Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna.

1913-04-24 · 39 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1913:35, Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till Riksdagens kansli den 24 april 1913 kl. 6 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande tionde huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragning

sstaterna.

Sedan bankoutskottet den 25 februari innevarande år avgivit utlåtande

(nr 10) angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna, hava till

utskottets behandling överlämnats åtskilliga ytterligare framställningar i hithörande

ämnen. I den män särskilda yttranden beträffande vissa av dessa

frågor icke redan avlämnats, får utskottet nu avgiva utlåtande över dels

omförmälda framställningar, dels ock vissa till utskottet förut remitterade

motioner angående beviljande av pensioner eller understöd, rörande vilka

motioner utskottet ansett sig böra införskaffa särskild utredning. Utskottet

har nämligen för behandlingen av dessa motioner ansett det vara av vikt att

erhålla upplysningar dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje särskilt

fall kunde inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels ock huruvida

beviljandet av pensionen eller understödet skulle stå i överensstämmelse

med eller innebära ett frångående av de principer, som hittills legat

till grund för pensioners och understöds beviljande. Utskottet har därför

anhållit om utverkande av Kung!. Maj:ts befallning till statskontoret att

efter inhämtande, där så erfordrades, av uppgifter från andra ämbetsverk till

utskottet inkomma med upplysningar i omförmälda avseenden.

I anledning härav har utskottet fått emottaga eit av statskontoret den

5 innevarande april avgivet, av åtskilliga bilagor åtföljt utlåtande, vilket

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 8 saml. 29 käft. (Nr 35). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskott ds utlåtande Nr 35.

såsom särskild bilaga bifogas detta yttrande. För innehållet av detsamma

kommer jämväl att vid de särskilda motionerna lämnas redogörelse.

A. Det civila pensionsväsendet.

Ång. pensions- l:o) I en till Riksdagen den 19 mars innevarande år avlåten proposiräHjertbergsJca''^on>

nr bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen besluta, att innehavare

antikvarien hos av den Hjertbergska antikvarietjänsten vid vitterhets-, historie- och antiZTie^och

o^kvitetsakademien skall äga samma rätt till pension från staten, som tilltikvitetsaicade-

kommer Övriga vid akademien anställda antikvarier, samt att alltså bestämmien■

melserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11

oktober 1907 skola i tillämpliga delar gälla för nu ifrågavarande antikvarietjänst,

med iakttagande att pensionsunderlaget anses utgöra samma belopp

som för annan antikvarie vid akademien, därvid ålderstillägg icke må vid

pensionsunderlagets bestämmande beräknas, med mindre innehavaren av

ifrågavarande tjänst fullgjort de för annan antikvarie vid akademien i sådant

avseende föreskrivna villkoren.

Den i ärendet förebragta utredningen återfinnes i ett propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för ovannämnda

den 19 mars, till vilket utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet har funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och får alltså hemställa,

att förevarande proposition, nr 171, må av Riksdagen

bifallas.

B. Det militära pensionsväsendet.

Ang. pension 2:o) Uti en till Riksdagen den 24 januari innevarande år avlåten proåt/.

båtsman-pOSition, nr 56, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av

ström. statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgiva, att förre båtsmannen vid Norrlands l:a båtsmanskompani

nr 130 Lars Erik Renström må tilldelas pension såsom hade han tjänat i

tjugu år från tjugu års ålder räknat.

I fråga om utredningen i ämnet anhåller utskottet få hänvisa till

ovannämnda statsrådsprotokoll.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

3

Med tillstyrkande av bifall till Kun yl. Maj:ts ifrågavarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen

vid Norrlands l:a båtsmanskompani nr 130 Lars Erik

Renström må tilldelas pension såsom hade han tjänat i

tjuga år från tjugu års ålder räknat.

3:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 24 januari innevarande ^ns- pension

år avlåten proposition, nr 57, under åberopande av bilagt utdrag av stats - Jen'' M.^Fredrådsprotokollet

över sjöförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riks-r*foson suderdagen

medgiva, att förre båtsmannen vid Roslags 2: dra båtsmanskompani nr

65 Matts Fredriksson Söderman må tilldelas pension såsom hade han tjänat

i tjugu år från tjugu års ålder räknat.

Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen, i fråga om

vilken utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen, hemställes,

att Riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen

vid Roslags 2: dra båtsmanskompani nr 65 Matts Fredriksson

Söderman må tilldelas pension såsom hade han

tjänat i tjugu år från tjugu års ålder räknat.

4:o) I en till Riksdagen den 7 februari 1913 avlåten proposition, Ang.pensum åt

nr 72, bär Ivungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgiva, att förre båtsman-"L.^j^onBonen

vid Norrlands 2:dra båtsmanskompani nr 31 Lars Erik Jonsson Bo- hjort Setterhjort

Setterström må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu år från st,omtjugu

års ålder räknat.

Utredningen i ärendet återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för ovannämnda den 7 februari,

till vilket utskottet anhåller få hänvisa.

Då utskottet icke haft något att erinra mot ifrågavarande proposition,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen

vid Norrlands 2:dra båtsmanskompani nr 31 Lars Erik

Jonsson Bohjort Setterström må tilldelas pension såsom

hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder räknat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

BankoutsJcottets utlåtande Nr 35.

Ang. pension 5: o) I en till Riksdagen den 7 nästlidne mars avlåten proposition,

åt f. båtsman-ur 228, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utson

Hellström, drag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för nämnda dag, föreslagit

Riksdagen medgiva, att förre båtsmannen vid Västergötlands båtsmanskompani

nr 1 Martin Svensson Hellström må tilldelas pension såsom

hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder räknat.

Utskottet, som i fråga om den i ärendet förebragta utredningen tilllåter

sig hänvisa till propositionen, får, med tillstyrkande av bifall till

ifrågavarande framställning, hemställa,

att Riksdagen må medgiva, att förre båtsmannen

vid Västergötlands båtsmanskompani nr 1 Martin Svensson

Hellström må tilldelas pension såsom hade han tjänat

i tjugu år från tjugu års ålder räknat.

Ang. tillfälligt 6:o) Uti eu till Riksdagen den 25 februari innevarande år avlåten

f^dfvinlte proposition, nr 107, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

vid marinen, av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för nämnda dag, föreslagit

Riksdagen att å extra stat för år 1914 under tionde huvudtiteln uppföra

ett förslagsanslag av 24,230 kronor för utdelande av tillfälliga understöd

åt f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare vid marinen,

vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än de, som meddelats

genom kungl. kungörelsen den 25 november 1910, under villkor:

att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i behövande

omständigheter, samt

att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,

i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre ån 200 kronor

årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och pensionen

tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan pension

eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa från och med

200 till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor samt för den, som i

sådan pension bekommer 400 kronor eller 500 kronor årligen, till 50

kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i ovannämnda statsrådsprotokoll, till

vilket utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet har icke haft något att erinra mot förevarande framställning

och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, nr

107, må av Riksdagen bifallas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

5

ö. Allmänna indragningsstaten.

1. Ang. lantför sv ar sdepartementet.

7:o) I en till Riksdagen den 27 nästlidne mars avlåten proposition, Ang.pension åt

nr 131, liar Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgiva, att sergeanten av ^^coUiandw

första klassen vid Smålands husarregemente Claes Erland Fingal Colliander

må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 900 kronor att utgå från och med månaden näst efter

den, varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat.

Utredningen i detta ärende återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för den 27 mars 1913, till

vilket utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot ifrågavarande proposition

och hemställer alltså,

att Riksdagen må medgiva, att sergeanten av första

klassen vid Smålands husarregemente Claes Erland Eingal

Colliander må under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av niohundra

kronor att utgå från och med månaden näst efter den,

varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat.

8:o) I en till Riksdagen den 27 mars 1913 avlåten proposition, nr Ang. pension

132, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsråds-^

protokollet över lantförsvarsärenden, föreslagit Riksdagen medgiva, att

sergeanten av första klassen vid Andra livgrenadjärregementet Nils Georg

Boqvist må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 900 kronor att utgå från och med månaden näst

efter den, varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till propositionen.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Ang. pension

åt musiksergeanten

E. A. Clementz.

Ang. pension

åt f. distinlctionskorporalen

G. G.

Palmer.

att .Riksdagen må medgiva, att sergeanten av första

klassen vid Andra livgrenadjärregementet Nils Georg

Boqvist må under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av niohundra

kronor att utgå från och med månaden näst efter den,

varunder avsked från tjänsten varder honom beviljat.

9:o) I en till Riksdagen den 27 nästlidne mars avlåten proposition,

nr 133, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgiva, att musiksergeanten av första klassen vid Hälsinge regemente,

musikdirektören Carl Anders Clementz må under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 900 kronor

att utgå från och med månaden näst efter den, varunder avsked från

tjänsten varder honom beviljat.

Yad beträffar den i detta ämne förebragta utredningen, tillåter sig

utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet bar icke funnit något att erinra mot ifrågavarande framställning

och hemställer förty,

att Riksdagen må medgiva, att musiksergeanten

av första klassen vid Hälsinge regemente, musikdirektören

Carl Anders Clementz må under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig

pension av niohundra kronor att utgå från och med

månaden näst efter den, varunder avsked från tjänsten

varder honom beviljat.

10:o) I en inom Första kammaren av herr A. Boos väckt motion,

nr 50, har hemställts, »att förre distinktionskor pr alen C. G. Palmer från

Växjö måtte från och med innevarande år å allmänna indragningsstaten

under sin återstående livstid bekomma en årlig pension till så stort belopp,

att densamma jämte Palmer tillbommande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till trehundra (300) kronor».

I samma ämne har herr J. Engqvist i en inom Andra kammaren

väckt motion, nr 83, hemställt, »att Riksdagen ville åt f. d. volontärdistinktionskorpralen

Carl Gustaf Palmer från Växjö bevilja en årlig pension

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 7

av trehundra kronor, att utgå från 1914 års början på allmän indragmngsstat

under hans återstående livstid.»

De till stöd för dessa framställningar anförda motiveringarna äro av i

huvudsak enahanda innehåll. Motiveringen för den av herr Eno-qvist

väckta motionen lyder: 0 ^

.... d- volontärdistinktionskorpralen Carl Gustaf Palmér från Växjö stad har

tjanat vid Kronobergs regemente under tiden från den 15 april 1901 till den 2 fe

bruan 1912 då han på grund av i tjänsten ådragen sjukdom (lungtuberkulos), måst

avskedas. Han anmaldes då till underhåll i andra klassen från Vadstena krigsmanshuskassa

med 48 kronor jamte korpralstillägg 24 kronor, vilket underhåll, på Palmérs

arom gjorda underdåniga ansökan om förhöjd pension, Kungl. Maj:t genom nådigt

rev av den 20 december 1912 tillökade med 25 kronor, så att Palmér hädanefter

från namnda kassa åtnjuter en årlig pension av 97 kronor.

Enligt bifogade intyg från vederbörande regementschef har Palmér de bästa vitsord

tran sin tjänstgöring jämte intyg om att han haft utsikt till snar underofficersbeiordran,

därest icke den 1 tjänsten ådragna sjukdomen lagt hinder för fortsatt krigstjänst.

Palmer har vid skilda tillfällen måst vårdas å luugsotssanatorium och är på

grund av slip sjukdom nästan oförmögen till arbete. Från borgmästaren i Växjö stad

och från fattigvardsstyrelsens ordförande därstädes föreligger intyg om Palmérs medellöshet

och behov av understöd, och det torde därför icke kunna anses obilligt att

staten beviljar honom en någorlunda tillfredsställande pension under hans återstående

lifstid.»

