Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 12, i anledning av väckt motion om åläggande för banker m. fl. att till taxeringsmyndigheterna lämna uppgift ä beloppet av insättare gottgjord ränta.

1913-04-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1913:28, Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 12, i anledning av väckt motion om åläggande för banker m. fl. att till taxeringsmyndigheterna lämna uppgift ä beloppet av insättare gottgjord ränta.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 april 1913 kl. 12 m.

Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande

bevillningsutskottets betänkande nr 12, i anledning av

väckt motion om åläggande för banker m. fl. att till

taxeringsmyndigheterna lämna uppgift ä beloppet av

insättare gottgjord ränta.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, fritt. C. J. Beck-Friis, Trapp, Eklund*), Lyckholm*),

Kobb*), Antonsson, Röing, Eriksson i Grängesberg, Byström*), Rune*),''

Christiernson, Nilsson i Bonarp*), frih. Palmstierna, frih. Fleming, Hallin’

Wickman*), Jonsson i Hökhult, Yiklund i Oviken*).

*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.

I eu inom Andra kammaren av herr Eriksson i Grängesberg väckt

motion, nr 76, hade föreslagits, »att Riksdagen måtte besluta sådan ändring

av förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering,

att banker och andra ''sammanslutningar eller enskilda personer,

som mot ränta emottaga penningar till förvaltning, åläggas att till taxeringsmyndighet

lämna uppgift å beloppet av varje insättares under föregående

år uppburna ränta».

I sitt betänkande nr 12 hade bevillningsutskottet hemställt,

att Riksdagen, i anledning av herr Erikssons i Grängesberg förevarande

motion, II: 76, om åläggande för banker in. fl. att till taxeringsmyndigheterna

lämna uppgift å beloppet av insättare gottgjord ränta,

måtte besluta, att 15 § 4 mom. förordningen den 28 oktober 1910 om

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 21 käft. (Nr 28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet

2 Bevillningsutskottets memorial Nr 28.

taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering skulle erhålla följande

ändrade lydelse:

4 mom. För taxering eljest erforderlig uppgift skall, då begäran

därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller inrättning,

och äga härförutom ordförande i taxeringsnämnd och kronans ombud

hos prövningsnämnd att taga del av sådana hos domare eller domstol

förvarade handlingar, som i beskattningsavseende kunna tjäna till ledning,

ävensom att av enskilda, verk eller bolag, i vilkas verksamhet ingår

inlåning från allmänheten, på skriftlig anfordran erhålla uppgift angående

viss skattskyldigs ränteinkomst.

Enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag hava, beträffande

utskottets berörda hemställan, Riksdagens kamrar stannat i olika beslut,

i det att Första kammaren avslagit såväl utskottets hemställan som den

i ämnet väckta motionen, varemot vad utskottet hemställt av Andra

kammaren bifallits.

Till klargörande av frågan, huruvida de av kamrarna sålunda fattade

olika besluten rörande utskottets hemställan om ändring av ifrågavarande

bestämmelse i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering böra bliva föremål för gemensam omröstning, får utskottet

anföra följande.

Frågor av liknande beskaffenhet som den nu förevarande hava förut

vid skilda tillfällen varit föremål för Riksdagens prövning.

Vid 1872 års riksdag hade sålunda bevillningsutskottet i sitt betänkande

nr 8 föreslagit sådana ändringar i bevillningsstadgan, att dels

i § 9, intagen under rubriken: »Bevillning för inkomst av kapital eller

arbete», skulle införas bestämmelse om att dylik bevillning skulle påföras

järnvägsbolag, där bolagets rörelse dreves eller vid större och mindre stationer,

dels ock uti § 26, vilken paragraf var intagen under rubriken: »Föreskrifter

angående allmänna bevillningens påförande, uppbörd, avkortning

och redovisning», skulle stadgas skyldighet-för järnvägsbolag att till ledning

för taxeringen lämna räkenskapsutdrag, utvisande bolagets vinst,

fördelad på var och en av de särskilda stationerna. Första kammaren

avslog och Andra kammaren biföll utskottets förslag. Under framhållande

av att förenämnda förslag berörde en fråga, vilken, jämlikt föreskrifterna

i § 71 regeringsformen och § 65 riksdagsordningen, skulle vid kamrarnas

stridiga beslut, som icke kunde sammanjämkas, avgöras genom båda kamrarnas

omröstning om de beslut, vari vardera av dem förut stannat,

avgav därefter bevillningsutskottet i memorial nr 11 förslag till vote
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 28. 3

