Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående en mera ingående reglering av yrkesmässig verksamhet såsom kommissionär för anskaffande åt tjänstehjon eller andra av anställning inom riket.

1913-04-11 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 5TU 1913:11, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående en mera ingående reglering av yrkesmässig verksamhet såsom kommissionär för anskaffande åt tjänstehjon eller andra av anställning inom riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

1

Nr 1 1.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 april 1913 kl. 4 e. m.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 11, i

anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

angående en mera ingående reglering av yrkesmässig

verksamhet såsom kommissionär för anskaffande åt tjänstehjon

eller andra av anställning inom riket.

I en inom Andra kammaren avgiven och till utskottet hänvisad motion,

nr 241, har herr Rydén hemställt, att Kiksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, huruvida och i vilken utsträckning

en mera ingående reglering av den verksamhet, som yrkesmässigt utövas

av kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon eller andra av anställning

inom riket, må anses påkallad, samt att Kungl. Maj:t därefter

måtte vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kan giva anledning.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Motionären stöder främst sitt förslag på ett av kungl. kommerskollegium

den 25 november 1912 till Kungl. Maj :t avgivet utlåtande, till vilket

utskottet för sin del vill hänvisa, och som i bilaga åtföljer utskottets yttrande.

I detta utlåtande äro sammanförda åtskilliga uttalanden av kommittéer

å olika orter för arbetsförmedlingens ordnande, offentliga arbetsförmedlingsanstalters

styrelser, arbetsförmedlingskonferenser samt polismyndigheter

angående den privata kommissionsverksamheten, sådan den för närvarande

i vårt land bedrives, reglerad i enlighet med bestämmelserna i

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 5 avd. 11 käft. (Nr 11.) 1

Motionm.

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

kung!, kungörelsen den 28 november 1884 angående kommissionärer för

anskaffande åt tjänstehjon och andra av anställning inom eller utom riket.

I dessa uttalanden kritiseras ingående de enskilda kommissionskontorens

arbetsmetoder, och såsom ofta förekommande missbruk, vilka under nu rådande

förhållanden svårligen kunna beivras, omnämnas bl. a.: att kontoren

giva företräde åt den mest betalande i stället för den för platsen

bäst kvalificerade sökanden; förespeglingar och löften om förmånliga platser,

vilka ej alls funnits att tillgå eller redan notoriskt varit tillsatta; påtryckning

att lämna redan tillträdd plats under förespegling om förmånligare

sådan; annonsering om viss angiven plats på uppgiven adress, som sedan

endast befunnits gälla ett kommissionskontor; originalbetygs undanhållande

etc.

I kommer sk ollegii ovanberörda utlåtande återfinnes även eu redogörelse

för utländsk lagstiftning på området, av vilken framgår, att den privata

kommissionärsverksamheten i åtskilliga länder är i olika avseenden

mer ingående reglerad än hos oss.

Emellertid har kommerskollegium ej ansett sig kunna nu förorda en

genomgripande revision av 1884 års författning angående kommissionärsverksamhet,

då det nästan fullständigt saknas statistik över den privata

arbetsförmedlingen och således även saknas närmare kännedom om dennas

omfattning och former. Dock finner kollegiet, att för undvikande i möjligaste

mån av osund konkurrens emellan kommissionskontoren redan nu

den ändringen bör vidtagas i 1884 års ovannämnda författning, att ansökan

om tillstånd till utövande av kommissionärsverksamhet skall prövas

även med hänsyn till behovet i orten av den verksamhet, för vilken tillstånd

sökes. Och anser kollegiet, att vid denna prövning vederbörande

kommunala myndighet ävensom de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas

styrelser samt i vissa fall även intresserade korporationer såsom yrkesföreningar,

föreningar för välgörande ändamål m. fl. borde beredas tillfälle

att avgiva utlåtande.

Vidare har kommerskollegium påyrkat, att för vinnande av närmare

kännedom om de privata kommissionskontoren det måtte från dem införskaffas

noggranna uppgifter om deras verksamhet, samt att, för möjliggörande

av effektiv kontroll över att uppgifterna äro med rätta förhållandet

överensstämmande, kommissionärerna måtte åläggas en mer detaljerad

bokföring över verksamheten.

Utskottet, som anser den privata arbetsförmedlingen ännu flerstädes

ha en uppgift att fylla vid sidan av den offentliga, finner det dock av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 3

kominerskollegii meromnämnda utlåtande framgå ock av erfarenheten vara

styrkt, att den yrkesmässiga kommissionärsverksamheten behöver underkastas

en strängare och effektivare kontroll än den, som genom tillämpande av

kungl. kungörelsen den 28 november 1884 kunnat åstadkommas. Bestämmelserna

i denna författning torde få anses föga överensstämmande

med vår tids förhållanden, särskilt i betraktande därav, att efter författningens

tillkomst den offentliga, av stat och kommun understödda arbetsförmedlingen

nått en allt vidsträcktare omfattning och densamma med sin

fastare organisation kan åstadkomma reda och ordning.

Utskottet får därför hemställa,

att Andra kammaren för sin del måtte besluta,

att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller

om utredning, huruvida och i vilken utsträckning en

mera ingående reglering av den verksamhet, som

yrkesmässigt utövas av kommissionärer för anskaffande

åt tjänstehjon eller andra av anställning inom riket,

må anses påkallad, samt att Kungl. Maj:t måtte förelägga

Riksdagen de förslag, vartill utredningen kan giva

anledning.

Stockholm den 11 april 1913.

På utskottets vägnar:

ERNST LILJEDAHL.

Vid detta ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Liljedahl, Ingvarsson,

Andersson i Höekerum, Sandstedt, Bärg i Katrineholm, Torgen, Engqvist, Indebetou,

Lindlev och Isaksson.

Reservation

av herrar A. E. Andersson, E. A. Indebetou och A. V. Isaksson

mot viss del av motiveringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande JSr 11.

Bilaga.

Till Konungen.

1884 års för- I gällande författning angående tjänstefolks anställande (kungl. kungörelsen

fattning ang. angående kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andra av anställnärerSför

Qin£ inom eller utom riket den 28 november 1884) finnes stadgat följande betjänstefolks

träffande anställning inom riket.

anställande. Ingen får yrkesmässigt utöva verksamhet såsom kommissionär för anskaffande

åt tjänstehjon eller andra av anställning utan att hava därtill erhållit

tillstånd på sätt i förordningen stadgas. Tillstånd till dylik verksamhet sökes

hos Konungens befallningshavande i det län, varest sökanden är bosatt, och må

ej meddelas annan än svensk undersåte, som äger medborgerligt förtroende,

råder över sig och sin egendom, gjort sig känd för ordentlighet och i övrigt

finnes lämplig. Har sökanden för avsikt att utöva verksamheten utom det län,

varest han är bosatt, skall sådant i ansökningen uppgivas.

Tillståndet lämnas tills vidare och kan av Konungens befallningshavande

återkallas, när omständigheterna därtill föranleda.

Önskar kommissionär vid utövningen av sin verksamhet begagna biträde

av ombud, skall han, med uppgift om den person han vill använda till ombud,

därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande i det län, där biträde

av ombudet åstundas, och prövar då Konungens befallningshavande, huruvida

sådant uppdrag lämpligen må anförtros åt den uppgivna personen. Meddelad

tillåtelse kan sedermera av Konungens befallningshavande återkallas, när omständigheterna

därtill föranleda. Kommissionär är jämte ombudet i allo ansvarig

för ombudets överträdelse av författning.

Kommissionär är skyldig att över alla personer, som genom hans försorg

vinna anställning, föra fullständig förteckning; och skall denna förteckning vid

anfordran hållas för polismyndigheten tillgänglig.

