Skrivelse till Kungl. Maj:t angående en utredning rörande förekomsten av kungsådra.
1913-05-08 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1913:20, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående en utredning rörande förekomsten av kungsådra.
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till Riksdagens kansli den 8 maj 1913 kl. 5 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 20, i
anledning av en av herr Falmstierna inom Andra kammaren
väckt motion, nr 20, om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående en utredning rörande förekomsten av
kungsådra.
I en inom Andra kammaren väckt, till dess fjärde tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 20, har herr Palmstierna hemställt, att Riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville
låta verkställa en utredning angående förekomsten av kungsådra uti de
svenska vattendragen samt för Riksdagen framlägga resultaten av densamma.
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.
»De sista årens strider om vattenfallens utnyttjande ha i hög grad
rört sig kring spörsmålet om kungsådrans överbyggande. Man har uppställt
olika teorier om dess natur och härav för den praktiska politiken
sökt draga omedelbara slutsatser. Yattenkraftsindustriens intressenter
hävda, att kungsådran blott är ett besvärligt intrång uti enskild äganderätt,
vilket hittills tolererats för vissa närmare angivna syften, men som
numer är obehövligt och skadligt för kraftproduktionens utveckling och
därför måste borttagas. A andra sidan framhålles, att kungsådran, även
om densamma icke skulle vara av otvetydig krononatur, så bör denBihang
till Riksdagens protokoll 1913. ''12 samt. 1 avd. 17 käft. (Nr 20.) 1
Motionen.
2 Första hammarens första tillfälliga utshotts utlåtande Nr 20.
samma likväl betraktas såsom ett publikt vatten, rester av en äldre allmänning,
som staten förvaltar. När kungsådran sedan urminnes tid växt
samman med svensk lag, kan den icke därifrån utplånas utan att förgripelse!’
på den offentliga rätten sker. Det finnes också de, vilka, ehuru de
icke anse sig kunna företräda någon av här antydda riktningar, likväl
förmena, att något tvivel icke förefinnes, att kungsådran innebär en inskränkning
uti strandägarens nyttjanderätt till vattnet, som han icke
alls kan hysa några rättsliga anspråk på att få upphävt. De intressen,
vilka nu eller framdeles kunna anknyta sig till kungsådran, äro, framhålles
det, av sådan beskaffenhet, att staten icke kan eftergiva dem,
utan måste under alla förhållanden iakttaga, att de bliva säkert tillgodosedda.
Yilken av dessa åsikter man än må hysa, torde alla likväl kunna
vara ense därom, att det är synnerligen angeläget att äga tillförlitlig
kännedom om var kungsådran förekommer.
Lagen bestämmer visserligen dess omfång till en tredjedel av vattendragets
bredd, där detsamma är som djupast, men någon förteckning
över samtliga de strömmar, som innehålla kungsådra, finnes icke och ej
heller vet man, hur långt kungsådran sträcker sig upp efter respektive älvar.
Det heter endast »där kungsådra av ålder varit», men platsen härför
är i många fall obestämd och omtvistad. I allmänhet utgår man ju
från att kungsådra förekommer uti mellersta och södra Sveriges större
älvar, men undantag härifrån finnas, och förhållandena i Norrland äro i
detta avseende outredda. Likaså har det visat sig vid rättegångar, att
kungsådra även kan finnas uti älvar, som man varit övertygad om att
de saknade ett dylikt rättsinstitut.
Dessa omständigheter ha redan visat sig vålla betydande svårigheter.
För kraftproducenterna har det medfört långa och ofta kostsamma
rättegångar att gentemot ett av kronans ombud inför rätten framställt
enkelt påstående, att kungsådra förefinnes, kunna bevisa att så icke
är förhållandet. Vattenfallens utbyggande har givetvis på gruud härav
i hög grad försinkats. Likaså ha de, vilka äro kallade att föra kronans
talan, icke kunnat giva tillräcklig och auktoritativ styrka åt sina anspråk,
när de icke från början kunnat dokumentera rättmätigheten av dem.
Frånsett dessa praktiska olägenheter, som göra sig gällande för
näringslivet uti innevarande stund, emedan man är oviss om kungsådrans
förekomst, är det likväl också för Riksdagen av vikt att äga full
kännedom om kungsådrans tillvaro och betydelse, innan densamma går
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 3
att fatta avgörande beslut rörande kungsådrans framtida öde och de
villkor, kraftindustrin hädanefter skall tillförbindas vid dess överbyggande.
Jag erinrar därom, att när Eiksdagen år 1899 lämnade sitt bifall till
att kungsådran skulle få utnyttjas, hade kammarkollegium icke blivit
beredd tillfälle att yttra sig i ärendet. Eiksdagen hade således icke
från behörig myndighet erhållit meddelande om vilken räckvidd beslutet
kunde få. Numer torde ett sådant tillvägagångssätt knappast kunna
förutsättas, sedan uppmärksamheten i så hög grad samlat sig kring
kungsådrebegreppet och dess innebörd för det ekonomiska samhällslivet.
Emellertid saknas ännu en utredning om kungsådrans förekomst.
Den år 1903 tillsatta vattenfallskommittén sysselsatte sig icke med detta
spörsmål. När kammarkollegium den 6 oktober 1911 yttrade sig över
dikningslags- och vattenrättskommittéernas den 17 december 1910 avgivna
förslag till ny vattenlag, framställde ämbetsverket väl behovet av
en »allsidig utredning» angående kungsådrans natur, emedan »sannolika
skäl icke saknas för uppfattningen av kungsådran såsom till grund och
vatten en kronans allmänning», men något yrkande om undersökning
av kungsådrans förekomst gjordes icke. Icke heller ha de utredningar
angående kronans äganderätt till strand med tillhörande vatten, vilka
nu äro föremål för särskild utredning inom kollegium, direkt anledning
att även upptaga nu förevarande fråga.
För Eiksdagen torde det likväl få anses oundgängligt, att en
undersökning sker. Eedan med hänsyn till de beslut, vilka tills dato
fattats, är en utredning i frågan önskvärd. Det bör nämligen erinras,
att Eiksdagens Andra kammare ansett, att, intill dess ny vattenrättslagstiftning
kommit till stånd, vid meddelande av tillstånd till byggande
i kungsådra bör göras sådan begränsning av tiden för tillståndet, som
kunde för olika fall anses vara av förhållandena påkallad. Andra kammaren
bär dessutom år 1909 på lagutskottets hemställan för sin del beslutat
en skrivelse till Kungl. Maj:t, vari påyrkas utredning huruvida
»vid meddelande av tillstånd till överbyggande av kungsådra föreskrift
må lämnas, om visst pris bör bestämmas för den framförda kraftens begagnande».
Skulle »en utsträckning av koncessionsfallen vid fråga om
öfverförande av elektrisk energi ej anses böra komma till stånd», syntes
det i alla fall »böra undersökas, om ej de avsedda önskemålen böra
vinna beaktande vid meddelande av tillstånd till överbyggande av
kungsådra».
4
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
Översikt av
arbetena för
åstadkommande
av en
skematisk förteckning
och
beskrivning
över Sveriges
vattenfall.
För att effektuera dylika beslut behöver eu redogörelse angående
kungsådrans befintlighet i strömmarna föreligga.
