Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändringar i 13, 19 och 25 §§ förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt.
1913-05-20 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1913:56, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändringar i 13, 19 och 25 §§ förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.
1
Nr 56.
Ankom till Riksdagens kansli den 20 maj 1913 kl. 3.8 0 e. m.
Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående ändringar i 13, 19 och 25 §§ förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt.
(2:a avd.)
Närvarande; herrar K. G. Karlsson, frih. Trolle, frih. C. J. Beck-Friis, Trapp, Eklund,
Ollas A. Ericsson, Kobb, Antonsson, Bäckström, Jesperson, Byström, Rune,
Larsson i Klagstorp, frih. Palmstierna, Knaust, Källman, Jonsson i Hökhult,
Månsson och Söderberg i Hobborn.
I en inom Andra kammaren av herr Olsson i Järnsida väckt motion,
nr 129, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås
»att Riksdagen ville besluta till Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes
Kungl. Maj:t för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i
paragraferna 13, 19 och 25 av gällande förordning om inkomst- och
förmögenhetsskatt,
att vid taxering såsom tillgångar upptages »möbler, husgeråd och
andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskjddiges och hans
familjs personliga bruk»;
att skatt för de fall, då barnavdrag äro tillåtna, utgår utan förhöjning
i skatteprocenten för det återstående inkomstbeloppet;
att, där omyndiga barn haft inkomst eller förmögenhet härrörande
från vad de i gåva erhållit av föräldrar, inkomst- och förmögenhetssumman
oberoende av dess storlek skall sammanslås med föräldrarnas
inkomst och förmögenhet, samt skatt beräknas efter de sålunda sammanslagna
summorna.»
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 47 höft. (Nr 56).
1
2
Utskottet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.
Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.
Till den beskattningsbara förmögenheten skulle enligt 1910 års
kungl. proposition räknas bland annat »levande och döda inventarier»,
varemot undantag gjordes för »möbler, husgeråd, smycken och andra
lösören», avsedda för skattskyldigs och hans familjs personliga bruk.
Med anledning av vid 1910 års riksdag väckta motioner, åsyftande
bland annat att jämväl sist uppräknade föremål skulle under viss förutsättning
beskattas, yttrade bevillningsutskottet:
»Att levande och döda inventarier enligt Kungl. Maj:ts förslag
hänförts till sådan lös egendom, som vid taxering till förmögenhetsskatt
skall upptagas såsom tillgångar, beror uppenbarligen därpå, att
därunder ansetts ingå lösegendom, som användes i jordbruk eller annan
rörelse och som följaktligen tjänar produktiva ändamål. Möbler, husgeråd
m. m. — —--—--—--— — — —--—
utgöra åter dött kapital, som av denna anledning ansetts icke böra
bliva föremål för förmögenhetsbeskattning. Den grund för uppdelningen
av lös egendom i beskattningsbar och icke beskattningsbar sådan, varpå
Kungl. Maj:ts förslag sålunda vilar, synes utskottet vara principiellt
riktig och utskottet har därför funnit sig icke kunna i vidare mån tillmötesgå
de i motionerna framställda önskemålen, än att utskottet ansett,
att till gruppen levande och döda inventarier borde hänföras även sådana
till yttre lösören hänförliga föremål, som exempelvis lyxekipage, automobiler,
lustjakter och dylikt, att smycken, vilka i allmänhet torde hava
ett jämförelsevis lätt bestämbart realisation svärde och som i vissa fall
kunna representera betydande tillgångar, borde överföras till gruppen
för penningar och värdepapper, samt att — — — —--— —.»
I överensstämmelse med nu återgivna uttalanden föreslog utskottet
och antog Riksdagen ändringar i propositionen, därvid, så vitt nu är i
fråga, bestämdes, att från förmögenhetsskatt skulle vara undantagna
»möbler, husgeråd och andra inre lösören», avsedda för skattskyldigs
och hans familjs personliga bruk.
Motionärens förslag att skattlägga jämväl dylika tillgångar innebär
icke endast ett brytande med ovanberörda, hos oss tillämpade
huvudprincip för lös egendoms beskattande som förmögenhet utan lärer
också i stort sett sakna motsvarighet i den utländska skattelagstiftningen.
För den föreslagna ändringen i 19 § kan motionären icke anses hava
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 56. B
förebragt giltiga skäl, och torde sådana, enligt utskottets uppfattning,
ej heller eljest vara förhanden.
Beträffande slutligen motionärens förslag rörande beskattningen av
omyndigs inkomst och förmögenhet, härrörande från gåva av föräldrar,
får utskottet erinra, att Kungl. Maj:t i proposition nr 199 innevarande
år framlagt förslag till förordning om arvsskatt och skatt för gåva, men
att utskottet i betänkande nr 52 hemställt, att propositionen icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Med avseende å den för berörda
hemställan anförda motiveringen, till vilken utskottet får hänvisa, lärer
emellertid, om hemställan bifalles av Riksdagen, ny proposition i ämnet
vara att vänta till nästkommande års Riksdag. Vid sådant förhållande
och då motionärens förslag synes stå i nära sammanhang med vissa
i berörda proposition behandlade spörsmål, torde det vara mindre lämpligt,
att Riksdagen nu intager ståndpunkt till den av motionären föreslagna
förändringen.
Av nu anförda skäl får utskottet hemställa,
att herr Olssons i Järnsida förevarande motion,
II: 129, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändringar
i 13, 19 och 25 §§ förordningen om inkomstoch
förmögenhetsskatt, icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 maj 1913.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.