Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om utvecklande av Sveriges handelspolitik i riktning mot frihandel m. m.
1913-04-28 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1913:42, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om utvecklande av Sveriges handelspolitik i riktning mot frihandel m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
1
Nr 42.
Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1913 kl. 5 e. m.
Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om utvecklande
av Sveriges handelspolitik i riktning mot frihandel
m. m.
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Yennersten, frih. Trolle*), frih. C. J. Beck-Friis*),
Trapp*), Eklund, Ollas A. Ericsson, Bäckström*), Röing, Byström®), Rune, Christiernson,
Larsson i Klagstorp, frih. Palmstierna, frik. Fleming, Elof Ljunggren,
Knaust, Jeansson i Kalmar®), Jonsson i Hökhult och Månsson.
*) Ej deltagit i justeringen av betänkandet.
I en inom Andra kammaren av friherre Palmstierna m. fl. Täckt,
till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 80, har hemställts,
>1) att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
Kungl. Maj.t ville snarast låta verkställa en utredning angående på vad
sätt Sveriges handelspolitik måtte, i överensstämmelse med vad som
ovan anförts, utvecklas i riktning mot frihandel och för Riksdagen framlägga
de förslag, vartill denna utredning må föranleda; samt
2) att Riksdagen omedelbart måtte besluta en nedsättning av samtliga
i nu gällande tulltaxa upptagna tullsatser med 10 % av deras nuvarande
belopp, dock med undantag för tullsatserna å alkoholhaltiga
drycker, kaffe, tobak och sidenvaror.»
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 sand. 34 höft. (Nr 42.)
1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
Till den i motionen anförda motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa.
Den företeelse, som synes vara den förnämsta grunden för förevarande
motion, nämligen levnadskostnadernas fördyrande, är för visso en
angelägenhet av den ingripande betydelse för både den enskilda och
allmänna hushållningen, att den påkallar allvarsamt och omedelbart beaktande
från statsmakternas sida. Orsakerna till denna dyrtid äro säkerligen
av mångskiftande art. En djupgående undersökning skulle säkerligen
visa, att det är många faktorer, som medverka till ifrågavarande
oroväckande fenomen. Att icke frihandelssystemet är ett ofelbart botemedel
mot det onda, därpå tyder det faktum, att man exempelvis i England,
jordens förnämsta frihandelsland, sedan flera år tillbaka kan iakttaga
en fortgående stegring av varupriserna. Uti en av statsministern
under remissdebatten angående årets statsverksproposition omnämnd,
inom kommerskollegium verkställd förberedande utredning angående stegringen
av levnadsomkostnaderna — av vilken utredning utskottet satts
i tillfälle att taga del — meddelas, hurusom sedan längre tid prisrörelsen
å världsmarknaden i ett flertal länder varit föremål för regelbundna
observationer av offentliga myndigheter eller enskilda forskare. Särskilt
hade man i England ägnat omsorg åt att framställa en omfattande och
noggrann statistik över priserna å de viktigaste varuslagen och härvid
iakttagit, hurusom den allmänna varuprisnivån i stort sett successivt höjt
sig alltsedan 1896. Yisserligen hade prisfall inträffat åren 1901 och
1908, men dessa hade inom kort följts av ny stegring,, varigenom efter
hand den förra nivån uppnåtts och överskridits. Uppgifterna från England,
Tyskland och Frankrike överensstämde därutinnan, att prisstegringen
där, i likhet med vad här i landet varit händelsen, fortsatt ännu
under år 1912 och detta i avsevärt starkare progression än under de närmast
föregående åren.
Beträffande orsakerna till den sedan år 1896 med vissa avbrott fortskridande
prisförhöjningen säges i nämnda framställning, att olika meningar
helt naturligt gjort sig gällande i fråga om en så komplicerad företeelse
som prisbildningen å vår tids världsmarknad, men att den stegrade guldproduktionen
betraktades som en orsak av allmängiltig natur, vilken i
större eller mindre mån påverkade samtliga varors priser. Visserligen
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 3
rådde ingalunda enighet därom, i vilken grad denna faktor påverkat prisrörelsen,
men den förhärskande uppfattningen torde dock vara, att den
sedan mitten av 1890-talet abnormt ökade tillgången på guld som betalningsmedel
varit den förnämsta orsaken till prisstegringen. Särskilt
torde detta äga giltighet i fråga om de länder, där emissionen av banksedlar
gjorts i viss män mekaniskt beroende av de sedelutgivande bankernas
guldkassa, så att varje förstärkning av guldkassan berett tillfälle
till en än starkare ökning av de allmänna betalningsmedlens totalbelopp.