Ett exemplar av författningen skall städse finnas anslaget å dörren till det

rum, varest kommissionär utövar sin verksamhet.

Dessutom finnas stadgade straffbestämmelser (böter) för den händelse att

kommissionär utövar verksamhet för anställning utan att hava därtill erhållit

rättighet, eller fortsätter verksamhet, sedan tillståndet blivit återkallat, eller begagnar

biträde av ombud, vilket ej blivit av Konungens befallningshavande

godkänt eller till följd av återkallelse av tillstånd ej vidare får såsom ombud

användas. Likaså stadgas böter för kommissionärs underlåtenhet att föra fullständig

förteckning över genom hans försorg anställda personer eller därest exemplar

av författningen icke finnes anslaget på sätt stadgas.

Dessa stadganden, som framkallades av de erfarenheter, som gjorts om behovet

av kontroll över vissa utövare av kommissionärsverksamhet, hava otvivel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

aktigt varit av stort gagn, särskilt därigenom att de berett myndigheterna möjlighet

att förhindra notoriskt olämpliga personer att idka dylik verksamhet och

i övrigt genom att ställa densamma i viss mån under offentlighetens belysning.

Emellertid har sedan författningens tillkomst eu alltför rik erfarenhet utvisat,

att långt mera ingående tillsyn och kontroll vore behövlig, än som genom författningen

anordnades.

Kommerskollegium har genom sin befattning med den offentliga arbetsförmedlingen

haft tillfälle göra åtskilliga iakttagelser rörande vikten av, att den

yrkesmässiga kommissionärsverksamheten underkastas en strängare och effektivare

kontroll, än 1884 års förordning medgiver. Till en början torde böra erinras

därom, att i nästan alla de kommittéutredningar, som föregått upprättandet av

offentliga arbetsförmedlingsanstalter, riktats en skarp kritik mot den yrkesmässiga

kommissionärsverksamheten och uttalats önskan om dess begränsande. De

ogynnsamma erfarenheter, som gjorts beträffande denna verksamhet, torde ock

hava varit ett av de starkast drivande skälen till de offentliga anstalternas inrättande.

I den av Stockholms stadsfullmäktige tillsatta kommitténs utlåtande från Uttalanden av

år 1903 meddelas vissa uppgifter rörande proportionen mellan å ena sidan an- kommittéer

talet vid kommissionskontor anmälda platser och arbetssökande samt å den andra*°\nedlings-r

sidan antalet tillsatta platser, vilka enligt kommitténs uppfattning tydligt utvisa, frågan.

huru illa kontoren fylla sin uppgift att åt arbetsgivare anskaffa den bästa möjliga

arbetskraft och åt arbetare det arbete, vartill de mest ägna sig. Övertygelsen

härom, fortsätter kommittén, är även så fast rotad hos båda parterna, att

de, tvungna att anlita kontoren, anmäla sig på eu hel del sådana samtidigt för

att sålunda öka sina utsikter att kunna erhålla anvisning på vad som passar

dem. Följden härav blir den, att flera kontor besväras med arbete för varje

förmedling och därför måste taga eu betydlig ersättning, när sådan åstadkommes,

varjämte från de kontor, som ej åvägabragt förmedlingen och därför ej i regel

erhålla meddelande därom, arbetssökande förgäves hänvisas till den arbetsgivare,

som anmält den lediga platsen. Härigenom tillskyndas alla parter tidsförlust

och avsevärda obehag.

Att kommissionskontoren obestridligen äro tämligen impopulära, beror emellertid

i icke ringa mån på det sätt, varpå de understundom skötts. Särskilt

tillförene har denna verksamhet mycket ofta använts såsom en förevändning,

under vilken tvetydiga existenser sökt på mer eller mindre hederligt sätt skaffa

sig inkomster å andras bekostnad. Av meddelade uppgifter framgår visserligen,

att överståthållareämbetet endast undantagsvis funnit sig föranlåtet att avskeda

kommissionärer, men kommittén finner skäl för den förmodan, att av de 10 ä

15 sådana, som varje år frivilligt avgått, åtskilliga i verkligheten varit därtill

nödda och tvungna.

Trots de ingripanden, som ägt rum från ordningsmaktens sida, är det icke

ovanligt, att innehavare av de bättre kommissionskontoren uttala sin önskan, att

en ännu grundligare rensning vidtages, så att de verkligt goda och välskötta

anstalterna ej behöva lida såväl av en osund konkurrens som av de övrigas

mindre goda anseende.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

Kommittén framhåller slutligen, att, även om flertalet verksamma kommissionskontor

synas vara fullt vederhäftiga och respektabla affärer, likväl städse

förmedlarens personliga intresse av ekonomisk vinst måste vara av bestämmande

betydelse. Täta ombyten av arbetare äro för kommissionskontoren en källa till

inkomst, och medan arbetsgivaren måste söka att på varje post få de bästa arbetarna,

kan det för arbetsförmedlaren vara förmånligast att rekommendera dem,

som under en eller annan form betala bäst. Därjämte erbjuder den privata

kommissionärsverksamheten alltid den svårigheten, att förmedlarna ej kunna

överskåda tillgången av arbete och arbetskraft i vidare mån än den, som hos

dem blivit anmäld, varför genom dem ingen effektiv utjämning av tillgång och

efterfrågan kan åstadkommas.

I den av Jönköpings läns landsting tillsatta kommitté för arbetsförmedlingsfrågan,

vars betänkande avgavs år 1908, framhålles, att ofta berättigade

anmärkningar framkommit mot det sätt, varpå den privata komissionärsverksamheten

bedrivits.. För kommissionären blir det huvudsaken, att hans verksamhet

inbringar honom största möjliga vinst, varför avgifterna sättas så höga

som möjligt. Då dessutom avgift erlägges ej blott då anställning anskaffats,

utan även redan vid inskrivningen, blir lätt följden, att kommissionären ofta

icke vinnlägger sig om att anskaffa plats åt den sökande. Denne är därför

mången gång för erhållande av anställning nödsakad att vända sig till flera

kommissionskontor, vilket gör, att kanske eu stor del av hans besparingar åtgår

till kommissionärsarvoden. Därjämte inträffar det synnerligen ofta, att komissionärerna

äro otillförlitliga i sina uppgifter angående platser och platssökande,

vilket naturligtvis är till stort men för parterna och föranleder hastigare platsombyte.

Den av Karlskrona stadsfullmäktige tillsatta kommittén för frågan om kommunal

arbetsförmedlingsanstalt yttrar i sitt 1905 avgivna betänkande, att kommissionskontoren

betunga den arbetssökande genom sina avgifter under en tid,

då han i flesta fall är i mest behov av sparade slantar. Den fattigaste arbetaren,

som måhända i första hand bort erhålla anställning, drager sig för att anlita

sådana inrättningar, vilkas ändamål för övrigt ej är att betjäna. De verkligt

behövande kunna de ej alltid nå, vilket ej heller är deras avsikt, enär det skulle

föga löna sig. Den ekonomiska vinst, platsanskaffaren vill få av sitt företag,

hindrar honom därifrån, och den frestelsen ligger nära till hands, att han låter

den bäst betalande förr erhålla arbete än andra. Visserligen utövas vanligen

kontroll över kontoren, men upprepade exempel på dylikt förfaringssätt ha på

sina håll bragt dem i misskredit.

Kommissionskontoren äro, fortsätter kommittén, uteslutande hänvisade till

tjänstefolkets lager, kroppsarbetarna besöka dem i regel icke, men ej ens inom

denna begränsade krets hava de fungerat till arbetsgivarnas odelade belåtenhet.

