Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om sänkning av vissa tullsatser å läder.

1913-04-28 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1913:41, Betänkande, i anledning av väckt motion om sänkning av vissa tullsatser å läder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1913 kl. 2.3 0 e. m.

Betänkande, i anledning av väckt motion om sänkning av vissa

tullsatser å läder.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Vennersten, frih. Trolle*), Trapp*), Eklund, Ollas A.

Ericsson, Bäckström*), Röing. Byström*), Rune, Larsson i Klagstorp, frih. Palmstierna,

frih. Fleming, Elof Ljunggren, Danström, Knaust, Jeansson i Kalmar*),

Källman*), Jonsson i Hökhult och Månsson.

*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.

I eu inom Andra kammaren av herr Månsson väckt motion, nr 185,

vilken hänvisats till bevillningsutskottet, har hemställts, »att Riksdagen

ville göra följande ändringar i tulltaxan angående tullen på läder:

§ 199.

Hudar och skinn:

beredda, halvberedda härunder inbegripna:

sulläder och bindsulläder samt valross- och flodhästhudar:

kärnstycken (renskurna); ävensom maskinremläder 1 kg. 25 öre.

§ 200.

hela eller halva hudar samt stycken därav, allt för så vitt de icke

äro hänförliga till nästföregående rubrik, 1 kg. 20 öre.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 33 käft. (Nr 41.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Hittord:.

2 Bevillning sutskottets betänkande Nr 41.

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Till och med år 1857 utgick tull å sulläder (bottenläder) med

37.5 öre för skålpund (= 88.2 öre per kilogram). Tullen nedsattes

härefter successivt vid olika riksdagar, så att den från och med år 1876

utgjorde allenast 6 öre för skålpund (=14.1 öre per kilogram). Sedan

1885 års Riksdag höjt tullsatsen för sulläder och bindsulläder till 24 öre

för kilogram, har slutligen år 1897 genomförts en tull förhöj ning för

ifrågavarande vara till 40 öre för kilogram. Förslag om denna tullförhöjning

hade emellertid vid flera föregående tillfällen förelagts Riksdagen

och hade därvid frågan om behovet av en sådan höjning varit

föremål för motsatta meningar, i det att Första kammaren i allmänhet

uttalat sig för och Andra kammaren ständigt mot en förhöjning av

tullen från 24 till 40 öre för kilogram. Vid 1892 års Riksdag hade

sålunda Kungl. Maj:t i anslutning till av 1-888 års tulltaxekommitté uttalad

mening föreslagit Riksdagen att höja tullen å sulläder och bindsulläder

till sist angivna belopp. Bevillningsutskottet tillstyrkte och

Första kammaren biföll detta förslag, vilket däremot avslogs av Andra

kammaren, varefter Riksdagen genom gemensam omröstning beslöt i

likhet med sistnämnda kammare. Vid var och en av riksdagarna åren

1893—1896 väcktes motioner av enskilda riksdagsmän med påyrkande

av samma tullsats å sulläder, som i Kungl. Maj:ts förberörda proposition

föreslagits, och blev utgången av frågans behandling inom Riksdagen

härvid densamma som år 1892, dock med undantag för år 1894,

då båda kamrarna, i enlighet med bevillningsutskottets förslag, avslogo

motionen. Då motioner i enahanda syfte vid 1897 års riksdag väcktes

blev, såsom nämnt, utgången en annan. Bevillningsutskottet — inom

vilket likväl 7 ledamöter reserverade sig — hemställde om bifall till

motionärernas förslag. Första kammaren biföll utskottets hemställan,

varemot Andra kammaren, med avslag därå, beslöt att tullsatsen å sulläder

och bindsulläder, 24 öre för kilogram, skulle bibehållas oförändrad.

Genom gemensam omröstning beslöt Riksdagen härefter med 197 röster

mot 174 att biträda Första kammarens ovannämnda beslut. Tullsatsen

å sulläder och bindsulläder har därefter bibehållits oförändrad vid 40 öre

för kilogram ända till dess att på grundvalen av 1906 års tulltaxekommittés

förslag na gällande tulltaxa kom till stånd. I denna har

en uppdelning ägt rum av rubriken för ifrågavarande artikel, i det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 3

att skillnad göres mellan, å ena sidan, kärnstycken (renskurna) och, å

den andra, hela eller halva hudar samt stycken därav. Tullsatsen är

för det förra slaget 45 öre och för det senare 35 öre för kilogram.

Enligt vad tulltaxekommittens uttalande i detta ämne giver vid handen,

hade denna uppdelning sin grund däri, att kärnstycken av sul- och

bindsulläder, som i allt större utsträckning började föras i marknaden,

hade 20 å 25 procent högre värde per viktenhet än hela och halva

hudar, i följd varav kärnstycken av berörda slag ansågos böra upptagas

under särskild rubrik med en tullsats av 45 öre. Då faran för utländsk

konkurrens huvudsakligen hänförde sig till införsel av renskuret läder,

hade förhöjningen av tullen å denna artikel ansetts böra åtföljas av en

nedsättning av tullen a hela och halva hudar till 35 öre för kilogram,

och hade tullskyddet härigenom för båda dessa varugrupper enligt

kommitténs beräkning kommit att motsvara ungefär 16 å 18 procent av

varans värde.

Nedanstående ur den officiella statistiken sammanställda tablå utvisai

stol leken och värdet av tillverkning, import och export av sulläder

och bindsulläder under tiden från och med 1897, under vilket år

tullsatsens höjning till 40 öre, såsom nämnt, ägde rum, till och med

1911, det senaste år för vilket fullständiga sifferuppgifter i ifrågavarande

hänseenden funnits tillgängliga.