I samband härmed påpekas i framställningen den prisstegrande verkan,
som en ökad kreditmedelcirlculation (växlar, checker, o. d.) kan utöva, och
det säges, att denna faktor gör sig särskilt gällande under en tid av
stigande affärskonjunkturer sådan som den närvarande. Under det att
de båda nu nämnda företeelserna — den stegrade guldproduktionen och
ökningen av kreditmedelcirkulationen — kunna betraktas som allmängiltiga
orsaker till prisstegringen å världsmarknaden, torde man, enligt
ifrågavarande framställning, böra betrakta tull- och trustväsendet såsom
orsaker av mera lokal natur. Härom yttras bland annat: »Att tullskyddet
i och för sig inverkar i högre eller lägre grad prisstegrande, torde
icke behöva närmare förklaras och bekräftas för de sista årens vidkommande
av varuprisstatistiken från de länder, där mera avsevärda tullförhöjningar
ägt rum, såsom Förenta Staterna och Tyskland. De monopolistiska
sammanslutningarnas betydelse för prisbildningen torde närmast
bestå däri, att det för handen varande tullskyddet mera effektivt kan
utnyttjas än vad fallet är vid fri konkurrens. Även utöver tullgränsen
kan emellertid en monopolartad sammanslutning stegra priserna såväl
för en lokal marknad med mera begränsad tillgång som även på världsmarknaden.
I sistnämnda fall torde som regel böra förutsättas, att sammanslutningen
behärskar den internationella marknaden, om också ingalunda
saknats exempel på, att en trust av nationell omfattning kunnat
upprätthålla priser, som överstigit den av tullgränsen betingade nivån.»
Dedan av ovanstående kortfattade antydningar torde framgå, huru
invecklat och svårlöst dyrtidsproblemet är. Men såsom utskottet från
början betonat, är det å andra sidan av den allra största vikt, att frågan
ingående och allsidigt studeras, på det åtgärder till lättnad för särskilt
den mindre burgna delen av befolkningen må kunna vidtagas.
Med hänsyn i främsta rummet till de svårigheter, dyrtiden medför,
hava motionärerna framställt sina ovan återgivna yrkanden.
Ått, såsom motionärerna föreslå, vidtaga en omedelbar sänkning av
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
så gott som samtliga i nu gällande tulltaxa upptagna tulisatser med
10% av deras nuvarande belopp måste utskottet bestämt avstyrka. Skola
ändringar vidtagas, måste de för visso föregås av en noggrann prövning
av varje särskild position med strängt beaktande av att icke jordbruket,
industrien eller andra näringar genom förhastade åtgärder skadas i sina
berättigade intressen.
Om utskottet alltså måste bestämt avråda den åtgärd, motionärerna
i punkt 2 förorda, så anser utskottet däremot att en utredning av tullsystemets
verkningar bör ingå som ett viktigt moment i den av Kungl.
Maj:t redan igångsatta undersökningen angående dyrtiden och botemedlen
mot densamma. Vid handläggningen av denna utredning måste emellertid
starkt beaktas, att under den tid det protektionistiska systemet varit gällande
en mångsidig industri vuxit upp i vårt land samt att betydande kapital
och, framför allt, stora arbetarskarors intressen äro förbundna med denna
industri, ävensom att det svenska jordbruket under loppet av en generation
inrättat sig efter de förhållanden, som det bestående tullskyddet
skapat. Det är därför av största vikt, att de åtgärder, som vidtagas,
äro väl övervägda och genomtänkta, emedan ett motsatt tillvägagångssätt
kunde medföra bristande tillit till stabiliteten hos våra ekonomiska
förhållanden och därigenom inverka ofördelaktigt på våra näringars
vidare utveckling. Detta förhållande är av sådan vikt, att man till och
med bör söka undvika skenet av att vilja vidtaga brådstörtade åtgärder.
