Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående en utredning rörande förekomsten av kungsådra.

1913-05-08 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1913:20, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående en utredning rörande förekomsten av kungsådra.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till Riksdagens kansli den 8 maj 1913 kl. 5 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 20, i

anledning av en av herr Falmstierna inom Andra kammaren

väckt motion, nr 20, om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående en utredning rörande förekomsten av

kungsådra.

I en inom Andra kammaren väckt, till dess fjärde tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 20, har herr Palmstierna hemställt, att Riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville

låta verkställa en utredning angående förekomsten av kungsådra uti de

svenska vattendragen samt för Riksdagen framlägga resultaten av densamma.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.

»De sista årens strider om vattenfallens utnyttjande ha i hög grad

rört sig kring spörsmålet om kungsådrans överbyggande. Man har uppställt

olika teorier om dess natur och härav för den praktiska politiken

sökt draga omedelbara slutsatser. Yattenkraftsindustriens intressenter

hävda, att kungsådran blott är ett besvärligt intrång uti enskild äganderätt,

vilket hittills tolererats för vissa närmare angivna syften, men som

numer är obehövligt och skadligt för kraftproduktionens utveckling och

därför måste borttagas. A andra sidan framhålles, att kungsådran, även

om densamma icke skulle vara av otvetydig krononatur, så bör denBihang

till Riksdagens protokoll 1913. ''12 samt. 1 avd. 17 käft. (Nr 20.) 1

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 20.

samma likväl betraktas såsom ett publikt vatten, rester av en äldre allmänning,

som staten förvaltar. När kungsådran sedan urminnes tid växt

samman med svensk lag, kan den icke därifrån utplånas utan att förgripelse!’

på den offentliga rätten sker. Det finnes också de, vilka, ehuru de

icke anse sig kunna företräda någon av här antydda riktningar, likväl

förmena, att något tvivel icke förefinnes, att kungsådran innebär en inskränkning

uti strandägarens nyttjanderätt till vattnet, som han icke

alls kan hysa några rättsliga anspråk på att få upphävt. De intressen,

vilka nu eller framdeles kunna anknyta sig till kungsådran, äro, framhålles

det, av sådan beskaffenhet, att staten icke kan eftergiva dem,

utan måste under alla förhållanden iakttaga, att de bliva säkert tillgodosedda.

Yilken av dessa åsikter man än må hysa, torde alla likväl kunna

vara ense därom, att det är synnerligen angeläget att äga tillförlitlig

kännedom om var kungsådran förekommer.

Lagen bestämmer visserligen dess omfång till en tredjedel av vattendragets

bredd, där detsamma är som djupast, men någon förteckning

över samtliga de strömmar, som innehålla kungsådra, finnes icke och ej

heller vet man, hur långt kungsådran sträcker sig upp efter respektive älvar.

Det heter endast »där kungsådra av ålder varit», men platsen härför

är i många fall obestämd och omtvistad. I allmänhet utgår man ju

från att kungsådra förekommer uti mellersta och södra Sveriges större

älvar, men undantag härifrån finnas, och förhållandena i Norrland äro i

detta avseende outredda. Likaså har det visat sig vid rättegångar, att

kungsådra även kan finnas uti älvar, som man varit övertygad om att

de saknade ett dylikt rättsinstitut.

Dessa omständigheter ha redan visat sig vålla betydande svårigheter.

För kraftproducenterna har det medfört långa och ofta kostsamma

rättegångar att gentemot ett av kronans ombud inför rätten framställt

enkelt påstående, att kungsådra förefinnes, kunna bevisa att så icke

är förhållandet. Vattenfallens utbyggande har givetvis på gruud härav

i hög grad försinkats. Likaså ha de, vilka äro kallade att föra kronans

talan, icke kunnat giva tillräcklig och auktoritativ styrka åt sina anspråk,

när de icke från början kunnat dokumentera rättmätigheten av dem.

Frånsett dessa praktiska olägenheter, som göra sig gällande för

näringslivet uti innevarande stund, emedan man är oviss om kungsådrans

förekomst, är det likväl också för Riksdagen av vikt att äga full

kännedom om kungsådrans tillvaro och betydelse, innan densamma går

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 3

att fatta avgörande beslut rörande kungsådrans framtida öde och de

villkor, kraftindustrin hädanefter skall tillförbindas vid dess överbyggande.

Jag erinrar därom, att när Eiksdagen år 1899 lämnade sitt bifall till

att kungsådran skulle få utnyttjas, hade kammarkollegium icke blivit

beredd tillfälle att yttra sig i ärendet. Eiksdagen hade således icke

från behörig myndighet erhållit meddelande om vilken räckvidd beslutet

kunde få. Numer torde ett sådant tillvägagångssätt knappast kunna

förutsättas, sedan uppmärksamheten i så hög grad samlat sig kring

kungsådrebegreppet och dess innebörd för det ekonomiska samhällslivet.

Emellertid saknas ännu en utredning om kungsådrans förekomst.

Den år 1903 tillsatta vattenfallskommittén sysselsatte sig icke med detta

spörsmål. När kammarkollegium den 6 oktober 1911 yttrade sig över

dikningslags- och vattenrättskommittéernas den 17 december 1910 avgivna

förslag till ny vattenlag, framställde ämbetsverket väl behovet av

en »allsidig utredning» angående kungsådrans natur, emedan »sannolika

skäl icke saknas för uppfattningen av kungsådran såsom till grund och

vatten en kronans allmänning», men något yrkande om undersökning

av kungsådrans förekomst gjordes icke. Icke heller ha de utredningar

angående kronans äganderätt till strand med tillhörande vatten, vilka

nu äro föremål för särskild utredning inom kollegium, direkt anledning

att även upptaga nu förevarande fråga.

För Eiksdagen torde det likväl få anses oundgängligt, att en

undersökning sker. Eedan med hänsyn till de beslut, vilka tills dato

fattats, är en utredning i frågan önskvärd. Det bör nämligen erinras,

att Eiksdagens Andra kammare ansett, att, intill dess ny vattenrättslagstiftning

kommit till stånd, vid meddelande av tillstånd till byggande

i kungsådra bör göras sådan begränsning av tiden för tillståndet, som

kunde för olika fall anses vara av förhållandena påkallad. Andra kammaren

bär dessutom år 1909 på lagutskottets hemställan för sin del beslutat

en skrivelse till Kungl. Maj:t, vari påyrkas utredning huruvida

»vid meddelande av tillstånd till överbyggande av kungsådra föreskrift

må lämnas, om visst pris bör bestämmas för den framförda kraftens begagnande».

Skulle »en utsträckning av koncessionsfallen vid fråga om

öfverförande av elektrisk energi ej anses böra komma till stånd», syntes

det i alla fall »böra undersökas, om ej de avsedda önskemålen böra

vinna beaktande vid meddelande av tillstånd till överbyggande av

kungsådra».

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

Översikt av

arbetena för

åstadkommande

av en

skematisk förteckning

och

beskrivning

över Sveriges

vattenfall.

För att effektuera dylika beslut behöver eu redogörelse angående

kungsådrans befintlighet i strömmarna föreligga.

Härtill kommer nu, att Eiksdagen inom de närmaste åren får vattenrättslagstiftningsreformen

på sin dagordning. Här kungsådreinstitutet

därvid skall upptagas till behandling, och Eiksdagen för ett omsorgsfullt

övervägande av dess betydelse vill erhålla en överblick av de verkningar,

ett beslut i den ena eller andra riktningen kan få för skilda landsdelar,

så skulle möjlighet härtill saknas, om icke dessförinnan en utredning

angående kungsådrans förekomst i vattendragen äger rum. »

»En utredning rörande förekomsten av kungsådra i Sveriges vattendrag

torde», anför Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, »i någon

mån beröras av de pågående arbetena för åstadkommande av en skematisk

förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall. Utskottet

anser sig därför böra meddela en översikt över vad som i sistnämnda

avseende hittills åtgjorts.

Sedan vid 1898 års Eiksdag väcktes inom Andra kammaren motion

om en undersökning av landets vattenfall. Eiksdagen ansåg emellertid

att man till eu början borde låta undersökningen omfatta endast statens

vattenfall, detta ehuru »man måste föredraga en undersökning, som vore

så noggrann och fullständig som möjligt samt omfattande landets alla

vattenfall». Utskottet tilläde dessutom, »att den tid lärer nog komma,

då en växande håg för kännedomen om vårt land skall föranleda till

en dylik vittomfattande undersökning». Den beslutade undersökningen

uppdrogs åt vattenfallskommittén, och denna avlämnade år 1903 sitt

betänkande, åtföljt av »Förteckning över statens mera betydande vattenfall».

Vid 1907 och 1908 års riksdagar väcktes sedan motioner inom

Andra kammaren om en allmän utredning och beskrivning över enskilda

och kommuner tillhörande mera betydande vattenfall, varvid framhölls,

hurusom det för landets näringspolitik icke kunde vara annat än gagneligt

att äga en populär och lätt tillgänglig beskrivning på landets alla mera

avsevärda vattenkrafter. Motionerna folio emellertid på motstånd från

Första kammarens sida, där det bland annat betonades, att saken ändock

bleve utredd genom den undersökning av Sveriges färskvatten, som 1907

års Eiksdag beslutit.

Sedan vattenfallsstyrelsen år 1908 inrättats, fann denna det snart

nödvändigt, att eu dylik förteckning över Sveriges vattenfall upprättades,

och styrelsen gjorde i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 december 1909

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 5

framställning om vidtagande av åtgärder för åstadkommande av en skena

atisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall.

Åtgärderna för erhållande av en dylik förteckning borde, enligt

vattenfallsstyrelsens mening, anknytas till de av hydrografiska byrån

igångsatta undersökningarna, vilka skulle utmynna i monografier med

sammanfattande beskrivningar av alla de till den geografiska och praktiska

hydrografien hörande, för flodområdena utmärkande egenskaper.

Alla de för förteckningen avsedda uppgifter, vilka det icke enligt fastställd

instruktion tillkomme hydrografiska byrån att skaffa, skulle insamlas

och bearbetas av vattenfallsstyrelsen. Sålunda skulle genom

vattenfallsstyrelsens försorg i förteckningen införas uppgifter exempelvis

om tillgänglig vattenkraft, om möjligheterna för ett vattenfalls bebyggande,

samt huruvida vattenkraften redan tagits i användning och för

vilket ändamål detta skett. Vidare skulle intagas uppgifter om anordningarna

för vattenkraftens uttagande och sättet för vattenhushållningen

vid förefintliga vattenverk samt slutligen kortfattade uppgifter rörande

strandfastigheternas namn och övriga beteckning, huruvida vid skifte

eller avvittring någon bestämmelse lämnats angående vattenområdet,

huruvida kungsådra, farled eller flottled funnes i vattendraget m. m.

