Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående tull och skatt å socker m. in.

1913-03-07 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1913:21, Betänkande, angående tull och skatt å socker m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21,

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den 7 mars 1913 kl. 2 e. m.

Betänkande, angående tull och skatt å socker m. in.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Vennersten, frih. Trolle, frih. C. J. Beck-Friis,

Trapp, Eklund, Ollas A. Ericsson, Kobb, Antonsson, Bäckström, Rökig,

Jesperson, Eriksson i Grängesberg*), Byström, Rune, Larsson i Klagstorp,

Nilsson i Bonarp, frih. Palmstierna, frih. Fleming och Källman.

*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.

Genom proposition, nr 35, av den 31 januari 1913, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen att besluta

y>dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola från och med den

1 januari 1914 utgöra följande belopp för kilogram, nämligen:

å socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krossat eller pulverisera! socker, 10 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än nr 18 av den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 10 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än samma standardnummer,

även om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 7 öre;

å sirap och melass 5 öre;

dels ock'' att den i § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande

varor den 9 juni 1911 under vissa villkor medgivna restitution av tullmedlen

vid utförsel sjöledes från stapelstad av raffinerat socker, topp-,

kandi- och kak-, vilket tillverkats inom riket av utländskt råämne,

skall utgå från och med den 1 januari 1914 med 7.5 öre för kilogram

sådant socker.»

Vidare har i en till Riksdagen avlåten proposition, nr 43, likaledes

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 15 käft. (Nr 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

av den 31 januari 1913, vilken tillika hänvisats till bevillningsutskottet,

Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid förenämnda proposition,

nr 35, fogade utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 11 oktober

1907 angående beskattning av socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,

skall, på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande

till fritt bruk erläggas skatt med 16 öre för varje kilogram.

För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna

i Östergötland och Västergötland samt på Öland och utlämnas till fritt

bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i

Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår dock skatten under

tiden till 1918 års utgång med 13 öre för varje kilogram; ägande

Kungl. Maj:t att meddela behövliga kontrollföreskrifter.

För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas tull

enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och

maltsocker (maltos) samt ej heller sirap eller melass, i vilka sockerhalten

är mindre än sjuttio procent av torrsubstansens vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation, därest icke kontrollstyrelsen

på framställning av tillverkaren förordnar, att sockerhalten

skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t vill meddela,

gjorts till förtäring av människor obrukbart (denaturerats), erlägges

ej skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.

Beträffande motiveringen till nu återgivna förslag tillåter sig utskottet

hänvisa till såväl det vid propositionen nr 35 i utdrag fogade

statsrådsprotokollet över finansärenden för den 31 januari 1913 som den

samma proposition vidhäftade, av tillkallade sakkunniga inom finansdepartementet

verkställda utredningen rörande sockerindustri och sockerbeskattning

i Sverige samt Danmark och Tyskland.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 3

I sammanhang med berörda kungl. propositioner har utskottet till

behandling förehaft följande inom Riksdagen väckta, till bevillningsiitskottet

likaledes hänvisade motioner rörande hithörande frågor, nämligen

inom Första kammaren: nr 100 av herr Stadener, nr 103 av herr

af Ekenstam med instämmande av fem andra av kammarens ledamöter,

nr 104 och nr 105 av herr Swartz, nr 106 av friherre Johan Beck-Friis och

greve Bosse med instämmande av ytterligare en ledamot och nr 107 av

herr Cedercrantz jämte sju andra av kammarens ledamöter, samt inom

Andra kammaren: nr 253 av friherre Balmstierna, nr 254 av herr Nilsson

i Tånga, nr 256 av herr Hamrin, nr 258 av herr Bålsson, nr 262 och

263 av herr Lindman, nr 264 av herr Andersson i Skivarp med instämmande

av tre andra av kammarens ledamöter, nr 269 av herr

Vahlquist, nr 270 av herr von Hofsten jämte sex andra ledamöter av

kammaren, nr 271 av herr Andersson i Fallsberg tillika med ytterligare

fyra av kammarens ledamöter och nr 272 av herr Karlsson i Fjöl.

Uti ifrågavarande motioner yrkas:

i motionen IT: 253 (av friherre Palmstierna):

»att Riksdagen med anledning av nämnda proposition måtte besluta:

1) dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola från och med

den 1 januari 1914 utgöra följande belopp för kilogram, nämligen:

a socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krossat eller pulveriserat socker, 9 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än nr 18 av den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 9 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än samma standardnummer,

även om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 6 öre;

2) dels '' att den i § 13 i förordningen med tulltaxa inkommande

varor den. 9 juni 1911 under vissa villkor medgivna restitution av tullmedlen

vid utförsel sjöledes från stapelstad av raffinerat socker, topp-,

kandi- och kak-, vilket tillverkats inom riket av utländskt råämne, skall

utgå från och med den 1 januari 1914 med 6.5 öre för kilogram sådant socker;

3) dels ock att i motiveringen för i punkt 1 angivet beslut uttala,

att tullsatserna å socker, raffinerat, alla slag, samt oraffinerat, till färgen

icke mörkare än nr 18 av den i världshandeln gällande holländska

standard, ytterligare skall nedsättas 1 januari 1915 med 2 öre, 1 januari

1916 med 1 öre, 1 januari 1917 nied 1 öre, 1 januari 1919 med 1

öre och 1 januari 1921 med 1 öre, allt per kilogram, samt att tullsatserna

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än nämnda standardnummer,

ytterligare skall nedsättas 1 januari 1915 med 1 öre, .1 januari 1916

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

med 1 öre, 1 januari 1917 med 0.5 öre, 1 januari 1919 med 0.5 öre

och 1 januari 1921 med 0.5 öre, allt per kilogram.»

i motionerna I: 100 (av herr Stadener) och II: 258 (av herr Pålsson):

»att Riksdagen, under förutsättning att Svenska sockerfabriksaktiebolaget

åtager sig att ensamt bära den minskning i inkomst, som kan

bliva en följd av tullnedsättningen, och träffar överenskommelser om

förnyande av förut gällande kontrakt med sina betodlare för fem år framåt

från och med den 1 januari 1914, må besluta,

dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola från och med den

1 januari 1914 utgöra följande belopp för kilogram, nämligen:

å socker, raffinerat,’ alla slag, såsom topp-, kandi- och kaksocker

samt krossat eller pulverisera! socker, 12 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än nr 18 av den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 12 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än samma standardnummer,

även om varan kommer i upplöst eller flytande tillstånd, 9 öre;

å sirap och melass 5 öre;

dels ock att den i § 13 i förordningen med tulltaxa för inkommande

varor den 9 juni 1911 under vissa villkor medgivna restitution

av tullmedel vid utförsel sjöledes från stapelstad av raffinerat socker,

topp-, kandi- och kaksocker, vilket tillverkats inom riket av utländskt

råämne, skall utgå från och med den 1 januari 1914 med 9.5 öre för

kilogram sådant socker;»

i motionerna I: 104 (av herr Swartz) och II: 263 (av herr Lindman):

»att, för den händelse Riksdagen beslutar nedsätta gällande tull å

socker, Riksdagen i samband därmed måtte besluta sådan ändrad lydelse

av 1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av

socker, därom bevillningsutskottet torde avgiva närmare förslag, att

skatten å raffinadsocker ökas med samma belopp, varmed tullen å detsamma

nedsättes;» *

i motionen II: 256 (av herr Hainrin):

»att Riksdagen ville besluta, att för socker, som inom riket till fritt

bruk utlämnas från och med den 1 januari 1914, skall betalas en skatt

av 14 öre per kilogram;»

i motionerna I: 106 (av friherre Johan Beck-Fris och greve Posse)

och II: 269 (av herr Vahlquist):

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 5

»att, om Riksdagen beslutar sockertullens sänkning, skattesatsen å

socker, tillverkat vid fabrikerna i Lidköping, Linköping och Mörbylånga,

måtte under femårsperioden 1914—1918 nedsättas med lika många öre,

under 13 öre, som tullsänkningen under samma tidsperiod kan komma

att omfatta;»

i motionen II: 271 (av herr Andersson i Fallsberg m. fl.):

»att Riksdagen måtte besluta, att under femårsperioden 1914—1918

fabrikerna Lidköping, Linköping och Mörbylånga måtte för vid dem

tillverkat socker åtnjuta nuvarande skattelindring, utgörande 3 öre per

kilogram, samt att, för den händelse Riksdagen beslutar nedsättning

av gällande tull, skatten därjämte måtte sänkas med det belopp, tullsatsen

å socker under samma tid nedsättes;»

i motionerna I: 107 (av herr Cedercrautz m. fl.) och II: 270 (av

herr von Hofsten m. fl.):

»att Riksdagen måtte med avslag å Kung!. Maj:ts nådiga proposition

nr 35 om sänkning av tullen å socker bifalla Kungl. Maj:ts nådiga

proposition nr 43 att skatten för vid fabrikerna i Lidköping, Linköping

och Mörbylånga tillverkat socker måtte utgå med 13 öre per kilogram

under fem år från och med den 1 januari 1914;»

i motionerna 1: 103 (av herr af Ekenstam) och II: 264 (av herr

Andersson i Skivarp): »att Riksdagen ville besluta:

dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola fortfarande från

och med den 1 januari 1914 utgöra följande belopp för kilogram,

nämligen:

å socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt

krossat eller pulveriserat socker, 14 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än nr 18 av den i

världshandeln gällande holländska standard, likaledes 14 öre;

å socker oraffinerat, till färgen mörkare än samma standardnummer,

även om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 9 öre;

å sirap och melass 10 öre;

dels ock att tulltaxans nu gällande bestämmelser för restitution

av tullmedel under vissa förutsättningar må lämnas orubbade;»

i motionerna I: 105 (av herr Svvartz) och II: 262 (av herr Lindman):

»att Riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förslag att nedsätta tullen

å sirap till 5 öre;»

s. 6 Kontrollera mot PDF

Sockertullen.

Utskottet.

6 Bevillning sutskottets betänkande Nr 21.

i motionen II: 272 (av herr Karlsson i Fjäl):

»att Riksdagen må besluta, att, därest den i Kungl. Maj:ts nådiga

proposition nr 35 föreslagna nedsättningen av tullen å socker vinner

Riksdagens bifall och i anledning därav de bestämmelser, som för närvarande

reglera priset å vitbetor mellan Svenska sockerfabriksaktiebolaget

och dess betodlare, undergå sådan förändring, att likviden för betorna

sänkes, genom förändring av lydelsen av 1 § i förordningen den 11

oktober 1907 angående beskattning av socker må bestämmas, att tillverkningsavgiften

för inom landet tillverkat socker skall höjas med ett

mot nämnda sänkning av den för betorna utgående betalning svarande

belopp;»

i motionen II: 254 (av herr Nilsson i Tånga):

»att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl.

Maj:t ville taga i övervägande, huruvida icke eu legal reglering av

priset å sockerbetorna,'' verkställd av en på grund av statsmaktens beslut

tillsatt nämnd, bör åstadkommas, samt, för den händelse Riksdagens medverkan

påkallas, för Riksdagen framlägga de förslag, vartill eu utredning

i ärendet kan föranleda».

Beträffande motiveringarna till de olika motionerna får utskottet

hänvisa till själva motionerna.

Utskottet tillåter sig att bringa i erinran, hurusom, sedan 1908

års Riksdag beslutat en successiv förhöjning av skatten å socker under

åren 1909—1913, under förutsättning att en mot skatteförhöjningen

svarande successiv nedsättning av tullen å socker komme till stånd,

sistnämnda tull, som år 1908 uppgick per kilogram till 17 öre för

raffinad och därmed likställt slag av råsocker samt 11.7 5 öre för annat

råsocker, blivit av Riksdagen nedsatt på sådant sätt, att de respektive

tullsatserna utgjort under åren 1909—1911 15 och 10 öre, under år

1912 14.5 och 9.5 öre samt från och med ingången av år 1913 utgöra

14 och 9 öre, allt för kilogram räknat.

I nyssberörda proposition (nr 35) har Kungl. Maj:t nu föreslagit,

bland annat, ytterligare nedsättning från och med den 1 januari 1914

av tullsatsema å socker till 10 öre för raffinad och därmed likställt

råsocker samt 7 öre för annat råsocker.

