Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om fastställande av minimilöner för vissa lönarbetare m fl.

1913-04-29 · 46 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1913:14, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga om fastställande av minimilöner för vissa lönarbetare m fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till Riksdagens kansli den 2 maj 1913 kl. 3 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 14 angående

herr Lindqvists i Stockholm in. fl. motion, nr 238,

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning i fråga

om fastställande av minimilöner för vissa lönarbetare m fl.

I motion inom Andra kammaren, nr 238, har herr Lindqvist i Stockholm

in. fl. hemställt att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och under

vilka villkor må bestämmas, att minimilöner skola, genom särskilda, representativa

myndigheter (»lönenämnder» eller »yrkesnämnder»), kunna fastställas

för manliga och kvinnliga lönarbetare och biträden eller löntjänare

med inkomster ej överstigande vissa belopp samt tillhörande de yrken och

befattningar, inom vilka, genom särskilt förfarande, »lönenämnder» bli

tillsatta.

Beträffande den närmare motiveringen för denna hemställan tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

För närvarande saknas tyvärr en enhetlig svensk lönestatistik. Bristen Historik,

därpå måste givetvis bli kännbar vid behandlingen av en sådan fråga som Svensk löneden

förevarande, vilken för sitt lätta bedömande i hög grad blir beroende statistik.

på kännedomen om rådande löneförhållanden bland landets arbetare. Utskottet

har emellertid här nedan sökt så långt möjligt varit sammanställa

befintliga uppgifter angående svenska arbetslöner och därvid framförallt

hämtat sitt material ur av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik

(numera Socialstyrelsen) utgivna publikationer. Utskottet får i detta

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt 4 avd. 14 Käft. (Nr 14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lönestatistik

ur kollektivavtalen.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

sammanhang hänvisa till motionens motivering, i vilken särskilt hemarbetets

löneförhållanden blivit föremål för redogörelse.

Av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik har utarbetats en

uttömmande redogörelse"för vid 1908 års ingång i riket gällande kollektivavtal

med avseende å arbets- och löneförhållanden. Nämnda redogörelse

har utkommit i tre delar, av vilka den första meddelar eu redogörelse för

kollektivavtalens utbredning och vissa sidor av deras innehåll, den andra

giver en nominativ förteckning över i början av år 1908 gällande kollektivavtal

samt avtryck av en vald samling av dem och den tredje avhandlar

arbetstidens längd och arbetslönens storlek inom olika näringsgrenar enligt

kollektivavtalen. Ur sistnämnda del av kollektivavtalsutredningen må följande

uppgifter meddelas. De nedan återgivna lönesatserna lämna givetvis

ingen sammanhängande bild av de svenska arbetarnas i kollektivavtalen

fastställda löner. Avsikten bär blott varit att meddela en del

exempel på förekommande avlöningsbestäminelser inom olika arbetsområden

och hava därvid framförallt utvalts sådana, inom vilka tidlön i större utsträckning

förekommer. För de väsentligen ackordsavlönade yrkena är

ju en dylik sammanställning omöjlig. Kollektivavtalens upplysningar medgiva

naturligtvis icke en sammanställning rörande arbetarnas verkliga

arbetslön, då man icke känner alla därvid inverkande faktorer. Inom de

flesta yrken förekommer nämligen i någon form ackordsbetalning e. d.,

vilket gör den i avtalen upptagna tidlönen till en minimilön, som i verkligheten

ofta överskrides. Det må påpekas, att samtliga nedan angivna

lönesatser gälla för tidpunkten 1907 ars sint och att avseende ej tagits

till senare inträffade förändringar.

För karamell-, choklad- och käxfabriker funnos 10 avtal, omfattande

747 arbetare, till övervägande del kvinnor. Ackordsarbete synes användas

i ganska ringa utsträckning. Veckolönen har kommit till uteslutande användning

och växlar för vuxna kvinnliga arbetare mellan 9‘so och 15 kronor,

betalade i resp. Malmö samt Stockholm och Uppsala. Motsvarande

siffror för manliga arbetare utgöra för Stockholm 25 kronor, för Uppsala

24 kronor, för Kalmar 21 kronor, för Malmö 21 kronor, för Göteborg 25

kronor noch för Örebro 22 kronor.

A den svenska cigarr industriens flesta arbetsplatser gäller ett och

samma avtal, vilket berör omkring 3,250 arbetare, övervägande kvinnliga.

Ackordslön är den ojämförligt vanligaste avlöningsformen. Mot tidlön

kan endast utföras beredningsarbete — tobakens sortering, fuktning och

stupning — framställning av vinkel med maskin, klistring och stiftning

av cigarrlådor samt de färdiga cigarrernas sortering. Veckolönerna för de

tre förstnämnda arbetena, vilka i regel utföras av kvinnor, ej sällan un
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

o

der 18 år, begynna med 5 a 7''so kronor och Ilöjes efter något halvår till

9 kronor. Cigarrsorteringen betalas med eu minimilön av 15 kronor per

vecka, och får avlöningen i intet fall understiga arbetarens genomsnittliga

veckoförtjänst vid ackordsarbete.

Vid annan tobaksindustri än cigarrmdustrien finnas 8 avtal omfattande

omkring 350 arbetare. Tidlön förekommer här oftare än vid cigarrindustrien,

och veckolön är den vanligaste. För manliga snusarbetare växlar

denna mellan 18 och 22 kronor. Kvinnliga arbetares löner äro avsevärt

lägre; så betalas i Malmö manlig tobaksspinnare en minimilön av 25

kronor per vecka, medan en kvinnlig sådan får nöja sig med 13’so kronor.

Vid bryggerier, mälterier och läskedrycks fabriker finnas 63 avtal, berörande

4,540 arbetare. Ordinarie bryggeriarbetares minimilön pr månad

varierar mellan 56*29 och 100 kronor, den förra siffran avser Växjö, den

senare Stockholm. Medeltalet av de olika månadslönesatserna utgör omkring

80 kronor.

De kvinnliga arbetarna utföra ej sällan ackordsarbete, men utföra

också tidlönsarbete med betalning pr månad. Månadsavlöningen, beräknad

på grundvalen av ett 20-tal avtals tidlönsuppgifter, varierar mellan

37*50 och 75 kronor, vanligen utgör den omkring 50.

För textilindustrien — utom repslagerierna—finnas 61 avtal omfattande

12,346 arbetare. Ackordsarbetet har inom denna industrigren så stor

omfattning, att avtalens timlöner ofta ej kunna anses utgöra mer än en

nedre gräns, under vilken arbetsförtjänsten ej får sjunka. Lägsta timlönen

för vuxen manlig textilarbetare med vana i yrket växlar på olika arbetsplatser

mellan 20 och 40 öre. Topp- och låglönerna komma dock

tämligen få till del, och för det övervägande flertalet utgör timlönen

28—33 öre. För kvinnliga arbetare över 18 år växla avtalens begynnelselöner

för vana arbetare mellan 12 och 21 öre pr timme, vanligast är

16—20 öre. Mera anspråk på att träffa den verkliga avlöningen gör följande

sammanställning av avtalsenliga timavlöningar i slutet av år 1907

för manliga och kvinnliga tidlönsarbetare, som arbetat omkring ett år i

färgerier, blekerier och appreteringsverk å nedanstående orter:

Manlig

Kvinnlig

arbetare.

arbetare.

Timlön öre.

Timlön öre.

Norrköping . . .

18

Kristianstad . . .

.....27

—

Åhns.......

.....27

—

Malmö.....

19

Landskrona . . .

.....30

18

Manlig Kvinnlig

arbetare. arbetare.

Timlön öre. Timlön öre.

Halmstad........32 16

Göteborg ........32 18*/s

Boräs..........29 19

Örebro ..........31 18

Gävle..........SO 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

För skrädderier och sömnadsfabriker finnas 102 kollektivavtal berörande

6,932 arbetare. Ackordsarbete är inom denna näringsgren regel,

vadan tidlönsuppgifterna i avtalen ej böra tagas som fullgiltig måttstock

för hela yrkets lönenivå. Utlärda manliga veckoarbetare i lägsta prisklass

åtnjuta 16 till 27 kronor pr vecka, under det sömmerskor, som fullgjort

sin elevtid betalas med 7''20 till 18 kronor. De stora variationerna i sömmerskelönerna

förklaras av, att byx- och väst- samt kappsömmerskor i

regel äro vida högre avlönade än kläd- och linnesömmerskor.

Vid skofabriker förekommer övervägande stycklön. Tidlön då den

användes, utgår antingen som veckolön eller som timlön. För vuxna

manliga arbetare med vana i yrket växla timavlöningarna mellan 30 och

45 öre, men hålla sig vanligen omkring 32—40 öre per timme. Skofabriksarbetarna

äro till ungefär 2/s kvinnliga. Den avtalsenliga minimitimavlöningen

för yrkeslärda vuxna kvinnliga arbetare växlar mellan 15

och 26 öre, vanligen uppgår den till 20—26 öi’e.

För kompetenta vuxna manliga arbetare vid den hantverksmässigt

bedrivna skotillverkningen växlar minimiförtjänsten pr vecka mellan 16 och

22''2o kronor.

Vid bad.- och tvättinrättningar finnas endast två avtal, båda avseende

en i Malmö belägen bad- och tvättinrättning och tillsammans berörande

58 där anställda badare, baderskor, tvätterskor, strykerskor samt kuskar.

Avlöningen utgår för strykerskor i regel som stycklön, för övriga

arbetarekategorier som tidlön. Av de manliga arbetarna åtnjuter personalen

i badavdelningen följande löner: 1 klass: badare 10 kronor pr vecka,

baderska å herravdelningen 20 kronor pr månad, baderska å damavdelningen

25 kronor pr månad. 2 klass: badare 25 kronor pr vecka, baderska

55 kronor pr månad. Denna lönelista är intressant såsom typisk

för ett yrke, där drickspenningssystemet är så inrotat, att formellt frivilliga

gåvor av både arbetsgivare och arbetare betraktas som fasta lönetillskott,

vilkas storlek på olika poster med tämlig säkerhet kan avmätas.

Inom tvättinrättningen hava vuxna arbeterskor veckolöner av 10—13

kronor. Fullgoda kuskar ha 23 kronor pr vecka.

\ id garverier och läderfabriker växlar timlönen, då sådan förekommer,

för en fullgod och kunnig vuxen garveriarbetare mellan 28 och

42 öre, i regel har han 35—40 öre. Hjälparbetarnas lönenivå är något

lägre än de yrkesutbildades. Enligt avtalen åtnjuta de efter förvärvad

vana vid arbetet såsom lägsta timavlöning 24—39 öre, men synes timlönen

sällan understiga 30 öre.

För gummivanifabrik er finnas 8 avtal berörande 1,149 arbetare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14. 5

Oaktat stycklönssystemets störa utbredning innehålla dock avtalen

tidlönsbestämmeiser i tillräcklig utsträckning för att giva en bild av lönenivån

inom industrien.

För yrkesvana vuxna manliga arbetare växlade år 1907 den lägsta

avtalsenliga timavlöningen mellan 27*5 öre, som förekommer i avtalet fölen

fabrik å Smålands landsbygd, och 33—35 öre, som betalas i de skånska

städerna. För kvinnliga arbetare äro motsvarande lönesatser 18—20 öre.

Förutom vuxna sysselsätta ifrågavarande fabriker ett jämförelsevis stort

antal minderåriga. Dessa börja med eu timlön av 10—15 öre, varefter

lönen med tilltagande ålder -stegvis närmar sig de vuxnas.

Vid sågverk och. liyvlerier förekommer ackordsavlöning i sådan utsträckning,

att man ej på grundval av de förekommande tidlönsbestämmelserna

kan bilda sig ett begrepp om lönenivån inom industrien.

En möjlighet att sammanställa tidlönsbestämmelser från olika arbetsställen

erbjuda dock avtalen. Flertalet av dem innehåller nämligen

en timlön för dagsverksarbete, »eu normal timpenning», som skall godtagas

såsom betalning för varje arbete, för vilket särskild ackords- eller

timlön ej blivit överenskommen. Det ligger i sakens natur, att denna

allmänna timpenning »för fullväxt arbetare med god arbetsförmåga och

god flit» måste sättas avsevärt under yrkesutbildade arbetares genomsnittsförtjänst,

varjämte vid dess fastställande spelat in önskan att vid minskad

arbetstilIgång och sämre konjunkturer icke genast behöva skrida till avskedande,

utan kunna behålla i arbete en jämförelsevis stor arbetsstyrka.

Oftare än i en del andra fall äro dessa lönesatser sålunda att betrakta

som minimilöner, under vilka en normalt utrustad arbetares timförtjänst

icke får sjunka. Denna minimigräns växlar å olika arbetsplatser mellan

20 och 33 öre och håller sig för de på landsbygden belägna sågverken i

allmänhet omkring 25 öre.

Kvinnliga sågverksarbetare omnämnas i avtalen för två av våra

största, sågverk. Enligt det ena betalas arbeterskor, sysselsatta med knubbplockning

och rengöring i brädgården, med resp. kronor 1*70 och l*oo per

dag. Enligt det andra avtalet betalas kvinnor med 15 ä 20 öre per timme

beroende på arbetets natur och deras arbetsförmåga.

Vid skeppningsbrädgdrdar betalas en timpenning, där tidlön förekommer,

växlande mellan 30 och 45 öre.

För arbetare anställda vid snickeri- och möbelfabriker spelar tidlönen

vid sidan av ackords- och premielönen eu betydande roll. Snickares minimitimpenning

växlar å olika orter mellan 25 och 50 öre och utgör vanligen

35—40 öre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

Vid snickeri- och möbelverkstäder måste eu arbetare, innan han blir

berättigad till snickares avtalsenliga tidlön, hava genomgått en lärotid,

vilken avtalen i regel sätta till 4 år. Under första året erhåller lärlingen

en veckolön av 3''öo—5 kronor, vilken därefter gradvis höjes för att under

sista läroåret utgöra 11—22 kronor. Därefter kommer stundom ytterligare

ett »utlärlingsår», innan den utlärde möbelsnickarens minimitimlön uppnås.

De högsta timlönerna, 65 och 55 öre, utgå för bildhuggare i Malmö, men

för egentliga möbelsnickare är Stockholmstimlönen, 49 öre, den högsta.

Den lägsta timlönen, 30 öre, innehålles i avtal för Skara stad.

Vid korkfabriker är tidlönen, då sådan förekommer, för de manliga

arbetarna enligt samtliga avtal 45 öre per timme. För kvinnliga arbetare

växlar däremot avlöningen efter arbetets art. 1 Stockholm betalas räknerskor,

stämplerskor och sortererskor med respektive 15, 14 och 12 kronor

per vecka eller 30, 30 och 25 öre per timme. Enligt Skåneavtalen äro

kvinnliga arbetares timlöner 20—22 öre, enligt Göteborgs avta let 19 24

öre. Nybörjare i facket betalas vid en Stockholmsfabrik med 6 kronor

per vecka de tre första månaderna, 7 kronor fjärde månaden, 8 kronor

femte månaden, 9 kronor sjätte till tionde månaden, 10 kronor älvte och

tolvte månaderna samt 11 kronor andra läroåret, detta under förutsättning,

att lärlingarna icke fyllt 18 år. För äldre nyanställda äro begynnelselönerna

1 krona högre per vecka än de angivna. I Göteborg utgöra

kvinnliga nybörjares löner under de två första anställningsåren 13 20 öre

per timme.

För b okbinder iyr ket lämnar tabellen å sid. 7 uppgift i fråga om

veckolönerna å olika orter.

För järn- och stålverk må endast några notiser meddelas, då järnoch

ståltillverkningen genomgående synes ske mot timlön. För personalen

vid järnbrukens manufakturverk, mekaniska verkstäder och dylika utgöra

minimilönerna för yrkesarbetare, fyllda 21 år och med minst 4 års vana

i facket, 28—32 öre per timme och för hantlangare 24—25 öre per timme.

Detta enligt specialavtalen. Enligt riksavtalet erhålla yrkesarbetare, som

fyllt 24 år och arbetat 7 år i facket, 34 öre per timme och yrkesarbetare,

som fyllt 21 år och arbetat 4 år i facket, 30 öre per timme, grovarbetare,

som fyllt 21 år och arbetat 4 år i facket erhåller 27 öre per timme.

