Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående lättnader i avseende å de till Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter.

1913-02-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1913:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående lättnader i avseende å de till Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Ändra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till Riksdagens kansli den 20 februari 1913 kl. 3 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 4, angående

herr Martins motion, nr 220, om skrivelse till

Kungl. Maj:t angående lättnader i avseende å de till

Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter.

I motion, inom Andra kammaren, nr 220, har herr Martin hemställt,

att Andra kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida i gällande

bestämmelser rörande de till Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter

ändringar kunna vidtagas i syfte att vinna lättnader, särskilt

med hänsyn till de lägenheter, som avsöndrats till s. k. egna hem

och som mestadels hava sitt största värde i därå uppförda byggnader,

samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen.

Yid 1912 års Riksdag väcktes inom Andra kammaren av samma motionär,

under anförande av i huvudsak samma motivering som för förevarande

motion, en motion, nr 228, vari hemställdes, att Riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta närmare

utreda frågan om tillkomsten och lagligheten av de rekognitionsavgifter, som

Danviks hospital alltjämt utkräver vid försäljning av från Danvikens hospitalshemman

avsöndrade jordområden, särskilt med hänsyn till de lägenheter,

som avsöndrats till s. k. egna hem och som mestadels ha sitt största

eller egentliga värde i därå uppförda byggnader, samt i den för hospitalsstyrelsen

gällande instruktion meddela de ändringar, vartill utredningen

kan föranleda, och som rätt och billighet kräva.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 afä. 4 käft. (Nr 4.) 1

Samma frågas

hehand

Ung vid. 1918

drs Riksdag

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Denna motion hänvisades för förberedande behandling till Andra

kammarens fjärde tillfälliga utskott, som, efter att hava redogjort för en

inom kammarkollegium pågående utredning angående avlösning av frälseräntor

från Danvikshemman, anförde följande:

De s. k. rekognitionsavgifter, som utgå till Danviks hospital, utgöra

i sin nuvarande form en extra beskattning av lägenhetsinnehavare å Danvikshemman,

vilken otvivelaktigt måste verka i hög grad hämmande på

egnahemsverksamheten i dessa trakter. Eu ändring i detta förhållande

finner utskottet vara behövlig.

Visserligen hava, såsom ovan nämnts, hithörande spörsmål gjorts

till föremål för utredning på grund av från innehavare av Danvikshemman

till Kungl. Maj:t ingivna framställningar, men det är ovisst, huruvida

denna åt kammarkollegium uppdragna utredning kommer att täcka

alla de fall av rekognitionsavgifter, som i motionen omförmälas. Den i

sammanhang med frågan om frälseräntornas avlösning åt kammarkollegium

uppdragna utredningen rörande till Danviks hospital utgående räntor

och rekognitionsavgifter torde också i huvudsak hava till syftemål

att bevaka kronans intressen vid en blivande ränteavlösning. Motionären

däremot önskar framför allt, att egnahemsintresset därvid måtte bliva

tillbörligt tillgodosett.

Därtill kommer, att för utredningsarbetets inriktande det kan vara

fördelaktigt, att behovet av sådana ändringar i gällande bestämmelser,

som kunna befrämja egnahemsverksamheten å området ifråga, bliver särskilt

understruket.

Yad beträffar frågan om tillkomsten och lagligheten av ifrågavarande

rekognitionsavgifter, anser utskottet, att utredning därom icke särskilt

behöver begäras, alldenstund den frågan med säkerhet torde kunna förväntas

komma att ingå i det pågående utredningsarbetet.

Utskottet hemställde, att Andra kammaren ville för sin del besluta,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,

huruvida i gällande bestämmelser rörande de till Danviks hospital utgående

s. k. rekognitionsavgifter ändringar kunna och böra vidtagas, särskilt

med hänsyn till de lägenheter, som avsöndrats till s. k. egna hem,

och som mestadels hava sitt största värde i därå uppförda byggnader.

Andra kammaren beslöt emellertid, på grund av under debatten

framställt yrkande, att klämmen skulle erhålla följande lydelse:

att Andra kammaren ville för sin de! besluta, att Riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida i gällande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4. 3

bestämmelser rörande de till Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter

ändringar kunna vidtagas i syfte att vinna lättnader särskilt

med hänsyn till de lägenheter, som avsöndrats till s. k. egna hem,

och som mestadels hava sitt största värde i därå uppfinna byggnader,

samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan föranleda.

På grund av den långt framskridna tiden hann Första kammaren

icke behandla detta ärende, och frågan hade sålunda för denna riksdag

förfallit.

Under hänvisning till vad Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott

vid 1912 års riksdag anfört, får utskottet med anledning av herr

Martins förevarande motion hemställa,

att Andra kammaren ville för sin del besluta,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t

anhålla om utredning, huruvida i gällande bestämmelser

rörande de till Danviks hospital utgående

s. k. rekognition savgifter ändringar kunna vidtagas i

syfte att vinna lättnader, särskilt med hänsyn till de

lägenheter, som avsöndrats till s. k. egna hem och

som mestadels hava sitt största värde i därå uppförda

byggnader, samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 20 februari 1913.

På utskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

I detta ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar Sandler,

Bäckström, Andersson i Hägelåkra, Olsson i Åsen, Westlund, Lithander, Nilsson i

Kristianstad, Lindqvist i Kosta, Andersson i Milsmaden och Rosenquist.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.