Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen i fråga om åtgärder för vinnande av sakkunnig behandling inom vederbörande statsdepartement av de s. k. kyrkoärendena.

1913-04-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1913:16, Skrivelse till Konungen i fråga om åtgärder för vinnande av sakkunnig behandling inom vederbörande statsdepartement av de s. k. kyrkoärendena.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 16. 1

Nr 16.

Ankom till Riksdagens kansli den 15 april 1913 kl. 3 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 16, i anledning

av en av herrar Stadener och Gullberg väckt

motion, nr 36, angående skrivelse till Konungen i fråga

om åtgärder för vinnande av sakkunnig behandling inom

vederbörande statsdepartement av de s. k. kyrkoärendena.

I en inom Första kammaren av herrar Stadener och Gullberg väckt

motion, nr 36, i vars syfte herr Holmquist instämt, och vilken hänvisats

till kammarens första tillfälliga utskott, har hemställts, att Riksdagen

ville i skrivelse till Konungen anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vid

behandlingen av statsdepartementens omreglering särskilt taga i övervägande,

vilka åtgärder kunna anses lämpliga för tillgodoseende av

kravet på en sakkunnig behandling av de så kallade kyrkoärendena.

Motionen utgår från det förhållandet, att Kungl. Maj:t genom särskilda

beslut av den 13 november resp. 11 december 1908 dels tillsatt

eu kommitté med uppdrag att, efter verkställd utredning, inkomma

med utlåtande och förslag rörande förändrad organisation av kommerskollegium,

dels också utsett kommitterade för verkställande av undersökning

och upprättande av förslag angående förändrad indelning och

organisation av statsdepartementen.

De sålunda utsedda kommitterade inkommo den 18 november

1911 till Konungen med utlåtande och förslag om upprättande inom

ett omorganiserat civildepartement av en avdelning för sociala ärenden

under namn av socialstyrelsen. I samband med detta utlåtande lämBihang

till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 1 avd. 13 käft. (Nr 16.)

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

nade departementalkommitt.erade en redogörelse i sammanträngd form

för de av samma kommitterade följda huvudgrunder för statsdepartementens

indelning och organisation. Denna redogörelse kom 1912

års Riksdag till hända i förening med Kungl. Maj:ts då aflämnade proposition

om inrättande av nyssnämnda socialstyrelse.

Motionen erinrar om departementalkomraitterades granskning av

statsdepartementens nuvarande organisation och arbetssätt. Den första

erinran, vartill denna granskning givit kommitterade anledning, innehöll,

att erforderlig fackkunskap vid regeringsärendenas behandling i statsdepartementen

och särskilt vid deras föredragning i statsrådsberedningen

i allmänhet icke förefunnes. För att avhjälpa detta missförhållande

syntes dels de så kallade centrala ämbetsverken böra i en icke ringa

omfattning inflyttas i departementen, dels fackmannaelementet böra tillerkännas

inflytande vid ärendenas beredning. Den sist angivna åtgärden

skulle innebära, att representanter för den praktiska erfarenheten

brukades såsom rådgivare inom departementen. Dessa rådgivare

borde icke utses för olika tillfällen, vilket endast skulle leda till en

fortsättning på kommittéarbetets vägar. De borde utses för viss tid

och sålunda utgöra en permanent hjälp åt beredningsarbetet. Härigenom

skulle deras biträde vara snabbare tillgängligt, erbjuda mera enhetlighet

samt företagas under ökad känsla av ansvar. Olika former

kunde tänkas för detta biträde av fackmän: antingen, fullmäktige, vilka

såsom ledamöter inträdde i ett ämbetsverk vid handläggning av vissa

ärenden, eller sakkunniga, som vore anställda vid ett verk eller tillfälligt

inkallades, i båda fallen för att biträda, då deras hjälp ansåges

behövlig, eller slutligen ett råd av utanför förvaltningen stående personer

med uppgift att avgiva yttranden i ärenden, vilka förelädes detsamma,

ävensom gatt självt göra framställningar inom området för sin

kompetens.

Sedan motionen därpå erinrat om 1912 års Riksdags beslut att

inrätta en socialstyrelse och att vid dess sida ställa ett socialt råd, fördelat

på< vissa sektioner, till vilket erfarna och praktiska män skulle

kallas, påvisas i motionen, hurusom för de så kallade kyrkoärendenas

beredning, vare^sig de handläggas inom ecklesiastikdepartementet eller

— såsom fallet är med ärenden af kyrkolagsnatur — inom justitiedepartementet,

tillgång till sakkunskap av det praktiska livets art saknas

för. det departementala arbetet. Motionärerna finna detta så mycket

betänkligare, som sedau en viss tid tillbaka de religiösa förhållandena

inom nationen undergått betydande omgestaltning och i alla händelser

äro i behov av en framsynt omvårdnad. Det synes under dessa för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första kammarens första tillfälliga utskotts ståtande nr 16.

hållanden för motionärerna naturligt, att vederbörande statsdepartement

behöver tillgång till ett sakkunnigt råd, som står i direkt beröring

med den religiösa sidan av nationens liv. Med framhållande av denna

från mönstret av det sociala rådet hämtade form för sakkunnighetens

tillgodoseende, vilja dock motionärerna icke föreslå Riksdagen att på

frågans nuvarande stadium uttala sig för denna form såsom den avgjort

fördelaktigaste, utan hemställa endast om skrivelse angående övervägande

av åtgärder, som kunna anses lämpliga för tillgodoseende av

kravet på en sakkunnig behandling av de så kallade kyrkoärender.