De av Kungl. Maj:t nu föreslagna nedsättningarna av tullsatserna

å socker hava till syfte att nedbringa marknadspriset å en för befolk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 7

ningen i vårt land nödvändig konsumtionsartikel. Detta syfte finner utskottet

vara synnerligen behjärtansvärt.

Kungl. Maj:t har utgått från den förutsättningen, att de i propositionen

föreslagna nedsättningarna i tullen på socker skulle kunna

genomföras utan att därmed behövde följa någon minskning i de mellan

svenska sockerfabriksaktiebolaget och betodlarna avtalade prisen på

betor. Sedan denna proposition avlämnats, hava emellertid förhållanden

framkommit, vilka antyda, att svårigheter i detta stvcke skulle

uppstå, om Kungl. Maj:ts förslag oförändrat bleve av Riksdagen godkänt.

Senast gällande aAfial mellan svenska sockerfabriksaktiebolaget

å ena sidan och Skånes betodlareförening å den andra utgick med år

1912. Enligt vad känt är, hava under senaste tid förhandlingar förts

mellan sockerbolaget och nämnda organisation för betodlarna angående

nytt avtal. Därvid lärer hava visat sig, att en för båda parterna antaglig

uppgörelse icke kunnat åstadkommas annat än under förutsättning

av vissa modifikationer i Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag.

Utskottet måste anse det vara av största vikt, icke blott för jordbruket

i vidsträckta delar av vårt land utan även i allmänhet för hela vårt

ekonomiska liv, att en sådan överenskommelse kommer till stånd, genom

vilken dels vitbetsodlingen må kunna utan avbrott bedrivas och dels

tillverkningen av socker inom landet må kunna ostört fortgå. Under

sådana förhållanden har utskottet, utan att ingå på frågan, huruvida de

av Kungl. Maj:t föreslagna tullsatserna i och för sig kunna anses väl

avvägda, funnit sig böra hemställa om vissa jämkningar i Kungl. Maj:ts

proposition.

Dessa jämkningar böra enligt utskottets mening icke avse den

till grund för propositionen liggande principen, att tullsatserna, så långt

detta är konstitutionellt möjligt, regleras för viss tid framåt, vilken

princip även enligt utskottets mening är till gagn ej blott för sockerindustrien,

som därigenom kan för denna tid inrätta sig efter sagda

reglering, utan även för betodlarna, som endast på så sätt torde kunna

för samma tid vinna trygghet för ett fast pris på betorna.

Vid övervägande av nu framlagda synpunkter har utskottet stannat

vid att för år 1914 föreslå en tullsats för raffinadsocker, som departementschefen

_ enligt vad hans yttrande till statsrådsprotokollet giver vid

handen, varit betänkt på att upptaga såsom sitt förslag, nämligen 11

öre. Häremot torde en sänkning av råsockertullen till 8 öre närmast svara.

Utskottet vill tillika såsom sin mening uttala, att sänkning av

tullsatserna å socker bör äga rum under tiden intill utgången av år

1918 enligt följande plan:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande

Nr 21.

År

1914 1916

1918

Tullsats, öre för kilogram raffinad

11 10.5

10

» » » » råsocker

8 7.5

7

Vad utskottet sålunda föreslagit och uttalat vilar på den förutsättningen,

att — förutom det att nämnda överenskommelse mellan sockerbolaget

och betodlarna givetvis till fullo iakttages under den tid, som

dessa tullsatser avse — sockerbolaget icke skall genom anordningar i

fråga om försäljningen av socker eller på annat sätt av konsumenterna

uttaga något av den prisskillnad, som uppkommer genom tullsänkningen.

Utskottet förväntar även, att icke genom bolagets åtgöranden

betodlingen må bringas att upphöra inom de områden, från vilka nu

betor levereras till nämnda bolags fabriker.

Socker- I ovanberörda, av herr Hamrin väckta motion II: 256, har såsom

beskatt- redan nämnts föreslagits, att för socker, som inom riket till fritt bruk

ninflen- utlämnas, skall betalas en skatt av 14 öre för kilogram; och har motio
Motioner.

nären med den grunda föreslagna nedsättningen av sockerskatten med

2 öre för kilogram avsett att åstadkomma en ytterligare sänkning av

det inhemska marknadspriset på socker till förmån för konsumenterna.

Då emellertid en sådan nedsättning av skatten å socker kan beräknas

komma att för statsverket medföra en minskad inkomst av omkring

2,500,000 kronor om året, har utskottet av statsfinansiella skäl ansett

sig icke böra tillstyrka bifall till motionärens hemställan.

Vidare har i motionerna I: 104 och II: 263 av herrar Swartz och

Lindman föreslagits, att, för den händelse Riksdagen beslutar nedsätta

tullen å socker, i samband därmed måtte beslutas, att skatten å raffinadsocker

skall ökas med samma belopp, varmed tullen å detsamma nedsättes.

Utskottet, som enligt vad av det föregående framgår, anslutit

sig till det syfte, som ligger till grund för den kungl. propositionen,

nämligen beredande av en fördel för sockerkonsumenterna i vårt land,

har, då denna fördel skulle genom den av motionärerna ifrågasatta skattehöjningen

bortelimineras, icke kunnat tillstyrka bifall till vad i berörda

motioner hemställts.

Sockermun- Då 1908 års Riksdag fattade beslut om höjning av sockerskatten

strien i öster- fdr tiden 1909—1913, bestämde Riksdagen tillika, att höjningen icke

Tandmmttå skulle gälla för det socker, som tillverkades vid de redan anlagda råöiand.

sockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland samt vid den da under

anläggning varande råsockerfabriken på Öland och utlämnades till fritt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 9

bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i

Lidköping efter där verkställd raffinering, utan skulle för sådant socker

skatten fortfarande intill utgången av år 1913 utgå med 13 öre för

kilogram. I den skrivelse, varigenom Riksdagen för Kungl. Maj:t anmälde

. sina beslut rörande sockerbeskattningen, angavs avsikten med

skattelindringen vara att stödja icke blott de industriella företag, som

visats vara i behov av en dylik hjälp, utan även jordbruket i de provinser,

där fabrikerna vore belägna.

rrustutredningskommitterade hava i sitt betänkande meddelat resultaten

av en av dem verkställd undersökning av sockerindustriens och

betodlingens nuvarande läge i Öster- och Västergötland samt på Öland

och uttalat den uppfattningen, att en fortsatt undantagsställning för ifrågavarande

industri skulle visa sig vara en för ringa och betydelselös hjälp

i industriens nuvarande belägenhet och med den framtida utveckling,

som kunde för densamma beräknas. Kommitterade hava därför ansett, att

fortsatt skattelindring för ifrågavarande fabriker, vilka i utredningen

sammanförts under benämningen Lidköpingsgruppen, icke borde ifrågakomma.