Strävan att få så många förmedlingar som möjligt avslutade föranleder nämligen

lätt kontorets innehavare att framställa den sökande i så ljus dager som

möjligt, även om det ej alltid motsvarar verkliga förhållandet; någon garanti

för att den bästa arbetaren får företräde framför andra erbjuda ej dessa kontor.

I den av Göteborgs och Bohus läns landsting tillsatta arbetsförmedlings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11. 7

kommitténs betänkande av år 1909 säges, att redan i början av 1700-talet de

privata kommissionskontoren omnämnas som olämpligt skötta och i behov av

kontroll. Att de numera äro otidsenliga kan väl ej på något sätt förnekas, fortsätter

kommittén. Varje arbete skadas naturligtvis genom täta ombyten av

arbetare, men detta är just en god inkomstkälla för kommissionskontoren. Dessa

vilja gärna placera de arbetssökande för kort tid, tv de få då snart göra om

det och därigenom draga ny förtjänst, medan de offentliga arbetsförmedlingarna

i stället hava intresse att skaffa anställning för så lång tid som möjligt, så att

de slippa få igen de arbetssökande.

Liknande uttalanden hava ock gjorts av de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas

styrelser (valda av landsting, hushållningssällskap och stadsfullmäktige

var för sig eller i förening) i deras av trycket utgivna årsredogörelser.

I Stockholmsanstaltens årsberättelse för 1908 finnes sålunda återgiven en Uttalanden av

skrivelse från anstaltens styrelse till överståthållareämbetet, vari yrkas på be- arbetsförmedgränsning

av den privata kommissionärsverksamheten såsom varande såväl ofta lm9sanst<ii

otillfredsställande som i eu del fall skadlig, vare sig man bedömer densammaterS *yre se''''

från den enskildes eller samhällets synpunkt. Styrelsen yrkar i skrivelsen på, dels

att de ansökningar, som komma att ingivas till överståthållareämbetet från enskilda

personer om tillstånd att öppna s. k. privata kommissionskontor, icke

måtte bifallas; dels att, därest överståthållareämbetet icke finner sig kunna utan

vidare villfara denna styrelsens framställning, styrelsen måtte beredas tillfälle

att yttra sig beträffande till ämbetet inkommande ansökningar av nu omförmälda

slag.

I Malmöanstaltens berättelse för år 1908 framhålles såsom ett betydelsefullt

önskemål, att den i många fall allt annat än samhällsnyttiga verksamhet,

som de talrika privata tjänstekommissionärerna bedriva, måtte genom kraftiga

lagstiftningsåtgärder underkastas strängare kontroll och begränsning, än vad som

nu är fallet.

Styrelsen säger sig under året hava erhållit särskild anledning att behandla

frågan härom. I två särskilda fall bär nämligen länsstyrelsen anmodat stadsfullmäktige

att yttra sig över inkomna ansökningar att idka tjänstekommissionärsverksamhet.

I båda fallen begärde stadsfullmäktige utlåtande av styrelsen, som

hemställde att stadsfullmäktige måtte avstyrka ansökningarna, i enlighet varmed

ock stadsfullmäktige fattade beslut samt ansökningarna av länsstyrelsen blevo

avslagna.

I Göteborgsanstaltens berättelse för år 1908 meddelas uppgifter om den

privata kommissionärsverksamhetens omfattning och framhålles, att det är högt

på tiden, att denna verksamhet ställes under eu effektivare kontroll och ålägges

samma skyldigheter i fråga om bok- och statistikföring som den offentliga arbetsförmedlingen,

varförutom det icke är möjligt att få en klar överblick över

arbetsmarknadens verkliga läge.

I samma anstalts berättelse för år 1910 påpekas den totala bristen på samverkan

mellan de privata kontoren inbördes samt mellan dessa och den offentliga

arbetsförmedlingen. Vidare framhålles nödvändigheten av kontroll över den

privata verksamheten, främst av humanitära skäl. Ännu i dag, säger styrelsen,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra hammarens femte tillfälliga utshotts utlåtande Nr 11.

florerar på en hel del områden av den enskilda förmedlingen en fullkomligt upprörande

exploatering av de arbetssökande. Oftast torde dessa missförhållanden

förekomma, när det gäller sökande till sådana platser, som icke betalas med fast

lön, men där den ovissa inkomsten skattas högre, än den i verkligheten är.

Exempelvis alla slag av uppassare och uppasserskor, ångbåtsstäderskor m. fl.,

vilka ofta nog få köpa sin anställning till rent av orimliga pris. Att hindra

möjligheten till dylika uppskörtningssystem är naturligtvis eu viktig samhällsuppgift.

En annan synpunkt, som gör en reglering av den enskilda platsförmedlingen

synnerligen behövlig, säges det vidare, är önskvärdheten av större stabilitet i tjänsteförhållandet.

Den okontrollerade platsförmedlaren har intresse av att »omsättningen»

av platser blir så stor som möjligt, ett intresse som dock går stick i

stäv mot både samhällets, arbetsgivarens och platssökarens.

I Stockholmsanstaltens årsberättelse för 1910 meddelas vissa statistiska

uppgifter rörande kommissionärsrörelsen i huvudstaden. I ögonen fallande är

därvid det vid vissa kontor förekommande oerhört stora antalet ansökningar om

arbete. Å ett kontor hava sålunda under år 1910 framställts ända till 10,549

arbetsansökningar. I skarp kontrast häremot träder antalet vid samma kontor

förmedlade platser, som utgjorde endast 514.

I Malmöanstaltens årsberättelse för 1911 säges, att ett hinder för den offentliga

arbetsförmedlingen med dess stränga ordning och tillfälle till översikt över

arbetsmarknaden är den privata kommissionärsverksamheten, vilken karaktäriseras

av konkurrens i stället för samverkan och vars resultat icke kan överblickas,

då någon ordnad statistik icke föres. Det skulle vara av stor betydelse

för ett rätt bedömande av tillgången och efterfrågan på arbetskraft inom ett så

stort samhälle som Malmö, om den privata kommissionärsverksamheten vore

ålagd att till någon myndighet, exempelvis poliskammaren, lämna uppgift icke

endast om antalet tillsatta platser utan även om antalet ansökningar om arbete

och antalet anmälda lediga platser. Enligt poliskammarens årsberättelse för 1911

funnos vid årets slut icke mindre än 70 privata kommissionärskontor i staden,

således ett avsevärt och säkerligen onödigt stort antal.

I Göteborgsanstaltens berättelse för år 1911 framhålles, att den offentliga

arbetsförmedlingen aldrig kan rätt fylla den därmed avsedda uppgiften, förr än även

den enskilda platsförmedlingen ställes under effektiv kontroll och tvingas att, i

den mån den kan det, samverka med den offentliga arbetsförmedlingen. De

förmedlande institutionerna böra åläggas att i korta perioder redovisa för sin verksamhet,

så att arbetsmarknadens läge för de olika yrkena kan framläggas i tydliga

och klara siffror. Först därigenom blir det för arbetsförmedlingen möjligt

att genom lämpliga direktiv kunna föra det på vissa områden till äventyrs befintliga

överskottet av arbetskraft åt det rätta hållet och därigenom ge sitt naturliga

bidrag till lösningen av arbetsbristens sociala problem.

Så länge de enskilda företagen tillåtas att driva sin verksamhet huvudsakligast

från den privata affärssynpunkten, är eu dylik samverkan absolut otänkbar.

