Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändringar i 13, 19 och 25 §§ förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt.

1913-05-20 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1913:56, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändringar i 13, 19 och 25 §§ förordningen om inkomstoch förmögenhetsskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

1

Nr 56.

Ankom till Riksdagens kansli den 20 maj 1913 kl. 3.8 0 e. m.

Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående ändringar i 13, 19 och 25 §§ förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt.

(2:a avd.)

Närvarande; herrar K. G. Karlsson, frih. Trolle, frih. C. J. Beck-Friis, Trapp, Eklund,

Ollas A. Ericsson, Kobb, Antonsson, Bäckström, Jesperson, Byström, Rune,

Larsson i Klagstorp, frih. Palmstierna, Knaust, Källman, Jonsson i Hökhult,

Månsson och Söderberg i Hobborn.

I en inom Andra kammaren av herr Olsson i Järnsida väckt motion,

nr 129, som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås

»att Riksdagen ville besluta till Kungl. Maj:t hemställa, det täcktes

Kungl. Maj:t för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i

paragraferna 13, 19 och 25 av gällande förordning om inkomst- och

förmögenhetsskatt,

att vid taxering såsom tillgångar upptages »möbler, husgeråd och

andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskjddiges och hans

familjs personliga bruk»;

att skatt för de fall, då barnavdrag äro tillåtna, utgår utan förhöjning

i skatteprocenten för det återstående inkomstbeloppet;

att, där omyndiga barn haft inkomst eller förmögenhet härrörande

från vad de i gåva erhållit av föräldrar, inkomst- och förmögenhetssumman

oberoende av dess storlek skall sammanslås med föräldrarnas

inkomst och förmögenhet, samt skatt beräknas efter de sålunda sammanslagna

summorna.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 47 höft. (Nr 56).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Utskottet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56.

Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter sig utskottet

hänvisa till motionen.

Till den beskattningsbara förmögenheten skulle enligt 1910 års

kungl. proposition räknas bland annat »levande och döda inventarier»,

varemot undantag gjordes för »möbler, husgeråd, smycken och andra

lösören», avsedda för skattskyldigs och hans familjs personliga bruk.

Med anledning av vid 1910 års riksdag väckta motioner, åsyftande

bland annat att jämväl sist uppräknade föremål skulle under viss förutsättning

beskattas, yttrade bevillningsutskottet:

»Att levande och döda inventarier enligt Kungl. Maj:ts förslag

hänförts till sådan lös egendom, som vid taxering till förmögenhetsskatt

skall upptagas såsom tillgångar, beror uppenbarligen därpå, att

därunder ansetts ingå lösegendom, som användes i jordbruk eller annan

rörelse och som följaktligen tjänar produktiva ändamål. Möbler, husgeråd

m. m. — —--—--—--— — — —--—

utgöra åter dött kapital, som av denna anledning ansetts icke böra

bliva föremål för förmögenhetsbeskattning. Den grund för uppdelningen

av lös egendom i beskattningsbar och icke beskattningsbar sådan, varpå

Kungl. Maj:ts förslag sålunda vilar, synes utskottet vara principiellt

riktig och utskottet har därför funnit sig icke kunna i vidare mån tillmötesgå

de i motionerna framställda önskemålen, än att utskottet ansett,

att till gruppen levande och döda inventarier borde hänföras även sådana

till yttre lösören hänförliga föremål, som exempelvis lyxekipage, automobiler,

lustjakter och dylikt, att smycken, vilka i allmänhet torde hava

ett jämförelsevis lätt bestämbart realisation svärde och som i vissa fall

kunna representera betydande tillgångar, borde överföras till gruppen

för penningar och värdepapper, samt att — — — —--— —.»

I överensstämmelse med nu återgivna uttalanden föreslog utskottet

och antog Riksdagen ändringar i propositionen, därvid, så vitt nu är i

fråga, bestämdes, att från förmögenhetsskatt skulle vara undantagna

»möbler, husgeråd och andra inre lösören», avsedda för skattskyldigs

och hans familjs personliga bruk.

Motionärens förslag att skattlägga jämväl dylika tillgångar innebär

icke endast ett brytande med ovanberörda, hos oss tillämpade

huvudprincip för lös egendoms beskattande som förmögenhet utan lärer

också i stort sett sakna motsvarighet i den utländska skattelagstiftningen.

För den föreslagna ändringen i 19 § kan motionären icke anses hava

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 56. B

förebragt giltiga skäl, och torde sådana, enligt utskottets uppfattning,

ej heller eljest vara förhanden.

Beträffande slutligen motionärens förslag rörande beskattningen av

omyndigs inkomst och förmögenhet, härrörande från gåva av föräldrar,

får utskottet erinra, att Kungl. Maj:t i proposition nr 199 innevarande

år framlagt förslag till förordning om arvsskatt och skatt för gåva, men

att utskottet i betänkande nr 52 hemställt, att propositionen icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Med avseende å den för berörda

hemställan anförda motiveringen, till vilken utskottet får hänvisa, lärer

emellertid, om hemställan bifalles av Riksdagen, ny proposition i ämnet

vara att vänta till nästkommande års Riksdag. Vid sådant förhållande

och då motionärens förslag synes stå i nära sammanhang med vissa

i berörda proposition behandlade spörsmål, torde det vara mindre lämpligt,

att Riksdagen nu intager ståndpunkt till den av motionären föreslagna

förändringen.

Av nu anförda skäl får utskottet hemställa,

att herr Olssons i Järnsida förevarande motion,

II: 129, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändringar

i 13, 19 och 25 §§ förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt, icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 maj 1913.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.