År.

Tillverkning

Import.

Export.

Kg-

Kr.

Kg-

Kr.

Kg-

Kr.

1897

1898

1899

1900

1901

1902

1903

1904

1905

1906

1907

1908

1909

1910

1911

1,900.449

2,309,711

2,826,647

2,816.010

3,263,144

3,919.261

4,357,111

5.151,528

5,825,225

6.246.925

6.690.470

5.329,603

5.865.902

7.586.926

7,376.713

4.096.213

5,245,855

6,468.897

6,422.187

7.303,456

8,719,285

9.544,773

11,421.681

13,037,629

14,637,731

16,014,578

12,017,448

14,096.293

18,786,942

17.978.951

2,986,407

2,891,590

2,406,778

1,733,037

1,699,978

1,208,874

959,046

879,190

564,603

503,053

391.120

139,930

249,977

481.411

296.465

5.375,533

5,204,862

4.332.200

3,119,467

3.059,960

2,175,973

1,726,283

1,582.542

1,072,746

965,862

812.455

293,527

565,191

1,100,323

700.410

10.503

1,017

3.244

3,886

3,733

2,248

12.346

1,481

38.507

39,792

16.123

78,095

19,144

4.108

28,830

19,956

1,932

6,164

7,383

7,093

4.496

24,692

2,962

80,865

87,542

32,526

164,223

43,217

9,716

70.496

Statistik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Ovan intagna siffror utvisa, att bottenläderindustrien under de

ifrågavarande femton åren i så avsevärd grad ökat sin tillverkning, att

den år 1911 producerade nära fyra gånger så mycket sulläder som år

1897. Importen av sådant läder under nämnda tidsperiod har samtidigt

härmed minskats i än raskare tempo, så att den nu sjunkit till

ungefär tiondelen av den siffra, som utvisar importens storlek vid periodens

början. Den export, som under perioden förekommit, är, såsom

tablån utvisar, av ringa omfattning.

Av vad motionären anfört synes framgå, att han i huvudsak stöder

sin framställning på påståendet, att gällande tullskydd för läderindustrien

haft till följd, att priserna å i handeln förekommande lädersorter ökats.

Vid bedömande huru härmed förhåller sig förtjäna särskilt följande förhållanden

att beaktas. Den svenska bottenläderindustrien är för sin tillverkning

så gott som uteslutande hänvisad att använda huvudsakligen från

Svdamerika importerade ox- och kohudar, under det att motsvarande inhemska

produkter, vilka mera lämpa sig för ovanläderstillverkning, företrädesvis

exporteras. Läderkonsumtionen på världsmarknaden har på

senare tid varit stadd i allt starkare tillväxt, varemot produktionen, som

saknat tillgång till i samma grad stegrad tillförsel av råa hudar, icke kunnat

hålla jämna steg med efterfrågan. På grund härav hava, enligt vad för

utskottet företedda prisnoteringar utvisat, betydliga höjningar på senare

tid inträtt i världsmarknadspriserna å berörda råvara. Härav har i sin

ordning naturligen följt, att priserna å bottenläder stegrats, vad angår

Sverige dock icke, efter vad det vill synas, i samma proportion som

prisstegringen å råa hudar. De hos oss höjda priserna å bottenläder

torde sålunda hava varit fullt betingade av råvarans prisläge å världsmarknaden.

Vad motionen i övrigt innehåller har utskottet icke heller funnit

ägnat att utgöra tillräckligt stöd för det av motionären framställda

förslaget.

Den mottagna remissen av förevarande motion har emellertid givit

utskottet anledning att, med bortseende från den av motionären förebragta

motiveringen, pröva frågan, huruvida eu sänkning av gällande

tullsatser å sulläder må anses påkallad. Det har därvid gällt att se till,

huruvida den svenska läderindustrien, till vars skyddande det nuvarande

höga tullskyddet en gång skapades, numera till följd av ändrade förhållanden

kan anses ej längre vara i behov av en så hög tullsats å

sulläder.

Innan utskottet angiver den mening, vartill utskottet i berörda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 5

hänseende kommit, torde det vara lämpligt att giva en kort återblick

över denna industris utveckling under tiden före tillkomsten av det nuvarande

tullskyddet å sulläder. Anda in på 1870-talet var läderindustrien

i vårt land tämligen oberörd av konkurrens med utlandet och

hade också att uppvisa goda ekonomiska resultat. Men från och med

nämnda tid började de stora utländska garverierna, särskilt de amerikanska,

vilka genom tillgång på billigare garvämne och användande av

mera rationella och tidsbesparande tillverkningsmetoder (s. k. snällgarvning)

arbetade under ojämförligt gynnsammare produktionsvillkor, söka

sig marknad här i landet. Genom den sålunda uppkomna konkurrensen

försattes den svenska garverinäringen i ett synnerligen bekymmersamt

läge, vilket synes hava fortbestått ända in på 1890-talet och då gav

anledning till de ovannämnda, inom Riksdagen upprepade gånger väckta

förslagen att höja lädertullarna, vilka förslag slutligen ledde till omförmälda

1897 års tullförhöjning.

Till belysande av de förhållanden, som föranledde sistberörda beslut,

kan här förtjäna erinras om vad bevillningsutskottet vid sistnämnda

års Riksdag anförde till stöd för detsamma. Utskottet anförde, bland

annat, följande: Enligt vad av i betänkandet införda statistiska uppgifter

framgått, syntes det utskottet tydligt, att garverihanteringen i

Sverige arbetade under trycket av en övermäktig utländsk konkurrens.