Inbördes äro de varandras konkurrenter och hava som sådana icke minsta

intresse av att hjälpa varandra; snarare hava de intresse av att undanhålla var
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra hammarens femte tillfälliga ulshotts utlåtande Nr 11.

andra de upplysningar, som kunna vara behövliga, för att de var för sig skulle

kunna fylla sin uppgift. Lika litet har det visat sig, att de vilja eller kunna på

något sätt samverka med den offentliga arbetsförmedlingen, i vilken de blott se

den mest ovälkomna konkurrent, som de med gemensamma krafter försöka att

göra så impopulär som möjligt, såväl hos arbetsgivare som platssökande.

Ett bland de bästa bevisen, fortsätter styrelsen, för att dessa kommissionskontor

driva sin verksamhet uteslutande från privat affärssynpunkt är deras alltför

ofta hänsynslösa behandling av de platssökande, exempelvis då de utan

hänsyn till arbetsmarknadens läge genom löftesrika annonser och brev locka de

platssökande till sig och sedan vid den s. k. inskrivningen förutom avgiften i

regel kvarhålla de platssökandes originalbetyg och därigenom ibland inveckor

och månader hindra dem att söka plats vare sig genom annat kommissionskontor,

på tidningsannonser, eller genom den offentliga arbetsförmedlingen. Nöjer

sig nu den sökande icke med att en längre tid gå och vänta på den utlovade

platsen utan återfordrar betygen för att söka på annat håll, får han mången

gång det svaret, att dessa äro sända till en arbetsgivare å annan ort, varför

betygen för tillfället icke kunna återlämnas. Detta är ofta icke fallet, ty det har

visat sig, att om den platssökande, som sagt, icke kan eller, vill vänta längre

och därför mera energiskt återfordrar sina betyg eller om detta icke hjälper,

hotar med anmälan hos polisen, hava betygen i de flesta fall genast återlämnats.

Skulle betygen däremot den sökande oåtspord verkligen vara sända till arbetsgivare

å annan ort och denne antagit den sökande på hans betyg och på kommissionärens

rekommendation, är det ju helt naturligt, att arbetsgivaren ej vill

återlämna betygen utan behåller dem som säkerhet för att den sökande skall tillträda

platsen. Till följd härav har det även hänt att platssökande, som önskat

och tänkt sig en plats i staden eller dess närhet, av omständigheterna ansett sig

tvingad antaga platsen i fråga för att på så sätt komma i tillfälle att vid avflyttningen

återfå sina betyg. Det har t. o. in. inträffat, att originalbetyg rent

av förkommit å kommissionskontoren och icke kunnat tillrättaskaffas.

Efter att därefter ha vidrört de missförhållanden med oskäliga avgifter

ävensom med täta platsombyten, som äro förknippade med den privata kommissionärsverksamheten,

ävensom lämnat en översikt över vissa utländska lagar på

området, erinrar styrelsen därom, att kommerskollegium förmält sig skola inom

en snar framtid inkomma till Kung!. Maj:t med särskild framställning om ändring

i gällande författning, och fortsätter: »Ju förr denna kommer fram, dess

bättre. Tusentals människors välfärd är beroende av en lojal, opartisk, planmässig

och väl organiserad förmedling av det befintliga arbetet.»

Vid tvänne tillfällen hava ock styrelser för offentliga arbetsförmedlingsanstalter

till kollegium inkommit med framställningar i ämnet. I skrivelse av den

31 mars 1908 har sålunda styrelsen för Stockholms stads arbetsförmedling fäst

uppmärksamheten därpå, att bland andra obehag särskilt på senare tiden framträtt,

att allmänheten på grund av den namnlikhet, som förefinnes mellan en

del privata kontor och den kommunala institutionen, förväxlar dessa samt att

skäl finnes befara, att de privata kontoren till förfång för allmänheten utnyttja

dessa och dylika förhållanden. Med anledning härav hemställer styrelsen, att

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 13 sand. 5 avd. 11 höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Uttalanden

av arbetsförmedlingskonferenser.

10 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

kollegium vid tillfälle måtte i ämnet företaga de åtgärder, vilka kunna finnas

lämpliga.

I skrivelse av den 14 september 1908 har styrelsen för Malmö stads arbetsförmedling

till en början meddelat vissa genom poliskammaren i staden införskaffade

statistiska uppgifter rörande den privata kommissionärsverksamheten

därstädes. Av dessa framgår bl. a., att under år 1907 i staden funnos 46 rättigheter

att utöva sådan verksamhet, av vilka dock endast 24 voro i användning.

Av dessa hava 13 kontor lämnat uppgifter om sin verksamhet under år 1907,

angivande att genom deras bemedling tillsatts 2,364 platser, medan 3.356 ansökningar

mottagits och 7,516 lediga platser stått till förfogande. Styrelsen

framhåller vidare svårigheten att med tillämpning av 1884 års förordning på ett

verksamt sätt begränsa och reglera kommissionärsverksamheten. Till grund för

nämnda författning ligger uppenbarligen den åsikten, att tjänstekommissionärsverksamheten

borde, med vissa för kontrollen nödvändiga inskränkningar, vara

ett fritt yrke bland andra och tillgängligt för eu var, som befanns för detsamma

lämplig, eller, såsom väl bestämmelsen i allmänhet tolkats, icke uppenbarligen

olämplig. Under hägn av denna tolkning hava kommissionärerna, vilka till stor

del utgöras av personer, som misslyckats på sin ursprungliga levnadsbana samt

äro i saknad av kapital och yrkesutbildning, bedrivit en verksamhet, som i

många hänseenden varit till förfång för det allmännas liksom för arbetsgivares

och arbetssökandens intressen. Styrelsen anför, att det icke sällan torde inträffa

att kommissionärerna göra sig skyldiga till verkliga förseelser mot lag och moral,

exempelvis genom att vägra eller icke utan krångel och särskilda avgifter kunna

förmås att utlämna tjänstebetyg, som platssökande anförtrott i deras vård.

Särskilt framhålles, att kommissionärernas egna affärsintressen driva dem att

motarbeta stabilitet och lugn på arbetsmarknaden samt att söka alltjämt hålla

tjänstehjons och arbetarskarorna på så rörlig fot som möjligt.

Med anledning av det påpekade och under hänvisning till den offentliga

arbetsförmedlingens allmänt erkända gagn för samhället framhåller styrelsen

önskvärdheten av, att förslag väcktes eller eljest åtgärd vidtoges med ändamål

att uppdraga trängre gränser för den enskilda företagsamheten på detta område

genom att uppställa synnerligen stränga kompetensvillkor för kommissionärerna

och underkasta deras förehavande noggrann kontroll.

Vid de konferenser, som inom kollegium avhållits med representanter för

de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna i riket m. fl., har oek frågan om den

privata kommissionärsverksamhetens reglerande bragts före. Sålunda framhölls

vid konferensen i december 1906, att nämnda verksamhet i många fall bedrevs

på sådant sätt, att den mera skadade än gagnade vederbörande arbetsgivares och

arbetares intressen, varför åtgärder från statens sida borde vidtagas för att begränsa

och effektivt kontrollera densamma. Likaså uttalade sig den i december

1909 avhållna konferensen för att åtgärder vidtoges för kontrollering av den privata

kommissionärsverksamheten samt att viss begränsning stadgades i medgivandet

av nya rättigheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra hammarens femte tillfälliga utshotts utlåtande Nr 11.

Vid upprepade tillfällen hava polismyndigheterna riktat skarpa anmärkningar Anmärkningmot

det sätt, varpå vissa kommissionärer fyllt sin uppgift, varjämte de i olikaar-^^$?e_

delar av landet i avgivna utlåtanden avstyrkt beviljandet av tillstånd att bedriva terna.

kommissionärsverksamhet på den grund, att därav ingen nytta, men väl olägenheter

och skada vore att förvänta.