Med anledning av nämnda skrivelse från vattenfallsstyrelsen anförde

statsrådet och chefen för civildepartementet till statsrådsprotokollet den

14 januari 1910 bland annat, att de av vattenfallsstyrelsen anförda skälen

syntes tydligen ådagalägga, att det vore en angelägenhet av vikt

att få till stånd en förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall

i huvudsaklig överensstämmelse med den framlagda planen. Arbetet

skulle verkställas av vattenfallsstyrelsen, hydrografiska byrån samt meteorologiska

centralanstalten. I det framlagde förslaget hade förutsatts,

att förteckningen och beskrivningen skulle omfatta samtliga Sveriges

vattenfall. Vilken tid och följaktligen vilka kostnader detta skulle kräva,

hade icke uppgivits, och torde icke heller för det dåvarande kunna med

någon grad av sannolikhet beräknas. Det syntes emellertid statsrådet

kunna med skäl ifrågasättas, huruvida arbetet borde givas den omfattning

man sålunda tänkt sig. Särskilt i södra delarna av Sverige torde

vattenfallen i allmänhet icke vara av större betydelse. Åtminstone torde

de intressen staten kunde hava att bevaka vara jämförelsevis små. I

varje fall torde vara lämpligast, att undersökningarna toge sin början med

Dalälven och de stora norrländska älvarna, vid vilka staten hade sina

största intressen knutna. Under arbetets gång borde därefter utarbetas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

en plan för dess fortsatta bedrivande, en plan som i sinom tid torde

böra underställas Kungl. Maj:t och Eiksdagen.

Kungl. Maj:t beslöt föreslå Eiksdagen att på extra stat för år 1911

anvisa ett belopp av 27,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

för påbörjande av undersökningar och arbeten för åstadkommande

av en skematisk förteckning ock beskrivning över Sveriges vattenfall,

med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel redan

under år 1910 av ifrågavarande belopp utanordna 3,500 kronor.

Statsutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag, som också av Eiksdagen

bifölls. Kungl. Maj:t beslöt sedermera den 4 juli 1910 att ledningen

av ifrågavarande undersökningar skulle handhavas av vattenfallsstyrelsen,

som tillika anbefalldes att till Kungl. Maj:t inkomma med plan

för arbetets bedrivande.

Dylik plan ingavs av vattenfallsstyrelsen den 29 oktober 1910. För

varje flodsträcka av lämplig längd skulle utarbetas:

1. eu plankarta, upptagande längdbeteckning, gränser, huruvida

strand- och vattenrätt eller endast endera tillhöra staten eller enskild,

större tillopp, nederbördsområdenas storlek, viktigare fall, anläggningar,

broar, orter och dylikt;

2. en längdprofil, angivande dels profilen vid om möjligt olika

karaktäristiska vattenstånd, såsom, utom medelvattenstånd, exceptionella

högvattenstånd och vanliga högvattenstånd, motsvarande lågvattenstånd

samt vattenstånd med eu medelvaraktighet av respektive 9 och 6 månader,

dels vid större vattenfall och efter viktigare tillflöden motsvarande

karaktäristiska vattenmängder, motsvarande kraftmängder ävensom

utnyttjade antal hästkrafter;

3. en tabell över fallen, upptagande uppgifter rörande läge, nederbördsområde,

vattenstånd och vattenmängder, fallhöjder, energimängder,

ägare, nuvarande användning, geologiska och andra förhållanden rörande

möjligheterna och lämpligheten av utbyggnad m. in.

Vattenfallsstyrelsen uttalade vidare såsom sin bestämda åsikt, att

ehuru arbetena till eu början borde avse de större norrländska älvarna,

planen borde omfatta landet i dess helhet, varvid dock förteckningen,

vad beträffade södra och mellersta Sverige, tillsvidare icke tänktes upprättad

hastigare än vad hydrografiska byråns ordinarie undersökningar

därstädes medgåve. Förteckningen och beskrivningen rörande Dalälvens

och de större norrländska älvarnas flodområden beräknades taga en tid

av 8 till 10 år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 7

Departementschefen anförde till statsrådsprotokollet den 13 januari

1911, då detta ärende föredrogs, bland annat, att beslut, huruvida planen

skulle omfatta landet i dess helhet, icke för det dåvarande syntes

böra fattas. Förteckningen och beskrivningen torde böra taga sin början

med Dalälven och norrländska älvarna. När detta arbete blivit fullbordat,

kunde sedermera tagas i övervägande, huruvida undersökningen

möjligen borde utsträckas även till de södra delarna av landet.

Kungl. Maj:t beslöt föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1912

anvisa ett belopp av 22,000 kronor för ifrågavarande arbeten, vilka

skulle utföras i huvudsaklig överensstämmelse med den angivna planen.

Statsutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag, som därefter bifölls

av Riksdagen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 oktober 1911 anförde vattenfallsstyrelsen,

att styrelsen i samråd med styrelsen för hydrografiska byrån

uppgjort plan över arbetenas fördelning vid undersökningarna av

Dalälven och de norrländska floderna och att undersökningsområdena

därvid fördelats på fem angivna grupper.

Kungl. Maj:t föreslog 1912 års Riksdag att på extra stat för år

1913 anvisa ett belopp av 27,000 kronor för ifrågavarande undersökningars

utförande, vilket anslag också av Riksdagen i enlighet med statsutskottets

tillstyrkan beviljades.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december 1912 meddelade

vattenfallsstyrelsen, huru arbetet fortskridit, och hemställde om vissa

ändringar och förenklingar av den ursprungliga planen för undersökningen

i syfte att på kortare tid få den skematiska förteckningen färdig.

Beträffande anteckningarna om förekomsten av kungsådra ansåg styrelsen,

att ett realiserande av det ursprungliga förslaget, att vattenfallsförteckningen

skulle innehålla uppgift, huruvida kungsådra förefunnes i

vattendragen eller icke, skulle stöta på betydande svårigheter. Särskilt

med hänsyn till den stora betydelse, som förekomsten eller frånvaron av

kungsådra i ett vattendrag eller den del därav, som upptoges av ett

vattenfall, jämväl i en blivande lag angående vattenrätten och därmed

sammanhängande ämnen eventuellt kunde erhålla med avseende å fallägarnas

rättsliga ställning till de allmänna intressena i vattendragen,

syntes det styrelsen vara föga lämpligt, att i eu publikation, som utgåves

genom statens försorg, gjordes uttalanden angående kungsådras förekomst,

vilka tilläventyrs sedermera icke visade sig riktiga. På grund af

de synnerligen stora svårigheter, som mötte för utrönande, huruvida

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

kungsådra förefunnes eller icke i ett vattendrag eller del därav, ansåg

vattenfallsstyrelsen denna eventualitet icke vara utesluten. Endast i de

fall, då det vore känt, att genom laga kraftvunnet beslut av domstol

blivit definitivt avgjort, huruvida kungsådra funnes eller icke i ett vattenfall,

skulle alltså uppgift angående kungsådra intagas i vattenfallsförteckningen.

Departementschefen anförde till statsrådsprotokollet den 14 januari

1913 bland annat, att vad vattenfallsstyrelsen anfört syntes tillräckligt

tala för en ändring i den föreslagna planen i det syfte, vattenfallsstyrelsen

ifrågasatt.

Kungl. Maj:t beslöt föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1914

anvisa ett belopp av 23,000 kronor för ifrågavarande arbetens fortsättande,

vilket anslag också på statsutskottets tillstyrkan av innevarande

Riksdag beviljats.»

Ett belysande material för bedömande av den genom förevarande

motion framförda frågan har Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott

på anhållan erhållit i de yttranden rörande behövligheten av den av

motionären begärda utredningen, vilka inkommit från advokatfiskalsämbetet

inom kammarkollegium, vattenfallsstyrelsen, styrelsen för Svenska vattenkraftsföreningen

samt häradshövdingen Hugo von Sydow. Yttrandena

äro såsom bilagor vidfogade detta utlåtande.

I anledning av den väckta motionen har Andra kammarens tillfälliga

utskott yttrat följande:

Andra kärn- »Vad motionären framhållit rörande olägenheterna av att det ej är

»Mrensfjärde ^änt, varest kungsådra förefinnes eller ej, synes av de till utskottet inutskottsytt-

komna yttrandena hava blivit till alla delar understruket. Samtliga yttrande.

randen innehålla uttalanden, vari önskvärdheten av att på detta område

erhålla större visshet om de faktiska förhållandena betonas, om också

meningarna sedermera äro delade ifråga om möjligheten att åstadkomma

en tillförlitlig utredning härutinnan. Att verkliga statsintressen genom

rådande osäkerhetstillstånd kunna bliva lidande, framgår med full tydlighet

av yttrandet från advokatfiskalsämbetet inom kammarkollegium,

däri det framhålles, att fall förekommit, då kronoombud, i saknad av

tillförlitliga upplysningar, utan vidare medgivit, att kungsådra icke funnes

i vattendraget, ehuru det sedermera efter företagen arkivundersökning

konstaterats, att så vore förhållandet. Givetvis kunna även kraftproducenterna

bliva lidande och vattenfallens utbyggande försenas på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

grand av bristande kännedom rörande förekomsten av kungsådra i vederbörande

vattendrag.

Utskottet har, genom vad som sålunda framkommit, blivit övertygat om

önskvärdheten att en utredning i ifrågavarande avseende kommer till stånd.

Gällande bestämmelser angående kungsådra innehållas i kungl. förordningen

den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet å hans

grund samt däri senare gjorda ändringar. Kämnda förordnings 7 §,

senare delen, lyder: »Där kungsådra av ålder varit, skall den fortfarande

lämnas öppen för allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens

gång eller annat allmänt ändamål, så ock till bevarande av enskild rätt,

som av ådran är beroende. Kungsådra skall, så framt den ej är annorledes

bestämd, anses framgå i djupaste vattnet och beräknas till en

tredjedel av vattendragets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd.

» Samma förordnings 9 § lyder: »Tvist, huruvida led eller ådra,

varom i 7 § förmäles, finnes i vattendrag, så ock om ledens eller ådrans

rätta läge och bredd ankomme på domstols prövning.»

Av sistnämnda paragraf framgår, att full rätts visshet rörande frågan,

huruvida kungsådra finnes i ett vattendrag eller ej, kan vinnas endast i

de fall, då laga kraftvunnet beslut av domstol rörande denna sak förefinnes.