Antalet garverier hade under åren 1871—1894 så småningom alltmera

minskats. Sistnämnda år utgjorde de i gång varande garveriernas

antal 566 med ett sammanlagt tillverkningsvärde av 6,030,460 kronor,

vilket i medeltal för varje garveri utgjorde ungefär 10,650 kronor. Av

dessa siffror framginge, att, då blott ett fåtal garverier tillhörde storindustrien,

det vida övervägande antalet tillhörde de i liten skala drivna

hantverkerierna. Att i synnerhet för dessa konkurrensen med de stora

utländska garverierna, särskilt de amerikanska, måste verka tryckande,

för att icke säga ruinerande, vore enligt utskottets åsikt uppenbart.

Den betydliga tullförhöjning, som kom till stånd genom beslut

av 1897 års Riksdag, medförde, att hos oss i likhet med vad i andra

läderproducerande länder redan tidigare ägt rum en storindustri uppkom

inom lädertillverkningen. De små garverier, som vid tiden för tullförhöjningen

ännu funnos till stort antal såväl i städerna som på landsbygden,

företrädesvis å ställen, där det fanns god tillgång på hudar

och bark, kunde icke uthärda konkurrensen med berörda storindustri,

utan gingo småningom under. Emellertid har storindustrien på ett

förtjänstfullt sätt infört moderna arbetsmaskiner och tillverkningsmetoder

på samma gång den eftersträvat att förbättra sina fabrikat. Dess arbete

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

har också krönts med eu glädjande framgång och man torde utan

överdrift kunna säga, att den svenska garveriindustrien förmått höja

sin tillverkning till en sådan kvalitet och jämväl i övrigt tillkämpat sig

en sådan ställning på den inhemska marknaden, att den hädanefter

lärer kunna med lugn upptaga en konkurrens från utlandet.

Det förtjänar i detta sammanhang erinras om vissa uttalanden av

1906 års tulltaxekommitté, som antyda, att förhållandena redan år 1909,

då kommitténs betänkande avgavs, utvecklat sig i angivna riktning.

Vid behandling av de rubriker i kommitténs förslag till ny tulltaxa,

som hänförde sig till hudar och skinn, anförde kommittén — efter att hava

erinrat att garveriernas årsproduktion vad anginge sulläder och bindsulläder

stigit från 1,877,114 kilogram år 1896 till 6,246,925 kilogram

år 1906 — bland annat, hurusom den år 1897 genomförda förhöjningen å

tullen för sist berörda varuslag syntes hava varit fullt effektiv. Vidare

uttalade kommittén vid motiveringen av de föreslagna ändrade tullsatserna

för sulläder, att den funne det dåvarande tullskyddet för sullädertillverkningen

böra, i stort sett, bibehållas oförändrat.

Att den utveckling av bottenläderindustrien i vårt land, vilken

sålunda redan år 1909 konstaterades av tulltaxekommittén, sedermera

fortskridit i samma uppåtgående riktning, har redan framgått av de

av utskottet förut meddelade statistiska uppgifterna. Dessa giva vid

handen, att den årliga tillverkningen av sulläder och bindsulläder från

nämnda år till närvarande tid ökats med ytterligare över 1,000,000

kilogram. Importen av berörda varor åter har såsom nämnt under de

15 år som gått, sedan tullförhöjningen kom till stånd, nedgått i en

sådan grad, att densamma, som år 1897 ännu uppgick till 156.0(5 procent

av den inhemska tillverkningens värde, år 1911 utgjorde allenast

4.0 2 procent av landets hela konsumtion. Man torde därför med fog

kunna påstå, att den svenska industrien i närvarande stund så gott som

helt och hållet behärskar den inhemska marknaden.

De ogynnsamma förhållanden, vilka förr utgjorde grunden till den

svenska garveriindustriens underlägsenhet vid konkurrensen med den

utländska och som föranledde 1897 års Riksdag att väsentligt höja

tullen å sulläder och bindsulläder, äro, enligt vad utskottet med det

ovan anförda velat visa, icke numera för handen. Genom den omdaning

av organisation och arbetsmetoder, vilken den svenska bottenläderindustrien

undergått på de 15 år, varunder den åtnjutit berörda

tullskydd, har den vuxit sig så stark, att den ej längre synes vara i

behov av ett så högt skydd.

Utskottet, som alltså finner att en nedsättning av ifrågavarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 7

tullsatser utan fara för industriens bestånd och utveckling kan äga rum

anser dock att man bör gå fram med varsamhet och stannar därför vid

att föreslå en nedsättning av tullen å sulläder och bindsulläder dels för

kärnstycken (renskurna) och maskinremläder till 35 öre för kilogram

dels, i överensstämmelse härmed, för hela eller halva hudar till 28 öre

för kilogram.

Någon anledning att, under förutsättning att tullsatserna för sulläder

och bindsulläder varda nedsatta, bibehålla valross- och flodhästhudar,

som i gällande tulltaxa äro sammanförda med förstnämnda artiklar,

vid nuvarande tullsatser torde icke föreligga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning av herr Månssons

förevarande motion, II: 185, må besluta, att tullen å

sulläder och bindsulläder samt valross- och flodhästhudar

skall utgöra: för kärnstycken (renskurna) ävensom

maskinremläder 35 öre för kilogram och för hela

eller halva hudar samt stycken därav, allt försåvitt de

icke äro hänförliga till rubriken nr 199, 28 öre för kilogram,

samt att i följd därav rubrikerna nr 199 och 200

i gällande tulltaxa skola erhålla följande ändrade lydelse

:

*199. kärnstycken (renskurna); ävensom maskinrem
-

läder ................................................ 1 kg. 35 öre.