På anmodan av statskontoret har arméförvaltningens civila departe- Arméförvaitment

avgivit yttrande i ämnet och därvid anfört följande- ningens civila

* departement.

»Palmér, som är född den 19 december 1883, blev den 15 april 1901 antagen

till volontär vid Kungl. Kronobergs regemente och befordrades sedermera till distinktionskorpral

vid regementet. Under eu fälttjänstövning i september eller oktober

manad 1908 adrog han sig en förkylning, varefter han under följande vinter och vår

ed av hosta. Vid läkarundersökning i november månad 1909 befanns han lida av

lungtuberkulos. Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 25 februari 1910 anvisat

medel för beredande av sanatorievård åt Palmér, åtnjöt han dylik vård dels å Furulidens

sanatorium och dels å Hessleby sanatorium. Vid utskrivningen från sistnämnda

sanatorium den 14 augusti 1911 var han emellertid ej återställd från sjukdomen,

ra grund harav erhöll han avsked från regementet den 2 februari 1912. Av Kungl.

Armeförvaltningens civila departement tillerkändes Palmér den 21 maj 1912 underhall

1 andra klassen av Vadstena krigsmanshuskassa med 48 kronor jämte korpralstillagg

av 24 kronor årligen. Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den

^0 december 1912 pa ansökning av Palmér tillerkänt denne förhöjning i underhållet

med 2o kronor årligen jambkt nådiga kungörelsen den 6 augusti 1909 angående ändrade

bestämmelse!: 1 fråga om underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. Av ett

1 anledning av berörda ansökning infordrat, av legitimerade läkaren A. Torell den 24

oktober 1J12 utfardat lakarbetyg inhämtas, att Palmér lider av lungsot, att hans arbetsför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

må°-a genom sjukdom är nedsatt minst till hälvten av den normala, och att någon

större förbättring i hans hälsotillstånd icke är att förvänta. Palmers båda föräldrar

äro döda och linnes ej heller annan, vilken lagligen är förpliktad att försörja honom.

Hans enda inkomst utgöres efter avskedet av det honom tillerkända underhållet från

Vadstena krigsmanshuskassa jämte en tillfällig gratifikation av 75 ^onor som t

erkänts honom genom ovannämnda nådiga brev. Han maste darfor förfortsatt, sana

torievård och för sitt uppehälle efter sanatonevistelsen anlita sina bada syskon en

ogift syster, som är folkskollärarinna, och en broder, som ar brevbärare till yrket,

med stor familj. Båda syskonen befinna sig i små ekonomiska omstandigh

Då Palmérs sjukdom yppats före den 1 januari 1910 äro bestämmelserna i

nådiga förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, icke å honom tillämpliga. Enligt uttrycklig be
ÄT

förordning,''» »r densamma icke eZ

unnkommit före förstnämnda dag. Aven om sjukdomen skulle hava intratta! etter

nämnda da<-, torde emellertid vara ovisst, huruvida Palmer vant berättigad att komma

i åtnjutande av ersättning enligt bestämmelserna i nämnda förordning. Dylik ersättning

utgives nämligen endast i det fall, att den militära tjänstgöringen skäligen kan

antagasShava till sjukdomen bidragit. För övrigt tillkommer det icke Kungl Armeforvaltningen

utan Riksförsäkringsanstalten att pröva, huruvida ersättning enligt sagda

förordning bör i varje särskilt fall utgå. De bestämmelser, pa grund av vilka Palmer

tillerkänts underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, återfinnas i nadiga bie vet

6 mai 1881 och Arméförvaltningens civila departements kungörelse den 14 juni 1

(Sv Ff. saml. nr 35 fol. 10) angående förändring i bestämmelserna om underhall

från Vadstena krigsmanshuskassa; och stadgandet däri, att den, som i kronans tjänst

ådragit sig kroppsskada av viss angiven beskaffenhet, ar berättigad att komma åtnjutande

av underhåll, lämnar tillfälle att i vidsträcktare grad, an bestämmelserna i

ovannämnda nådiga förordning medgiva, tillförsäkra avskedat manskap ersättning pa

grund av skada eller sjukdom i tjänsten.

I tre särskilda fall har visserligen Riksdagen beviljat pensioner åt avskedat

manskap från allmänna indragningsstaten, nämligen dels ar 1911 pa grund av enskild

motion (se motion i Andra kammaren nr 10 och Riksdagens skrivelse nr 10 fol. 19) åt

förre soldaten vid Kungl. Värmlands regemente Anders Johan Lund och dels ar 19

likaledes på grund av enskild motion (se motion i Andra kammaren nr 19 och Rikala

gens skrivelse nr 10 punkt 22 fol. 11) åt förre distinktionskorpralen vid Kungl.

Hallands regemente Johan Hallin och uppå nådig proposition (se propositionen m

132 och Riksdagens skrivelse nr 10 punkt 23 fol. 11) åt torre soldaten vid Kungl.

Jönköpings regemente Sven August Pohl. De faktiska förhållanden som kunna inverka

Ppå förevarande pensionsfrågas bedömande, synas departementet emellertid icke

vara fullt jämförbara med de omständigheter, som åberopats såsom stod for beviljandet

av pension åt ovannämnda tre f. d. krigsman.

Till slut tillåter sig departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t den 3 september

1912, således efter det Riksdagen senast beviljat pensioner från allmänna indragningsstaten

åt någon av arméns manskap, tillkallat sakkunniga för verkstallan e

av utredning och avgivande av förslag angående höjning av de till manskap vid armén

och flottan utgående pensioner.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlålande Nr 35.

9

Palmér har kommit i åtnjutande av det högsta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

vartill han enligt nu gällande bestämmelser rörande villkoren för åtnjutande

av underhåll från nämnda kassa är berättigad.

Några särskilda omständigheter, på grund varav Palmér framför åtskilliga andra

avskedade och med honom i övrigt likställda militärpersoner skulle tillerkännas en

tillökning i sin pension, synas departementet icke föreligga.

Avskrift av ovan omförmälta för Palmér utfärdade läkarbetyg ävensom ett från

chefen för Kungl. Kronobergs regemente i ärendet infordrat yttrande bifogas härjämte.»

Statskontoret har i ämnet anfört följande:

Statskontoret framhölle, att det syntes statskontoret, som om den militära tjänstgöringen

skäligen kunde antagas hava bidragit till Palmérs sjukdom. Vid sådant förhållande

skulle Palmér, därest hans sjukdom yppats å tid, då nådiga förordningen

den 18 juni 1909 angående ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militär tjänstgöring, varit tillämplig, hava varit berättigad till ersättning, som med

hänsyn till den av sjukdomen föranledda nedsättningen av hans arbetsförmåga torde

kunna antagas icke hava understigit 225 kronor. På grund av liknande omständigheter

hade förut vid några tillfällen beviljats pensioner, exempelvis år 1912 åt beväringsmannen

O. M. Karlsson (propositionen nr 168) samt innevarande år åt förre 3:e

klass kustartilleristen O. H. Berg (statsverkspropositionen, tionde huvudtiteln, sid. 117).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att distinktionskorpralen Palmér

under sin tjänstgöring ådragit sig lungsot, vilken sjukdom gjort honom

oförmögen till militärtjänst och högst väsentligt nedsatt hans arbetsförmåga.

Enligt utskottets mening föreligga här synnerligen ömmande omständigheter

och torde det därför fa anses vara billigt, att från statens

sida beredes honom något större understöd ån han för närvarande åtnjuter

flan Vadstena krigsmanshuskassa. Detta senare utgar, enligt vad upplyst

blivit, med 97 kronor. Därest förordningen den 18 juni 1909 angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militär tjänstgöring,

varit tillämplig, skulle Palmér sannolikt varit berättigad till en ersättning

av minst 225 kronor. Under sådana förhållanden har utskottet ansett lämpligt

att, på sätt herr Roos föreslagit och förut i liknande fall ägt rum, pensionen

bestämmes till sådant belopp, att densamma jämte Palmér tillkommande

gratial från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 300 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motioner,

må medgiva, att förre distinktionskorpralen Carl Gustaf

Palmér från Växjö må från och med år 1913 under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

Bihang till Riksdagens ''protokoll 1913. S samt. 29 haft. (Nr 35). 2

Statskontoret.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Ang. pension

åt tygarbetaren

A. Johansson

in. fl.

Departements
chefen.

uppbära eu årlig pension till så stort belopp, att densamma

jämte honom tillkommande gratial från Vadstena

krigsmanshuskassa uppgår till trehundra kronor.

ll:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 4 innevarande april

avlåten proposition, nr 179, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja tygarbetarna

August Johansson och Lars Johan Svensson Ahl en årlig pension av trehundra

kronor vardera samt tygarbetaren Ijåns Gustafsson en årlig pension

av femhundra kronor, att utgå för var och eu från och med månaden näst

efter den, under vilken han entledigats från sin anställning vid tygstationen

å Karlsborg.

Till ovanberörda statsrådsprotokoll har departementschefen i detta ämne

anfört följande.

»Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement har tygmästaren

å Karlsborg med anledning av därom gjord framställning anhållit

om utverkande av pension åt de vid tygstationen anställda arbetarna

August Johansson, Lars Johan Svensson Ahl och Lars Gustafsson, vilka

under längre tid haft anställning i kronans tjänst och nu på grund av

ålder och nedsatt arbetsförmåga ansetts böra komma i åtnjutande av sådan

förmån.

Johansson är född den 31 maj 1847, kom i kronans tjänst år 1884

och har haft anställning dels såsom arbetare, dels såsom skeppare vid

Karlsborgs fästningsbyggnad till och med år 1906, varefter han från den

7 juni 1907 varit anställd såsom tygarbetare vid Karlsborgs tygstation.

Hans arbetsförmåga har blivit något nedsatt på grund av skada i högra

axeln. Johansson, som har hustru, två minderåriga barn och en obotligt

sjuk, äldre dotter, äger eu till 2,500 kronor uppskattad mindre lägenhet,

varav han, förutom husrum, dock ej kan påräkna någon inkomst. Familjen

är således beroende av hans arbetsförtjänst, som under de fem sista åren

i medeltal uppgått till 702 kronor 71 öre. Johansson har av tygmästaren

vitsordats såsom skötsam och redbar, varjämte arbetschefen vid Karlsborgs

fästningsbyggnad meddelat honom intyg om ett nyktert och hedrande

uppförande.

Ahl är född den 8 maj 1850, kom i tjänst vid Göta artilleriregemente

den 26 mars 1866, där han tjänade i 13 år, arbetade sedermera

vid fästningsbyggnaden å Karlsborg från november månad 1881 till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

11

och med maj månad 1889, med kortare uppehåll allt efter tillgång på

arbete, samt har därefter varit anställd såsom tjgarbetare vid Karlsborgs

tygstation. Ahl, som är änkling, äger en mindre lägenhet till värde av

2,000 kronor, varav han, förutom husrum, genom uthyrning kan bereda

sig en årsinkomst av 50 kronor. Hans arbetsförmåga är nöjaktig och

arbetsförtjänsten har under de sista åtta åren i medeltal uppgått till 839

kronor 80 öre. Ahl, som vitsordats att under större delen av sin tjänstetid

vid Göta artilleriregemente hava »troget och väl sig förhållit», har liksom

Johansson av tygmästaren uppgivits vara skötsam och redbar.