Den närmaste uppgiften för en eventuell utredning skulle sålunda

bliva att på grundval av förefintligt arkivmaterial klarlägga, i

vilka vattendrag och för vilka delar av desamma domstolsutslag finnas

rörande kungsådras förekomst. Redan denna utredning torde komma

att omfatta ett högst betydande material och kräva avsevärt arbete.

Utskottet har emellertid inhämtat, att genom den utredning rörande det

så kallade vattenregalet, vilken anförtrotts åt professor K. G. Westman,

betydande förarbeten på detta område torde vara undangjorda, och utskottet

skulle därför anse det vara lämpligt, om åtminstone nu ifrågavarande

del av utredningen rörande förekomsten av kungsådra kunde,

såsom också kammaradvokatfiskalsämbetet ifrågasätter, anknytas till professor

Westmans utredning. Likaså torde genom arbetena för åstadkommande

av en skematisk förteckning och beskrivning över Sveriges

vattenfall, för vilken ovan redogjorts, en del material hava insamlats

rörande förekomsten av kungsådra, vilket material kunde komma till

användning vid den utredning motionären begär.

Motionären synes emellertid icke hava avsett, att utredningen skulle

inskränkas till att omfatta endast de fall, där avgörande bevis för eller

mot kungsådras förekomst förefinnas. Tvärtom synes han hålla före, att

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. lavd. 17 käft. (Nr 20.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

utredningen bör sträcka sig till samtliga större vattendrag i riket. Där

domstolsutslag i förevarande avseende icke finnas, skulle utredningen då

kava till uppgift att söka konstatera, var »kungsådra av ålder varit»,

och därvid framförallt söka att genom arkivforskningar frambringa bevismaterial,

som kunde tjäna till stöd för ett eventuellt framtida rättsligt

avgörande av kungsådrespörsmål. Genom sammanförande av redan

på olika håll förefintligt material, bör det kunna klargöras, vilka större

luckor, som finnas i kännedomen om kungsådras förekomst, varefter utredningen

kan inriktas på att söka fylla dessa luckor och därvid eventuellt

i viktiga fall föras ända fram till hörande av ortsbefolkningen.

Härvid böra givetvis även de negativa resultaten av utredningen framläggas.

Det synes utskottet vara uppenbart, att även en sådan utredning,

ehuru den givetvis icke kan erhålla rättsligt förbindande karaktär, och

oaktat den torde komma att kräva ett synnerligen betydande arbete,

skulle bliva av så stor vikt för bedömande av hithörande frågor, att

den med det snaraste bör komma till stånd.

Omfattningen och planläggningen av denna undersökning bör givetvis

bliva föremål för närmare utredning. Därvid bör, enligt utskottets

mening, iakttagas dels att en blivande undersökning ordnas på ett sådant

sätt, att den blir tillräckligt grundlig och uttömmande, dels också att

den samtidigt hålles inom rimliga gränser och ej anordnas så, att en

blivande vattenrättslagstiftning genom densamma onödigt fördröjes. I

detta sammanhang vill utskottet även betona, vad också motionären

framhållit, nämligen att Riksdagen, när den skall till behandling upptaga

vattenrättsfrågorna och därvid även kungsådreinstitutet, torde komma

att erfara ett oavvisligt behov av att äga tillförlitlig översikt över kungsådrans

förekomst i landets vattendrag. Denna omständighet utgör sålunda,

enligt utskottets mening, ett starkt stöd för den av motionären

begärda utredningen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att Andra

kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en utredning

angående förekomsten av kungsådra uti de svenska vattendragen

samt för Riksdagen framlägga resultaten av densamma.»

Reservation hade anmälts av herrar Lithander, Anderson i Hägelåkra

och Henrikson i Heberg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att motionen ej måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 11

Andra kammaren biföll utskottets hemställan; och har detta kam- ^“järnårens

beslut delgivits Första kammaren, som remitterat ärendet till

förberedande behandling av sitt första tillfälliga utskott.

Nu gällande vattenrättslagstiftning vilar på den grundsatsen, att Utskottet.

rätten till vattnet är förenad med rätten till grunden, och huvudstadgandet

därom innefattas i 1 § av kungl. förordningen den 30 december 1880

om jordägares rätt över vattnet å hans grund. Ifrågavarande paragraf

innehåller, att envar äger att tillgodogöra sig det vatten, som finnes å

hans grund, såvitt denna befogenhet ej är genom uttryckliga lagbud inskränkt.

Samma princip är otvivelaktigt att återfinna i 12 kap. 4 §

jordabalken, vilket ännu gällande lagrum, om detsamma än i första hand

avser att fastställa ägogränser, särskilt genom det använda uttrycket »den

som vatten äger», tydligen ock avser att reglera rätten till vattnet över

grunden. Enahanda grundsats torde ock hava gjort sig gällande så

långt tillbaka som svensk rätt å vattenrättens område över huvud finnes

upptecknad.

Huruvida denna rätt till vattnet är att beteckna som äganderätt

eller endast nyttjanderätt är en omtvistad fråga, om vilken utskottet icke

funnit nödigt att uttala ett bestämt omdöme. Att fastslå är emellertid,

att enligt gällande lag jordägarens rätt till vattnet är lika bestående som

en äganderätt. Den ifrågavarande rätten åtföljer äganderätten till fastigheten,

därå vattnet finnes, och utgör ett tillbehör till denna.

Men likasom friheten att utnyttja äganderätten i allmänhet måste,

med avseende å såväl fast som lös egendom, på grund av samfundsförhållandenas

krav vara i viss mån begränsad, så gör sig detta krav

i särskilt hög grad gällande beträffande vattenägarens rätt att förfoga

över vattnet, särskilt det flytande vattnet — denna rätt må nu benämnas

äganderätt eller nyttjanderätt. Detta är en följd av vattnets natur att

växla plats, att förmedla samfärdseln för farkoster och vid flottning,

att tjäna fisken vid vandringar, att bortleda avfall och orenlighet samt

slutligen att förekomma översvämning och försumpning. Det är alltså

såväl allmänna intressen som ock den av desammas tillgodoseende beroende

enskildas rätt, som inskränkningarna i förfoganderätten över vattnet

avse att skydda.

Bestämmelserna om kungsådra innefatta den mest betydelsefulla inskränkningen

i jordägarens förfoganderätt över vattnet. I landskapslagarna

och sedermera i landslagarna förekomma stadganden, att viss

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

del av vattnet (en tredjedel) eller viss bredd (6 ä 12 alnar) skulle

lämnas fri från byggnader. Dessa stadganden synas närmast hava syftat

till att tjäna samfärdseln, men ock att förekomma skadlig uppdämning.

Ordet kungsådra förekommer ej i dessa lagar; men längre fram, under

unionstiden, började man att benämna den del av vattnet, som enligt

vissa av de gamla lagarna borde hållas öppen, för konungx-vatten,

konungx-lidh eller dylikt efter Konungen såsom den laglige beskyddaren

av allas rätt. Ordet kungsådra synes första gången hava förekommit i

en dom av år 1442 samt återfinnes därefter ofta i rättegångs- och andra

handlingar.

Om än, såsom nyss nämnts, landskapslagarna och landslagarna

synas angiva kungsådras ändamål närmast vara att främja samfärdseln

och förekomma skadlig uppdämning, lider det icke tvivel om att kungsådran

jämväl från början avsett att utgöra led för fiskens upp- och nedgång

i vattendragen. Detta framgår, bland annat, av ett riksdagsbeslut

den 20 november 1643, innefattande framställning om utfärdande av en

förordning om kungsådrorna, på det att andras rätt i fiskerierna måtte

hållas oförkränkt, och en kunglig resolution på allmogens besvär den 22

november 1680 utvisar, att allmogen klagat däröver, att »mestadels i

hela riket alla kungsåder av bergsbruken uti store strömmar igenstängde

äro, så att ingen fisk kan uppkomma och fiskerierna, som allmogen

skattar för, förminskas».

Byggningabalken (17 kap. 4 § samt 20 kap. 2 och 3 §§) av 1734

års lag upptog närmare bestämmelser angående kungsådras läge och

bredd, och gjorde dess tillvaro beroende av att den av ålder funnits.

1766 och 1852 års fiskeristadgor, vilka beträffande kungsådra äro i huvudsak

överensstämmande, utvidgade ytterligare dessa bestämmelser och

införde i svensk rätt begreppet mindre kungsådra, åt vilken förbehölls

hälften av den bredd, som föreskrivits för vanlig kungsådra, eller en

sjättedel av vattnet. Stadgandet om mindre kungsådra avsåg dock endast

vatten, där kungsådra ej av ålder varit. Påbudet om kungsådras

öppenhållande var i 1734 års lag ovillkorligt, men i 1766 och 1852

års fiskeristadgor medgavs däremot rätt att, under vissa förutsättningar,

för vattenverk överbygga kungsådran.

Nu gällande bestämmelser angående kungsådra återfinnas i kungl.

förordningen den 30 december 1880 samt i lagen den 27 juni 1896 om

rätt till fiske. 7 § 2 mom. av nämnda kungl. förordning lyder sålunda:

»Där kungsådra av ålder varit, skall den fortfarande lämnas öppen för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 13

allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens gång eller annat allmänt ändamål,

så ock till bevarande av enskild rätt, som av ådran är beroende. Kungsådra

skall, så framt den ej är annorledes bestämd, anses framgå i djupaste

vattnet och beräknas till en tredjedel av vattendragets bredd vid

vanligast förekommande lågt vattenstånd».

Enligt 9 § av samma förordning ankommer det på domstol att

pröva tvister, huruvida kongsådra skall finnas, samt om dess rätta läge

och bredd. Därest vid företag, avseende anläggning av vattenverk eller

förändring av äldre damm, fråga förekommer att göra eller förändra byggnad

i kongsådra, skall enligt 10 § av meranämnda förordning rätten hänvisa

den, som dammen göra eller förändra vill, att söka Konungens tillstånd

till företaget; och kungl. kungörelsen den 20 oktober 1899 innehåller

bestämmelser om ordningen och villkoren för sådant tillstånds

meddelande. — I 14 § av ovan nämnda lag om fiske stadgas följande:

»Fast eller rörlig fiskeredskap, som kan hindra fisken att framgå, må ej

utsättas i kongsådra. I älv, ström, å eller sund, där kongsådra ej finnes,

men fisken har sitt drev, skall eu sjättedel av bredden i djupaste

vattnet lämnas fri från redskap, varom nyss är sagt, där ej Konungens

befallningshavande efter rättägandes och sakunnigs hörande giver lov

till redskapens användande. Är i ty fall fråga om fiskebyggnad, som

kan förorsaka uppdämning, lände jämväl till efterrättelse vad därom är

särskilt stadgat».