Vid guld- och silvervarufabriker betalas kvinnlig arbetare, som fyllt 18

år, efter en månads anställning 20 öre, efter 6 månader 23 öre och efter

12 månader 27 öre per timme. Visar hon sig rask och skicklig, är hon

berättigad till högre timlön.

För arbetare vid ljus-, tvål- och par fy nifabriker är tidlön vanligast.

De manliga arbetarnas minimitimavlöning växlar mellan 32 och 40 öre.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlutande Nr 14. 7

Veckolöner inom bokbinderiyrket vid 1907 års slut.

Län och

ort.

Antal

berörda

arbetare.

M

inimiveckol

ö n

för

män

för kvinnor

under de- två första

åren.

efter 5 år.

under de

två första

åren.

efter 5 år.

Stockholms stad . . . .

20-00

25-00

13*50

14-50

TJppsala län:

Uppsala ....

1S5

17''00

21-00

10-50

12-50

Södermanlands län:

Eskilstuna . .

214

20-00

24-00

13-50

14-50

Östergötlands län:

Linköping . . .

46

©

Ö

(7-3

23-00

112-00

13-00

Norrköping . .

587

120-ei i

23-00

''12-00

13-00

Kalmar län:

Oskarshamn . .

135

18-oo

22-50

ll-oo

12-00

Västervik . . .

6

18-oo

22-50

11-50

13-00

Kristianstads län:

Kristianstad . .

30

20-00

23-00

13-00

13-00

landsbygden .

2

20-00

23-00

13-00

13-00

Malmöhus län:

Malmö ....

147

20-00

24-00

13oo

13-00

>

Lund.....

37

20-00

23-00

13-oo

1300

Hälsingborg . .

95

2000

24-00

13-oo

14-00

Trälleborg . .

12

20-00

2300

1300

1300

Landsbygden .

32

20-od

24-00

13-oo

13-00

Göteborgs och Bohus län.

Göteborg . , .

504

19-00

24-00

13-oo

13oo

Värmlands län:

Karlstad . . .

43

20-00

24-00

13-oo

14-00

Örebro län:

Örebro ....

44

20-00

23*00

13-00

13-00

Gävleborgs län:

Gävle.....

79

20-00

24-00

13-00

14-00

Västernorrlands län:

Sundsvall . . .

14

20-00

24-00

13-00

1400

Vuxna kvinnor med någon vana i arbetet betalas i Malmö med 10’5o ä

13‘50 kronor per vecka, i Hälsingborg med 24 öre per timme och i Göteborg

med 11.50 per vecka. Flickor under 18 år betalas med 6—10 kronor

per vecka.

Vid sprängämnesfabriker betalas i Stockholms län manliga fabriksarbetare

med minst 38 öre per timme som nyanställda och med lägst 40

öre, när de äga ett års yrkesvana; arbetare icke sysselsatta vid någon viss

tillverkning erhålla som nyanställda 36 och efter'' ett halvt års arbete 38

öre per timme. Skåneavtalet fastställer de manliga arbetarnas timlön till

30 öre. Minimitimlönerna för yrkesarbetare utgöra enligt det förra avta
1

Först under andra året.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

let för sin eder och blylödare 47 öre och för timmermän och snickare 45

öre; Skåneaftalet omnämner endast sistnämnda arbetarekategori, vilken enligt

detta avtal erhåller 39 öre per timme. De i avsevärd utsträckning

vid dessa fabriker anställda kvinnliga arbetarna avlönas enligt det förra

avtalet med 26, enligt det senare med 20 k 21 öre per timme. Avtalet

från Stockholms län garanterar dessutom ackordsarbeterskor en minimilön

av 33 öre.

Rörande den personal, som har sysselsättning inom handelsverksamheten,

kan beträffande mejerier och mjölkförsäljningsaffärer nämnas, att

avlöningar för manlig mejeri arbetare utgör i Stockholm 90—105 kronor

per månad, i Eslöv 19—20 kronor och i Göteborg 20 kronor per vecka.

Kvinnliga mejeriarbetare betalas i Malmö med 11—12, i Göteborg med

13—14 kronor per vecka.

Kvinnliga arbetare hos vinhandelsjirmor erhålla såsom nyantagna i

Stockholm 11 kronor och i Malmö 15 kronor per vecka. Efter några månaders

vana höjes veckolönen till respektive 12 kronor och 16 17''so

kronor.

Vid rikets enskilda järnvägar hava från och med år 1906 personalens

löne- och arbetsförhållanden blivit ordnade genom formliga kollektivavtal,

ingångna mellan Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening eller enskilda

järn vägsförvaltningar å ena sidan samt Svenska järnvägsmannaförbundet

eller enskilda föreningar av lokomotivförare, eldare, konduktörer

eller tjänstemän av högre grad på den andra. Vid 1908 års ingång lunnos

kollektivavtal vid 72 järnvägar, sysselsättande 13,405 funktionärer.

Banarbetarnas avlöning utgår enligt tvänne avtal som timlön, nämligen

28 öre vid ett par skånska och 25 öre (efter 3 och 6 års tjänstgöring

respektive 28 och 32 öre) vid tre värmländska järnvägar. Övriga

avtal tillämpa dagspenningssystem. Enligt ett avtal från Skåne utgör

sommardaglönen 2''65 kronor och vinterdaglönen 2''25 kronor, vilka lönesatser

höjas med respektive 25 och 15 öre efter två års stadigvarande

arbete. Två småländska avtal fastställa en sommardagspenning av 2\5o—

2''9o kronor och en vinterdagspenning av 1''75—2''25 kronor.

Järnvägsverkstädernas personal avlönas antingen efter ackord eller

per timme. Timlönen växlar avsevärt ifråga om olika arbetarespecialiteter

och bestämmes efter individuella lönelistor. Vid några järnvägar avlönas

verkstadspersonalen på samma sätt som linjepersonalen eller med fast årseller

månadslön.

Linjepersonalen avlönas uteslutande med tidlön och avlöningens såväl

form som höjd växlar betydligt för ordinarie och extra personal samt

inom olika järnvägsmannakategorier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14. 9

Vad sjötransporten angår utgår vid prämtransportrörelsen pråmbesättningens

avlöning i form av fast månadslön. Denna utgör enligt de

tre stora transportbolagens avtal för fullgod skeppare 75 kronor, men höjes

efter två och fem års anställning hos samma arbetsgivare till respektive

80 och 85 kronor. Medhjälpares lön är för skeppares familj tillhörande

yngling om 15—18 år 40 kronor, vilken ökas till 50 kronor, när

han fyllt 18 år, och till 65 kronor efter fem års anställning; för icke

familjemedlem äro de båda förstnämnda lönesatserna 5 kronor högre.

Under de tider pråmskeppare färdas på Norrland, erhåller han ett tilläggav

5 kronor per månad, och vid sin årliga av- och inmönstring erhåller

han i stället för »hemförskaffningsersättning» en extra ersättning av 5

kronor vardera gången. Dessa löneförmåner utgå endast under seglationstiden,

men genom avtalet tillerkännes skeppare en så kallad vinterersättning

för tiden efter avslutandet av vederböra^es tjänstgöring under seglationsåret.

Dylik vinterersättning utgår för hälften så lång tid, som

vederbörande under seglationen tjänstgjort — dock icke i något fall längre,

än till dess hans seglationstjänstgöring ånyo börjar — med 15 kronor per

månad under år 1906 och 20 kronor under år 1907 för pråmskeppare,

som i fem år oklanderligt tjänat arbetsgivaren, samt med respektive 10

och 15 kronor för annan skeppare samt för medhjälpare med fem års

oklanderlig tjänst.

Övriga, avtal känna endast avlöning för seglationssäsongen, och utgör

skeppares månadslön enligt Norrköpingsavtalet 80 kronor, enligt Linköpingsavtalet

155 kronor, i vilket belopp dock ingår lön till medhjälpare,

samt enligt Sunneavtalet 70—75 kronor.

Ur eu uppsats av förste aktuarien B. Nyström i »Minnesskrift, utgiven

av Svenska stadsförbundets tidskrift till 50-årsdagen av förordningens

om kommunalstyrelse i stad utfärdande den 21 mars 1862» må rörande

kommunalarbetarna följande anföras.

En god belysning av den betydelse kollektivavtalen vid 1907 års

slut hade i vårt land, giver den omständigheten, att dylika ej allenast

reglerade privata arbetsförhållanden utan jämväl tillämpades för en betydande

del av de kroppsarbetare, som vunnit anställning i det allmännas

tjänst. Ehuru ifrågavarande avtal beröra arbetare, tillhörande vitt skilda

yrken och fack, förete de dock, på grund av arbetsgivarens och arbetsförhållandenas

egenart, så stora likhetsdrag, att de lämpligen böra betraktas

som eu särskild, såvitt bekant, för Sverige säregen arbetsgrupp.

Enär statens affär sdrivande verk för fastställande av personalens arbetsvillkor

i regel använda andra former än kollektivavtal, avse flertalet av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 14 höft. (Nr 14.) 2

Avlöningshestämmelser

för

svenska

kommunalarbetare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

avtalen inom denna grupp kommunernas arbetare. Utvecklingen på detta

område kan egentligen sägas hava inletts genom det kollektivavtal, vilket,

såsom avslutning på kommunalarbetarstrejken i maj 1005 avslöts i september

samma år mellan Stockholms stads arbetschefer å ena sidan och

ombud för stadens arbetare å den andra. Kollektivavtalens utbredning under

de närmast därpå följande åren belyses därigenom, att sommaren 1907 beräknades

9,326 arbetare hava anställning hos de 23 städer och köpingar, där

vid samma tid kollektivavtal voro gällande för kommunala industri- och

kommunikationsföretag eller för allmänna arbeten av mera varaktig natur.

Under år 1908 träffades kollektivavtal för första gången av två städer

och en köping, varjämte nya avtal ingingos av åtskilliga städer, som redan

förut uppträtt som avtalsslutande parter. Bland dessa sistnämnda märkes

Malmö, där de särskilda avtalen för olika verk och inrättningar (utom

spårvägarna) i maj 1908 under medverkan av skiljenämnd samarbetades

till gemensamma bestämmelser angående arbets- och löneförhållanden vid

stadens arbeten, vilka i åtskilliga avseenden beteckna det kommunala

kollektivavtalets hittillsvarande högsta utveckling i vårt land.

Redan i augusti samma år förklarades dock detta avtal på grund

av en arbetsinställelse bland kommunalarbetarna för upphävt och ersattes

med en av stadens avlöningsnämnd utfärdad arbetsordning, visserligen

upptagande avtalets arbets- och lönebestämmelser, men tillkommen utan

synbar medverkan av arbetarna eller deras organisationer, i enlighet med

vilken ordinarie och extra arbetare anställdes genom skriftliga personliga

kontrakt. Det så givna uppslaget vann stor efterföljd på grund av

kommunalarbetarnas ganska allmänna deltagande i 1909 års storstrejk.

I samband härmed frångingo ej mindre än 16 städer kollektivavtalet

såsom form för ordnandet av stadsarbetarnas arbetsförhållanden och ersatte

detsamma helt eller delvis genom skriftliga eller muntliga personliga

arbetsavtal, i regel grundade på mer eller mindre utförliga arbetsordningar.

Efter storstrejken torde allenast ingåtts ett par kommunala

kollektivavtal, vadan sålunda den från den privata arbetsmarknaden lånade

kollektivavtalsformen beträffande stadsarbetare i stor utsträckning fått

vika för av kommunalmyndigheterna dekreterade arbetsordningar av ungefär

samma typ som exempelvis de i Tysklands städer brukliga arbetsreglementena

eller de inom svenska statens kommunikationsverk tillämpade

löne- och arbetsbestämmelserna i orderform.

För att erhålla material till bedömande av kommunalarbetarnas

ställning hade för minnesskriftens räkning anordnats en enquéte, av

vilken framgår att den 1 januari 1911 voro i sammanlagt 90 städer anställda

10,609 kommunalarbetare, i 22 köpingar sammanlagt 67 kommunal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

11

arbetare samt i 80 municipalsamhallen tillsammans 42 kommunalarbetare.

Den 1 augusti 1911 var antalet arbetare i samma städer, köpingar och

municipalsamhällen resp. 12,584, 84 och 75.

Kommunernas arbetaravlöningsbudget samt arbetarnas medelavlöning

pr år meddelas i följande tabell. På grund av materialets beskaffenhet

måste nämnda medeltal meddelas med en viss reservation för deras

tillförlitlighet.

O

Orts g lupp.

Medeltal

arbetare

år 1910.

Till samtliga arbetare utbetald arbetslön

under år 1910:

i kontant,

kronor.

i natura- förmåner,

kronor.

totalavlöning

absolut,

kronor.

per

arbetare,

kronor.

Städer

.

med över 40,000 invånare.....

7,827

10,265,041

15,745

10,280,786

1,314

» 20,000-40,000 > .....

1,779

1,962,962

25,487

1,988,449

1,137

> 10,000—20,000 > .....

1,233

1,155,455

11,876

1,167,331

947

> 5,000—10,000 > .....

868

731,188

11,330

742,468

860

under 5,000 » .....

284

256,191

3,370

259,561

914

Samtliga städer

11,956

14,370,787

67,808

14,488,595

1,208

Köpingar............

82

86,095

2,742

88,88/

1,083

Municipalsamhällen.......

68

48.S72

200

49,072

722

Samtliga samhällen

12,106

14,505,754

70,750

14,576,504

1,204

Av hela den i kontant utbetalda avlöningssumman, 14''5 miljoner

kronor, kommo 5''2 miljoner kronor på gata- och byggnadsarbeten, 1''9

miljoner kronor på renhållning, 6‘s miljoner kronor på driftsverk och 1*2

miljoner kronor på övriga arbeten.

Betraktas den sista kolumnen i tabellen, befinnes totalavlöningen

per år och arbetare i stort sett sjunka med samhällenas storlek, så att

årskostnaden per arbetare i municipalsamhällena uppgår till föga mer än

hälften av motsvarande siffra i storstäderna. Till någon del kan detta

förklaras genom de i småsamhällena rådande billigare arbetspris och levnadskostnader

men till huvudsaklig del beror angivna förhållande på, att

de stora samhällena sysselsätta ett relativt större antal väl kvalificerade

och fullt arbetsdugliga personer, vilkas arbetskraft helt tages i anspråk

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ändra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

för kommunala ändamål, medan de mindre samhällena kunna låta sina

ofta mindre krävande arbeten utföras genom sämre och därför billigare

arbetskraft eller av personer, vilka blott delvis ägna tid och arbete åt

ifrågavarande sysslor. Detta belyses av följande tablå, vilken utvisar årskostnaden

per arbetare vid verk och arbeten av olika slag:

Totalkostnad i kronor per år och arbetare vid

Ortsgrnpp.

gatu- och

byggnads- arbeten.

renhåll-

ning.

driftsverk.

Övriga

arbeten.

samtliga

arbeten.

Städer

med över 40,000 invånare.......

1,219

1,403

1,397

1,194

1,314

> 30,000—40,000 . .......

1,073

1,162

1,217

959

1,137

i > 10,000—20.000 » .......

391

854

1,165

604

947

» 5,000-10,000 :> .......

785

568

1,129

CO

860

under 5.000 > .......

829

667

1,191

630

914

Samtliga städer

1,098

1.261

1,880

1.094

1.208

Köpingar..............

980

907

1,235

—

O

J-

03

Municipalsamhällen.........

911

548

637

461

722

Samtliga samhällen

1,096

1.250

1,827

1,089

1.204

De ovan meddelade årskostnadssummorna per arbetare äro givetvis

ofta föga annat än abstrakta genomsnitt, som i de särskilda fallen sväva

högt över eller lågt under de faktiskt utbetalda individuella- arbetslönerna,

vilka växla nästan i det oändliga med hänsyn till arbetarens ålder, kön,

yrkesspecialitet, arbetsförmåga etc.

Rörande lönesatserna per timme, dag, vecka och månad för kommunalt

arbete må följande strödda uppgifter meddelas ur den av kommerskollegii

avdelning för arbetsstatistik utgivna kollektivavtalsutredningen.

Dessa förhållanden avse 1907 års slut.

