Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å gods av viss beskaffenhet.

1913-04-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1913:13, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å gods av viss beskaffenhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

lör sta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till Riksdagens kansli den 4 april 1913 kl. 4 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 13,

i anledning av en av herr Tysk inom Andra kammaren

väckt motion nr 227, om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet,

då kvarstad meddelas å gods av viss beskaffenhet.

I en inom Andra kammaren väckt, till kammarens första tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 227, i vilken herrar Persson i

Tällberg och Hansson i Bäck instämt, hemställer herr Tysk, att

Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida icke myndighet, som

meddelar kvarstad, hör hava sig ålagt, att när kvarstad är meddelad

å gods, som är utsatt för försämring eller värdeminskning, låta

offentligen försälja det kvarstadshelagda godset och deponera köpeskillingen

i bankinrättning.

Beträffande motiveringen till denna hemställan hänvisas till

motionen.

Andra kammarens första tillfälliga utskott erinrar i sitt först

avgivna utlåtande (nr 1) i anledning av förenämnda motion därom,

att densamma beträffande såväl motivering som syfte i huvudsak

överensstämmer med en av herr Eriksson i Grängesberg år 1912

inom Andra kammaren väckt motion, nr 149, som på sin tid även

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 1 avd. 10 höft. (Nr 13.) 1

Andra

kammarens

första tillfälliga

utskotts

i frågan

först

avgivna utlåtande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

remitterades till kammarens första tillfälliga utskott, och vari hemställdes,

att Riksdagen i skrivelse till Kung! Maj:t ville anhålla, att

Kungi. JViaj.t måtte taga under övervägande, huruvida icke domstol

eller annan myndighet borde vid rättegång om bättre rätt till skogseffekter

ha sig ålagt att låta offentligen försälja det omtvistade

virket och deponera köpeskillingen i bankinrättning.

I sitt med anledning av sist anförda motion avgivna utlåtande

påpekade utskottet, bland annat, dels att, jämlikt utsökningslagen

§ 40, överexekutor äger att, om borgenär det äskar och sådant finnes

lämpligt, förordna om försäljning av utmätt lös egendom, »vilken är

underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande

i värde eller erfordrar alltför kostsam vård», dels ock att, när fråga

däremot är om egendom, som belagts med kvarstad, i gällande lag

intet stadgande finnes, som åt vederbörande myndighet medger rätt

att försälja egendomen, där den under kvarstadstiden är utsatt för

betydande försämring eller värdeminskning. Utskottet uttalade därefter

önskvärdheten av att sådana bestämmelser meddelades, att med

kvarstad belagd egendom, som vore utsatt för betydande försämring

eller värdeminskning, kunde i tid försäljas, så att den kvarstadssökandes

intressen bleve på ett bättre sätt tillgodosedda. Då emellertid

herr Erikssons motion avsåge ändring i gällande bestämmelser

endast beträffande skogsprodukter, men enligt utskottets mening en

blivande lagstiftning i ämnet borde omfatta även annan egendom

än den sålunda ifrågasatta, ansåg sig utskottet icke kunna förorda

bifall till motionärens yrkande i den form, det förelåg, utan hemställde,

att motionen icke måtte till någon Andra kammarens åtgärd

föranleda. Denna utskottets hemställan blev ock av Andra

kammaren bifallen.

I nu föreliggande av herr Tysk väckta motion har motionären,

i överensstämmelse med Andra kammarens första tillfälliga utskotts

år 1912 uttalade uppfattning, hemställt, att en eventuellt blivande

lagstiftning i ämnet måtte omfatta icke endast kvarstadsbelagda

skogsprodukter utan även annat kvarstadsbelagt gods. Vid sådant

förhållande fann sig utskottet böra tillstyrka bifall till motionärens

yrkande, dock med sådan ändring i yrkandets formulering, att överensstämmelse

i visst avseende skulle vinnas med det i utsökningslagen

§ 40 inrymda stadgande beträffande utmätt lös egendom av

viss beskaffenhet, samt hemställde, att Riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under över
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

3

vägande, huruvida icke myndighet, som meddelar kvarstad, bör

hava sig ålagt, att, när kvarstad är meddelad å gods, som är underkastat

förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde

eller erfordrar alltför kostsam vård, låta offentligen försälja det kvarstadsbelagda

godset och förordna om köpeskillingens insättande i

bankinrättning.