Huruvida kronan har äganderätt till kungsådran eller icke, därom

råda olika meningar. Till stöd för den förra uppfattningen synes

tala, att under 1500-talet från kronans sida anspråk gjordes på skatt

av fisket i vissa vattendrag, vilket ju utan tvivel är att ställa i samband

med föreställningen av kungsådran såsom utgörande Konungens

vattenled. Häremot kan åter invändas, att, då kungsådran sedermera

blev föremål för lagstiftning, gjorde sig uteslutande den synpunkten gällande,

att kungsådrans ändamål vore att förekomma skada, och att intet

antyder, att därmed avsetts att bereda kronan ekonomiska fördelar; snarare

synes det hava varit uppfattningen av kungsådran såsom ett skydd

för vissa allmänna intressen, som betingat lagstiftningens omsorg för dess

öppenhållande.

I motionen begäres nu en utredning angående förekomsten av

kungsådra uti samtliga svenska vattendrag. Motionärens mening synes vara,

att en dylik utredning skulle vara till gagn dels för staten för tillvara
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

tagande av dess rätt med avseende å kungsådran, dels för underlättande

av proceduren i frågor rörande utbyggande av vattenfallen och dels

slutligen för Riksdagen vid prövning av frågor om de villkor, som böra

fästas vid meddelande av tillstånd att överbygga kongsådra samt vid

den snart förestående behandlingen av ny vattenlag.

För bedömandet av möjligheten att åstadkomma en utredning av

den omfattning, som i motionen ifrågasatts, synes det vara nödigt att

tillse, vilka utvägar vid utredningen kunna anlitas.

Det är förut omnämnt, att kongsådra skall finnas där den av ålder

varit. Ku kan genom laga kraft ägande dom, huvudsakligen i mål rörande

anläggande av vattenverk och rörande ändring av förut uppförda

dammbyggnader, hava blivit avgjort, att kongsådra skall finnas å en

viss plats i ett vattendrag, eller ock att kongsådra ej skall finnas.

Därest en sådan dom meddelats efter det kungl. förordningen om jordägares

rätt över vattnet å hans grund den 30 december 1880 trädde i

tillämpning, är det icke med större svårighet förenat att få kännedom

om densamma med ledning av Konungens befallningshavandes diarier,

eftersom Konungens befallningshavande skall förordna ombud att i dylika

mål bevaka det allmännas rätt. Beträffande åter domar, som meddelats

före den 1 maj 1881, erbjuder sig ej nämnda lättnad vid efterletande^

utan det gäller att genomgå snart sagt alla domstolars domböcker

långt tillbaka, varförutom, enär under äldre tider Kungl. Maj:t

kan hava i administrativ väg meddelat beslut i kungsådrefrågor, efterletandet

kan böra sträcka sig jämväl utom domstolarnas arkiv. Att

beakta är dessutom, att ett domstolsbeslut angående kungsådra icke är

avgörande beträffande andra delar av ett vattendrag än den, som beslutet

avser.

De resultat, som en undersökning av meddelade domar lämnar, i

sig tidsödande och svåröverkomlig, äro tydligen av bindande verkan.

Skulle däremot utredningen utsträckas att omfatta jämväl eftersökandet

av bevismedel för eller emot kungsådras tillvaro i rikets vattendrag,

kommer resultatet uppenbarligen icke att äga avgörande kraft, utan

endast betydelse såsom underlättande framtida tvister i kungsådrefrågor,

och även härutinnan av växlande värde, beroende på undersökningens

noggrannhet och fullständighet. Utredningen inom denna plan kommer

givetvis att erbjuda än större svårigheter än eftersökandet av domstolsbeslut.

Den måste bestå i genomgåendet icke endast av domstolarnes

domslut utan jämväl av själva protokollen, och efterforskningen måste

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

omfatta såväl vattenrätt smål som andra, synnerligast mål rörande fiske.

Utan tvivel måste upplysningar sökas jämväl i andra handlingar än domstolarnes

domböcker, såsom riksdagsprotokoll, protokoll vid skiftes- och

avvittringsförrättningar, Konungens befallningshavandes diarier och handlingar

m. m. Yid efterforskande! bör tillika ägnas uppmärksamhet åt,

huruvida omnämnandet i äldre handlingar avsett den egentliga kungsådran

eller endast den genom 1766 års fiskeristadga införda s. k. mindre

kungsådran. Ett ytterligare sätt för utredningens åstadkommande vore

att genom förhör med vederbörande ortsbefolkning söka inhämta upplysningar

angående uppfattningen på orten om kungsådras förekomst

eller icke förekomst samt i förekommande fall undersökning av de urkunder,

som vid dylikt förhör kunde åberopas till stöd för den ena eller

andra uppfattningen.

Att eu utredning av den omfattning, som i motionen avses, icke

vare sig man väljer den ena eller andra utvägen kan åvägabringas utan

synnerligt dryga kostnader, och att den kommer att fordra mycken tid,

torde av det anförda framgå som uppenbart. Belysande härutinnan är

det förhållandet, att förteckningen och beskrivningen av Dalälvens och

de större norrländska flodernas områden beräknats taga en tid av 8 ä 10

år, ehuru ur denna utredning måst uteslutas undersökningen om kungsådras

förekomst. Det synes fördenskull kunna sättas i fråga, huruvida

de resultat, som med utredningen kunna vinnas, verkligen uppväga de

därmed förbundna svårigheterna. Det kan ifrågasättas redan därför, att

utredningen, såvidt den skall gå ut på insamlandet av bevismedel, måste,

såsom redan framhållits, bliva till sitt värde mera eller mindre växlande,

och emedan bevismedlens betydelse ändock först vid domstol kan prövas.

Därest bevismedlen såsom sådana vid det slutliga avgörandet underkännas,

kan utredningen såsom vilseledande komma att skada i stället för

att gagna.

Därest den utredning, som ifrågasättes, förelåge färdig eller kunde

inom rimlig tid åstadkommas, lider det intet tvivel, att med nu

gällande lagstiftning den skulle vara av betydelse såsom främjande en

mera skyndsam behandling av frågor angående vattenfallens utbyggande.

Utskottet vill icke heller underskatta vikten för kronan av att äga kännedom

om kungsådras förekomst beträffande samtliga landets vattendrag

för bevakande av de allmänna intressen, som kungsådrebegreppet innefattar.

Emellertid är att märka, det numera, då tillstånd till byggande

i vatten är i fråga, kronan städse är genom allmänt ombud företrädd

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första hammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

och är i tillfälle att göra gällande de anspråk, hvartill kungsådras förekomst

kan föranleda, samt att domstol, som handlägger dylik fråga,

har skyldighet att undersöka, huruvida knngsådra finnes eller ej, oberoende

av huruvida påstående i den ena eller andra riktningen göres.

Hvad vidare angår utredningens betydelse för prövning av de villkor,

som böra fästas vid meddelande av tillstånd att överbygga kungsådra,

så torde redan nu en så ingående kännedom om kungsådras förekomst

vara för handen, att, i händelse därom förefintliga urkunder utnyttjas

för åstadkommande af en sammanfattning, en överblick kan vinnas

över förhållandet och vara tillfyllest för nämnda pröfning, därest den

på grundvalen av nu gällande vattenlagstiftning skall äga rum.

Beträffande åter prövningen av nämnda villkor i samband med behandlingen

av förslaget till ny vattenlag, så tillåter sig utskottet erinra

därom, att enligt sagda förslag kungsådrebegreppet skulle komma att

utgå ur lagstiftningen och de allmänna intressen, som kungsådran avser

att tillgodose, komma att på annat sätt tillvaratagas. Förslaget förutsätter

nämligen, att alla vattendrag, i vilka framrinner en vattenmängd av 10

kubikmeter per sekund, ävensom vattendrag med mindre vattenmängd,

däri enligt domstolsbeslut kongsådra finnes, skola anses som större vattendrag,

att genom en av Konungen utfärdad förteckning skall bestämmas,

vilka vattendrag äro hänförliga till större vattendrag, att nämnda förteckning

till en början skall utfärdas såsom provisorisk samt envar, som

förmenar, att visst vattenområde med orätt upptagits å eller uteslutits

från förteckningen, lämnas tillfälle att inom två år från det lagen trätt

i tillämpning hos domstol anhängiggöra klander mot förteckningen, samt

slutligen att de vattenområden, som sålunda skulle vara att anse som

större vattendrag, skulle i huvudsak påvila samma skyldigheter, som nu

påvila vattenområden, i vilka finnes kungsådra.

Därest nämnda förslag antages, kommer alltså kännedomen om

kungsådras förekomst därefter att sakna betydelse. Emellertid anser utskottet

icke osannolikt, att hos Riksdagen kan förefinnas en förklarlig

önskan att vid behandling av förslaget till ny vattenlag hava sig förelagd

en redogörelse för kungsådras förekomst i den omfattning, som

med ledning av tillgängliga dokument eller eljest kända förhållanden

kan åvägabringas, och utskottet förutsätter jämväl, att en utredning med

anförda begränsning kommer att av Kungl. Maj:t föranstaltas för att

biläggas lagförslaget.

Enär utskottet finner den av motionären ifrågasatta utredningen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 17

medföra så ansenliga kostnader och kräva så lång tid, att de med utredningen

vunna fördelar ej däraf uppvägas, har utskottet icke kunnat förorda

bifall till motionen.

Slutligen och i anledning av den utav Andra kammarens tillfälliga

utskott uttalade uppfattning, att en del av nu ifrågasatta utredning

lämpligen kunde anknytas till den åt professorn K. G. Westman anförtrodda

undersökningen beträffande den s. k. regalrätten till inom riket

förekommande vattendrag, vill utskottet erinra därom, att sist anförda

uppdrag torde avse ett i mycket olika område än frågan om kungsådras

förekomst och därför icke utan att väsentligt fördröjas kunna med den

nu ifrågasatta utredningen sammanföras.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att Första kammaren ej måtte biträda Andra

kammarens i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 8 maj 1913.

På utskottets vägnar:

HUGO HAMMARSKJÖLD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar

Hammarskjöld, Hallberg, Sandler, Malmborg, Oscar Olsson, Yalerius Olsson och

Andersson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 1 avd. 17 höft. (Nr 20).