Därvid ha kommitterade oförbehållsamt uttalat, att föga hopp

funnes för att berörda företag skulle med de från och med 1914 års

ingång av kommitterade ifrågasatta ändringarna i tull och skatt å socker

kunna för framtiden fortbestå.

Chefen för finansdepartementet har enligt det vid propositionen

nr 35 fogade statsrådsprotokollet uttalat sin anslutning i huvudsak till

vad kommitterade anfört i fråga om Lidköpingsgruppens fabriker. Med

hänvisning till att dessa enligt kommitterades förslag skulle komma att

samtidigt drabbas av den dubbla belastningen av sänkt tull och ökad

beskattning å socker och under framhållande, att utredningens siffror

beträffande betodlingens utveckling syntes visa, att denna särskilt i

Östergötland och även på Öland under de sista åren befunnit sig i en

anmärkningsvärt rask uppåtgång, har emellertid departementschefen

uttalat, att billigheten fordrade, att den i berörda provinser bedrivna

sockerindustrien bereddes ett för densamma avpassat rådrum att lämpa

sig efter de nya förhållandena. Av sådan anledning föreslås i den

jämväl nu till behandling föreliggande propositionen nr 43 att, under

förutsättning av bifall till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om sänkning

av sockertullen, den nuvarande skattelindringen för Lidköpingsgruppens

fabriker måtte få fortbestå under ytterligare fem år eller till utgången

av år 1918.

På sätt i början av detta utskottets betänkande utförligare angivits,

bär beträffande nu förevarande ämne i skilda motioner föreslagits, dels

Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 7 samt. 15 höft. (Nr 21.J 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

att med bibehållande av nuvarande tullsatser för socker Ivungl. Maj:ts

nyss angivna förslag måtte bifallas, dels ock att, under förutsättning av

tullens nedsättande, skatten måtte nedsättas med lika många öre under

13 öre, som tullsänkningen kunde komma att omfatta.

Då utskottet nu går att yttra sig rörande frågan om fortsatt skattelindring

för sockerindustrien i Östergötland och Västergötland ^samt på

Öland, vill utskottet till en början erinra om och angiva sin ståndpunkt

till ett uttalande av 1908 års Riksdag i dess ovanberörda skrivelse. Utskottet

åsyftar den punkt i berörda skrivelse, däri Riksdagen gav uttryck

åt den meningen, att efter utgången av den tid, för vilken nedsättning

av sockerskatten då beviljades, vidare skattelindring icke borde ifrågakomma.

Det synes utskottet uppenbart, att detta uttalande icke bör

anses äga tillämpning beträffande frågan om skattelindring, sådan, densamma

nu föreligger. Under förutsättning av Riksdagens bifall till en

nedsättning av sockertullen inträda nämligen helt andra förutsättningar

för frågans bedömande än de, från vilka 1908 års Riksdag torde hava

kunnat utgå. Det blir då icke längre fråga om, huruvida åt berörda

fabriker fortfarande bör beredas samma gynnade ställning, som de intagit

under den med innevarande år utlöpande femårsperioden, utan

frågan blir, huruvida verkningarna av en tullnedsättning och därav följande

sänkta priser å socker böra för dessa fabriker mildras genom

fortsatt skattelindring.

Då man torde kunna utgå från, att ifrågavarande industri icke är

i stånd att motstå påfrestningen av samtidigt inträdande tullnedsättning

i enlighet med utskottets förslag och höjning av hittillsvarande skattesats

med 3 öre för kilogram, har det synts utskottet, att avgörandet

av, huruvida nedsättning av skattesatsen fortfarande skall medgivas eller

icke, bör bliva beroende av svaret på frågan, huruvida de hittills vunna

resultaten tydligt giva vid handen, att, även under förutsättning av

fortsatt skattelindring, ifrågavarande industri och betodling icke rimligen

kunna antagas gå en gynnsammare utveckling till mötes. Utskottet.har

funnit den inom finansdepartementet förebragta utredningen icke

lämna stöd för en fullt så pessimistisk uppfattning. De av kommittén

anförda siffrorna utvisa för de senaste åren obestridligen ett framåtskridande.

Intrycket härav har för utskottet vunnit ytterligare stöd

genom åtskilliga från fabrikerna utskottet tillhandakomna sifferuppgifter

beträffande betodlingens och industriens utveckling, vilka uppgifter,

om de än icke kunnat av utskottet i detalj granskas, dock synts

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 11

kunna tillmätas värdet av ett vitsord om en särskilt under åren 1910

—1912 avsevärd uppåtgång.

Härtill kommer, att ett av de syften, vilka 1908 års Riksdag avsåg

att främja genom skattelindringen, nämligen att stödja jordbruket

i de provinser, där ifrågavarande fabriker äro belägna, med fog kan

anses vara nått i högre grad än hithörande siffror utvisa. Det är nämligen

att beakta, att betodlingen ingår i en växtföljd, som i allmänhet

torde omfatta 6 eller 7 år, och att den areal, som drager fördel av

betkulturen, sålunda är 6 å 7 gånger så stor som den för den samtidiga

betodlingen angivna.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra

tillstyrka, att fortsatt nedsättning av skattesatsen å socker beredes sockerindustrien

i Östergötland och Västergötland samt på Öland.

Då det slutligen gällt att se till, huruvida tillräckliga skäl föreligga

att utöver den av Kungl. Maj:t föreslagna skattelindringen medgiva

ytterligare nedsättning i anledning av härom i motionsväg gjorda

framställningar, har utskottet funnit sig böra stanna vid Kungl. Maj:ts

förslag. Det skäl, som för utskottet varit bestämmande för tillstyrkandet

av fortsatt skattelindring, nämligen att staten icke synes böra samtidigt

med nedsättning av sockertullen undandraga de av staten hittills gynnade

fabrikerna den hjälp, som skattelindringen innebär, bar icke synts kunna

åberopas såsom stöd för en nedsättning av skatten till lägre belopp än

det nu gällande. Mot en sådan nedsättning talar också enligt utskottets

mening det avgörande skälet, att det icke synes tillrådligt, att Riksdagen

tager ett ytterligare steg i den tullpolitiska riktning, som betecknas därav

att en viss del av en industri beredes en särskilt gynnad ställning.