200. hela eller halva hudar samt stycken

därav, allt försåvitt de icke äro

hänförliga till nästföregående

rubrik ........................................... 1 kg. 28 öre.

Stockholm den 28 april 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Utskottet.

Historik.

Statistik.

Reservationer:

av herrar Vennersten, frih. Trolle, Trapp, Ollas A. Ericsson, frih.

Fleming, Danström, Knaust, Jeansson i Kalmar och Jonsson i Hökhult,

vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

Till och med år 1857 utgick tull å sulläder (bottenläder) med

37.5 öre för skålpund (=88.2 öre per kilogram). Tullen nedsattes

härefter successivt vid olika riksdagar, så att den från och med år 1876

utgjorde allenast 6 öre för skålpund (=14.1 öre per kilogram). Sedan

1885 års Riksdag höjt tullsatsen för sulläder och bindsulläder till 24 öre

för kilogram, har slutligen år 1897 genomförts en tullförhöjning för

ifrågavarande vara till 40 öre för kilogram. Enligt nu gällande tulltaxa

har en uppdelning ägt rum av rubriken för ifrågavarande artikel, i det

att skillnad göres mellan, å ena sidan, kärnstycken (renskurna) och, å

den andra, hela eller halva hudar samt stycken därav. Tullsatsen är

för det förra slaget 45 öre och för det senare 35 öre för kilogram.

Enligt vad tulltaxekommitténs uttalande i detta ämne giver vid handen,

hade denna uppdelning sin grund däri, att kärnstycken av sul- och

bindsulläder, som i allt större utsträckning började föras i marknaden,

hade 20 å 25 procent högre värde per viktenhet än hela och halva

hudar, i följd varav kärnstycken av berörda slag ansågos böra upptagas

under särskild rubrik med en tullsats av 45 öre. Då faran för utländsk

konkurrens huvudsakligen hänförde sig till införsel av renskuret läder,

hade förhöjningen av tullen å denna artikel ansetts böra åtföljas av en

nedsättning av tullen å hela och halva hudar till 35 öre för kilogram,

och hade tullskyddet härigenom för båda dessa varugrupper kommit att

motsvara ungefär 16 å 18 procent av varans värde.

Nedanstående ur den officiella statistiken sammanställda tablå utvisar

storleken och värdet av tillverkning, import och export av sulläder

och bindsulläder under tiden från och med 1897, under vilket år

tullsatsens höjning till 40 öre, såsom nämnt, ägde rum, till och med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 9

1911, det senaste år för vilket fullständiga sifferuppgifter i ifrågavarande

hänseenden funnits tillgängliga.

År.

Tillverkning.

Import.

Export.

Kg-

Kr.

Kg-

Kr.

Kg-

Kr.

1897

1,900,449

4,096,213

2,986,407

5,375,533

10.503

19,956

1898

2,309,711

5,245,855

2,891,590

5,204,862

1,017

1,932

1899

2,826,647

6,468,897

2,406,778

4,332.200

3,244

6.164

1900

2,816,010

6,422,187

1,733,037

3,119,467

3,886

7,383

1901

3,263,144

7,303,456

1,699,978

3,059,960

3,733

7,093

1902

3,919,261

8,719,285

1,208,874

2,175,973

2,248

4,496

1903

4,357,111

9,544,773

959,046

1,726,283

12,346

24,692

1904

5,151,528

11,421,681

879,190

1,582,542

1,481

2,962

1905

5,825,225

13,037,629

564,603

1,072,746

38,507

80.865

1906

6,246,925

14,637,731

503,053

965,862

39,792

87,542

1907

6,690,470

16,014,578

391,120

812,455

16,123

32,526

1908

5,329,603

12,017,448

139,930

293,527

78,095

164,223

1909

5,865,902

14,096,293

249,977

565.191

19,144

43,217

1910

7,586.926

18,786,942

481,411

1,100,323

4,108

9,716

1911

7,376,713

17,978,951

296,465

700,410

28,830

70,496

Ovan intagna siffror utvisa, att bottenläderindustrien under de

ifrågavarande femton åren i så avsevärd grad ökat sin tillverkning, att

den år 1911 producerade nära fyra gånger så mycket sulläder som år

1897. Importen av sådant läder under nämnda tidsperiod har samtidigt

härmed minskats i än raskare tempo, så att den nu sjunkit till

ungefär tiondelen av den siffra, som utvisar importens storlek vid periodens

början. Den export, som under perioden förekommit, är, såsom

tablån utvisar, av ringa omfattning.

Av vad motionären anfört synes framgå, att han stöder sin framställning

på påståendet, att gällande tullskydd för läderindustrien haft

till följd, att priserna å i handeln förekommande lädersorter ökats.

Den svenska bottenlädersindustrien är för sin tillverkning så gott

som uteslutande hänvisad att använda huvudsakligen från Sydamerika

importerade ox- och kohudar, under det att motsvarande inhemska produkter,

vilka mera lämpa sig för ovanläderstillverkning, företrädesvis

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt 33 höft. (Nr 41.) 2

Utskott ds

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41..

exporteras. Läderkonsumtionen på världsmarknaden har på senare tid

varit stadd i allt starkare tillväxt, varemot produktionen, som saknat

tillgång till i samma grad stegrad tillförsel av råa hudar, icke kunnat hålla

jämna steg med efterfrågan. På grund härav liava, enligt vad för

utskottet företedda prisnoteringar utvisat, betydliga höjningar på senare

tid inträtt i världsmarknadspriserna å berörda råvara. Härav har i sin

ordning naturligen följt, att priserna å bottenläder stegrats, vad angår

Sverige dock icke, efter vad det vill synas, i samma proportion som

prisstegringen å råa hudar. De hos oss höjda priserna å bottenläder

torde sålunda hava varit fullt betingade av råvarans prisläge å världsmarknaden.

