspektionen framhåller, att, »även om motionärens åsikt

angående aktiebolagens tariffpolitik skulle vara riktig, synes den motivera

icke upprättandet av en statsanstalt, som konkurrerar med de privata

bolagen, de ömsesidiga såväl som aktiebolagen, utan vidtagande av

åtgärder, varigenom de ömsesidiga bolagen bleve mera jämnställda med

aktiebolagen vid konkurrensen om de större riskerna».

Staten torde icke sakna möjligheter att råda bot på de missförhållanden,

som kunna förefinnas i fråga om aktiebolagens tariffpolitik,

och det synes utskottet vara önskvärt att försäkringsinspektionen bereddes

möjlighet att på ett effektivare sätt än nu synes vara förhållandet

följa bolagens åtgärder i detta avseende. Då nu förslag till åtgärder i

denna riktning föreligger, och då försäkringsinspektionen anser, att genom

dess genomförande premierna skulle komma att regleras mera rationellt

än nu och därigenom »de reformer i tarifferna, som motionären önskar,

så småningom komma till stånd», finner utskottet anledning saknas att

för närvarande hemställa om en så omfattande utredning som den motionären

begärt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Kristenssons förevarande motion icke

måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1913.

På utskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

I förevarande ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar

Sandler, Bäckström, Andersson i Hägelåkra, Leksell, Olsson i Åsen*), Henrxlcson i Heberg,

Sjöberg, Westlund, Lithander och Kloo.

*) Icke närvarit vid utlåtandets justering.

Reservation:

av herrar Sandler och Kloo, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Andra kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen ville

i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla om utredning rörande lämpligheten

av att inrätta en statens brandförsäkringsanstalt;

mot viss del av motiveringen dels av herr Lithander, dels av herr

Sjöberg.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET, 1913.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

9

Bilaga.

Till Konungen.

I skrivelse av den 14 sistlidne februari har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

försäkringsinspektionen att till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande,

som .Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott begärt i skrivelse av

den 12 samma månad. Med anledning härav får försäkringsinspektionen anföra

följande.

Utskottet önskar erhålla uppgift om det belopp, till vilket kommuner och

landsting hava brandförsäkrat hos de privata bolagen. Eörsäkringsinspektionen

saknar kännedom härom.

Till besvarande av frågan om bolagens premier, anskaffningskostnader och

vinster har försäkringsinspektionen upprättat vidfogade tabeller I, II och III, avseende

femårsperioden 1907—1911.

Tabell I avser endast de svenska försäkringarna. Kolumn 1 anger de avgifter,

som under året erlagts av försäkringstagarna. Kolumn 2 anger räntan

(4 /) å premiereserven vid årets början. Kolumn 3 utgör summan av kolumn

1 och 2.

Kolumn 4 anger de utbetalda ersättningsbeloppen, kolumn 5 ökningen av

försäkringsfonden, kolumn 6 förvaltningskostnaderna. Till förvaltningskostnaderna

ha här räknats även provisioner till agenter, men icke avskrivningar, utskylder,

avsättningar till pensionsfonder m. m. I fråga om de svenska aktiebolag, vilka

ha icke blott svenska utan även utländska försäkringar, ha förvaltningskostnaderna

för den svenska affären beräknats efter vissa procenttal av premierna (22 å 26 %).

Kolumn 7 anger det överskott, som enligt denna beräkning skulle ha uppstått,

om bolagen haft endast denna svenska affär, behållit denna helt för egen räkning

(ingen återförsäkring) samt icke haft andra inkomster än premierna och räntorna

på premiereserven och ej heller andra utgifter än de, som omedelbart förorsakas

av försäkringsverksamheten. I detta överskott ingå alltså icke räntorna på aktiekapitalet

eller på de fonder, som bolagen samlat genom att reservera tidigare års

överskott. Det sålunda definierade överskottet må här kallas »bruttoöverskott å

den svenska brandförsäkringsrörelsen».

De större bolagen måste emellertid i återförsäkring avträda en stor del av

försäkringarna. Tabell II anger beloppen av de svenska försäkringarna och hur

mycket därav, som är återförsäkrat.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 13 käft. (AV 13). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Aktiebolagen (utom ett) skaffa sig i viss män ersättning för de avträdda

svenska försäkringarna genom att teckna utländska försäkringar; även av dessa

avträdas en del i återförsäkring.

Tabell III avser endast de större svenska bolagen. Kolumn 1 anger bruttoöverskottet

å hela brandförsäkringsrörelsen, definierad på samma sätt som förut

bruttovinsten å den svenska brandförsäkringsrörelsen; för de ömsesidiga bolagen

är det samma belopp som i tabell I, enär de ej driva någon utländsk försäkringsrörelse.

Kolumn 2 anger återförsäkrares andel i denna vinst; andelen har beräknats

efter samma metod som bolagens bruttoöverskott. Kolumn 3 anger skillnaden

mellan kolumn 1 och 2 eller bolagens »nettoöverskott å brandförsäkringsrörelsen».

Kolumn 4 anger de andra överskott, som bolagen hatt; vid dessas_ beräkning

har naturligtvis hänsyn tagits till alla inkomster och utgifter, som icke

förut beräknats. Kolumn 5 utgör summa av kolumn 3 och 4 eller bolagens verkliga

överskott för året å hela sin verksamhet. Kolumnerna _ 6—8 angiva^ hur

detta överskott disponerats. Kolumn 9 anger storleken av det i affären vid årets

början innestående kapitalet. Kolumn 10 anger, i % av detta kapital, bolagms

vinst, frånräknat premieåterbäring till försäkringstagare. Kolumn 11 anger, i %

av samma kapital, utdelningen till aktieägare.

