Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om understödjande från statens sida av kooperation bland mindre jordbrukare.

1913-03-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1913:7, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om understödjande från statens sida av kooperation bland mindre jordbrukare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 1

Nr 7.

Ankom till Riksdagens kansli den 13 mars 1913, kl. 8 e. m.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 7 angående

herr Karlssons i Fjät motion, nr 240, om skrivelse

till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag

i fråga om understödjande från statens sida av kooperation

bland mindre jordbrukare.

I motion inom Andra kammaren, nr 240, har herr Karlsson i Fjät

hemställt, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt

staten må kunna verksamt understödja kooperation bland mindre jordbrukare,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan

föranleda.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.

Bland senare årens sociala frågor torde knappast någon omfattats med

så allmänt intresse som frågan om att kunna bibehålla landsbygdens befolkning

vid jorden och jordbruket. För detta ändamål har de senare

åren en hel del statsåtgärder vidtagits. Sålunda tillkom år 1906 den så

kallade förbudslagen för att rädda den norrländska bondeklassen från att

utrotas av bolagen, och för att giva större ekonomisk och social trygghet

åt dem, som redan överlåtit sina hemman åt trävaruindustrien, tillkom ett

par år senare arrende- och vanhävdslagarna för Korrland och Dalarne.

För att hämma emigrationen till Amerika samt för att motverka

landsbygdens avfolkning genom den allt större inflyttningen till städer och

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 4 avd. 7 käft. (Nr 7). 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

industrisamhällen hade redan förut genom statsmakternas försorg den så

kallade egnahemslånefonden tillkommit, varigenom arbetare och mindre bemedlade

skulle sättas i tillfälle att förvärva egna hem. Vidare har för att

sporra till större odlingsflit beviljats anslag till premiering av mindre jordbruk

samt till studieresor m. m. Visserligen har jordbruket på grund av

ovan uppräknade åtgärder gjort stora framsteg, men ännu återstår mycket

innan detta kan hålla jämna steg med den övriga utvecklingen. Ännu

återstår säkerligen mycket, innan sådana ekonomiska betingelser hunnit

framskapas, som äro oundgängliga för att kunna bibehålla såväl den förutvarande

landsbefolkningen vid jorden som även för att dit kunna återföra

industriarbetare.

Ännu flyter emigrationsströmmen bred och djup ur landet och har

särskilt under år 1910 antagit större dimensioner än närmast föregående

år. Av de till ett antal av 27,816 uppgående utvandrarna under nämnda

år voro nära 9,000 jordbruksarbetare eller jordägare, omkring en tredjedel

av samtliga utvandrare under nämnda år tillhörde sålunda den kategori,

som direkt eller indirekt haft sin utkomst av jordbruket. Under

1911 har visserligen emigrationen varit avsevärt mindre än näst föregående

år, men proportionen mellan de olika emigrerande yrkesgrupperna

har ungefär varit enahanda som 1910.

Enligt verkställda undersökningar angående orsakerna till den gamla

bondeklassens tillbakagång, är det huvudsakligast från de orter inom landet,

där jordbruket är mest försummat och dess utveckling blivit mest efter,

som den största utvandringen äger rum. Det bör därför vara ett viktigt

statsintresse att vid sidan av strävandet att skapa nya egna hem även vidtaga

åtgärder ägnade att höja det mindre jordbrukets avkastningsförmåga.

I detta avseende har den kooperativa sammanslutningen visat sig vara eu

mäktig hävstång för jordbrukets höjande, där sådan sammanslutning kommit

till stånd och vunnit någon grad av utveckling. Sålunda är man allmänt

överens om att det är kooperationen, som gjort det danska jordbruket

till ett föredöme för hela Europa. Yisserligen har sammanslutningen

mellan de danska småbrukarna uppstått och utvecklat sig på självhjälpens

grund, men även staten har i icke obetydlig grad lämnat sitt bistånd

i ekonomiskt avseende. Sålunda antogs 1898 en lag om så kallade

förskottsföreningar, vilken hade till ändamål att skaffa föreningsmedlemmar

rörelsekapital på kortare tid och på fördelaktiga villkor. För detta

ändamål beviljade danska staten en summa av 5,000,000 kronor. Även

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

i Finland åtnjuta där existerande andelsföreningar årliga anslag av

staten.

I vårt land har mig veterligen ingenting åtgjorts från statens sida

för att underlätta och understödja det för jordbrukets utveckling så betydelsefulla

föreningsväsendet. Yisserligen har vid ett par tillfällen motioner

i sådan riktning framförts, dock utan att vinna Riksdagens bifall. Sålunda

väcktes vid 1901 års riksdag av herr E. Hägglund med flere i Första

samt herr P. O. Lundell med flere i Andra kammaren eu motion, vari de

anhöllo: »att Riksdagen måtte ställa en summa av 5,000,000 kronor till

Kungl. Maj:ts förfogande för att på de grunder och villkor, som Kungl.