€>

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

Reservation

av herrar Sandler och Oscar Olsson, vilka anfört följande:

Då det, även om man bortser från övriga i Andra kammarens tillfälliga

utskotts yttrande anförda skäl, ovedersägligen erbjuder stora svårigheter

för Riksdagen att utan någon som helst utredning i motionens

syfte kunna rätt bedöma och taga ställning till ett blivande förslag till

vattenrättslagstiftning anse vi, att utskottet bort hemställa,

att Första kammaren måtte för sin del besluta,

att Riksdagen ville i skrivelse till Rungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en utredning

angående förekomsten av kungsådra uti de

svenska vattendragen samt för Riksdagen framlägga

resultaten av densamma.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

19

Bilaga 1.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 14 innevarande februari har Eders Kungl. Maj:t

med anledning av därom från Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utnött

gjord framställning behagat inhämta kammaradvokatfiskalsämbetets yttrande

öfver eu inom Andra kammaren väckt motion, nr 20, angående utredning rörande

förekomsten av kungsådra; och får advokatfiskalsämbetet till åtlydnad härav, med

återställande av remissakten, i underdånighet anföra följande.

Motionären har redan framhållit, att man i allmänhet utgår från, att kungsådra

förekommer uti mellersta och södra Sveriges större älvar, men att undantag

härifrån finnes, och att särskilt förhållandena i Norrland vore i detta avseende

outredda. Likaså hade det vid rättegångar visat sig att kungsådra även kunde

finnas i älvar, om vilka man varit övertygad att i dem kungsådra saknades.

»Dessa ^omständigheter», fortsätter motionären, »ha redan visat sig vålla

betydande svårigheter. För kraftproducenterna har det medfört långa och ofta

kostsamma rättegångar att gent emot ett av kronans ombud framställt enkelt påstående

att kungsådra förefinnes, kunna bevisa att så icke är förhållandet. Vattenfallens

utbyggande har givetvis på grund härav i hög grad försinkats. Likaså

ha de, vilka äro kallade att föra kronans talan, icke kunnat giva tillräcklig och

auktoritativ styrka åt sina anspråk, när de icke från början kunnat dokumentera

rättmätigheten av dem.»

Advokatfiskalsämbetet får vitsorda riktigheten av det ovan anförda. Ämbetet

erhåller numera underrättelse av vederbörande länsstyrelser, när syn påkallats

för tillstånd till vattenbyggnad, ävensom uppgift på den person, som därvid

förordnats att bevaka talan till betryggande av det allmännas rätt. Ämbetet,

som sålunda under senare år haft möjlighet att göra sig underrättad om vad,

som vid de olika vattensynerna förekommit, har därvid kunnat konstatera, vilka

störa svårigheter frågan om kungsådras förefintlighet eller icke i vattendraget

åsamkat icke blott kronoombud och dammbyggare utan ock för synedomstolen,

vilken har att därom ex officio, oberoende av framställda yrkanden, göra sig

underrättad. Den utredning i berörda hänseende, som från kronans sida i första

hand kunnat åvägabringas, har ofta endast kunnat bliva ytterst bristfällig, enär

tillräckligt och. tillförlitligt bevismaterial icke stått kronoombudet till buds. Fall

ha också förekommit, då kronoombud, i saknad af tillförlitliga upplysningar, utan

vidare medgivit, att kungsådra icke funnes i vattendraget, ehuru det sedermera

efter företagen arkivundersökning konstaterats att så vore förhållandet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Första kammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

Man kan därför på goda grunder befara, att åtskilliga vattendrag, sedan

1899 års lagstiftning om kungsådreöverbyggnad blev gällande till efterlevnad, på

grund av laga kraftvunna domstolsbeslut blivit överbyggda, utan att tillstånd

därtill i behörig ordning meddelats av Kungl. Maj:t såsom bort ske med hänsyn

till den däri befintliga kungsådran.

Full visshet att kungsådra finnes i ett vattendrag erhålles först efter däröver

meddelad laga kraftvunnen dom, och då endast beträffande så stor del av

vattendraget, som domen avser.

Det torde emellertid vara uppenbart, att man endast i undantagsfall är i

stånd att påvisa sådana domar. Att kungsådra »av ålder» funnits i ett vattendrag

lärer följaktligen vara en omständighet, som oftast endast kan styrkas med

en bevisning, som i stort torde komma att överensstämma med vad gällande lag

föreskriver i fråga om bevisning av så kallad urminnes hävd. Då kungsådran

-— såvitt ämbetet kunnat finna — i allmänhet torde hava uppfattats såsom eu

servitutsliknande inskränkning av negativ natur i strandägarens rätt, det vill säga

såsom en förpliktelse för honom att avhålla sig från byggnadsföretag i viss del

av vattendraget, följer därav, att den slags besittning, kronan eller det allmänna

måste anses utöva över kungsådran, icke i allmänhet tager sig uttryck i något

yttre iakttagbart förhållande.

Detta ger emellertid en särskild karaktär åt bevisningen om kongsådra»

förefintlighet i ett vattendrag. Bevisningen kommer i allmänhet icke att gå direkt

ut på själva det faktiska förhållandet, utan fastmera på att uppvisa den

uppfattning, som i antydda hänseende gör och framför allt under äldre tid gjort

sig gällande hos den strandägande befolkningen själv, hos lokaldomstolarne och

hos de administrativa myndigheterna.

Det torde vid sådant förhållande ligga i sakens natur att vittnesbevisning

endast i sällsynta undantagsfall kan komma i fråga. Bevisningen kommer oftast

och huvudsakligast att ske medelst äldre dokument rörande i vattendraget förekommande

fisken, vattenverk, strömrensningsföretag och dylikt.

Att i varje särskilt fall framskaffa dylikt arkivmaterial är emellertid förenat

med synnerligen stora svårigheter för de ombud, som hava att bevaka det

allmännas talan. Advokatfiskalsämbetet har för sin del sökt tillhandahålla vederbörande

kronoombud arkivmaterial, där sådant av omständigheterna påkallats.

De arkivundersökningar, ämbetet därvid ansett sig böra företaga, hava emellertid

visat sig vara särdeles tidsödande med hänsyn till, bland annat, att de icke kunnat

ske efter någon mera omfattande på förhand uppgjord plan, förutom att desamma

tyvärr ofta icke heller kunnat ske med den grundlighet som vore önskvärd.

Sistberörda omständigheter jämte det förhållande, att anledning finnes antaga

det vederbörande kronoombud hädanefter allt oftare skola vid vattensynerna

tmötas med bestridande från strandägarnes sida av att kungsådra finnes i vattendraget,

synes advokatfiskalsämbetet i hög grad påkalla en planmässig, rikets samtliga

vattendrag omfattande arkivutredning i detta ämne.

En dylik arkivutredning, som tilläventyrs kunde anknytas till den professor

K. G. Westman i Uppsala anförtrodda utredningen om det så kallade vatten
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 21

regalet, torde därefter ändamålsenligast böra kompletteras med från ortsbefolkning

och ortsmyndigheter inhämtade upplysningar.

En utredning av nu antydda beskaffenhet angående kungsådras förefintlighet

i svenska vattendrag kommer, såsom ovan nämnts, naturligtvis icke att i berörda

hänseende åstadkomma full rättsvisshet. Detta är emellertid en anmärkning,

som träffar jämväl andra utredningar om bestående rättsförhållanden, i hvilket

hänseende ämbetet i underdånighet tillåter sig erinra om den nyssnämnda regalrättsutredningen

och om den för det närvarande jämväl pågående utredningen

angående strandägares rätt till fiske utmed kusterna av de forna danska och

norska provinserna. Det har icke ifrågasatts, att dessa utredningar på grund av

att de icke till sitt resultat kunde giva full rättvishet skulle anses vara mindre

påkallade. En kungsådreutredning, sådan som den motionären föreslagit, borde

i varje händelse komma att lämna en i stort sett tillförlitlig upplysning rörande

de vattendrag, i vilka kungsådra förekommer, ävensom törhända bringa i dagen

material av vikt för lösningen av den icke ännu klargjorda frågan om kungsådrans

rättsliga innebörd.

Stockholm den 4 mars 1913.

Underdånigst

Axel Klockhoff.

e. advokatfiskal.

Bilaga 2.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 14 februari 1913 har Eders Kungl. Maj:t i anledning

av en utav Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott gjord

framställning anbefallt vattenfallsstyrelsen att till Eders Kungl. Maj:t inkomma

med yttrande angående behovet av den utredning rörande förekomsten av kungsådra,

vars åvägabringande föreslagits i en vid innevarande riksdag inom Andra

kammaren av friherre E. Palmstierna väckt motion (nr 20).

Till åtlydnad härav får vattenfallsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Det torde icke kunna bestridas, att stora fördelar såväl för det allmänna

som ock för enskilda intressen vore att vinna, om genom utredning i det syfte

motionären föreslagit, det kunde tillförlitligen fastställas, i vilka vattendrag och

på vilka ställen i desamma kungsådra vore befintlig.

Emellertid torde det tyvärr icke vara möjligt att genom en utredning av

föreslagen art, huru omsorgsfull och vidlyftig den än månde göras, vinna en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

tillförlitlig eller fullständig kännedom om kungsådras förekomst i de svenska

vattendragen. Detta sammanhänger redan med de svävande och obestämda

stadgandena angående kongsådra, som föreskriva, att där kongsådra av ålder

varit, skall den fortfarande lämnas öppen.

Givet är, att, därest genom laga kraftvunnen dom det blivit bestämt, att

och varest kongsådra i vattendraget finnes, någon tvekan härom icke vidare

kan göras gällande. Men redan möjligheten att erhålla kännedom, huruvida

och på vilken tid en sådan dom meddelats, är förenad med svårigheter. Har

domen meddelats efter det 1880 års förordning angående jordägares rätt över

vattnet å hans grund trätt i kraft, torde, därest ej på annat sätt tillgängligare

upplysningar stå att vinna, det vara nödigt, att för ändamålet genomgå "vederbörande

häradsrätters domböcker. Har domen meddelats före tillkomsten av

berörda förordning, under den tid, då enligt bestämmelser i 20 kap. byggningabalken

endast undersökning i och för en tillämnad vattenverksanläggning skulle

verkställas av häradsrätten, men själva tillståndet meddelas av Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande, ställer sig saken naturligen än mera invecklad. I

betraktande måste också tagas, att, därest en dom av den beskaffenhet, som

ovan nämnts, icke kan förebringas, kungsådras tillvaro måste grundas på andra

skäl och omständigheter, som prövas vara av den beskaffenhet, att de verkligen

konstituera kungsådras förekomst på ett visst ställe i vattendraget. Att märka

är nämligen, att även om genom laga kraftvunnen dom blivit bestämt eller eljest

utrett, att kungsådra finnes på ett visst ställe i vattendraget, det dock därigenom

icke blivit fastslaget, att i vattendraget kungsådra finnes vare sig ovanför eller

nedanför detta ställe.

För att annorledes än genom en dom söka fastställa kungsådras befintlighet

och läge i ett vattendrag måste upplysningar hämtas ur äldre handlingar

och urkunder, vilket kan vara förenat med vidlyftiga undersökningar och forskningar.