Enligt vad kollegium inhämtat, hava mången gång av polismyndigheterna

anställts undersökningar mot vissa kommissionärer, därvid betänkliga missförhållanden

kunnat konstateras. Emellertid har det ofta visat sig omöjligt vinna

full klarhet och med tillbörlig kraft ingripa, detta väsentligen av den anledning,

att kommissionärerna ej äro ålagda att föra eu så noggrann bokföring över sin

verksamhet, att därigenom någon verklig kontroll möjliggöres. Vid sådant förhållande

och då kommissionärernas mellanhavanden med kunderna ofta uppgöras

utan vittnen, har det visat sig svårt att även i flagranta fall åstadkomma tillfyllestgörande

bevisning, som kunnat leda till, att den felande fråntagits förut

meddelat tillstånd att utöva sin rörelse. Bland sådana svåra missbruk eller förseelser,

som endast undantagsvis kunnat beivras, men uppenbarligen ofta förekomma,

må särskilt nämnas,

att på annan ort befintlig arbetssökande lockas till en ort under förespeglingar

eller direkta löften om viss förmånlig plats, som icke alls funnits att

tillgå,

att genom annonsering arbetssökande anmodats infinna sig till viss angiven

plats men vid inställelse på uppgiven adress funnit denna gälla ett kommissionskontor,

som ingalunda kunnat bjuda dem anställning,

att många personer fått erlägga avgift för anvisning till plats, som redan

notoriskt varit tillsatt,

att kommissionär, genom vars förmedling arbetssökande fått anställning,

plägar söka förmå denne att åter lämna sin plats under förespegling om förmånligare

sådan — detta för att ånyo få inhösta avgiften,

att arbetssökande fråntagas deras originalbetyg som sedermera under allehanda

förevändningar undanhållas dem, varigenom de förhindras att på annan

väg förskaffa sig anställning o. s. v.

Sistnämnda tillvägagångssätt tillämpas i synnerligen stor utsträckning och

har föranlett polismyndigheterna i åtminstone tvenne städer, Stockholm och Göteborg,

att genom särskilda tillkännagivanden ingripa däremot.

Vidare har vid åtskilliga tillfällen konstaterats, att vederbörande formella

innehavare av kommissionskontor överlämnat deras skötsel åt straffade eller eljest

synnerligen misstänkta individer, ävensom att de icke ägnat någon uppmärksamhet

åt de faror i sedligt avseende, som uppenbariigt varit förenade med vissa

av dem förmedlade anställningar.

Nu berörda och andra omständigheter torde klart utvisa, att den reglering,

som den yrkesmässiga kommissionärsverksamheten underkastats genom 1884 års

förordning, ingalunda är tillräcklig, utan att författningen snarast möjligt bör

undergå en genomgripande revision.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Utländsk lagstiftning

angående

yrkesmässig

kömmissionärsverksamhet.

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

I utlandet har man flerstädes genom lagstiftningsåtgärder underkastat

den privata kommissionärsverksamketen en ingående kontroll och begränsning,

såsom torde framgå av efterföljande korta översikt.

Enligt den franska lagen om arbetsförmedling av den 14 mars 1904 hava

kommunerna lämnats rättighet att mot gottgörelse indraga privat kommissionärsrörelse,

som bestod vid tiden för lagens ikraftträdande, och varje ny förmedlingsbyrå,

som auktoriserats efter lagens ikraftträdande, får till och med upphävas

utan ersättning. Kommuner med mer än 10,000 invånare äro pliktiga att upprätta

offentlig anstalt. Hotell- och restaurant- ävensom utskänkningsrörelse får

ej drivas i förening med platsförmedlingsverksamhet. Kostnaderna för platsanskaffning

genom yrkesmässigt driven förmedlingsanstalt skola bäras uteslutande

av arbetsgivarna, så att gottgörelse icke avfordras arbetstagare. Lagens huvudsyfte,

den privata kommissionärsverksamhetens successiva undanträngande och

ersättande med en väl organiserad och koncentrerad arbetsförmedling,liar emellertid

hittills endast helt ofullkomligt ernåtts. Den privata verksamheten har i

många fall fortgått under namn av allmännyttig och gjort intrång å områden,

som hittills varit mera oberörda av densamma, bestämmelserna om avgifter hava

kringgåtts genom införande av inskrivnings- och medlemsavgifter, likaså hava

stadgandena om förbud mot visst yrkes drivande i förening med platsförmedling

icke visat sig effektiva. Dock torde icke vara uteslutet, att på grundval av

1904 års lag en bättre organisation av den franska arbetsmarknaden kan komma

till stånd.

I den norska lagen om offentlig arbetsförmedling den 12 juni 1908 stadgas,

att offentlig arbetsförmedlingsanstalt skall upprättas i de kommuner, som Konungen

bestämmer. När enligt gällande lag tillstånd erfordrats för bedrivande av privat

kommissionärsverksamhet, får sådant tillstånd icke vidare lämnas utan vederbörande

departements medgivande för varje särskilt fall. Djdika kontor äro i

samma utsträckning som de offentliga kontoren skyldiga att insända uppgifter

över sin verksamhet till statistiska centralbyrån (för lagens lydelse i svensk

översättning se »Meddelanden» från kollegii avdelning för arbetsstatistik årg.

1910, häfte 2, sid. 191—192).

Villkoren för privat kommissionärsrörelses bedrivande äro närmare fastställda

i »Lov om Forhyrings-, Faeste- og Engagementskontoren» av den 12 juni 1896.

Denna lag är ifråga om koncessions beviljande och förverkande byggd på samma

principer som 1884 års svenska förordning, men innehåller i andra delar an
märkningsvärda

avvikelser och tillägg. Sålunda stadgas, att kommunalstyrelse,

innan tillstånd till utövande av kommissionärsverksamhet meddelas, kan fordra

säkerhet för ett belopp, som icke må överstiga 4,000 kr., men vars storlek i

varje särskilt fall fastställes, och att den ställda säkerheten häftar för alla ersätt
ningskrav,

som koncessionens innehavare kan ådraga sig från deras sida, som

anlita hans bistånd.

Vidare tillerkännes kommunalstyrelse rätt att utfärda bestämmelser om beskaffenheten

av de lokaler, som kunna användas såsom förmedlingskontor, om

förbud mot att verksamheten utövas i samband med gästgiveri- eller värdshusrörelse,

samt därom, huruvida samma lokal må användas till förmedlingskontor

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

för både manligt och kvinnligt tjänstefolk eller icke, vartill kommer befogenhet

att fastställa taxor för den gottgörelse, som kommissionären är berättigad att

uppbära. De närmare bestämmelser i övrigt, som befinnas nödvändiga för

tryggandet av en ordentlig ledning av rörelsen, såsom om bokföring och förvaring

av inlämnade betyg, utfärdas å administrativ väg. Ett exemplar av lagen samt

av de regler och taxor, vilka, på sätt här ovan angivits, blivit fastställda, skola

anslås på synlig plats i vederbörande lokaler.

I regel gäller bötesstraff för överträdelse av lagens föreskrifter. Alternativt

kan emellertid fängelsestraff komma till användning, då kommissionär gjort sig

skyldig till följande förseelser: om han avsiktligen eller genom, grov vårdslöshet

giver sina kunder oriktiga upplysningar, eller om han genom icke sanningsenliga

tillkännagivanden eller meddelanden söker att locka till sig kunder, förleder någon

att uppsäga eller förlöpa sin tjänst för att genom hans medverkan erhålla en

annan eller medverkar vid någons antagande i tjänst, ehuru han vet att denne

icke har rätt att lämna sin innehavande tjänst vid den tid, den nya skall

tillträdas.