Vad sålunda anförts torde vara tillräckligt att visa ohållbarheten

av motionärens utgångspunkt,

Som ett synnerligande vägande skäl att icke inlåta sig på någon

sänkning av ifrågavarande tullsatser vill utskottet särskilt framhålla den

omständigheten, att den svenska industrien på området har att räkna

med konkurrensen av en synnerligen exportkraftig produktion icke blott

i Nordamerikas förenta stater, sedan gammalt världens mest läderproducerande

land, utan numera även i Tyskland, vars export sedan någon

tid tillbaka till och med äger större omfattning än Förenta staternas.

Till belysning av den tyska läderindustriens utveckling på senare tid

kan anföras, att enligt inhämtade uppgifter årliga läderexporten från

Tyskland torde kunna beräknas hava under åren 1890—1912 ökats

med inemot 200 procent, under det att enahanda export från Förenta

staterna angives under samma tidrymd hava vuxit med föga mera än

100 procent. Fn industri, vars export är ställd i en så hastig utveckling

som särskilt den tyska, är givetvis i stånd till eu kraftig

konkurrens, om tillfälle därtill gives.

- Att ett dylikt tillfälle skulle beredas den tyska industrien, därest

en nedsättning i nu gällande tullskydd för ifrågavarande slag av läder

vidtoges, därom vittnar den omständigheten, att nuvarande tullsats för

rubrik nr 199 av 45 öre blivit i gällande svensk-tyska handels- och sjöfartstraktat

bunden, ett förhållande som i och för sig torde innebära

tillräckligt motiv för avslag å den föreliggande motionen.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Månssons förevarande motion, II: 185,

om sänkning av gällande tullsatser å läder, icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

av herr Månsson, som anfört:

Jag har ej kunnat följa utskottsmajoriteten i dess avprutning på

mitt yrkande, då jag vet detta förut vara ytterst moderat och formulerat

utan tanke på någon prutmån.

Utskottet vill ej förneka, att prisen ökats, men säger, att detta beror

på att hudarne undan för undan stigit i pris, vilket delvis är riktigt,

särskilt vad det sista året beträffar. Men under långa perioder stodo

hudarne rätt lågt i pris, utan att det färdiga lädrets pris därför sänktes.

Endast ett exempel:

Enligt »Die Lederindustrie», 24 december 1912, sjönk på Berlins

marknad oxhudarne från att i slutet av 3:dje kvartalet 1906 ha stått i

mark 1.2 0 per kilogram, till 0.8 0 å 0.8 4 mark per kilogram midsommaren

1908: varefter hudarna så småningom började krypa upp till den höjd

de än i dag intaga.

Men under hela denna tid kan man varken i Sverige eller Tyskland

eller något annat tullskyddat land märka, att läderprisen sjunkit.

Som ett exempel på hur i vårt land prisen stigit undan för undan

oberoende av prisen på hudmarknaden skall här bifogas utdrag ur en

samling räkningar, som eu i Gävle bosatt yrkesidkare betalt under årens

lopp för det bottenläder han köpt. Mot denna tabell har endast från

garvarehåll invänts, att den ej följer bestämda märken och att räkningarne

före 1907 gäller för hela halvor, men sedan 1907 för renskuret läder,

d. v. s. sedan buk och hals m. m. borttagits.

Härtill må anmärkas, att det är omöjligt att följa vissa märken

sa

här:

Affärens namn

Hemgren ........

d:o ........

d:o ........

P. Åberg .........

d:o ........

Joh. Hemgren .

d:o

d:o

d:o

Zimmermann .

od:o

P. Åberg.........

Zimmerman.....

Varans namn

Sv. sulläder, (det dyraste) ............

Amerikanskt sulläder »Sheiffield»

Amerikanskt sulläder ....................

Lundins sulläder ............................

Amerikanskt sulläder □ La Pörte

Åbergs sulläder....................

Svenskt sulläder....................

Sheiffield sulläder ................

Svenskt sulläder....................

Mattons sulläder....................

Malmö sulläder ...................

Cimbria sulläder, renskuret

esa gävleräkningar

se ut

Datum

Pris

kr.

per kg.

20 no v.

1899............

2: 80

20 nov.

1899............

2: 25

29 sept.

1899............

2: 30

26 nov.

1900............

2: 90

26 nov.

1900............

2: 18

9 april

1901............

2: 32

1 juli

1901............

2: 75

23 april

1902............

2: 75

23 april

1902............

2: 40

29 sept.

1903............

2: 40

1 sept.

1903............

2: so

30 nov.

1904............

2: i o

5 okt.

1904............

3: so

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Affärens namn

Varans namn

Datum

Pris

kr. per kg.

P. Aberg...............

. Svenskt sulläder barkgarvat ...

..... 31 mars

1905.....

....... 2: 70

J. A. Hartzell.......

. Sölvesborgs...................................

..... 17 aug.

1905.....

....... 2: 45

d:o .......

d:o ...................................

..... 11 sept.

1905.....

........ 2:45

d:o .......

. Svenskt sulläder...........................

..... 4 nov.

1907...

....... 2: 65

J. A. Andersson ...

. Cimbria (eftersökt) ...................

..... 14 april

1907.....

........ 4: -

d:o

. Lunds sulläder ............................

..... 27 maj

1907.....

........ 2: 60

d:o

. Svenskt sulläder, Hillers............

..... 14 okt.