Då ärendet förekom till behandling i Andra kammaren, beslöt

kammaren återremittera ärendet till utskottet på grunder, för vilka

i korthet redogöres i utskottets förnyade utlåtande (nr 7) i frågan

vilket utlåtande i sina väsentliga delar här nedan återgives:

»Vid frågans behandling i kammaren begärdes ordet av herr

Westman, som med eu kortare motivering yrkade, att utskottets

hemställan borde avfattas så, att bestämmelserna i fråga om med

kvarstad belagd egendom komme att stå i paritet med de bestämmelser,

som nu gälla beträffande utmätt egendom, och sålunda erhålla

följande avfattning: att Riksdagen i skrivelse till Kung! Maj:t

ville anhålla, att Kung! Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida

icke ett motsvarande stadgande till det i 40 § utsökningslagen

förekommande angående försäljning av utmätt lös egendom, vilken

är underkastad förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande

i värde eller erfordrar alltför kostsam vård, bör i utsökningslagen

införas även beträffande med kvarstad belagd lös egendom

av förenämnda beskaffenhet. Härtill genmälde utskottets ordförande,

att det ju kunde synas önskligt, att ett blivande lagstadgande komme

att stå i överensstämmelse med denna § 40 i utsökningslagen, men

att utskottet för sin del icke varit fullt övertygat om, att det skulle

vara gagneligt, att borgenär i vilket fall som helst skulle äga rätt

begära en med kvarstad belagd egendom till försäljning, varför det

av herr Westman angivna syftet lika fullt borde kunna vinnas

genom att, i stället för ordet »huruvida», i utskottets hemställan

infördes orden »huruvida och under vilka villkor». För att emellertid

utskottet skulle bliva i tillfälle att närmare pröva de under

överläggningen gjorda yrkandena, återförvisades frågan på herr vice

talmannens förslag till utskottet.

Vid förnyat övervägande av ärendet har utskottet ansett sig

böra framhålla, att utskottet under sin närmast föregående behandling

av ifrågavarande motion framför allt haft i sikte frågans reella

sida och därför icke inlåtit sig på mera formella detaljer eller på

Andra

kammarens

första tillfälliga

utskotts

förnyade

utlåtande

i

frågan, på

grund av

återremiss.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

spörsmålet, huru ett lagstadgande i ämnet borde bäst formuleras.

Då emellertid mot utskottets utlåtande särskilt gjorts gällande,

att bestämmelserna rörande kvarstad icke borde göras strängare än

bestämmelserna om utmätning, vill utskottet endast framhålla, att

det så långt ifrån varit utskottets tanke, att bestämmelserna i avseende

på kvarstad i berörda hänseende skulle göras strängare än

bestämmelserna om utmätning i motsvarande fall, att utskottet

tvärtom vågar ifrågasätta, om icke till och med eu sådan fullständig

formell överensstämmelse mellan stadgandena i fråga, som under

överläggningen i kammaren förordades, under vissa förhållanden

skulle kunna innebära en obillighet och en alltför stor strängbet mot

den, vars egendom belagts med kvarstad. Utskottet anser sig emellertid

icke behöva närmare utreda denna sak utan förutsätter, att, för

den händelse en riksdagsskrivelse beslutes i ämnet, såväl denna som

andra härmed sammanhängande detaljfrågor komma att bliva föremål

för Kung! Maj:ts prövning.

Som en sammanfattning vill utskottet framhålla, att intet förebragts,

som kunnat förmå utskottet att i sak ändra ståndpunkt till

ifrågavarande motion, men att utskottet ej har något emot att tillmötesgå

inom kammaren framställda önskningar med hänsyn till

slutyrkandets formulering. Det vill emellertid synas utskottet som

om detta lämpligast skedde genom att till godkännande föreslå den

formulering, som utskottets ordförande under överläggningen i kammaren

framställde. I den mera speciella frågan rörande köpeskillingen

för försålt, med kvarstad belagt gods vill utskottet till sist

uttala, att det förefaller, som om med köpeskillingen bäst borde

förfaras på sätt som med kvarstadsbelagda penningar är stadgat.

Men då motionären ej framlagt denna tanke, och utskottet ej tilltror

sig att fullt bedöma, huru en bestämmelse angående penningarnas

placering bäst bör avfattas, har utskottet funnit lämpligast

att även denna sak hänskötes till prövning av Kungl. Maj:t. För

vinnande av detta mål har utskottet något ändrat sin hemställan

angående förfarandet med köpeskillingen. Utskottet får alltså hemställa,

att Andra kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj it måtte taga

under övervägande, såväl huruvida och under vilka villkor myndighet,

som meddelar kvarstad, må hava sig ålagt att, när kvarstad är

meddelad å gods, som är underkastat förskämning eller snar förstö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

5

relse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar alltför kostsam vård,

låta offentligen försälja det kvarstadsbelagda godset, som ock huru

med köpeskillingen skall förfaras.»

Ifrågavarande hemställan har av Andra kammaren bifallits; och

har detta kammarens beslut delgivits Första kammaren, som hänvisat

ärendet till förberedande behandling av sitt första tillfälliga

utskott.

