Skrivelse till Kungl. Maj:t angående lättnader i avseende å de till Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter.
1913-02-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 4TU 1913:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående lättnader i avseende å de till Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter.
Dokumentets text
Ändra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till Riksdagens kansli den 20 februari 1913 kl. 3 e. m.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 4, angående
herr Martins motion, nr 220, om skrivelse till
Kungl. Maj:t angående lättnader i avseende å de till
Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter.
I motion, inom Andra kammaren, nr 220, har herr Martin hemställt,
att Andra kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida i gällande
bestämmelser rörande de till Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter
ändringar kunna vidtagas i syfte att vinna lättnader, särskilt
med hänsyn till de lägenheter, som avsöndrats till s. k. egna hem
och som mestadels hava sitt största värde i därå uppförda byggnader,
samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan föranleda.
Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas till motionen.
Yid 1912 års Riksdag väcktes inom Andra kammaren av samma motionär,
under anförande av i huvudsak samma motivering som för förevarande
motion, en motion, nr 228, vari hemställdes, att Riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta närmare
utreda frågan om tillkomsten och lagligheten av de rekognitionsavgifter, som
Danviks hospital alltjämt utkräver vid försäljning av från Danvikens hospitalshemman
avsöndrade jordområden, särskilt med hänsyn till de lägenheter,
som avsöndrats till s. k. egna hem och som mestadels ha sitt största
eller egentliga värde i därå uppförda byggnader, samt i den för hospitalsstyrelsen
gällande instruktion meddela de ändringar, vartill utredningen
kan föranleda, och som rätt och billighet kräva.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 afä. 4 käft. (Nr 4.) 1
Samma frågas
hehand
Ung vid. 1918
drs Riksdag
2 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
Denna motion hänvisades för förberedande behandling till Andra
kammarens fjärde tillfälliga utskott, som, efter att hava redogjort för en
inom kammarkollegium pågående utredning angående avlösning av frälseräntor
från Danvikshemman, anförde följande:
De s. k. rekognitionsavgifter, som utgå till Danviks hospital, utgöra
i sin nuvarande form en extra beskattning av lägenhetsinnehavare å Danvikshemman,
vilken otvivelaktigt måste verka i hög grad hämmande på
egnahemsverksamheten i dessa trakter. Eu ändring i detta förhållande
finner utskottet vara behövlig.
Visserligen hava, såsom ovan nämnts, hithörande spörsmål gjorts
till föremål för utredning på grund av från innehavare av Danvikshemman
till Kungl. Maj:t ingivna framställningar, men det är ovisst, huruvida
denna åt kammarkollegium uppdragna utredning kommer att täcka
alla de fall av rekognitionsavgifter, som i motionen omförmälas. Den i
sammanhang med frågan om frälseräntornas avlösning åt kammarkollegium
uppdragna utredningen rörande till Danviks hospital utgående räntor
och rekognitionsavgifter torde också i huvudsak hava till syftemål
att bevaka kronans intressen vid en blivande ränteavlösning. Motionären
däremot önskar framför allt, att egnahemsintresset därvid måtte bliva
tillbörligt tillgodosett.
Därtill kommer, att för utredningsarbetets inriktande det kan vara
fördelaktigt, att behovet av sådana ändringar i gällande bestämmelser,
som kunna befrämja egnahemsverksamheten å området ifråga, bliver särskilt
understruket.
Yad beträffar frågan om tillkomsten och lagligheten av ifrågavarande
rekognitionsavgifter, anser utskottet, att utredning därom icke särskilt
behöver begäras, alldenstund den frågan med säkerhet torde kunna förväntas
komma att ingå i det pågående utredningsarbetet.
Utskottet hemställde, att Andra kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,
huruvida i gällande bestämmelser rörande de till Danviks hospital utgående
s. k. rekognitionsavgifter ändringar kunna och böra vidtagas, särskilt
med hänsyn till de lägenheter, som avsöndrats till s. k. egna hem,
och som mestadels hava sitt största värde i därå uppförda byggnader.
Andra kammaren beslöt emellertid, på grund av under debatten
framställt yrkande, att klämmen skulle erhålla följande lydelse:
att Andra kammaren ville för sin de! besluta, att Riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida i gällande
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande, Nr 4. 3
bestämmelser rörande de till Danviks hospital utgående s. k. rekognitionsavgifter
ändringar kunna vidtagas i syfte att vinna lättnader särskilt
med hänsyn till de lägenheter, som avsöndrats till s. k. egna hem,
och som mestadels hava sitt största värde i därå uppfinna byggnader,
samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan föranleda.
På grund av den långt framskridna tiden hann Första kammaren
icke behandla detta ärende, och frågan hade sålunda för denna riksdag
förfallit.
Under hänvisning till vad Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott
vid 1912 års riksdag anfört, får utskottet med anledning av herr
Martins förevarande motion hemställa,
att Andra kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t
anhålla om utredning, huruvida i gällande bestämmelser
rörande de till Danviks hospital utgående
s. k. rekognition savgifter ändringar kunna vidtagas i
syfte att vinna lättnader, särskilt med hänsyn till de
lägenheter, som avsöndrats till s. k. egna hem och
som mestadels hava sitt största värde i därå uppförda
byggnader, samt vidtaga de åtgärder, vartill utredningen
kan föranleda.
Stockholm den 20 februari 1913.
På utskottets vägnar:
RICKARD SANDLER.
I detta ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar Sandler,
Bäckström, Andersson i Hägelåkra, Olsson i Åsen, Westlund, Lithander, Nilsson i
Kristianstad, Lindqvist i Kosta, Andersson i Milsmaden och Rosenquist.
Utskottets
yttrande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.