Betänkande, i anledning av väckt motion om åläggande för banker m. fl. att till taxeringsmyndigheterna, lämna uppgift å beloppet av insättare gottgjord ränta.
1913-02-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1913:12, Betänkande, i anledning av väckt motion om åläggande för banker m. fl. att till taxeringsmyndigheterna, lämna uppgift å beloppet av insättare gottgjord ränta.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till Riksdagens kansli den 14 februari 1913 kl. 8 e. m.
Betänkande, i anledning av väckt motion om åläggande för
banker m. fl. att till taxeringsmyndigheterna, lämna
uppgift å beloppet av insättare gottgjord ränta.
(2:a Avd.)
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, frih. C. J. Beck-Friis, Ollas A. Ericsson, Kubb.
Bäckström, Jesperson, Eriksson i Grängesberg, Byström, Larsson i Klagstorp,
Nilsson i Bonarp frih. Palmstierna, frih. Fleming, Elof Ljunggren,
Danström, Bergman, Jeansson i Kalmar, Jönsson i Revinge och Månsson.
I eu inom Andra kammaren av herr Eriksson i Grängesberg väckt
motion, nr 76, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att
Riksdagen måtte besluta sådan ändring av förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering, att banker och andra sammanslutningar
eller enskilda personer, som mot ränta emottaga penningar
till förvaltning, åläggas att till taxeringsmyndighet lämna uppgift å beloppet
av varje insättares under föregående år uppburna ränta».
Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter utskottet sig
hänvisa till motionen.
Motionärens förslag kan synas innebära en teoretiskt riktig konsekvens
av vad som redan gäller om bolags uppgiftsskyldighet i fråga
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 7 käft. (Nr 12.) 1
Utskottet.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.
om utdelning åt delägare (11 § förordningen den 28 oktober 1910
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering), och torde det
kunna antagas, att genom den föreslagna åtgärden statens och kommunens
skatteintresse skulle i många fall främjas. Hur önskvärt detta i
och för sig vore, synes dock förslagets förverkligande möta alltför stora
praktiska svårigheter. Sålunda skulle uppgiftspliktens fullgörande åsamka
särskilt de större penninginrättningarna med deras tusental av insättare
ett synnerligen betungande besvär. För att belysa omfattningen av det
arbete, som förslagets genomförande skulle ålägga bankerna, vill utskottet
meddela följande, från svenska bankföreningen mottagna
Sammandrag över antalet rsikningsliavare i svenska banker
den 31 december 1912.
Upp- och
avskr.
räkning
Löpande
räkning
Sparkasse-
räkning
Bepositions- och kapital- räkning
Summa
1. Solidariska banker
•2. Bankaktiebolag I.
3. Bankaktiebolag II.*)
Summa
16,176
44,707
3,013
921
2,417
15
239,340
631,952
49,658
163,461
172,407
12,737
419,898
851,483
65,423
63,896
3,353
920,950
348,605
1,336,804
Motionären har visserligen föreslagit, att uppgift ej skulle behöva
lämnas med avseende å räntor under ett visst minimibelopp, men oavsett
att en dylik inskränkning i viss mån skulle förringa resultatets
värde, kunde densamma möjligen föranleda den nya bestämmelsens
kringgående genom insättningarnas fördelande på flera håll. Härtill
kommer, att redan nu det uppgiftsmaterial, som stål’ taxeringsmyndigheterna
till förfogande, i vissa hithörande fall år större än att det kan
till fullo utnyttjas. Motionärens förslag skulle än ytterligare och i högst
betydande grad öka kvantiteten av detta material.
Det med motionen avsedda syftet har emellertid synts utskottet
kunna väsentligen tillgodoses på enklare sätt, nämligen så att penninginrättningar
och enskilda, som av allmänheten emottaga medel till förräntande,
förklaras skyldiga att på skriftlig anfordran av taxeringsmyndighet,
närmare bestämt taxeringsnämnds ordförande eller kronans ombud hos
prövningsnämnd, uppgiva viss skattskyldigs ränteinkomst. Härigenom
*) Mindre banker.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 3
v linnés möjlighet att i fall, där deklarant misstankes hava lämnat oriktig
eller ofullständig uppgift, kontrollera denna, och därmed synes också
det av motionären framhållna behovet i huvudsak bliva fyllt.
Stadgande härom liar synts utskottet lämpligen kunna införas
i 15 § 4 mom. ovannämnda förordning, och får utskottet alltså
hemställa,
att Riksdagen, i anledning av herr Erikssons
i Grängesberg förevarande motion. II: 76, om åläggande
för banker m. fl. att till taxeringsmyndigheterna
lämna uppgift å beloppet av in sättare gottgjord
ränta, måtte besluta, att 15 § 4 mom. förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid taxering skall erhålla följande ändrade
lydelse:
4-. mom, För taxering eljest erforderlig uppgift
skall, då begäran därom framställes, lämnas avvederbörande
ämbetsverk eller inrättning; och äga
härförutom ordförande i taxeringsnämnd och kronans
ombud hos prövningsnämnd att taga de! av sådana
hos domare eller domstol förvarade handlingar, som
i beskattningsavseende kunna tjäna till ledning, ävensom
att av enskilda, verk eller bolag'', i vilkas verksamhet
ingår inlåning från allmänheten, på skriftlig
anfordran erhålla uppgift angående viss skattskyldigs
ränteinkomst.
Stockholm den 13 februari 1913.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservationer:
av herrar Ollas A. Ericsson och friherre Fleming, vilka yrkat
avslag å såväl motionärens framställning som utskottets förslag; samt
av herr Eriksson i Grängesberg mot motiveringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.