. I Danmark gäller på förevarande område »Lov om Fsestevirksomhedens

Ordning» av den 1 april 1891 med däri genom lag av den 23 februari 1894

vidtagna förändringar. Enligt denna lag är det envar förbjudet att utan av

vederbörande kommunalstyrelse i stad eller amtsråd på landet meddelat tillstånd

emot betalning erbjuda sin förmedling för avslutande av tjänstehjonsavtal, gällande

vare sig inom eller utom landet, eller att förmedla och antaga arbetare

till anställning utomlands. Antalet »fsesteforretninger» bestämmes av kommunalstyrelsen

resp. amtsrådet. Koncessionen kan när som helst återkallas, då

platsförmedlaren brutit emot lagens föreskrifter eller gjort sig skyldig till en vankande

handling eller till förhållande, som gör det oförsvarligt att tillåta honom

utöva ifrågavarande yrke. Platsförmedlingsverksamhet får icke drivas i förening

med värdshusrörelse. De närmare reglerna för verksamheten och avgifterna

fastställas av kommunalstyrelsen och godkännas av justitieministeriet. Om dessa

regler samt om de meddelade koncessionerna bör kommunalstyrelsen underrätta

vederbörande polismästare, som äger att vaka över att lagen och de särskilda

reglerna efterlevas samt finnas anslagna på en lätt synlig och tillgänglig plats i

vederbörande lokal. För Köpenhamn gäller särskilt, att tillstånd till utövande

av en både manliga och kvinnliga tjänare eller arbetare omfattande förmedlingsverksamhet

icke må meddelas, samt att icke heller i samma lägenhet må inrymmas

förmedlingskontor för både män och kvinnor, varförutom tydligt bör

angivas, huruvida kontoret är avsett för män eller för kvinnor. Bland förseelser,

för vilka straff stadgas, må nämnas emottagandet eller utkrävandet av högre än

tariffenlig betalning, avgivandet mot bättre vetande av oriktiga meddelanden om

tjänste- eller arbetsförhållanden samt förledande eller annan medverkan till kontraktsbrott.

Vid försvårande omständigheter inträder fängelsestraff.

Genom den tyska lagen om yrkesmässig arbetsförmedling den 2 juni 1910

har ifrågavarande verksamhet underkastats en vidsträckt reglering och kontroll.

Sålunda skall vid meddelande av tillstånd att idka sådan rörelse hänsyn tagas

icke allenast till sökandens lämplighet och personliga förhållanden utan jämväl

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

till behovet av enskild ''platsförmedlingsverksamhet å vederbörande ort, och anses sådant

behov icke föreligga, när offentlig arbetsförmedling finnes å orten anordnad

i tillräcklig omfattning. Tillståndet meddelas endast för vissa bestämda näringsgrenar,

varigenom platsförmedlaren förhindras att efter eget gottfinnande utvidga

sitt arbetsområde. Yrkeskommissionären får icke själv eller genom andra idka

värdshus- eller restaurantrörelse, detaljhandel med spirituösa, bostadsförmedling,

handel med beklädnadsartiklar, närings- och njutuiugsmedel eller med lotteribrev,

barberarerörelse, växelaffär samt pantlånerörelse. Avgifter för förmedling,

som kommissionären förut ägt själv bestämma med skyldighet endast att hos vederbörande

myndighet göra anmälan om avgiftens storlek, skola fastställas av vederbörande

myndighet efter inhämtande av yttrande från representanter för kommissionärer,

arbetsgivare och arbetare samt styrelse för offentlig arbetsförmedling.

Utöver den fastställda avgiften får icke lämnas gottgörelse av något som helst

slag, och avgift skall erläggas endast i de fall, att anmäld plats verkligen besättes

genom kommissionärens medverkan. Kommissionär får icke mot ägarens

vilja behålla tjänsteböcker, arbetsböcker, betyg, pass och dylika handlingar,

vilka överlämnats till honom i hans egenskap av platsförmedlare, och framför

allt icke med dem utöva någon retentions- eller panträtt. Vissa upprepade förseelser

eller kommissionärs konstaterade olämplighet kunna föranleda rättighetens

indragande; styrelse för offentlig arbetsförmedling är städse berättigad att framställa

yrkande härom. Dessa äro de huvudsakliga stadganden, som rikta sig

mot den yrkesmässiga koramissionärsverksamheten; dessutom märkas bestämmelser

till skydd mot trucksystem, rörande avgifternas fördelning mellan parterna

mot så kallad vit slavhandel, mot avtal, varigenom arbetsgivare eller

arbetstagare förplikta sig att allt framgent betjäna sig av en viss yrkeskommissionär

o. s. v. (för lagens lydelse i svensk översättning, se »Meddelanden»

från kollegii avdelning för arbetsstatistik årgång 1910, häfte 7, sid. 588—590).

Lagen har nu varit i verksamhet i tvenne år och därunder i vissa avseenden

visat sig väl fylla sitt ändamål att utrota vissa osunda utväxter på den privata

platsförmedlingens område, medan densamma i andra avseenden icke ansetts

motsvara förväntningarna. Såsom särskilda önskemål för ett fortsatt lagstiftningsarbete

har framhävts följande: enhetliga bestämmelser om lagens genomförande

i de särskilda förbundsstaterna, bestämmelser, varigenom lagens syfte att motverka

överdrivet höga avgifter mera effektivt realiseras, begränsning av rättighetens

lokala giltighetsområde, rättighetens upphörande, dä densamma under

viss tid lämnats obegagnad, rättighet för kommuner att eventuellt mot gottgörelse

indraga platsförmedling, som visat sig överflödig å orten, skiljande mellan

allmännyttig och icke allmännyttig platsförmedling i stället för som förut

mellan yrkesmässig och icke yrkesmässig o. s. v.

I Österrike är jämlikt ett tillägg till yrkeslagen av den 5 februari 1907

den yrkesmässiga kommissionärsverksamheten ett kon cession spliktigt yrke. Vid

koncessions beviljande skall bland annat beaktas, huruvida ur ordningens, hygienens

och sedlighetens synpunkt hinder möter för rörelsens bedrivande. Därjämte

skall tagas hänsyn till, huruvida icke redan av stat, provins, distrikt, kommun

eller förening träffats anstalter för arbetsförmedling, för vilket ändamål ifrågava
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra kammarms femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

rande anstalters utlåtande skall inhämtas, innan koncession beviljas. Koncessionen

kan omfatta all slags arbetsförmedling eller vara inskränkt till vissa arter

av anställning. Annat yrkes utövande i förening med platsförmedlingsverksamhet

får ske allenast efter särskilt tillstånd av myndigheterna.

I regel skall koncessionens innehavare själv bedriva rörelsen. Vid ansökans

ingivande skall föreläggas ett reglemente, vari angives storleken och beskaffenheten

av de avgifter, som platsförmedlaren ämnar upptaga. Beviljandet eller

mottagandet av förskott ävensom framställande av fordran på säkerhets ställande

för förmedling av platser är koncessionsinneliavaren förbjudet. Reglementet

skall anslås i vederbörande affärslokal, och för ändring däri kräves samtycke av

myndigheterna. Koncessionsinuehavaren är även pliktig att på anfordran lämna

sädana uppgifter rörande sin verksamhet, som erfordras för den offentliga arbetsförmedlingens

statistik.

I ett av.styrelsen för »Reichsverband der allgemeinen Arbeitsvermittlungsanstalten

in Osterreich» utarbetat lagförslag — för närvarande under behandlinginom

eu av förbundet tillsatt kommitté — föreslås bestämmelse om att koncession

för drivande av kommissionärsrörelse icke må beviljas å orter, där offentliga

arbetsförmedlingsanstalter finnas upprättade.