Härtill kommer nu, att Eiksdagen inom de närmaste åren får vattenrättslagstiftningsreformen
på sin dagordning. Här kungsådreinstitutet
därvid skall upptagas till behandling, och Eiksdagen för ett omsorgsfullt
övervägande av dess betydelse vill erhålla en överblick av de verkningar,
ett beslut i den ena eller andra riktningen kan få för skilda landsdelar,
så skulle möjlighet härtill saknas, om icke dessförinnan en utredning
angående kungsådrans förekomst i vattendragen äger rum. »
»En utredning rörande förekomsten av kungsådra i Sveriges vattendrag
torde», anför Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, »i någon
mån beröras av de pågående arbetena för åstadkommande av en skematisk
förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall. Utskottet
anser sig därför böra meddela en översikt över vad som i sistnämnda
avseende hittills åtgjorts.
Sedan vid 1898 års Eiksdag väcktes inom Andra kammaren motion
om en undersökning av landets vattenfall. Eiksdagen ansåg emellertid
att man till eu början borde låta undersökningen omfatta endast statens
vattenfall, detta ehuru »man måste föredraga en undersökning, som vore
så noggrann och fullständig som möjligt samt omfattande landets alla
vattenfall». Utskottet tilläde dessutom, »att den tid lärer nog komma,
då en växande håg för kännedomen om vårt land skall föranleda till
en dylik vittomfattande undersökning». Den beslutade undersökningen
uppdrogs åt vattenfallskommittén, och denna avlämnade år 1903 sitt
betänkande, åtföljt av »Förteckning över statens mera betydande vattenfall».
Vid 1907 och 1908 års riksdagar väcktes sedan motioner inom
Andra kammaren om en allmän utredning och beskrivning över enskilda
och kommuner tillhörande mera betydande vattenfall, varvid framhölls,
hurusom det för landets näringspolitik icke kunde vara annat än gagneligt
att äga en populär och lätt tillgänglig beskrivning på landets alla mera
avsevärda vattenkrafter. Motionerna folio emellertid på motstånd från
Första kammarens sida, där det bland annat betonades, att saken ändock
bleve utredd genom den undersökning av Sveriges färskvatten, som 1907
års Eiksdag beslutit.
Sedan vattenfallsstyrelsen år 1908 inrättats, fann denna det snart
nödvändigt, att eu dylik förteckning över Sveriges vattenfall upprättades,
och styrelsen gjorde i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 december 1909
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 5
framställning om vidtagande av åtgärder för åstadkommande av en skena
atisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall.
Åtgärderna för erhållande av en dylik förteckning borde, enligt
vattenfallsstyrelsens mening, anknytas till de av hydrografiska byrån
igångsatta undersökningarna, vilka skulle utmynna i monografier med
sammanfattande beskrivningar av alla de till den geografiska och praktiska
hydrografien hörande, för flodområdena utmärkande egenskaper.
Alla de för förteckningen avsedda uppgifter, vilka det icke enligt fastställd
instruktion tillkomme hydrografiska byrån att skaffa, skulle insamlas
och bearbetas av vattenfallsstyrelsen. Sålunda skulle genom
vattenfallsstyrelsens försorg i förteckningen införas uppgifter exempelvis
om tillgänglig vattenkraft, om möjligheterna för ett vattenfalls bebyggande,
samt huruvida vattenkraften redan tagits i användning och för
vilket ändamål detta skett. Vidare skulle intagas uppgifter om anordningarna
för vattenkraftens uttagande och sättet för vattenhushållningen
vid förefintliga vattenverk samt slutligen kortfattade uppgifter rörande
strandfastigheternas namn och övriga beteckning, huruvida vid skifte
eller avvittring någon bestämmelse lämnats angående vattenområdet,
huruvida kungsådra, farled eller flottled funnes i vattendraget m. m.
Med anledning av nämnda skrivelse från vattenfallsstyrelsen anförde
statsrådet och chefen för civildepartementet till statsrådsprotokollet den
14 januari 1910 bland annat, att de av vattenfallsstyrelsen anförda skälen
syntes tydligen ådagalägga, att det vore en angelägenhet av vikt
att få till stånd en förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall
i huvudsaklig överensstämmelse med den framlagda planen. Arbetet
skulle verkställas av vattenfallsstyrelsen, hydrografiska byrån samt meteorologiska
centralanstalten. I det framlagde förslaget hade förutsatts,
att förteckningen och beskrivningen skulle omfatta samtliga Sveriges
vattenfall. Vilken tid och följaktligen vilka kostnader detta skulle kräva,
hade icke uppgivits, och torde icke heller för det dåvarande kunna med
någon grad av sannolikhet beräknas. Det syntes emellertid statsrådet
kunna med skäl ifrågasättas, huruvida arbetet borde givas den omfattning
man sålunda tänkt sig. Särskilt i södra delarna av Sverige torde
vattenfallen i allmänhet icke vara av större betydelse. Åtminstone torde
de intressen staten kunde hava att bevaka vara jämförelsevis små. I
varje fall torde vara lämpligast, att undersökningarna toge sin början med
Dalälven och de stora norrländska älvarna, vid vilka staten hade sina
största intressen knutna. Under arbetets gång borde därefter utarbetas
6 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
en plan för dess fortsatta bedrivande, en plan som i sinom tid torde
böra underställas Kungl. Maj:t och Eiksdagen.
Kungl. Maj:t beslöt föreslå Eiksdagen att på extra stat för år 1911
anvisa ett belopp av 27,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för påbörjande av undersökningar och arbeten för åstadkommande
av en skematisk förteckning ock beskrivning över Sveriges vattenfall,
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel redan
under år 1910 av ifrågavarande belopp utanordna 3,500 kronor.
Statsutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag, som också av Eiksdagen
bifölls. Kungl. Maj:t beslöt sedermera den 4 juli 1910 att ledningen
av ifrågavarande undersökningar skulle handhavas av vattenfallsstyrelsen,
som tillika anbefalldes att till Kungl. Maj:t inkomma med plan
för arbetets bedrivande.
Dylik plan ingavs av vattenfallsstyrelsen den 29 oktober 1910. För
varje flodsträcka av lämplig längd skulle utarbetas:
1. eu plankarta, upptagande längdbeteckning, gränser, huruvida
strand- och vattenrätt eller endast endera tillhöra staten eller enskild,
större tillopp, nederbördsområdenas storlek, viktigare fall, anläggningar,
broar, orter och dylikt;
2. en längdprofil, angivande dels profilen vid om möjligt olika
karaktäristiska vattenstånd, såsom, utom medelvattenstånd, exceptionella
högvattenstånd och vanliga högvattenstånd, motsvarande lågvattenstånd
samt vattenstånd med eu medelvaraktighet av respektive 9 och 6 månader,
dels vid större vattenfall och efter viktigare tillflöden motsvarande
karaktäristiska vattenmängder, motsvarande kraftmängder ävensom
utnyttjade antal hästkrafter;
3. en tabell över fallen, upptagande uppgifter rörande läge, nederbördsområde,
vattenstånd och vattenmängder, fallhöjder, energimängder,
ägare, nuvarande användning, geologiska och andra förhållanden rörande
möjligheterna och lämpligheten av utbyggnad m. in.