För den vid gatu-, byggnads- och hamnförvaltningen anställda personalen

förekommer övervägande tidlön. Tidlönens dominerande roll inom

den kommunala byggnadsverksamheten framgår bland annat därav, att

medan vid 1908 ärs ingång timlönen var garanterad vid allt ackordsarbete

i endast 28''S % av kollektivavtalen inom den privata byggnadsindustrien,

utgjorde motsvarande relativtal för därmed jämställda kommunala verksamhetsgrenar

63-e %. Och de timlöner, som garanteras, äro i regel icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

minimilöner, utan betecknas i allmänhet uttryckligen som normallöner,

vilka i vanliga fall skola utgå till varje fullt utbildad och arbetsför arbetare

och för äldre och mindre arbetsduglig person må nedsättas med intill

15 ä 20 *.

Dessa löner avse sålunda byggnadsfackets grovarbetare och de växla

mellan hö^st 42 öre pr timme (Stockholm) och lägst 28 öre (Gävle); å ej

mindre än 15 platser utgör normallönen SO—34 öre, vilka siffror sålunda

torde beteckna den ^inbetalning, som i allmänhet gives åt kommunala

arbetarnas lägsta skikt.

Vid renhållningsverken växlar avlöningen för vanlig renhållningsaibetare

med minst ett ars anställning mellan 83 och 105 kronor pr

månad.

Vid de kommunala spårvägarna avlönas linjepersonalen i Hälsingborg

med en timlön av 28—30 öre, i Malmö och Göteborg med en månadslön,

vilken för nyanställd utgör resp. 85 och 82''so kronor, men därefter

successivt höjes till resp. 115 och 107''so kronor, vilka belopp uppnås

efter resp. 15 och 11 års tjänstgöring. Den av förare och konduktörer

bestående trafikpersonalen anställes först som extra och befordras

därefter i tur och ordning till ordinarie, då fast månadslön erhålles. Extra

trafikpersonal har i Malmö först att genomgå intill 3 månaders övningstid,

varunder lönen utgör 75 kronor per månad, och erhåller därefter, tills

ordinarie anställning vid spårvägarna kan vinnas, 34 öre per timme. I

Göteborg utgör avlöningen under hela tiden som extra 33 öre per timme.

Begynnelselönen för ordinarie trafikfunktionär utgör i Malmö 90 kronor,

i Hälsingborg 85 kronor och i Göteborg 90 kronor, men stegras i mån

av anställningstidens längd genom successivt utgående lönetillägg av 5

kronor till resp. 120, 100 och 120 kronor, vilka slutlöner funktionär uppnår

efter resp. 12, 4 och 11 tjänstgöringsår. I

I den redogörelse för lockouterna och storstrejken i Sverige år 191)9, istorstrejkssom

utgivits av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik förekommer redogörelsen

i tredje delen en beräkning av arbetarnas ekonomiska förluster genom för- lönestatistik.

lorade arbetsdagar, stödd på uppgifter från arbetsgivarna. Med avseende

å frågan om det sålunda erhållna materialets värde påpekas i redogörelsen,

att arbetsgivarna i allmänhet gjort sig tydlig möda att rätt besvara det

utsända formulärets spörsmål i förevarande ämne. 1 allmänhet bör ju ock

kunna förutsättas, att de ägt tillräcklig bokföring eller eljest kännedom

om förhållandena för att vara i stånd att lämna vederhäftiga upplysningar.

Lika litet bör deras goda vilja dragas i tvivelsmål, ehuruväl understundom

uppgifterna kunna tänkas hava blivit något höga i en del sådana fall, då

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

ungefärlig uppskattning måst göras i brist på ordnad avlöningsstatistik vid

arbetsstället. Den tendens till stegring, som härav skulle behöva befaras,

torde dock icke vara avsevärd, utan böra de angivna förlustsiffrorna kunna

anses vara tämligen exakta för de redovisade arbetarne. Vid bedömandet

av de i tabellen upptagna, beräknade medeltalen för dagsverkens värde

bör emellertid hänsyn tagas till en annan faktor, som sannolikt övat visst

inflytande. Vid uppgifternas granskning hava nämligen iakttagits åtskilliga

fall, där vederbörande meddelare icke torde hava i sin beräkning medtagit

värdet av naturaförmåner, detta naturligtvis av det skid att arbetarne även

under arbetsinställelsen voro i åtnjutande av åtminstone sådan förmån som

fri bostad m. m. De vunna medeltalen skulle sålunda visserligen angiva

arbetarnes faktiska medelförlust per förlorad arbetsdag men ej alltid den

normala medelinkomsten per arbetsdag. Om sålunda genomsnittstalen användas

såsom mått på inkomstförhållandena inom olika yrken, så bör denna

omständighet tagas i betraktande. Något större inflytande torde densamma

dock ej utöva på resultaten.

Vid beräknandet av genomsnittsvärdet å dagsverkena hava arbetsgivarna

räknat med hela sin arbetsstyrka. Man kan sålunda för varje

näringsgren konstatera huru omfattande material ligger till grund för beräkningarna,

samt huru representativ denna undersökning om ett dagsverkes

genomsnittsvärde är.

Den omständigheten, att alla arbetare medtagits för varje arbetsställe,

föranleder naturligtvis, att beloppen bliva lägre än den normala inkomsten

för de respektive kvalificerade arbetargrupperna. Eftersom både

de yngsta och de äldsta individerna samt de lägst avlönade specialiteterna

komma med i beräkningen, så återfinner man t. ex. för mekaniska verkstäder

ej de utbildade gjutarnas, maskinarbetarnas eller montörernas normala

avlöningar utan medeltal för hela arbetsställets arbetarstyrka o. s. v.

Såsom ovan påpekats, måste emellertid åtminstone för en del yrken ihågkornmas,

att vissa naturaförmåner icke alltid torde vara medräknade. Icke

desto mindre torde uppgifterna om medelvärdet per dagsverke på ett i

stort sett ganska tillfredsställande sätt återge lönestandarden inom de

näringsgrenar, som där äro representerade av ett större antal arbetare.

Efterföljande tabell innehåller ett sammandrag för större näringsgrupper

av medellönen per dagsverke, med angivande av det antal arbetare,

för vilka uppgifterna gälla. För samtliga 288,866 bär redovisade

arbetare skulle medelinkomsten per dag utgöra o''5i kronor. För de däri

ingående 157,648 arbetarna i städer och köpingar blev beloppet 3''56 kronor,

för 131,218 arbetare på landsbygden 3''47 kronor. Dessa resultat måste

otvivelaktigt anses såsom i och för sig ganska korrekta. Med avseende å

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

15

Genomsnittslön per dagsverke inom olika näringsgrupper.

Näringsgrupper.

Antal

arbetare.

Medel- lön per

dagsverke.

Kronor.

I.

Jordbruk och dylikt .

3,449

2''5i

II.

Skogsbruk .....

3,031

3''3i

III.

Gruvdrift......

11,849

4''io

IV.

Annan brytnings- och

liknande industri .

785

3 4*

V.

Närings- och njut- ningsämnesindustri

19,060

3''47

VI.

Textilindustri ....

30,270

2''32

VII.

Beklädnadsindustri .

14,111

2 93

VIII.

Läder-, hår- och gummi''

industri.....

3,178

3''27

IX.

Trävaruindustri . . .

37.754

3''H

X.

Trämasse- och pappers- industri .....

18,102

3''35

XI.

Grafisk industri. . .

7,190

3''68

XII.

Malmförädlingsindu- stri.......

18,133

3''43

Näringsgrupper.

Antal

arbetare.

Medel- lön per

dagsverke.

Kronor.

XIII. Metallindustri . . .

17,866

3''6+

XIV. Maskin- och skepps- byggnadsindustri .

27,139

387

XV. Jord- och stenindu- stri .......

21,649

3’57

XVI. ICemisk-teknisk in- dustri ......

10,563

23-

XVII. Byggnadsindustri . .

40,820

4''59

XVIII. Belysning och vatten- ledning in. m. . .

1,894

4’7°

XIX. Handel och varulager

3,794

3''7°

XX. Landtransport . . .

7,402

4"oo

XXI. Sjötransport ....

827

3*54

Hela riket 288.861;

3 51

Därav städer och köpingar .

157,648

3''56

» landsbygd......

131,218

3''47

den sista summan bör emellertid anmärkas, att densamma icke torde kunna

anses representativ för landsbygdens näringsliv på samma sätt som det

motsvarande talet för städerna otvivelaktigt är det för dessas industriella

och likartade yrken. Till en början bör nämligen framhållas, att i siffran

för landsbygden även ingår dagsverkspris för ett antal arbetare inom jordbruket;

om dessa frånräknas, blir medelvärdet för landsbygden 3''48 kronor

och för hela riket 3‘52 kronor. Med avseende å uppgifterna för landsbygden

må vidare erinras, att desamma nästan uteslutande avse storindustriellar

anläggningar, där lönerna (och levnadskostnaderna) av naturliga

skäl hållas i det närmaste uppe i samma nivå som vid jämförliga

arbetsställen i städerna. Medeltalet för landsbygden får sålunda anses

representativt för dennas storindustri, ej för dess småindustri och hantverk.

De lägsta arbetsprisen återfinnas, såsom kunde förutses, inom de

näringsgrenar, som sysselsätta kvinnlig arbetskraft till större antal. Detta

förhållande belyses av nedanstående tablå, i vilken för ett antal näringsgrenar

angivas dels de kvinnliga arbetarnas relativa frekvens inom hela

industrigrenen (enligt 1909 års fabriksstatistik) och dels den vid förevarande

undersökning funna medellönen per dagsverke.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

Genomsnittslön per dagsverke inom vissa näringsgrenar.

Kvinnliga

Genom-

Kvinnliga

Genom-

arbetare

snitts-

Näringsgren.

är 1909

lön.

Näringsgren.

år 1909

lön,

%■

kronor.

ci.

kronor.

Trikä- cell strumpfabriker .

. . 91-2

2-12

Bokbinderier......

2-62

Hattfabriker . . ,.....

. . 69-6

er.

Korkfabriker......

. . . 52 3

o’JO

Bomullsspinnerier och -vävcrier

Färg-, ljus-, tvålfabriker och dy-

m. m...........

2-25

lika.........

. . . 49 2

293

Tobaksfabrikör......

. . 67 o

2'' 65

Tändsticksfabriker . . . .

. . . 41-3

2-44

Ylle-, siden-, bandfabriker,

ull-

spinnerier in. m......

2-35

Som synes äro inkomstbeloppen nästan undantagsvis lägre, i samma

män kvinnor användas i större antal. Det mycket låga dagsverkspriset av

2 kronor 12 öre uppvisa trikå- och strumpfabrikerna, som sysselsätta ej

mindre än 91''2 % kvinnor. Ett bestämt undantag bilda hattfabrikerna,

där kvinnor utgöra 69*6 % av arbetarantalet, men där genomsnittslönen

befunnits uppgå till 4 kronor 49 öre. Denna synnerligen höga siffra beror

emellertid väsentligen på, att de manliga arbetarna inom facket, på

vilkas yrkesskicklighet höga anspråk ställas, åtnjuta mycket god avlöning.

Anmärkas bör vidare, att för arbetarna vid korkfabriker samt färg-, ljus-,

tvålfabriker o. dyl., vilkas personal till omkring hälften bestod av kvinnor,

genomsnittsinkomsten befunnits vara 3''io resp. 2''93 kronor. Inom båda

dessa branscher torde förklaringen till den relativt höga avlöningen vara att

söka i en jämförelsevis stark utveckling av arbetarnas organisationer.

Höga arbetslöner anträffas naturligtvis inom en del yrken med

stora anspråk på individuell utbildning av arbetarna, men framför allt

inom de mera markerade säsongyrkena. Främsta platsen intager »måleri,

glasmästeri o. dyl.» med ett genomsnittsvärde per dagsverke av kronor 5''04.

Härefter följa »andra (till sjötransport) hörande arbetare» — endast ett

fåtal — med 5 kronors medelförtjänst (för stuveriarbetarna angives kronor

4''oi), gas-, elektricitets- och vattenledningsverk med kronor 4''78, husbyggnadsarbeten

kronor 4''69, bränsle- och belysningsaffarer (mest kolbärare)

kronor 4''59. Alla dessa nå högre lönebelopp än de olika grupperna av

egentliga industriarbetare, bland vilka de förut omnämnda hattarbetarna

komma först. Närmast dessa följa tidningstryckerierna med kronor 4*45,

medan boktryckerierna endast nå till kronor 3-^9 samt de litografiska och

kemigrafiska anstalterna ined sin stora anpart av kvinnliga och minderåriga

arbetare stanna vid kronor 2''47.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärcle tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

17

De svenska lantarbetarnas avlöningsförhållanden äro bättre belysta

än motsvarande förhållanden inom andra arbetsområden. Här må därför

lämnas en översikt över arbetslönen inom jordbruket år 1911 i

enlighet med den sammanfattning över den senast utkomna publikationen

på detta område, -* 1) vilken meddelas i Sociala meddelanden årg. 1912,

häftet 6.

Enligt den av Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen för de statistiska

undersökningar rörande lantarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden,

vilka, sedan 1910 års riksdag för ändamålet anvisat nödiga medel,

anordnats inom kommerskollegium, skulle i första rummet komma till

utförande eu utredning angående arbetartillgång, arbetstid och arbetslön

inom Sveriges jordbruk. Med hänsyn till ifrågavarande spörsmåls växlande

beskaffenhet och aktuella intresse borde ifrågavarande undersökning årligen

upprepas.

Redan för år 1910 föreligga upplysningar rörande de båda senare

av dessa punkter i en av kommerskollegium i mindre skala anordnad

försöksundersökning rörande lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden i

Sverige, vilken år 1911 publicerats såsom första ledet i serien av lantarbetarstatistiska

undersökningar.2) 1 förevarande utredning, vilken avser

förhållandena år 1911, upptagas förenämnda trenne frågor i sin helhet

till behandling på grundval av ett ungefär sex gånger så stort primärmaterial.

Detta material utgöres av tämligen utförliga frågeformulär, vilka

besvarats av kommunalstämmornas ordförande i 2,275 landskommuner,

motsvarande 95''3 % av primärkommunerna på rikets landsbygd.

Då framställningen blott avser att giva en överblick för riket i dess

helhet över de växlande företeelserna på jordbrukets arbetsmarknad, har i

densamma huvudvikten lagts på det för hela vårt jordbruks arbetsförhållanden

lika och gemensamma och icke på de avvikelser, som de särskilda

bygderna uppvisa i fråga om lantarbetarnas arbetsvillkor. Härav har blivit

en följd, att till behandling upptagits allenast löneförhållandena för ettmindre

antal mera betydande lantarbetargrupper, vilka förekomma över

hela eller åtminstone större delen av riket. Enär därjämte undersökningen

vilar allenast på summariska genomsnittsuppgifter och icke på individualuppgifter,

har densamma endast ansetts kunna giva en trogen bild av lönenivån

för de lägst kvalificerade och lägst avlönade yrkesspecialiteterna inom

*) Sveriges officiella statistik: Socialstatistik, Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön

inom Sveriges jordbruk år 1911 (utg. 1912).

2) Arbetsstatistik L: 1. Till belysning av lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden

i Sverige år 1910 (utg. 1911).

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 14 käft. (Nr 14.) 8

Arbetslöner

inom det

svenska

jordbruket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

Lantarbetares löneförmåner

Anm. Med medievalstil sätta länsmedeltal angiva, att ifrågavarande arbetar
-

Län.

1) r

äng

a r.

P

i g o

r.

S

t a

a r

e.

Kon-

tant

årslön,

kronor.

Kost

och.

logi,

värde

per år,

kronor.

Sum-

ma

per år,

kronor.

Kon-

tant

årslön,

kronor.

Kost

och

logi,

värde

per år,

kronor.

Sum-

ma

per år,

kronor.

Körkarlar (eller andra

j ordbruksarbetare)

Kreatursskötare.

Kon-

tant

årslön,

kronor.

Na- tur a- för- måner,

värde

per år,

kronor.

Sum-

ma

per år,

kronor.

Kon-

tant

årslön,

kronor.

Na- tura- för- måner,

värde

per år,

kronor.

Sum-

ma

per år,

kronor.

1

Stockholms ......

S94

352

646

207

292

899

286

422

708

337

430

767

2

Uppsala........

297

342

639

231

290

521

277

388

665

336

396

732

3

Södermanlands.....

282

357

639

189

302

491

265

393

658

334

397

731

4

Östergötlands......

298

348

646

207

284

491

283

394

677

343

400

743

5

Jönköpings.......

914

350

664

190

284

474

332

357

689

353

371

724

6

Kronobergs.......

317

326

643

193

26 2

455

328

366

694

358

372

730

7

Kalmar........

