Betänkande, i anledning av väckt motion om utarbetande och framläggande av förslag till ändring i gällande skattelagars bestämmelser angående vem utskylder av fast egendom på landet skola påföras.
1913-02-06 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1913:8, Betänkande, i anledning av väckt motion om utarbetande och framläggande av förslag till ändring i gällande skattelagars bestämmelser angående vem utskylder av fast egendom på landet skola påföras.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
1
Nr 8,
Ankom till Riksdagens kansli den 6 februari 1913 kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning av väckt motion om utarbetande och
framläggande av förslag till ändring i gällande skattelagars
bestämmelser angående vem utskylder av fast
egendom på landet skola påföras.
(2:a Avd.)
Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Vennersten, frih. Trolle, frih. C. J. Beck-Friis,
Trapp, Eklund, Ollas A. Ericsson, Lyckholm, Kobb, Antonsson, Bäckström,
Röing, Jesperson, Rune, Christiernson, Larsson i Klagstorp,
frih. Palmstierna, Jeansson i Kalmar, Källman och Jönsson i Revinge.
I eu inom Första kammaren av herr Hult väckt motion, nr 62,
som hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att Biksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung! Maj:t måtte låta
utarbeta och för Biksdagen framlägga förslag till ändring av skattelagarna
i sådan riktning, att utskylder och onera, som utgå av fast
egendom på landet, måtte kunna påföras den verklige innehavaren
av fastighet, respektive fastighetsdel eller skogsområde, antingen
genom skiljande av taxeringsvärdet på fastighets skogsmark och skog,
å ena, och fastigheten i övrigt, å andra sidan, eller ock på annat
lämpligt sätt.»
Beträffande motiveringen för detta förslag tillåter utskottet sig
hänvisa till motionen.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 7 samt. 4 haft. (Nr 8).
1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.
Utskottet inser behovet av att bot rådes för det av motionären
påpekade missförhållandet, att arrendatorn av en fastighet, vars skog
eller skogsmark för sig upplåtits eller eljest un dan tagits från arrendet,
likväl, jämlikt lag och i regel även avtal, är skyldig erlägga
bevillning och kommunalskatt efter fastighetens hela taxeringsvärde.
För ändring härutinnan är första förutsättningen, att särskilda värden
åsättas skogsmarken och skogen å ena samt fastigheten i övrigt
å andra sidan.
Enligt vad utskottet inhämtat, hava också kommunalskattekommitterade
uppmärksammat denna angelägenhet liksom andra
liknande missförhållanden, stundom av ännu svårare art. De hava
nämligen hos Kungl. Maj:t gjort framställning därom, att ordförandena
i innevarande års taxeringsnämnder mätte anmodas att vid
årets allmänna fastighetstaxering föra anteckning över huru stor del
av taxeringsvärdet å en fastighet beräknats för skogen och skogsmarken.
Vid nu anmärkta förhållande har utskottet funnit det obehövligt
och tilläventyrs mindre lämpligt, att Riksdagen i sakens nuvarande
läge gör särskild framställning i ämnet, utan har resultatet
av kommitterades utredning härutinnan synts böra avvaktas.
Utskottet får alltså hemställa,
att herr Hults förevarande motion, II: 62,
rörande ändring i gällande skattelagars bestämmelser
om vem utskylder av fast egendom på
landet skola påföras, icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 februari 1913.
På bevillningsutskottets vägnar:
K. (1. KARLSSON.
Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1913
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.