Såsom stöd för förslaget om sänkning av tullen å sirap och Sirapstuiie».

melass från nuvarande 10 öre till 5 öre för kilogram har i den kungl.

propositionen anförts, bland annat, följande. Sirapen utgjorde utan

tvivel särskilt för de mindre bemedlade en viktig hushållsartikel och

torde i ej ringa utsträckning användas såsom surrogat för det väsentligt

dyrare sockret. Då den övervägande delen av den i Sverige konsumerade

sirapen utgjordes av importerad vara, hade tullen sin förnämsta

betydelse såsom finanstull. Emellertid hade densamma även karaktär

av skyddstull för inhemsk sirapsproduktion. Men något särskilt tullskydd

syntes ej vara av nöden för denna inom landet bedrivna tillverkning,

enär det skydd, som genom sockerlagstiftningen givits den för sirapens

framställning erforderliga råvaran, kunde anses utgöra ett även för

sirapstillverkningen fullt tillräckligt skydd. Den inhemska sirapstill
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

verkningen, vilken bedreves allenast av svenska sockerfabriksaktiebolaget,,

syntes för övrigt vara av en blott oväsentlig omfattning och icke äga

någon egentlig betydelse för nämnda företags drift. Av hänsyn till

statens finansiella intressen hade emellertid i propositionen ej föreslagits

tullens borttagande utan allenast dess nedsättande med halva beloppet.

Av de siffror, som i propositionen meddelats rörande inhemsk

produktion samt import av sirap under åren 1907—1911, har framgått,

att under berörda tidsperiod införts — importen äger rum huvudsakligen

från England, till en mindre del från Amerika — i medeltal 14,969 ton

sirap om året, medan den årliga tillverkningen inom landet av samma

vara under åren 1909 — 1911 uppgått till 1,500—2,000 ton. Under år

1912 lär produktionen hava närmat sig 3,000 ton. Den inhemska

sirapsproduktionen har sålunda icke nått någon större utveckling, och

torde, enligt erhållna upplysningar, även med bibehållande av det nuvarande

tullskyddet den möjligheten vara utesluten, att den svenska

sockerindustrien skulle bliva'' i stånd att ens tillnärmelsevis tillgodose

den inhemska konsumtionens behov av sirap.

Då tullskyddet för sirap sålunda icke kan anses vara av någon

egentlig betydelse för den svenska sirapstillverkningen och då dessutom

sockerindustrien, som driver densamma, även med de av utskottet föreslagna

reducerade tullsatserna, måste anses för sin produktion åtnjuta

ett fullt tillräckligt tullskydd, finner utskottet att ur synpunkten av

industriens intressen intet hinder möter för den föreslagna tullnedsättningen.

Å andra sidan måste densamma för konsumenterna tillmätas

en icke ringa betydelse, så mycket mera avsevärd som sirap såsom

konsumtionsartikel huvudsakligen ingår i de mindre bemedlades hushåll,

varför en nedsättning av tullen på föreslaget sätt skulle komma särskilt

den fattigare befolkningen till godo.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet ansett sig böra

biträda Kungl. Maj:ts förslag om en nedsättning av tullen å sirap och

melass till 5 öre för kilogram.

Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får bevillningsutskottet

hemställa,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts proposition, nr 35, angående förändring av tullsatserna

å socker och sirap m. in., icke kunnat oförändrad

bifallas, måtte besluta,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

dels att tullsatserna å nedannämnda varor skola

från och med den 1 januari 1914 utgöra följande

belopp för kilogram, nämligen:

å socker, raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandioch

kak- samt krossat eller pulveriserat socker, 11 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen icke mörkare än

nr 18 av den i världshandeln gällande holländska

standard, likaledes 11 öre;

å socker, oraffinerat, till färgen mörkare än

samma standardnummer, även om varan inkommer i

upplöst eller flytande tillstånd, 8 öre;

å sirap och melass 5 öre;

dels ock att den i § 13 i förordningen med tulltaxa

för inkommande varor den 9 juni 1911 under

vissa villkor medgivna restitution av tullmedlen vid

utförsel sjöledes från stapelstad av raffinerat socker,

topp-, kandi- och kak-, vilket tillverkats inom riket

av utländskt råämne, skall utgå från och med den 1

januari 1914 med 8.5 öre för kilogram sådant socker;

2:o) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

proposition nr 43, måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen

den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas

eller dit införes, skall, på sätt i denna förordning

närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till fritt

bruk erläggas skatt med 16 öre för varje kilogram.

För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda

råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland

samt på Öland och utlämnas till fritt bruk antingen

omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet

i Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår dock

skatten under tiden till 1918 års utgång med 13 öre

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

för varje kilogram; ägande Kungl. Maj:t att meddela

behövliga kontrollföreskrifter.

För socker, som till riket införes, skall därjämte

erläggas tull enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker

(glykos) och maltsocker (maltos) samt ej heller sirap

eller melass, i vilka sockerhalten är mindre än sjuttio

procent av torrsubstansens vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation,

därest icke kontrollstyrelsen på framställning av tillverkaren

förordnar, att sockerhalten skall bestämmas

genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl.

Maj:t vill meddela, gjorts till förtäring av människor

obrukbart (denaturerats), erlägges ej skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari

1914;

samt

3:o) att de i detta betänkande omförmälda motionerna
a)

I: 100 av herr Stadener,

b) I: 103 » » af Ekenstam,

c) I: 104 » » Swartz,

d) I: 105 » » Swartz,

c) I: 106 » herrar friherre Johan Beck-Friis

och greve Posse,

f) I: 107 av herr Cedercrantz m. fl.,

g) II: 253 » » friherre Palmstierna,

h) II: 256 » » Hamrin,

i) II: 258 » » Pålsson,

k) II: 262 » n Lindman,

l) II: 263 » » Lindman,

m) II: 264 » » Andersson i Skivarp,

n) II: 269 » » Vahlquist,

o) II: 270 » )) von Hofsten m. fl. samt

p) II: 271 » » Andersson i Fallsberg m. fl.

måtte anses besvarade genom vad utskottet här

ovan hemställt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

I anledning av motionerna II: 254 av herr Nilsson i Tånga

och II: 272 av herr Karlsson i Fjäl kommer utskottet att framdeles avgiva

yttrande, vilket utskottet härmed får för Riksdagen

4:o) anmäla.