288

328

616

189

264

453

291

357

648

321

370

691

8

Gottlands.......

292

344

636

184

275

459

300

359

659

312

369

681

9

Blekinge........

297

321

618

185

258

443

288

385

673

351

389

740

10

Kristianstads......

350

321

671

220

263

483

300

399

699

334

402

736

11

Malmöhus.......

359

334

693

229

271

500

296

428

724

339

429

768

12

Hallands........

306

350

656

180

283

463

296

369

665

305

371

676

13

Göteborgs och Bohus . .

278

320

598

161

271

432

354

343

697

398

354

752

14

Älvsborgs .......

287

336

623

176

266

442

324

360

684

375

352

727

15

Skaraborgs.......

303

336

639

191

271

462

295

360

655

342

361

703

16

Värmlands.......

311

334

645

179

269

448

411

297

708

569

269

838

17

Örebro.........

304

336

640

195

269

464

302

380

682

368

389

757

18

Västmanlands.....

304

342

646

216

285

501

319

375

694

390

381

771

19

Kopparbergs......

387

335

722

171

251

422

537

259

796

572

274

846

20

Gävleborgs.......

319

339

658

145

272

417

359

321

680

555

272

827

21

Västernorrlands.....

339

344

683

151

281

432

650

238

888

54i

324

86;

22

Jämtlands.......

368

373

741

160

286

446

—

—

—

800

230

1 030

23

Västerbottens .....

274

303

577

118

233

351

—

—

—

—

—-

—

24

Norrbottens......

306

315

621

138

226

364

—

—

—

700

19)

891

25

Hela riket

311

337

648

184

272

458

314

373

087

380

371

751

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 14.

19

i Sverige år 1911.

grupp är sparsamt företrädd och av ringa betydelse för länets jordbruk.

D a

g 1 ö

n a

r e.

Fasta manliga.

Fasta kvinnliga.

Tillfälliga manlig

a.

Tillfälliga kvinnliga.

I arbets-

I egen

kost.

givares kost.

I egen

kost.

givares kost.

I egen

kost.

givares kost.

I egen

kost.

givares kost.

Som-

Vin-

Som-

Vin-

Som-

Vin-

Som-

Vin-

Som-

Vin-

Som-

Vin-

Som-

Vin-

Som- J

Vin-

mar,

(er,

mar,

ter.

mar,

dag-

ter,

mar,

ter,

mar,

ter,

mar,

ter,

mar,

ter,

mar,

ter,

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

dag-

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

lön,

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

2''40

1-68

155

1*00

1*40

1*01

0*94

0*71

2*87

1*98

1*99

1*26

1*55

1*14

1*06

0*78

1

2''21

1-51

1-59

1*01

1*39

1*02

1*01

0*73

2*72

1*86

1*97

1*23

1*59

1*20

1*14

0*91

2

2-43

1-63

1*67

1*05

1*43

1*01

0*93

0*71

2*88

1*88

2*00

1*22

1*48

1*05

1*09

0 81

3

2-35

1-64

1*07

1*07

1*51

1*08

1*08

0*81

2*79

1*93

1*97

1*27

1*65

1*18

1*19

0*87

4

2''54

1-87

1*71

1*17

1*52

1*13

1*04

0''75

2*71

2*03

1*84

1*25

1*65

1*19

1*12

0*80

5

2''37

1-75

1*63

1*12

1*39

1*02

0*88

0*64

2*66

1*94

1*S0

1*23

1*51

1*11

0*97

0*71

6

2''24

1-72

1*50

1*05

1*37

1*05

0 9 1

0*66

2*50

1*81

1*72

1*21

1*51

1*16

1*08

0*78

7

2-47

1-69

1*52

0*99

1*48

1*04

0*92

0*62

2 62

1*83

1*63

1*07

1*51

1*07

0*98

0*65

8

2-24

1-73

1*39

1*03

1*28

1*02

0*82

0*59

2*45

1*83

1*58

1*15

1*45

1*12

0*94

0*68

9

2 51

1-91

1*75

1 25

1*64

1*23

1*15

0*84

2*73

2*05

1*98

1*39

1*78

1*35

1*28

0*94

10

2-43

1-91

1*64

1*16

1*62

1*28

1*11

0*84

2*64

2*03

1*89

1*31

1*72

1*35

1*23

0*92

11

235

175

1*51

1*02

1*59

1*17

0*99

0*76

2*63

1*86

1*70

1*18

1*67

1*25

1*08

0*79

12

2''14

1-64

1*35

0*98

1*48

1*11

0*92

0*63

2*44

1*84

1*54

1*08

1*63

1*25

1*03

0*75

13

2-25

1-65

1*48

1*02

1*52

1*13

0*99

0*69

2*55

1*81

1*68

1*13

1*66

1''22

1*11

0*77

14

2-18

1*47

1*65

0*98

1*52

1*04

1*06

0''71

2*62

1*70

*1*81

1*12

1*71

1*17

1*16

0 79

15

2-22

1-69

1*52

1*07

1*66

1*16

1*01

0*70

2*69

1*98

1*84

1*33

1*66

1*21

1*10

0*79

16

2-17

1-63

1*58

1*03

1*39

1*04

0 97

0*70

2*69

1*90

1*98

1*27

1*62

115

1*19

0*83

17

—H

ce

CQ

1-70

1*69

1*18

1*47

1*10

1*04

0*78

2*83

1*90

1*94

1*37

1*60

1*20

1*16

0*85

18

2-70

2''35

1*80

1*55

''''5°

I''<4

loi

0*82

2*97

2*66

2*16

1*80

1*71

1*37

1*15

0*95

19

2*52

2-07

1*78

1*33

1*G3

1*38

1*04

0*86

2*98

2*36

2*09

1*51

1*67

1*33

1*13

0*90

20

2''92

2-42

2*07

1*55

1*74

1*33

1*09

0*83

3*14

2*55

2*24

1*69

1*92

1*51

1*19

0*93

21

315

2''64

1*97

1*43

1*84

1*53

0*99

0*72

3*30

271

2*16

1*56

2*00

1*59

1*15

0*86

22

2*58

I-83

2''04

1*38

I*58

I13

1*04

0*71

2*97

2*20

2*17

1*38

1*73

1*28

1*15

0*76

23

3''oo

2*l6

2*o8

•''35

1*83

1*46

1*22

0*78

3*42

2*43

2*50

1*49

1*93

1*48

1*31

0*82

24

2-40

1-81

1*64

1*13

| 1*52

1*14

1*01

0 74

| 2*79

2*04

1*94

1*32

1*67

1*25

| 1*14

0*83

25

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

dessa grupper, för vilka avlöningen i huvudsak regleras genom resp. orters

sedvänja, men icke av löneförhållandena för de yrkes- eller förtroendemän,

vilkas lön till väsentlig del avinätes i förhållande till vederbörande arbetares

personliga duglighet.

De arbetspris, som för de så avgränsade arbetargrupperna och arbetarspecialiteterna

i allmänhet äro gällande inom de särskilda länen samt inom

riket i dess helhet, utvisar tabellen å sid. 18—19.

Som av tabellen framgår, betalas det mindre jordbrukets viktigaste

arbetskraft, det ogifta tjänstefolket, med kontant årslön jämte fri kost och

logi. Löneform årer ni äro av mycket olika storlek i olika trakter, men i

genomsnitt för riket utgör för dräng årslön 311 kronor, kostens uppskattade

årsvärde 337 kronor (0''93 kronor pr dag) och årsinkomsten sålunda

648 kronor, medan för piga motsvarande riksmedeltal äro 184 kronor, 272

kronor (0''75 pr dag) och 456 kronor. Särskilt i Norrland givas utöver

dessa löneförmåner klädespersedlar o. d. till stundom ganska högt värde.

För de i regeln gifta tjänare, vilka under namn av statare förekomma

på större egendomar i de egentliga jordbruksbygderna, och som, förutom

kontant årslön av i genomsnitt 314 kronor, uppbära s. k. stat av

mjölk, spannmål, potatis in. m. samt innehava för familj avsedd bostad,

utgör arbetsinkomsten per år enligt uppgiftslämnarnas värdering i genomsnitt

687 kronor. Häri ingår hyresvärdet av fri bostad, vilken i Sydsverige

vanligen består av två rum och kök men i den övriga delen av

riket i regel av en enrumslägenhet, med 64 kronor samt det uppskattade

värdet av fritt bränsle med 41 kronor i genomsnitt. Dessa lönesiffror

avse dock allenast vanliga körkarlar, medan de statavlönade arbetare, som

äro kreatursskötare, hava högre kontant årslön och stundom därjämte rikligare

stat, varigenom deras beräknade medelårsinkomst uppgår till 751

kronor.

Vid sidan av statarna förekomma fast anställda daglönare, vilkas lön

icke alls eller blott till obetydlig del utgår in natura och i huvudsak i

form av eu i olika trakter mycket växlande dagspenning. I genomsnitt

uppgår denna daglön till 2''40 kronor under sommaren och l''8i kronor under

vintern, men den är i medeltal resp. 0''76 och 0''68 kronor lägre, om

arbetsgivaren tillhandahåller arbetaren fri kost.

Jämte dessa daglönare, vilka vanligen förbundit sig att under ett

år eller åtminstone ett sommarhalvår arbeta hos en bestämd arbetsgivare,

finnas lantarbetare, vilka taga arbete hos än den ena, än hos den andra jordbrukaren,

som behöver ökad arbetshjälp. Sommardagsverkspriset för dylika

tillfälliga daglönare är i genomsnitt 2''79 kronor och vinterdagsverkspriset

2-04 kronor allt för arbetare i egen kost. Daglönen vid arbete i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

arbetsgivarens kost utgör i medeltal D94 kronor sommartid och 1''32 kronor

vintertid.

Bland daglönarna finnes jämväl ett större antal kvinnor, vilka lejas

som hjälp vid rotfruktsskötsel, hö- och sädesbergning m. m. mot i genomsnitt

1 *52 kronor per sommardag (eller c:a l''oi kronor om fri kost erhål.

les), om de anses tillhöra gårdens fasta arbetsstyrka. Vid tillfällig arbetshjälp

är arbeterskornas sommardagspenning något högre, nämligen i medeltal

för hela riket 1''67 kronor utan och 1‘u med fri kost. Under vintermånaderna

nedsättes dagsverkspriset avsevärt för de kvinnliga da<dönarna,

liksom förhållandet är med deras manliga motsvarigheter.

För en riktig uppfattning av daglönarnas arbetsvillkor inom de särskilda

länen är dock ej blott sommar- och vinterdaglönens höjd av betydelse,

utan»-jämväl storleken av differensen dem emellan. Är skillnaden

mindre inom ett län än inom ett annat, torde det kunna antagas, att man

inom det förra området bättre än inom det senare kommit till rätta med det svåra,

men för lösningen av jordbrukets arbetarfråga synnerligen betydelsefulla

problemet att genom beredande av god arbetstillgång jämväl under vintern

förskaffa lantarbetarna möjligast jämna sysselsättning året om. Denna

slutsats synes hava sitt berättigande därigenom, att prisbildningen på

jordbrukets arbetsmarknad till övervägande del betingas av den lokala tillgången

och efterfrågan på arbetskraft, varemot arbetsgivar- och arbetarorganisationernas

lönepolitik är av vida mindre betydelse för löneförhållandenas

gestaltning inom lantbruket än inom industrien.

Yrkesfarekommittén

striellt arbete infört

hade

till lag angående hemindu- Yrkesfare
vissa

bestämmelser, som beröra frågan om minimi- kommittén

------ - ° om hemindu
-

sitt förslag

löner. Nämnda lagförslags 3 § hade följande lydelse: ^stridit

»Varje arbetare, som användes till hemindustriellt arbete, skall genom arbete.

arbetsgivarens eller, där arbetet förmedlas av mellanman, genom dennes

försorg förses med en lönebok, vari det åligger arbetsgivaren eller mellanmannen

att noggrannt anteckna arbetets art, överenskommelser rörande

arbetslön och arbetsmaterial, dag för utlämnande av arbetsmaterial, dag

för det utförda arbetets återlämnande, utbetalad arbetslön samt, om avdrag

a arbetslönen förekommit, anledningen därtill. I sådan lönebok skall införas

denna lag eller en för arbetarna lämpad sammanfattning av dess bestämmelser.

Formulär till lönebok fastställes av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Arbetsgivare, som anlitar mellanman, skall med denne föra lönebok

på sätt här ovan sägs.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

Lagförslagets 4 § löd:

»Beträffande sådana slag av företag, i vilka hemindustriellt arbete utföres

för framställning av ensartade varor i större myckenhet, må Konungen

föreskriva, att prislista, upptagande de inom företaget tillämpade lägsta

lönesatser för olika slag av dylikt arbete, skall finnas anslagen å lämplig,

för arbetarna tillgänglig plats.»

Såsom motivering för 3 § anförde kommittén följande.

»Med stadgandet om löneböcker avses att bringa ordning och reda

uti här ifrågavarande arbetares ekonomiska mellanhavande med arbetsgivare

och mellanmän samt att skydda arbetarna mot oredligt förfarande från

dessa parters sida. Genom det tillfälle till jämförelser sinsemellan beträffande

arbetsvillkoren, vilket dessa böcker skulle bereda arbetarna, och

den inblick i dessa villkor, som böckerna skulle lämna uppmktsmyndigheterna

samt möjligen i viss mån även allmänheten, har kommittén trott,

att löneböckerna därjämte skulle kunna bidraga till likställighet i arbetsvillkoren

för olika arbetare och förbättring av arbetslönerna. I regel torde

man väl kunna påräkna, att arbetsgivarna av hänsyn till kunders och allmänhetens

omdöme skulle vara benägna att ej låta löneböckerna i deras företag

utvisa alltför dåliga lönevillkor. Skulle emellertid i något fall arbetslönen

befinnas oskäligt nedpressad, vilket särskilt kan tänkas förekomma

i förhållandet mellan arbetare och mellanman, synes vederbörande uppsiktsorgan

böra söka påverka arbetsgivaren till förbättring av lönevillkoren.

Genom förevarande stadgande skulle för övrigt ej införas någon helt

och hållet ny anordning, ty löneböckerna äro ju blott att anse som ett slag

av mer fullständiga motböcker, och sådana böcker lära redan nu användas

inom åtskilliga företag, vari förekommer hemindustriellt arbete.

Med föreskriften »att noggrant anteckna arbetets art» etc. har avsetts

att förmå arbetsgivaren eller mellanmannen att anteckna även detaljbestämmelser,

vilka, ehuru de synas oväsentliga, dock för arbetarens förhållanden

och kännedomen om det sätt, varpå det hemindustriella arbetet bedrives,

kunna vara av betydelse och intresse. Bestämmelsen angående anteckning

om avdrag å arbetslönen, där sådant förekommit, jämte anledningen därtill

har till ändamål att motverka det missförhållande, att arbetaren genom

oskäliga avdrag för fel i arbetet m. m. får sin redan förut ofta alltför

knappa arbetsförtjänst otillbörligt förminskad. Uti återgivandet i löneböckerna

av hemindustrilagens bestämmelser tror kommittén sig hava

funnit ett lämpligt sätt att bereda arbetarna kännedom om deras rättigheter

och skyldigheter enligt denna lag.

Föreskriften att arbetsgivaren skall föra lönebok med den mellanman,

han anlitar, har till ändamål att, genom jämförelsen med arbetarnes löne
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

böcker, bereda möjlighet till upplysning om mellanmannens profit. Förmedlas

ett arbetsuppdrag av flera mellanman efter varandra, har kommittén

stadgat lönebok endast i avseende å förhållandet mellan arbetsgivaren och

den honom närmaste mellanmannen samt i avseende å den siste mellanmannen

och arbetaren. Av dessa löneböcker kan man nämligen sluta till

förmedlingskostnaden. Huru denna kostnad är fördelad på de olika mellanmannen,

har däremot synts vara av mindre intresse med hänsyn till lagstiftningens

syfte.»