Vid bedömande av de sålunda erhållna siffrorna bör bemärkas, att aktiebolagen

och de utländska bolagen i återförsäkring övertaga en del försäkringar

från dels de ömsesidiga bolagen, dels varandra. Den officiella statistiken är icke

så anordnad, att det är möjligt att avskilja premierna för dessa återförsäkringar

från premierna för de direkt tecknade försäkringarna. Detta gör, att de i tabell

1 angivna premiebeloppen för aktiebolagen och för de utländska bolagen äro

större än de belopp, som svenska försäkringstagare erlagt till dessa bolag. Denna

omständighet gör, att man icke får i tabellens beräknade bruttoöverskott a den

svenska rörelsen se de belopp, som de svenska försäkringstagarna betalt till bolagen

utöver vad som behövts att täcka skador och förvaltningskostnader, bkillnaden

torde uppgå till ungefär 5 % av de angivna premiebeloppen.

Det är tydligt, att den tidrymd, som tabellen avser, är så kort, att man maste

vara synnerligen försiktig i fråga om de slutsatser, som kunna dragas av siffrorna.

Särskilt må betonas, att under dessa fem år ingen större katastrof inträffat, utan

fondbildningen kunnat fortgå ostört. Möjligheten av att en större massbrand kan

inträffa förbises gärna, eftersom det nu förflutit lång tid, nära 25 år, sedan den

sista. Men trots alla förbättringar i byggnadssätt och eldsläckningsväsende finns

det ännu i våra städer och stadsliknande samhällen så många stora, för faran av

en massbrand utsatta områden, att brandförsäkringsbolagen måste begagna de

goda åren till att samla fonder, vilka sätta dem i stånd att möta även de stora

eldsolyckorna.

Utskottets nästa fråga gäller förekomsten i utlandet av statsanstalter för brandförsäkring.

I detta avseende kan försäkringsinspektionen meddela följande. _

1) Under medeltiden funnos i Tyskland små lokala brandförsäkrmgsföreningar,

motsvarande våra sockenbolag. Under de svåra krigstiderna på 16- och 1700- talet upplöstes dessa nästan alla. Regeringarna i de olika staterna togo da

initiativet till upprättande av offentliga brandförsäkringsanstalter för enskilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 11

städer, landskap, provinser o. s. v. De upprättades under statens auktoritet som

offentliga, allmännyttiga institutioner med vissa privilegier: skattefrihet, användning

av offentliga tjänstemän för förvaltningen, avgifternas indrivning på exekutiv

väg m. m. Viktigast var, att de erhöllo monopol på byggnadsbrandförsäkringen,

var och en inom sitt område på det sätt, att det genom lag fastställdes,

att varje byggnad utan vidare skulle vara försäkrad i den offentliga anstalten,

eller så att byggnad icke fick vara försäkrad i annan anstalt. Försäkringstvånget

motsvarades å andra sidan av anstaltens skyldighet att till försäkring

antaga varje anmäld byggnad. Mot slutet av 1700-talet fanns det ett stort antal

sådana offentliga anstalter.

I Preussen reorganiserades dessa anstalter under 1800-talets förra hälft, varvid

i allmänhet försäkringstvånget borttogs — dock äro 10 av de preussiska anstalterna

alltjämt monopolanstalter — men skyldigheten för anstalterna att antaga

erbjudna risker till största delen bibehölls. Samtidigt sammanslötos flera mindre

anstalter till större. Dock finnas ännu 29 offentliga anstalter i Preussen; deras

verksamhetsområden omfatta i allmänhet en provins. Utanför Preussen finnas 21

offentliga anstalter. Flertalet av dessa äro verkliga statsanstalter, var och en

med sin stat till verksamhetsområde. Dessa statsanstalter hava monopol på byggnadsbrandförsäkring;

3 av dem driva även lösöreförsäkring, dock utan monopol.

De hava rätt att uttaga avgifter i efterskott till täckande av brist; staten har

icke iklätt sig någon garanti.

För de offentliga anstalterna anföras i bifogade tabell IV några siffror

efter Ehrenzweigs Assecurans-Jahrbuch 1912. Beloppen äro angivna i tusental

mark. I omkostnaderna ingå här även anstalternas bidrag till allmännyttiga

ändamål, främst eldsläckningsväsendet. Dessa bidrag äro mycket betydliga. Enligt

uppgift skola de uppgå i medeltal till 5 % av premierna. Sannolikt äro de

ännu större för monopolanstalterna.

2) I några av Schweiz’ kantoner finnas statsanstalter med monopol på

byggnadsbrandförsäkring. Förslag är väckt att upprätta en central statsanstalt

med monopol på lösörebrandförsäkring.

3) Genom lag av den 5 januari 1912 upprättades i Uruguay en statsförsäkringsanstalt.

Från viss tidpunkt skall denna anstalt ha monopol på bl. a.

brandförsäkring.

4) Sedan 1905 arbetar en statsbrandförsäkringsanstalt i Nya Zeeland. Den

är icke monopolanstalt, utan arbetar under konkurrens med de privata anstalterna.

Statsanstalten bestämde från början sina premier till 90 % av de premier,

som de privata bolagen förut haft. Denna nedsättning besvarades av de privata

bolagen med en stark nedsättning av premierna för vissa riskklasser. De premier,

som genom denna konkurrens bestämts, synas vara förlustbringande såväl för de

privata bolagen som för statsanstalten. De förra kunna tills vidare bära förlusten,

därför att de ha mycket stor utländsk affär och redan samlat stora

fonder. För statsanstalten är det tydligen en mycket allvarlig sak, att premierna

visa sig svagt beräknade, i synnerhet som den ännu icke samlat några

fonder.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Nedanstående siffror må anföras. Beloppen äro angivna i pund sterling.