Stockholm den 7 mars 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservationer.

i fråga om utskottets förslag till beslut:

vid punkt l:o)

av herrar Bäckström, Eriksson i Grängesberg, frih. Palmstierna

och Källman, vilka anfört:

I trontalet vid Riksdagens öppnande förklarade Kungl. Maj:t sig

vilja bidraga till ett lindrande av dyrtiden i landet genom att med en

sänkning av tullen å socker förbilliga ett oundgängligt och betydelsefullt

födoämne. Detta uttalande hälsades också med tillfredsställelse i vida

befolkningslager, och man förväntade, att det förslag, Kungl. Maj:t

ämnade framlägga, skulle innebära en avsevärd lättnad för de små

hushållen och ett effektivt beskärande av sockertrustens obehöriga vinster.

Visserligen motsvarade icke Kungl. Maj:ts nu föreliggande proposition

alldeles dessa förväntningar, men regeringens framställning innebar likväl

en riktig uppfattning om det tillvägagångssätt, som borde användas

gentemot trusten, på samma gång som en minskning av livsmedelsutgifterna

skulle bliva en följd av förslaget. Trots en häftig motagitation

från trusten och densamma närstående kretsar, syntes heller intet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

tvivel kunna råda om att Riksdagens majoritet var benägen att stödja

detsamma.

Emellertid börjades under regeringens auspicier förhandlingar mellan

sockertrusten och betodlarna, och bevillningsutskottets arbeten uppskötos

på grund härav. Slutet på detta uppskov blev, att först sedan timsten

och betodlarna, under förutsättning att Kungl. Maj:t tillstyrkte och

Riksdagen beslöt tullsatser, vilka av förutnämnda parter befunnits antagliga,

överenskommit om preliminärt avtal samt regeringen godkänt

avtalets villkor, fick bevillningsutskottet träffa sitt avgörande i saken.

Det befanns då att de liberala utskottsledamöterna ej längre hade fria

händer, utan ansågo sig på förhand bundna av regeringens kapitulation.

Vi måste för vår del djupt beklaga, att bevillningsutskottet biträtt

eu uppgörelse av det slag, som ingåtts. För konsumenterna betyder

nämligen denna uppgörelse blott en obetydlig lättnad. För betodlarna

innebär uppgörelsen, i strid med förut avgivna löften, nedsättning av

betprisen. För timsten medför uppgörelsen däremot frihet att i det

närmaste lika obehindrat, som hittills, brandskatta allmänheten med

statens bemyndigande. Den makt, Kungl. Maj:t ägde att, stödd på

Riksdagens majoritet, åstadkomma ett såväl för allmänheten som betodlarna

tillfredsställande resultat, har icke begagnats. Tvärtom har

regeringen, som nämnts, helt oväntat alldeles frångått sin i den kungl.

propositionen intagna ståndpunkt och däri uttalade principer.

För vår de! måste vi efter förmåga kraftigt bekämpa den nu

träffade uppgörelsen, och vi förbehålla oss även frihet att för framtiden

fullfölja detta syfte.

I förevarande situation, och då några utsikter att vinna Riksdagens

godkännande av herr Palmstiernas motion icke förefinnas, yrka vi

bifall till Kungl. Maj:ts förslag, ehuru regeringen själv övergivit detsamma.

Vi göra detta desto hellre som vi äro förvissade om, att en

stark folkmening fortfarande hyllar den åsikt, herr statsministern förra

söndagen uttalade, att Kungl. Maj:ts proposition är »rättvis och välbetänkt»

och att dess antagande sålunda skulle innebära ett avsevärt

steg i rätt riktning, samt även enär vi anse ett dylikt beslut under

nuvarande förhållanden vara med Riksdagens värdighet bäst överensstämmande.

Det hemställes alltså,

att Kungl. Maj:ls proposition nr 35 måtte av

Riksdagen bifallas;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 17

av herrar Vennersten, friherre Trolle, friherre C. J. BecJc-Friis, Trapp,

Ollas A. Ericsson, Antonsson, Jesper son, Nilsson i Bonarp och friherre

Fleming, vilka anfört:

Såsom skäl för nedsättning av tullen å sirap anför finansministern

dels hänsynen till konsumenternas intresse av billigare pris för sirap

såsom surrogat för det väsentligt dyrare sockret, dels att något särskilt

tullskydd ej syntes vara av nöden för den svenska sirapstillverkningen,

som för övrigt vore av blott oväsentlig omfattning, år 1911 1,549 ton.

Endast hänsynen till statens finansiella intressen hade avhållit finansministern

att nu föreslå sirapstullens borttagande.

Emellertid synas åtskilliga ytterligare omständigheter kräva beaktande

vid frågans avgörande. Det är då först att märka, att den importerade

sirapens ofta mycket betydande glykoshalt och därav beroende

svårigheter vid tullbehandlingen föranlett Riksdagen att år 1911 i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t ville låta verkställa erforderlig

ytterligare utredning av frågan, vilka förändringar i tulltaxan

och sockerbeskattningsförordningen tilläventyrs må vara påkallade för

att pa ett för importen såväl som för statskassan och den inhemska

sockerindustrien tillfredsställande sätt ordna de avgifter som åligga sirap

och sirapsblandningar vid införsel från utlandet, ävensom för Riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Det är tydligt, att en så stor nedsättning av sirapstullen som den

nu föreslagna kommer att inverka förryckande vid bedömandet av den i

nyssnämnda riksdagsskrivelse framförda frågan och möjligen hindra en

lösning genom vilken de i skrivelsen omnämnda olika intressena bleve

behörigen tillgodosedda.