Gustafsson är född den 30 augusti 1844, erhöll den 22 november

1875 anställning såsom batterihantverkare vid dåvarande Första Göta

artilleriregemente, där han tjänade i 17 år, och var från den 1 oktober

1893 anställd i samma egenskap vid Norrlands artilleriregemente, varifrån

han den 31 december 1895, efter uttjänt kapitulationstid, erhöll avsked

med intyg om utmärkt välförhållande. Den 1 januari 1896 anställdes

Gustafsson vid Karlsborgs tygstation såsom sadelmakare, där han under

många år gjort samma tjänst som tyghantverkare på stat samt de senare

åren utövat förmanskap inom sadelmakeriverkstaden. Gustafsson, vilkens

arbetsförmåga nu börjat avtaga, har oaktat ett sparsamt och arbetsamt

levnadssätt icke kunnat göra några avsevärda besparingar för gamla dagar,

då han jämte hustrun uppfostrat ej mindre än 11 barn till goda medborgare.

Hans tillgångar utgöras av ett mindre hus i Ködesund på ofri

grund, taxerat till 3,600 kronor, varå han enligt uppgift häftar i skuld

för 1,500 kronor. Gustafssons arbetsförtjänst har under de sista fyra åren

i medeltal utgjort 1,113 kronor 98 öre, varförutom han årligen uppbär

24 kronor från Vadstena krigsmanshuskassa, 15 kronor från enskild fond,

tillhörande Göta artilleriregemente och 15 kronor såsom svärdspension.

Gustafsson, som är innehavare av svärdsmedaljen och medaljen »För nit

och redlighet i kronans tjänst», har av tygmästaren erhållit vitsord om

synnerlig yrkesskicklighet, arbetsamhet och plikttrohet samt såväl i som

utom tjänsten det mest hedrande uppförande.

I likhet med tygmästaren har arméförvaltningens artilleridepartement

ansett billigt, att här ovan nämnda tygarbetare bereddes någon hjälp till

livsuppehälle genom pension, då deras anställning vid tygstationen upphörde.

Beträffande beloppet hade 1910 och 1911 års Kiksdagar uppå nådiga

propositioner beviljat årliga pensioner av 300 kronor för tygarbetaren

vid Karlsborgs tygstation Johan Fredrik Johansson och förre krutvaktaren

Johan August Gustafsson, vilka på grund av hög ålder och minskade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoufskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

arbetskrafter icke längre kunde kvarstå i tjänsten. Departementet bär

därför föreslagit, att samma belopp nu måtte tillerkännas Johansson och

Ahl. Yad åter anginge Gustafsson, hade hans tjänstgöring vid tygstationen

varit av väsentligt annan art än Johanssons och Ahls, i det att hans

anställning i sadelmakeriverkstaden närmast vore att jämföra med en tyghantverkares,

ett förhållande, som ock bestyrktes av, att hans avlöning

uppgått till ett betydligt högre belopp — i medeltal under de senare åren

1,113 kronor 98 öre — än de båda andras. Då härtill komme, att

Gustafsson utan avbrott i mer än 37 år varit i kronans tjänst, uppnått

en ålder av mer än 68 år samt av förutvarande chefer och av tygmästaren

erhållit högsta vitsord om ett i allo hedrande uppförande, har artilleridepartementet

ansett Gustafsson vara förtjänt att komma i åtnjutande av

högre pension och har därför föreslagit, att pensionsbeloppet för Gustafsson

måtte, i enlighet med vad 1909 och 1912 års Riksdagar beviljat arbetare

vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori, bestämmas till 500 kronor.

På grund av vad i ärendet förekommit och då de föreslagna pensionsbeloppen

för Johansson och Ahl av 300 kronor åt vardera icke överstege,

vad i sådant avseende i allmänhet plägat beviljas för ålderstigna

tygarbetare efter långvarig tjänst, samt då Gustafssons ställning närmast

vore att jämföra med den, som intoges av arbetare vid Karl Gustavs stads

gevärsfaktori, åt vilka senast vid 1912 års riksdag beviljats pensioner till

belopp av 500 kronor, har statskontoret tillstyrkt bifall till artilleridepartementets

förevarande framställning.»

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig böra

tillstyrka bifall till framställningen, såvitt den avser Johansson och Ahl.

Beträffande härefter den åt Gustafsson föreslagna pensionen, framgår

av statsrådsprotokollet, att Gustafsson från Vadstena krigsmanshuskassa

årligen uppbär ett gratial till belopp av 24 kronor. Enligt vad utskottet

från arméförvaltningens civila departement inhämtat, äger Gustafsson härjämte

att jämlikt kungörelsen den 6 augusti 1909 åtnjuta förhöjning i

nämnda gratial med 25 kronor.

Utskottet har under sådana förhållanden ansett sig endast på det sätt

böra biträda framställningen, att såsom i åtskilliga liknande fall ägt rum,

pensionen för Gustafsson bestämmes till sådant belopp, att densamma jämte

honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till

500 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 85.

13

att Riksdagen må å allmänna indragningsstaten

bevilja

a) tygarbetarne August Johansson och Lars Johan

Svensson Ahl en årlig pension av trehundra kronor

vardera, att utgå för var och en från och med månaden

näst efter den, under vilken han entledigats från sin

anställning vid tygstationen å Karlsborg; och

b) tygarbetaren Lars Gustafsson en årlig pension

till så stort belopp, att densamma jämte honom tillkommande

gratial från Vadstena krigsmanshuskassa uppgå!’

till femhundra kronor, att utgå från och med

månaden näst efter den, under vilken han entledigats

från sin anställning vid tygstationen å Karlsborg.

12:o) I en till Riksdagen den 4 innevarande april avlåten proposition,

nr 178, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgiva,

att förre maskinisten Johan Aug-ust Samuelsson Frisk må från och

med ar 1913 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension till sådant belopp, att detsamma jämte Frisk tillkommande

gratial, 73 kronor, från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till

300 kronor, eller alltså 227 kronor.

Ang.pension åt

maskinisten

J. A. S:son

Frisk.

I fråga om den i ämnet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till propositionen.

Lå det Frisk tillkommande gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa, utskottet.

hvilket för närvarande utgår med 73 kronor, möjligen kan komma att

höjas, har utskottet, i överensstämmelse med vad förut i liknande fall ägt rum,

ansett pensionen böra bestämmas endast till sådant belopp, att densamma jämte

Frisk tillkommande gratial från krigsmanshuskassan uppgår till 300 kronor.

Utskottet, som för övrigt icke haft något att erinra mot förevarande

framställning, hemställer alltså,

att Riksdagen må medgiva, att förre maskinisten

Johan August Samuelsson Frisk må från och med år

1913 under sm återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension till sådant belopp,

att detsamma jämte Frisk tillkommande gratial

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

A ng.pension åt

stenarbetaren

J. A. Englerg.

Departementschefen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till trehundra

kronor.

13:o) Ivungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 27 mars 1913 avlåten

proposition, nr 134, föreslagit Riksdagen medgiva, att stenarbetaren

Johan August Engberg må erhålla en årlig pension^ av 300 kronor ä allmänna

indragningsstaten att utgå från och med månaden näst efter den,

då lian upphör utt vara anställd vid kronans arboton.

Statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för ovannämnda den 27

mars innehåller i detta ämne följande yttrande av departementschefen:

»Stenarbetaren Johan August Engberg, anställd vid Karlsborgs fästningsbyggnad,

har i skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement

anhållit om en årlig pension av 300 kronor, enär han på grund av

tilltagande sjukdom anser sig snart vara ur stånd att med eget arbete försörja

sig och sin familj.

Engberg, som är född den 28 mars 1865, är gift och har fyra barn,

födda respektive 1899, 1901, 1905 och 1909. Enligt läkarintyg har han

på grund av kronisk magkatarr och kronisk reumatism de senaste åren

längre tider icke varit arbetsför och är för närvarande på grund av dessa

sjukdomar mindre arbetsför. För sin och sin familjs uppehälle äger han

inga andra tillgångar, än vad han genom sin numera betydligt nedsatta

arbetsförmåga kan förvärva.

Fortifikationsbefälhavaren har tillstyrkt beviljandet av 300 kronor i

pension åt Engberg samt upplyst, att Engberg vant i tjänst vid Karlsborgs

fästningsbyggnad under sammanlagt 34 år och under denna i

plikttroget och på ett i allo berömvärt sätt utfört honom åliggande arbeten.

Engberg, som nu snart vore 48 år gammal, syntes ännu någon tid framåt

vara arbetsför, men då han lede av kronisk reumatism, vore mycket ovisst,

hur länge han kunde fortsätta. Hans arbetsförtjänst hade de senaste åren

uppgått till 3 å 4- kronor om dagen. ^ _

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit har armé/orv ältning ens jorkfikationsdepartement

hemställt, att proposition avlåtes till Riksdagen om beredande

åt Engberg av en årlig pension å 300 kronor från allmänna indragningsstaten

att utgå från och med månaden näst efter den, då han

upphört att vara vid kronans arbeten anställd.

Statskontoret har tillstyrkt bifall till framställningen.»

Med hänsyn till vad myndigheterna i ärendet anfört beträffande Engberg,

vilken, enligt vad departementschefen inhämtat, komme att kvarstå i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 35.

15

sin nuvarande anställning, till dess Riksdagen fattat beslut i ämnet, hemställde

departementschefen, att Knngl. Maj:t täcktes avlåta ovanintagna

framställning till Riksdagen.

Ehuru utskottet på grund av Engbergs jämförelsevis ringa ålder och utskottet.

innehållet i det åberopade läkarintyget hyst tvekan för att biträda ifrågavarande

proposition, har utskottet likväl med hänsyn till hans långa tjänstetid

samt de ömmande omständigheter, som föreligga, ansett sig böra tillstyrka

bifall till framställningen,

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgiva, att stenarbetaren Johan

August Engberg må erhålla eu årlig pension av

trehundra kronor å allmänna indragningsstaten att utgå

från och med månaden näst efter den, då han upphör

att vara anställd vid kronans arbeten.

14.o) I en inom Andra kammaren av herr C. Johanson i Gäre väckt Ang. pension

motion, nr 52, har hemställts, »att Riksdagen måtte tillerkänna förre forti- flt/XtarZ

fikationsarbetaren Erik Larsson från Bankebolet av Ransbergs församling e. Larsson.

från allmänna indragningsstaten en årlig pension av 300 kronor att beräknas

utgå från och med 1913».

Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande:

»Förre fortifikationsarbetaren Erik Larsson från Bankebolet av Ransbergs församling

av Skaraborgs län antogs till arbetare vid fästningsarbetena vid Karlsborgs fästning^

år 1884 och har oavbrutet arbetat därstädes som ordinarie arbetare till och med

1906^ (Bil. 1). Under sin anställning vid berörda arbeten har han städse ådagalagt

eu pålitlig^ och plikttrogen tjänst, som bevisas därmed att han den 29 juni 1908 tilldelades

Kungl. Sällskapets Pro Patria belöningsmedalj i silver »för trohet och flit»

(Bil. 2). Vid nu uppnådda 60 levnadsår och därtill sjuk (Bil. 3) och medellös och

till följd därav oförmögen att genom arbete försörja sig och sin ålderstigna hustru,

så synes det vara hårt, då han under sin krafts dagar nedlagt sina arbetskrafter i

kronans aibeten,att på ålderdomen nödgas anlita fattigvården för en nödtorftig bärgning.»

I fråga om denna ävensom den i nästföljande punkt behandlade framställningen

om pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren Danielsson har

statskontoret införskaffat yttrande från arméförvaltningens fortifikationsdepartement.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

Statskontoret.

Utskottet.