Privata bolag.

Statsanstalten.

Premier. Skadeersätt- Skadeersättningar.

mngar.

1905 ..... 494,822 322,496 16,000 3,000

1906 ..... 508,222 407,869 26,000 13,000

1907 ..... 537,076 341,444 29,000 16,000

1908 ..... 577,877 544,606 33,320 24,000

1909 .... . 596,769 415,951 41,000 23,000

2,714,766 2,032,366 145,320 79,000

= 74-9 %. = 54-4 %.

Kostnaderna i statsanstalten lära uppgå till 35 ä 40 % av premierna.

5) För Köpenhamn upprättades år 1731 en anstalt för frivillig brandförsäkring

av byggnader; år 1795 infördes försäkringstvång, som dock åter upphävdes

år 1868. För övriga danska städer upprättades år 1761 en gemensam anstalt

med monopol, vilket dock upphävdes år 1870. Båda dessa anstalter såväl

som »Landbyggningernes allmindelige Brandförsäkring» (inrättad år 1792, utan

monopol) voro tidigare ställda under offentlig förvaltning, men torde numera icke

väsentligt skilja sig från privata ömsesidiga försäkringsbolag. År 1906 bildades

en statsb rån dförsäkringsfond. Dess kapital var från början 5 null. kronor. Dess

förmögenhet förvaltas skild från statens övriga förmögenhet; räntan tillgodoföres

fonden. Fondens uppgift är att täcka inträffade brandskador å statens egendom

och att betala brandförsäkringspremierna för de farligare risker, som anses böra

vara försäkrade i privata bolag.

Fondens verksamhet synes av följande tablå. Beloppen angivas i kronor.

1906—07. 07-08. 08-09. 09-10. 10—11. 11—12.

Skadeersättningar (med avdrag

av återförsäkrade

andelar)....... 4,141 17,558 45,072 1,897 53,797 20,411

Utbetalda brandförsäkringspremier

........ 34,877 47,540 47,608 47,081 48,266 48,648

Omkostnader....... 1,833 1,246 1,429 1,327 1,406 1.473

Överskott......... 140,624 138,217 119,236 167,660 124.234 160,314

Fondens storlek var den 31 mars 1912 5,850,285 kronor.

Fondens samlade risksumma var den 31 mars

1908 ............ 305,364,000

1909 ............ 314,183,000

1910 ............ 330,384,000

1911 ............ 348,742,000

1912 ............ 366,441,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Fonden försäkrar alla statens byggnader med maskiner och fast inventarium,

skepp samt lösöre, dock icke samlingar och konstverk, krigsfartyg, krutupplag

och dylikt. Byggnaderna indelas i klasser efter byggnadssättets eldfarlighet.

För varje klass fastställes ett visst maximum för det belopp, som fonden

må hålla på en risk för egen räkning; det överskjutande skall försäkras i privata

danska bolag. Byggnad skall värderas vart 10:e år. Det departement, under

vilket byggnad eller egendom hör, skall genast efter inträffad brand värdera

skadan och anmäla, om ersättningsbeloppet bör omedelbart användas till egendomens

återställande eller om saken bör hänskjutas till Riksdagen.

6) I Norge bildades år 1767 en statsanstalt, nu benämnd Norges Brandkasse,

^ med. tvångsanslutning för alla byggnader i städer (utom Kristiania) och

med frivillig anslutning för byggnader på landet. Tvångsanslutningen upphävdes

år 1847. Samtidigt delades anstalten i två skilda avdelningar, en för städerna

och eu för landsbygden. Anstalten har skyldighet att antaga varje anmäld risk,

på få undantag när; dock icke till högre belopp på en risk än i regel 400,000

kronor. Aven brandskador, som förorsakas av krig, borgerliga oroligheter eller

uppror ersättas. Ersättningsbelopp må i regel användas endast till byggnaders

återuppförande.

Enligt lag av den 12 juni 1912 står anstalten under ledning av ett representantskap

(36 medlemmar) och en direktion (5 medlemmar). Det förra utses

av försäkringstagarna. I direktionen utser Konungen en medlem (verkställande

direktör), stortinget en och representantskapet 3 medlemmar.

Representantskapet äger bl. a. att föreslå ändringar i gällande tariff; denna

bestämmes av Konungen. Avgift erlägges i förskott. Uppstår brist täckes denna

genom uttaxering i efterskott. ^Staten har icke iklätt sig någon garanti.

Det har länge från många håll yrkats på, att anstalten skulle upptaga

även lösöreförsäkringen. Genom 1912 års lag är det nu stadgat, att Konungen

kan, efter beslut av representantskapet, och efter direktionens hörande, besluta

lösöreförsäkringens upptagande. Sker detta, skall lösöreförsäkringen bilda en

särskild avdelning inom anstalten.

Anstaltens utveckling synes av följande siffror (efter Norsk Forsikrinesaarbok

for 1911). 6

Avdelningen för städerna.

Försäkrings-

År.

summa

mill. kronor.

1901

..... 902-3

1902

..... 932-6

1903

..... 961-e

1904

..... 969-o

1905

..... 986-a

1906

..... 997-i

1907

..... 1,005-6

1908

.....1,018-4

1909

..... 1,042-3

1910

.....l,066-i

Afgifter

i förskott.

i efterskott.

2,462,567

_

2,461,316

_

2,550,962

—

2,567,970

—

2,554,475

1,584,400

2,580,961

1,540,650

2,593,699

1,518,357

2,562,273

748,997

2,523,742

—

2,570,000

—

Skadeersätt-

Behållning ( + ).

ningar.