Vidare bör beaktas, att den svenska sirapstillverkningen synes vara

stadd i en glädjande utveckling, i det att enligt vad inom utskottet

blivit upplyst, under tillverkningsåret 1911 —1912 icke mindre än 2,975

ton framställts, utvisande nära nog en fördubbling i jämförelse med

föregående år.

Ytterligare en omständighet av mycket stor vikt för frågans bedömande

ligger deruti, att enligt tillgängliga meddelanden en del av

den importerade sirapen utgöres av inverterat socker, antingen tvättat

råsocker eller lägre raffinerade kvalitéer, vilka varor sålunda i form av

sirap skulle, därest tullsatsen nedsättes till 5 öre, kunna införas till en

lägre tull än socker, oavsett friheten från sockerskatt.

Genom den föreslagna tullnedsättningen skulle därjämte importen

av sirap i hög grad underlättas och eu minskning av sockerkonsumtioBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 7 sand. 15 höft. (Nr 21.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21,

nen bleve otvivelaktigt härav en följd. Detta skulle åter medföra en

inskränkning av den inhemska betodlingen och beröva statsverket en

mot den minskade sockertillverkningen svarande del av sockerskatten.

Det har beräknats att en inhemsk tillverkning av landets hela sirapsbehov

skulle kräva en ökning av betarealen med 2,400—3,000 har motsvarande

7 å 9 °/o av landets nuvarande betareal, och skulle sålunda en

stigande tillverkning av sirap inom landet kunna bliva av mycket stor

betydelse för den svenska betodlingen och giva sysselsättning åt fabriker,

vilkas drift måhända eljest skulle komma att nedläggas.

Slutligen vilja vi såsom ett huvudskäl mot nedsättning av sirapstullen

framhålla, att de stora krav, som lösningen av viktiga frågor

ställa på statskassan, mana till den allra största försiktighet ifråga om

åtgärder, som skulle föranleda väsentliga minskningar i de nuvarande

statsinkomsterna. I detta avseende torde särskilt böra erinras om det

förslag till folkpensionering, som redan vid denna Riksdag är att förvänta.

På grund av vad sålunda anförts, anse vi, att utskottet bort

hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 35, i vad den

avser en sänkning av tullen å sirap, icke måtte av

Riksdagen bifallas.

vid ''punkt 2:o)

av herr Antonsson, som hemställt om bifall till det i motionerna

I: 104 av herr Swartz och II: 263 av herr Lindman framställda yrkandet,

»att, för den händelse Riksdagen beslutar nedsätta gällande tull å socker,

Riksdagen i samband därmed måtte besluta sådan ändrad lydelse av

1 § i förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker,

därom bevillningsutskottet torde avgiva närmare förslag, att skatten å

raffinadsocker ökas med samma belopp, varmed tullen å detsamma

nedsättes;»

av herrar Bäckström, Eriksson i Grängesberg, friherre Palmstierna

och Källman, vilka ansett, att utskottet bort i anledning av herr Hamrins

motion, II: 256, hemställa, att Riksdagen ville besluta,

att skatten för socker som utlämnas till fritt

bruk måtte bestämmas till 14 öre för varje kilogram,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

dock att den av Kungl. Maj:t föreslagna skattelindringen

av 3 öre för varje kilogram för det socker, som

tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i

Östergötland och Västergötland samt på Öland och

utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart från samma

fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter där

verkställd raffinering, måtte medgivas och skatten för

sådant socker således under tiden till 1918 års utgång

utgå med 11 öre för varje kilogram;

av herrar Vennersten, friherre Trolle, friherre C. J. Beck-Friis,

Trapp, Ollas A. Ericsson, Jesperson, Nilsson i Bonarp och friherre Fleming,

vilka anfört:

I fråga om lättnader för den s. k. Lidköpingsgruppens fabriker

kunna vi icke finna, att ett bibehållande under ytterligare fem år av

den nu gällande skattelindringen gör tillfyllest.

Går man tillbaka till 1908 års riksdagsbeslut i det då föreliggande

ärendet rörande samma fabriker och granskar motiven för detta beslut,

finner man, att Riksdagen i viss män påtagit sig ett ansvar för fabrikernas

och den av dem beroende betodlingens fortbestånd. Den frist, som

hittills beskärts dem att under åtnjutande av skattelinäring komma till

en tryggad tillvaro är enligt vårt förmenande allt för kort i synnerhet

i jämförelse med den tid, under vilken den skåuska sockertillverkningen

och betodlingen kunnat för sin första utveckling räkna med särskilt

gynnsamma förutsättningar.

Då därtill å ena sidan den förebragta utredningen tydligen ådagalagt,

att den nu föreslagna tullnedsättningen för socker måste försätta

den mellansvenska och öländska sockertillverkningen och betodlingen i

ett så ogynnsamt läge, att även med bibehållande av den hittillsvarande

skattelindringen dessa näringsgrenars tillvaro allvarligt hotas, därest icke

någon ytterligare lättnad beredes dem, och å andra sidan under ärendets

behandling inom utskottet sådana upplysningar framkommit angående

betodlingens framtidsmöjligheter i de berörda delarna av landet, att dess

bevarande måste anses vara av avgörande betydelse för jordbruket inom

samma områden, finna vi att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 43, måtte antaga följande

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Förslag

till

Förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen

den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker.

1. För allt socker, som inom riket tillverkas

eller dit införes, skall, på sätt i denna förordning

närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till fritt

bruk erläggas skatt med 16 öre för varje kilogram.

För det socker, som tillverkas vid de redan anlagda

råsockerfabrikerna i Östergötland och Västergötland

samt på Öland och utlämnas till fritt bruk antingen

omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet

i Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår dock

skatten under tiden till 1918 års utgång med 12 öre

för varje kilogram; ägande Kungl. Maj: t att meddela

behövliga kontrollföreskrifter.

För socker, som till riket införes, skall därjämte

erläggas tull enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker

(glykos) och maltsocker (maltos) samt ej heller sirap

eller melass, i vilka sockerhalten är mindre än sjuttio

procent av torrsubstansens vikt.

Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation,

därest icke kontrollstjrrelsen på framställning av tillverkaren

förordnar, att sockerhalten skall bestämmas

genom fullständigare kemisk analys.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl.