Lagförslagets 4 § motiveras på följande sätt:

»Lagens föregående paragrafer äga tillämpning å varje slag av hemindustriellt

arbete. Med 4- § införes i lagen en bestämmelse, som är begränsad

till vissa kategorier av företag och företrädesvis torde få betydelse

för de mer typiska grenarna av hemindustri, såsom t. ex. textil- och

konfektionsbranscherna. I avseende å sådana företag, vari det hemindustriella

arbetet åsyftar framställning av ensartade varor i större myckenhet,

har kommittén nämligen föreslagit, att skyldighet att anslå prislistor

över minimiarbetslönerna må kunna föreskrivas.'' Ändamålet härmed skulle

vara att på ett mer effektivt sätt, än vad som kan förväntas av löneböckerna,

främja likställighet i arbetsvillkoren för skilda arbetare samt

genom den offentlighet, listorna i viss mån skulle giva åt lönesatserna,

även verka förbättring av dessa. Förevarande bestämmelse har inskränkts

till företag, där det hemindustriella arbetet avser ensartade varor i större

myckenhet, av det skäl, att dylika prislistor för andra företag endast med

största svårighet skulle kunna hållas fullständiga och korrekta. Vilka slag

av företag det skall åligga att hava prislistor anslagna, har kommittén ej

ansett sig böra utsätta i lagen, utan har kommittén, för att denna skyldighet

måtte kunna anpassas efter industriens växlande förhållanden, föreslagit,

att bestämmanderätten i detta avseende skulle anförtros åt KunM

Maj:t.» ö

Kommitterades förslag till lag angående hemindustriellt arbete blev

emellertid icke förelagt Riksdagen i samband med yrkesfarelagen. Vid

ärendets föredragning i statsrådet den 29 mars 1911 yttrade chefen för

finansdepartementet härom:

»Kommitténs förslag till lag angående hemindustriellt arbete berör

ett för. den svenska skyddslagstiftningen hittills främmande ämne. Hemindustrien

har under de senare åren varit föremål för mycket lagstiftningsarbete

i andra länder, och jag tror, att man även här i Sverige kan

hava. anledning att uppmärksamma de förhållanden, varunder denna industri

bedrives. Fn mångfald undersökningar, däribland även beträffande

vissa områden för sådan industri i vårt land, utvisa nämligen, att det

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

hemindustriella arbetet i stor utsträckning utövas på ett sätt, som med

hänsyn till lokal, arbetstid, minderårigas och kvinnors användande samt

synnerligast i avseende å arbetslönen från samhällelig synpunkt måste

betecknas såsom otillfredsställande. Den fortskridande utvecklingen av

skyddslagstiftningen för verkstadsarbetet anses för övrigt leda till ökning av

hemindustrien, särskilt på så sätt, att minderåriga och kvinnor, vilkas sysselsättande

med verkstadsarbete försvåras eller omöjliggöres genom skyddslagstiftningen,

tvingas taga sin tillflykt till det hemindustriella arbetet.

Kommittén torde sålunda ej saknat skäl att framlägga sitt här

ifrågavarande lagförslag — en direkt anledning därtill hade dessutom

o-ivits genom en till kommittén remitterad, av centralförbundet för socialt

arbete gjord underdånig framställning angående lagstiftning för hemarbetet.

I sitt underdåniga utlåtande över kommitténs betänkande förklarar

sig även kommerskollegium ej hava något att i huvudsak erinra

mot lagförslaget.

Emellertid framhåller kommittén själv, såsom motivering till att

kommittén ej vågat föreslå mer långt gående åtgärder, att kännedomen

om utbredningen av det hemindustriella arbetet här i landet och om de

villkor, varunder detsamma utövades, för närvarande vore alltför ofullständig.

Ehuru kommittén onekligen vid avfattandet av sitt förslag till

lag angående hemindustriellt arbete gått till väga med ganska stor varsamhet,

anser jag mig, med hänsyn till nyss berörda bristande kännedom,

ej kunna på frågans nuvarande ståndpunkt tillstyrka förslagets upphöjande

till lag. Detsamma har även på vissa håll, där hemindustri i

någon större omfattning förekommer, framkallat starkt ogillande från

näringsidkarnas sida.

Då lagstiftningsåtgärder mot missförhållandena inom hemindustrien,

såsom redan antytts, emellertid lära vara av behovet påkallade, torde en

såvitt möjligt fullständig och tillförlitlig undersökning av de förhållanden,

varunder det hemindustriella arbetet bedrives här i Sverige, böra utan

dröjsmål igångsättas. Jag anhåller att få återkomma härtill i en särskild

framställning.»

Den av departementschefen omnämnda undersökningen har sedermera

igångsatts. Den avser en allsidig utredning av hemindustriellt

arbete, dess förekomst och utbredning i vårt land, ävensom hemarbetarnas

sociala och ekonomiska förhållanden
-

Minimilöns- [ motionen redogöres för lagstiftningen i utlandet angående minimi
slrffrZr-

löner vid enskildas arbeten. Likaså lämnas upplysningar rörande minimi
betare

vid lönsbestämmelser vid arbeten för det allmännas räkning i England och

allmänna

arbeten i

utlandet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

Belgien. Denna sistnämnda redogörelse må här utfyllas med kortfattade

uppgifter rörande motsvarande förhållanden i några andra länder.1

I Nya Zeeland såg sig regeringen år 1893 föranlåten att söka utlämna Englands

arbetet vid järnvägs- och vägbyggnader och senare även vid uppförande kolonierav

offentliga byggnader omedelbart till fackligt organiserade arbetargrupper

med förbigående av entreprenörer. Dessa grupper övertogo arbetet till ett

av statsbyggmästaren fastställt pris i gruppackord, som beräknades så att

det tillförsäkrade varje arbetare en rimlig förtjänst.

Fem år efter införandet av detta system hade för offentliga arbeten

inalles utbeialts 18 miljoner Mark, av vilken summa 12 miljoner Mark

gått till arbetarna direkt. För dessa arbeten hade 8,259 personer varit

sysselsatta. Den vanliga dagsförtjänsten för vanliga grovarbetare var ungefär

7‘io Mark, för timmermän omkring 8—8’65 Mark, för murare ungefär

10’83 Mark och för stuckatörer omkring 12 Mark.

I Nya Syd- Wales skola entreprenörer för allmänna arbeten betala

bestämda minimilöner, och varje överträdelse härutinnan straffas med böter

å 50 pund.

I Viktoria är det fastställt, att entreprenörer för offentliga arbeten

skola betala minst den för respektive yrken fastställda minimilönen (se

motionen!). Vid byggande och inredande av järnvägsvagnar tillämpas

samma förfaringssätt som i Nya Zeeland med anlitande av kooperativa

arbetarsammanslutningar. Ett liknande system användes vid nybyggnad

av järnvägslinjer.

I Kanada beslöt underhuset år 1900 uttala, att vid alla statens arbeten

liksom vid statsunderstödda företag sådana löner borde utbetalas,

vilka voro vanliga vid motsvarande arbeten.

Med anledning av detta beslut har »avdelningen för offentliga arbeten»

utarbetat en förteckning över minimibetingelser för arbetarna, vilken

sedan lagts till grund för alla kontrakt. Den innehåller bestämmelser mot

underkontrakt och missbruk, som kunna uppstå genom sådana, närmare

arbetsbestämmelser för olika arbetarkategorier, bestämmelser om arbetslönens

storlek, arbetstidens längd o. s. v. Därjämte har införts en »lista på allmänt

godkända löner». Entreprenörerna och med dem jämställda förpliktas att föra

en särskild förteckning på vid arbetet anställda arbetare och att för varje

kategori av arbetare uppföra en lön motsvarande den fastställda minimilönen

för denna klass. Under minimilönen får ingen arbetares betalning

o Ö

1 Följande redogörelse är huvudsakligen hämtad ur »Beiträge zur Arbeiterstatistik»

Nr 6. Berlin 1907.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 14 käft. (Nr 14.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Frankrike.

Neder
länderna.

Österrike.

Italien.

Schweiz.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

gå, men det ankommer på arbetsgivaren att träffa överenskommelse med

arbetarna om lönen eventuellt skall överstiga minimilönen.

Ministerialavdelningen för järnvägar och kanalbyggen har likaledes

vidtagit åtgärder för att införa bestämmelser om minimilöner i sina

kontrakt.

Den kanadensiska regeringen har dessutom tillsatt en särskild ämbetsman

för att övervaka ifrågavarande bestämmelsers efterlevnad.

År 1899 utfärdades i Frankrike ett dekret, som bland annat föreskrev,

att vid offentliga arbeten skulle till arbetarna betalas en normallön,

som för varje yrke och arbetarkategori var överensstämmande med den,

som var vanlig i den trakt, där arbetet utfördes.

Fastställandet av den normala och allmänna lönen skulle äga rum

genom förvaltningen, som för detta ändamål antingen och i första rummet

skulle använda av arbetsgivare och arbetare genom överenskommelse fastställda

prislistor eller om sådana ej funnos uppgöra dylika efter inkallande

av en kommission bestående av arbetsgivare och arbetare samt ojäviga

fackmän eller sakkunniga i övrigt.

Flera franska städer hava infört liknande bestämmelser för sina

arbetare.

Några enhetliga statliga bestämmelser angående minimilön vid allmänna

arbeten finnas icke i Nederländerna. Inom åtskilliga grenar av

statsförvaltningen liksom inom derå provinser och kommuner hava likväl

dylika normer tillämpats.

Beträffande Österrike må nämnas, att det ständiga arbetsrådet inom

handelsministeriet i ett förslag till bestämmelser för statens entreprenadväsen

bland annat upptagit kravet på minimilöner, vilka skulle angivas i

entreprenadanbuden och att vid antagandet av anbud den anbudsgivare

skulle vid eljest lika omständigheter äga företräde, som uppgivit högre

lönesatser. Anbud med lägre löner än de i orten vanliga minimilönerna

skulle uteslutas från tävlan.

I ett flertal italienska provinser och städer äro minimilöner fastställda

för allmänna arbeten.

Fastställande av minimilöner för allmänna arbeten har ännu icke i

Schweiz genomförts för förbundsstaten, ehuru flera kantoner och kommuner

tillämpa dylika för av dem direkt anställda arbetare.

I kantonen Zuricli äro enligt dess entreprenadförordning av år 1905

sådana anbud uteslutna från tävlan, vilka inkomma från företagare, vilka

betala lägre löner än de i orten vanliga. Såsom »vanliga» anses de lönesatser,

som fastställts i av arbetsgivare och arbetare gemensamt uppställda

lönetariffer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

År 1894 bestämdes i staten New York, att vid alla arbeten den i orten Nordvanliga

lönen (prevailing rate of wages) skulle betalas. Liknande bestäm- a^enta

melser hava sedermera fastställts i flera andra stater, i några stater har en Stater.

fixerad minimilön för alla vid offentliga arbeten anställda arbetare fastställts.

Den i Bayern år 1903 utfärdade entreprenadförordningen föreskriver,

att de anbudsgivare, om vilka det är bekant, att de betala sina arbetare Tyskland.

löner, som avsevärt understiga de i yrket vanliga lönerna, skola vara uteslutna

från tävlan.

Löpnande bestämmelser återfinnas i Wurttembergs entreprenadförordning

av år 1903, i vilken det dessutom föreskrives, att myndigheterna

äga rätt att från företagarna infordra närmare uppgifter om löne- och

arbetstidsförhållanden vid deras arbeten. De, som utföra statens arbeten,

äro därjämte kontraktsenligt förbundna att tillämpa de uppgivna arbetsvillkoren

ifråga om arbetslön och arbetstid eller också de arbetsvillkor,

som genom kollektivavtal, träffade mellan arbetsgivarna och arbetarna,

bliva fastställda.

I Preussen har arbetsministeriet föreskrivit, att entreprenören städse

skall lämna förvaltningen underrättelse om de med hantverkare och arbetare

i och för arbetens och leveransers utförande avslutna avtal och deras

uppfyllande. Förvaltningen kan vägra att lämna en avbetalning å likviden

eller eu slutlikvid, tills dess tillfredsställande upplysning föreligger.

Motsvarande föreskrifter finnas även intagna i en hel del tyska städers

entreprenadvillkor.

Många tyska städer hava vidare uppställt direkta bestämmelser om minimilöner

för de av dem anlitade entreprenörerna dels så att beställaren

själv bestämmer lönerna (exempelvis Strassburg och Mulhausen), dels så

att beställaren endast fordrar användande av lönesatser, som på orten i

fråga äro brukliga, tariffmässiga eller eljest erkända löner. Hit höra framför

allt många städer från de sydtyska förbundsstaterna till exempel Munchen,

Karlsruhe, Darmstadt, Frankfurt a. M. och Cheinnitz.

Vid den Internationella föreningens för lagstadgat arbetarskydd Beslut <1

sjunde delegerademöte, vilket hölls i Zurich den 10—12 september 1912,^nationella''

och vid vilket även Sverige var officiellt representerat, gjordes rörande arbctar
trucksystem

och löneavdrag följande uttalande: , stydds
—

t tt it. iy V . „ . konferensen.

»I. Vad beträffar de i manga industrigrenar förekommande missbruk,

såsom disciplinstraff, löneavdrag på grund av mindre tillfredsställande

arbete, trucksystem i varje form, såsom lönens erläggande in natura

eller i form av anvisningar, som gälla i arbetsgivarens butik etc., vilka

alla ha till följd, att de nedpressa lönen för den icke yrkeslärde arbetaren

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

samt för kvinnan, hemställer församlingen, att landsavdelningarna måtte

underställa sina respektive regeringar lagförslag, som, på samma gång de

taga hänsyn till redan gällande skyddslagstiftning, även avse följande:

a) Varje utbetalning av lönen in natura eller i form av anvisningar

som gälla i arbetsgivarnas affärer, bör principiellt förbjudas i varje industri,

den må arbeta under fabriksformen eller hemarbetets form.

b) Likaledes bör förbjudas att med böter och löneavkortningar belägga

annan skadegörelse än sådan, som skett med vett och vilja. Även

i detta fall kan arbetsgivaren utkräva ersättning blott på grund av domstolsutslag.

Där dylika löneavdrag ännu icke kunna avskaffas, skola de

kunna bestämmas eller utkrävas blott under medverkan av de arbetare,

som saken angår, eller deras organisation, där sådan finnes.

c) Arbetsgivaren skall avgiftsfritt tillhandahålla arbetsmaterial åt

såväl fabriks- som hemarbetare. På sin höjd må verktygen lämnas mot

ersättning men i så fall till inköpspriset.

Landsavdelningarna uppmanas att med alla till buds stående medel

befordra framläggandet och diskuterandet av sådana lagförslag, som äro

ägnade att förverkliga de av församlingen uttalade önskemålen.

IL I vissa länder finnas pensions- och andra understödskassor, i

vilka arbetarna och annan personal inträda och till vilka de måste betala

bidrag. Om arbetsförhållandet upplöses — orsaken må vara vilken som

helst — så förlorar vederbörande alla anspråk på det understöd, som han

rätteligen borde fått genom avgifternas inbetalande. Församlingen uttalar

sig för en lagstiftning, som har till följd, att arbetare, såväl som övrig

personal, vilka äro förpliktade att erlägga nämnda avgifter, erhålla dessa

tillbaka, om de lösas från arbetsförhållandet, innan de blivit understödsberättigade.

III. Likaledes gör församlingen det uttalandet, att genom lagstiftningen

åtgärder böra vidtagas, som förhindra att inrättandet av bostäder

åt arbetarna missbrukas därhän, att arbetaren förlorar de rättigheter, som

enligt lag i hans eget intresse förlänats honom.»

Beträffande det hemindustriella arbetet gjordes följande uttalande:

»På grundval av de under de senare åren gjorda undersökningar

samt i tiden närliggande erfarenheter förklarar församlingen eftertryckligt,

att det eländiga tillstånd, i vilket en mycket betydande del av hemarbetarna

befinna sig, huvudsakligen härrör från lönernas fullständiga otillräcklighet,

samt att i detta fall ingen väsentlig förbättring står att uppnå,

förrän ett medel att höja lönerna finnes. För den skull föreslår församlingen:

I. Att hemarbetarna sammansluta sig till fackföreningar samt att

kollektivavtal avslutas. Därvid är fri föreningsrätt att anse som den nöd
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

29

vändiga förutsättningen. Församlingen fodrar, att kollektivavtalet erhåller

lagligt erkännande i de länder, i vilka sådant ännu icke härflyter ur gällande

rätt, och detta så att rättsverkan utsträckes även till de hemarbetare

inom respektive yrkesgren, vilka icke deltagit vid avtalets ingående. Landsavdelningarna

uppmanas att träda i förbindelse med redan bestående arbetsgivar-

och hemarbetarorganisationer i avsikt att främja avslutandet av

kollektivavtal.