Brist (—).

2,545,600

+ 2,675,000

2,563,097

+ 2,541,430

1,696,895

+ 3,338,380

10,980,080

— 5,176,973

1.783,500

— 3,117,786

1,353,225

— 696,056

938,222

+ 3,008,720

1,359,076

+ 4,063,458

925,662

+ 5,562,369

948,912

+ 7,200,000

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Avdelningen för landsbygden.

År.

Försäkrings-

Afg

i f t e r

Skadeersätt-

Brist.

summa

mill. kronor.

i förskott.

i efterskott.

ningar.

1901.....

......389

545,492

—

509,430

300,000

1902 .....

......400

561,038

—

572,335

383,379

1903 .....

......411

578,563

—

615,380

506,115

1904 .....

...... 422-s

592,975

146,104

794,095

658,086

1905 .....

......431-4

610,640

272,560

564.557

274,343

1906 .....

...... 439-2

619,159

134,123

449,074

202,945

1907 .....

...... 449-o

630,443

—

589,683

236,897

1908 .....

...... 462-7

650,936

—

609,883

272,495

1909 .....

...... 477-s

668,882

—

703,926

393,580

1910.....

685,710

—

537,349

330,000

Den 31/''ia 1911 ansvarade de båda avdelningarna för resp. 1,081 null. och

504 null. kronor, den förra avdelningens behållning var 8,600,000 kronor, den

senares brist var 600,000 kronor.

Utskottet frågar slutligen efter de erfarenheter, som kunna inhämtas från

de utländska statsanstalternas verksamhet.

De omdömen, som försäkringsinspektionen sett om statsanstalten i Nya Zeeland,

äro icke gynnsamma, men detta kan hava sin tillräckliga förklaring däri, att

den ännu varit så kort tid i verksamhet och har att kämpa med de privata

bolagens övermäktiga konkurrens. Det är omöjligt för försäkringsinspektionen att

yttra sig därom, huruvida denna anstalts inrättande varit motiverat av verkliga

missförhållanden inom brandförsäkringsväsendet och om utsikt finnes att den

skall kunna på ett verksamt sätt bidraga till brandförsäkringsväsendets sunda

utveckling.

Då i Tyskland sedan länge finnas både statsanstalter av olika typer, ömsesidiga

bolag och aktiebolag, skulle säkerligen ett studium av. det tyska brandförsäkringsväsendet

giva värdefulla lärdomar angående de olika organisationsformerna.

Då försäkringsinspektionen icke haft tillfälle till sådant studium, får

försäkringsinspektionen inskränka sig till att i korthet referera de viktigare av de

synpunkter, som under den livliga diskussionen mellan de intresserade parterna

framhållits. _

Privatförsäkringens målsmän anföra i huvudsak följande mot statsanslag - terna. De offentliga anstalter, som icke vore utrustade med monopol, visade, sig

icke billigare än de ömsesidiga bolagen. Monopolanstalterna kunde visserligen

arbeta billigare, men billigheten vunnes på bekostnad av andra, fördelar, som

privatbolagen bjödo. Ställda utanför all konkurrens, eggades nämligen monopolanstalterna

icke till att vid tariffering, försäkringsvillkorens. bestämmande och

skaderegleringar prestera det för försäkringstagarna bästa möjliga. Tarifferingen

behövde icke ske efter försäkringstekniska grunder, utan kunde bestämmas av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

andra hänsyn, t. ex. fiskaliska eller politiska, och sålunda komma att orättvist

betunga vissa risklasser till förmån för andra eller pålägga försäkringstagarna

avgifter för ändamål, som borde bestridas av skattemedel. Att i regel avgifterna

endast^ på ett mycket ofullkomligt sätt avvägdes efter riskernas olika eldfarlighet

•— i åtminstone _ en av statsanstalterna sammanfördes t. o. m. alla byggnader i

samma klass — innebure en stark belastning av de bättre riskerna till förmån för

de sämre. Det medförde även den faran, att försäkringstagarnas intresse av att

vidtaga förbättringar i fråga om skyddsåtgärder mot eldfara i hög grad minskades,

efter som sådana förbättringar icke medförde motsvarande nedsättning i försäkringsavgifterna.

1 Försäkringsvillkoren anpassades icke med tillräcklig smidighet

efter de ändrade förhållanden och de nya behov, som den ekonomiska utvecklingen

medförde. Vid skadereglering voro det för försäkringstagaren av stor vikt, &att

försäkringsgivaren visade tillbörlig liberalitet; men detta vore lättare för privata

bolag än för en statsanstalt, bundna som dess representanter måste vara av givna

förordningar.2 * * *

Försäkringsinspektionen kan icke inlåta sig på frågen, i vad mån dessa

anmärkningar äro befogade. De framställas dock även av granskare, som synas

bemöda sig om opartiskhet och ingalunda äro blinda för privatförsäkringens

nackdelar.

Dessa vore, framhålles det, betingade av å ena sidan decentralisationen

och konkurrensen, å andra sidan kartellbildningen. Decentralisationen ökade antalet

tjänstemän och agenter. Konkurrensen medförde, att stora kostnader och

mycket arbete måste nedläggas på ackvisitionen, ett arbete som egentligen vore

onyttigt, eftersom allmänheten numera insåge nödvändigheten att taga brandförsäkring.