Därjämte måste de upplysningar och notiser, som på sådant sätt stå

att vinna, upptagas med varsamhet, enär det måste bedömas, huruvida desamma

tilläventyrs hänföra sig endast till något visst särskilt intresse såsom fiske eller

flottled eller om desamma verkligen äro av den betydelse, att därpå kan grundas

ett anspråk på kungsådras tillvaro i vattendraget i den omfattning och mening,

som 20 kap. 3 § byggningabalken avsett och nu 7 § i 1880 års vattenrättsförordning

stadgar. Särskild uppmärksamhet måste i sådant hänseende ägnas

däråt, huruvida omnämnandet av kungsådras befintlighet i äldre handlingar tilläventyrs

kunnat avse endast den genom 1766 års fiskeristadga införda s. k.

mindre kungsådran, som tillkommit allenast i fiskets intresse.

Huru olika meningar även hos domstolarne kunna göra sig gällande därom,

huruvida äldre förhållanden kunna konstituera tillvaro av kungsådra på ett visst

ställe i ett vattendrag, framgår av Eders Kungl. Maj:ts den 9 juli 1912 givna

dom angående befintligheten av kungsådra i Nyköpingsån vid Harg, refererad i

Holms Nytt juridiskt arkiv årgång 1912 sid. 327.

Det har påståtts, att beträffande våra vattendrag det i övervägande antalet

fall skulle vara genom laga dom eller annorledes bestämt, huruvida kungsådra

finnes eller ej. Riktigheten av detta påstående torde dock kunna ställas i tvivels
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 23

mål. Upplysande i detta avseende är, att det först genom domar, meddelade

under åren 1899, 1903 och 1906, blivit avgjort, att kongsådra finnes i Göta

älv vid Trollhättan och Lilla Edet samt i Gullspångsälven vid Gullspång.

Det måste därför förutsättas, att en utredning av det slag, som i motionen

föreslagits, i många fall måste inriktas på att, på grund av andra förhållanden

än genom domar rörande just kungsådras befintlighet och läge på ett visst

ställe i vattendraget, söka utröna, huruvida och på vilka ställen kungsådra i

vattendraget finnes eller ej. I sådant avseende skulle man då, såsom ovan antytts,

söka att genom upplysningar i äldre handlingar bestämma, huruvida tillräckliga

skäl föreligga att antaga, det kungsådra på visst eller vissa ställen

finnes i vattendraget eller ej.

Det är emellertid givet, att ett sådant förfarande icke kan vara avgörande

för frågan om kungsådrans tillvaro, då ju detta ytterst jämlikt 9 § i gällande

vattenrättsförordning är en domstolsfråga.

Av det ovan anförda torde även framgå, att utredningen, om den skall

bliva av något värde, måste bliva särdeles vidlyftig och tidsödande. Ifrågasättas

kan ock riktigheten och lämpligheten därav, att, i sådana fall, där ej

alldeles obestridliga skäl kunna förebringas för kungsådras tillvaro, söka genom

en offentlig utredning fastslå förekomsten av kungsådra i ett vattendrag eller

ej, då ju de resultat, som utredningen lämnar, icke kunna bliva definitiva.

För den enskilde kunna de uttalanden, som i utredningen göras, naturligen icke

bliva bindande.

Den föreslagna utredningen torde därjämte icke kunna utsträckas till hela

den oerhörda mängd av vattendrag, som vårt land äger, utan måste under alla

förhållanden undersökningen, om den skall kunna åvägabringas inom skälig

tid och för rimliga kostnader, inskränkas till vissa vattendrag, vare sig man

vill söka en sådan begränsning i vattendragens storlek eller belägenhet eller på

annat sätt. Det är emellertid uppenbart, att en sådan begränsning, som synes

vara oundgängligen nödig, kommer i hög grad att förringa värdet av de resultat,

som det är avsett att vinna med utredningen.

Remissakten återställes härjämte.

I handläggningen av förevarande ärende hava styrelsens samtliga ledamöter

deltagit.

Stockholm den 26 februari 1913.

Underdånigst

F. Vilh. Hansen.

M. Mumie af Bosenschöld.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

Bilaga 3.

Till Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott.

Genom skrivelse av den 13 februari d. å. har utskottet begärt styrelsens

för Svenska vattenkraftföreningen yttrande angående behovet av sådan utredningrörande

förekomsten av kungsådra uti de svenska vattendragen, varom herr

Palmstierna i motion nr 20 vid innevarande riksdag hemställt, och får styrelsen

i anledning härav anföra följande:

Till en början vill styrelsen begagna tillfället att i den av motionären givna

motiveringen belysa vissa delar, som synas kräva ett förtydligande.

»Vattenkraftsindustriens intressenter häfda», säger sålunda motionären bl. a.

»att kungsådran blott är ett besvärligt intrång uti enskild äganderätt, vilket hittills

tolererats för vissa närmare angivna syften, men som numer är obehövligt

och skadligt för kraftproduktionens utveckling och därför måste borttagas.» Något

dylikt förslag eller yrkande har, såvitt styrelsen känner, aldrig blivit från

vattenkraftsindustriens sida framställt. Vad uppfattning man än må hysa om

kungsådreinstitutets rättsliga natur, så har man dock icke blott hittills tolererat

kungsådrebestämmelser för tillgodoseende av vissa allmänna, huvudsakligen trafikintressen,

utan även överallt erkänt, att dessa intressen allt framgent måste vid

vattenkraftens utnyttjande effektivt skyddas. Det sakliga underlaget för motionärens

åberopade framställning torde vara att vattenrättskommitterade — utgående

från det numera allmänt erkända förhållandet att kungsådras »öppenhållande»

i vattenfallen i regel icke vidare kunde ifrågakomma — i sitt förslag till ny vattenlag

i stället intagit detaljerade bestämmelser om hur kungsådreintressena böra

tillgodoses. Vad som därmed föreslagits »borttaget» är således enbart själva

ordet kungsådra, men icke det gamla kungsådreinstitutets verkningar, sådana

dessa av kommitterade och även i hitintills meddelade kungsådreresolutioner (enligt

1899 års förordning) ansetts lagligen grundade.

Vidare yttrar motionären: »I allmänhet utgår man ju från att kungsådra

förekommer uti mellersta och södra Sveriges större älvar, men undantag härifrån

finnas». Det bör understrykas, att dessa undantag äro både talrika och betydande,

i det kungsådra bevisligen icke förefinnes i t. ex. Lagan, Nissan, Ätran, Viskan,

Upperudsälven, Svartälven, Arbogaån, Kolbäcksån, m. fl. vattendrag, vilka näst

efter Göta älv och Motala ström tillhöra de största förekommande.

Då motionären slutligen hänvisar till Andra kammarens uttalande år 1909,

att det syntes böra undersökas, om ej vissa önskemål beträffande reglering av

priset å elektrisk energi borde vinna beaktande vid meddelande av tillstånd till

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

överbyggande av kungsådra, så må därtill endast anmärkas, att en sammankoppling

av dessa frågor numera allmänt torde anses vara föga ändamålsenlig, i det

frågan om villkoren för elektrisk kraftdistribution enligt sakens natur kan och

bör självständigt lösas.

Med rätt betonar motionären de praktiska olägenheter, i form av tidsutdräkt

och kostnader, som nu stundom framkallas av ovissheten om kungsådras

förefintlighet. Dessa olägenheter ha vattenrättskommitterade föreslagit avhjälpta

genom att vattendrag av eu viss storleksordning (eller delar därav) helt enkelt

skulle inregistreras som »större vattendrag», för vilka därefter doe med kungsådra

eljes förknippade bestämmelserna skulle vinna tillämpning. Åtgärden är utan

tvivel radikal, men då den av kommitterade visserligen endast förslagsvis uppställda

förteckningen omfattade eu mängd vattendrag, där kungsådra nu bevisligen

ej finnes, har Svenska vattenkraftföreningen för sin del påyrkat, att vid

slutligt upprättande av förteckningen densamma måtte bringas i bästa möjliga

överensstämmelse med förekomsten av kungsådra och att i varje fall de ifrågavarande

bestämmelserna icke skulle vinna tillämpning vid vattenfall, där kungsådra

genom domstols utslag förklarats icke förekomma. Likartade yrkanden ha

även Vattenfallsstyrelsen, Svenska teknologföreningen m. fl. framställt. Skola

dessa yrkanden kunna vinna påföljd, så är det tydligen nödvändigt att under

någon form företaga utredning rörande kungsådras förekomst.

Vill man nu åt utredningens resultat giva förbindande verkan, vilket motionären

på sätt ovan berörts synes åsyfta, så måste synnerligen ingående undersökningar

i domböcker eller eljes förefintliga handlingar verkställas för att med

någorlunda säkerhet få utrönt, varest i olika vattendrag eller delar därav kungsådra

genom laga kraft ägande dom förklarats vara för handen eller tvärtom förklarats

icke förefinnas. Men eu sådan utredning ensam är ej tillfylles, emedan

i varje fall intet kan med visshet sägas ifråga om de ofta avsevärda delar av

vattendragen, där tvist om kungsådra ej förevarit eller fråga därom icke ens uppstått.

I detta sammanhang är av intresse att omnämna, hurusom den under arbete

varande förteckningen över vattenfall m. m. i de norrländska vattendragen enligt

Vattenfallsstyrelsens skrivelse av den 14 dec. 1909 avsågs skola överallt upptaga

även uppgift om kungsådras förekomst. Sedan arbetet under ett par år pågått,

förklarade emellertid Vattenfallsstyrelsen (i skrivelse av den 17 dec. 1912, jfr

årets statsverksproposition, bilagan till sjätte huvudtiteln) att anskaffande av nämnda

uppgifter vore förenat med betydande svårigheter, och fortsätter: »Särskilt med

hänsyn till den stora betydelse, som förekomsten eller frånvaron av kungsådra

i ett vattendrag eller den del därav, som upptages av ett vattenfall, jämväl i eu

blivande lag angående vattenrätten och därmed sammanhängande ämnen eventuellt

kan erhålla med avseende å fallägarnas rättsliga ställning till de allmänna

intressena i vattendragen, synes det styrelsen vara föga lämpligt, att i eu publikation,

som utgives genom statens försorg, göras uttalanden angående kungsådras

förekomst, vilka tilläventyrs sedermera icke visa sig riktiga. På grund av

de synnerligen stora svårigheter, som möta för utrönande, huruvida kungsådra

förefinnes eller icke i ett vattendrag eller del därav, anser vattenfallsstyrelsen

denna eventualitet icke vara utesluten. Endast i de fall, då det är känt, att ge
Bihang

till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 1 avd. 17 käft. (Nr 20.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

nom laga kraftvunnet beslut av domstol blivit definitivt avgjort, huruvida kungsådra

finnes eller icke i ett vattenfall, skulle alltså uppgift angående kungsådra intagas

i Vattenfallsförteckningen.»