Med anledning härav har departementet dels översänt de utredningar beträffande

tider, under vilka nämnda arbetare varit i Kronans tjänst m. m., vilka departemeritet

infordrat från fortifikationsbefälhavarne å Karlsborg och å Karlskrona fästning,

dels ock meddelat, att departementet i fråga om pensionsansökningar från fästningsbyggnadsarbetare

principiellt för underdånig tillstyrkan av dylika ansökningar

förutsatte, att vederbörande skulle hava uppnått en levnadsålder av 60 år samt under

trettio år varit sysselsatt i Kronans tjänst. Om särskilda förhållanden förelegat, hade

departementet likväl ansett sig böra tillstyrka ansökningar, även om icke nämnda

fordringar uppfyllts. Till sådanda förhållanden räknades i första rummet skada underarbetet,

allra helst om den skadade ej vore berättigad till ersättning enligt lagen den

5 juli 1901. Men även andra omständigheter kunde inverka till förmån för en föreliggande

ansökan, såsom styrkt sjukdom, tryckt ekonomisk ställning m. m. i förening

med ett gott vitsord om tjänsteutövningen.

Vad särskilt anginge nu ifrågavarande personer, finge departementet meddela,

att ansökningar om pension för dem förut förevarit till prövning av departementet.

Sådan ansökan av Larsson hade departementet enligt beslut den 12 april 1911 funnit

ej föranleda någon åtgärd. Då hade emellertid uppgivits, att Larsson hade endast 23

tjänsteår. Nu hade det visat sig, att han kunde åberopa ytterligare två års^tjänstetid

ävensom skada, om än av mindre betydenhet under tjänsteutövning. Då härtill

komme, att Larsson vitordats såsom en duglig och ordentlig arbetare, ansåge sig fortifikationsdepartementet

böra meddela, att, om pensionsansökning med nu föreliggande

utredning varit föremål för departementets prövning, departementet skulle i under

dånighet tillstyrkt proposition till Riksdagen om beviljandet åt Larsson av en årlig

pension av 300 kr.

I sitt utlåtande i ämnet tiar statskontoret icke käft annat att tillägga

till vad fortifikationsdepartementet sålunda anfört, än att under år 1912

ett snarlikt fall varit föremål för Riksdagens prövning, då pension begärts

och beviljats för fortifikationsarbetaren N. Johansson (statsverkspropositionen,

tionde huvudtiteln, sid. 100).

Med hänsyn till vad arméförvaltningens fortifikarionsdepartement i

ärendet anfört, bar utskottet ansett sig böra förorda, att en pension av

800 kronor från allmänna indragningsstaten beviljas Larsson.

Utskottet hemställer förty,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att förre fortifikationsarbetaren Erik Larsson

från Bankebolet i Ransbergs församling må från

och med år 1913 under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av

trehundra kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

17

15:o) I eu inom Andra kammaren av herr K. Magnusson väckt Ang-pension åt

motion, nr 140, har hemställts, »att Riksdagen måtte tillerkänna f. d. (yggnadTJUefästningsbyggnadsarbetaren

muraren P. J. Danielsson i Kalmar en årlig p Jpension

av 300 kronor att utgå från och med år 1913 under hans åter- Damdssonstående

livstid».

Till stöd för denna framställning har motionären, under hänvisning

till bifogade betygsavskrifter, anfört följande.

»Att sörja för sina arbetares ålderdom har ju städse varit en statens angelägenhet

och i synnerhet då tjänsten varit lång och oförvitlig.

Med tanke på denna statens omsorg om sina arbetare är det som jag vågar

hemställa till Riksdagen om hjälp på ålderdomen åt f. d. fästningsbyggnadsarbetaren

muraren P. J. Danielsson, vilken i 21 år varit anställd vid statens arbeten, varav åren

1865—67 vid fästningsbyggnaderna i Karlskrona, Drottningskär och Västra Hästholmen

samt vid Karlsborg åren 1872—88 och sommaren 1898.

Vid den höga ålder — 67 år -— som Danielsson innehar är det ju klart, att

förmågan att sig själv försörja ej är stor. Då så härtill kommer sjukdom av den

art, att den i betydlig grad nedsätter den återstående arbetsförmågan, och ett fullständigt

återställande ej lärer vara möjligt, synes det som om denna hemställan om

hjälp vore synnerligen beaktansvärd.»

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har, såsom under nästföre- Arméförvaitgående

punkt omförmälts, på statskontorets anmodan yttrat sm jämväl

over förevarande framställning, och far utskottet i detta avseende hänvisa tement.

till nämnda punkt. Utöver vad där anföres har departementet beträffande

Danielsson meddelat, att departementet förordat en av honom år 1911

gjord underdånig ansökan om pension, men att Kungl. Maj:t enligt nådigt

beslut den 1 december 1911 funnit Danielssons framställning ej föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Statskontoret har för sin del endast såsom ett liknande fall åberopat statskontoret.

1912 års Riksdags beslut om pension å 200 kronor till förre fästningsbyggnadsarbetaren

J. Andreasson Skoglund (motionen nr 54 i Andra

kammaren).

Enligt vad av handlingarna framgår, har Danielsson visserligen i 21 utskottet.

år varit anställd vid statens arbeten; hans anställning synes emellertid hava

upphört redan år 1888. Då han sedermera med undantag för sommaren

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 8 Sami. 29 käft. (Nr 35). 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1898 icke käft något arbete i statens tjänst, torde tillräckliga skäl icke

föreligga för beviljande av pension åt honom.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion 11:140 icke må vinna

Riksdagens bifall.

Ang. tilläggs- 16:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 27 mars innevarande

^Tifikationlcas- år avlåten proposition, nr 130, föreslagit Riksdagen medgiva, att fortifikasoren

m. m. tionskassören och redogöraren Herman Fredrik Wilhelm Geete må från och

H. f. TV. Geete. ^ månaden näst efter den, i vilken han erhåller avsked från innehavande

beställning, under sin återstående livstid komma i åtnjutande av,

utöver honom författningsenligt tillkommande pension från arméns pensionskassa,

en ytterligare pension av 400 kronor årligen från allmännaindragningsstaten.

Utredningen i ämnet återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden för nämnda den 27 mars, till

vilket utskottet tillåter sig hänvisa.

Då utskottet icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgiva, att fortifikationskassören

och redogöraren Herman Fredrik Wilhelm Geete

må från och med månaden näst efter den, i vilken han

erhåller avsked från innehavande beställning, under sin

återstående livstid komma i åtnjutande av, utöver honom

författningsenligt tillkommande pension från arméns

pensionskassa, en ytterligare pension av fyra hundra

kronor årligen från allmänna indragningsstaten.

2. Angående sjöförsvarsdepartementet.

Ang. förhöjd 17:o) Uti en till Riksdagen den 24 januari 1913 avlåten proposition,

hustartiUeris nr 58> ha1'' Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

ten c. t. Niis- av statsrådsprotokollet över sjöförsvar särenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen medgiva, att förre kustartilleristen (Jarl Theodor Nilsson må

son.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

19

utöver honom från flottans pensionskassa tillkommande pension å 150 kronor

från allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid uppbära

ett årligt understöd av 150 kronor att utgå från och med år 1913.

I fråga om utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till vad departementschefen anfört till stöd för denna

framställning, hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgiva, att förre kustartilleristen

Carl Theodor Mlsson må utöver honom från flottans

pensionskassa tillkommande pension å 150 kronor

från allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid uppbära ett årligt understöd av etthundrafemtio

kronor att utgå från och med år 1913.

18:o) Uti en till Riksdagen den 24 januari 1913 avlåten proposition, Ang. pension

nr 55, bär Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgiva, att ritaren vid H ritaren o.

sjökarteverket Oscar Wilhelm Andersson må från och med månaden nästTr'' Ånders90H

efter den, vaiunder avsked från ritarbefattningen varder honom beviljat, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension till belopp av 2,000 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för ovannämnda

den 24 januari.

Ehuru utskottet i likhet med Kung!. Maj:t icke kunnat undgå att utskottet.

finna det anmärkningsvärt, att Andersson, oaktat hans otjänstbarhet på grund

av sjukdom vore ådagalagd, av chefen för sjökarteverket antagits till ordinarie

befattningshavare å den av 1912 års Riksdag för nämnda verk fastställda

staten, har utskottet likväl, med hänsyn till vad i övrigt i detta ärende

förekommit, ansett sig böra tillstyrka bifall till propositionen.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgiva, att ritaren vid sjökarteverket

Oscar Wilhelm Andersson må från och med månaden

näst efter den, varunder avsked från ritarbefattningen

varder honom beviljat, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årliopension

till belopp av tvåtusen kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

BankoutsJcottets utlåtande Nr 35.

Ang överflytt- 19:o). Uti en till Riksdagen den 25 februari 1913 avlåten proponing

av f. d. gffcien, nr 106, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

oiTSlTlid.utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, förenumera

in- slagit Riksdagen medgiva, att f. d. föreståndaren för navigationsskolan i

isby Carl August Håglund, f. d. lärarna vid navigationsskolan i Karlsatimänna

in- hamn Claes Albert Carlström och Hans Herman Lindfelt, f. d. läraren vid

drZuT navigationsskolan i Gävle Anders Gustaf Berg, f. d. läraren vid navigationsskolan

i Västervik Christian Emil Engström och f. d. läraren vid navigationsskolan

i Strömstad Carl Gustaf Nilsson må från och med den 1 januari

1913 räknat uppföras å allmänna indragningsstaten, var och en med

rätt till samtliga de enligt den intill den 1 augusti 1912 för navigationsskolorna

i riket gällande stat för honom utgående avlöningsförmåner samt

med skyldighet dels att, i händelse han erhåller annan ordinarie befattning

å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna

å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med de nya

avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten

överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande

avdrag, dels ock att, när han, kvarstående å indragningsstaten, uppnått 65

levnadsår, åtnöjas med pension å denna stat, motsvarande den del av hans

förstberörda avlöningsförmåner, som är att hänföra till lön och ålderstillägg

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa

till propositionen.

"Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställning,

hemställer förty,

att Kungi. Maj:ts ifrågavarande proposition må

vinna Riksdagens bifall.

3. Ang. civildepartementet.

Ang. pension 20:o) I en till Riksdagen den 28 nästlidne mars avlaten proposition,

a T7Z™ 162,'' har Kung! Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsanka.

protokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgiva

att å allmänna indragningsstaten bevilja länsmannen August Malcolm Agréns

änka Anna Maria Ågrén, född Sjöholm, pension till belopp av 260 kronor

att utgå årligen från och med år 1913 under hennes återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

21

I fråga om utredningen i detta ärende får utskottet hänvisa till propositionen.

Med tillstyrkande av bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgiva att å allmänna indragningsstaten

bevilja länsmannen August Malcolm

Ågrens änka Anna Maria Agrén, född Sjöholm, pension

till belopp av tvåhundrasextio kronor att utgå årligen

från och med år 1913 under hennes återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.

21: o) I en till Riksdagen den 19 nästlidne mars avlåten proposition, Ang. petition

nr 139, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgiva, att extra provin- ^nMUhåren

sialläkaren i Herrljunga distrikt medicine licentiaten Richard Nathanael Ha- it. N. Hagelin.

gelin må från allmänna indragningsstaten tillerkännas en årlig pension av

1,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, vari han

till följd av Herrljunga extra provinsialläkardistrikts ombildning till ordinarie

kan komma att före uppnådda 65 levnadsår avgå från sin befattning.

Beträffande den i ärendet framlagda utredningen tillåter sig utskottet

hänvisa till ett vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över

civilärenden för den 19 mars 1913.

Med hänsyn till berörda utredning har utskottet ansett sig böra tillstyrka

bifall till ifrågavarande framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må medgiva, att extra provinsialläkaren

i Herrljunga distrikt medicine licentiaten Richard

Xathanael Hagelin må från allmänna indragningsstaten

tillerkännas eu årlig pension av ettusenfemhundra

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,

vari han till följd av Herrljunga extra provinsialläkardistrikts

ombildning till ordinarie kan komma att före

uppnådda 65 levnadsår avgå från sin befattning.

22:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 19 mars inne- Ang. pension

varande år avlåten proposition, nr 140, föreslagit Riksdagen medgiva, f^itaren

att materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Gustav Albert Lindströms

änka Klara Vilhelmina Gustava Lindström, född Karlsson, må från

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Ang. pension

åt åtskilliga

arbetare vid

statens järnvägar.

allmänna indragningsstaten från och med den 1 juni 1912, så länge hon

lever ogift, åtnjuta en årlig pension av 500 kronor.

Utredningen i ämnet återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över civilärenden för ovannämnda den 19 mars, till

vilket utskottet tillåter sig hänvisa.

Med tills tänkande av bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgiva, att materialförvaltaren

vid statens järnvägsbyggnader Gustaf Albert Lindströms

änka Klara Vilhelmina Gustava Lindström, född Karlsson,

må från allmänna indragningsstaten från och med den

1 juni 1912, så länge hon lever ogift, åtnjuta en årlig

pension av femhundra kronor.

23:o) I en till Riksdagen den 19 mars innevarande år avlåten proposition,

nr 141, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för nämnda dag, föreslagit

Riksdagen medgiva, att envar av arbetarna Johannes Johansson, Johan Jansson,

Gustaf Möhrling och Erik Evald Bergström må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas eller entledigats från anställning

vid statens järnvägar, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp av 300 kronor, under villkor emellertid,

att, därest pensionstagare framdeles skulle erhålla anställning mot

avlöning av statsmedel, uppgående till ett för envar beräknat årligt medelinkomstbelopp

av 900 kronor eller därutöver, pensionen skall, så länge

anställningen varar, upphöra att utgå samt att, vid sådan avlönings uppbärande

i övrigt, pensionen skall minskas, så att densamma jämte avlöningen

icke uppgår till högre belopp än nämnda medelinkomst.

Vad beträffar den i ärendet framlagda utredningen, tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen.

Då utskottet icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, får utskottet hemställa,

att förevarande proposition, nr 141, må vinna

Riksdagens bifall.

Ang. pension 24:o) I eu inom Andra kammaren väckt motion, n:r 137, hava

aJbetaren'' herrar E. Hage och A. Anderson i Råstock hemställt, »att Riksdagen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 23

måtte tillerkänna järnvägsarbetaren Johan Ludvig Fors från Boden, ÖverLuleå

församling, eu årlig pension av 300 kronor, att utgå under Fors’

återstående livstid.»

Till stöd för denna framställning hava motionärerna anfört följande:

»Då Riksdagen visat sig behjärta de framställningar, som tid efter

annan framkommit angående beredande av pension åt gamla utslitna järnvägsarbetare,

vilka ej längre kunna försörja sig, våga vi härmed göra en

framställning om ett mindre understöd till en dylik arbetare, vars långa

och väl vitsordade arbete i statens tjänst bör kunna berättiga honom till

något understöd, då lian nu på grund av sjukdom är fullkomligt urståndsatt

att försörja sig. Nämnde arbetare, Johan Ludvig Fors i Boden, ÖverLuleå

församling, är född den 30 oktober 1853, är på grund av sjukdom

alldeles urståndsatt att sig själv försörja, har svag ekonomisk ställning och

torde komma att behöva understöd från kommunen, därest han ej erhåller

något understöd från staten (bil. 4). Enligt vad av bilagan 6 framgår,

har Fors ända sedan 1872 med vissa mindre avbrott varit anställd dels

vid statens järnvägsbyggnad, dels vid banavdelningen av den färdiga banan.

Frågan om beredande av understöd åt Fors har redan förut varit

föremål för behandling, och har distriktsförvaltningen vid 5:te distriktet

av statens järnvägar i utlåtande den 25 april 1912 anfört följande: ''Sökanden

säger, att han blivit antagen i arbete vid statens järnvägsbyggnader

första gången den 20 maj 1872 vid Linköping och att han sedermera

ständigt haft arbete vid statens järnvägar (först vid statens järnvägsbyggnader

och sedan vid banavdelningen) utan andra avbrott än då arbetena

tillfälligtvis kortare tider varit inställda, och finnes det ingen anledning att

betvivla denna hans uppgift. Med åberopande i övrigt av distriktsförvaltningens

yttrande den 19 oktober 1907 beträffande då ifrågasatt pension

åt sökanden, får distriktsförvaltningen med anledning av sökandens nu uppnådda

ålder, sjuklighet och därav beroende oförmåga att med kroppsarbete

sig försörja, såsom av de framställningen bilagda handlingarna torde framgå,

härigenom vördsamt tillstyrka, att nödiga åtgärder måtte vidtagas för beredande

av pension åt sökanden.’

I trots av detta helt och fullt tillstyrkande uttalande från distriktsförvaltningens

sida avslog Ivungl. Maj: t den gjorda framställningen om pension

för Fors och tillerkände honom i stället en gratifikation av 150 kronor

en gång för alla att utdelas till Fors, sedan hans anställning vid statens

järnvägar upphört. Motivet till detta beslut torde vara, att Fors’ hustru

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Järnvägssty
relsen.

äo-er en mindre, för övrigt tämligen förfallen, stuga i Boden, vilken makarna

bebo. Då emellertid enligt gällande lag denna fasta egendom endast tillhör

hustrun, som ägde densamma vid äktenskapets ingående, vadan vid

hustruns död nämnda egendom övergår till barnen, och då stugan i övrigt

ei medför några hyresinkomster, torde det kunna ifrågasättas, huruvida

hustruns ägande av nämnda obetydliga egendom har något att skaffa med

fråo-an om Fors’ pensionerande eller i övrigt kan utgöra tillräckligt motiv

för° att ställa Fors i en betydligt sämre ställning än kamrater vid järnvägsbyggnaden,

vilka fått sig tillerkända årliga pensionsbelopp på 300

kronor från och med den dag, då de avgå, oaktat de ej ha längre anställningstid

att peka på än Fors.» .

Då motionärerna föreställde sig, att Riksdagen vore oförhindrad att

tillerkänna Fors en lämplig årspension — trots Kungl. Maj:ts beslut om

beviljandet av den nämnda gratifikationen å 1 50 kronor, vilken gratifikation

ej ännu av Fors uttagits och ej heller komme att uttagas, om i stället

ett årligt understöd kunde erhållas — och då motionärerna vågade påstå,

att en ungefärligen 40-årig arbetsanställning, huvudsakligen vid de norrländska

järnvägsbyggnaderna, borde kunna berättiga till högre understöd

än ovan nämnda, hade motionärerna alltså väckt ifrågavarande motion.

Järnvägsstyrelsen har på statskontorets anmodan avgivit yttrande över

nu ifrågavarande samt den i nästföljande punkt omförmälda framställning.

Styrelsen åberopar därvid innehållet i uti betstyrkt avskrift bilagda underdåniga

framställningar om bemyndigande för styrelsen att till Fors och änkan Karolina Jonssons

man, förre arbetsförmannen Jonas Petter Jonsson från Fmnerodja socken, av

trafikmedel utbetala en gratifikation av 150 kronor till värdera.

Vid föreslåendet av gratifikationer till nämnda belopp åt dessa personer hade

styrelsen följt den praxis, som utbildat sig i fråga om beredande av understöd åt

förut i extra'' tjänst vid statens järnvägar anställd, huvudsakligen ^avdelningen tillhörande

personal, som efter en längre tids anställning på grund av sjukdom eller

ålderdom avgått ur tjänsten. I allmänhet plågade en person, som tillerkänts en dylik

gratifikation, årligen efter ansökan komma i åtnjutande av förnyat understöd till

samma belopp intill sin död. Understöd till änkor efter dyhka gratifikationstagare

hava däremot, så vitt styrelsen har sig bekant, icke blivit beviljade. .

Till belysning av frågan, av vilken betydelse bifall till motionen om pension åt

Fors och om årligt understöd åt änkan Jonsson kunde bliva såsom prejudikat

för andra fall av enahanda beskaffenhet, meddelade styrelsen, att antalet understods_

tagare av här ovan omförmälda slag under vart och ett av åren 1910, 1911 och 1912

uppgått till omkring 50.

Statskontoret har i sitt utlåtande i nu förevarande ämne anfört följande:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande Nr 35.

25

Av .läravägsstyrelsens yttrande syntes framgå, att Fors kunde såsom övriga extra statskontoret.

arbetare vid statens järnvägars banavdelning efter långvarig tjänst påräkna ett årligt

understöd av 150 kronor. Emellertid syntes det statskontoret kunna ifrågasättas,

huruvida icke Fors, som under en tid av mer än 20 år varit anställd vid statens

järnvägsbyggnader och först på senare tid vid mera framskriden ålder övergått till

extra arbetare vid statens järnvägars banavdelning, skäligen borde komma i åtnjutande

av pension å det belopp av 300 kronor, som av Riksdagen plägade beviljas uttjänta

järnvägsbyggnad sarbetare.

Av handlingarna i ärendet jämte i övrigt införskaffade upplysningar utskottet.

framgår, att I ors efter långvarig tjänst vid statens järnvägars banavdelning

erhållit en gratifikation av 150 kronor att utanordnas, sedan hans anställning

vid statens järnvägar upphört. Även utskottet anser, i likhet med

statskontoret, skäl förefinnas för beviljande åt Fors från allmänna indragningsstaten

av den föreslagna pensionen. Enligt vad utskottet inhämtat,

har Fors den 14 innevarande månad begärt, att hans anställning vid statens

järnvägar måtte få upphöra från och med nämnda dag. Denna anhållan

bär ock beviljats, med anledning varav gratifikationen samma dag skulle

till honom utanordnas. Under sådana förhållanden har utskottet ansett

pensionen lämpligen böra utgå från och med nästkommande års början.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att järnvägsarbetaren Johan Ludvig Fors

från Boden må från och med år 1914 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av trehundra kronor.

25.o) I eu inom Andra kammaren av herr G. JV. Sjöberg väckt Ang. pension

motion, n:r 178, bär hemställts, »att Riksdagen måtte besluta tilldelatlnZnTp.

änkan Karolina Jonsson i Lilla Rälltorp i Fmnerödja socken av Skaraborgs Jonssons änka.

län ett årligt understöd av 150 kronor att utgå av trafikmedel från och

med innevarande år.»

Till stöd för framställningen har motionären anfört följande:

»För nära två år sedan avled i Finnerödja socken i Skaraborgs län förre arbetsförmannen

vid statens järnvägar J. P. Jonsson i en ålder av 76 år, efterlämnande

en nu 72-årig änka jämte en omkring 30-årig son, så sjuklig, att kommunen måste

bidraga till hans underhåll.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 8 sand. 29 käft. [Nr 35.)

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Järnvägssty
relsen.

Statskontoret.

Utskottet.

gg Banhoutskotteh utlåtande Nr 38.

Avlidne förmannen Jonsson arbetade vid stats järnvägarna från banbyggnadsarbetets

början i Göteborg 1856 och fortfor sedan därmed vid färdiga banan till 1901,

då han var för gammal och utsliten för att kunna fortsätta längre. . Till följe den

sjukliga sonen, som ingenting kunde uträtta utan i det stället långa tider måste hållas

på lasarett, och Jonssons oförmåga att själv förtjäna något, blev makarna Jonssons

ställning omsider mycket bekymmersam. Då existensmedlen slutligen alldeles

tröto, vände sig Jonsson till kungl. järnvägsstyrelsen med en ansökan om något understöd,

vilket också beviljades Jonsson, och erhöll han sålunda under de senaste fem

åren av sin levnad 150 kronor årligen av trafikmedel, se bilaga 1.

