Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension åt vice häradshövdingen J. M. Stuart.
1913-02-11 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1913:7, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension åt vice häradshövdingen J. M. Stuart.
Dokumentets text
fiankoutskoltets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till Riksdagens kansli den 11 februari 1913 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension åt vice
häradshövdingen J. M. Stuart.
I likalydande, till bankoutskottet hänvisade motioner hava inom Första
kammaren under nr 51 herrar greve Fredrik Wachtmeister, friherre Johan Beck
Friis, II. Fahlén, H. Lamm, A. C. Lindblad och S. Neiglick samt inom Andra
kammaren under nr 135 herrar Ekman, Hans Andersson, Johan Ericsson, Carl
Persson, Daniel Persson och V. Rydén hemställt, »att Riksdagen må besluta,
att till vice häradshövdingen John Magnus Stuart må från och med 1914
års ingång från riksgäldskontoret utgå under hans återstående livstid en
årlig pension å 4,000 kronor; dock att för den händelse han efter nämnda
tidpunkt innehar tjänst eller befattning på statsverkets eller Riksdagens
stat pensionen icke må utgå med högre belopp än som erfordras för att
tillsammans med den inkomst han må uppbära på grund av sådan tjänst
eller befattning utgöra nämnda belopp, eller 4,000 kronor.»
Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört:
»Vice häradshövdingen John Stuart, som även under innevarande år antagits
till sekreterare i statsutskottet, har nu under fyrtio år . varit anställd i Riksdagens
tjänst. Då han den 2 april 1913 ingår i sitt sjuttionde år och sålunda för flera år
sedan uppnått den levnadsålder, som för statens ordinarie tjänstemän medför rätt
till erhållande av pension, vill det synas oss, som om Riksdagen borde bereda honom
en lämplig pension för hans ålders dagar.
Stuarts arbete i Riksdagens tjänst saknar i avseende på den tidrymd, över vilken
den sträcker sig, motsvarighet. År 1873 anställdes han som kanslist hos statsutskottet.
1 16 år var han därefter notarie inom utskottet och de senaste 23 åren
har han skött den ytterst maktpåliggande posten som utskottets sekreterare. DessBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 8 samt. 6 höft. {Nr 7—8.) 1
Utskottet.
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
utom har han varit anställd hos Riksdagens revisorer under en enastående lång tid.
Under de 100 år, statsrevisionen ägt bestånd, har den varit samlad till 75 revisionsförrättningar.
Därest Stuart även i år anställes som sekreterare vid den sjuttiosjätte
revisionsförrättningen, så kommer han att hava tjänstgjort vid de senaste 38, eller
jämnt halva antalet.
Om beskaffenheten av det arbete Stuart utfört i statsutskottets och statsrevisionens
tjänst kunna alla de generationer av riksdagsmän vittna, som under de senaste
40 åren varit ledamöter av statsutskott och statsrevision. Alla skola häröver icke
avgiva mera än ett omdöme, att Stuart med synnerlig omsorg och skicklighet, med
rutin och framför allt med en ingående kännedom om konstitutionell praxis i statsregleringsfrågor,
som särskilt för statsutskottet varit ovärderlig, utfört sitt arbete som den
ledande och sammanhållande kraften inom statsutskottets och statsrevisionens kansli.
Med hänsyn till Stuarts enastående långa verksamhet i Riksdagens tjänst och
än mer som en erkänsla för hans gedigna arbete inom två av Riksdagens mest arbetstyngda
delegationer synes oss, att Riksdagen bör — ehuru formell pensionsrätt
icke föreligger — bevilja Stuart en årlig pension. Beloppet synes böra sättas till 2/s
av de inkomster, som han uppburit för sina båda tjänster som sekreterare hos statsutskottet
och statsrevisionen. Då, enligt vad vi från riksgäldskontoret inhämtat,
Stuart under år 1912 härför åtnjutit en inkomst av 5,904 kronor 68 öre, föreslå vi
pensionens bestämmande till 4,000 kronor i runt tal att från riksgäldskontoret utgå
från den 1 januari 1914, eller året efter det, då Stuart upphört att uppbära avlöning
på Riksdagens stat.
Vid pensionens beviljande synes föreskrift böra meddelas därom att, därest
Stuart efter 1914 års ingång skulle komma att uppbära inkomst på grund av tjänst
eller befattning på statsverkets eller Riksdagens stat, han bör vidkännas motsvarande
avdrag å pensionsbeloppet.»
Frågan om pension åt vice hiiradshövdingen Stuart har redan en gång
förut varit föremål för Riksdagens behandling. År 1903 väcktes nämligen
inom Riksdagens båda kamrar motioner om beviljande åt Stuart av en pension
av 3,500 kronor att utgå från riksgäldskontoret från och med månaden
näst efter den, varunder han uppnådde 65 år.
Statsutskottet, som då förekade ärendet till förberedande handläggning,
tillstyrkte bifall till motionerna. Vid utskottets utlåtande var emellertid
fogad en av åtta av utskottets ledamöter avgiven reservation, varuti hemställdes,
att ifrågavarande motioner ej måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda. Av reservanternas yttrande framgår, att de ansågo frågan för
tidigt väckt, då Stuart fortfarande vore vid full kraft och hälsa, och flera
år återstode, innan han uppnått den ålder, då enligt motionärernas förslag
pensionen skulle börja att utgå.
Första kammaren biföll vad utskottet hemställt, varemot Andra kammaren
biföll reservationen. Vid i anledning härav anställd gemensam votering
segrade Andra kammarens mening; och hade frågan sålunda förfallit.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
D
O
Lika med motionärerna anser även bankoutskottet det vara lämpligt, att
Riksdagen giver uttryck åt sitt erkännande av det synnerligen förtjänstfulla
arbete, Stuart under eu mycket lång följd av år nedlagt i Riksdagens
tjänst. Utskottet vill därför helt ansluta sig till förslaget om beviljande
av eu årlig pension åt Stuart till det i motionerna angivna belopp att från
och med år 1914 utgå från riksgäldskontoret.
Föreskrift synes, på sätt motionärerna föreslagit, böra meddelas därom
att, därest Stuart efter 1914 års ingång skulle komma att uppbära inkomst
på grund av tjänst eller befattning på statsverkets eller Riksdagens stat,
han bör vidkännas motsvarande avdrag å pensionsbeloppet.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med bifall till förevarande motioner,
må besluta, att till vice häradshövdingen John
Magnus Stuart må från och med år 1914 från riksgäldskontoret
utgå under hans återstående livstid en
årlig pension å 4,000 kronor; dock att, för den händelse
Stuart efter nämnda tidpunkt innehar tjänst eller
befattning på statsverkets eller Riksdagens stat, pensionen
icke må utgå med högre belopp än som erfordras
för att tillsammans med den inkomst han må uppbära
på grund av sådan tjänst eller befattning utgöra nämnda
belopp, eller 4,000 kronor.
Stockholm den 11 februari 1918.
På bankoutskottets vägnar:
I. von STAPELMOHR,
I förestående ärendes behandling inom utskottet hava deltagit:
Herrar von Stapelmohr, Swartz, Neiglick, Wallenberg, Ekman, Carlberg, Holmquist,
Hedenstierna, Henricson, Vahlquist, Söderberg, Juhlin, Olsson i Blädinge,
Kr istens son, Leander och Hagberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.