II. Vid lagstiftningen bör den grundsatsen genomföras, att löner,

som äro så låga, att de få karaktären av ocker, förklaras ogiltiga samt

kriminaliseras. Denna grundsats bör betraktas som mycket viktig, ehuru

församlingen är medveten om de svårigheter, som förefinnas och som inskränka

dess rättsliga användning, så att densamma ej ens delvis kan anses

vara en praktisk lösning av problemet.

III. Församlingen förklarar, att varje lagskydd i fråga om hemarbetet

är utan verkan, om detsamma icke utgår ifrån att minimilön fastställes

genom avlöningsnämnder, varvid följande fordringar böra uppfyllas:
1)

Avlöningsnämnderna skola till lika del bestå av arbetsgivare och

arbetare. De utses i regel av dessa själva. Skulle valet icke komma till

stånd, sker detsamma genom organ, som åtnjuta parternas förtroende, men

om ett sådant icke finnes, av regeringen. Ordföranden bör vara opartisk.

Han väljes av nämnden, men ifall denna icke kan ena sig, utses han av

regeringen. Ordföranden deltager i besluten.

2) Minimilönen bör bestämmas så, att den sätter en medelgod hemarbetare

i stånd att förtjäna en timlön, såvitt möjligt motsvarande den

lön, som erhålles i orten på fabriker tillhörande samma eller likartat fack

och där medelhöga löner (fair wages) betalas. Minimilönen bör vara sådan,

att den tillförsäkrar arbetaren en normal levnadsstandard, särskilt sund

föda och bostad.

3) Med denna utgångspunkt bestämmer avlöningsnämnden officiellt

minimilönen samt offentliggör densamma.

4) Nämnden skall, där så erfordras, fastställa minimistycklönen för

olika arbetsprestationer inom yrket.

5) Genom en särskild tilläggslön skola de utgifter och förluster ersättas,

som arbetarna få vidkännas exempelvis för material eller i form av

tidsspillan.

6) Minimilönen skall oavkortad utbetalas till arbetaren utan något

som helst avdrag i form av provision åt arbetsgivarens ombud eller andra

mellanhänder.

7) Om inom ett yrke, inom vilket avlöningsnämnd finnes, kollektiv
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

Första

kammarens

andra tillfälliga

utskotts

utlåtande

angående

likalydande

motion.

avtal ingåtts, så åligger det nämnden att i första hand tillse, att kollektivavtalet

kommer att omfatta alla hemarbetare.

8) Om i de under 4 omtalade stycklöntarifferna något slag av arbete

icke tinnes upptaget, så åligger det vid tvist arbetsgivaren att bevisa, att

arbetsvillkoren äro sådana, att en medelgod arbetare kan förtjäna minimilönen.

Hithörande tvistefrågor avgöras av avlöningsnämnden.

9) Nämnden bör vidare fastställa löneskalor samt om möjligt även

minimilöner för lärlingar inom yrket. Detta bör ske även där lärlingsutbildningen

sker å verkstad.

10) Varjn överträdelse av lagbestämmelserna är att anse som särskilt

brott för varje arbetare, som gjort sig skyldig till sådan överträdelse.

11) Varje yrkesorganisation liksom varje yrket tillhörig person ävensom

varje kvalificerad sammanslutning kan för avlöningsnämnden anmäla,

att en viss lön understiger den för yrket i fråga fastställda minimilönen.

Samtliga dessa, korporationer såväl som enskilda, tillkommer i så fall

klagorätt.

12) De av de lokala avlöningsnämnderna fastställda tarifferna skola

prövas av en centralmyndighet, som inom kort tidsfrist fattar sitt beslut.

Denna myndighet äger att företaga ändringar i de lokala besluten samt

bringa dessa i samklang med varandra. Medlemmarna utses av regeringen

inom de lokala avlöningsnämnderna samt skola till lika antal antagas bland

arbetsgivarnas och arbetarnas representanter.

IV. Församlingen uppmanar de ledamöter av respektive länders

riksförsamlingar, som tillhöra föreningen, att själva eller genom andra

framlägga lagförslag, som utgå från de principer, vilka innehållas i föreliggande

beslut. Landsavdelningarna uppmanas enträget att göra propaganda

och övertyga den offentliga meningen om nödvändigheten att införa

och i lag fastställa minimilön för hemarbetare.»

Vid innevarande Riksdag har inom Första kammaren väckts en motion

likalydande med den förevarande. Med anledning av denna motion

anförde Kammarens andra tillfälliga utskott följande:

»Motionärerna framhålla, att den i utlandet redan existerande lagstiftningen,

som påbjuder eller tillstädjer fastställande av lagligt bindande

minimilöner, i intet enda fall är principiellt begränsad till det

hemindustriella arbetet, utan omfattar och kan omfatta detta tillsammans

med likartat fabriks- och verkstadsarbete, såväl som detta senare enbart.

Dock synes det utskottet framgå såväl av den i motionen lämnade redogörelsen

för den utländska lagstiftningen i ämnet som av motionens avfattning

i övrigt, att det är i främsta rummet med avseende å det hem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

31

industriella arbetet, motionärerna ansett sig böra föreslå en lagstiftning om

minimilöner även för vårt land.»

Utskottet redogör därefter för yrkesfarekommitténs behandling av

frågan om hemindustriellt arbete samt det yttrande till statsrådsprotokollet

rörande detta ärende, som ovan återgivits, varpå utskottet slutar:

»Den av departementschefen omnämnda undersökningen har sedermera

anförtrotts åt kommerskollegium (nu socialstyrelsen). Undersökningen,

som avser en allsidig utredning av hemindustriellt arbete, dess

förekomst och utbredning i vårt land, ävensom hemarbetarnes sociala och

ekonomiska förhållanden, väntas, enligt vad utskottet inhämtat, bliva färdig

under instundande sommar.

Under sådana förhållanden synes det utskottet lämpligt, att Riksdagen

avvaktar denna utredning samt de förslag, vartill densamma möjligen

kan giva anledning, innan Riksdagen gör ett uttalande i den synnerligen

omfattande och svårlösta fråga motionärerna framställt.»

Utskottet hemställde sålunda, att motionen icke måtte till någon

Första kammarens åtgärd föranleda, och kammaren har fattat beslut i enlighet

med sitt utskotts hemställan.

I förevarande motion hemställes om utredning i fråga om legalt

fastställande av minimilöner för vissa lönarbetare.

Vilken närmare innebörd den av motionärerna ifrågasatta »lagstadgade

minimilönen» skall äga framgår av inledningen till motionens motivering,

och torde denna inledning fördenskull böra här återgivas. I motionens

ingress heter det:

»Då man för korthetens skull använder uttrycket lagstadgacl minimilön

eller legalt reglerad minimilön uti den nu i talrika länder pågående

diskussionen om en ny förgrening av den moderna socialpolitiken, avser

man därmed i regel vissa typer av lagstiftningsåtgärder, som redan förefinnas

i Australien, Nya Zeeland, England och Kanada, samt med dessa

nära överensstämmande lagförslag, som föreligga i Frankrike, Tyskland,

Belgien och Österrike. Till detta språkbruk vilja vi här ansluta oss.

Vi mena således icke med de anförda uttrycken, att själva lagtexten

i fråga innehåller eller skall innehålla uppgifter om de lägsta lönebelopp,

som få betalas per tid eller per styck åt vissa klasser av kroppsarbetare.

Det avgörande kännetecknet på den mesta och viktigaste ifrågavarande

lagstiftningen är fastmera, att lagen påbjuder eller tillstädj er upprättandet

av s. k. lönenämnder, d. v. s. nämnder omfattande representanter för

arbetare och arbetsgivare samt för samhället i dess helhet. Dessa nämnder

åligger det att tid efter annan eller på särskild anhållan av någon arbetar
-

Utskottets

yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

organisation eller arbetsgivarorganisation pröva och fastställa de lägsta löner,

som få emottagas och givas i visst yrke eller beträffande vissa klasser av

arbetare. Ett väsentligt drag är slutligen, att vad som sålunda fastställts av

lönenämnd har samma kraft och verkan som bestämmelse i en lag eller

domstols utslag; vadan brott mot lönenämnds stadganden om minimilöner

straffas med böter eller fängelse eller förlust av rätt till yrkes utövande.»

De typer av lagstiftningsåtgärder till vilka motionärerna här referera,

äro av två olika slag: å ena sidan en lagstiftning, som når målet direkt,

nämligen genom att påbjuda inrättandet av s. k. »lönenämnder» med makt

och skyldighet att bestämma lagligt giltiga minimilöner, och å andra sidan

en indirekt förfarande lagstiftning, vilken möjliggör att lagligt bindande

minimilönbestämmelser fastställas av »skiljedomstolar», vilka fungera uteslutande

för att slita rätts- och intressetvister mellan arbetare och arbetsgivare

samt för att sålunda hindra eller minska strejker och lockouter.

Lagstiftning av den förra typen, enligt vilken lönenämnder äga skyldighet

att fastställa lagligt bindande minimilöner, förefinnes i Viktoria och

andra australiska stater samt i England (lagen om lönenämnder och minimilöner

av år 1909 samt lagen om minimilöner för underjordsarbetare i

stenkolsgruvor av år 1912). Lagstiftning av den senare typen, enligt vilken

skiljedomstolar äga rätt att fastställa minimilöner med legal giltighet,

finnes i Nya Zeeland och Australien samt i Kanada (lagen av år 1907 om

frivilliga lönenämnder).

Nära besläktad med den allmänna minimilönelagstiftningen äro vidare

lagar och lagförslag, som speciellt inriktat sig på det hemindustriella området.

Hit hör sålunda den tyska lagen av år 1911 angående hemindustriellt

arbete samt vissa franska, belgiska, tyska och österrikiska förslag på

detta område, för vilka närmare redogöres i motionen.

Då motionärerna beledsagat motiveringen till sitt yrkande med en

särskild hänvisning till de engelska lagarna på detta område, anser sig

utskottet här böra återge vad i motionen anföres om dessa tvenne lagar.

Motionärerna lämna härom följande redogörelse.

»Den mycket omtalade engelska Trade Boards Ad, 1909, som trädde

i kraft den 1 januari 1910, äger tillämpning på yrken, upptagna i en till

densamma fogad bilaga, samt på varje annat yrke, för vilket Board of

Trade (handelsministeriet) på sätt i lagen närmare angives utfärdat provisorisk

föreskrift (a provisional order) om dess tillämpande. Den nämnda

bilagan upptar följande yrken, för vilka lagen omedelbart skall gälla.

1) Skrädderiverksamhet en gros för färdiggjorda och för beställda kläder

samt varje annan skrädderiverksamhet, i vilken Board of Trade anser att tillverkningsförhållandena

äro liknande dem i konfektionsindustrien en gros.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

2) Tillverkning av askar eller delar av sådana, delvis eller helt och hållet

gjorda av papper, papp, spån eller liknande material. 3) Tillverkning med

maskin av spetsar, bindning av nät samt lappning och stoppning av spetsgardiner.

4) Tillverkning av hamrade eller nitade kättingar.

Board of Trade kan utfärda en provisorisk föreskrift om tillämpning

av denna lag på ett visst yrke, om det visar sig, att de löner som

förekomma i yrket äro särdeles låga i jämförelse med lönerna i andra

yrken samt att övriga förhållanden i yrket äro sådana, att det synes önskvärt

att lagen tillämpas på detsamma. Om åter Board of Trade finner,

att arbetsförhållandena inom ett yrke, på vilket lagen äger tillämpning,

hava så förändrats, att lagens tillämpning på detsamma kan anses onödigt,

så kan Board of Trade utfärda en provisorisk föreskrift därom, att lagen

skall upphöra att äga tillämpning på ifrågavarande yrke. Eu provisorisk

föreskrift skall underställas parlamentet för stadfästelse.

Board of Trade skall, där sådant är av behovet, tillsätta en eller

flere lönenämnder (Trade Boards), sammansatta i enlighet med denna lag

och avsedda för ett yrke eller för någon del därav, å vilken lagen är tilllämplig.

Lönenämnd skall i enlighet med bestämmelserna i denna lag fastställa

minimitariffer för tidlönsarbete inom vederbörande yrken (i denna

lag benämnda tidlönsminimitariffer) och äger därjämte bestämma allmänna

minimilönesatser för styckarbete inom samma yrken (i denna lag benämnda

allmänna stycklönsminimitariffer), och dessa lönetariffer (vare sig tidlönseller

stycklönstariffer) må bestämmas så, att de äro tillämpliga på yrket

i allmänhet, på en särskild del av arbetet inom yrket, på ett särskilt slag

av arbetare inom yrket eller på ett särskilt område. Om en lönenämnd

för Board of Trade anmäler, att det i något fall synes omöjligt att enligt

dessa stadganden bestämma en minimilöntariff, må Board of Trade för sådant

fall befria nämnden härifrån.

Innan lönenämnden fastställer en minimitimlön eller en allmän minimistycklön,

skall den tillkännagiva angående de föreslagna lönesatserna

och taga under omprövning de invändningar, som framställas till densamma

inom tre månader. Också de fastställda minimilönerna skola kungöras.

Lönenämnden kan, där den finner det nödigt, upphäva eller förändra

en fastställd minimitimlön eller en allmän minimistycklön, och skall

upptaga en sådan minimilön till ny prövning, där Board of Träde förordnar

härom, oberoende om anhållan gjorts därom eller ej. Även härom

skall tillkännagivande utfärdas. Lönenämnden skall på ansökan av en arbetsgivare

fastställa en speciell minimistycklön för dennes arbetare, i de

fall då en minimitimlön, men ej en allmän minimistycklön kan tillämpas.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 4 avd. 14 käft. (Nr 14.) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr lå.

Intill dess av lönenämnd fastställd tidlönsminimitariff eller allmän

stycklönsminimitariff av Board of Trade erhållit fastställelse enligt bestämmelserna

i detta kapitel, skall tariffens verkan begränsas såsom i denna

lag stadgas. Efter utgången av sex månader från den dag, då lönenämnd

kungjort av nämnden fastställd tidlönsminimitariff eller allmän stycklönsminimitariff,

skall Board of Trade utfärda en förordning (i denna lag benämnd

sankt!onsförordning), genom vilken berörda minimitariff göres obligatorisk

för de fall, då den är tillämplig på alla personer, som hos sig

hava arbetare anställda, och på alla, som hava anställning, så framt Board

of Trade ej på grund av förekommande omständigheter anser det för tidigt

eller av annat skäl olämpligt att utfärda obligatorisk förordning. I dylikt

fall skall Board of Trade utfärda en förordning, som uppskjuter tariffens

obligatoriska ikraftträdande (i denna lag benämnd uppskovsförordning).

Har uppskovsförordning utfärdats beträffande en tariff, må lönenämnd

när som helst efter utgången av sex månader från förordningens

datum hos Board of Trade anhålla om sanktionsförordning för denna tariff.

I dylikt fall skall Board of Trade utfärda sanktionsförordning i fråga om

berörda tariff, så framt ej ytterligare uppskov anses önskvärt, i vilket fall

Board of Trade skall utfärda ännu en uppskovsförordning. De i detta kapitel

givna bestämmelser, som äro tillämpliga på den första uppskovsförordningen,

skola tillämpas jämväl på senare utfärdad förordning av dylik

art. Uppskovsförordning i fråga om en tariff skall hava gällande kraft,

till dess sanktionsförordning enligt denna lags bestämmelser utfärdats av

Board of Trade.

Har av lönenämnd fastställd minimilöntariff erhållit sanktion av

Board of Trade enligt denna lag, skall en arbetsgivare i de fall, där minimitariff

är tillämplig, betala arbetaren en lön, uppgående till minst det

belopp, som motsvarar minimitariffen utan något avdrag. Underlåter han

att så göra, kan han för varje förseelse dömas till böter, ej överstigande

£ 20 (= c:a 360 kr.) samt ytterligare till böter, ej överstigande £ 5 (=

c:a 90 kr.) för varje dag förseelsen upprepas, sedan böter första gången

ådömts.

Har arbetsgivare enligt denna lag ådömts böter för underlåtenhet

att betala en arbetare lön minst enligt minimitariff, kan domstolen därjämte

ådöma arbetsgivaren att betala en summa som enligt domstolens

åsikt motsvarar vad ifrågavarande arbetare skulle, utöver vad han erhållit,

hava uppburit, om lönen beräknats enligt minimitariff, arbetaren dock obetaget

att på annan väg utfå lönebeloppet.

