Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om åtgärder till främjande i vissa avseenden av föreningar med syfte att nedbringa levnadskostnaderna.

1913-03-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1913:6, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om åtgärder till främjande i vissa avseenden av föreningar med syfte att nedbringa levnadskostnaderna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till Riksdagens kansli den 13 mars 1913 kl. 8 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 6, angående

herr Sjöbloms m. fl. motion, nr 219, om skrivelse

till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga

om åtgärder till främjande i vissa avseenden av föreningar

med syfte att nedbringa levnadskostnaderna.

(4 Avd.)

I motion inom Andra kammaren, nr 219, har herr Sjöblom m. fl.

hemställt, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta utreda, vilka åtgärder från statens sida böra vidtagas

för åstadkommande av en bättre utbildning av ledare och funktionärer i

föreningar, vilka ha till syfte att nedbringa levnadskostnaderna samt för

spridande av kunskap om dessa föreningars organisation och betydelse,

och till Riksdagen inkomma med förslag, vartill denna utredning kan giva

anledning.

Till stöd för denna hemställan hava motionärerna anfört följande:

Trots de höga priser, vi för närvarande få betala för våra livsmedel,

klagas det från jordbrukarhåll över jordbrukets, särskilt ladugårdsskötsel^,

mindre tillfredsställande avkastning. Under de senaste åren ha jordbrukarna

också i viss utsträckning börjat övergiva den intensiva kreatursskötseln

och återgå till en mera utsträckt spannmålsodling. Huruvida

spannmålsodlingen i längden kan hålla sig ekonomiskt fördelaktigare, är

väl ännu icke fullt klart. Däremot torde det vara för alla uppenbart, att

skillnaden mellan det pris, konsumenten måste betala, och det producenten

erhåller, är orimligt stor. Det är t. ex. icke ovanligt, att konsumenterna

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 6 höft. (Nr 6.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

i våra större städer få betala ända till 6 å 7 öre mer för en liter mjölk,

än jordbrukaren kan betinga sig för densamma, fritt levererad på förbrukningsortens

station eller kaj. Och liknande är förhållandet även med

andra livsmedel, beträffande vilka man icke, såsom i fråga om mjölken,

kan åberopa deras ömtålighet vid transport och lagring.

Denna oskäliga fördyring av varorna under deras väg från producent

till konsument ligger ingalunda i sakens natur, utan beror på den rad

av överflödiga mellanhänder, som med det nuvarande systemet för varuförmedlingen

trängt sig in mellan varornas tillverkare och förbrukare,

eller pa en oekonomisk ordning för utförsäljningen. Kunde en ändring

till. det bättre här åstadkommas, skulle det säkert bliva möjligt att med

billigare minutpris på livsmedel förena, där så kräves, en högre ersättning

åt producenterna för deras arbete.

Den mer direkta förbindelsen mellan producent och konsument, som

är behövlig, torde i våra dagar icke kunna åstadkommas genom något

verksammare medel än det fria föreningsväsendet. De ekonomiska föreningarna

hava flerstädes i utlandet åstadkommit synnerligen vackra resultat.

Sålunda har det, enligt en artikel i Svenska Statsförbundets Tidskrift

(häft. 6, 1912, sid. 257) lyckats för konsumtionsföreningen i Basel

att nedbringa den verkliga kostnaden för distributionen av mjölk till ll/2

a 2 öre pr liter utöver det pris, lantbrukaren betingar sig. Det kan även

häi förtjäna omtalas, att en direkt förbindelse är åstadkommen mellan

en del svenska, andelsmejerier och de engelska konsumenterna genom deras

störa kooperativa partihandelsförening i England (Co-operative Wholesale

Society), som tiden juli 1910 juni 1911 importerade svenska varor för

9,545,000 kronor, till stor del smör från andelsmejerier. En motsvarande

förbindelse mellan svenska producenter och konsumenter saknas tills vidare

så gott som fullständigt.

Det ekonomiska föreningsväsendet har emellertid under de senaste

åren vunnit en ingalunda obetydlig omfattning här i landet. Enligt

Sociala Meddelanden (häft. 8, 1912, sid. 642 och följ.) var hela antalet

föreningar, som vunnit registrering från 1 januari 1897, då lagen av den

28 juni 1895 trädde i kraft, till utgången av 1911 ej mindre än 5,896,

därav 2,096 jordbrukareföreningar, 1,187 konsumtionsföreningar samt 2,613

andra föreningar. Med hänsyn till mångfalden av de områden den ekonomiska

föreningsverksamheten berör, äro de nämnda siffrorna emellertid

icke störa och i förhållande till folkmängden är antalet medlemmar rätt

obetydligt. Visserligen finnas ingå säkra siffror för andra än de i centralorganisationer

sammanslutna föreningarna, men det torde dock vara så i

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

allmänhet, att medlemsantalet är alldeles för litet för att giva organisationer11^

den betydelse för medlemmarna de i motsatt fall kunde g^ra.