ringsproposition för frågans avgörande. Båda kamrarna biföllo utskottets

ifrågavarande förslag; och blev därefter, sedan i enlighet härmed gemensam

omröstning ägt rum, utskottets förslag till ändrad lydelse av ovannämnda

paragrafer i bevillningsstadgan av Riksdagen bifallet.

Vid 1876 års riksdag hade bevillningsutskottet i sitt betänkande nr

1 föreslagit sådana ändringar i bevillningsstadgan, att samma bestämmelser,

som enligt 1872 års Riksdags nyssberörda beslut skulle gälla i fråga om

järnvägsbolag, även skulle äga tillämpning å kanalbolag. Jämväl i''Åetta

fall blev förslaget av Första kammaren avslaget och av Andra kammaren

bifallet; och blev detsamma, sedan jämlikt av bevillningsutskottet föreslagen

voteringsproposition gemensam omröstning ägt rum, av Riksdagen

godkänt.

Liknande frågor hava sedermera förekommit till behandling vid

1897, 1901, 1902 och 1904 års riksdagar. År 1897 hade kamrarna

stannat i olika beslut rörande en i då framlagt förslag till ny bevillningsförordning

intagen bestämmelse om s. k. obligatorisk självdeklaration för

vissa skattskyldiga. Bevillningsutskottet anmälde nu för Riksdagen, att

utskottet funnit frågan hava förfallit. Inom utskottet hade dock 10

reservanter förklarat sig anse, att förslag till voteringsproposition bort

framläggas. Utskottets ståndpunkt biträddes av Första kammaren, men

ogillades av Andra kammaren, som uttalade såsom sin uppfattning, att

gemensam votering bort äga rum.

Vid var och en av 1901, 1902 och 1904 års riksdagar hade av

bevillningsutskottet föreslagits viss ändring av bevillningsförordningens

17 §, intagen under rubriken »Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter

till ledning vid taxering», i syfte att skattskyldig, som dreve bankrörelse

på två eller flera orter, skulle vara skyldig att till ledning vid

taxeringen i visst fall meddela fullständig upplysning angående lånerörelsens

omfång för varje månad vid varje särskilt kontor, varjämte vid de

två sistnämnda riksdagarna i samband härmed föreslagits en ändring i

lydelsen av 8 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna. Vid samtliga

nämnda riksdagar avslog Första kammaren och biföll Andra kammaren

utskottets förslag, varefter bevillningsutskottet i avgivet memorial

anmälde, att förslaget enligt dess mening förfallit. Reservanter inom utskottet

hade dock uttalat härifrån avvikande mening. Någon gemensam

omröstning i frågan kom icke till stånd, men beslöt vid 1901 och 1904

års riksdagar Andra kammaren — med vidhållande av sin förut uttalade

mening att i förevarande frågor gemensam votering borde äga rum — att

med ogillande lägga utskottets memorial till handlingarna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets memorial Nr 28.

De precedensfall, för vilka utskottet nu redogjort, hava rört bestämmelser

med avseende å två olika, i samband med taxeringen stående

ämnen, nämligen dels beskattningsort dels skyldighet att lämna uppgifter

till ledning vid taxeringen. Bestämmelser av bägge slagen berördes

i de från åren 1872 och 1876 antecknade fallen och, på sätt den

lämnade redogörelsen utvisar, voro kamrarna då ense om att gemensam

omröstning borde äga rum. I precedensfallen från tiden efter år 1876,

vilka angått bestämmelser om vissa skattskyldigas uppgiftsskyldighet, har

åter Första kammaren, med frångående av sin ståndpunkt nyssnämnda

bägge år, ansett frågan vid kamrarnas skiljaktiga beslut vara förfallen,

under det att Andra kammaren vidhållit sin från början hävdade uppfattning,

att spörsmål av ifrågavarande natur utgjorde föremål för gemensam

omröstning.