Under det att motionärerna ifrågasatt en undersökning i bestämt syfte,
nämligen angående sättet för utvecklingen av Sveriges näringspolitik i
riktning mot frihandel, är det följaktligen enligt utskottets mening en
utredning av strängt objektiv natur, som bör företagas; det är därför
givet, att genom förordandet av eu sådan utredning utskottet icke avser
att inbjuda Riksdagen att på något sätt intaga ställning till frågan om
de åtgärder, för vilka i sinom tid en verkställd undersökning kan åberopas
såsom stöd. Därjämte vill utskottet framhålla, att utredningen bör
vara allsidig, så att den icke enbart eller huvudsakligen tar sikte på de
s. k. livsmedelstullarna utan i fullt lika hög grad på industritullarna.
Detta är så mycket nödvändigare, som systemet bildar ett helt, vars olika
delar äro beroende av varandra och därför måste behandlas i sitt inbördes
sammanhang.
En sådan objektiv och allsidig utredning angående tullsystemets
verkningar skulle enligt utskottets förmenande vara till gagn icke blott
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 5
för att vinna inblick i systemets inverkan på levnadsomkostnaderna utan
även i annat avseende. Såsom motionärerna erinrat, beklagade kommerskollegium
och generaltullstyrelsen, att det förslag till tulltaxa, som lades
till grund för förhandlingarna angående den senaste handelstraktaten
med Tyskland, icke erhållit stödet av »en allsidig utredning i fråga om
de verkningar, skyddssystemet hittills visat sig medföra». Om nu en
dylik utredning vidtages i samband med dyrtidsutredningen, skulle man
vid de underhandlingar, som antagligen om någon tid åter komma att
upptagas i och för ett eventuellt förnyande av den tyska handelstraktaten,
hava beaktat den angelägenhet, varom ämbetsverken erinrat.
Såsom framgår av statsministerns ovanberörda yttrande i Andra
kammaren vid remissen av statsverkspropositionen, har regeringen sin
uppmärksamhet starkt fästad vid dyrtidsproblemet. Den har redan vidtagit
vissa förberedande åtgärder för frågans undersökning, och statsministern
har även förklarat, att det är regeringens bestämda avsikt att
gå vidare på den inslagna vägen. Utskottet är övertygat därom, att,
när sålunda problemet om orsakerna till levnadskostnadernas stegring
upptages till fortsatt utredning, en sådan utredning måste komma
att omfatta även den fråga, med vilken utskottet här ovan närmast
sysselsatt sig, nämligen tullskyddssystemets ekonomiska verkningar. Eu
allsidig utredning av de på levnadskostnadernas ökning inverkande faktorerna
kan uppenbarligen icke ske, utan att även tullskyddssystemets
verkningar därvid noga undersökas.
Under sådana förhållanden kunde det sättas i fråga, huruvida någon
framställning från Riksdagens sida i saken skulle vara behövlig. Utskottet
anser emellertid, att frågan är av så stor vikt, att en dylik
framställning har goda skäl för sig, så mycket mera som regeringen
härigenom kan få ett oförtydbart uttryck för de allmänna bekymmer,
som levnadskostnadernas stegring på de mest skilda håll framkallat, och
därjämte ett stöd för fortsatt energiskt arbete på detta område.
Utskottet, som sålunda icke kunnat tillstyrka bifall till motionärernas
förslag, anser sig dock, i anslutning till vad ovan anförts, böra
hemställa,
att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t i samband med fullföljandet
av de påbörjade undersökningarna angående orsakerna
till levnadskostnadernas stegring och medlen häremot
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
även måtte låta verkställa en objektiv och allsidig
utredning av det gällande tullsystemets verkningar
samt för Riksdagen framlägga de förslag, vartill undersökningarna
i deras helhet kunna giva anledning.
Stockholm den 28 april 1913.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
7
Reservationer:
av herrar Vennersten, friherre Trolle, friherre C. J. Beck-Friis, Trapp,
friherre Fleming, Knaust, Jeansson i Kalmar och Jonsson i Hökhult,
vilka anfört:
Såsom av utskottets motivering framgår har majoriteten inom utskottet
icke velat tillstyrka bifall till föreliggande motion, och detta av
den orsak, att utskottet i det stora hela icke kunnat gilla de av motionärerna
framförda motiven. Det har synts oss, att en sådan ståndpunkt
konsekvent borde hava föranlett en hemställan om avslag å motionen,
men utskottet har i stället tagit motionen till anledning att föreslå en
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om en helt annan utredning än
den motionärerna föreslagit.
Yi hava icke kunnat biträda ett sådant förslag redan av den orsak
att en utredning, som begäres på grund av en föreliggande motion, enligt
vår åsikt aldrig kan anses vara förutsättningslös, huru starkt man än må
framhålla kravet på objektivitet och allsidighet.