Utskottet delar motionärens uppfattning om önskvärdheten

att bereda möjlighet till försäljning av med kvarstad belagt gods

i fall, som i motionen avses. De i motionen åberopade exempel

ävensom erfarenheten för övrigt torde bestyrka behovet av en lagändring

i nämnda syfte. Emellertid synes det utskottet, som om

Andra kammarens beslut icke på ett tillfredsställande sätt angiver

den väg, varpå målet kan vinnas. Andra kammarens beslut innebär,

att myndighet, som meddelat hvarstädes skulle hava sig ålagt

att, när kvarstaden avser gods av viss beskaffenhet, låta försälja

det eller, med andra ordalag, att samma myndighet, som meddelat

beslut om kvarstaden, skulle ombesörja det i kvarstad satta godsets

försäljning. Emellertid kan kvarstad meddelas ej endast av exekutiv

myndighet (överexekutor) utan även av domstol. Men att åt

dömande myndighet inrymma befogenhet att uti ifrågavarande fall

låta försälja i kvarstad satt gods låter sig tydligen enligt gällande

processordning ej göra och vore dessutom utan tvivel, med avseende

på de domstolarna föresätta uppgifter och den för nämnda uppgifter

anpassade kompetens, ej lämpligt.

Frånsett nu påpekade oegentlighet i Andra kammarens beslut,

angiver detsamma, med den affattning det erhållit, att den myndighet,

som meddelat kvarstaden, skulle åligga att på eget initiativ,

således utan framställning av vederbörande part, företaga den ifrågasatta

försäljningen, då beskaffenheten hos det med kvarstad belagda

godset därtill föranledde. Prövning härutinnan är emellertid i de

flesta fall den myndighet, som meddelat kvarstaden, icke i stånd

att företaga, vare sig kvarstaden meddelats av domstol eller överexekutor.

Kvarstad kan nämligen beviljas dels till säkerhet för

fordran till bestämt belopp och dels till säkerhet för påstådd bättre

rätt till visst gods, d. v. s. till den egendom, som är föremål för

kvarstaden. I förra fallet är det tydligen likgiltigt, huruvida den

Andra

hammarens

beslut.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

ena eller andra egendomen belägges med kvarstad, blott egendomens

värde motsvarar den fordran, som är i fråga. Eftersom nu kvarstaden

icke verkställes av den myndighet, som meddelat densamma,

utan av vederbörande utmätningsman, är det för myndigheten i

fråga obekant, vilken egendom vid kvarstaden kommer att tillgripas,

och alltså än mindre möjligt att avgöra, huruvida egendomens

beskaffenhet bör betinga dess försäljning. Det är först sedan kvarstaden

verkställts och efter gjord anmälan, som prövning i nämnda

avseende kan äga rum.

Vidare skulle det av Andra kammaren förordade förfarandet

innebära en skärpning av vad som gäller beträffande försäljning av

utmätt lös egendom, då utmätningen grundar sig på icke laga kraft

ägande dom, alldenstund dylik försäljning enligt 40 § utsökningslagen

förutsätter äskande därom av borgenär och tillika prövning

huruvida, oberoende av egendomens beskaffenhet, försäljning lämpligen

bör ske. Det synes kunna innebära en orättvisa mot gäldenären

att införa ett mera skärpt förfarande vid kvarstad än vid

utmätning. Denna senare förutsätter dock tillvaron av ett prövat

fordringsanspråk, under det kvarstaden föregår dylik prövning,

även om en viss undersökning av anspråkets berättigande icke

saknas.

Vad sålunda anförts föranleder, enligt utskottets uppfattning,

att i fall, som motionen åsyftar, det bör ankomma på överexekutor

att förordna om försäljning av i kvarstad satt gods, ävensom att

sådant förordnande måste förutsätta ansökan därom av den i saken

intresserade parten. På närmare omprövning lärer det böra bero,

huruvida icke, i olikhet med vad i 40 § utsökningslagen föreskrives,

dylik ansökning bör kunna göras jämväl av gäldenär, vilken

prövning utan tvivel tillika kommer att omfatta frågan om försäljning

av gods, som ställts under skingringsförbud enligt 146 § utsökningslagen,

eftersom vid sådant förbud samma behov att få försälja

egendom kan förefinnas.

Beträffande frågan, huru med köpeskillingen för försåld, i

kvarstad satt egendom bör förfaras, synas bestämmelserna i 152 §

utsökningslagen angående i kvarstad satta penningar lämpligen böra

komma till tillämpning, vilket lagrum bereder möjlighet för medlens

insättande i bankinrättning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 7

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

*

att Första kammaren måtte på det sätt biträda

Andra kammarens i ärendet fattade beslut,

att Första kammaren för sin del beslutar, att

Riksdagen ville i skrivelse till Kung! Maj:t anhålla,

att Kungi. Maj:t måtte taga under övervägande,

dels huruvida, då kvarstad verkställts å gods,

som är underkastat förskämning eller snar förstörelse

eller hastigt fallande i värde eller erfordrar

alltför kostsam vård, möjlighet bör beredas att på

därom gjord ansökning få dylikt gods försålt,

dels ock huru med köpeskillingen bör förfaras,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill

den företagna omprövningen må giva anledning.

Stockholm den 4 april 1913.

På utskottets vägnar:

HUGO HAMMARSKJÖLD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

herrar Hammarskjöld, Hallberg, Bergqvist, Malmborg, Oscar Olsson, VäteHus

Olsson och Andersson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:72 Skrivelse till Konungen, angående ifrågasatt stadgande om förfaringssättet, då kvarstad meddelas å gods av viss beskaffenhet. s. 7 i texten