Decentralisationen fördyrade försäkringen även därigenom, att den

ökade behovet av fondbildning, i det att flera små Jrnlag behövde sammanlagt

relativt större fondbelopp än en stor statsanstalt. A andra sidan hade många

bolag, särdeles de ömsesidiga, alltför små fonder, vilket gjorde deras försäkring

mindervärdig. Aktiebolagen minskade visserligen sitt behov av fondbildning

genom återförsäkring. Men återförsäkringen fördyrade försäkringen för försåt

ringstagarna.

Kartellbildningen vore visserligen nödvändig för att förhindra, att premierna

genom deg oreglerade konkurrensen pressades ned så lågt, att en solid brandförsäkring

omöjliggjordes. Men den möjliggjorde å andra sidan även, att aktiebolagen

kunde motsätta sig även berättigade önskningar av försäkringstagare och

kunde utdela oskälig vinst åt sina aktieägare. All försäkring vore i grund och

botten ömsesidig — även i aktiebolag. Aktieägarna både tillskjutit endast aktiekapitalet,

försäkringstagarna tillsköte premier och de därav bildade fonderna.

Aktieägarna bure affärsrisken endast intill aktiekapitalets belopp, men deras rätt

1 Häremot genmäl es från andra sidan, att den offentliga försäkringen vore att föredraga fram
för

den privata, därför att den förra möjliggjorde bättre samverkan mellan samhällets åtgärder för å

ena sidan brandförsäkringen, å andra sidan brandväsendet. Vad de offentliga anstalterna uträttat för

eldsläckningsväsendct och andra åtgärder mot eldsolyckor överträffade vida vad de privata bolagen gjort.

j A andra sidan framhålles den offentliga försäkringens företräde framför den privata försäkringens

just vid skaderegleringar. Den offentliga försäkringen hade mera effektiva medel att förhindra

den enskilde att tillskansa sig otillbörlig förmån. Och den enskilde visste, att hans anspråk bedömdes

av fullt opartiska domare. — Intressemotsatsen mellan den privata försäkringsanstalten och försäkringstagaren

vid skaderegleringar har väckt tanken på att alla skaderegleringar borde avgöras av statstjänstemän.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

till vinst vore obegränsad. Försäkringstagarna deltoge i affärsrisken, men hade

ingen del i affärsvinsten. — Mot aktiebolagens kartellbildning vore de ömsesidiga

bolagen för svaga, när det gällde konkurrensen om de stora riskerna, därför att

de ej hade tillgång till nödig återförsäkring. Endast en statsanstalt kunde bliva

tillräckligt stark även utan återförsäkring.

Då utskottet anmodat försäkringsinspektionen att avgiva det yttrande över

motionärens yrkande och framställning, vartill försäkringsinspektionen i övrigt

kan finna anledning, vill försäkringsinspektionen, utan att ingå på någon detaljgranskning

av motionens motivering, anföra följande.

Motionären tänker sig, att statsanstalten skulle ha

1) monopol på brandförsäkring av statens egendom.

2) monopol på brandförsäkring av annan publik egendom,

3) rätt att meddela brandförsäkring av privat egendom.

Monopolet på brandförsäkring av statens egendom berör knappast de privata

bolagens intressen, eftersom staten för närvarande endast undantagsvis försäkrar

sin egendom. Såsom motionären framhåller, kan denna underlåtenhet att

försäkra medföra stora olägenheter för staten. Av denna anledning har även

statsrådet och chefen för kungi. finansdepartementet redan i december 1912 under

hand lämnat undertecknad Laurin i uppdrag att gorå en utredning av denna

fråga om ordnandet av statsegendomens brandförsäkring antingen genom avsättande

av en statsbrandförsäkringsfond eller på annat sätt.

Monopolet på brandförsäkring av annan publik egendom skulle däremot

mycket starkt ingripa på de privata bolagens område, enär denna egendom i

regel är brandförsäkrad. Det bleve sannolikt de ömsesidiga bolagen, som mest

komme att beröras av detta monopol. Dess införande synes icke kunna motiveras,

med mindre utredningen kan ådagalägga, att gynsammare villkor skulle vinnas

för det allmänna genom obligatorisk försäkring i statsanstalten än genom frivillig

försäkring i bolagen. Då dessa risker, frånsett vissa industriella inrättningar,

teatrar, o. d., äro synnerligen goda risker, torde ingen svårighet nu förefinnas att

få dem försäkrade på fördelaktiga villkor, varför den ifrågasatta utredningen

sannolikt på denna punkt skulle komma till negativt resultat.

Motionären ifrågasätter slutligen, att statsanstalten skulle . stå öppen

för enskilda personer, dock utan monopol för anstalten. Som motivering anföres:

»Brandförsäkringsaktiebolagen i vårt land ha bildat ett slags kartell.med huvudsakligt

syfte att hålla så höga premier som möjligt. Då de större industriföretagen

och lantegendomarna genom sina stora ansvarssummor och ringa antal icke

lämpligen kunna och oftast icke heller få tillhöra nuvarande ömsesidighetsbolag,

så är följden den, att de för närvarande i viss mån kunna sägas vara prisgivna

åt de stora brandförsäkringsaktiebolagens godtyckliga premiesatser. Statens anstalt

borde i främsta rummet ha till syfte sina.försäkringstagares bästa genom låga,

rättvisa, men för anstalten och vederbörlig fondbildning dock fullt tillräckliga

premier.»