Då alltså enligt vårt förmenande den av utskottet begärda utredningen
ovillkorligen måste tänkas med den av motionärerna framställda
motiveringen såsom bakgrund, och då denna motivering är i många avseenden
vilseledande, hava vi ansett, att densamma bort föranleda ett
mera ingående bemötande än som i utskottsbetänkandet kommit den till
del. Utan att här kunna ingå på en fullständig granskning av motionen
vilja vi dock med hänsyn till frågans stora principiella betydelse anföra
följande:
Yid granskning av föreliggande motion framgår, att densamma hämtar
sitt huvudsakliga stöd ur det förhållandet, att Sverige under senaste
tider »i allt högre grad utvecklats till ett industriland, som hämtar större
delen av sin brödföda utifrån.» Man håller tydligen före, att en dylik
utveckling bör befrämjas, i första rummet därigenom »att spannmåls-och
mjöltullarna samt annan tull å lifsförnödenheter försvinna». Den slutliga
följden av en utveckling i denna riktning skulle då bliva att Sverige
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
från att vara ett land, där jordbruket är den viktigaste näringen, skulle
bliva övervägande ett industriland. Med fullt erkännande av industriens
betydelse hålla vi dock före, att i bibehållandet av jordbruksbefolkningen
ligger landets främsta styrka och att en ensidig industrialisering vore
den största fara för vår nations bestånd. Endast om jordbruk och industri
utan störande rubbningar och under erkännande av lika berättigande
få förkovras jämsides med varandra kunna vi hoppas på en sund
ekonomisk utveckling.
Lantbefolkningens betydelse för vidmakthållande av en sund och
kraftig folkras måste noga beaktas. Denna befolknings avtagande är
redan nu ett faktum, som just ur rashygienisk synpunkt kräver all uppmärksamhet,
och komme nu det skydd, som lantbruket äger i tullarna,
att bortfalla, skulle säkerligen den genom jordbruksbefolkningens minskning
uppkommande faran bliva ännu mera överhängande.
Under tiden efter spannmålstullarnas införande hava nyodlingarna
visserligen fortgått i långsammare tempo än under närmast förutgående
tid. Detta är emellertid alldeles naturligt, då allt mindre jord funnits
att uppodla, allt efter som odlingen utbrett sig. Hade inga tullar införts,
skulle säkerligen nyodlingsverksamheten hava varit ännu mindre
omfattande, än vad nu har varit fallet.
Spannmålsproduktionen per innebyggare har visserligen icke under
tullperioden ökats så starkt, att vi nu täcka vårt behov i lika hög grad
som för 25 år sedan. Detta beror emellertid i väsentlig mån på att
konsumtionen per individ, särskilt af vete, högst betydligt stigit genom
att befolkningens levnadsstandard höjts.
Yeteskörden har dock under tiden 1889 —1910 ungefär fördubblats,
och rågskörden har under samma tid ökats med 10 %.
Kreatursantalet är visserligen i vårt land jämförelsevis mindre än i
Danmark, och ladugårdsskötseln har, relativt sett, icke hos oss nått
samma kvantitativa utveckling som där. Detta beror emellertid på många
orsaker, och det är icke ådagalagt, att tullarna härvid haft någon
väsentligare inverkan. Även bör tagas i betraktande, att frågan om
ladugårdsskötselns räntabilitet just nu är mycket omstridd, och att det
enligt mångas mening ingalunda är lämpligt att allt för mycket lägga
lanthushållningens tyngdpunkt på denna gren av driften.
Det synes — såsom ovan påpekats — hava föresvävat motionärerna,
att Sverige borde, med uppoffrande av sitt lantbruk, eftersträva
en övergång till hög specialisering av sin industri och sålunda anlägga
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 42.
don med särskild hänsyn till exporten. Dock kan man väl ej dölja för
sig, att en sådan basis för vår produktion skulle bliva i hög grad riskabel.
Eu lagstiftningsåtgärd i utlandet kan med ett enda drag göra om intet
en hel industri, och arbetslöshet blir en oundviklig följd för arbetarna
nom branschen, antingen det gäller privat drift eller — och detta är
utan tvivel det av motionärerna eftersträvade målet — statsdrift.