Vattenfallsstyrelsen uttalade vidare såsom sin bestämda åsikt, att
ehuru arbetena till eu början borde avse de större norrländska älvarna,
planen borde omfatta landet i dess helhet, varvid dock förteckningen,
vad beträffade södra och mellersta Sverige, tillsvidare icke tänktes upprättad
hastigare än vad hydrografiska byråns ordinarie undersökningar
därstädes medgåve. Förteckningen och beskrivningen rörande Dalälvens
och de större norrländska älvarnas flodområden beräknades taga en tid
av 8 till 10 år.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 7
Departementschefen anförde till statsrådsprotokollet den 13 januari
1911, då detta ärende föredrogs, bland annat, att beslut, huruvida planen
skulle omfatta landet i dess helhet, icke för det dåvarande syntes
böra fattas. Förteckningen och beskrivningen torde böra taga sin början
med Dalälven och norrländska älvarna. När detta arbete blivit fullbordat,
kunde sedermera tagas i övervägande, huruvida undersökningen
möjligen borde utsträckas även till de södra delarna av landet.
Kungl. Maj:t beslöt föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1912
anvisa ett belopp av 22,000 kronor för ifrågavarande arbeten, vilka
skulle utföras i huvudsaklig överensstämmelse med den angivna planen.
Statsutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag, som därefter bifölls
av Riksdagen.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 oktober 1911 anförde vattenfallsstyrelsen,
att styrelsen i samråd med styrelsen för hydrografiska byrån
uppgjort plan över arbetenas fördelning vid undersökningarna av
Dalälven och de norrländska floderna och att undersökningsområdena
därvid fördelats på fem angivna grupper.
Kungl. Maj:t föreslog 1912 års Riksdag att på extra stat för år
1913 anvisa ett belopp av 27,000 kronor för ifrågavarande undersökningars
utförande, vilket anslag också av Riksdagen i enlighet med statsutskottets
tillstyrkan beviljades.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december 1912 meddelade
vattenfallsstyrelsen, huru arbetet fortskridit, och hemställde om vissa
ändringar och förenklingar av den ursprungliga planen för undersökningen
i syfte att på kortare tid få den skematiska förteckningen färdig.
Beträffande anteckningarna om förekomsten av kungsådra ansåg styrelsen,
att ett realiserande av det ursprungliga förslaget, att vattenfallsförteckningen
skulle innehålla uppgift, huruvida kungsådra förefunnes i
vattendragen eller icke, skulle stöta på betydande svårigheter. Särskilt
med hänsyn till den stora betydelse, som förekomsten eller frånvaron av
kungsådra i ett vattendrag eller den del därav, som upptoges av ett
vattenfall, jämväl i en blivande lag angående vattenrätten och därmed
sammanhängande ämnen eventuellt kunde erhålla med avseende å fallägarnas
rättsliga ställning till de allmänna intressena i vattendragen,
syntes det styrelsen vara föga lämpligt, att i eu publikation, som utgåves
genom statens försorg, gjordes uttalanden angående kungsådras förekomst,
vilka tilläventyrs sedermera icke visade sig riktiga. På grund af
de synnerligen stora svårigheter, som mötte för utrönande, huruvida
8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
kungsådra förefunnes eller icke i ett vattendrag eller del därav, ansåg
vattenfallsstyrelsen denna eventualitet icke vara utesluten. Endast i de
fall, då det vore känt, att genom laga kraftvunnet beslut av domstol
blivit definitivt avgjort, huruvida kungsådra funnes eller icke i ett vattenfall,
skulle alltså uppgift angående kungsådra intagas i vattenfallsförteckningen.
Departementschefen anförde till statsrådsprotokollet den 14 januari
1913 bland annat, att vad vattenfallsstyrelsen anfört syntes tillräckligt
tala för en ändring i den föreslagna planen i det syfte, vattenfallsstyrelsen
ifrågasatt.
Kungl. Maj:t beslöt föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1914
anvisa ett belopp av 23,000 kronor för ifrågavarande arbetens fortsättande,
vilket anslag också på statsutskottets tillstyrkan av innevarande
Riksdag beviljats.»
Ett belysande material för bedömande av den genom förevarande
motion framförda frågan har Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott
på anhållan erhållit i de yttranden rörande behövligheten av den av
motionären begärda utredningen, vilka inkommit från advokatfiskalsämbetet
inom kammarkollegium, vattenfallsstyrelsen, styrelsen för Svenska vattenkraftsföreningen
samt häradshövdingen Hugo von Sydow. Yttrandena
äro såsom bilagor vidfogade detta utlåtande.
I anledning av den väckta motionen har Andra kammarens tillfälliga
utskott yttrat följande:
Andra kärn- »Vad motionären framhållit rörande olägenheterna av att det ej är
»Mrensfjärde ^änt, varest kungsådra förefinnes eller ej, synes av de till utskottet inutskottsytt-
komna yttrandena hava blivit till alla delar understruket. Samtliga yttrande.
randen innehålla uttalanden, vari önskvärdheten av att på detta område
erhålla större visshet om de faktiska förhållandena betonas, om också
meningarna sedermera äro delade ifråga om möjligheten att åstadkomma
en tillförlitlig utredning härutinnan. Att verkliga statsintressen genom
rådande osäkerhetstillstånd kunna bliva lidande, framgår med full tydlighet
av yttrandet från advokatfiskalsämbetet inom kammarkollegium,
däri det framhålles, att fall förekommit, då kronoombud, i saknad av
tillförlitliga upplysningar, utan vidare medgivit, att kungsådra icke funnes
i vattendraget, ehuru det sedermera efter företagen arkivundersökning
konstaterats, att så vore förhållandet. Givetvis kunna även kraftproducenterna
bliva lidande och vattenfallens utbyggande försenas på
9
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
grand av bristande kännedom rörande förekomsten av kungsådra i vederbörande
vattendrag.
Utskottet har, genom vad som sålunda framkommit, blivit övertygat om
önskvärdheten att en utredning i ifrågavarande avseende kommer till stånd.
Gällande bestämmelser angående kungsådra innehållas i kungl. förordningen
den 30 december 1880 om jordägares rätt över vattnet å hans
grund samt däri senare gjorda ändringar. Kämnda förordnings 7 §,
senare delen, lyder: »Där kungsådra av ålder varit, skall den fortfarande
lämnas öppen för allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens
gång eller annat allmänt ändamål, så ock till bevarande av enskild rätt,
som av ådran är beroende. Kungsådra skall, så framt den ej är annorledes
bestämd, anses framgå i djupaste vattnet och beräknas till en
tredjedel av vattendragets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd.
» Samma förordnings 9 § lyder: »Tvist, huruvida led eller ådra,
varom i 7 § förmäles, finnes i vattendrag, så ock om ledens eller ådrans
rätta läge och bredd ankomme på domstols prövning.»
Av sistnämnda paragraf framgår, att full rätts visshet rörande frågan,
huruvida kungsådra finnes i ett vattendrag eller ej, kan vinnas endast i
de fall, då laga kraftvunnet beslut av domstol rörande denna sak förefinnes.
Den närmaste uppgiften för en eventuell utredning skulle sålunda
bliva att på grundval av förefintligt arkivmaterial klarlägga, i
vilka vattendrag och för vilka delar av desamma domstolsutslag finnas
rörande kungsådras förekomst. Redan denna utredning torde komma
att omfatta ett högst betydande material och kräva avsevärt arbete.
Utskottet har emellertid inhämtat, att genom den utredning rörande det
så kallade vattenregalet, vilken anförtrotts åt professor K. G. Westman,
betydande förarbeten på detta område torde vara undangjorda, och utskottet
skulle därför anse det vara lämpligt, om åtminstone nu ifrågavarande
del av utredningen rörande förekomsten av kungsådra kunde,
såsom också kammaradvokatfiskalsämbetet ifrågasätter, anknytas till professor
Westmans utredning. Likaså torde genom arbetena för åstadkommande
av en skematisk förteckning och beskrivning över Sveriges
vattenfall, för vilken ovan redogjorts, en del material hava insamlats
rörande förekomsten av kungsådra, vilket material kunde komma till
användning vid den utredning motionären begär.