Maj:t vill meddela, gjorts till förtäring av människor

obrukbart (denaturerats), erlägges ej skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari

1914.

av herrar Byström och Rune;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 21

/ fråga om motiveringen:

av herrar Vennersten, friherre Trolla, friherre C. J. Beclt-Friis, Trapp,

Ollas A. Ericsson, Antonsson, Jesperson, Nilsson i Bonarp och friherre

Fleming, som yttrat:

Vid avgivande av nn föreliggande förslag till nedsättning av tullsatserna

å socker, gående ut på att tullen å raffinerat socker skulle för

år 1914 nedsättas med 4 öre till 10 öre för att från och med år 1916

sänkas med ett öre årligen så att den år 1918 skulle utgöra 7 öre, har

chefen för finansdepartementet givit uttryck åt den numera allmänt

erkända störa betydelsen av sockerindustrien och betodlingen inom vårt

land, och han har uttalat den förhoppningen, att betproduktionen skulle

komma att ökas till följd av ökad sockerkonsumtion på grund av det

sänkta sockerpriset. Men i fråga om den föreslagna tullnedsättningen

förutsätter finansministern samtidigt, att den icke finge medföra vare

sig nedsättning'' i sockerindustriens arbetslöner eller de för närvarande

gällande betprisen.

1 motsats mot finansministern finna vi de nu föreslagna tullsänkningarna

i samband med de gjorda förutsättningarna vara av sådan

beskaffenhet och ledande till sådana konsekvenser, att de kunna befaras

medföra stora vådor för såväl industriens som betodlingens bestånd.

På grund av den utveckling industrien hittills erhållit — till stor del

beroende på statsmakternas uppmuntran — och den för betodlingens

spridande uppkomna decentralisationen, kunna vi icke utan vidare godkänna

den av finansministern gjorda anvisningen åt sockerindustrien

att hålla sig i någon mån skadeslös för tullnedsättningarna genom en

driftkoncentration, som möjligen skulle medföra vissa fabrikers nedläggande,

ty detta är ett spörsmål, som — om man icke vill nöja sig

med eu lösning av blott teoretiskt intresse — kräver ett grundligt

avvägande av olika synpunkter, vilket är synnerligen svårt, och vartill

tillräckligt material icke finnes i finansministerns framställning.

Emellertid har under förhandlingarna i utskottet frågan kommit i

sådant läge, att vid dess avgörande ovan berörda synpunkter i huvudsak

undanskjutits, till följd därav att underhandlingar inletts mellan

Svenska sockerfabriksaktiebolaget och betodlarna under ledning av en

av Kungl. Maj:t utsedd ordförande. Denna underhandlingskommitté —

vari dock representanter saknats för andra betodlare än Skånes — har

enats om en av regeringen godkänd reglering såväl av tullsatserna

som av de villkor, under vilka dessa skulle gälla. Tullsatsen för raffinerat

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

socker skulle enligt överenskommelsen utgöra 11 öre från och med 1914

(alltså en nedsättning av den nuvarande tullsatsen med 3 öre) samt 10 Vs

öre från och med 1916 och 10 öre under 1918. Hela nedsättningen

skulle sålunda vid femårsperiodens slut utgöra 4 öre. Villkoren för

denna nedsättning skulle bland annat vara, dels att betodlarna förbinda

sig att till viss del bära följderna av tullnedsättningen, dels ock att

bolaget å sin sida förbinder sig att ej under ifrågavarande femårsperiod

nedlägga någon råsockerfabrik i Skåne. Genom denna överenskommelse

övergiver man alltså såväl finansministerns förutsättning, att betodlarna

ej skulle vidkännas någon nedsättning å betprisen på grund av tullnedsättningen,

som ock den av honom uttalade tanken på koncentration

av driften.

Sedermera har meddelande lämnats, att sockerfabriksaktiebolaget

även förbundit sig uppehålla råsockerfabriken å Gottland, men däremot

har det lämnats öppet åt bolagets förgottfinnande huru skall förfaras

med de detsamma tillhörande fabrikerna i Halland och Blekinge. Man

har sålunda godkänt ett uttryckligt förbud mot vissa råsockerfabrikers

nedläggande i först angivna provinser, under det att industrien i .de

båda sistnämnda lämnats oberörd av överenskommelsen, vilka omständigheter

i förening uppenbart äro ägnade att äventyra industrien och betodlingen

i dessa senare trakter.

Och även de fabriker som icke tillhöra svenska sockerfabriksaktiebolaget

— den s. k. Lidköpingsgruppen — komma att — oavsett den

av finansministern förordade undantagsställningen — av den sålunda

gjorda överenskommelsen beröras på ett synnerligen kännbart sätt.. I

den av regeringen godkända uppgörelsen s}’nes oss därför så viktiga

synpunkter blivit åsidosatta, att det kunnat ifrågasättas, om ett Riksdagens

beslut borde därpå grundas, men då emellertid den i den kungl. propositionen

för femårsperioden 1914—1918 i utsikt ställda tullnedsättningen

blivit reducerad från 7 öre till 4 öre, därav 3 öre skulle bäras av sockerindustrien

och 1 öre av betodlarna, samt de i frågan huvudsakligen intresserade

parterna visat sig ense med regeringen om den gjorda regleringens

möjlighet att genomföra, finna vi oss ej kunna göra gällande

tillräckliga skäl för att sätta oss emot densamma. Då vi sålunda biträda

ett beslut, som vilar på den för oss framlagda överenskommelsen, sker

detta under den uttryckliga förklaringen, att vi förvänta, det statsmakterna

skola finnas beredda att vidtaga sådana åtgärder, som kunna visa

sig erforderliga, därest de farhågor för betodlingens och industriens

bestånd, som vi uttalat beträffande de av överenskommelsen ej berörda

provinserna, skulle visa sig bliva eu verklighet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

av herr Beting rörande beskattningen av sockerindustrien i Österoch

Västergötland samt på Öland;

av herr friherre Palmstierna likaledes rörande beskattningen av

sockerindustrien i öster- och Västergötland samt på Öland.

Herr Christiernson har anhållit få antecknat, att han deltagit i

den förberedande behandlingen av detta ärende inom utskottet.

Herr Larsson i Klagstorp har anhållit få antecknat, att han icke

deltagit i behandlingen av frågan om sirapstullen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:75 Skrivelse till Konungen, angående tull och skatt å socker m. m. s. 5 i texten