Efter mannen Jonssons död kom änkan i det bekymmersammaste läge, då alla

tillgångar voro uttömda och det lilla bidraget från järnvägsförvaltningen ej längre

kunde få utgå. Då mannen Jonsson under en så lång tid som 45 år arbetat vid

järnvägarna, största delen under en tid, då arbetslönen, icke på långt när var så stor

som nu, och sålunda möjligheten att lägga av något för ålderdomen var ringa e er

ingen, förefaller det mig som om staten borde, utan att frukta några farliga.konsekvenser,

kunna gå med på att låta änkan Jonsson återfå den årliga gratifikation av 150

kronor, som mannen under de senare åren av sin levnad fick åtnjuta. Jag vågar så

mycket mer hysa detta hopp, som man väl tämligen allmänt kan vara överens om,

att för den händelse mannen i 45 år varit anställd hos en enskild, det knappast ar

troligt att denna skulle ha lämnat en 72-årig änka utan något som helst stod.

Hade vi redan nu haft ålderdomsförsäkringen genomförd och satt ^verksamhet,

så hade eu framställning som denna varit överflödig, men icke ens om årets Riksdag

skulle finnas villig att besluta en sådan, kan man vänta,, att den i ett sådant fall

som detta skulle komma att sträcka sig så långt att 72-åringen får komma i åtnjutande

av dess välsignelse.

Som bilagor följa även under 2 och 3 frejde- ooh medelloshetsbetyg.»

Järnvägsstyrelsen har, på anmodan av statskontoret, avgivit yttrande

i, bland andra, nu förevarande pensionsärende. Yttrandet i fråga finnes

intaget under nästföregående punkt, till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa.

Statskontoret har anfört följande.

»Såsom järnvägsstyrelsen framhållit, saknar frågan om understöd åt änkan Jonsson

motsvarighet i något föregående, fullt liknande fall. Men Riksdagen har vid

flera tillfällen, då, såsom beträffande änkan Jonsson synes vara händelsen, särskilt

ömmande förhållanden förelegat, visat sig behjerta den nödställda belägenhet, van en

statstjänares efterlämnade närmaste anhöriga befunnit sig; exempelvis har Riksdagen

år 1912 beviljat understöd åt vaktmästaren C. G. Lindströms änka (statsverkspropositionen,

tionde huvudtiteln, sid. 52).»

Då, på sätt statskontoret framhållit, särskilt ömmande förhållanden

i detta fall föreligga, har utskottet för sin del ansett sig höra tillstyrka,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

27

att något understöd beviljas änkan Jonsson och torde det av motionären

i sådant avseende ifrågasatta beloppet få anses vara skäligt. Utskottet,

som icke har något att erinra mot, att understödet tillerkännes änkan Jonsson

från och med innevarande års början, anser emellertid detsamma böra

utgå från allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att förre arbetsförmannen vid statens järnvägar

Jonas Petter Jonssons från Källtorp i Finnerödja

socken änka Karolina Jonsson, född Eriksson, må från

och med år 1913 under sin återstående livstid, så länge

hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av etthundrafemtio kronor.

26:o) I en inom Andra kammaren av herr V. Rydén väckt motion, Ang. pension

nr 190, har hemställts, »att Riksdagen må från den 1 januari 1914 på åt plåtslagare»

allmänna indragningsstaten anvisa ett årligt understöd av 300 kronor åt Borglins änka.

avlidne plåtslagaren Anders Andersson Borglins i Malmö änka Cecilia Borglin,

född Ber sson, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver.»

Till stöd för motionen har anförts följande.

»Den 11 september 1888 avled genom olyckshändelse plåtslagaren vid statens

järnvägars verkstad i Malmö Anders Andersson Borglin. Såsom av närslutna polisrapport

framgår, skedde olyckan på det sättet, att vid vändandet av en ångpanna i

verkstaden, varmed Borglin var behjälplig, pannan gled undan en som stötta använd

domkraft och gled över Borglin, som efter ett par minuter avled genom de härvid

vållade skadorna.

Borglin efterlämnade vid sitt frånfälle änkan Cecilia Borglin, född Persson, samt

två minderåriga barn, varjämte ett tredje föddes några månader efter hans död. Då

änkan icke enligt den tidens förhållanden ansågs kunna lagligen framställa anspråk

på pension efter sin avlidne make, sökte de lokala järn vägsmyndigheterna i Malmö

i någon mån hålla henne skadeslös genom att medgiva henne rätt att förestå en den

tiden förefintlig vattenkiosk, inom statens järnvägars område i Malmö. Sedermera,

när denna utkomstmöjlighet ej vidare stod henne till buds, erhöll hon under tiden

den 1 januari 1900 till i maj 1903 sysselsättning som vagnstäderska. På detta sätt

drog hon sig fram med sina barn, tills hon blev utsliten och ej vidare förmådde arbeta

för sitt uppehälle. Ett den 9 maj 1913 utfärdat läkarbetyg [(bil. 2) utvisar

tidpunkten, då hon på grund av sjuklighet upphörde att vidare kunna sörja för sitt

uppehälle. Detta invaliditetstillstånd har sedan dess fortfarit och fortfar ännu (Bil. 3).

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Järnvägssty
relsen.

Statskontoret.

Utskottet.

Änkan Borglin har det nu synnerligen bekymmersamt. Två av de vuxna barnen

ha bildat familj och därmed påtagit sig försörjningsplikter, som ej medgiva

underhåll åt modern. En tredje befinner sig ute till sjöss som ångbåtseldare och kan

ej lämna vidare tillskott till hennes nppehälle. Vid sådant förhållande — och då

enda utsikten för denna strävsamma 67-åriga änka nu synes vara fattigvården —

dristar jag mig föra hennes sak inför Riksdagen, som dock bör behjärta, att hennes

man genom en olyckshändelse i statens järnvägars tjänst rycktes från henne och

hennes barn.»

Beträffande de åberopade bilagorna bänvisas till motionen.

Järnvägsstyrelsen, som på anmodan av statskontoret inkommit med

yttrande i fråga om, bland andra, nu förevarande ärende, har därvid i

ämnet anfört följande:

»Vad angår motionen om tilldelande av årligt understöd åt änkan Borglin, vars

man omkommit till följd av olycksfall i arbete i statens järnvägars verkstad i Malmö,

så har styrelsen rörande på denna frågas behandling inverkande faktiska förhållanden

icke något att meddela utöver vad motionen med tillhörande bilagor i sådant avseende

innehåller.

fi it Styrelsen anser sig emellertid böra framhålla, att det synes vara med billigheten

överensstämmande, att något understöd av statsmedel beredes änkan Borglin, som,

om olycksfallet inträffat efter det lagen angående ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete den 5 juli 1901 trätt i kraft, skulle hava laglig rätt att från statens

järnvägar bekomma en årlig livränta, men att styrelsen för sin del finner henne

icke böra komma i åtnjutande av understöd till högre belopp än det, varmed enligt

nämnda lag livränta i liknande fall utgår, eller 120 kronor om året.»

Statskontoret har i sitt utlåtande, under åberopande av järnvägsstyrelsens

yttrande, för egen del anfört, att det syntes statskontoret uppenbart,

att beviljande av understöd åt änkan Borglin icke kunde anses innebära

ett frångående av de principer, som hittills legat till grund för understöds

meddelande; beträffande beloppet av sådant understöd kunde statskontoret

emellertid icke annat än instämma i vad järnvägsstyrelsen i sådant avseende

anfört.

I likhet med myndigheterna anser även utskottet det vara med billighet

överensstämmande, att något understöd beviljas änkan Borglin. Myndigheterna

hava i detta avseende föreslagit ett belopp av 120 kronor. &å

vitt utredningen giver vid handen, föreligga emellertid här sadana ömmande

omständigheter, att utskottet i detta särskilda fall ansett sig böra föreslå

en pension till det belopp motionären ifrågasatt eller 300 kronor, vilket

belopp torde böra utgå från och med nästkommande år och anvisas å allmänna

indragningsstaten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

29

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,

må medgiva, att plåtslagaren vid statens järnvägar Anders

Andersson Borglins i Malmö änka Cecilia Borglin,

född Persson, må från och med år 1914 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av trehundra

kronor.

4. Angående ecklesiastikdepartementet.

27:o) Uti en till Riksdagen den 24 januari 1913 avlåten proposition, Anafyll™<f

nr 86, har Kungl. Maj:t iöreslagit .Riksdagen medgiva, att tillförordnade torn j. g. t.

rektorn vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm, rektorn vid realskolan

i Eskilstuna Johan Gustaf Theodor Elmquist må från och med den

1 juli 1913 eller den senare dag, då han efter erhållet avsked kommer att

tillträda pension såsom rektor i enlighet med gällande bestämmelser, utöver

denna pensions belopp under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en fyllnadspension av 500 kronor årligen.

Utredningen i ämnet återfinnes i ett propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda den 24 januari, till

vilket utskottet tillåter sig hänvisa.

Då utskottet icke funnit något att erinra mot ifrågavarande proposition,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgiva, att tillförordnade rektorn

vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm,

rektorn vid realskolan i Eskilstuna Johan Giustaf Theodor

Elmquist må från och med den 1 juli 1913 eller

den senare dag, då han efter erhållet avsked kommer

att tillträda pension såsom rektor i enlighet med gällande

bestämmelser, utöver denna pensions belopp under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en fyllnadspension av femhundra kronor årligen.

Ang. tilläggs
28:o)

I en till Riksdagen den 24 januari innevarande år avlåten pro -pension åt proposition,

nr 89, har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgiva, att till^i^sä^a Jo
sefina

Ling.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

överläraren viol gymnastiska centralinstitutet, professorn H. F. Långs änka,

Josefina Ling, född Rolph, må, utöver den henne redan tillagda årliga pensionen

av 600 kronor och under enahanda förutsättning, varunder densamma

utgår, å allmänna indragningsstaten från och med år 1913 utgå

en tilläggspension av 200 kronor årligen.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har änkan Ling avlidit

den 5 mars innevarande år, och påfordrar alltså förevarande framställning

icke någon åtgärd av Riksdagen; vilket utskottet skolat härmed för Riksdagen
anmäla.

Ang. pension

åt slöjdläraren

A. J. Nilsson.

29:o) I en till Riksdagen den 31 januari 1913 avlåten proposition,

nr 73, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgiva, att slöjdläraren vid Önnestads folkhögskola Anders Johan Nilsson

må från och med månaden näst efter den, i vilken han blivit entledigad

från sin lärarhefattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till ett belopp av 265 kronor årligen.

Utskottet, som tillåter sig hänvisa till vad nämnda statsrådsprotokoll

i detta ärende innehåller, hemställer,

att Riksdagen må medgiva, att slöjdläraren vid

Önnestads folkhögskola Anders Johan Nilsson må från

och med månaden näst efter den, i vilken han blivit

entledigad från sin lärarhefattning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension

till ett belopp av tvåhundrasextiofem kronor årligen.

5. Ang. jordbruksdepartementet.

30:o) I en inom Andra kammaren av herr K. Starbäck väckt motion,

81, har föreslagits, att Riksdagen måtte medgifva, att f. d. statsgeoElTsmefT

logerna L. E. Svedmark och N. O. Holst vardera »måtte från och med år

mark och n. 1914 erhålla en fyllnadspension av 1,000 kronor dock med den avkortning,

°s'' som betingas av föreskrifterna i § 7 av lagen den 11 oktober 1907 och

11 juni 1909 angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension.»

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande,

Ang. fyllnadspension

åt/, d.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sankoutskottcis utlåtande Nr 35.