Motionären synes emellertid icke hava avsett, att utredningen skulle
inskränkas till att omfatta endast de fall, där avgörande bevis för eller
mot kungsådras förekomst förefinnas. Tvärtom synes han hålla före, att
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. lavd. 17 käft. (Nr 20.) 2
10 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
utredningen bör sträcka sig till samtliga större vattendrag i riket. Där
domstolsutslag i förevarande avseende icke finnas, skulle utredningen då
kava till uppgift att söka konstatera, var »kungsådra av ålder varit»,
och därvid framförallt söka att genom arkivforskningar frambringa bevismaterial,
som kunde tjäna till stöd för ett eventuellt framtida rättsligt
avgörande av kungsådrespörsmål. Genom sammanförande av redan
på olika håll förefintligt material, bör det kunna klargöras, vilka större
luckor, som finnas i kännedomen om kungsådras förekomst, varefter utredningen
kan inriktas på att söka fylla dessa luckor och därvid eventuellt
i viktiga fall föras ända fram till hörande av ortsbefolkningen.
Härvid böra givetvis även de negativa resultaten av utredningen framläggas.
Det synes utskottet vara uppenbart, att även en sådan utredning,
ehuru den givetvis icke kan erhålla rättsligt förbindande karaktär, och
oaktat den torde komma att kräva ett synnerligen betydande arbete,
skulle bliva av så stor vikt för bedömande av hithörande frågor, att
den med det snaraste bör komma till stånd.
Omfattningen och planläggningen av denna undersökning bör givetvis
bliva föremål för närmare utredning. Därvid bör, enligt utskottets
mening, iakttagas dels att en blivande undersökning ordnas på ett sådant
sätt, att den blir tillräckligt grundlig och uttömmande, dels också att
den samtidigt hålles inom rimliga gränser och ej anordnas så, att en
blivande vattenrättslagstiftning genom densamma onödigt fördröjes. I
detta sammanhang vill utskottet även betona, vad också motionären
framhållit, nämligen att Riksdagen, när den skall till behandling upptaga
vattenrättsfrågorna och därvid även kungsådreinstitutet, torde komma
att erfara ett oavvisligt behov av att äga tillförlitlig översikt över kungsådrans
förekomst i landets vattendrag. Denna omständighet utgör sålunda,
enligt utskottets mening, ett starkt stöd för den av motionären
begärda utredningen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att Andra
kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en utredning
angående förekomsten av kungsådra uti de svenska vattendragen
samt för Riksdagen framlägga resultaten av densamma.»
Reservation hade anmälts av herrar Lithander, Anderson i Hägelåkra
och Henrikson i Heberg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att motionen ej måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 11
Andra kammaren biföll utskottets hemställan; och har detta kam- ^“järnårens
beslut delgivits Första kammaren, som remitterat ärendet till
förberedande behandling av sitt första tillfälliga utskott.
Nu gällande vattenrättslagstiftning vilar på den grundsatsen, att Utskottet.
rätten till vattnet är förenad med rätten till grunden, och huvudstadgandet
därom innefattas i 1 § av kungl. förordningen den 30 december 1880
om jordägares rätt över vattnet å hans grund. Ifrågavarande paragraf
innehåller, att envar äger att tillgodogöra sig det vatten, som finnes å
hans grund, såvitt denna befogenhet ej är genom uttryckliga lagbud inskränkt.
Samma princip är otvivelaktigt att återfinna i 12 kap. 4 §
jordabalken, vilket ännu gällande lagrum, om detsamma än i första hand
avser att fastställa ägogränser, särskilt genom det använda uttrycket »den
som vatten äger», tydligen ock avser att reglera rätten till vattnet över
grunden. Enahanda grundsats torde ock hava gjort sig gällande så
långt tillbaka som svensk rätt å vattenrättens område över huvud finnes
upptecknad.
Huruvida denna rätt till vattnet är att beteckna som äganderätt
eller endast nyttjanderätt är en omtvistad fråga, om vilken utskottet icke
funnit nödigt att uttala ett bestämt omdöme. Att fastslå är emellertid,
att enligt gällande lag jordägarens rätt till vattnet är lika bestående som
en äganderätt. Den ifrågavarande rätten åtföljer äganderätten till fastigheten,
därå vattnet finnes, och utgör ett tillbehör till denna.
Men likasom friheten att utnyttja äganderätten i allmänhet måste,
med avseende å såväl fast som lös egendom, på grund av samfundsförhållandenas
krav vara i viss mån begränsad, så gör sig detta krav
i särskilt hög grad gällande beträffande vattenägarens rätt att förfoga
över vattnet, särskilt det flytande vattnet — denna rätt må nu benämnas
äganderätt eller nyttjanderätt. Detta är en följd av vattnets natur att
växla plats, att förmedla samfärdseln för farkoster och vid flottning,
att tjäna fisken vid vandringar, att bortleda avfall och orenlighet samt
slutligen att förekomma översvämning och försumpning. Det är alltså
såväl allmänna intressen som ock den av desammas tillgodoseende beroende
enskildas rätt, som inskränkningarna i förfoganderätten över vattnet
avse att skydda.
Bestämmelserna om kungsådra innefatta den mest betydelsefulla inskränkningen
i jordägarens förfoganderätt över vattnet. I landskapslagarna
och sedermera i landslagarna förekomma stadganden, att viss
12 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
del av vattnet (en tredjedel) eller viss bredd (6 ä 12 alnar) skulle
lämnas fri från byggnader. Dessa stadganden synas närmast hava syftat
till att tjäna samfärdseln, men ock att förekomma skadlig uppdämning.
Ordet kungsådra förekommer ej i dessa lagar; men längre fram, under
unionstiden, började man att benämna den del av vattnet, som enligt
vissa av de gamla lagarna borde hållas öppen, för konungx-vatten,
konungx-lidh eller dylikt efter Konungen såsom den laglige beskyddaren
av allas rätt. Ordet kungsådra synes första gången hava förekommit i
en dom av år 1442 samt återfinnes därefter ofta i rättegångs- och andra
handlingar.
Om än, såsom nyss nämnts, landskapslagarna och landslagarna
synas angiva kungsådras ändamål närmast vara att främja samfärdseln
och förekomma skadlig uppdämning, lider det icke tvivel om att kungsådran
jämväl från början avsett att utgöra led för fiskens upp- och nedgång
i vattendragen. Detta framgår, bland annat, av ett riksdagsbeslut
den 20 november 1643, innefattande framställning om utfärdande av en
förordning om kungsådrorna, på det att andras rätt i fiskerierna måtte
hållas oförkränkt, och en kunglig resolution på allmogens besvär den 22
november 1680 utvisar, att allmogen klagat däröver, att »mestadels i
hela riket alla kungsåder av bergsbruken uti store strömmar igenstängde
äro, så att ingen fisk kan uppkomma och fiskerierna, som allmogen
skattar för, förminskas».
Byggningabalken (17 kap. 4 § samt 20 kap. 2 och 3 §§) av 1734
års lag upptog närmare bestämmelser angående kungsådras läge och
bredd, och gjorde dess tillvaro beroende av att den av ålder funnits.