I Finland har lantdagen år 1911 för sin del antagit en »förordning angående

arbetsförmedling», enligt vilken privat kommissionärsverksamhet helt och

hållet förbjudes, i det att endast kommun eller förening berättigas att såsom

näring utöva dylik verksamhet, men däremot icke enskild person, bolag eller

andelslag. I varje stad, vars mantalsskrivna befolkning överstiger 5,000 personer,

skall finnas en kommunal arbetsförmedlingsanstalt, och stad med lägre invånarantal,

köping eller landskommun är skyldig att, där sådant är av behovet påkallat,

inrätta anstalt eller tillsätta ombudsman. Arbetsförmedlingen skall vara

avgiftsfri och får icke utövas i samband med värdshus-, utskänknings- eller

annan dylik rörelse. Lagen har ännu icke sanktionerats av vederbörande högsta

myndighet, och ovisst torde vara. om den i sin nuvarande avfattning kommer

att fastställas.

I åtskilliga av Nordamerikas förenta stater har den privata kommissionärsverksamheten

underkastats laglig reglering. I Massachusetts utfärdades redan år

1869 en lag i dylikt syfte, ett exempel som i slutet av 1880- och början av

1890-talet vann mera allmän efterföljd i andra av unionens stater. Lagbestämmelserna

gingo merendels ut på att för platsförmedlare stadga tvång "till koncession

av ortsmyndiglieterna, varjämte mångenstädes de för platsförmedling utgående

avgiftsbeloppen fastställdes och straffbestämmelser infördes. Emellertid

visade sig denna lagstiftning föga effektiv, så länge ännu icke offentlig arbetsförmedling

anordnats i tillräcklig omfattning. Utgående från denna erfarenhet

hava på senare tider ett flertal stater supplerat den lagliga regleringen av den

privata förmedlingsverksamheten med införandet av offentliga anstalter. Uppslagen

härtill gavs av Ohio, som år 1890 utfärdade eu lag, vilken i första hand

var riktad mot olägenheterna hos den privata platsförmedlingen, men samtidigt

införde offentlig arbetsförmedling. Ohios exempel följdes snart av åtskilliga

andra stater; bland de sålunda antagna lagarna är särskilt den i Illinois utfär
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Behovet av

statistik över

den yrkesmässiga

kommissionärsrörelsen.

16 Andra hammarens femte tillfälliga utsJcotts utlåtande Nr 11.

dåde anmärkningsvärd. Såsom en viktig nyhet i densamma må omnämnas, att

avdelningen för sociala frågor resp. Commissioner of Labour erhållit rättighet att

utöva kontroll över den yrkesmässiga platsförmedlingen.

Helt visst blir det nödvändigt att även i vårt land åvägabringa en ingående

och tidsenlig lagstiftning på detta område i syfte att rensa bort de dåliga utväxterna

på rörelsen och därmed främja utvecklingen av eu sund arbetsförmedling

genom offentliga anstalter eller i den mån omständigheterna därtill föranleda

genom privat kommissionärsverksamhet. Förutsättningen för eu sådan mera

genomgripande lagstiftning är emellertid, att närmare kännedom kan förvärvas

om arbetsförmedlingsverksamhetens omfattning och former. Beträffande den

offentliga arbetsförmedlingen erhålles sådan kännedom genom den utförliga bokförings-

och rapportskyldighet, som de offentliga anstalterna äro underkastade.

På grundval av denna offentliggöres som bekant en regelbunden statistik, vilken

utom sin betydelse såsom belysande anstalternas verksamhet jämväl tjänar

såsom viktig kunskapskälla rörande den viktiga frågan om arbetsmarknadens

läge. Däremot saknas nästan fullständigt statistik över kommissionärsverksamheten,

ehuru denna med all sannolikhet ännu till sin omfattning överträffar den

offentliga. I vissa utländska stater har, såsom av det föregående framgår, den privata

kommissionärsverksamheten underkastats eu vidsträckt rapporteringsskyldighet.

I tvenne svenska städer, Stockholm och Göteborg, hava ock redan de lokala

behoven framtvungit åtgärder för regelbunden rapportering från privata kommissionärer.

Den sålunda åvägabragta statistiken lider emellertid av avsevärda

brister på grund av de knapphändiga föreskrifterna i 1884 ars författning angående

kommissionärernas bokföringsskyldighet. I ett den 15 december 1911

avgivet tjänstememorial har direktören för Stockholms stads statistiska kontor

sålunda erinrat, att den i § 9 av nämnda författning stadgade skyldigheten

för kommissionär att föra förteckning över personer, som genom hans försorg

vinna anställning, egentligen endast hänför sig till tillsatta platser. Emellertid

äro uppgifter även rörande lediga platser och ansökningar om arbete särdeles

viktiga, enär först därigenom en tillförlitlig översikt över förhållandet mellan

tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden kan erhållas. Saken har, framhålles

vidare i tjänstememorialet, även en reell innebörd, i det att genom en fullständigare

bokföringsskyldighet en större och måhända ej obehövlig kontroll

skulle utövas över den privata platsförmedlingen.

Med anledning härav hemställdes i nämnda memorial om sådan ändring i

författningen,

att åläggande (lämpligen vid visst äventyr) gåves kommissionär att föra

förteckningar icke blott angående tillsatta platser, utan även angående, lediga

platser och aiisölcningar om arbete (platssökande), med fördelning av de tillsatta

platserna på Stockholm och landsorten samt utlandet i huvudsak i enlighet med

ett bifogat formulär, samt

att månatliga uppgifter snarast möjligt efter varje månads slut insänoes

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra leammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

för Stockholms vidkommande till överståthållarämbetet för polisärenden samt

därifrån omedelbart tillställdes statistiska kontoret för statistisk bearbetning.

Detta tjäustememorial har, åtföljt av tillstyrkanden från styrelsen över

Stockholms stads arbetsförmedling och dess föreståndare, av statistiska kontorets

styrelse överlämnats till kollegium med framställning om vidtagande av de åtgärder

kollegium till äventyrs kan finna påkallade för ändring i 1884 års författning

beträffande kommissionärernas skyldighet att föra vissa förteckningar

och ur dessa lämna uppgifter till polismyndighet.

De i denna framställning angivna skälen äro otvivelaktigt mycket beaktansvärda.

Redan ur statistisk synpunkt är det av största vikt att erhålla fullständigare

uppgifter om den enskilda platsförmedlingen i riket, såväl för belysande

av kommissionärsrörelsens omfattning som för eu närmare kännedom om arbetsmarknadens

läge i allmänhet. Av särskild vikt måste emellertid en på dylika

uppgift6^ byggd statistik bliva för vinnande av den grundade kännedom om

kommissionärernas rörelse, som erfordras för en mera ingående lagstiftning i

ämnet.

Aven om en mera genomgripande revision av 1884 års författning ej torde Ändrade vill

böra ske, förrän genom en mera fullständig statistik närmare kännedom vunnits kor f°.r m~

om den privata kommissionärsverksamheten i riket, synes redan nu ändring böra ^mission”?"1

vidtagas i en viss punkt, däri en stadgad erfarenhet inom kollegium vunnits om Törelse^titolämpligheten

av gällande bestämmelser. " övande.

Vid upprepade tillfällen har kollegium haft att avgiva utlåtande angående

besvär i fråga om vägrat tillstånd att utöva kommissionärsrörelse, och torde här

böra framhållas den ståndpunkt kollegium intagit i förevarande fall.