Utskottet delar den av motionärerna uttalade mening om behöfligheten

av sakkunskap inom vederbörande statsdepartement vid beredning

av de äreuden, som gälla religiösa angelägenheter. Att dessa ärenden,

enligt utskottets mening, blivit från juridisk och administrativ synpunkt

med omsikt och skicklighet handlagda, är för utskottet angeläget att

framhålla. Men utskottet förmenar, att på det nu ifrågavarande området,

likaväl som inom andra grenar av statsförvaltningen, departementalkommitterades

uttalande är tillämpligt i hvad angår den av nämnda

kommitterade framhållna nödvändigheten, att vid sidan om juridisk och

administrativ kompetens jämväl finnes att tillgå erforderlig fackkunskap

av praktisk art.

Frågan om åvägabringande av dylik fackkunskap vid de nu ifrågavarande

ärendenas behandling har länge dryftats inom intresserade

kretsar. Saken har förts på tal vid överläggning inom Riksdagens

kamrar, vid konferenser av kyrklig art, i kyrkomötet, i petitioner

från olika sammanslutningar samt i pressen. Att behovet av frågans

lösning blivit kännbarare, ju längre den uppskjutiis, är naturligt. I

samma mån som de sociala förhållandena komplicerats, hava också de

traditionella formerna för nationens religiösa liv kräft, på åtskilliga

punkter, omgestaltning eller förnyelse. Att i nya tidslägen vidmakthålla

och fortbilda den religiösa odlingen måste givetvis fordra successiva,

väl avvägda och tidsenliga reformer, vilka näppeligen kunna träffas utan

tillgång till sakkunskap på sagda område.

Att lösningen av denna fråga hittills företett svårighet, torde

delvis hava berott på den splittring, som inom statsförvaltningen ägt rum

beträffande hithörande ärenden. Vissa grupper av dessa ärenden hava

tillhört ecklesiastikdepartementet, andra åter justitiedepartementet. Utskottet

har emellertid aktgivit därpå, att departementalkommitterade i

sitt utlåtande av den 18 november 1911 förklarat sig ärna föreslå sammanförandet

av samtliga dessa grupper till ett och samma statsdeparte
-

Utslcottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 16.

merit. Kommitterade motivera denna åtgärd, bland annat, med följande

ord: »Det synes naturligt, att den speciella erfarenhet, som vinnes

genom en lags tillämpning eller genom förvaltningsgöromål i övrigt,

vilka mer eller mindre indirekt höra samman med lagen, bör medföra,

att lagstiftningen i största möjliga mån följer förvaltningsgrenarne åt.

Lösningen av de olikartade spörsmål, som i det moderna samhället

alltjämt uppstå, blir också här tryggad därigenom, att ansvaret för

densamma, i vad den sker genom lagstiftning, vilar å den förvaltningsgren,

som besitter den största och mest allsidiga sakkunskapen på området,

och som därför bäst bör kunna bedöma, huru vid sådan lagstiftning

olika intressen böra tillgodoses, och vilka verkningar kunna

beräknas av olika lagstadganden.»

Då utskottet antager, att i överensstämmelse med dessa av departementalkommitterade

uttalade grundsatser de olika, hittills splittrade

grupperna av ärenden, som röra nationens religiösa intressen, bliva

sammanförda inom ett och samma statsdepartement, så finner utskottet

en gynnsam situation inträda för åvägabringande av tillgång till sakkunnigt

biträde vid dessa ärendens behandling.

Vad angår formen för åstadkommande av denna sakkunnighet, så

har i motionen närmare redogjorts för möjlighet av dess anordning

i gestalten av ett sakkunnigt råd, inrättat enligt mönstret av det

sociala rådet. Utskottet vill för sin del icke i frågans nuvarande läge

intaga ståndpunkt till denna sida av saken. Säkerligen kunna, åtminstone

mot vissa detaljer i vad motionen på denna punkt anför, vägande

anmärkningar framställas. Utskottet inskränker sig därför till att i

detta sammanhang uttala den uppfattning, att den tillgång till sakkunnighet,

som må anses böra beredas hithörande regeringsärenden, bör

vara av, såvitt möjligt, permanent och allsidig art. Dess användning

synes nämligen icke böra bero på tillfälligt inkallande, utan fast hellre

böra utgöra ett regelbundet återkommande led i ärendenas behandling.

Dess sammansättning bör jämväl medgiva fullgott utrymme åt lekmannaelementet

vid sidan om den prästerliga kompetensen.

Utskottet har, såsom av det nu sagda framgår, behjärtat motionens

syfte. Men då utskottet inhämtat, att departementalkommitterade

redan i väsentliga delar slutfört sitt arbete och inom den närmaste

tiden komma att aflämna förslag till statsdepartementens omreglering

och till reformer i departementens arbetssätt, finner utskottet lämpligt,

att Riksdagen avvaktar sagda förslag, vadan utskottet hemställer,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 16.

att förevarande motion icke måtte till någon

Första kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 april 1913.

På utskottets vägnar:

HUGO HAMMARSKJÖLD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar

Hammarskjöld, Stadener, Hallberg, Sandler, Berg qvist, Malmborg och Oscar Olsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.