Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av 3 § b) förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

1913-04-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1913:40, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av 3 § b) förordningen angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till Riksdagens kansli den 25 april 1913 kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av 3 § b)

förordningen angående bevillning av fast egendom samt

av inkomst.

(2:a Avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Vennersten, frih. C. J. Beck-Friis, Eklund, Ollas

A. Ericsson, Bäckström, Jesperson, Rune, Christiernson *), Larsson i Klagstorp,

frih. Palmstierna, frih. Fleming, Elof Ljunggren, J, Östberg *), Danström,

Hallin *), Bergman, Jeansson i Kalmar, Källman *) och Jönsson i Revinge.

*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.

I eu inom Första kammaren av herr Clason väckt motion, nr 29,

som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att Riksdagen måtte

besluta sådan ändring av § 3 mom. b) bevillningsförordningen, att detta

moment får följande lydelse: »för jordegendom eller annan fastighet,

som antingen är till boställe eller eljes på lön anslagen eller varav

tjänsteinnehavare såsom lön åtnjuter avkomsten, såvida ägaren enligt § 5

a) eller b) är från fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt

endast en person upplåten».

Tillika hemställer motionären, att, för den händelse det skulle anses

lämpligare, att undantag göres för hemman, som överflyttats från en

församlings prästerskap till en annan församlings och varav avkomsten

i likhet med bidrag ur prästerskapets löneregleringsfond tillställes tjänsteinnehavaren

genom Kungl. Majrts befallningshavande, momentet måtte

erhålla den lydelse, som bevillningsutskottet i sådant syfte ville föreslå.

Beträffande motiveringen för ovannämnda förslag hänvisas till

motionen.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 32 höft. (Nr 40.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utskottet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Enligt 3 § bevillningsföror dningen. skall bevillning av fast egendom

erläggas i regel av ägaren, men av innehavai en bland annat, under

viss förutsättning, beträffande fastighet, som ar till boställe eller eljest

på lön anslagen. _ o

Enligt 5 § samma förordning är staten fri från erläggande av

fastiglietsbevillning. c ,

I fråga om skattskyldigheten till kommun stadgas i 57 § lorordningen

om kommunalstyrelse på landet, att denna för utarrenderad fastighet

åligger arrendator^ samt i 59 §, att i fråga om löntagare, som

tillika innehar boställe, inkomst av bostället icke skall vid kommunal
utskylders

påförande inräknas i lönen. .

Med avseende å de i förevarande motion omförmälda fastigheter,

med vilka enligt numera givna prejudikat ur beskattningssynpunkt likställts

på lön anslagna boställen, som på särskild begäran av.tjänstinnehavaren

eller någon hans företrädare blivit i författningsenlig ordning,

vanligen på tjugu år, utarrenderade, hava, enligt numera givna

prejudikat, ovanberörda och dithörande stadganden så tolkats och^ tilllämpats,

att fastighet av förevarande slag, vartill staten betraktats såsom

ägare, skall upptagas bland fastigheter,.för vilka bevillning ej erlägges, varemot

vederbörande tjänstinnehavare, vilken icke ansetts som innehavare av

fastigheten, skall inkomsttaxeras för uppburna arrendet. ^ Belysande härutinnan

är regeringsrättens utslag den 18 mars 1910 på besvär av kyikoherden

A. Lindskog i fråga om hans inkomsttaxering 1908 i Sövestads

socken. Lindskog uppbar såsom kyrkoherde i Sövestads och Bromma

församlingars pastorat, bland annat, avkomsten av utarrenderade annexhemmanet

1 mantal Bromma i sistnämnda församling. Sedan vederbörande

taxeringsnämnd taxerat Lindskog för en efter taxeringsvärdet beräknad

avkomst av hemmanet men icke för arrendet, samt prövningsnämnden,

där kronans ombud yrkat, att hemmanet skulle överföras till taxeringslängden

över fast egendom, för vilken bevillning ej erlägges, biträtt

taxeringsnämndens uppfattning, förklarade kammarrätten, varest kronoombudet

besvärat sig, att hemmanet bort upptagas i berörda längd., och

att Lindskog vore skattskyldig för själva arrendesumman. Regeringsrätten

fastställde kammarrättens utslag.