1766 och 1852 års fiskeristadgor, vilka beträffande kungsådra äro i huvudsak
överensstämmande, utvidgade ytterligare dessa bestämmelser och
införde i svensk rätt begreppet mindre kungsådra, åt vilken förbehölls
hälften av den bredd, som föreskrivits för vanlig kungsådra, eller en
sjättedel av vattnet. Stadgandet om mindre kungsådra avsåg dock endast
vatten, där kungsådra ej av ålder varit. Påbudet om kungsådras
öppenhållande var i 1734 års lag ovillkorligt, men i 1766 och 1852
års fiskeristadgor medgavs däremot rätt att, under vissa förutsättningar,
för vattenverk överbygga kungsådran.
Nu gällande bestämmelser angående kungsådra återfinnas i kungl.
förordningen den 30 december 1880 samt i lagen den 27 juni 1896 om
rätt till fiske. 7 § 2 mom. av nämnda kungl. förordning lyder sålunda:
»Där kungsådra av ålder varit, skall den fortfarande lämnas öppen för
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 13
allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens gång eller annat allmänt ändamål,
så ock till bevarande av enskild rätt, som av ådran är beroende. Kungsådra
skall, så framt den ej är annorledes bestämd, anses framgå i djupaste
vattnet och beräknas till en tredjedel av vattendragets bredd vid
vanligast förekommande lågt vattenstånd».
Enligt 9 § av samma förordning ankommer det på domstol att
pröva tvister, huruvida kongsådra skall finnas, samt om dess rätta läge
och bredd. Därest vid företag, avseende anläggning av vattenverk eller
förändring av äldre damm, fråga förekommer att göra eller förändra byggnad
i kongsådra, skall enligt 10 § av meranämnda förordning rätten hänvisa
den, som dammen göra eller förändra vill, att söka Konungens tillstånd
till företaget; och kungl. kungörelsen den 20 oktober 1899 innehåller
bestämmelser om ordningen och villkoren för sådant tillstånds
meddelande. — I 14 § av ovan nämnda lag om fiske stadgas följande:
»Fast eller rörlig fiskeredskap, som kan hindra fisken att framgå, må ej
utsättas i kongsådra. I älv, ström, å eller sund, där kongsådra ej finnes,
men fisken har sitt drev, skall eu sjättedel av bredden i djupaste
vattnet lämnas fri från redskap, varom nyss är sagt, där ej Konungens
befallningshavande efter rättägandes och sakunnigs hörande giver lov
till redskapens användande. Är i ty fall fråga om fiskebyggnad, som
kan förorsaka uppdämning, lände jämväl till efterrättelse vad därom är
särskilt stadgat».
Huruvida kronan har äganderätt till kungsådran eller icke, därom
råda olika meningar. Till stöd för den förra uppfattningen synes
tala, att under 1500-talet från kronans sida anspråk gjordes på skatt
av fisket i vissa vattendrag, vilket ju utan tvivel är att ställa i samband
med föreställningen av kungsådran såsom utgörande Konungens
vattenled. Häremot kan åter invändas, att, då kungsådran sedermera
blev föremål för lagstiftning, gjorde sig uteslutande den synpunkten gällande,
att kungsådrans ändamål vore att förekomma skada, och att intet
antyder, att därmed avsetts att bereda kronan ekonomiska fördelar; snarare
synes det hava varit uppfattningen av kungsådran såsom ett skydd
för vissa allmänna intressen, som betingat lagstiftningens omsorg för dess
öppenhållande.
I motionen begäres nu en utredning angående förekomsten av
kungsådra uti samtliga svenska vattendrag. Motionärens mening synes vara,
att en dylik utredning skulle vara till gagn dels för staten för tillvara
-
14 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
tagande av dess rätt med avseende å kungsådran, dels för underlättande
av proceduren i frågor rörande utbyggande av vattenfallen och dels
slutligen för Riksdagen vid prövning av frågor om de villkor, som böra
fästas vid meddelande av tillstånd att överbygga kongsådra samt vid
den snart förestående behandlingen av ny vattenlag.
För bedömandet av möjligheten att åstadkomma en utredning av
den omfattning, som i motionen ifrågasatts, synes det vara nödigt att
tillse, vilka utvägar vid utredningen kunna anlitas.
Det är förut omnämnt, att kongsådra skall finnas där den av ålder
varit. Ku kan genom laga kraft ägande dom, huvudsakligen i mål rörande
anläggande av vattenverk och rörande ändring av förut uppförda
dammbyggnader, hava blivit avgjort, att kongsådra skall finnas å en
viss plats i ett vattendrag, eller ock att kongsådra ej skall finnas.
Därest en sådan dom meddelats efter det kungl. förordningen om jordägares
rätt över vattnet å hans grund den 30 december 1880 trädde i
tillämpning, är det icke med större svårighet förenat att få kännedom
om densamma med ledning av Konungens befallningshavandes diarier,
eftersom Konungens befallningshavande skall förordna ombud att i dylika
mål bevaka det allmännas rätt. Beträffande åter domar, som meddelats
före den 1 maj 1881, erbjuder sig ej nämnda lättnad vid efterletande^
utan det gäller att genomgå snart sagt alla domstolars domböcker
långt tillbaka, varförutom, enär under äldre tider Kungl. Maj:t
kan hava i administrativ väg meddelat beslut i kungsådrefrågor, efterletandet
kan böra sträcka sig jämväl utom domstolarnas arkiv. Att
beakta är dessutom, att ett domstolsbeslut angående kungsådra icke är
avgörande beträffande andra delar av ett vattendrag än den, som beslutet
avser.
De resultat, som en undersökning av meddelade domar lämnar, i
sig tidsödande och svåröverkomlig, äro tydligen av bindande verkan.
Skulle däremot utredningen utsträckas att omfatta jämväl eftersökandet
av bevismedel för eller emot kungsådras tillvaro i rikets vattendrag,
kommer resultatet uppenbarligen icke att äga avgörande kraft, utan
endast betydelse såsom underlättande framtida tvister i kungsådrefrågor,
och även härutinnan av växlande värde, beroende på undersökningens
noggrannhet och fullständighet. Utredningen inom denna plan kommer
givetvis att erbjuda än större svårigheter än eftersökandet av domstolsbeslut.
Den måste bestå i genomgåendet icke endast av domstolarnes
domslut utan jämväl av själva protokollen, och efterforskningen måste
15
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
omfatta såväl vattenrätt smål som andra, synnerligast mål rörande fiske.
Utan tvivel måste upplysningar sökas jämväl i andra handlingar än domstolarnes
domböcker, såsom riksdagsprotokoll, protokoll vid skiftes- och
avvittringsförrättningar, Konungens befallningshavandes diarier och handlingar
m. m. Yid efterforskande! bör tillika ägnas uppmärksamhet åt,
huruvida omnämnandet i äldre handlingar avsett den egentliga kungsådran
eller endast den genom 1766 års fiskeristadga införda s. k. mindre
kungsådran. Ett ytterligare sätt för utredningens åstadkommande vore
att genom förhör med vederbörande ortsbefolkning söka inhämta upplysningar
angående uppfattningen på orten om kungsådras förekomst
eller icke förekomst samt i förekommande fall undersökning av de urkunder,
som vid dylikt förhör kunde åberopas till stöd för den ena eller
andra uppfattningen.