En så viktig gren av kooperationen som andelsmejerierna saknar så

gott som fullständigt den framåtdrivande och bärande kraft, som ett

centralförbund skulle utgöra. Det högeligen önskvärda samarbete mellan

den ekonomiska föreningsverksamhetens olika grenar har, i motsats till

vad förhållandet är i våra grannländer, Danmark och Finland, ännu icke

kunnat åstadkommas i vårt land. Att så är, beror helt visst på att stor

okunnighet angående föreningsverksamhetens organisation och skötsel råder

samt på missuppfattningar om dessa föreningars syften. Av denna anledning

är det lätt förklarligt, att intimare ekonomisk samverkan ej kommit

till stånd mellan människor, som dock skulle ha enbart nytta och glädje

av densamma.

Alla, som sysslat med sådan verksamhet, torde ha erfarit, att det ofta

vid föreningars bildande saknats personer med förutsättning att kunna

åtaga sig och sköta ett styrelse- eller revisorsuppdrag. Själv har jag vid

resor i landet kunnat konstatera, att lantbefolkningen insett betydelsen av

ekonomisk samverkan, men att obekantskapen med de tämligen enkla formerna

för dylika sammanslutningars bildande och skötsel hindrat vederbörande

att övergå från önskemål till handling.

På grund av frågans stora innebörd i alla avseenden, icke minst för

att motverka den rådande dyrtiden, förefaller det vara av behovet påkallat,

att statsmakterna ingripa för att stödja och underlätta en så samhällsnytti^

rörelse, som den ekonomiska föreningsverksamheten är, då den

skötes på ett rätt sätt.

Staten har visserligen i någon mån visat intresse för jordbrukarnas

inköps-föreningar, men det har ju visat sig, att denna organisationsform

icke, så som den bort, kunna fylla de uppgifter, som genom andra former

hade kunnat uppnås. Endast genom organisationer, som sammanföra producent

och konsument i direkt förbindelse med varandra, få dessa den

betydelse att de bliva till ömsesidig nytta. För övrigt förtjäna även

konsumtionsrörelsen, bostadsföreningsrörelsen o. s. v., i den mån de åsyfta

att nedbringa levnadskostnaderna, all välvillig uppmärksamhet från det

allmännas sida.

Den ekonomiska föreningsverksamheten är byggd uteslutande på självhjälpens

princip. Det kan därför icke gärna ifrågasättas, att staten skulle

ekonomiskt understödja densamma, såsom skett med t. ex. sjukkasserörelsen.

Däremot är det, enligt min mening, endast en enkel gärd av

rättvisa, att staten bereder tillfälle för sådan rörelses målsmän och funktionärer

att vinna den insikt, som kräves för rörelsens utveckling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Andra kammarens fjärde tillfåttie/a utskotts utlåtande Nr 6.

I Tyskland och en del andra länder givas, ifall jag är riktigt underrättad,

vid flera universitet och högskolor regelbundet återkommande kurser

i den ekonomiska föreningsverksamhetens teori och praktik. Härigenom

utbildas lämpliga undervisare i ämnet för de lägre läroanstalter, där många

av bondens och arbetarens söner kunna få undervisning. Det skulle säkerligen

vara av stor betydelse, om någon eller några yngre vetenskapsmän

sattes i tillfälle att genom studier, hemma och i utlandet, förskaffa sig

ingående kännedom om de grundsatser, efter vilka en framgångsrik ekonomisk

självhjälpsverksamhet bör bedrivas, för att sedan gorå sitt vetande

fruktbringande genom skriftlig och muntlig undervisning.

Genom dessa eller liknande åtgärder skulle en fastare grundval läggas

för det ekonomiska samarbete, som, trots de ogynnsamma förhållanden, under

vilka det bedrivits i vårt land, likväl hunnit uträtta mycket gott. Det

synes mig därtill vara alldeles självklart, att ett upplysningsarbete av den

art, jag här påvisat, skulle bidraga till att höja vårt folks ekonomiska insikter

i allmänhet och sålunda komma näringarna, framför allt jordbruket,

till godo både direkt och indirekt. Huru upplysningsverksamheten i detalj

bör ordnas och vilka utgifter den kan komma att kräva, torde Kungl. Maj:t

bäst kunna utreda.

Beträffande vilken myndighet som bör handhava organisationen av

upplysningsverksamheten, har jag tänkt dels på jordbruksdepartementet,

dels på socialstyrelsen. Den sistnämnda torde val bäst lämpa sig för en

så komplicerad fråga som denna. I varje fall bör naturligtvis det hela

ordnas i nära samförstånd med de existerande centralorganisationerna eller

en av dessa eventuellt bildad samorganisation, motsvarande »Pellervo» i

Finland eller »Andelsudvalget» i Danmark.

