Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t omgående viss ändring i gällande bestämmelser om ersättning till stämningsmän.

1913-02-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1913:1, Skrivelse till Kungl. Maj:t omgående viss ändring i gällande bestämmelser om ersättning till stämningsmän.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 12 februari 1913 kl. 4 e. m.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 1, i anledning

av en av herr Johanson i Gäre väckt motion,

nr 60, om skrivelse till Kungl. Maj:t omgående viss ändring

i gällande bestämmelser om ersättning till stämningsmän.

I förevarande motion liemstäiles, att Riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t anliåller om sådan ändring av kungl. förordningen av den 12

juli 1878 angående ersättning till stämningsmän, att reseersättning endast

må utgå och beräknas från förrättningsstället närmast boende ojäviga

förrättningsmäns hemvist, även om annan mera avlägset boende person

användes för utförandet av uppdraget.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I rättegångsbalken är stadgat, att underrätterna skola förordna vissa

män att, då de därom anlitas, delgiva stämningar och domstolars beslut

så ock eljest verkställa delgivning av handlingar. Som stämningsmän

fungerar vidare utan särskilt förordnande fjärdingsman och även nämndeman,

där han åtager sig delgivningsuppdraget. Enligt kungl. förordning

den 12 juli 1878 angående ersättning till förrättningsmän för utmätning

i enskilda mål samt till stämningsmän m. m. erlägges till vardera av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 samt. 5 avd. 1 höft. (Nr 1.)

Motionen.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1.

de stämningsmål! eller betjente, som verkställa delgivning av stämning,

domstols beslut etc., 50 öre för varje person, som av handlingen undfår

del. Dessutom äro förrättningsman och vittne, då resa erfordras för

verkställande av förrättning å landet eller i stad utom stadens planlagda

område, berättigade till ersättning vardera för skjuts efter en häst.

Nu är emellertid dessa stämniugsmäns behörighetsområde obegränsat,

och det står således den, som söker delgivning, fritt att anlita vilka

stämningsmän han behagar, oberoende av vilka kostnader det medför.

Och erfarenheten har visat, att delgivningssökande synnerligen ofta begagna

sig av stämningsmän, vilkas resekostnader bli onödigt dyra.

Vid åtskilliga föregående tillfällen har också inom Riksdagen gjorts

försök att råda bot på detta missförhållande. Sålunda väcktes inom

Andra kammaren motioner i samma syfte soda den nu förevarande motionens

vid 1890, 1892 och 1894 års riksdagar, utan att man dock

lyckades komma till något resultat. 1890 avslogs motionen av Andra

kammaren med 74 röster mot 64. 1892 vann den visserligen Andra

kammarens bifall men däremot ej Första kammarens, och då den 1894

åter framfördes, blef den även av Andra kammaren avslagen.

De betänkligheter mot förslaget till ändrade bestämmelser i föreliggande

syfte, vilka vid dessa tillfällen föranledde dess fall, torde med

den utveckling kommunikationer och affärsförbindelser under de två senaste

decennierna tagit, ha väsentligt förlorat i betydelse. Vidare

är det otvivelaktigt, att, särskilt med hänsyn till att lantbefolkningen

alltmera mdragits i ekonomiska förbindelser av skilda slag, behovet av

sådana ändrade bestämmelser nu är ännu starkare än för 20 år sedan.

Visserligen har man all anledning tillse att i det förfarande, det här är

fråga om, den sökandes rätt tillgodoses, men å andra sidan torde det ej

vara med billighet överensstämmande att, då det t. ex. gäller skuldfordringsmål,

överlämna gäldenären, som ju får bestrida stängningskostnaderna,

åt borgenärens fullständiga godtycke. Den börda, som här är

ifrågasatt att läggas på den sökande, nämligen att undersöka, vilken

stämningsmän som kan utföra uppdraget för de minsta kostnaderna,

torde ej heller vara i nämnvärd grad tyngande, då ju fjärdingsmännen

alltid äro att tillgå, och då vidare förteckning å dem, som äro till stämningsmän

förordnade, skall finnas anslagen å rättens dörr samt å landet

hållas tillgänglig hos häradshövdingen. Och även om i enstaka fall, då

det är synnerlig brådska med delgivningens verkställande, det skulle

kunna inträffa, att sökanden ej i tid hinner utvälja den stämningsmän,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

%

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 1,

vilkens användande för uppdraget medför de minsta resekostnaderna,

och sålunda åsamkas någon ringa kostnad, som lian med de nuvarande

bestämmelserna både undvikit, så har utskottet dock icke kunnat anse

denna omständighet vara av betydelse att utgöra hinder för ett bifall

till motionen.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Ändra kammaren för sin del ville besluta,

att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller

om sådan ändring i kungl. förordningen den 12 juli

1878 angående ersättning till förrättningsmän för utmätning

i enskilda mål samt till stämningsmän m.m.,

att reseersättning till stämningsmän endast må utgå

med det belopp, som skolat beräknas till den ojäviga

stämningsmän, vilken med hänsyn till sitt hemvist skulle

betinga de minsta resekostnaderna för delgivningsuppdragets

fullgörande. .

Stockholm den 14 februari 1913.

På utskottets vägnar:

ERNST LILJEDAHL.

Vid förestående ärendes slutbehandling i utskottet hava närvarit: herrar

Liljedahl, Ingvarsson, Andersson i Höckerum, Sandstedt, Bärg i Katrineholm, Torgén,

Indebetou, Lindley, Sundström och Isaksson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.