Den närmaste anledningen till angreppet mot det skydd för det nationella
arbetet, som tullarna erbjuda, uppgiva motionärerna vara den
inträdda prisstegringen. Det är riktigt att varupriserna stegrats, men
arbetslönerna hava stigit i ännu högre grad. Dyrtiden är vidare internationell,
den härskar både i frikandels- och tullskyddsländer och berör
tullfria varor — både födoämnen och råvaror — fullt ut lika mycket
som tullbelagda varor. Över de ekonomiska lagar, enligt vilka prisbildningen
regleras, råda icke ens de största nationer, och det synes oss,
att kommittéutredning av hithörande frågor, som redan sysselsätta vetenskapsmännen
i olika länder, näppeligen skulle kunna hållas fjärran från
politiskt inflytande, varjämte dylika utredningar aldrig ur praktisk synpunkt
kunna hava annat än ett momentant värde, emedan produktionstekniken
och andra inverkande omständigheter befinna sig i ständig växling.
Bland de faktorer, som förorsakat prisstegringen, torde, förutom
den av utskottet påvisade ökningen i guldproduktionen, även kunna angivas
ökad och allt mera utbredd efterfrågan på industriella råvaror, växande
och nya behov hos befolkningen jämte andra förhållanden.
Enligt preliminära beräkningar anger den amerikanska »Engineering
and Mining Journal» året 1912 som ett rekordår beträffande guldproduktionen.
Stegringen har varit kontinuerlig, som framgår av nedanstående
tabell.
Doll.
1B92............................................................ 146,292,600
1900....................................................... 258,829,703
1905.................................... 378,411,054
1910 ........................................................... 454,213,649
1911 .............................................................459,377,300
1912 ......................................................... 469,618,083
Produktionen har slunda trefaldigats på 20 år.
Den genom guldtillgångens ökning förorsakade allmänna prisstegringen
är av sådan art, att man i stort sett icke kan utöva något inBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 7 sand. 34 käft. (Nr 42.) 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
flytande därpå. Man förmår varken inskränka guldproduktionen eller
öka världsproduktionen av övriga varor i sådant omfång, att penningens
köpkraft därigenom skulle kunna höjas eller den allmänna dyrtiden
bortelimineras.
Världsmarknadspriserna på några av de viktigaste råvarorna anföras
här nedan i relativa tal (ej kronor och öre) efter den tyska konjunkturbarometern
»Der Industrielle»:
år 1910
år 1911
år 1912
Hudar och skinn (särsk. oxhudar)
149,3
146,8
174,0
Ull......................................................
137,5
134,7
140,5
Hampa ................................................
138,2
145,0
166,7
Jute....................................................
151,5
199,1
214,8
Gjutjärn .......................................
94,9
98,3
109,3
Bly ...................................................
111,2
119,0
152,4
Koppar ..............................................
116,6
114,4
149,0
Zink................................................
128,6
138,8
144,9
Tenn .............................................
195,2
240,7
257,4
Kol (westphal.) ................................
99,3
96,7
109,8
Fotogen .............................................
102,4
109,9
134,5
Härav framgår, att prisstegringen
i hög grad
faller i
i de stora tull-
fria råvarorna.
Redan en sammanställning av prisen å de viktigaste livsförnödenheterna
med priset på ett vanligt dagsverke lämnar eu god ledning till
bedömmande av spänningen mellan livsmedelspris och arbetslöner.
Markegångspriser (i riksmedeltal) å vete och råg samt å dagsverken
åren 1876—1910.
År
Vete
Råg.
Mansdagsverke
Kr.
Kr.
Kr.
Relativa tal
1876 .........................................
13,60
10,05
1,56
113
1877 ..........................................
14,55
10,08
1,53
in
1878 ...........................................
12,03
8,75
1,30
94
1879 .....................................
12,80
8,67
1,20
87
1880 ......................................
13,33
10,73
1,20
87
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
II
År
Veto
Råg
Mansla
g s v e r k e
Kr.
Kr.
Kr.
! Relativa tal
1881 ...............................
14,29
11,35
1,24
90
1882 .....................................
12,72
9,09
1,35
98
.1883 ...............................
12,38
8,86
1,37
99
1884 ..............................
10,51
8,17
1,39
101
i 1885 ..
.....................................
9,44
7,14
1,38
100
1
1886 . ..
........................................
9,17
6,80
1,30
94 |
1887 ....................................
8,37
5,76
1,22
88 !
1888 .....................................
10,58
7,50
1,28
93
1889 ..................................