Denna åsikt om aktiebolagens tariffpolitik har tidigare framförts av representanter

för industrien och föranlett försök att bilda nya ömsesidiga bolag, tillräckligt

starka att kunna försäkra även större industriella risker, försök, som dock

hittills strandat på omöjligheten att skaffa tillräckliga återförsäkringsförbindelser.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Att återförsäkringsbolagen äro obenägna att träda i förbindelse med ömsesidiga

bolag, kan i vissa fall bero på, att de ömsesidiga bolagens premier äro

otillräckliga. Men i andra fall finnes ej detta skäl, utan torde obenägenheten

dikteras av; önskan att stödja aktiebolagen i deras konkurrens med de ömsesidiga

bolagen. Aterförsäkringsboiagens politik i detta avseende icke blott minskar de

ömsesidiga bolagens konkurrensförmåga i fråga om de större riskerna, utan torde

även vara en bidragande orsak till att vissa av dem hålla större belopp på en

risk för egen räkning, än som egentligen motsvarar deras tillgångar.

Även om motionärens åsikt angående aktiebolagens tariffpolitik skulle

vara riktig, synes den motivera icke upprättandet av en statsanstalt, som

konkurrerar med de privata bolagen, de ömsesidiga såväl som aktiebolagen, utan

vidtagande av åtgärder, varigenom de ömsesidiga bolagen bleve mera jämnställda

med aktiebolagen vid konkurrensen om de större riskerna.

Det är en utomordentligt vansklig sak att bedöma, om eu brandförsäkringstariff

är byggd på riktiga principer eller ej. Försäkringsinspektionen saknar den

ingående kännedom om aktiebolagens tariff och de särskilda riskernas olikheter,

som erfordras för ett omdöme om denna tariffs lämplighet. Dock håller försäkringsinspektionen

före, att så grava anmärkningar icke med fog kunna göras mot densamma,

att man icke måste anse, att tarifföreningen haft och ännu har stor betydelse

för brandförsäkringsväsendets sunda utveckling. Hade den ej funnits, skulle

visserligen, efter all sannolikhet, den oreglerade konkurrensen drivit ned premierna,

men premiebestämningen hade blivit osäkrare och godtyckligare än nu.

EU bolags erfarenhet kan icke hava den omfattning, att den därpå grundade

premiebestämningen skulle kunna taga tillbörlig hänsyn till riskernas olikhet.

Härför behöfs en sammanslutning mellan flera bolag, ju flera desto bättre. En

sådan sammanslutning är tarifföreningen och däri ligger dess betydelse. Denna

betydelse kunde, enligt försäkringsinspektionens förmenande, varit större än den

är, om nämligen tarifföreningen vinnlagt sig om att på ett rationellt sätt statistiskt

bearbeta sin erfarenhet. Detta har tarifföreningen försummat. Försäkringsinspektionen

har emellertid förliden höst till de större bolagen remitterat ett

förslag till sådan statistik. Om detta förslag genomföres, skall det åstadkomma

ett sammanförande av alla i riket arbetande brandförsäkringsbolags erfarenhet

och sålunda bereda den bredast möjligaste bas för tarifferingen. Har sådan bas

skapats, torde konkurrensen mellan bolagen, aktiebolagen och de ömsesidiga,

komma att reglera premierna mera rationellt än nu, vilket torde komma att bidraga

till att de reformer i tarifferna, som motionären önskar, så småningom

komma till stånd.

Stockholm den 18 mars lölo.

Underdånigst

P. G. Laurin.

Sixten von Friesen. Erik Martin. S. Staiil von Holstein.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 13 käft. (Nr 13.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

Tat). I. Beräkning av bruttoöverskottet å den svenska brandförsäkringsrörelsen

under åren 1907—1911.

Försäk-

ringsaf-

gitter.

4 % ränta

å premie- reserven.

Summa.

Utbet.

skade-

ersätt-

ningar.

Försäk-

rings-

fondens

ökning.

För-

valtnings-

kostnader.

Brutto-

överskott.

Summa.

År 1907.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Bolag med mindre verksam- hetsområde ......

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag....

Utländska aktiebolag . . .

1,702,250

1,967,852

3,955,713

10,246,235

2.738’l85

1,061,873

167,718

42,175

1,702.250

1,967,852

5,017,586

10,413,953

2,780,360

1,292,806

1,113,804

1,040,778

4,031.339

913,966

-6- 6,569

1.375,765

''522,296

40,909

257.255

377,489

841,652

2,364,077

544,570

152,189

483,128

1,759,391

3,496,241

1,280,915

1.702,250

1,967,852

5,017,586

10,413,953

2,780,360

Summa

År 1908.

20,610,235

1,271,766

21,882,001

8,392,693

1,932,401

4,385,043

7,171,864

21,882,001

Bolag med mindre verksam- hetsområde ......

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag....

Utländska aktiebolag . . .

1,960,847

2,238,660

4,161,149

10,081,523

2,853,414

1,115,442

180,338

43,811

1,960,847

2,238,660

5,276,591

10,261,861

2,897,225

1,711,041

1,832,080

1,523,995

6,782,852

1,792,234

40,318

1,171,937

91,673

461)92

262.811

385,599

908,211

2,327.639

531^872

13,005

-i-19,337

1,672,448

1,059,697

527,027

1.960,847

2,238,660

5,276,591

10,261,861

2,897,225

Summa

År 1909.

21,295,593

1,339,591

22,635,184

13,642,202

1,350,020

4,416,132

3,226,830

22,635,184

Bolag med mindre verksam- hetsområde ......

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . .

Utländska aktiebolag . . .

1,968,762

2,288,443

4,443,203

10,173,830

2,800,335

1,165,873

179,005

45,655

1,968,762

2,288,443

5,609,076

10,352,835

2,845,990

1,314,933

1,330,917

1,732.026

4,534,250

2,039,881

2.770

1,513''361

193,007

-i- 21,232

278,052

374,390

970.840

2,354,625

548,285

375,777

580,366

1,392.849

3,270.953

279,056

1,968,762

2,288,443

5,609,076

10,352,835

2,845,990

Summa

År 1910.