Att eu utredning av den omfattning, som i motionen avses, icke
vare sig man väljer den ena eller andra utvägen kan åvägabringas utan
synnerligt dryga kostnader, och att den kommer att fordra mycken tid,
torde av det anförda framgå som uppenbart. Belysande härutinnan är
det förhållandet, att förteckningen och beskrivningen av Dalälvens och
de större norrländska flodernas områden beräknats taga en tid av 8 ä 10
år, ehuru ur denna utredning måst uteslutas undersökningen om kungsådras
förekomst. Det synes fördenskull kunna sättas i fråga, huruvida
de resultat, som med utredningen kunna vinnas, verkligen uppväga de
därmed förbundna svårigheterna. Det kan ifrågasättas redan därför, att
utredningen, såvidt den skall gå ut på insamlandet av bevismedel, måste,
såsom redan framhållits, bliva till sitt värde mera eller mindre växlande,
och emedan bevismedlens betydelse ändock först vid domstol kan prövas.
Därest bevismedlen såsom sådana vid det slutliga avgörandet underkännas,
kan utredningen såsom vilseledande komma att skada i stället för
att gagna.
Därest den utredning, som ifrågasättes, förelåge färdig eller kunde
inom rimlig tid åstadkommas, lider det intet tvivel, att med nu
gällande lagstiftning den skulle vara av betydelse såsom främjande en
mera skyndsam behandling av frågor angående vattenfallens utbyggande.
Utskottet vill icke heller underskatta vikten för kronan av att äga kännedom
om kungsådras förekomst beträffande samtliga landets vattendrag
för bevakande av de allmänna intressen, som kungsådrebegreppet innefattar.
Emellertid är att märka, det numera, då tillstånd till byggande
i vatten är i fråga, kronan städse är genom allmänt ombud företrädd
16 Första hammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
och är i tillfälle att göra gällande de anspråk, hvartill kungsådras förekomst
kan föranleda, samt att domstol, som handlägger dylik fråga,
har skyldighet att undersöka, huruvida knngsådra finnes eller ej, oberoende
av huruvida påstående i den ena eller andra riktningen göres.
Hvad vidare angår utredningens betydelse för prövning av de villkor,
som böra fästas vid meddelande av tillstånd att överbygga kungsådra,
så torde redan nu en så ingående kännedom om kungsådras förekomst
vara för handen, att, i händelse därom förefintliga urkunder utnyttjas
för åstadkommande af en sammanfattning, en överblick kan vinnas
över förhållandet och vara tillfyllest för nämnda pröfning, därest den
på grundvalen av nu gällande vattenlagstiftning skall äga rum.
Beträffande åter prövningen av nämnda villkor i samband med behandlingen
av förslaget till ny vattenlag, så tillåter sig utskottet erinra
därom, att enligt sagda förslag kungsådrebegreppet skulle komma att
utgå ur lagstiftningen och de allmänna intressen, som kungsådran avser
att tillgodose, komma att på annat sätt tillvaratagas. Förslaget förutsätter
nämligen, att alla vattendrag, i vilka framrinner en vattenmängd av 10
kubikmeter per sekund, ävensom vattendrag med mindre vattenmängd,
däri enligt domstolsbeslut kongsådra finnes, skola anses som större vattendrag,
att genom en av Konungen utfärdad förteckning skall bestämmas,
vilka vattendrag äro hänförliga till större vattendrag, att nämnda förteckning
till en början skall utfärdas såsom provisorisk samt envar, som
förmenar, att visst vattenområde med orätt upptagits å eller uteslutits
från förteckningen, lämnas tillfälle att inom två år från det lagen trätt
i tillämpning hos domstol anhängiggöra klander mot förteckningen, samt
slutligen att de vattenområden, som sålunda skulle vara att anse som
större vattendrag, skulle i huvudsak påvila samma skyldigheter, som nu
påvila vattenområden, i vilka finnes kungsådra.
Därest nämnda förslag antages, kommer alltså kännedomen om
kungsådras förekomst därefter att sakna betydelse. Emellertid anser utskottet
icke osannolikt, att hos Riksdagen kan förefinnas en förklarlig
önskan att vid behandling av förslaget till ny vattenlag hava sig förelagd
en redogörelse för kungsådras förekomst i den omfattning, som
med ledning av tillgängliga dokument eller eljest kända förhållanden
kan åvägabringas, och utskottet förutsätter jämväl, att en utredning med
anförda begränsning kommer att av Kungl. Maj:t föranstaltas för att
biläggas lagförslaget.
Enär utskottet finner den av motionären ifrågasatta utredningen
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 17
medföra så ansenliga kostnader och kräva så lång tid, att de med utredningen
vunna fördelar ej däraf uppvägas, har utskottet icke kunnat förorda
bifall till motionen.
Slutligen och i anledning av den utav Andra kammarens tillfälliga
utskott uttalade uppfattning, att en del av nu ifrågasatta utredning
lämpligen kunde anknytas till den åt professorn K. G. Westman anförtrodda
undersökningen beträffande den s. k. regalrätten till inom riket
förekommande vattendrag, vill utskottet erinra därom, att sist anförda
uppdrag torde avse ett i mycket olika område än frågan om kungsådras
förekomst och därför icke utan att väsentligt fördröjas kunna med den
nu ifrågasatta utredningen sammanföras.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att Första kammaren ej måtte biträda Andra
kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 8 maj 1913.
På utskottets vägnar:
HUGO HAMMARSKJÖLD.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar
Hammarskjöld, Hallberg, Sandler, Malmborg, Oscar Olsson, Yalerius Olsson och
Andersson.
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 1 avd. 17 höft. (Nr 20).
€>
18
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
Reservation
av herrar Sandler och Oscar Olsson, vilka anfört följande:
Då det, även om man bortser från övriga i Andra kammarens tillfälliga
utskotts yttrande anförda skäl, ovedersägligen erbjuder stora svårigheter
för Riksdagen att utan någon som helst utredning i motionens
syfte kunna rätt bedöma och taga ställning till ett blivande förslag till
vattenrättslagstiftning anse vi, att utskottet bort hemställa,
att Första kammaren måtte för sin del besluta,
att Riksdagen ville i skrivelse till Rungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en utredning
angående förekomsten av kungsådra uti de
svenska vattendragen samt för Riksdagen framlägga
resultaten av densamma.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
19
Bilaga 1.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 14 innevarande februari har Eders Kungl. Maj:t
med anledning av därom från Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utnött
gjord framställning behagat inhämta kammaradvokatfiskalsämbetets yttrande
öfver eu inom Andra kammaren väckt motion, nr 20, angående utredning rörande
förekomsten av kungsådra; och får advokatfiskalsämbetet till åtlydnad härav, med
återställande av remissakten, i underdånighet anföra följande.
Motionären har redan framhållit, att man i allmänhet utgår från, att kungsådra
förekommer uti mellersta och södra Sveriges större älvar, men att undantag
härifrån finnes, och att särskilt förhållandena i Norrland vore i detta avseende
outredda. Likaså hade det vid rättegångar visat sig att kungsådra även kunde
finnas i älvar, om vilka man varit övertygad att i dem kungsådra saknades.
»Dessa ^omständigheter», fortsätter motionären, »ha redan visat sig vålla
betydande svårigheter. För kraftproducenterna har det medfört långa och ofta
kostsamma rättegångar att gent emot ett av kronans ombud framställt enkelt påstående
att kungsådra förefinnes, kunna bevisa att så icke är förhållandet. Vattenfallens
utbyggande har givetvis på grund härav i hög grad försinkats. Likaså
ha de, vilka äro kallade att föra kronans talan, icke kunnat giva tillräcklig och
auktoritativ styrka åt sina anspråk, när de icke från början kunnat dokumentera
rättmätigheten av dem.»