Maj:t kunde finna för gott att i nåder bestämma, utlämnas såsom lån till

ekonomiska lantmannaföreningar». Statsutskottet avstyrkte motionerna med

den motiveringen, att det vore vanskligt att på enskild motionärs framställning

och utan föregående utredning bevilja så stort belopp, som här vore ifrågasatt,

varefter frågan föll i kamrarna.

Vid 1902 års riksdag frambar herr Lindhagen eu motion i Andra

kammaren, varuti han yrkade: »att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, på vad sätt kooperationen

mellan mindre jordbrukare lämpligast skall kunna från det allmännas

sida befrämjas, samt vidtaga de åtgärder, vartill denna utredning må

giva anledning».

Samtidigt med herr Lindhagen inlämnade herr Th. af Ekenstam en

liknande motion i Första kammaren. Såväl Första som Andra kammarens

tillfälliga utskott tillstyrkte i ett likalydande utlåtande eu skrivelse till

Kungl. Maj:t i den riktning, som motionärerna påyrkat. Utskottsförslaget

antogs av Andra kammaren men avslogs av Första efter företagen votering

med 39 röster mot 29.

På grund av det allt mera trängande behovet av tillgång till billigt

rörelsekapital för det mindre och medelstora jordbruket ingingo 1903

hushållningssällskapens ombud med en skrivelse till Kungl. Maj:t, vari de

hemställde, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vad mån och på vad

sätt kreditförhållandena för jordbruket kunde förbättras, bland annat genom

föreningsväsendet, samt vidtaga de åtgärder, vartill denna utredning

kunde föranleda. Lantbruksstyrelsen, till vilken ovannämnda skrivelse

remitterades för avgivande av yttrande, hemställde, »att Kungl. Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att ställa till Kungl. Maj:ts förfogande under tio år ett

belopp av högst tio millioner kronor, att såsom statslån tilldelas för ända
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

målet särskilt bildade föreningar för att bereda dem tillgång till kapital

för förbättrande av medlemmarnas jordbruk».

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret lämnats tillfälle att yttra sig

över lantbruksstyrelsens förslag, uppdrog chefen för jordbruksdepartementet

den 11 februari 1910 åt särskilt tillkallade sakkunnige att utarbeta förslag

till ordnandet av det mindre jordbrukets kreditförhållande.

Vid frågans föredragning i statsrådet anförde chefen för jordbruksdepartementet

bland annat: »Då det emellertid torde kunna ifrågasättas,

om lantbruksstyrelsens förslag att medelst statshjälp anskaffa nödigt förlagskapital

vore lämpligt, hade det synts Eder vara av vikt att söka få

utrett, huruvida icke dylikt kapital skulle kunna på andra vägar tillföras

ifrågavarande föreningar. Därvid torde särskilt böra tagas under övervägande,

huruvida icke såsom långivare åt inom olika orter bildade föreningar

skulle kunna anlitas respektive sparbanker.»

Såsom framgår av ovanstående yttrande av departementschefen, ingick

icke i utredningsplanen att söka utreda, på vad sätt staten skulle tillhålla

det nödigt ansedda rörelsekapitalet, ehuru såväl hushållningssällskapens

ombud som lantbruksstyrelsen framhållit, att staten borde vara förlagsgivare.

Även de sakkunnige uttala som sin mening, att eu sådan lösning

av frågan varit den »naturligaste och mest praktiska». Efter en längre

motivering föreslå de sakkunnige bildandet av s. k. jordbrukskreditföreningar,

vilka skulle vara låneförmedlare mellan sparbankerna och sina medlemmar,

samt att från staten måtte utgå ett slags förvaltningsbidrag till

nämnda föreningar med två kronor per år och medlem.

Det av de sakkunniga utarbetade förslaget kommer säkerligen icke

att vare sig avhjälpa bristen ifråga om nödigt rörelsekapital för jordbruket

eller att främja kooperationen inom detsamma. Förslaget har också rönt

ganska allvarlig kritik, framför allt från de norrländska länen, där sparbankerna

redan nu äro så pass engagerade uti fastighetskrediten, att de

säkerligen hava ytterst ringa kapital övrigt att tillgå för utlåning till de

föreslagna kreditföreningarna. Det med utredningen avsedda ändamålet

kommer säkerligen icke att uppnås på den sålunda föreslagna vägen.