21,074,573

1,390,533

23,065,106

10,952,007

1,687,906

4,526,192

5,899,001

23,065,106

Bolag med mindre verksam- hetsområde ......

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . .

Utländska aktiebolag . . .

1,905.975

2,196,548

4,576,039

10,549,321

2,860,228

1,227.027

179,603

44,805

1,905,975

2,196,548

5,803,066

10,728,924

2,905,033

1,566,174

1,495,130

1,368,537

4,414,698

1,091,749

-i- 60,616

1,035.942

359,965

23.957

310,501

392,820

1,008,946

2,442,669

659,345

29,300

369,214

2,389,641

3,511,592

1,129,982

1,905,975

2,196,548

5,803,066

10,728,924

2,905,033

Summa

År 1911.

22,088,111

1,451,435

23,539,546

9,936,288

1,350,248

4,814,2S1

7,429,729

23,539,546

Bolag med mindre verksam- hetsområde ......

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag ....

Utländska aktiebolag . . .

2,195,388

2,523,654

4,289,847

10^676,618

2,979,128

1,265,267

185,855

45.764

2.195,388

2,523,654

5,505,114

10,862,473

3,024,892

2,161,643

1.787,599

2;048,143

7,671.870

2,209,972

9,472

881,471

253,483

47,660

322,748

426,228

1,038,389

2,474,026

690,211

~ 289,003

300,355

l,537;ill

463,094

77,149

2.195,388

2,523,654

5,505,114

10,862,473

3,024,892

Summa

Åren 1907—1911.

Bolag med mindre verksam- hetsområde ......

LäDsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . .

Utländska aktiebolag . . .

22,014,635

9,733,222

11,215,157

21,375,951

51,727,527

14,231,290

1,496,886

5,835,482

892,519

222,210

24,111,521

9,733,222

11,215,157

27,211,433

52,620,046

14,453,500

15,879,227

8,046,597

7,559,530

7,713,479

27,435,009

8,0471802

1,191,986

: 14,625

5,978,476

1,420,424

137,286

4,951,602

1,431,367

1.956,526

4,768,038

11,963,036

2,974,283

2,088,706

255.258

1,713,726

8,751,440

11,801,577

3,294,129

24,111,521

9,733,222

11,215,157

27.211,433

52,620,046

14,453,500

Summa

108,283,147

6,950,211

115,233,358

58,802,417

7,521,561

23,093,250

25,816,130

115,233,358

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Tal). II. Försäkrings- och återförsäkringsbelopp för vid slutet av åren

1907—1911 gällande svenska brandförsäkringar.

År 1907.

Försäkrings- belopp vid

årets slut

i 1,000-tals

kronor.

Därav åter- försäkrat.

1

‘2

Bolag med mindre verk- samhetsområde .....

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . .

Utländska aktiebolag . . .

1,584,807

2,075,423

2,141,987

4,063,623

662,234

280,155

2,298,690

345,499

Summa

10,528,074

2,924 344

År 1908.

Bolag med mindre verk- samhetsområde ....

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . .

Utländska aktiebolag . . .

1,621,903

2.140,730

2,295,584

4,304,808

713,023

304,767

2,358,214

368,246

Summa

11,076,048

3,031,227

År 1909.

Bolag med mindre verk- samhetsområde ....

Länsbolag .......

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . .

Utländska aktiebolag . . .

1,697,492

2,213,176,

2,431,255

4,402,593

706.572

337.510

2,397jll0

367,311

Summa

11,451,088

3,101,931

Tab. III.

År 1910.

Försäkrings- belopp vid

årets slut

i 1,000-tals

kronor.

Därav åter- förs äkrat.

1

2

Bolag med mindre'' verk- samhetsområde ....

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . .

Utländska aktiebolag . . .

1,770,574

2.286,683

2’574,668

4,617,705

729,611

373,678

2,470,967

405,781

Summa

11,979,241

3,250,426

År 1911.

Bolag med mindre verk- samhetsområde ....

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . .

Utländska aktiebolag . . .

1,782,507

2,367,900

2,691,673

4,861,098

796,527

415,063

2,561,432

450j302

Summa

12,499,705

3,426,797

Åren 1907-1911.

Bolag med mindre verk- samhetsområde ....

Länsbolag........

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . .

Utländska aktiebolag . . .

8.457,283

ll’083,912

12,135,167

22,249,827

3,607,967

1,711,173

12,086,413

1,937,139

Summa

57,534,156

15,734,725

sid. 12—13.

Tab. IT. Offentliga brandförsäkringsanstalter i Tyskland.

(Beloppen äro angivna i tusental Mark.)

Försäkrings- , summa

vid

årets slut.

P remieinkomst.

Skade- ersätt- ningar

för egen

räkning.

Om-

kost-

nader.

Överskott

Tillgångar

vid

årets slut.

Brutto.

För egen

räkning.

på pre- mierna.

på rän- tor.

7,866,502

8,126,478

4,161,808

4,117,252

40,900,803

9,931,501

7,702

6,686

4,848

5,230

58,325

11,103

7,702

6,686

4,848

5,230

49,306

9,833

4,784

6,651

4,187

5,020

28,842

6;651

2,341

2,121

694

324

213,165

2,897

577

I-2.086

1 - 33

*-114

7,299

285

683

1,180

308

16

4,622

1,827

21,952

39.500

8;592

6,279

141,414

52,021

75,104,344

93,894

83,605 56,135 21,542

5,928

8,636

269,758

Statsanstalten i konungariket Sachsen

Statsanstalten 1 Bayern......