1908.....

....... 3: 7 0

d:o

. Mattons .......................................

..... 14 okt.

1908.....

....... 3: 3 5

Hartzell ...............

. Svenskt koläder...........................

..... 13 juli

1908.....

........ 3: 60

d:o ...............

.. Cimbria .....................................

..... 29 april

1909.....

....... 3: 7 0

J. A. Andersson ..

(bo ......................................

..... 30 aug.

1909.....

....... 3: 60

d:o

.. Falkenbergs ................................

..... 29 dec.

1910.....

........ 3: 90

d:o

.. Mattons.......................................

..... 2 maj

1910.....

....... 3: 70

d:o

.. Cimbria .......................................

..... 19 sept.

1910.....

....... 4: 05

Hartzell..................

(bo ........................................

..... 16 juli

1910...

........ 4: 15

J. A. Andersson ..

d:o ...................................

..... 22 nov.

1910...

........ 4: 2 5

d:o

.. Järla sulläder, ko.......................

..... 17 juni

1911.

........ 3: 91

P. Aberg ..............

... Cimbria........................................

..... 26 april

1911.....

........ 4: 30

d:o ..............

d:o .......................................

..... 10 juni

1912 ...

........ 3: 7 5

J. A. Andersson ..

.. Hillers sulläder............................

.... 3 okt.

1912 ...

........ 4: 25

d:o

.. Nättraby ....................................

.... 3 okt.

1912.....

........ 4: 0 5

d:o

.. Järla ............................................

..... 3 okt.

1912...

........ 4: —

Dessa äro de priser som skomakarne fått betala och som, åtminstone

till största delen, bestämts av garveriringen. I jämförelse mellan

priset för den tid, då räkningen berör hela halvor och då den upptager

renskurna stycken, kan man i allmänhet träffa rätt, om man räknar med

ett pris om 75 öre per kilogram högre för det renskurna lädret än för

det oskurna.

För utskottets majoritet finnes det ingen annan orsak till läderprisets

stegring än att »läderkonsumtionen på världsmarknaden har på

senare tid varit stadd i allt starkare tillväxt, varemot produktionen, som

saknat tillgång till i samma grad stegrad tillförsel av råa hudar, icke

kunnat hålla jämna steg med efterfrågan)).

Detta är nog delvis sant, men samtidigt med att efterfrågan tilltagit

har även världens kreatursstock ökat, ehuru måhända ej i samma

grad som efterfrågan på läder. Men denna ökade efterfrågan på läder

beror ej helt och hållet på att, som man vill göra troligt, den relativa

hudtillgången så minskats och att mänskligheten i så hög grad bytt

fotbeklädnad. Detta är nog fallet i en del trakter i några få länder,

däribland ej minst vårt eget land.

Fastmer beror denna stigande efterfrågan på att lädret så försämrats,

att en kvadratmeter läder nu ej torde ha mer än fjärdedelen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 13

så stort bruksvärde som för femton år sedan. De som ropa på bevis

i det hänseendet torde tro, att mänskligheten tappat minnet för vad

som fanns för så kort tid sedan. Då kunde ett par halvsulor i många

fall räcka till dagligt bruk ett helt år, nu däremot räcka de ofta ej ens

två månader. Den som har en sex- eller sjupersonsfamilj att kläda

får nu för jämnan ha minst ett par skor hos skomakaren. Utgifterna

för denna mängd reparationsarbete och för de många inköpen av skor

bli mycket betungande.

Den gamla garvningsmetoden, vilken ännu helt eller delvis bibehållits

av de små garvarne, hade till syfte att av djurhudarne bereda

ett hållbart och slitstarkt b ekl äd n ad s m a ter i al. Hudarne lades i vatten

och lösningar så att det som ej utgjorde vad man kallat hudens kärna

lossgjordes från denna. Hår, kött och fett borttogos och så återstod det

av huden som var starkt och segt. Detta lades i kar och med vegetabiliska

garvämnen mellan varje hud, vanligen användes bark av ek, men även

av tall, björk, al o. s. v., senare tillkom andra utländska garvämnen,

såsom barken av mimosor och akazier, hemlockstallen i Nordamerika

och av olika i Afrika och Amerika förekommande mangrovearter, vidare

frukter av olika träd, varibland må nämnas myrobalaner, som fås av

ett träd i Indien, divi-divi, frukterna från ett träd i Sydamerika samt

algarobilla, som kommer från ett i Chile vilt växande träd. Dessa

senare ha på sista tiden till följd av sin höga garvämneshalt utträngt

våra vanliga vegetabiliska garvningsämnen. Så innehåller t. ex. valonea

43.5, algarobilla 43 och divi-divi 41.5 procent av sin mängd garvämnen,

medan de här förr vanliga ämnena ej torde ha mer än fjärdedelen så

mycket av dessa ämnen. Genom de gamla garvämnena och väl i allmänhet

med de vegetabiliska fick man ett segt läder och de av detsamma

tillverkade sulorna kunde hålla halvår och längre till daglig!

bruk. Men denna garvmngsprocedur gick långsamt, vanligen två år

och därutöver, och den därigenom uppkomna ränteförlusten på de under

garvning liggande hudarne torde kunna uppskattas till 7 å 10 procent

av det färdiga lädrets pris. Åven måste naturligtvis det då på varje

kilogram tillverkat läder beräknas en långt större hyra eller ränta och

avskrivning på fabriken än vad nu är fallet.