Främjandet av kooperativa sammanslutningar inom jordbruket, enkannerligen

inom det mindre, är emellertid av så stor betydelse, att även denna

fråga bör få eu plats bland de många motioner, som årligen trängas på

Kiksdagens bord, angående ändrade bestämmelser för egnahemsrörelsen eller

avsedda att på annat sätt gagna jordbruket. Ty utan stödet av en kraftig

kooperation komma så väl de nya som de förutvarande egna hemmen att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

föra eu tynande tillvaro, utan möjlighet att uppnå sådana ekonomiska resultat,

som kunna skänka deras innehavare en tryggad existens och sporra

till nya ansträngningar.

Visserligen har föreningsrörelsen bland jordbrukarna de senare åren

gått avsevärt framåt utan att, med undantag av våra sydliga provinser, ha

förmått tränga ned till småbrukarna, vilka bäst äro i behov av det stöd,

som sammanslutningen förmår skänka.

Det övervägande antalet av de existerande andelsföreningarna äro s.

k. uppköpsföreningar, vilka ha till uppgift att skaffa sina medlemmar nödiga

gödslings-, utsädes- och fodermedel av god beskaffenhet och till billiga

priser. Det torde emellertid vara lika nödvändigt att få till stånd

försäljningsföreningar, som sätta de små jordbrukarna i tillfälle att avyttra

sina produkter utan användande av mellanhänder, vilket har till följd, att

producenten icke på långt när för sina alster får den ersättning, som konsumenten

får betala.

En organisation, som satte producenten och konsumenten i en närmare

förbindelse med varandra, skulle vara till båda dessa parters fördel och

bidraga till att minska de nuvarande höga levnadskostnaderna. En kraftig

kooperation inom hela landets småbrukarkår är därför icke enbart ett

jordbruksintresse utan även ett allmänt intresse av största betydelse och

sålunda värt statsmakternas understöd.

Att den kooperativa rörelsen bland jordbrukarna, i vårt land icke nått

samma utveckling som i våra grannländer torde ha flera orsaker; en av

de största är säkerligen bristen på nödigt rörelsekapital. I detta fall bör

staten träda hjälpande emellan genom upprättande av en lånefond, från

vilken dessa ekonomiska sammanslutningar kunde erhålla billiga lån. Vid

en utredning angående grunderna och villkoren för låns erhållande ur en

dylik fond bör även tagas i övervägande, huruvida det skulle vara gagneligt

att lån, såsom förhållandet är i Danmark med där existerande förskottsföreningar

och såsom de förutnämnda sakkunnige hos oss föreslagit,

må utlämnas icke endast till de enskilda föreningsmedlemmarna, utan även

huruvida icke själva föreningarna som sådana skulle kunna erhålla lån ur

en eventuellt blivande lånefond för att på så sätt erhålla billigt rörelse
kapital

för bedrivande av sin verksamhet.

Vid sidan av det rent ekonomiska understödjandet skulle även vara

gagneligt, att, såsom en motionär i Första kammaren vid innevarande riksdag

föreslår, staten tillsätter konsulenter i kooperation, som tillhandaginge

med råd och upplysningar i rent organisatoriskt hänseende.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. i avd. 7 käft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Det yrkande motionären framställt gäller understöd i allmänhet av

jordbrukskooperationen och är sålunda mycket omfattande. Vad först upplysningsverksamheten

på detta område beträffar, anser sig utskottet hava

besvarat motionärens framställning genom vad utskottet anfört i sitt utlåtande

nr 6, angående herr Sjöbloms m. fl. motion, nr 219.

Det väsentligaste av motionens önskemål torde emellertid vara frågan

om ordnandet av kreditförhållandena för det mindre jordbruket, en fråga

som utskottet finner vara ytterst betydelsefull, och som kräver en snar

lösning.

Emellertid har på senaste tiden, enligt vad utskottet inhämtat, inom

jordbruksdepartementet utarbetats ett på delvis nya grunder byggt förslag,

avseende att bereda bättre kreditförhållanden åt det mindre jordbruket.

Då sålunda den fråga, motionären speciellt framfört, redan är under

behandling, torde det saknas anledning att för närvarande begära utredning

i ämnet.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Karlssons i Fjät förevarande motion icke

måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 mars 1913.

På utskottets vägnar:

EICKAED SANDLEE.

I detta ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar Sandler, fl Bäckström,

Andersson i Hägelåkra, Leksell, Olsson i Åsen, Sjöberg, Westlund,

Lithander, Nilsson i Kristianstad och Andersson i Knäppinge.

fl Icke närvarit vid utlåtandets justering.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.