31

»Vid 1912 års riksdag väcktes av herr Hjalmar Branting i Andra kammaren

motion (nr 196) om tilldelande av en fyllnadspension å 1,000 kronor åt f. d. geologen

vid Sveriges geologiska undersökning N. O. Holst. I avgivet utlåtande (nr 18) avstyrktes

denna motion av bankoutskottet, dock under framhållande att skäl icke kunde

anses, saknas för någon höjning av den åt Holst beviljade pensionen, ehuru det i allt

fall icke vore lämpligt nu föreslå en dylik höjning beträffande allenast den ene av

två med varandra jämnställda förutvarande befattningshafvare vid samma verk. Den

sålunda åsyftade f. d. geologen var doktor Lennart Eugéne Svedmark, vilken liksom

doktor Holst på. grund av nådig proposition till 1908 års riksdag då erhöll pension

av 3,000 kronor i stället för av Kungl. Maj:t föreslagna 3,600 kronor. Sedan motionären,

under uttalande av en förhoppning, att frågan på nu anvisad väg måtte åter

upptagas, förklarat sig på grund av utskottets motivering avstå från något yrkande,

bifölls utskottets hemställan.

Då, föreliggande pensionsärende av 1908 års riksdag behandlades, hävdade chefen

för jordbruksdepartementet statsrådet Alfred Petersson med synnerlig kraft de båda

geologernas rätt till det högre pensionsbeloppet, härutinnan i Andra kammaren understödd

av nio andra talare, varemot två ledamöter av statsutskottet försvarade dettas

ståndpunkt, som efter votering blev Riksdagens beslut.

Med utgången av år 1908 avgick Svedmark och jämnt ett år därefter Holst ur

statens tjänst, den senare således dagen innan Sveriges geologiska undersökning öfverflyttades

på ordinarie stat med ordnat pensionsväsen. Om förhållandena medgivit

dem att kvarstå, tills denna av 1909 års riksdag beslutade förändring trätt i kraft,

skulle de varit berättigade till en pension, som visserligen, i följd av då icke ännu

fullgjorda villkor med hänsyn till tjänsteålder, icke uppgått till men blott föga

understigit 4,000 kronor årligen. Svedmark hade nämligen, då han tillträdde sin av Riksdagen

reducerade pension, varit i statens tjänst 33 år (varav 31 år såsnm geolog, 1

år såsom extra lärare vid allmänt läroverk och 1 år såsom universitetslärare) samt

Holst 34 2/s år.»

På grund av ovanstående utredning syntes det motionären föreligga goda billighetsskäl

för höjning av de knappa pensionsbelopp, som Riksdagen för fem år sedan

beviljade Svedmark och Holst.

. Statskontoret har i sitt utlåtande med hänvisning till vad rörande pensioner åt

Svedmark och. Holst förekommit vid 1908 års riksdag (statsverkspropositionen, tionde

huvudtiteln, sid. 46, propositionen nr 129, statsutskottets utlåtande nr 11, sid. 214_

222) erinrat att statskontoret på sin tid förordat, att åt vardera av Svedmark och

Holst borde beredas en pension till belopp av 3,600 kronor, men att de av Kungl.

Maj:t i öfverensstämmelse därmed framlagda förslagen endast på det sätt av Riksdagen

godkändes, att Riksdagen beviljade en var av dem en pension av 3,000 kronor.

Ehuru statskontoret ansåge sig kunna vidhålla sin mening rörande ifrågavarande pensionsbelopp,

kunde statskontoret å andra sidan icke finna, att några nya omständigheter

tillkommit av beskaffenhet att böra föranleda till ändring av Riksdagens beslut

om pensioner åt Svedmark och Holst.

I särskilda till 1908 års Riksdag avlåtna framställningar föreslog

Kungl. Maj:t. Riksdagen medgiva, att geologerna vid Sveriges geologiska

Statskontoret.

Utskottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

undersökning N. 0. Hälst och L. E. Svedmark finge vid avgången från

sina befattningar åtnjuta en årlig pension av 3,600 kronor vardera. Med

hänsyn till de pensionsbelopp Riksdagen plägat tilldela innehavare av befattningar,

som kunde jämföras med de här ifrågavarande, ansåg emellertid

statsutskottet pensionerna skäligen böra bestämmes till 3,000 kronor.

Denna utskottets hemställan blev ock av Riksdagen godkänd.

Vid förlidet års riksdag väcktes inom Andra kammaren förslag om

beredande av en fyllnadspension åt Holst till belopp av 1,000 kronor.

.Bankoutskottet yttrade i sitt utlåtande nr 13, att även om skäl icke

kunde anses saknas för någon böjning av den åt Holst beviljade pensionen,

syntes det i allt fall icke vara lämpligt att nu föreslå en dylik höjning

beträffande allenast den ene av förenämnda med varandra jämnställda

befattningshavare.

Med anledning härav hemställde utskottet om avslag å motionen, och

blev denna hemställan godkänd av Riksdagen.

Nu föreliggande framställning avser fyllnadspension jämväl åt Svedmark.

På grund av vad i ärendet förekommit anser sig utskottet böra

föreslå en höjning av ifrågavarande pensioner, men har utskottet därvid

icke ansett lämpligt att gå utöver Kungl. Maj:ts förslag vid 1908 års

riksdag eller ett belopp av 3,600 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att envar av före detta statsgeologerna

Lennart Eugene Svedmark och Nils Olof Holst må,

utöver honom av 1908 års Riksdag beviljad pension

till belopp av 3,000 kronor, från och med år 1914

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

årligen uppbära ytterligare sexhundra kronor.

Ang. pension 31:o) I en inom Första kammaren väckt motion, nr 3, har herr G.

såg/ré/Tl- Barthelson hemställt, »att Riksdagen måtte bevilja f. d. förste sågare^ å

hatt sson Uggla, bronoparken Gfranvik Johannes Johansson Uggla en årlig pension av 340

kronor att utgå under hans återstående livstid, räknat från och med den

1 januari 1913».

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.

»Då Kungl. Maj:t och kronan år 1890 inköpte Granviks egendom med tillhörande

sågverk till kronopark, övergingo å egendomen då anställda arbetsförmän, utgörande

tvenne skogvaktare och en förste sågare, i kronans tjänst. Av dessa arbets
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

33

förmän hava de båda skogvaktarna antagits till ordinarie kronojägare å kronoparken

Granvik och därigenom blivit berättigade till pension, sedan de uppnått härför stadgad

ålder och tjänstgöringstid; under det att förste sågaren, vilkens namn är Johannes

Johansson Uggla, icke är berättigad till pension.

Då emellertid Ugglas arbete i viss grad kan jämnställas med de nämnda kronojägarnas,

i det han i likhet med dessa varit arbetsförman å kronoparken Granvik

under en lång följd av år eller under 20 år, synes mig rättvisan fordra, att även

han beviljas pension.

Av i vidimerad avskrift bifogat frejdebetyg och intyg frän jägmästaren i Granviks

revir framgår, att Johannes Johansson Uggla är född den 18 januari 1836 och

att han från år 1866 till år 1910 arbetat vid Granviks sågverk. Uggla, som den 18

innevarande månad uppnår en ålder av 77 år, har sålunda under den långa tiden

av 44 år arbetat vid Granvik och därav under 20 år för kronans räkning förestått

ett krävande arbete i egenskap av förste sågare.

Då Uggla enligt jägmästarens intyg under denna långa arbetstid städse ådagalagt

ett aktningsvärt uppförande, med allvar och redbarhet fullgjort sina åligganden,

och då han nu på grund av sin höga ålder oeh sjuklighet, såsom i avskrift vidlagt

läkarbetyg angiver, är oförmögen att försörja sig och saknar egna tillgångar, synes

det mig vara statens plikt att se till, att han för sina återstående dagar får sådant

understöd, att han ej må lida nöd.

Ett sådant understöd är så mycket mer behjärtansvärt, som Uggla under sitt

arbete i kronans tjänst skadat sitt ena öga, så att han å detsamma är blind. Han

åtnjuter härför visserligen en årlig av Kungl. Maj:t beviljad livränta av 60 kronor,

men är naturligtvis denna summa numera, sedan han ej är arbetsför, för hans uppehälle

otillräcklig. Det belopp, som härför erfordras, torde kunna beräknas till 400

kronor per år, vadan med avdrag av honom redan beviljat understöd ett årligt tillskott

av 340 kronor skulle erfordras.»

Domänstyrelsen, som av statskontoret anmodats avgiva yttrande i ämnet,

har med anledning härav meddelat, att styrelsen icke hade något att

erinra mot eller tillägga till de fakta, som i sammanhang med nämnda

motion framlagts.

Styrelsen anför vidare:

»Vad den frågan beträffar, huruvida pensionens beviljande skulle stå i överensstämmelse

med eller innebära ett frångående av de principer, som hittills legat till

grund för pensioners meddelande får kungl. styrelsen anföra, att pensioner, så vitt

kungl. styrelsen har sig bekant, åt å kronoparker och andra allmänna skogar sysselsatta

arbetare hittills icke beviljats på det sätt, som nu föreslagits, men att Kungl.

styrelsen stundom medgivit ålderstigna eller orkeslösa, å kronans skogar bosatta personer,

som under längre tid där utfört arbete, rätt att utöver det understöd, som från

fattigvården kommit dem till del, antingen åtnjuta fri bostad och vedbrand av virke

utan egentligt försäljningsvärde eller ock att mot låg avgäld arrendera någon mindre

stuga med eller utan tillhörande potatisland, samt att Kungl. Maj:t, så vitt styrelsen

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. S samt. 29 käft. (Nr 35). 5

Domän
styrelsen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Statskontoret.

Utskottet.

känner, endast i ett fall, nämligen genom nådigt brev den 25 november 1910, bemyndigat

kungl. styrelsen att under då löpande år till fyra å kronoparken K arlsby

bosatta personer utbetala gratifikationer med belopp av etthundra kronor till en var

av tre av dem och av femtio kronor till den fjärde.»

Statskontoret liar i sitt ovanberörda utlåtande meddelat följande:

»Vid några tillfällen hava pensioner under liknande omständigheter förut beviljats,

exempelvis år 1910 till vissa vid Ultuna lantegendom anställda arbetare (propositionen

nr 154) samt åren 1911 (propositionen nr 37) och 1912 (motionerna nr 74 i Första

kammaren och nr 160 i Andra kammaren) åt arbetsförmannen å kungsgården vid

krigsskolan å Karlberg P. Lindberg.»

Av handlingarna i ärendet framgår, att Uggla arbetat å G ran viks

egendom omkring 44 år samt att lian, sedan staten år 1890 övertagit

nämnda egendom, under 20 år tjänstgjort såsom arbetsförman vid sågverket.

Då Uggla nu uppnått eu ålder av 77 år och för öfrigt ömmande

omständigheter föreligga, har utskottet för sin del icke haft något att erinra

mot, att Uggla, utöver den honom redan beviljade livräntan av 60

kronor, erhåller eu årlig pension av 340 kronor, vilken synes böra utgå

från allmämna indragningsstaten.

Utskottet hemställer alltså,

att Eiksdagen, i anledning av förevarande motion,

må, medgiva, att förre förste sågaren Johannes Johansson

Uggla från Granviks kronopark må från och med

år 1913 å allmänna indragningsstaten under sin återstående

livstid uppbära eu årlig pension av trehundrafyrtio

kronor.

Stockholm den 24 april 1918.

På bankoutskottets vägnar:

I. von STAPELMOHP.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoitets utlåtande Nr 35.

35

Reservationer.

Vid punkt 15:ö), ang. pension åt f. d. fästningsbyggnadsarbetaren P. J.