Genom användandet av starkare garvmedel har man så småningom

förkortat garvningstiden, och även i de små garverier, där man nu gör

barkgarvat läder, torde hela beredningsproceduren vara undangjord på

ett år. Detta läder är naturligtvis ej så starkt som det som gjordes

med den gamla, tvååriga metoden, men det torde dock kunna anses,

tillfredsställande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

På de flesta av de stora garverierna har man däremot på den

senare tiden övergått till s. k. snabbgarvning. Här användas mineraliska

garvämnen, vilkas kraft i en del fall säges vara så stor, att huden blir

genomträngd av garvämnet på 1 å 2 dagar, och hela beredningstiden

varar ofta ej mer än tre å fyra veckor. Därtill kommer att i en del

av dessa garverier tar man endast bort håret, resten manglas under valsar

med 6,000 kilograms tryck eller stampas med hammare tillsammans

och överstrykes med en välling samt torkas så att lädret vid en hastig

besiktning ter sig nästan outslitligt. Men då detta slags läder lagts

under skor och man går ut i vätan med dessa, så dröjer det ej länge

förrän det uppstår ett hål mitt under skon, och genom detta hål kan

man dra ut det av syror förbrända innanmätet i sulan. Ett par sådana

sulor hålla ej mer än fjärdedelen så lång tid som det på vegetabilisk

väg garvade iädret. Klart är att under sådana förhållanden måste läderåtgången

bli större än förr per individ, efterfrågan större och prisen

högre.

Detta sätt att bereda, förädla eller, rättare sagt, att fördärva en

naturens gåva som givits människorna till skydd mot köld och andra

klimatiska inflytelser, skulle naturligtvis förbjudas i ett något så när

ordnat samhälle, där hänsyn toges till det hela och ej endast till enskilda

individers tillfälliga fördel på den stora mängdens bekostnad.

Genom detsamma går tre å fyra gånger så mycket hudar åt i vårt

land som vad fallet skulle vara om snabbgarvat läder skulle vara förbjudet

att såväl tillverka som införa i landet. I parentes må endast

erinras om vilken betydelse ett sådant eftersträvansvärt förbud skulle ha

för vår handelsbalans ävensom för befolkningens skattekraft och hälsa.

Mer än halva den summa som åtgår för att utifrån tillgodose vårt

behov av hudar, nu 13,800,000 kronor, skulle då kunna inbesparas.

För vår utförsel av timmer, pappersmassa, separatorer in. in. som går

till världsmarknaden och varav vi säkert lägga minst 7,000,000 kronor

onödigt i hudar, som vi sedan fördärva på ett sådant förädlingssystem,

som det nu nämnda, skulle vi kunna få andra förbrukningsartiklar, för

vilkas erhållande vi nu måhända nödgas skuldsätta oss eller ock skulle

vi kunna använda det överskjutande beloppet till amortering av vår

statsskuld hellre än att lägga det i sophögarna i form av till följd av

en slösande tillverkningsmetod fördärvat och endast föga använt sulläder.

Här pågår ett nationellt slöseri som det är skäl att hålla ögonen på.

Vidare skulle de hundratusen små hemmen som nu få öda sådana summor

på skoinköp och skolagning, vara betydligt mer skattekraftiga, om de

både beträffande denna och andra artiklar finge hederliga varor i utbyte

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 15

för de varor de själva avyttra. Det är ju dock så att det nödvändigaste

av mat och kläder måste gå även före skatterna och när då hemmen

plundras genom dyra och ohederliga varor, så att intet finnes över när

skatten skall betalas, så får denna bli obetald.

Den roll, som skobeklädnaden spelar i nationens hälsotillstånd, är,

särskilt i ett land med ett sådant klimat som vårt, lätt insedd. När

nu till följd av den metod, enligt vilken såväl det mesta sullädret som

ovanlädret beredes, både barn och vuxna få gå våta om fotterna, emedan

de skor eller sulor man köpt ej hålla, och man ej har råd att offra mer

än en viss del av sin lilla inkomst på skodon, så uppkomma sjukdomar,

genom vilka människomateriel, på vilket man kostat en dyr uppfostran,

går till spillo och måhända faller samhället till last, medan det under

andra förhållanden kunnat övertaga en dryg del av samhällsbördorna.

Så tillkommer vidare den synpunkten, att man kan undra, om ej

det samhälle snart skall vara bankrutt, där det ständigt visar sig

att de ansträngningar, som på så många håll av mänsklighetens yppersta

göres för att förenkla produktionen av nyttigheter och för att möjliggöra

en högre materiell kultur, i stället resultera i frambringandet

av rovmedel för det lilla fåtalet och gissel för folkets breda lager.

Där man väntat sig en högre kultur, bättre och billigare varor, utjämning

av klassklyftorna och mera samhällelig trevnad, där får man sämre

varor till dyrare pris, och folkets kamp för det dagliga brödet blir allt

mer förtvivlad.

Dessa missförhållanden förvärras genom tullsystemet. När ett

förfalskat läder har samma tullsats som det hederligt tillredda och vid

tillverkningen inom landet denna tullsats kan lyftas av fabrikanten är

det klart, att detta skall locka till massproduktion på snabbaste och

billigaste sätt, enär ju flera kilogram som tillverkas och försäljas inom

landet ju större tullsumma kan fabrikanten lyfta. Men icke blött detta,

utan ju uslare läder, som tillverkas och i skydd av tullmuren, som ger

monopol på marknaden, avsättes inom landet, ju mer går det åt av

varan och så blir det åter tillfälle att få profitera på den genom tulltaxan

till varuförfalskare utlämnade allmänheten. På sådant sätt rent

av framlocka skyddstullar och framför allt höga sådana, tillverkningsmetoder,

över vilka man icke kan fälla en nog hård dom. Rådde däremot

tullfrihet eller en lägre tullsats i branschen och gåve vår tidningspress

råd och upplysningar åt allmänheten rörande de eller de varornas

beskaffenhet, så skulle folket så småningom lära sig att endast köpa

gedignare varor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Det heter, att tullen skall vara ett stöd för näringens utövare. I

denna som i många andra branscher har detta resonemang för tullens

tillkomst och bibehållande visat sig ej hålla streck. Följande tabell

visar garveriindustriens utveckling under senare tid:

År.