Motionärerna begära, att en utredning måtte verkställas rörande vad som

från statens sida kan göras för utbildande av ledare och funktionärer i

den kooperativa rörelsens tjänst och för spridande av upplysning om

nämnda rörelses organisation och betydelse.

I motion inom Första kammaren (nr 20) vid innevarande riksdag har

herr H. Bäckström hemställt, att Riksdagen till anställande av fyra statskonsulenter

i kooperation på extra stat för år 1914 ville anvisa ett anslag

av 26,000 kronor. Statsutskottet anförde beträffande nämnda motion följande:
Utskottet,

som uppskattar betydelsen av vad motionären föreslagit,

men förmenar, att initiativet i sådant avseende bör utgå från den utav nästlidna

års Riksdag beslutade socialstyrelsen, vilket ämbetsverk det tillkommer

att i enlighet med utfärdad instruktion handlägga ärenden av social

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra kammarens fjärds tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

natur, har vid sådant förhållande ej ansett sig kunna tillstyrka Riksdagen

att bifalla motionärens framställning. Utskottet hemställde alltså, att motionen

icke måtte av Riksdagen bifallas, och båda kamrarna hava fattat

beslut i enlighet härmed.

Utskottet vill i anslutning till statsutskottets uttalande understryka

betydelsen av de förslag, som i nämnda båda motioner framförts inför

Riksdagen. Utskottet anser, att förevarande motions syfte är förtjänt att

av statsmakterna uppmärksammas, då åtgärder i olika riktningar givetvis

höra vidtagas för att söka sänka de dyra levnadskostnaderna. . De åtgärder,

som i detta avseende vidtagits i Finland, och för hvilka redogöres i eu

vid herr H. Bäckströms motion fogad bilaga, synas vara förtjänta av särskilt

beaktande.

Statsutskottet har emellertid uttalat, att initiativet till statsåtgärder

på detta område bör utgå från socialstyrelsen. Denna uppfattning har

Riksdagen godkänt. Då härigenom socialstyrelsens uppmärksamhet riktats

på förevarande frågor och Riksdagen icke haft något att erinra mot statsutskottets

uppfattning om betydelsen av ifrågavarande spörsmål, är det

också all anledning att förvänta, att nämnda ämbetsverk, som redan handlägger

vissa hithörande frågor, kommer att till prövning upptaga förslag

i det syfte, motionen avser att främja.

Vidare må erinras om, att ett inom jordbruksdepartementet nyligen

utarbetat förslag till bestämmelser angående understöd från det allmännas

sida till föreningar, avsedda att bereda bättre kreditförhållanden åt det

mindre jordbruket, även upptagit frågan om upplysningsverksamhetens

ordnande på jordbrukskooperationens område. I nämnda förslag framhålles

nämligen, att den upplysningsverksamhet, som otvivelaktigt blir erforderlig

för väckande av intresse för rörelsen och dess ledande i rätta hjulspår,

bör omhänderhavas av de föreslagna centralföreningarna, och synes verksamheten

lämpligen kunna kombineras med revisionsarbetet, så att revisorn,

eventuellt även andra personer, finge i uppdrag att på kallelse besöka

föreningar för hållande av föredrag, rådplägning angående rörelsens

skötsel o. s. v., varjämte det antages, att centralföreningarna skola finna

lämpligt att, var för sig eller i samverkan, utarbeta populära skrifter,

handböcker, formulär o. s. v., så som skett i andra länder.

Då sålunda den fråga motionären framfört under alla förhållanden

torde komma under omprövning, har utskottet icke ansett en särskild

skrivelse i ämnet från Riksdagen erforderlig.

De åtgärder, som framdeles kunna bliva vidtagna, torde måhända i

någon mån bliva beroende av huru registreringen av ekonomiska föreningar

ordnas. Blir nämnda registrering, såsom föreslagits, centraliserad till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

socialstyrelsen, torde i samband med eller i anslutning till registreringen

en upplysningsverksamhet rörande organisationsspörsmål och dylikt kunna

ordnas.

Det synes vidare utskottet böra framhållas, att ifrågasatt upplysningsverksamhet

kan bliva lättare att anordna, om hos oss som i Finland någon

samverkan kunde komma till stånd mellan de olika kooperativa centralorganisationerna.

Det kan slutligen ifrågasättas, huruvida ej det föreslagna

understödet från statens sida bör anknytas till åtgärder från vederbörande

kooperativa organisationer själva.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Sjöbloms m. fl. förevarande motion icke

måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1913.

På utskottets vägnar:

Richard Sandler.

I detta ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar

Sandler,1) Bäckström, Andersson i Hägelåkra, Leksell, Olsson i Åsen, Sjöberg,

Westlund, Lithander, Nilsson i Kristianstad och Andersson i Knäppinge.

Keservation

av herr Litliander beträffande utskottets motivering.

x) Icke närvarit vid utlåtandets justering.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A- B., 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.