Advokatfiskalsämbetet får vitsorda riktigheten av det ovan anförda. Ämbetet
erhåller numera underrättelse av vederbörande länsstyrelser, när syn påkallats
för tillstånd till vattenbyggnad, ävensom uppgift på den person, som därvid
förordnats att bevaka talan till betryggande av det allmännas rätt. Ämbetet,
som sålunda under senare år haft möjlighet att göra sig underrättad om vad,
som vid de olika vattensynerna förekommit, har därvid kunnat konstatera, vilka
störa svårigheter frågan om kungsådras förefintlighet eller icke i vattendraget
åsamkat icke blott kronoombud och dammbyggare utan ock för synedomstolen,
vilken har att därom ex officio, oberoende av framställda yrkanden, göra sig
underrättad. Den utredning i berörda hänseende, som från kronans sida i första
hand kunnat åvägabringas, har ofta endast kunnat bliva ytterst bristfällig, enär
tillräckligt och. tillförlitligt bevismaterial icke stått kronoombudet till buds. Fall
ha också förekommit, då kronoombud, i saknad af tillförlitliga upplysningar, utan
vidare medgivit, att kungsådra icke funnes i vattendraget, ehuru det sedermera
efter företagen arkivundersökning konstaterats att så vore förhållandet.
20 Första kammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
Man kan därför på goda grunder befara, att åtskilliga vattendrag, sedan
1899 års lagstiftning om kungsådreöverbyggnad blev gällande till efterlevnad, på
grund av laga kraftvunna domstolsbeslut blivit överbyggda, utan att tillstånd
därtill i behörig ordning meddelats av Kungl. Maj:t såsom bort ske med hänsyn
till den däri befintliga kungsådran.
Full visshet att kungsådra finnes i ett vattendrag erhålles först efter däröver
meddelad laga kraftvunnen dom, och då endast beträffande så stor del av
vattendraget, som domen avser.
Det torde emellertid vara uppenbart, att man endast i undantagsfall är i
stånd att påvisa sådana domar. Att kungsådra »av ålder» funnits i ett vattendrag
lärer följaktligen vara en omständighet, som oftast endast kan styrkas med
en bevisning, som i stort torde komma att överensstämma med vad gällande lag
föreskriver i fråga om bevisning av så kallad urminnes hävd. Då kungsådran
-— såvitt ämbetet kunnat finna — i allmänhet torde hava uppfattats såsom eu
servitutsliknande inskränkning av negativ natur i strandägarens rätt, det vill säga
såsom en förpliktelse för honom att avhålla sig från byggnadsföretag i viss del
av vattendraget, följer därav, att den slags besittning, kronan eller det allmänna
måste anses utöva över kungsådran, icke i allmänhet tager sig uttryck i något
yttre iakttagbart förhållande.
Detta ger emellertid en särskild karaktär åt bevisningen om kongsådra»
förefintlighet i ett vattendrag. Bevisningen kommer i allmänhet icke att gå direkt
ut på själva det faktiska förhållandet, utan fastmera på att uppvisa den
uppfattning, som i antydda hänseende gör och framför allt under äldre tid gjort
sig gällande hos den strandägande befolkningen själv, hos lokaldomstolarne och
hos de administrativa myndigheterna.
Det torde vid sådant förhållande ligga i sakens natur att vittnesbevisning
endast i sällsynta undantagsfall kan komma i fråga. Bevisningen kommer oftast
och huvudsakligast att ske medelst äldre dokument rörande i vattendraget förekommande
fisken, vattenverk, strömrensningsföretag och dylikt.
Att i varje särskilt fall framskaffa dylikt arkivmaterial är emellertid förenat
med synnerligen stora svårigheter för de ombud, som hava att bevaka det
allmännas talan. Advokatfiskalsämbetet har för sin del sökt tillhandahålla vederbörande
kronoombud arkivmaterial, där sådant av omständigheterna påkallats.
De arkivundersökningar, ämbetet därvid ansett sig böra företaga, hava emellertid
visat sig vara särdeles tidsödande med hänsyn till, bland annat, att de icke kunnat
ske efter någon mera omfattande på förhand uppgjord plan, förutom att desamma
tyvärr ofta icke heller kunnat ske med den grundlighet som vore önskvärd.
Sistberörda omständigheter jämte det förhållande, att anledning finnes antaga
det vederbörande kronoombud hädanefter allt oftare skola vid vattensynerna
tmötas med bestridande från strandägarnes sida av att kungsådra finnes i vattendraget,
synes advokatfiskalsämbetet i hög grad påkalla en planmässig, rikets samtliga
vattendrag omfattande arkivutredning i detta ämne.
En dylik arkivutredning, som tilläventyrs kunde anknytas till den professor
K. G. Westman i Uppsala anförtrodda utredningen om det så kallade vatten
-
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 21
regalet, torde därefter ändamålsenligast böra kompletteras med från ortsbefolkning
och ortsmyndigheter inhämtade upplysningar.
En utredning av nu antydda beskaffenhet angående kungsådras förefintlighet
i svenska vattendrag kommer, såsom ovan nämnts, naturligtvis icke att i berörda
hänseende åstadkomma full rättsvisshet. Detta är emellertid en anmärkning,
som träffar jämväl andra utredningar om bestående rättsförhållanden, i hvilket
hänseende ämbetet i underdånighet tillåter sig erinra om den nyssnämnda regalrättsutredningen
och om den för det närvarande jämväl pågående utredningen
angående strandägares rätt till fiske utmed kusterna av de forna danska och
norska provinserna. Det har icke ifrågasatts, att dessa utredningar på grund av
att de icke till sitt resultat kunde giva full rättvishet skulle anses vara mindre
påkallade. En kungsådreutredning, sådan som den motionären föreslagit, borde
i varje händelse komma att lämna en i stort sett tillförlitlig upplysning rörande
de vattendrag, i vilka kungsådra förekommer, ävensom törhända bringa i dagen
material av vikt för lösningen av den icke ännu klargjorda frågan om kungsådrans
rättsliga innebörd.
Stockholm den 4 mars 1913.
Underdånigst
Axel Klockhoff.
e. advokatfiskal.
Bilaga 2.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 14 februari 1913 har Eders Kungl. Maj:t i anledning
av en utav Riksdagens andra kammares fjärde tillfälliga utskott gjord
framställning anbefallt vattenfallsstyrelsen att till Eders Kungl. Maj:t inkomma
med yttrande angående behovet av den utredning rörande förekomsten av kungsådra,
vars åvägabringande föreslagits i en vid innevarande riksdag inom Andra
kammaren av friherre E. Palmstierna väckt motion (nr 20).
Till åtlydnad härav får vattenfallsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Det torde icke kunna bestridas, att stora fördelar såväl för det allmänna
som ock för enskilda intressen vore att vinna, om genom utredning i det syfte
motionären föreslagit, det kunde tillförlitligen fastställas, i vilka vattendrag och
på vilka ställen i desamma kungsådra vore befintlig.
Emellertid torde det tyvärr icke vara möjligt att genom en utredning av
föreslagen art, huru omsorgsfull och vidlyftig den än månde göras, vinna en
22 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
tillförlitlig eller fullständig kännedom om kungsådras förekomst i de svenska
vattendragen. Detta sammanhänger redan med de svävande och obestämda
stadgandena angående kongsådra, som föreskriva, att där kongsådra av ålder
varit, skall den fortfarande lämnas öppen.
