Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av motion om rätt för den värmländska gränsbefolkningen söder om Mitandersfors att i vissa fall tullfritt införa varor.

1913-02-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1913:4, Betänkande, i anledning av motion om rätt för den värmländska gränsbefolkningen söder om Mitandersfors att i vissa fall tullfritt införa varor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

1

>T 4.

Ankom till Riksdagens kansli den 5 februari 1913 kl. 12 m.

Betänkande, i anledning av motion om rätt för den värmländska

gränsbefolkningen söder om Mitandersfors att i vissa

fall tullfritt införa varor.

(l:a Avd.)

Närvarande: herrar K G. Karlsson, Vennersten, frik. Trolle, frih. C. J. Beck-Friis, Trapp

Lyckholm, Antonsson, Bäckström, Jesperson, Rune, Christiernson, Larsson

i Klagstorp, fnh. Palmstierna, Elof Ljunggren, Svensson, Bergman, Jeansson i

Kalmar, Hedström och Månsson.

I en inom Andra kammaren av herr Igel m. fl. väckt motion, nr 77,

vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har hemställts, att Riksdagen

ville besluta, »att de lättnader i tullfri införsel av vissa naturalster,

Alka föregående års Riksdag beviljade åt gränsbefolkningen norr om

Mitandersfors, även måtte beviljas åt den värmländska gränsbefolkningen

söder om Mitandersfors.»

Beträffande motiveringen för detta förslag hänvisas till motionen.

Efter det den s. k. mellanrikslagen år 1897 upphört att gälla,

sammanfattades de bestämmelser, som hade avseende å regleringen av

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 sand. 2 Käft. (Nr 4.) ]

TJtslcottet,

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

gränstrafiken mellan Sverige och Norge, för Sveriges del huvudsakligen

i en förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken

med Norge, vilken förordning därefter blev förnyad för ett år i

sänder ända till dess åt ifrågavarande stadganden, enligt beslut av 1910

års Riksdag, gavs plats i gällande tulltaxeförordning.

Jämlikt dessa gränsbestämmelser hade det sedan lång tid tillbaka

varit medgivet, att vid resa landvägen från Norge till Sverige tullfritt

medföra varor i vissa mindre partier, och hade detta medgivande, ehuru

med olika villkor i fråga om varupartiernas storlek för olika gränstrakter,

då gällt hela gränsen mellan de två länderna.

Under anförande, bland annat, att de förhållanden, som ursprungligen

föranlett införandet av särskilda undantagsbestämmelser med avseende

å gränstrafiken mellan Sverige och Norge, dåmera i ej oväsentlig

mån förändrats, anhöll emellertid 1904 års Riksdag, att Kung!. Maj:t

täcktes låta utreda, om och i vilken mån förändringar i eller tillägg till

dessa bestämmelser lämpligen borde ske, samt vid avgivande av nytt

förslag till förordning angående gränstrafiken taga den hänsyn till skedd

utredning, vartill skäl kunde föreligga.

Med anledning av Riksdagens berörda framställning anbefalldes

vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande och generaltullstyrelsen

att inkomma med utredning och underdånigt utlåtande. Sedan utredning

i ärendet förebragts, avlät Kungl. Maj:t proposition till 1906 års Riksdag

med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande gränstrafiken

mellan Sverige och Norge, och hade i detta förslag bestämmelserna

om tullfri införsel vid resa landvägen mellan nämnda länder, vad angick

Värmland, begränsats att gälla de delar av gränsen mot Norge, som äro

belägna mellan gränsstationen i Mitandersfors samt gränsen mellan Värmland

och Dalarna.

Skälen till den sålunda föreslagna begränsningen återfinnas i det

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden, som bifogats Kungl.

Maj:ts förenämnda proposition. Enligt berörda protokoll har chefen för

finansdepartementet, efter att hava redogjort för, bland annat, de yttranden

som i ärendet avgivits av Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Värmlands län och generaltullstyrelsen, för egen del anfört huvudsakligen

följande. Ändamålet med den tullfrihet, som enligt då gällande

bestämmelser om gränstrafiken mellan Sverige och Norge vore medgiven,

vore naturligen huvudsakligen att bereda befolkningen i de mot

Norge gränsande trakterna av Sverige, där i saknad av tillfredsställande

kommunikationer erforderliga livsförnödenheter icke kunde erhållas från

Sverige utan att genom dryga frakter bliva oskäligt fördyrade, möjlighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4. 3

att pa nagoxlunda nära hall förse sig med sadana förnödenheter i mindre

kvantiteter utan att behöva erlägga tull för desamma. Att emellertid en

dylik undantagslagstiftning icke borde förekomma i annan eller större

utsträckning än som med hänsyn till ortsförhållandena kunde anses av

verkligt behov påkallat, vore uppenbart. Den utredning, som i ärendet

förebragts, syntes tydligen giva vid handen, att den ifrågavarande tullfriheten,

i vad anginge bland annat de sydligare delarna av gränstrakterna

inom Värmland, icke numera vore av ett dylikt verkligt behov påkallad.

Talrika handelsbodar hade, enligt vad av handlingarna framginge, i senare

tid öppnats utmed dessa delar av riksgränsen, och all sannolikhet talade för,

att, därest tullfriheten försvunne, ytterligare sådana därstädes skulle uppstå.

Kommunikationsförbindelserna i dessa delar av landet syntes icke heller

vara sådana, att tillräcklig grund för bibehållande av tullfriheten kunde

anses föreligga. Därest tullfriheten beträffande dessa delar av gränsen

upphävdes, kunde man med säkerhet antaga, att trafiken komme att

mera än hittills taga sig väg inåt svenska landet och att i följd därav

de biåster i kommunikationshänseende, som å en eller annan plats ännu

kunde, förefinnas, inom en nära liggande framtid skulle varda avhjälpta.

De svåra och inrotade missbruk, som av de medgivna tullindringarna särskilt

inom vissa delar av ifrågavarande gränstrakter framkallats, och

vilka med bibehållande av den nuvarande lagstiftningen svårligen kunde

helt och hållet förekommas, syntes jämväl utgöra ett kraftigt talande

skäl för att beträffande ifrågavarande delar av gränsen upphäva tullfriheten.

Bevillningsutskottet hade i sak icke något att erinra mot vad sålunda

anförts och föreslagits; och beslöt sedermera Riksdagen att med

vissa ändringar, som sakna betydelse för förevarande fråga, antaga Kung!.

Maj:ts ifrågavarande förslag.

De skäl, som sålunda legat till grund för 1906 års Riksdags beslut

om upphävande av rätten till viss tullfri införsel för gränsbefolkningen

i trakterna söder om Mitandersfors, synas fortfarande äga sin

fulla giltighet; och då inom en ej alltför avlägsen framtid i dessa trakter

toi''de komma att anordnas järnvägsförbindelser, genom vilka befolkningens

behov av kommunikationer kan väntas bliva i avsevärd mån

ytterligare tillgodosett, hemställer utskottet,

att förevarande motion, II: 77, av herr Igel

m. fl., om rätt för den värmländska gränsbefolkningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.

söder om Mitandersfors att i vissa fall tullfritt införa

varor, icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 februari 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. Gr. KARLSSON.

Reservation

av herr Månsson.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.