Genom resolution den 18 januari 1909 hade Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Malmöhus län icke funnit skäl bifalla en anhållan om tillstånd att i

Helsingborg utöva kommissionärsrörelse med anledning därav, att i staden Helsingborg

funnes, förutom ett av staden inrättat arbetskontor, åtta kommissionärer

för anskaffande åt tjänstehjon och andra av anställning inom riket. Häröver

besvärade sig sökanden hos Kungl. Maj:t och anförde härvid, att, enär varje

kommissionskontor hade sin egen kundkrets, skulle utsikterna för arbetssökande

att erhålla anställning ökas, i samma män som nya kontor upprättades. I infordrat

utlåtande hemställde kollegium, på grund av vad Kungl. Maj:ts befallningshavande

i ärendet andragit, att Kungl. Maj:t icke måtte finna skäl att göra

ändring i den överklagade resolutionen. Genom nådig resolution den 8 oktober

1909 fann emellertid Kungl. Maj:t, enär den av Kungl. Maj:ts befallningshavande

till stöd åberopade omständigheten icke utgjorde laga skäl för avslag å den

gjorda ansökningen, skäligt att med undanröjande av den överklagade resolutionen

visa målet åter till Kungl. Maj:ts befallningshavande, som hade att uppå

anmälan ånyo företaga detsamma och därmed vidare lagligen förfara.

I ett annat besvärsmål rörande vägrat tillstånd att utöva verksamhet såsom

kommissionär hemställde kollegium i underdånigt utlåtande den 9 november 1909

om den överklagade resolutionens upphävande och ärendets återförvisande, enär

det i förevarande fall vore fråga om en arbetsförmedlingsverksamhet, som sedan

Bihang till Pulcsdagens protokoll 1913. 13 samt. 5 avd. 11 höft. (Nr 11).

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra hammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande ''Nr 11.

flera år tillbaka på ett, som det syntes, erkännansvärt sätt utövats av eu för

ändamålet bildad särskild förening, och förhållandena sålunda vore olikartade

mot dem, som förekommo i nyssnämnda besvärsmål. I anledning av nämnda

bägge besvärsmål tillät sig emellertid kollegium att dessutom anföra följande:

»Ordalagen i § 2 av förut nämnda kungörelse »Tillstånd till sådan verksamhet,

som i 1 § säges — — — — — — må ej meddelas annan än svensk

undersåte, som äger medborgerligt förtroende, råder över sig och sin egendom,

gjort sig känd för ordentlighet och i övrigt finnes lämplig ...» torde enligt

kollegii uppfattning icke ovillkorligen behöva tolkas så, att icke någon svensk

undersåte, som innehar nyssberörda egenskaper, kan förvägras det begärda tillståndet.

Kollegium har för sin del ansett, att det icke strider mot författningen,

om vederbörande myndighet vid prövandet av ansökning särskilt tager i betraktande

jämväl behovet och nyttan av ytterligare kommissionärer på platsen.

Då Eders Kungl. Maj:t emellertid synes finna denna uppfattning sakna

stöd i författningens nuvarande ordalag, anser kollegium, i synnerhet med hänsyn

till den offentliga arbetsförmedlingens alltmera framträdande betydelse, ändring

av författningen i berörda hänseende erforderlig; och har kollegium för

avsikt att i sådant syfte inom en snar framtid inkomma till Eders Kungl. Maj:t

med särskild framställning.»

I ett liknande besvärsmål rörande vägrat tillstånd att utöva kommissionärsrörelse

har kollegium sedermera i underdånigt utlåtande den 17 oktober 1911,

med hänsyn till Kungl. Maj:ts beslut i föregående likartade mål, hemställt om

den överklagade resolutionens undanröjande och målets återförvisande, i enlighet

varmed ock Kungl. Maj:t fattat beslut.

I dessa och liknande fall hava vederbörande myndigheter i orten vitsordat,

att intet som helst behov förelåge av nya kommissionskontor, utan att tillkomsten

av dylika allenast vore till skada. Uppenbart är det ock, att ju flera kontor

uppstå å eu ort, desto skarpare måste konkurrensen dem emellan bliva, desto

större svårigheten för innehavarna att existera och desto starkare lockelsen att

genom illojala medel, såsom uppmuntran till täta platsombyten, oskäligt höga

avgifters utkrävande o. s. v., skaffa ersättning för den minskade kundkretsen.

Tydligt är det ock, att tillvaron av en mängd konkurrerande kommissionskontor

verkar splittrande på arbetsförmedlingen, försvårar utjämningen mellan anbud

och efterfrågan å arbete till förfång för såväl arbetsgivare som arbetstagare samt

i det hela åstadkommer försämring av arbetsmarknaden.

Det är därför ett viktigt intresse icke blott för parterna å arbetsmarknaden,

utan ock för samhället, att ej ett alltför stort antal dylika anstalter verka vid

sidan av och i konkurrens med varandra. För de välskötta affärerna är det

ock betungande, att snart sagt vilken individ som helst skall kunna öppna dylik

rörelse.

Ett påtagligt behov föreligger sålunda av omedelbara åtgärder i syfte att

bereda myndigheterna befogenhet att vid prövning av sökt tillstånd till kommissionärsrörelses

utövande taga hänsyn ej blott till gällande bestämmelser om

den sökandes personliga kvalifikationer, utan ock till frågan, huruvida å orten

förefinnes ett verkligt behov av nya dylika anstalter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande Nr 11.

För detta ändamål torde vara lämpligt, att Konungens befallningshavande,

för så vitt icke anledning föreligger att genast avslå ansökningen, inhämtar utlåtande

av vederbörande kommunala myndighet, i Stockholm av underordnad

polismyndighet. Därvid kunna jämväl de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas

styrelser sättas i tillfälle att yttra sig över det å orten förefintliga behovet

av den rörelse, för vilken tillstånd sökes. Därjämte torde, åtminstone i vissa

fall, vara önskligt, att intresserade korporationer, såsom yrkesföreningar, föreningar

för välgörande ändamål o. d., beredas tillfälle att avgiva utlåtande.

Under hänvisning till det ovan sagda får kollegium därför i underdånighet

hemställa

dels att genom Konungens befallningshavandes försorg måtte från samtliga

inom respektive län verksamma kommissionärer för tjänstefolks anställande tillsvidare

införskaffas månatliga och enligt bifogade formulär (bil. 1) upprättade

uppgifter för varje månad angående deras verksamhet från och med 1913 års

början eller, i händelse av hinder härför, från den senare tidpunkt under år

1913, sam kan finnas lämplig, ävensom att nämnda uppgifter vartill blanketter

tillhandahållas av vederbörande ämbetsverk måtte före den 15 nästpåföljande

månad insändas till socialstyrelsen;

dels att, för möjliggörande av effektiv kontroll över att uppgifterna äro

med rätta förhållandet överensstämmande, kommissionärerna måtte åläggas att

över verksamheten föra liggare enligt bifogade formulär (bil. II) vartill blänket1

ter jämväl tillhandahållas av vederbörande ämbetsverk;

dels att § 2 andra stycket av 1884 års kungörelse angående kommissionärer

måtte utgå och i stället stadgas sålunda:

»Finnes ej anledning att genast avslå ansökningen, inhämte Konungens

befallningshavande beträffande särskilt behovet i orten av den kommissionärsverksamhet,

för vilken tillstånd sökes, utlåtande, i stad av magistrat och å landet

av kommunalnämnd.

I Stockholm inhämtas utlåtande från underordnad polismyndighet.

Därest efter prövning av samtliga på ärendet inverkande förhållanden det

sökta tillståndet beviljas, skall detta lämnas tillsvidare och kan av Konungens

befallningshavande återkallas, när omständigheterna därtill föranleda.»

Alfr. Lagerheim.

Emil Hiibner. C. L. Wsernstedt. Nils Bergsten.

Sam Larssois.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.