Statsanstalten i "Wurtemberg . . . .

Statsanstalten i Baden......

De preussiska anstalterna.....

Övriga anstalter.........

Summa

1 Brist. — 2 Inberäknat premiereservens ökniDg 269,000.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tab. ILL. Svenska brandförsäkringsbolags överskott under åren 1907—1911 samt dess användning.

Brutto- överskott

å hela

brand- försäk- rings- rörelsen.

Återför-

säkrings-

bolagens

andel

härav

Netto- överskott

å hela

brand- försäk- rings- rörelsen.

Netto- överskott

å annan

försäk- rings- rörelse och

överskott

av räntor.

Summa

överskott.

Härav

avsätt- ning till

andra

fonder än

försäk- rings- fonder.

Utdel- ning till

aktie- ägare.

Utdel- ning till

försäk- rings- tagare.

Summan

af aktie- kapital och

andra

fonder än

försäk- ringsfonder

vid årets

början.

Summan

av kol. 6

och kol. 7

i % av

kol. 9.

Utdel- ningen

till

aktie- ägare

i % av

kol. 9.

År 1907.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

Bolag med mindre verk- samhetsområde ....

152,189

_

152,189

403,358

555,547

555,547

_

_

7,808,410

7-1

_

Länsbolag.......

483,128

—

483,128

128,505

611,633

611,633

—

—

5,359,321

11-4

—

Övriga ömsesidiga bolag .

1,759,391

190,098

1,569,293

2,121,186

3,690,479

3,119,518

—

570,961

54,631,420

5-7

—

Svenska aktiebolag . . .

5,067,043

2,816,516

2,250,527

1,052,965

3,303,492

2,131,492

1,172,000

—

21,914,316

15-1

5-3

Summa

7,461,751

3,006,614

4,455,137

3,708,014

8,161,151

6,418,190

1,172,000

570,961

89,713,467

8-5

—

År 190S.

Bolag med mindre verk- samhetsområde ....

13,005

_

-1- 13,005

431,966

418,961

418,961

_

_

8,363,957

5-o

_

Länsbolag.......

19,337

—

: 19,337

135,837

116,500

116,500

-

—

5,970,954

2-0

—

Övriga ömsesidiga bolag .

1,672,448

199,851

1,472,597

2,382,389

3,854,986

3,263,231

-

591,755

57,750,938

5-7

—

Svenska aktiebolag . . .

2,442,823

889,817

1,553,006

1,290,242

2,843,248

1,550,748

1,292,500

—

24,045,808

11-8

5-4

Summa

4,082,929

1,089,608

2,993,261

4,240,434

7,233,695

5,349,440

1,292,500

591,755

36,131,657

6-9

—

År 1909.

Bolag med mindre verk- samhetsområde ....

375,777

375,777

410,691

786,468

786,468

_

_

8,782,918

90

—

Länsbolag.......

580,366

—

580,366

125,534

705,900

705,900

—

—

5,971,841

11-8

—

Övriga ömsesidiga bolag .

1,392,849

225,023

1,167,826

2,405,825

3,573,651

2,657,381

—

916,270

61,129,782

4-3

—

Svenska aktiebolag . . .

4,696,303

2,875,221

1,821,082

1,347,623

3,168,705

1,754,205

1,414,500

—

25,596,556

12-4

5''5

Summa

7,045,295

8,100,244

3,945,051

4,289,673

8,234,724

5,903,954

1,414,500

916,270

101,481,097

7-2

—

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

opaginerad Kontrollera mot PDF

År 1910.

Bolag med mindre verksamhetsområde

....

Länsbolag.......

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . •

Summa

År 1911.

Bolag med mindre verksamhetsområde

....

Länsbolag.......

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . . •

Summa

Åren 1907-1911.

Bolag med mindre verksamhetsområde

. . . .

Länsbolag.......

Övriga ömsesidiga bolag .

Svenska aktiebolag . • .

Summa

29,300

29,300

450,936

480,236

480,236

9,569,386

5-0

369,214

—

369,214

167,338

536,552

536,552

—

—

6,677,741

8-0

—

2,389,641

328,405

2,061,236

2,442,816

4,504,052

3,880,322

—

623,730

63,787,163

61

—

5,099,538

2,904,440

2,195,098

1,523,938

3,719,036

2,194,036

1,525,000

—

27,350,761

13-6

5-6

7,887,693

3,232,845

4,654,848

4,585,028

9,239,876

7,091,146

1,525,000

623,730

107,385,051

8-0

^ 289,003

-4- 289,003

468,241

179,238

179,238

10,049,622

1-8

300,355

—

300,355

158,860

459,215

459,215

—

—

7,214,293

6-4

—

1,537,111

140,741

1,396,370

2,460,103

3,856,473

3,212,192

—

644,281

67,717,448

4-7

—

1,190,619

536,383

654,236

1,845,373

2,499,609

949,109

1,550,500

_

29,544,797

85

5-2

2,739,082

077,124

3,081,958

4,932,577

0,994,535

4,799,754

1,550,500

644,281

114,526,160

5-5

255,258

255,258

2,165,192

2,420,450

2,420,450

54

1,713,726

—

1,713,726

716,074

2,429,800

2,429,800

—

—

—

7''8

—

8,751,440

1,084,118

7,667,322

11,812,319

19,479,641

16,132,644

—

3,346,997

—

5''3

—

18,496,326

10,022,377

8,473,949

7,060,141

15.534,090

8,579,590

6,954,500

—

12-1

5-4

29,216,750

11,106,495

18,110,255

21,753,726

39,863,981

29,562,484

6,954,500

3,346,997

—

7-2

—

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.