Skulle man därför vilja i sammanhang med utredningen få en gång för

alla avgjort, varest kungsådra finnes, skulle väl näppeligen någon annan utväg

givas, än den att genom lag någon viss statsmyndighet erhölle uppdrag att beträffande

alla vattendrag eller delar därav, för vilka laga kraft ägande dom ej

kunnat upptäckas, begära undersökning vid domstol, samt att resultatet av domstolens

prövning erhölle bindande verkan för framtiden.

Vad sålunda anförts och erfarits visar tydligt nog, att upprättandet av eu

riksförteckning med bindande verkan ifråga om förekomsten av kungsådra måste

ställa sig alltför dyrbar och besvärlig i förhållande till det gagn, som därmed

kan vinnas, och därtill så tidsödande, att det nya vattenlagsförslagets framläggande

därigenom måste befaras bliva ytterligare försenat. I den män motionären

avsett en dylik bindande utredning, anser sig Svenska vattenkraftföreningens

styrelse därför böra bestämt avråda från försöket.

Emellertid synes motionärens syfte främst vara att Riksdagen vid prövning

av den nya vattenlagen må äga sådan kännedom angående omfattningen av

kungsådrans förekomst, att med ledning därav dithörande förslag kunna rätt bedömas.

Detta syfte kan enligt styrelsens mening vinnas med vida enklare me

del än som ovan omnämnts. För att giva en föreställning därom vill styrelsen

nämna, att vattenkraftföreningens byrå, med stöd av förefintligt material och

eljes vunnen kännedom i saken, under loppet av några månader torde kunna

åstadkomma en förteckning (karta), som — utan att vara av bindande verkan

och trots oundvikliga luckor — för motionärens senast antydda syfte torde visa

sig tillfyllest. En sådan förteckning torde föreningen i varje fall komma att

inom den närmaste tiden låta utarbeta. Om densamma sedermera underställes

sakkunnig statsmyndighet, så torde statsmakterna kunna anse sig äga en nöjaktig

grundval för ett allmänt omdöme i saken.

Stockholm den 19 februari 1913.

För Svenska vattenkraftföreningens styrelse:

Joll. Hellner.

Sven Lubeck.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Första hammarens första tillfälliga Utskotts utlåtande Nr 20.

27

Bilaga 4.

Till Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott.

I skrivelse den 13 i denna månad har utskottet begärt att få erfara min

mening beträffande behovet av den vid innevarande års riksdag inom Andra

kammaren i motionen nr 20 ifrågasatta utredning angående förekomsten av kongsådra

uti de svenska vattendragen.

Frågan om behovet av berörda utredning låter sig icke tillfredstsällande bedömas

annorledes än i sammanhang med ett övervägande av dels arten av de

upplysningar, som man vill eftersöka, dels beskaffenheten och omfånget av det

material, varå man har att inrikta undersökningarna.

De upplysningar rörande kungsådrans förekomst, vilka stå att vinna, äro

av två skilda slag.

De kunna vara av den art, att de äro avgörande för frågan. Hit hänföras

domstols laga kraftvunna beslut, vare sig därom, att kungsådra skall finnas på

viss plats i ett vattendrag, eller av innehåll, att sådan ådra därstädes icke finnes.

Det är tydligt att sådana beslut huvudsakligast finnas meddelade i mål rörande

anläggande av vattenverk eller ock i mål rörande ändring av förut uppförda

dammbyggnader o. d.

Mål av förstnämnda beskaffenhet anhängiggöras efter offentlig kungörelse,

till följd varav utslagen i dem, sedan de vunnit laga kraft, hava generell giltighet.

Har sålunda i dylikt mål kungsådra förklarats finnas i ett strömfall, torde

saken beträffande detta strömfall vara avgjord för all framtid gentemot var man.

Likadant blir förhållandet åt motsatt håll, därest vare sig efter direkt tvist om

kungsådras befintlighet, sådan förklarats icke finnas i strömfallet, eller ock domstolens

beslut eljest är av sådant innehåll, att befintligheten av kungsådra icke

skulle kunna förenas därmed.

Mål rörande ändring i uppförda dammbyggnader anhängiggöras icke medelst

kungörelse, men som strömfallsägaren i dem måste vara part, gäller domen

även mot varje blivande ägare till strömfallet, varför en dom, som i dylikt mål

förklarar kungsådra finnas, praktiskt sett har allmängiltighet även den.

I det stora hela kan nästan detsamma sägas om en dom, som i dylikt mål

ogillar talan om kungsådra, åtminstone såvitt denna talan mot strömfallsägaren

förts av offentlig myndighet. Visserligen kunna bindande beslut rörande kungsådras

befintlighet eller icke befintlighet vara meddelade i mål av annan art än

de nu nämnda, men detta allenast i ytterst sällsynta undantagsfall. Likaledes

är det möjligt att under äldre tider, innan lcungsådrefrågan (år 1771) uttryckligen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

förlädes under domstolarnas avgörande, Kungl. Maj:t kan i administrativ väg

hava meddelat beslut i dylik fråga, t. ex. efter riksdagsbesvär rörande kungsådras

överbyggande.

Domstolsbeslut, varom nu talats, äro emellertid icke avgörande för andra

delar av ett vattendrag än just den, varom i målet varit fråga. Strandägare på

andra platser av vattendraget hava icke varit parter i målet och hava fortfarande

möjlighet att bestrida befintligheten av kungsådra utanför sin strand, även om

kungsådra förklarats finnas å den plats, som i målet avsetts. Att så är förhållande^

följer av allmänna rättegångsregler.

Å andra sidan äro kronan och enskilda av ett beslut, som underkänt påstående

om kungsådra på en plats, oförhindrade att påstå den finnes på andra

ställen i vattendraget.

Men, ehuru icke direkt avgörande, äro dock besluten, som nu nämnts, mycket

betydelsefulla för avgörandet av frågan om kungsådras förefintlighet i andra

delar av vattendraget. Ty de grunder, som hava bestämt domstolen för eller

emot kungsådra på ett ställe, hava i regel samma bevisvärde även för längre

sträckor av samma vattendrag.

Jag kommer härmed in på den andra arten av upplysningar rörande kungsådra:

då det gäller att eftersöka icke avgöranden, som redan träffats med bindande

verkan, utan bevismedel för framtida avgörande av kungsådrespörsmål.

Kungsådra skall enligt 7 § i kungl. förordningen om jordägares rätt över vattnet å

hans grund den 30 dec. 1880, liksom enligt 1734 års lag, finnas, »där den av ålder

varit». Bevismedel rörande kungsådras tillvaro måste sålunda gå ut på att söka

styrka kungsådras existens på platsen sedan mycket långa tidrymder tillbaka.

Bevis om dylika förhållanden äro svåra att skaffa, och de man lyckas finna äro

av ytterst växlande bevisvärde: från sådana, som närma sig full bevisning, till

sådana, som utgöra endast mer eller mindre tillförlitliga antydningar om äldre

förhållanden.

Vidkommande de källor, där man har att söka upplysningar rörande kungsådra

av ena eller andra slaget, så är det till en början klart, att besked om meddelade

domstolsbeslut stå att finna i domstolarnas domböcker. Vissa svårigheter

förefinnas emellertid att få reda på de mål, i vilka domarna meddelats. Målen

äro nämligen icke ordnade efter sin olika art eller registrerade. Vad särskilt

angår vattenbyggnadsmål, så föreligga just med avseende å dem beaktansvärda

lättnader i detta hänseende. Efter 1881 skall hos K. bfhde finnas särskild förteckning

över sådana mål, så till vida som K. bfhde alltid skall förordna allmänt

ombud att i sådana mål bevaka det allmännas rätt. För senare tider insändas

alla domar i vattenbyggnadsmål till justitiekanslersämbetet. Slutligen skall i domboken,

och även i det renoverade utdrag därur, som förvaras i hovrättsarkiven,

finnas förteckning över alla av underdomstolarna förrättade syner. Och vattenmål

torde så gott som aldrig avgöras utan syn. För övrigt är det givet, att man

ofta kan hos strömfallsägarna få upplysning om meddelade domar eller tiden

därför. Det är dock långt ifrån säkert, att strömfallsägarna själva alltid hava

kunskap härom eller tillgång till handlingarna i fråga. — En särskild svårighet

med avseende å det slag av utredning, varom jag nu talat, är den stora mäng:

s. 29 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 29

den av domstolar, som handlägga vattenmål: alla häradsrätter och de flesta rådstuvurätter

samt överdomstolarne.

Vill man tänka sig ett efterletande av domslut rörande kungsådra utanför

den ram för undersökningen, jag nu angivit, bliva svårigheterna oerhört mångfaldigade.

Undersökningen måste då ske medelst genomgående av så gott som

alla domstolars domböcker, så långt tillbaka de finnas förvarade. Även om man

nöjde sig med renovationerna, vilka dock icke alltid omfatta vattenmålen, vore

svårigheterna mycket förökade, och utsikten att vinna ökad upplysning ganska ringa.

Skulle man tänka sig undersökningar av domstolsarkiven ytterligare utsträckt,

så att den åsyftade efterletande icke blott av domslut om kongsådra

utan också av bevismedel för eller mot kungsådras befintlighet i olika vattendrag,

kan jag ännu mindre se, hur man skulle komma tillrätta med materialet. Det

skulle ju här gälla att gå igenom icke blott domsluten i vattenmål utan också

de ofta mycket vidlyftiga protokollen i dessa mål. Och dessutom kunna upplysningar

rörande kungsådra vara att finna även i andra mål, främst i mål rörande

fiske. Även i mål, där man saknar anledning att vänta upplysningar om

kungsådra, kunna sådana givas mer eller mindre i förbigående, t. ex. i parters

anföranden, vittnesberättelser m. m. Men även om man ville frånse från sådana

mål, skulle dock blotta frånskiljandet av de mål, där man kunde vänta upplysningar,

vara ytterst tidskrävande. Dessutom står en persons uppmärksamhet

och intresse knappast bi, om han dag efter dag, vecka efter vecka och månad

efter månad skall leta i protokoll utan att finna något.

Emellertid finnas arkivalier av helt andra slag, bland vilka man kan

vänta att här och var finna någon upplysning såsom bevismedel för eller mot

kungsådra.

