Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående tullfrihet för visst slag av järnplåtar.

1913-02-18 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1913:15, Betänkande, i anledning av väckt motion angående tullfrihet för visst slag av järnplåtar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 februari 1913 kl. 3 e. in.

Betänkande, i anledning av väckt motion angående tullfrihet för

visst slag av järnplåtar.

(l:a Avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, frih. Trolig frih. C. J. Beck-Friis, Trapp, Eklund,

Ollas A. Ericsson, Lyckholm, Kobb, Backström, Röing, Jesperson, Eriksson i

Grängesberg, Byström, Rune, Christiernson, Nilsson i Bonarp, frih. Palmstierna,

frih. Fleming, Jeansson i Kalmar och Jönsson i Revinge.

I en inom Första kammaren av friherre Fleming väckt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion, nr 56, har motionären hemställt,

»att Riksdagen ville besluta,

1) att med rent eller tennhaltigt bly överdragna plåtar av järn

med en tjocklek av 0.2 5 millimeter och däröver till och med 0.3 millimeter

skola åtnjuta tullfrihet samt att i följd härav rubriken nr 742 i

gällande tulltaxa skall erhålla följande förändrade lydelse:

Plåtar, klippta eller oklippta:

med oädla metaller, andra än i nr 738—741 nämnda, eller deras

legeringar överdragna, även om de äro korrugerade:

a. med rent eller tennhaltigt bly överdragna av högst 0.3

millimeters tjocklek .......................................... frja

b. andra............................................................... 100 kg!"7 kr.’

och, tor den händelse ovan under punkt 1) gjorda hemställan varder av

Riksdagen bifallen,

2) att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att tullen å med rent

eller tennhaltigt bly överdragna plåtar av järn med en tjocklek av 0.2 5

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 10 käft. (Nr 15.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

millimeter och däröver till och med 0.3 millimeter må även för tiden

till innevarande års slut upphävas.»

Ifråga om motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Sedan på sätt motionären erinrat 1912 års Riksdag beslutat, att

med rent eller tennhaltigt bly överdragna plåtar av järn av mindre

tjocklek än 0.2 5 millimeter — enligt 1911 års tulltaxa belagda med tull

av 7 kronor för 100 kilogram — skulle vara tullfria, utfärdades härom

kungl. kungörelse den 1 mars 1912.

Det framgår av den skrivelse (nr 20), varigenom Riksdagen för

Kungl. Maj:t anmälde sitt nyssnämnda beslut, att detsamma fattats med

hänsyn till tändsticks-, karbid- och kloratindustrierna, vilka för emballering

särskilt av för export avsedda varor visats vara i behov av plåtar

av angivna tjocklek.

Motionären har nu gjort gällande, att det med tullfriheten avsedda

ändamålet endast delvis ernåtts. Från sakkunnigt håll hade nämligen

meddelats, att den för förpackningsändamål vanligen använda plåten

visserligen vore avsedd att hava en tjocklek av 0.2 2 millimeter, men att

på grund av svårigheten att tillverka plåtar av ifrågavarande slag, som

överallt hölle samma tjocklek, det ofta hände, att plåtarna på ett eller

annat ställe finge en tjocklek, som uppginge till eller överstege 0.2 5

millimeter. Härigenom komme plåten att draga en tull av 7 kronor för

100 kilogram. I avsikt att den åsyftade tullfriheten måtte bliva fullt

effektiv, har motionären framställt sitt förslag, att tullfriheten skulle

gälla plåtar av högst 0.3 millimeters tjocklek.

Att erfarenheten redan visat, hurusom den av förra årets Riksdagbestämda

dimensionsgränsen för förblyade plåtars tullfrihet är för låg,

finner utskottet bestyrkt genom en av Gävle handelskammare till generaltullstyrelsen

ingiven skrift, vilken av chefen för finansdepartementet,

till vilken styrelsen med eget yttrande överlämnat densamma, ställts till

utskottets förfogande. I berörda skrift har handelskammaren, med anförande

av liknande skäl som dem motionären åberopat, gjort framställning

i enahanda syfte som ...motionen avser. Visserligen har generaltullstyrelsen,

som icke hade sig bekant, att ifrågavarande dimensionsgräns

varit föremål för erinran från andra tullplatser än den, handelskammarens

skrivelse avsåg, icke ansett den gjorda framställningen innebära

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15. 3

tillräcklig- anledning för Kungl. Maj:t att till Riksdagen avgiva förslag

i ämnet, men styrelsen liar icke mot förslaget anfört principiella skäl.

Några sådana torde icke heller föreligga. Då förblyade plåtar

asatts ovanberörda tullsats av 7 kronor för 100 kilogram, skedde det i

avsikt att skydda den inhemska tunnplåtstillverkningen. Detta skäl för

tullsatsen ansågs, enligt vad nästlidet års Riksdag i sin omförmälda

skrivelse uttalade, icke innebära tillräcklig anledning att bibehålla tullen

för plåtar av mindre tjocklek än 0.2 5 millimeter, alldenstund dessa icke

i nämnvärd grad vore föremål för tillverkning inom landet. Lika litet

torde_ den nu ifrågasatta utsträckningen av tullfriheten böra möta betänkligheter

med hänsyn till den inhemska tunnplåtstillverkningen, då

denna, såvitt utskottet kunnat inhämta, icke heller i avsevärd män omfattar

plåtar av de tjockleksgrader, till vilka tullfriheten enligt motionärens

förslag skulle utsträckas.

o Att dimensionsgränsen för förblyade plåtars tullfrihet kan höjas,

därpå tyder också den omständigheten, att svartplåt är tullfri, då dess

tjocklek icke uppgår till 0.3 millimeter. Någon anledning att bibehålla

en lägre gränssiffra för förblyade plåtars tullfrihet torde icke förefinnas,

sedan det blivit påvisat, att det med denna tullfrihet avsedda syftet

icke kan med den nuvarande siffran fullt tillgodoses. Och då det såväl

av motionären som i Gävle handelskammares ovanberörda skrivelse vitsordats,

att förblyade plåtar, som importeras för förpackningsändamål,

kunna på sina ställen hava en tjocklek uppgående till 0.3 millimeter,

finner utskottet det stå i full överensstämmelse med den tanke, som

låg till grund för 1912 års Riksdags beslut, att låta tullfriheten omfatta

jämväl sistnämnda tjockleksgrad.

Vad utskottet sålunda anfört torde även innefatta skäl för att, i

enlighet med motionärens förslag, den ifrågasatta tullfriheten snarast

möjligt träder i kraft.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning av friherre Flemings

förevarande motion I: 56, besluta,

1) att med rent eller tennhaltigt bly överdragna

plåtar av järn med en tjocklek av högst 0.3 millimeter

skola åtnjuta tullfrihet samt att i följd härav rubriken

nr 742 i gällande tulltaxa skall erhålla följande förändrade

lydelse:

Plåtar, klippta eller oklippta:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

med oädla metaller, andra än i nr 738—741

nämnda, eller deras legeringar överdragna,

även om de äro korrugerade:

a. med rent eller tennhaltigt bly över
dragna

av högst 0.3 millimeters tjocklek

......................................................... fria.

b. andra .............................. 100 kg. 7 kr.

och, för den händelse ovan under punkt 1) gjorda hemställan

varder av Riksdagen bifallen,

2) att i skrivelse till Kungl. Maj:t, med tillkännagivande

av sitt sålunda fattade beslut, anhålla,

att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt förordna om

beslutets trädande i kraft.

Stockholm den 18 februari 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:35 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående tullfrihet för visst slag av järnplåtar. s. 1 i texten