Om lönenämnd får kännedom om, att arbetare, som har eller önskar

få tidlönsarbete inom en yrkesgren, för vilken av Board of Trade fast
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

35

ställd minimitariff är tillämplig, drabbats av sjukdom eller kroppslig skada,

som gör honom oförmögen att förtjäna minimitimlön och nämnden samtidigt

anser, att arbetaren icke kan lämpligen sysselsättas med stycklönsarbete,

kan nämnden, om den så prövar skäligt, på sådana villkor, som

av densamma föreskrivas, giva arbetaren tillståndsbevis, som undantager

hans anställning från de bestämmelser i denna lag, som stadga tidlönsminimitariff.

Så länge sådant tillstånd gäller, må arbetsgivare ej kunna

ådömas straff, om han betalar arbetaren lägre lön än enligt tidlönsminiinitariffen,

allt under förutsättning att de av lönenämnden föreskrivna villkoren

för medgivandet uppfyllas. Ställes arbetsgivare under åtal enligt

denna lag, äger han genom framvisande av vederbörliga lönelistor och

andra uppgifter styrka, att han ej betalt eller träffat avtal om lön, mindre

än minimilönen.

Varje löneavtal, som står i strid med dessa bestämmelser, vare

ogiltigt.

Har minimilönetariff bestämts av lönenämnd, men ännu ej blivit av

Board of Trade stadfäst, skall tariffen — därest Board of Träde icke

annorlunda besluter, i händelse lönenämnden av Board of Trade anbefallts

att taga tariffen under förnyad behandling — hava följande begränsade

tillämpning:

a. I de fall då minimitariff är tillämplig, skall arbetsgivaren, där

ej genom skriftlig överenskommelse annorlunda bestämts, betala hos honom

anställd arbetare lön, som ej understiger den i minimitariffen bestämda,

och under samma förutsättning har arbetaren rätt att av arbetsgivaren

utfå lön enligt samma tariff.

b. Arbetsgivare äger att skriftligen anmäla för den lönenämnd, som

bestämt minimitariff, att han är villig underkasta sig denna tariff. I dylikt

fall har han samma skyldighet att till hos honom anställd person betala

lön av minst samma storlek, som minimitariff stadgar, samt skall i

händelse av uraktlåtenhet vara hemfallen till samma böter, som om Board

of Trade utfärdat sanktionsförordning beträffande minimitariff.

c. Avtal om arbete, på vilket minimitariff är tillämplig, må ej av

departement eller lokal myndighet träffas med arbetsgivare, innan denne

hos vederbörande lönenämnd gjort sådan anmälan, varom i föregående moment

sägs, därest icke Board of Trade i händelse av trängande behov för

det allmänna förordnar om undantagande i den utsträckning och under

den tid, Board of Trade prövar skäligt, med fullgörande av denna skyldighet

beträffande avtal om sådant för statens räkning avsett arbete, som

närmare angives av Board of Trade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr lå.

Lönenämnd skall föra förteckning över alla enligt bestämmelserna

i detta kapitel gjorda anmälningar. Förteckningen skall vara kostnadsfritt

tillgänglig för allmänheten oeh gälla såsom bevisningsmedel i fråga

om däri omförmälda förhållanden. Av lönenämnds sekreterare eller annan

härtill bemyndigad tjänsteman hos lönenämnd bestyrkt avskrift av uppgift

i berörda förteckning galle såsom bevisningsmedel.

Åro arbetare anställda vid stycklönsarbete och tidlönsminimitariff

men ej allmän stycklönsminimitariff blivit fastställd, skall det anses, att

arbetsgivaren betalar lägre lön än minimitariffen stadgar: a) då särskild

stycklönsminimitariff enligt denna lag fastställts för personer, anställda

hos arbetsgivaren, om den utbetalda lönen är lägre än den särskilda

stycklönstariffen, och b) då särskild stycklönsminimitariff icke på sagda

sätt blivit fastställd, därest arbetsgivaren icke visar, att den av honom

använda stycklönstariffen skulle under för handen varande omständigheter

inbringa en medelgod arbetare minst samma belopp som tidlönsminimitariffen.

Varje affärsman eller handlande, som i affärssyfte med arbetare

träffar avtal, i följd varav arbetaren utför arbete, för vilket minimitariff

enligt denna lag fastställts, skall anses såsom denna arbetares arbetsgivare,

och den nettobehållning, som arbetaren har för sitt arbete, med avdrag

av nödiga omkostnader i anledning av arbetet, skall anses såsom lön. En

arbetare eller en av eu arbetare fullmäktigad person kan hos lönenämnden

anföra klagomål däröver, att den lön som en arbetsgivare i ett visst

fall betalat till arbetaren för ett arbete, för vilket en minimilön, fastställd

av lönenämnden, är användbar, är mindre än minimilönen, och skall lönenämnden

upptaga saken till prövning samt, där den anser det nödigt, å

arbetarens vägnar skrida till rättsliga åtgärder i enlighet med denna lag.

Innan lönenämnden besluter om rättegång å arbetarens vägnar i enlighet

med denna lag, kan lönenämnden samt, då rättegång första gången är avsedd

mot en arbetsgivare, skall lönenämnden taga lämpliga mått och steg

för att bringa saken till arbetsgivarens kännedom i avseende å dess biläggande

utan rättegång.

Board of Trade fastställer närmare föreskrifter angående sammansättningen

av lönenämnderna, vilka skola bestå av medlemmar representerande

arbetsgivarna och av de medlemmar representerande arbetarna till

samma antal samt av utnämnda medlemmar. Kvinnor äro valbara till

lönenämnd liksom män. Representanterna för arbetsgivare och arbetare

skola väljas eller utnämnas, eller ock delvis väljas, delvis utnämnas i enlighet

med de härom utfärdade bestämmelserna, och skola hemarbetarna

i alla de yrken, i vilka en avsevärd mängd hemarbetare äro sysselsatta,

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

bliva företrädda i lönenämnden. En lönenämnds ordförande skall vara

den medlem av nämnden, som Board of Trade därtill utser. Board of

Träde utser ävenledes vissa personer (även kvinnor), som den anser därtill

lämpliga, till att vara »utnämnda» (icke representativa) medlemmar av

lönenämnd.

Tjänsteman, som enligt denna lag utnämnts av Board of Trade,

eller tjänsteman från annat departement, som tillfälligtvis biträder i nyss

nämnt syfte, äger att för utförandet av sin uppgift a) begära att utfå

lönelistor eller andra löneförteckningar av arbetsgivare samt förteckningar

över till hemarbetare utbetalda avlöningar av personer, som utlämna arbete,

granska dessa och göra avskrift av viktigare delar därav; b) av person,

som utlämnar arbete, samt av hemarbetare begära de uppgifter, som

av dem kunna givas, beträffande namn och adress på de personer, till

vilka arbete lämnas eller från vilka arbete mottagits, samt beträffande den

betalning, som för arbetet skall erhållas; c) på lämpliga tider besöka fabrik

eller verkstad samt ruin, där arbete utlämnas till hemarbetare; samt d)

granska och taga avskrift av viktiga delar av förteckning å hemarbetare,

upprättad av arbetsgivare eller person, som utlämnar arbete till hemarbetare.

Underlåter någon att medgiva tjänsteman, vad han anser nödvändigt

för tillträde eller undersökning eller för utövandet av hans myndighet

enligt denna paragraf, eller hindrar eller ofredar någon tjänsteman

under utövningen af hans myndighet eller vägrar framvisa handling

eller giva upplysning, som tjänsteman begär, med den befogenhet, som

enligt denna paragraf tillkommer honom, dömes föv hvarje förseelse till

böter icke öfverstigande £ 5 (= c:a 90 kr.). Om vidare någon för tjänsteman

i ämbetsutövning framvisar lönelista, löneförteckning eller förteckning

å hemarbetare, den han vet vara oriktig, eller till sådan tjänsteman

lämnar veterligen falsk uppgift, dömes till böter ej överstigande £ 20

(= c:a 360 kr.) eller till fängelse eller straffarbete i högst 3 månader.

Dessa äro de huvudsakliga bestämmelserna i 1909 års engelska minimilönlag.

Den uppseendeväckande engelska Coal Mines (Minimum Wage) Ad

1912, som trädde i kraft redan den 29 mars 1912, stadgar i huvudsak

följande. I

I varje arbetsavtal med underjordsarbetare i en stenkolsgruva skola finnas

bestämmelser därom, att arbetsgivaren skall betala arbetaren en lön, ej understigande

det enligt denna lag stadgade minimibelopp, som är tillämpligt å berörda

arbetare, där ej, på sätt i distriktsstadgarna bestämmes, visas, att arbetaren

enligt nämnda stadgar ej inbegripes under dessa bestämmelser, eller att arbetare

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr li.

förverkat rätten att erhålla lön enligt minimitariff på grund därav, att han icke

uppfyllt de i denna lag stadgade villkor med avseende å ordentlighet och duglighet

i det sådan arbetare åliggande arbete; varje löneavtal, som står i strid

med dessa bestämmelser, vare ogiltigt. — Med »distriktsstadgar» menas här de

stadgar, som enligt denna lag utfärdas af distriktsnämnd (the joint district loard).

Distriktsstadgarna skola innehålla för vederbörande distrikt gällande bestämmelser

angående ålderstigna och sjukliga arbetares (inkl. av sjukdom eller

olyckshändelse tillfälligt arbetsoförmögna arbetares) uteslutande från rätt till lön

enligt minimitariff, ävensom bestämmelser angående ordentlighet och duglighet

i arbetet samt angående den tid, för vilken en arbetare får uppbära lön i händelse

av avbrott i arbetet på grund av oförutsedd händelse. Därjämte skall finnas bestämmelse-

därom, att en arbetare förverkar rätt till lön enligt minimitariff, om

han icke uppfyller stadgade villkor med avseende å ordning och duglighet i arbetet,

där försummelsen ej boror på förhallanden, över vilka arbetaren ej rader.

— Distriktsstadgarna skola ytterligare innehålla bestämmelse om, dels av vilka

personer och på vad sätt skall avgöras uppkommen fråga, huruvida en arbetare

inom distriktet tillhör dem, för vilka minimilöntariff skall tillämpas, huruvida eu

arbetare har uppfyllt de i berörda stadgar fastställda villkor, samt huruvida en

arbetare, som icke har uppfyllt nämnda villkor, förverkat rätten till lön enligt

minimitariff, dels ock att vid varje beslut i här omförmält ärende intyg därom

skall utfärdas. . ... .

Bestämmelserna angående fastställande av lön enligt mimmitariir skola äga

gällande kraft från dagen för denna lags ikraftträdande, även om minimilöntariff

icke fastställts. Det lönebelopp, som en arbetare skulle ägt uppbära, därest

minimitariff varit fastställd, äger han utfå av sin arbetsgivare, när som helst,

efter det sådan minimitariff fastställts. — Varje före denna lags ikraftträdande

träffat avtal eller rådande sedvänja i fråga om löns utgående efter högre tariff

än den här stadgade minimitariffen skall, utan hinder av bestämmelserna i denna

lag, fortfarande äga gällande kraft. Vid fastställande af minimitariff skall

distriktsnämnden taga hänsyn till den genomsnittliga lönen för arbetare av det

slag, för vilket minimitariff skall fastställas.

Höand of Trade må såsom distriktsnämnd erkänna varje vid denna lags

ikraftträdande, befintlig eller med hänsyn till denna lag bildad korporation, som

av Höand of Trade anses tillfredsställande representera arbetarna i distriktets

kolgruvor samt deras arbetsgivare, och vars ordförande är en opartisk person, utsedd

av arbetarnas och arbetsgivarnas representanter i nämnda korporation eller,

om enighet ej kan nås, av Board of Trade. — Om en korporation i sina stadgar

saknar bestämmelse, som betryggar lika röststyrka för arbetarnas och arbetsgivarnas

representanter, och som i händelse av olika mening dem emellan giver

ordföranden utslagsröst, kan Höand of Trade såsom villkor för sitt erkännande av

sådan korporation såsom distriktsnämnd fordra, att korporationen underkastar sig

varje bestämmelse, såsom Höand of Trade i sådant avseende kan finna skäligt fastställa.

Sålunda givna bestämmelser äro att anse som regler för korporationens

handläggning av i denna lag omförmälda frågor.

Distriktsnämnd skall fastställa allmänna minimilöntariffer och allmänna

stadgar för sitt distrikt (i denna lag benämnda allmänna distriktsminimitariffer

och allmänna distriktsstadgar); de för ett distrikt gällande allmänna minimilöntariffer

och stadgar skola vara tillämpliga på alla kolgruvor i distriktet och på

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

39

alla arbetare eller slag av arbetare, som användas i underjordsarbete i dessa

gruv01, med undantag dels av sådana, på vilka särskild minimitariff eller särskilda

stadgar enligt bestämmelserna i denna lag äro tillämpliga, dels av sådana

pa vilka, enligt distnktsnämndens beslut, distriktets allmänna minimitariff och

stadgar icke skola tillampas förrän beslut fattats, om särskild tariff och särskilda

stadgar skola tor dem fastställa^. — Om den allmänna minimitariffen eller de

allmänna stadgarna för ett distrikt på grund av särskilda omständigheter visas

!•] Tf''? tlPämp1iga pa en grupp eller ett särskilt slag av kolgruvor inom distriktet,

ma ..distriktsnämnden fastställa en särskild minimitariff (höore eller läere

an den allmänna distriktstariffen) eller särskilda distriktsstadgar (mer eller mindre

omfattande an de allmänna distriktsstadgarna) för ifrågavarande grupp eller sia?

av gruvor; och skola berörda tariff och stadgar tillämpas på dylik grupp Slef

s ag av gruvor i stål et för de för distriktet gällande allmänna tSL och

stadgar — Om distriktsnamnd försummar, att inom tre veckor efter det den

blmt w?nd’ faststälfa minimitariff och stadgar för sitt distrikt, eller om

distriktsnamnd försummar att, vid gjord framställning om ändring i tariff eller

stadgar, inom tre veckor efter utgången av den härför bestämd! tid upptaga

nämnda framställning till behandling,

-- _------------ UCLö

—"-“ö , aöcj. ordföranden i distriktsnämna att i

styrelsens ställe fastställa _ tariffer eller stadgar eller behandla gjorda framställningar

rörande ändring däri. Av honom sålunda fastställda minimitariffer eller distriktsstadgar

skola hava samma giltighet, som om de fastställts av distriktsnämnd.

Lagen äger giltighet under tre år, därest icke parlamentet förr upphäver

den eller beslutar om dess fortsatta gällande.»

„ nSin motivering för att begära utredning rörande införande i Sverige

av sådan mimmilönelagstiftning avsluta motionärerna sålunda:

»Därigenom att i vårt land en lagstiftning om lönenämnder enligt

engelskt mönster av 1909 och 1912 möjliggjorde fastställandet av lagligt

bindande minimilöner för vissa, av statsmakterna själva efter hand och

med hänsyn till de faktiska förhållandena utvalda näringsgrenar, skulle

sålunda, i första hand, en redan existerande art av arbetsavtal erhålla

lagens särskilda stöd uti de fall, då detta vore nödvändigt för upprätthållandet

av skäliga löneminima. Detta kunde vara av nöden, antingen

dartor att talrika, arbetare inom näringen vore oförmögna av en tillräckligt

kraftig. fackföreningsrörelse eller därför att kampen mellan arbetare- och

arbetsgivareorganisationerna beträffande löneminima visat sig få eu samhällsskadlig

omfattning och bitterhet. Självfallet skulle statsmakterna

dessutom se till, att lönenämnder efter hand bleve tillsatta för de näringsgrenar,

inom vilka avtal, grundade på skäliga minimilöner, väl vore tydlgen

av behovet påkallade, men likväl av ena eller andra orsaken icke

komme till stånd. På detta sätt kunde samhället steg för steg utvidga

området för sådana »egentliga» minimilönavtal, varpå vi ovan givit exempel

och samtidigt tillförsäkra dein en stor effektivitet med undvikande av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14»

arbetsinställelser. Den förändring av minimilönerna, som då och då inom

alla yrken måste bli en nödvändighet av tekniska och ekonomiska skäl,

skulle det åligga lönenämnderna att utföra i full offentlighet, sedan arbetarna

och arbetsgivarna givit sina önskningar och synpunkter tillkänna

och sedan alla skäl för och emot viss åtgärd noga prövats i eu möjligast

opartisk och saklig anda samt med hänsyn snarare till hela samhällets

intresse uti skäliga löneminima än till enskilda arbetares och arbetsgivaroruppers

makt att genom arbetsinställelser genomdriva vissa anspråk.