För äldsta tid finnas urkundsamlingar, till betydande delar trj^ckta, i de s. k.

diplomatarierna och annorstädes. Från Gustaf I vidtager riksregistraturet omfattande

alla Kungl. Maj:ts utgående skrivelser, vidare rådsprotokoll, riksdagarnas

protokoll på 16- och 1700-talen rörande allmänna och enskilda besvär. Dessa

arkivsamlingar omfatta ju alla möjliga ämnen, som höra till förvaltningen och

regeringsmaktens utövning. Ett och annat ärende angår emellertid kungsådra

eller motsvarighet därtill.

Detsamma gäller med nödiga modifikationer beträffande vissa centralmyndigheters

arkiv, främst Bergs- och Kammarkollegiernas arkiv allt från äldsta

tider. Här kunna väntas något talrikare upplysningar, helst kollegierna ofta

hördes i ärenden, som förekomma hos Kungl. Maj:t eller Riksdagen.

Vidare har man att tänka på kvarnkommissionernas, kanske också skogskommissionernas

(slutet av 1600-talet och början av 1700-talet) protokoll samt

protokoll vid skiflesförrättningar över hela riket allt sedan 1700-talet. Dessa

sistnämnda protokoll finnas i länens lantmäterilcontor, endast till mindre

del hos lantmäteristyrelsen. De borde vara mera givande för denna frågas

belysning, än vad jag tror, att de äro; åtminstone borde så vara förhållandet,

om, såsom på vissa håll ifrågasatts, kungsådrorna beteckna till vatten eller

grund allmän egendom, icke ingående i strandbyarnas områden. Protokoll vid

avvittringsförrättningar böra möjligen ock komma i betraktande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Första kammarens törsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

Konungens befallningshavandes diarier och handlingar allt från äldsta tider

innehålla sannolikt spridda upplysningar i frågan, både beträffande vattenbyggnader,

flottleder och''fiske. Även Konungens befallningshavandes femårsberättelser

kunna komma i åtanke.

Topografiska arbeten innehålla understundom upplysningar i hithörande

ämnen.

Må hända finnas utöver de av mig nämnda grupperna av arkivalier också

andra, som kunna ha betydelse för frågans belysande, men de ovannämnda

torde vara i allt fall de viktigaste. Om mycket av det nu omförmälda materialet

gäller utan tvivel, vad jag nyss sagt beträffande domstolsarkiven. Det torde

icke falla inom rimlighetens gränser att undersöka hela materialet. Vissa av de

omförmälda arkivaliegrupperna kunna emellertid helt visst med utbyte genomgås.

Vad de övriga beträffar kunna de anlitas, när på någon viss punkt anledning

finnes att där anställa undersökningar.

Uppenbarligen kan man icke hoppas att få en fullständig förteckning över

de uttalanden rörande kungsådras befintlighet på olika ställen i Sveriges vattendrag,

vilka finnas spridda på skilda håll i svenska arkivsamlingar. Man kan

ej heller få en autentisk förklaring rörande bevisvärdet av de uppgifter rörande

kungsådra, vilka verkligen påträffas. Det finnes ingen myndighet, som med

bindande verkan kan förklara, att genom de och de uppgifterna i arkivhandlingarna

är det utan rätt till motbevisning ådagalagt, att kungsådra finnes eller

saknas på en viss punkt. Detta är allenast förbehållet åt domstolarna. Först

genom domstols laga kraftvunna dom blir saken verkligen bindande avgjord.

Vad man kan vinna genom en undersökning, sådan som den jag nu talar

om, är en samling bevismedel för eller mot befintligheten av kungsådra på

spridda ställen i Sveriges vatten. Bevisvärdet hos de olika uppgifterna beror på

deras eget innehåll, det måste överlåtas åt den, som begagnar samlingen, att

själv bedöma detta. Det blir, såsom jag tidigare framhållit, ytterst växlande.

Vad särskilt angår uttalandena i handlingar från tiden före 1734 —- med hänsyn

till stadganden i 1734 års lag på visst sätt den viktigaste tiden — försvåras

bedömandet av deras värde som bevismedel därigenom, att myndigheter

och andra under dessa tider uttalat så divergerande uppfattningar rörande innebörden

av ordet kungsådra och stundom byggt dess förekomst på förutsättningar,

vilka icke stämma överens med bestämmelserna i 1734 års lag och i

gällande vattenrättsförordning. För att den tänkta samlingen av uttalanden

skall göra åsyftat gagn, måste den bestå i kopior av uttalandena, så fullständiga,

att man förstår varom saken handlat, då uttalandet gjordes, och vilken innebörd

man då velat giva åt ordet kungsådra.

Jag har hittills talat om skriftliga handlingar såsom bevismedel i kungsådrefrågan.

Då det kommer an på vad som »av ålder varit», äro naturligen dessa

de förnämsta bevismedlen. Det finnes dock även ett annat bevismedel, nämligen

hörande av ortsbefolkningen. Huvudsakligen skulle väl befolkningens uttalanden

vara av vikt beträffande möjliga inskränkningar, enligt vedertagen sed, i rätten

att anbringa fiskeredskap i vattendragens djupfåra, men även i någon mån beträffande

i äldre tider befintliga dammbyggnader. En sådan undersökning rörande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 31

alla Sveriges vatten av någon betydenhet, vore en synnerligen kostsam, tidskrävande

och komplicerad sak. För övrigt läge en betydande svårighet i att

anordna förhören med befolkningen så, att dess uttalanden bleve uttömmande

och fullt tillförlitliga. Uttalandena komme att i stor utsträckning gälla de hördas

egna ekonomiska intressen och finge i befolkningens ögon lätt karaktären av

polisförhör, huru de hörda själva (fiskare o. d.) iakttagit laga föreskrifter. Beträffande

många vattendrag, i vilka fiske icke idkas, stode ingen upplysning att

vinna på denna väg. Möjligen är lantbruksstyrelsen i stånd att meddela upplysningar

i nu förevarande avseende.

Vilken väg man än väljer för insamlande av uppgifter — i handlingar eller

muntliga — rörande kungsådran, måste resultatet i hög grad komma att bära

slumpens prägel.

Det har berott på tillfälliga förhållanden huruvida i sådana offentliga handlingar,

som bliva föremål för undersökning, ett visst vattendrag kommit på tal

och i sådant fall huruvida kungsådrefrågan finns onämnd.

Om några regler för fiske i vattendrag blivit från gamla tider bevarade till

nutiden, är även det i många fall ett slumpens verk. Någon enhetlig bild av

kungsådrans förekomst av ålder i Sveriges vatten ernås icke, ännu mindre någon

konsekvens i bilden.

Motionären vill vinna en »förteckning över samtliga de strömmar, som innehålla

kungsådra» med uppgift »huru långt kungsådran sträcker sig upp efter

respektive älvar». Såsom av det föregående framgår, kan en sådan förteckning

icke vinnas i vidare mån än, såvitt angår vattenområden, i vilka domstol förklarat

kungsådra finnas, eller möjligen, för äldre tid, Kungl. Maj:t meddelat dylikt

förklarande. I övrigt kan man åstadkomma allenast en samling uppgifter, mest

i form av utdrag ur äldre handlingar, av växlande värde för kungsådrefrågans

bedömande rörande spridda vattenområden i landet.

Vad beträffar åstadkommande av en doms-förteckning, förutsattes i viss mån

en sådan i vattenrätts- och dikningslagkommittéernas betänkande av år 1910 med

förslag till vattenlag. Detta förslag åsyftar bland annat att åstadkomma full

klarhet om, vilka områden skola för framtiden vara underkastade, i huvudsak,

de skyldigheter, vilka vila å vattenområden i vilka finnes kungsådra. Sådana

vattenområden skulle enligt förslaget betecknas med termen större vattendrag.

Dit skulle hänföras dels alla vattendrag, i vilka vid vanligt lågvatten framrinner

en viss minimivattenmängd (10 m8) i sekunden — således även de vattendrag

av sådan storlek, i vilka kungsådra icke nu kan styrkas — dels ock vattenområden

med ringare vattenmängd, för såvitt domstol genom laga kraft ägande

beslut före den nya lagens tillkomst förklarat kungsådra av ålder funnits där.

I sammanhang med lagens i kraftträdande skulle uppgöras förteckningar över

vattenområden både av det ena och det andra slaget. För uppgörande av förteckningen

rörande de »större vattendrag», vilka på grund av vattenmängden

skulle komma in under denna beteckning, erfordras tydligen ingen utredning

rörande nuvarande kungsådreförhållanden. För den andra förteckningens uppgörande

är givetvis av nöden, att de domar, på vilka förteckningen skall grun
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

das, varda tillgängliga. För sådant ändamål skulle enligt förslaget genom kungörelse

sakägare anmodas att ingiva anmälan om befintliga kungsådre-domar.

Och kommittéerna hava direkt uttalat (sid. 529) att till sakägare i detta sammanhang

också hänföras vederbörande myndigheter å det allmännas vägnar. För

myndigheternas räkning hade man tänkt sig en utredning, som dock icke behövde

bli allt för omfattande, enär de vattendrag, som med visshet inginge under den

på vattenmängden grundade förteckningen, icke behövde tagas med. En motsvarande

utredning nu får ju större omfattning, såsom avseende även vattendrag

av sistnämnda slag. Den hade emellertid full användning för det ändamål

kommittéerna tänkt sig och behövde endast kompletteras med de domar, som

meddelats efter det den utredning verkställts, varpå förteckningen grundats. En

utredning rörande laga kraftvunna domar angående befintligheten eller ickebefintligheten

av kungsådra har givetvis också betydelse för tillvaratagande av

det allmännas rätt i förekommande rättsärenden och för den allmänna rättssäkerheten.

En utredning för insamlande av bevismedel för eller mot kungsådras befintlighet

i vattendragen är för prövning av ett vattenlagsförslag i överensstämmelse

med de grundlinjer, som angivas i 1910 års förslag, icke behövlig. En dylik

utredning hållen inom måttfulla gränser är emellertid även den av gagn för

bedömande av det allmännas och strandägarnes rätt i vattendragen. För att den

skall medföra avsett gagn, måste den dock enligt min mening organiseras så med

avseende å arbetsplan och arbetskrafter, att den jämförelsevis snart kan framvisa

resultat. Söker den famna över för vidlyftigt material, eller sättes den i verket

med otillräckliga arbetskrafter, kommer den väsentligen att rinna ut i sanden.

Direkt skadligt skulle den verka, om dess eventuellt ofullbordade skick vid tiden,

då vattenrätts-lagstiftningens reformerande skall föreläggas Riksdagen, skulle

tagas till intäkt för undanskjutande av denna viktiga lagstiftningsfråga.

Vänersborg den 19 februari 1913.

Hugo von Sydow.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.