Det förslag, varom kamrarna nu fattat skiljaktiga beslut, rör en

bestämmelse av väsentligen enahanda natur som de förslag angående uppgiftsskyldighet,

om vilka precedensfallen från såväl 1872 och 1876 som

även 1901, 1902 och 1904 rört sig. Då i samtliga tre sistnämnda fall

kamrarna stannat i olika mening i frågan, huruvida gemensam omröstning

borde äga rum eller icke, kunna desamma icke åberopas såsom stöd

för vare sig den ena meningen eller den andra. För att finna prejudikat

till ledning vid bedömandet av nu föreliggande fall måste man sålunda

gå tillbaka till åren 1876 och 1872. I överensstämmelse med vad

vid dessa tillfällen ägde rum, anser utskottet, att förevarande fråga bör

avgöras genom gemensam omröstning.

Till stöd för denna uppfattning vill utskottet anföra ytterligare

följande. Då i § 71 regeringsformen stadgas, att vid kamrarnas skiljaktiga

beslut gemensam omröstning skall äga rum, icke blott där beslutet rör

grunderna för någon bevillning, utan även då det har avseende å sättet

för tillämpningen av dessa grunder, måste med sistnämnda uttryck avses,

bland annat, sådana bestämmelser som den nu ifrågavarande. Inkomsttaxeringen

är nämligen ett medel att bringa till tillämpning de till grund

för inkomstskatten meddelade stadganden om skyldighet för inkomsttagare

att utgöra skatt för sin inkomst. De stadganden, som röra

taxeringen, äro följaktligen att hänföra till dem, som angå sättet för

tillämpningen av de med avseende å inkomstskatten stadgade grunder,

och bland bestämmelserna angående taxeringen intaga de, som röra olika

former av skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid densamma, ett

mycket viktigt rum.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets memorial Nr 28.

Att gemensam omröstning äger rum i förevarande fall, finner utskottet

vara av så mycket större betydelse, som den bestämmelse, varom

fråga är, i likhet med föreskrifterna rörande uppgiftsskyldighet över huvud

taget avser att tillvarataga statens intresse att utfå den skatt, till vilken

den är berättigad, och sålunda ingalunda bör betecknas såsom en reglementarisk

bestämmelse utan betydelse för statens intäkt av inkomstskatten.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet föreslå följande

voteringsproposition:

»Den som, i likhet med Första kammaren, vill avslå såväl utskotskottets

hemställan som den i ämnet väckta motionen, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra kammaren, besluta,

att 15 § 4 mom. förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering skall erhålla följande ändrade

lydelse:

4 mom. För taxering eljest erforderlig uppgift skall, då begäran

därom framställes, lämnas av vederbörande ämbetsverk eller inrättning;

och äga härförutom ordförande i taxeringsnämnd och kronans ombud hos

prövningsnämnd att taga del av sådana hos domare eller domstol förvarade

handlingar, som i beskattningsavseende kunna tjäna till ledning,

ävensom att av enskilda, verk eller bolag, i vilkas verksamhet ingår inlåning

från allmänheten, på skriftlig anfordran erhålla uppgift angående

viss skattskyldigs ränteinkomst.

Stockholm den 1 april 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 sand. 21 käft. (Nr 28.)

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets memorial Nr 28.

Reservation

av herrar friherre Beck-Friis, Trapp, Antonsson, friherre Fleming

och Hallin.

Vid upprepade tillfällen under senare tider, såsom vid riksdagarna

åren 1883, 1897, 1901, 1902 och 1904, har bevillningsutskottet hävdat

den uppfattningen, att frågor av sådan natur som den nu föreliggande

icke kunna avgöras genom gemensam votering.

Denna uppfattning, som synes oss äga påtagligt stöd i gällande

grundlagsbestämmelser, hava vi ansett oss böra fortfarande vidhålla och

därför yrkat, att frågan skulle anses hava genom kamrarnas skiljaktiga

beslut förfallit. Då bevillningsutskottet emellertid fattat annat beslut, få

vi yrka avslag å utskottets förevarande hemställan.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET 1918

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.