Danielsson:

av herrar Neiglick, Gelotte, Söderberg, Kristensson, Leander, Carlson

i Herr ljunga och Olsson i Tyllered, vilka ansett, att utskottet måtte hemställa,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion, må medgiva, att

f. d. fästningsbyggnadsarbetaren, muraren P. J. Danielsson i Kalmar må

från och med år 1913 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av tvåhundra kronor, samt

vid punkt 17:o), ang. förhöjd pension åt f. kustartilleristen C. T. Nilsson:

av herr von Stapelmohr, som ansett, att utskottet bort, i likhet med

vad utskottet föreslagit i fråga om pension åt f. 3:e kl. kustartilleristen

Oskar Henrik Berg, föreslå Riksdagen medgiva, att pensionen till Nilsson

skall utgå i enlighet med grunderna i förordningen om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring den 18 juni 1909,

eller till så stort belopp, att detsamma jämte Nilsson tillkommande pension

från flottans pensionskassa uppgår till 450 kronor.

Herr Siv arts har begärt få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen

av de i detta utlåtande omförmälda frågor, och herr Vahlquist

har likaledes begärt få antecknat, att han icke deltagit i behandlingen av

punkterna 24:o) och 30:o).

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Bilaga.

Statskontoret, angående av Riksdagens bankoutskott

begärda upplysningar rörande vissa pensionsfrågor.

Till KONUNGEN.

I skrivelse till vederbörande ledamot av statsrådet den 7 februari 1913

har Riksdagens bankoutskott, med överlämnande av tryckta exemplar av

tio särskilda inom Riksdagen väckta och till utskottet remitterade motioner

om beviljande av åtskilliga pensioner och understöd, anfört, att för behandlingen

av dessa frågor utskottet ansett det vara av vikt att erhålla upplysningar

dels om de faktiska förhållanden, vilka i varje särskilt fall kunde

inverka på den föreliggande frågans bedömande, dels ock huruvida beviljandet

av pensionen eller understödet skulle stå i överensstämmelse med

eller innebära ett frångående av de principer, som hittills legat till grund

för pensioners och understöds beviljande; och har utskottet därför anhållit

om utverkande av Eders Kungl. Mhj ;ts befallning till statskontoret att efter

inhämtande, där så erfordrades, av uppgifter från andra ämbetsverk till utskottet

inkomma med upplysningar i omförmälda avseenden.

Till följd av nådig befallning i bilagda remiss får statskontoret i dessa

frågor anföra följande.

Med föranledande av vad bankoutskottet i sin förevarande skrivelse

anfört anser sig statskontoret till en början böra i fråga om de principer,

som hittills legat till grund för pensioners och understöds meddelande, erinra,

att, i fråga om pensionering av statstjänare i sådan anställning, att

därmed enligt gällande stadganden icke är förenad rätt till pension, man

helt naturligt sökt tillämpa de allmänna grundsatser, som i gällande pensionsförfattningar

blivit fastslagna för rätt till pension. Såsom allmän regel

torde därför få anses hava gällt, att pensioneringen i möjligaste mån begränsats

till sådana fall, där vederbörande efter långvarigt, väl vitsordat

arbete i statstjänst, som helt eller åtminstone huvudsakligen tagit hans arbetskraft

i anspråk, uppnått sådan levnadsålder, att han icke längre med

fördel kunnat bibehållas vid sin syssla. Denna levnads- och tjänstålder hai

givetvis icke kunnat sättas lika för alla bland den mängd olika befattningshavare,

för vilka pensionering på detta satt kunnat ifrågakomma, men i

regel har en levnadsålder av 60 år och eu tjänstålder av 30 år ansetts

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

37

böra utgöra förutsättning för pensions beviljande. Det ligger i sakens natur,

att eu sådan begränsning, som ovan nämnts, icke under alla förhållanden

låtit sig upprätthålla. Sålunda hava fordringarna måst undergå jämkningar

i fall, där vederbörande genom skada under arbete för statens räkning

lidit minskning i sin arbetsförmåga, eller då staten upphört med den

verksamhet — exempelvis järnvägsbyggnad —, där vederbörande arbetat,

och han alltså utan eget förvållande måst entledigas från sin anställning i

statens tjänst.

I fråga om pensioneringen såväl av dessa statstjänare själva som ock

i synnerhet av deras änkor och barn hava emellertid rena billighetsskäl,

såsom sjukdom, nödställd belägenhet och dylikt, ansetts böra tillmätas en

ganska stor betydelse. Såsom grundsats synes alltså hava gällt, att en person,

som ägnat sina bästa krafter åt arbete för statens räkning mot eu ersättning,

som icke medgivit någon avsättning till uppehälle under sjukdom

eller på ålderdomen och ej heller till efterlevandes underhåll, icke bör lämnas

utan understöd av staten för sig och sina efterlevande.

Beträffande den i Första kammaren väckta motionen nr 3 angående

pension åt f. d. förste sågaren åkronoparken Granvik J. Johansson-Uggla har

domänstyrelsen på statskontorets begäran avgivit yttrande i här bilagda

skrivelse av den 21 sistlidne februari. De i nämnda motion med bilagor

lämnade upplysningar hava av domänstyrelsen vitsordats. Vid några tillfällen

hava pensioner under liknande omständigheter förut beviljats, exempelvis

år 1910 till vissa vid Ultuna lantegendom anställda arbetare (propositionen

nr 154) samt åren 1911 (propositionen nr 37) och 1912 (motionerna

nr 74 i Första kammaren och nr 160 i Andra kammaren) åt

arbetsförmannen å kungsgården vid krigsskolan å Karlberg, P. Lindberg.

I motionerna nr 50 i Första och nr 83 i Andra kammaren har föreslagits

pension åt förre distinktionskorpralen C. G. Palmer. Med överlämnande

av arméförvaltningens civila departements skrivelse av den 26 mars

detta år jämte därtill fogade bilagor, innehållande närmare upplysningar

till ledning vid bedömande av denna pensionsfråga, får statskontoret framhålla,

att det synes statskontoret, som om den militära tjänstgöringen skäligen

kan antagas hava bidragit till Palmérs sjukdom. Vid sådant förhållande

skulle Palmer, därest hans sjukdom yppats å tid, då nådiga förordningen

den 18 juni 1909 angående ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militär tjänstgöring, varit tillämplig, hava varit berättigad

till ersättning, som med hänsyn till den av sjukdomen föranledda nedsättningen

av hans arbetsförmåga torde kunna antagas icke hava understigit

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

225 kronor. På grund av liknande omständigheter hava förut vid några

tillfällen beviljats pensioner, exempelvis år 1912 åt beväringsmannen O. M.

Karlsson (propositionen nr 168) samt innevarande år åt förre 8:e klass kustartilleristen

O. H. Berg (statsverkspropositionen, tionde huvudtiteln, sid. 117.)

Beträffande pension åt f. d. fortifikationsarbetaren Erik Larsson, varom

framställning gjorts i motionen nr 52 i Andra kammaren, har arméförvaltningens

fortifikationsdepartement i här bifogade skrivelse den 29 mars

innevarande år med bilagor avgivit yttrande; och till vad i berörda .skrivelse

anförts har statskontoret icke annat att tillägga än att under år 1912

ett snarlikt fall var föremål för Riksdagens prövning, då pension begärdes

och beviljades för fortifikationsarbetaren N. Johansson (statsverkspropositionen,

tionde huvudtiteln, sid. 100).

I fråga om den i motionen nr 81 inom Andra kammaren gjorda framställningen

om fyllnadspensioner åt f. d. statsgeologerna L. E. Svedmark

och N. O. Holst vill statskontoret, med hänvisning till vad rörande pensioner

åt dem förekommit vid 1908 års riksdag (statsverkspropositionen,

tionde huvudtiteln, sid. 46, propositionen nr 129, statsutskottets utlåtande

nr 11, sid. 214—22.2) erinra, att statskontoret på sin tid förordat, att åt

vardera av Svedmark och Holst borde beredas en pension till belopp av

8,600 kronor, men att de av Eders Kungl. Maj: t i överensstämmelse därmed

framlagda förslagen endast på det sätt av Riksdagen godkändes, att

Riksdagen beviljade en var av dem en pension av 3,000 kronor. Ehuru

statskontoret anser sig kunna vidhålla sin mening rörande ifrågavarande

pensionsbelopp, kan statskontoret å andra sidan icke finna, att några nya

omständigheter tillkommit av beskaffenhet att böra föranleda till ändring

av Riksdagens beslut om pensioner åt Svedmark och Holst.

I motionen nr 841 i Andra kammaren har föreslagits, att åt förre

lantbrevbäraren O. J. Käll måtte beviljas ett årligt understöd av 75 kronor.

Med överlämnande av generalpoststyrelsens i skrivelse den 21 sistlidne februari

avgivna yttrande i fråga om det föreslagna understödet åt Käll, får

statskontoret meddela, att ämbetsverket icke bär något att tillägga utöver

vad i nyssnämnda skrivelse anförts.

Beträffande de inom Andra kammaren väckta motionerna nr 137 om

pension åt järnvägsarbetaren J. L. Fors, nr 178 om årligt understöd till

änkan Karolina Jonsson samt nr 190 om årligt understöd åt änkan Cecilia

Borglin får statskontoret åberopa innehållet i bilagda av järnvägsstyrelsen

den 4 nästlidne mars avgivna yttrande med därtill hörande bilagor. Härav synes

1 Denna har ännu icke inom utskottet slutbehandlats.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

39

framgå, att Pors kan såsom övriga extra arbetare vid statens järnvägars

banavdelnmg efter långvarig tjänst påräkna ett årligt understöd av 150

kronor. Emellertid synes det statskontoret kunna ifrågasättas, huruvida

icke Fois, som under en tid av mer än 20 år varit anställd vid statens

järnvägsbyggnader och först på senare tid vid mera framskriden ålder övergått

till extra arbetare vid statens järnvägars banavdelning, skäligen bör

komma i åtnjutande av pension å det belopp av 300 kronor, som av Riksdagen

plägar beviljas uttjänta järnvägs byggnadsarbetare.

Såsom järnvägsstyrelsen framhållit, saknar frågan om understöd åt änkan

Jonsson motsvarighet i något föregående, fullt liknande fall. Men

Riksdagen har vid liera tillfällen, då, såsom beträffande änkan Jonsson synes

vala händelsen, särskilt ömmande förhållanden förelegat, visat sig beh.

järta ^en nödställda belägenhet, vari en statstjänares efterlämnade närmaste

anhöriga befunnit sig: exempelvis har Riksdagen år 1912 beviljat understöd

åt vaktmästaren C. G. Lindströms änka (statsverkspropositionen, tionde

huvudtiteln, sid. 52).

Att icke heller beviljande av understöd åt änkan Borglin kan anses

innebära ett frångående av de principer, som hittills legat till grund för

understöds meddelande, synes statskontoret uppenbart; beträffande beloppet

av sådant understöd kan statskontoret emellertid icke annat än instämma

i vad järnvägsstyrelsen i sådant avseende anfört.

A ad slutligen beträffar det i motionen nr 140 i Andra kammaren

väckta förslag om pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren P. J. Danielsson

har armeförvaltningens fortifikationsdepartement jämväl i denna fråga

yttrat sig i sin ovan omförmälda skrivelse av den 29 nästlidne mars. För

egen del får statskontoret såsom liknande fall åberopa 1912 års Riksdags

beslut om pension å 200 kronor till förre fästningsbyggnadsarbetaren J.

Andreasson-Skoglund (motionen nr 54 i Andra kammaren).

Stockholm den 5 april 1913.

Underdånigst:

Hans Wachtmeister.

C. A:son Leijonhufvud.

Carl Peyron
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:10 Skrivelse till Konungen angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. s. 1 i texten