Eu följd av denna tillämpning är, att kommunalutskylder skola

påföras dels arrendatorn för fastigheten och dels tjänstinnehavaren för

uppburna arrendet.

Motionären har funnit berörda praxis och dess konsekvenser medföra

en obillig dubbelbeskattning.

Motionen har tydligen avseende endast å bevillmngen och den

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

kommunala beskattningen, men icke å inkomst- och förmögenhetsskatten,

som utgår å varje skattskyldigs verkliga inkomst utan hänsyn till källan.

Som bevillningen numera är av underordnad betydelse, ligger tyngdpunkten

i frågan om den kommunala skattskyldigheten.

Här föreligger således närmast en kommunalskattefråga. Enligt

vad utskottet inhämtat, kommer densamma också att bliva uppmärksammad

av de jämlikt Kungi. Maj:ts beslut den 18 november 1910 tillkallade

s. k. kommunalskattekommitterade samt vinna sin lösning i

samband med den förestående allmänna revisionen av kommunalbeskattningen.

Vid sådant förhållande har utskottet funnit det vara mindre

lämpligt, att Riksdagen genom åtgärd eller uttalande i förevarande fråga

i ett visst avseende föregriper eller binder kommitterades arbete.

Emellertid anser utskottet sig böra i detta sammanhang erinra om

nedannämnda faktiska förhållanden.

1910 års lagstiftning om reglering av prästerskapets avlöning

har i så måtto omlagt grunderna för avlöningssättet, att enligt densamma

de prästerliga tjänstinnehavarna skola in natura åtnjuta allenast

fri bostad och eventuellt husbehovsvedbrand men i övrigt utfå sina

löner helt i penningar med bestämda belopp. Deras direkta beroende

av avkomsten från boställen eller andra ecklesiastika fastigheter kommer

således att upphöra. Den nya lagstiftningen skall träda i tillämpning

successivt, allt efter som de nu gällande lönekonventionerna utgå, vilket,

efter vad utskottet inhämtat, kommer att äga rum beträffande

12

pastorat

år

1914

16

pastorat

år

1925

34

»

1915

9

b

b

1926

no

»

»

1916

5

b

»

1927

179

»

))

1917

2

b

»

1928

202

»

»

1918

2

b

1929

204

»

1919

1

b

»

1930

222

))

1920

2

»

))

1931

156

»

1921

3

»

»

1932

113

b

1922

7

»

)>

1933

59

))

1923

2

b

B

1934

24

»

B

1924

1

»

»

1942

De av motionären avsedda förhållandena kunna enligt sakens natur

icke förekomma enligt det nya avlöningssystemet och komma således,

vad det egentliga prästerskapet angår, att efter hand av sig själva

bortfalla. Utskottet har väl ej varit i tillfälle att undersöka, huru

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

många av i ovannämnda grupper ingående pastorat som beröras av

föreliggande fråga, men då dessa senare överhuvud taget utgöra ett

mindretal samt av ovanstående tabell framgår, att av samtliga pastorat

i riket exempelvis efter 1922 de allra flesta skola vara nyreglerade,

och att efter 1925 den gamla ordningen kommer att kvarstå i allenast

ett trettiotal, synes påtagligt, att de praktiska fallen av hithörande art

äro av snart övergående natur och redan 1922 skola vara rena undantag.

Vad biskoparna angår, äro väl dessa, som bekant, ej inbegripna i

1910 års lönereglering. Emellertid har Riksdagen innevarande år, med

anledning av en inom Andra kammaren väckt motion (nr 116) beslutat,

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande ändrade

grunder för biskoparnas avlöning och lärer man vid den blivande utredningen

härutinnan icke kunna undgå att uppmärksamma jämväl de

förhållanden, som stå i samband med det av motionären väckta spörsmålet.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet alltså hemställa,

att herr Glasons förevarande motion, I: ''29, om

ändring av 3 § b) förordningen angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst, icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 april 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

ilOCKHOLM, ISÅAC MAKOUSJ BOKTK* CKEKl-AKTliCBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.