10,64
7,98
1,31
95
1890 ...........................................
10,83
8,13
1,37
99
1891 ..................................
12,25
10,90
1,44
104 !
1892 ..........................................
10,22
8,51
1,46
106
1893 ..........................................
9,36
7,53
1,47
107
1894 .................................
7,71
6,41
1,47
107
1895 ............................................
8,41
6,98
1,48
107
1896 ......................................
9,66
7,45
1,52
no
1897 ..........................................
11,45
8,10
1,57
114 1
1898 .....................................
11,29
8,40
1,74
126 i
1899 .........................................
10,97
9,35
1,92
139 |
1900 ........................................
10,73
8,94
1,98
143 j
| 1901
10,93
8,74
1,94
141 i
1902 ....................................
10,10
8,48
1,92
139
1903 ............................
10,37
8,41
1,95
141
I 1904 ....................................
10,66
8,77
1,98
143
1905 ......................................
10,88
9,01
2,02
146
1906 ..................................
10,88
9,06
2,18
158
1907 ............................
11,83
9,80
2,38
172
1908 ......................................
11,80
9,65
2,43
176
1909
12,07
9,54
2,45
1.78 i
1910 ...........................1
11,56
8,87
2,46
178 i
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
Jämföras veteprisen för åren 1876 — 80 med samma priser 1906 10
visa sig de förra avsevärt högre, rågprisen äro ungefär de samma, dagsverkspriserna
förhålla sig däremot under femårsperioderna som 98 : 172.
Den ständiga och betydande stegringen i arbetslönerna har utan tvivel
medfört nya behov och ökad konsumtion och är på samma gång en följd
av och eu orsak till den allmänna prisstegringen.
Motionärernas kategoriska förklaring, att den lämpliga tiden för
tullnedsättning just nu skulle vara inne, lider av det betänkliga felet,
att ingen hänsyn tagits till det säregna tullpolitiska läge som just nu råder
i Europa. Enär de flesta handelsfördrag utlöpa år 1917, pågår i ett
stort antal länder ett intensivt arbete för att man skall vara väl förberedd
till de förhandlingar, som dessförinnan komma att föras. Vi
anse det ej lämpligt att här närmare ingå på dessa internationella frågor,
men läget är sådant, att ingen med saken någorlunda förtrogen kan
dölja för sig, att därest vi vid denna tidpunkt icke äro rustade med
försvars- och bytesmedel, torde den period av ekonomiskt och därmed
kulturellt framåtskridande, som rått och ännu råder i vårt land, vara
tillända.
Om tullskyddet i Sverige nu upphörde eller i betydande grad försvagades,
skulle många därav berörda grenar av inhemsk industri bliva
ett lätt byte i händerna på utländska sammanslutningar, vilka genom
sin prispolitik säkerligen skulle draga försorg om, att konsumenternas
fördelar av den ändrade tullpolitiken bleve fullständigt illusoriska.
Såväl industri som jordbruk äro känsliga för hastiga växlingar.
Ofta förekommande omkastningar medföra alltid oro, förvirring och depression.
Med vad ovan anförts hava vi velat framhålla att spannmålstullarnas
avskrivning, under de förhållanden, som nu råda såväl inom som
utom vårt land, skulle vålla oberäknelig skada, samt att verkningarna
av industritullarnas borttagande skulle bliva lika ödesdigra för landet.
Sedan ett Riksdagens beslut om en utredning, även av den modifierade
art utskottet föreslagit, men dock med motionen som utgångspunkt,
skulle utan tvivel medföra en känsla av osäkerhet, en allvarlig
förstämning och betänksamhet hos den svenska produktionens män, samt
föranleda en stagnation inom den privata företagsamheten. Härtill skulle
säkerligen komma, att den utländska konkurrensen, som på grund av eu
målmedveten och följdriktig svensk tullpolitik hittills sett sina avsättningsmöjligheter
på vårt land förminskade, med förnyade krafter och even
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
tuellt med ekonomiska uppoffringar skulle söka tränga sig in för att i
den mån tullpolitiken omlägges vara beredd att fullständigt erövra den
svenska marknaden.
På grund av vad sålunda anförts hava vi hemställt,
att föreliggande motion ej måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda;
av herr Ollas A. Ericsson; samt
av herrar Bäckström, Christiernson, friherre Palmstierna och Månsson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913.
7 samt.
34 käft. (Nr 42.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.