& Men det är väl att märka, att överflödig gör and et av fortsatta strider

om minimilönerna ingalunda är detsamma som förbud för strider,. som

gälla högre löner och andra arter av arbetsvillkor, och är ännu mindre

liktydigt’ med fackföreningsrörelsens överflödiggörande.

Erfarenheten har lärt, att varken lagstiftningen ensam eller tackföreningsrörelsen

ensam kan trygga skäliga minimilöner överallt, där de

obestridligt utgöra ett viktigt samhällskrav. Den av oss förordade minimi

lönlagstiftningen eldigt engelskt mönster, men med alla de svenska säregenheter,

som en utredning i frågan kan visa vara av nöden, skulle utmynna

i en väl avvägd samverkan mellan lagstiftning och fackföreningsrörelse.

Målet för denna samverkan skulle vara, att grunda det svenska

näringslivet på arbetslöner, som städse i det minsta skulle möjliggöra ett

anständigt uppehälle för varje klass av yrkesutövare, och därmed också

skulle berättiga samhället att av dem kräva ett skäligt minimum av arbetsduglighet

och arbetsintensitet. _ .

Först när samhället har hunnit så långt i ekonomisk organisation,

har det vunnit fast mark för sina förhandlingar med och ingripandet mot

sådana vanlottade, som ej kunna eller ej vilja ge skäligt arbetsvederlag

för en skälig minimilön. Det blir då en särskild fråga att vårda eller

bota dessa och att genom all ungdoms sunda fostran till arbete och plikttrogen

samhällstjänst möjligast förhindra att samhället belastas med nya

generationer av arbetsoförmögna eller arbetsovilliga medborgare eller klent

fackbildade arbetare.» . ,

Vid bedömande av frågan om den legala minimilönens berättigande

och lämplighet har man ytterst att ta ställning till spörsmålet, huruvida

och i vilken utsträckning samhället bör ingripa reglerande i arbetsförhållandena.

..

Det synes utskottet uppenbart, att samhället icke kan, utan att all

manna intressen därav lida allvarligt men, åt den fria oreglerade konkuirensen

helt överlämna fastställandet av arbetsvillkoren. Utvecklingen själv

har redan på viktiga områden av det ekonomiska samhällslivet brutit fnkonkurrensens

herravälde. Monopolistiska bildningar av en mångfald o i a

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

typer hava i dess ställe framträtt, och statsmakterna själva nödgas undan

för undan taga i övervägande samhällelig reglering i en eller annan

form av de ekonomiska företeelserna.

Någon undantagsställning i detta avseende kunna arbetsförhållandena

icke väntas intaga, och de intaga i själva verket heller icke någon sådan.

Aven på detta område hava förhållandena utvecklat sig därhän, att organiserad

samverkan å ömse sidor i stor utsträckning begränsat frikonkurrensens

verkningar. Aven här lärer samhället icke kunna undgå att börja

ingripa reglerande på vissa viktiga punkter.

Ktt. sadant ingripande synes utskottet välbefogat i fråga om arbetslönens

minimum. Det måste anses ligga i samhällets eget intresse att

förhindra aibetslönens nedsjunkande under en viss minimi°Täns. Det

kräves ostridigt en viss levnadsstandard för att arbetaren skall kunna bibehålla

sin arbetsduglighet och i övrigt bevara sina kvalifikationer som

duglig medborgare. Att fastställa, upprätthålla och undan för undan höja

denna minimistandard finner utskottet vara en angelägen samhällsuppgift.

Beträffande den verkan lagstiftningsåtgärder av nu ifrågavarande beskaffenhet

kunna ha på produktionens utveckling håller utskottet före, att

ett legalt tvång för näringslivet att räkna med vissa lägsta lönesatser bland

produktionskostnaderna i det hela bör verka hälsosamt och befrämja önskvärda

strävanden att införa högre teknik och bättre organisation av

företagen.

Redan nu erkänner samhället formellt genom fattigvården, att ett

visst minimum av existensbetingelser måste tillerkännas samhällets samtliga

medlemmar. I större omfattning och i värdigare former avses ju

att tillgodose kravet på ett existensminimum för dem, vilkas krafter äro

förbrukade, genom förslaget om den allmänna ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen.

För^ samhällets välfärd vore det emellertid av än större

värde att upprätthålla en sådan minimistandard för lönarbetare, att deras

nedsjunkande till fattighjälpens nivå därigenom bleve förebyggt och arbetsförmågan

längre hölles uppe ovan invaliditetens gräns.

Minimibetingelsernas väg för ingalunda ut i det okända. I de kollektiva

avtalen mellan arbetare- och arbetsgivareorganisationerna är denna

väg redan beträdd. Det är icke själva minimilönen utan dess legala fastställande

och upprätthållande, som är det nya steget på detta område av

socialpolitiken.

•n t ^ ^* j1^’ en sådan lagstadgad reglering av de lägsta lönerna nu göres

till föremål för allvarligt övervägande av statsmakterna tala, utöver vad

förut anförts, flera särskilda skål. kör stora grupper av lönarbetare och

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 saml. 4 avd. 14 käft. {Nr 14.) G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande AV 14,

just för sådana, som ha synnerligen låga löner, saknas ännu det värn mot

lönernas nedpressning, som ligger i en stark facklig organisation. Beträffande

åter andra grupper synes det vara ur samhällets synpunkt välbetänkt

att vidtaga åtgärder, som avlägsna de eljest ofta återkommande

arbetsstriderna om lönens minimum.

Givetvis är behovet av en minimilönelagstiftning mer och mindre

trängande för olika grupper av lönarbetare. Att sådant behov numer allmänt

anses föreligga beträffande hemarbetet framgår av de förut omnämnda

besluten vid arbetareskyddskonferensen i Zurieh. Och vad vårt

eget land särskilt angår synes behovet av sådant ingripande tillräckligt

vitsordat redan av vad nu är känt rörande hemarbetsförhållandena i

Sverige.

I överensstämmelse med vad motionärerna anfört anser utskottet,

at.t minimilönelagstiftning bör, efter skedd utredning, tillämpas beträffande

»vissa av statsmakterna själva efter hand och med hänsyn till de faktiska

förhållandena utvalda näringsgrenar». Den utredning, som nu av motionärerna

begäres, bör emellertid ej, efter utskottets mening, på förhand

begränsas genom något undantagande av vissa arbetsområden.

Om formerna för den lagstadgade minimilönens fastställande ansei

sig utskottet nu icke böra uttala annat än att de offentliga organ, genom

vilka regleringen skall ske, böra, som motionärerna förutsatt, vara sammansatta

av representanter för arbetare och arbetsgivare samt av sådana utom

dessa intressegrupper stående, som kunna företräda allmänna samhällsinti essen.

Huruvida dessa organ i övrigt böra utbildas till full överensstämmelse

med de utländska »lönenämnder», som i motionen angivits som de närmaste

förebilderna, eller i ett eller annat avseende höra gestaltas annorlunda,

är en fråga, som torde böra utan föregripande direktiv överlämnas

åt den föreslagna utredningen att klargöra.

På grund av vad ovan anförts far utskottet, i anledning av heir

Lindqvists i Stockholm m. fl. motion, nr 238, hemställa,

att Andra kammaren måtte för sin del besluta,

att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida

och under vilka villkor må bestämmas att minimilöner

skola genom särskilda representativa myndigheter

(»lönenämnder» eller »yrkesnämnder») kunna fastställas

för manliga och kvinnliga lönarbetare och biträden eller

löntjänare med inkomster ej överstigande vissa belopp

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14. 43

samt tillhörande de yrken och befattningar, inom vilka

genom särskilt förfarande »lönenämnder» bli tillsatta.

Stockholm den 29 april 1913.

På utskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

I förevarande ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar Sandler,

Bäckström, Andersson i Hägelåkra, Leksell, Olsson i Åsen, Hénrikson i Heberg, Lithander,

Nilsson i Kristianstad, Andersson i Milsmaden1 och Persson i Tofta.

1 Icke närvarit vid utlåtandets justering.

Reservationer:

av herrar Bäckström, Persson i Tofta och Andersson i Milsmaden,

som ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse.

Av den i motionen meddelade redogörelsen för utlandets lagstiftning

på ifrågavarande område framgår, att denna lagstiftning närmast

framkallats av inom hemindustrien rådande missförhållanden samt avsett

att främst genom anordningar till åvägabringande av lagligen bindande

föreskrifter om minimilöner motverka de ogynnsamma förhållanden, som

varit utmärkande för hemarbetarnes ställning. Likväl giver utredningen

jämväl vid handen, att den åberopade lagstiftningen ofta erhållit en vidare

omfattning och att den, särskilt i de fall, där den är av vad motionärerna

benämna »skiljedomstypen», ingalunda avsett att inverka reglerande

närmast på hemindustrien, utan galler det industriella arbetet över huvud.

Förekomsten av den berörda lagstiftningen, vare sig den redan erhållit

karaktären av en under kortare eller längre tid tillämpad lag, såsom

i Australien, England och Kanada, eller den ännu allenast har det

för parlamentet framlagda förslagets form, såsom i Frankrike, Belgien och

Tyskland, torde emellertid vara ett fullgiltigt vittnesbörd om, att den i

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr li.

vissa avseenden nya grundsats inom arbetarlagstiftningen, som av denna

lagstiftning representeras, numera vunnit allmänt erkännande inom den

moderna socialpolitiken. Det är sålunda icke längre möjligt att hänvisa

de krav, som gå ut på att under en eller annan form lagligen reglera

vissa arbetarekategoriers löneförhållanden, till utopiernas och de praktiska

omöjligheternas område. För modern socialpolitik ha de med dessa spörsmål

sammanhängande frågor blivit ett aktuellt problem, till vars lösning

lagstiftarne i alla länder småningom måste skrida fram.

Denna omständighet får ej förbises, då det gäller att taga ställning

till den framställning, varigenom det berörda ämnet för första gången föres

fram till behandling inom den svenska Riksdagen. Med eu hänvisning

utan vidare till att problemet tillhör de helt och hållet nya och oprövades

krets kan en dylik framställning ej avfärdas. Andra länder ha gripit

sig an med frågan och ofta efter grundliga undersökningar bragt den till

lösning i en eller annan form. Intet talar emot att icke även vi i vårt

land böra ägna den en ingående uppmärksamhet. Visserligen tyda åtskilliga

av de utredningar angående arbetares löneförhållanden o. d., som

hos oss redan verkställts, därpå, att löneförhållandena bland vårt

lands arbetare icke som regel präglas av de allvarliga missförhållanden,

som motsvarande undersökningar i andra länder understundom påvisat.

Likväl ha även vissa svenska utredningar i detta avseende, såsom motionärerna

närmare angivit, lämnat stöd för den uppfattningen, att ett ingripande

från lagstiftningen i här berört syfte icke vore opåkallat. Säkert

är emellertid, att det material till denna svåra och omfattande frågas bedömande,

som för närvarande står till buds, är allt för ringa och otillförlitligt

för att ett tillräckligt vederhäftigt omdöme skulle kunna grundas

därpå. Åvägabringandet av en allsidig och förutsättningslös utredning i

ämnet synes sålunda vara ur alla synpunkter önskvärt. Först genom en

sådan utredning kan allt det material till frågans belysande samlas, utan

vilket allt ståndspunktstagande måste ske mer eller mindre i blindo. Endast

på grundvalen av en omsorgsfull utredning kan klarhet vinnas rörande

behovet över huvud av de nu ifrågasatta åtgärderna samt eventuellt

angående deras innebörd och räckvidd.

Vid uppgörandet av planen för en sådan utredning bör emellertid

uppmärksammas, att enligt vad den i motionen förebragta utredningen

ger vid handen, man utomlands gripit sig an med förevarande problem på

skilda vägar. Enligt det ena systemet inskränker man sitt ingripande väsentligen

till ett fixerande genom lönenämnder av minimilöner till skydd

för arbetarnes krav på en människovärdig existens; enligt det andra systemet

åter — lagstiftningen av skiljedomstypen — har man velat lämna

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

45

tillfälle till ett längre gående ingripande i syfte att tillgodose ej blott

nyssnämnda krav utan, vid sidan därav, även det samhällets intresse, som

riktar sig på att arbetsfreden i möjligaste utsträckning bevaras och icke

äventyras i sammanhang med den mellan arbetsgivare och arbetstagare

förda kampen om arbetslönens storlek. Vilkendera av dessa vägar, som

bör tillerkännas företrädet, torde vara nog så vanskligt att avgöra; frågan

därom beror givetvis i hög grad av rent lokala faktorer. Men i varje

fall bör det uppenbarligen ej ifrågakomma att, då man skrider till en utredning

i ämnet, på förhand avskära det ena eller andra alternativet och

därmed beröva sig möjligheterna till ett allsidigt skärskådande av det föreliggande

problemet.

Givet är, att i en allsidig undersökning av frågan såsom ett moment

av synnerlig vikt även ingår att tillse, vilken inverkan ett ingripande av

här ifrågavarande art kan beräknas hava på de därav berörda näringsgrenarna.

Särskilt får vid utredningsarbetets bedrivande ej förbises den

i lönepolitiskt hänseende svåra ställning, som intages å ena sidan av våra

exportnäringar samt å andra sidan av de inhemska industrier, som inom

landet ha att utstå konkurrens med utländska industriers till Sverige

importerade varor. Det är möjligt, att en eventuell lagstiftning i sådana

fall ej kan eller bör komma till stånd annat än på den internationella

överenskommelsens väg i enlighet med de grundsatser, som i motsvarande

fall redan tillämpats vid den på initiativ av Internationella föreningen för

lagstadgat arbetarskydd genomförda internationella arbetarskyddslagstiftningen.

Nämnda förening ägnar ock det nu ifrågavarande spörsmålet den

mest ingående uppmärksamhet, och torde den ifrågasatta svenska utredningen

kunna hämta åtskillig vägledning i föreningens arbeten på detta

område.

Såsom inledningsvis framhållits, har den berörda utländska lagstiftningen

oftast utgått från behovet av särskilda åtgärder till hemindustriens

reglerande. Aven i fråga om vårt land torde kunna antagas, att frågan

om önskvärdheten av en dylik reglering bör särskilt undersökas. Såsom

motionärerna påpekat, pågår för närvarande enligt Kungl. Maj:ts uppdrag

en specialutredning angående den svenska hemindustrien. Denna undersökning

avser att ge en allsidig utredning av det hemindustriella arbetet

i Sverige, dess förekomst och utbredning, ävensom av hemarbetarnes

sociala och ekonomiska förhållanden. Den nu ifrågasatta utredningen

torde i fråga om hemindustrien i allt väsentligt kunna grundas på denna

officiella undersöknings material och resultat, och torde det därför sannolikt

vara lämpligt, att utredningen i nämnda avseende finge ske i samband

med den pågående hemarbetsenquéten.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 14.

Vid avgörandet av frågan om ett statens ingripande till regleringav

hemindustrien torde emellertid för vårt lands vidkommande böra uppmärksammas

att en dylik reglering icke lämpligen bör kunna utsträckas

utanför den verkliga hemindustriens ram och sålunda icke omfatta den

s. k. hemslöjden, vilken för landsbygdens befolkning flerstädes är av

stor betydelse, men som icke äger det industriella arbetets karaktär.

Utskottet, som sålunda håller före, att en allsidig utredning i det

av motionärernas framställning berörda ämne bör genom det allmännas

försorg verkställas under beaktande bland annat av de synpunkter, utskottet

i det föregående anfört, får hemställa,

att Andra kammaren för sin del måtte besluta,

att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om och i vad mån

det jämväl i vårt land må anses påkallat att för särskilda

arbetsområden, med hänsyn till där rådande

arbets- och löneförhållanden eller eljest, meddela bestämmelser

i syfte att, till förekommande av uppenbara

missförhållanden, göra reglerandet av minimilöner, eventuellt

lönefrågor för lönearbetare eller biträden inom

sådant arbetsområde, i större eller mindre utsträckning

beroende av beslut eller annan åtgärd från särskilda,

för ändamålet inrättade organ;

av herrar Lithander, Andersson i Hägelåkra och Henrikson i Heberg,

vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

Andra kammarens åtgärd föranleda;

o

av herr Olsson i Asen mot motiveringen.

Stockholm 1913. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

131307

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.