Antal

fabri-

ker.

Antal

arbe-

tare.

!

Sulläder

Tull

pr kg.

i öre.

Smorläder.

Tull

pr kg.

i öre.

Hudar och. skinn.

Tull

pr kg.

i öre.

Hela till-v

erkningen.

Bered-

TV! TlgS-

lön.

Kr.

Kg.

Kr.

Kg.

Kr.

Kg.

Kr.

Kg.

Kr.

1871

687

1,705

948,222

3,127,912

23: 5

272,862

1,074,827

27

123,49811,427,721

27

1,344,582

5,630,460

1874

684

2,009

925,799

3,522,174

»

479,432

2,107,784

209,395:2,727,637

»

1,614,626

8,357,592

1876

667

1,936

779,604

2,803,142

14: l

306,696

1,314,152

446,764 2,924,779

2>

1,533,064

7,042,073

1880

654

1,678

540,367

1,631,143

>

261,989

815,915

417,640 2,341,681

»

1,219,996

4,778,689

1885

632

1,655

519,804

1,514,815

»

219,916

696,540

47

442,197 2,673,228

47

1,181,917

4,881,618

1887

625

1,648

444,776

1,205,992

24

233,928

656,222

»

408,356 3,237,289

1,087,060

4,957,820

1890

600

1,703

354,734

1,012,867

124,210

412,434

374,234 3,818,654

»

853,178

5,243,955

1891

598

1,768

649,742

1,710,418

298,523

824,089

424,698;3,147,678

1,372,963

5,682,185

1892

579

1,736

516,418

1,353,102

»

229,531

599,107

»

573,860i3,088,635

»

1,317,809

5,494,881

454,037

1893

571

1,764

439,708

1,193,277

245,532

743,991

567,162 3,009.573

1,252,402

5,509,668

562,827

1894

566

1,859

493,080

1,357,123

3>

270,221

787,664

»

522,793.3,277,991

3-

1,286,094

6,030,460

607,682

1895

575

1,923

1,119,997

3,151,133

40

65

563,930 2,833,562

65

1,683,927

6,823,707

839,012

1896

581

2,346

1,877,114

3,933,114

1,338,781 3,064,977

3,215,895

7,689,983

691,892

1897

565

2,358

1,900,449

4,096,213

1,473,223:3,403,224

3,373,672

8,245,802

746,365

1898

580

2,417

2,309,711

5,245,855

1,701,87313,766,438

4,011,584

9,701,059

688,766

1899

557

2,507

2,826,647

6,468,897

2,319,43014,453,230

5,146,077

10,922,127

609,031

1900

521

2,379

2,816,010

6,422,187

1,668,285

4,056,202

4.384,295

11,059,936

581,547

1901

502

2,301

3,263,144

7,303,456

1,666,121

4,124,661

4,929,265

11,987,510

559,393

1902

483

2,3213,919,261

8,719,285

1,630,280

4,251,750

5,549,541

12,971,035

520,611

1903

459

2,270 4,857,111

9,544,773

i näst. Kol.

1,598,073

4,450,735

5,955,184

13,995,508

461,096

1904

441

2,406 5,151,528

11,421,681

>

1,966,102

5,337,801

7,117,630

16,759,482

404,206

1905

394

2,361 5,825,225

13,037.629

—

6,297,676

—

19,686,632

351,327

1906

337

2,189 6,246,925

—

—

7,362,794

—

22,288,778

1907

295

2,087 6,690,470 j 16,014,578

—

7,150,942

—

23,165,520

287,939

1908

262

1,847 5,329,603|12,017.448

—

7,011,813

—

19,029,261 [324,475

1909

244

1,964 5,865,902114,096,293

—

8,059,302

22,477,791 ;322,196

1910

243

2,084|7,586,926118,786,942

9,672,956

—

28,877,561 Al 7,663

Som av ovanstående siffror framgår har sedan den stora tullförhöjningen

fabrikernas antal sjunkit från 575 till 243 och arbetarnes

antal i allmänhet hållit sig stilla, medan tillverkningen stigit ofantligt.

Naturligtvis har efter arbetarnes långa strider med fabrikanterna den

formella arbetslönen något stigit, men per kilogram eller per krona tillverkad

vara har arbetslönen sjunkit ofantligt under denna tid.

Den tullmarginal, som tillvoterats denna lilla industri, vars tillverkningsvärde

ej omspänner mer än 1.8 procent av Sveriges fabriks
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41. 17

industri, utgör endast för sulläder och hindsulläder åren 1895—1910

26,834,000 kronor. Man tycker, att när en industri av allmänheten

erhållit ett sådant kapital i ren gåva, så bör den sedan kunna bära

sig själv eller ock bör den för framtiden, om den ej kan klara sig,

ge samhället aktier för de för framtiden utgående understödsbeloppen.

Av skäl som ovan anförts yrkar jag bifall till min motion,

att tullen på sulläder och bindsulläder må sänkas

till 25 öre per kilogram för renskuren vara och till

20 öre per kilogram för hela eller halva hudar, som ej

äro renskurna.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 33 käft. (Nr 41.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:249 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om sänkning av vissa tullsatser å läder. a1 i texten