Givet är, att, därest genom laga kraftvunnen dom det blivit bestämt, att
och varest kongsådra i vattendraget finnes, någon tvekan härom icke vidare
kan göras gällande. Men redan möjligheten att erhålla kännedom, huruvida
och på vilken tid en sådan dom meddelats, är förenad med svårigheter. Har
domen meddelats efter det 1880 års förordning angående jordägares rätt över
vattnet å hans grund trätt i kraft, torde, därest ej på annat sätt tillgängligare
upplysningar stå att vinna, det vara nödigt, att för ändamålet genomgå "vederbörande
häradsrätters domböcker. Har domen meddelats före tillkomsten av
berörda förordning, under den tid, då enligt bestämmelser i 20 kap. byggningabalken
endast undersökning i och för en tillämnad vattenverksanläggning skulle
verkställas av häradsrätten, men själva tillståndet meddelas av Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande, ställer sig saken naturligen än mera invecklad. I
betraktande måste också tagas, att, därest en dom av den beskaffenhet, som
ovan nämnts, icke kan förebringas, kungsådras tillvaro måste grundas på andra
skäl och omständigheter, som prövas vara av den beskaffenhet, att de verkligen
konstituera kungsådras förekomst på ett visst ställe i vattendraget. Att märka
är nämligen, att även om genom laga kraftvunnen dom blivit bestämt eller eljest
utrett, att kungsådra finnes på ett visst ställe i vattendraget, det dock därigenom
icke blivit fastslaget, att i vattendraget kungsådra finnes vare sig ovanför eller
nedanför detta ställe.
För att annorledes än genom en dom söka fastställa kungsådras befintlighet
och läge i ett vattendrag måste upplysningar hämtas ur äldre handlingar
och urkunder, vilket kan vara förenat med vidlyftiga undersökningar och forskningar.
Därjämte måste de upplysningar och notiser, som på sådant sätt stå
att vinna, upptagas med varsamhet, enär det måste bedömas, huruvida desamma
tilläventyrs hänföra sig endast till något visst särskilt intresse såsom fiske eller
flottled eller om desamma verkligen äro av den betydelse, att därpå kan grundas
ett anspråk på kungsådras tillvaro i vattendraget i den omfattning och mening,
som 20 kap. 3 § byggningabalken avsett och nu 7 § i 1880 års vattenrättsförordning
stadgar. Särskild uppmärksamhet måste i sådant hänseende ägnas
däråt, huruvida omnämnandet av kungsådras befintlighet i äldre handlingar tilläventyrs
kunnat avse endast den genom 1766 års fiskeristadga införda s. k.
mindre kungsådran, som tillkommit allenast i fiskets intresse.
Huru olika meningar även hos domstolarne kunna göra sig gällande därom,
huruvida äldre förhållanden kunna konstituera tillvaro av kungsådra på ett visst
ställe i ett vattendrag, framgår av Eders Kungl. Maj:ts den 9 juli 1912 givna
dom angående befintligheten av kungsådra i Nyköpingsån vid Harg, refererad i
Holms Nytt juridiskt arkiv årgång 1912 sid. 327.
Det har påståtts, att beträffande våra vattendrag det i övervägande antalet
fall skulle vara genom laga dom eller annorledes bestämt, huruvida kungsådra
finnes eller ej. Riktigheten av detta påstående torde dock kunna ställas i tvivels
-
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 23
mål. Upplysande i detta avseende är, att det först genom domar, meddelade
under åren 1899, 1903 och 1906, blivit avgjort, att kongsådra finnes i Göta
älv vid Trollhättan och Lilla Edet samt i Gullspångsälven vid Gullspång.
Det måste därför förutsättas, att en utredning av det slag, som i motionen
föreslagits, i många fall måste inriktas på att, på grund av andra förhållanden
än genom domar rörande just kungsådras befintlighet och läge på ett visst
ställe i vattendraget, söka utröna, huruvida och på vilka ställen kungsådra i
vattendraget finnes eller ej. I sådant avseende skulle man då, såsom ovan antytts,
söka att genom upplysningar i äldre handlingar bestämma, huruvida tillräckliga
skäl föreligga att antaga, det kungsådra på visst eller vissa ställen
finnes i vattendraget eller ej.
Det är emellertid givet, att ett sådant förfarande icke kan vara avgörande
för frågan om kungsådrans tillvaro, då ju detta ytterst jämlikt 9 § i gällande
vattenrättsförordning är en domstolsfråga.
Av det ovan anförda torde även framgå, att utredningen, om den skall
bliva av något värde, måste bliva särdeles vidlyftig och tidsödande. Ifrågasättas
kan ock riktigheten och lämpligheten därav, att, i sådana fall, där ej
alldeles obestridliga skäl kunna förebringas för kungsådras tillvaro, söka genom
en offentlig utredning fastslå förekomsten av kungsådra i ett vattendrag eller
ej, då ju de resultat, som utredningen lämnar, icke kunna bliva definitiva.
För den enskilde kunna de uttalanden, som i utredningen göras, naturligen icke
bliva bindande.
Den föreslagna utredningen torde därjämte icke kunna utsträckas till hela
den oerhörda mängd av vattendrag, som vårt land äger, utan måste under alla
förhållanden undersökningen, om den skall kunna åvägabringas inom skälig
tid och för rimliga kostnader, inskränkas till vissa vattendrag, vare sig man
vill söka en sådan begränsning i vattendragens storlek eller belägenhet eller på
annat sätt. Det är emellertid uppenbart, att en sådan begränsning, som synes
vara oundgängligen nödig, kommer i hög grad att förringa värdet av de resultat,
som det är avsett att vinna med utredningen.
Remissakten återställes härjämte.
I handläggningen av förevarande ärende hava styrelsens samtliga ledamöter
deltagit.
Stockholm den 26 februari 1913.
Underdånigst
F. Vilh. Hansen.
M. Mumie af Bosenschöld.
24
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
Bilaga 3.
Till Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott.
Genom skrivelse av den 13 februari d. å. har utskottet begärt styrelsens
för Svenska vattenkraftföreningen yttrande angående behovet av sådan utredningrörande
förekomsten av kungsådra uti de svenska vattendragen, varom herr
Palmstierna i motion nr 20 vid innevarande riksdag hemställt, och får styrelsen
i anledning härav anföra följande:
Till en början vill styrelsen begagna tillfället att i den av motionären givna
motiveringen belysa vissa delar, som synas kräva ett förtydligande.
»Vattenkraftsindustriens intressenter häfda», säger sålunda motionären bl. a.
»att kungsådran blott är ett besvärligt intrång uti enskild äganderätt, vilket hittills
tolererats för vissa närmare angivna syften, men som numer är obehövligt
och skadligt för kraftproduktionens utveckling och därför måste borttagas.» Något
dylikt förslag eller yrkande har, såvitt styrelsen känner, aldrig blivit från
vattenkraftsindustriens sida framställt. Vad uppfattning man än må hysa om
kungsådreinstitutets rättsliga natur, så har man dock icke blott hittills tolererat
kungsådrebestämmelser för tillgodoseende av vissa allmänna, huvudsakligen trafikintressen,
utan även överallt erkänt, att dessa intressen allt framgent måste vid
vattenkraftens utnyttjande effektivt skyddas. Det sakliga underlaget för motionärens
åberopade framställning torde vara att vattenrättskommitterade — utgående
från det numera allmänt erkända förhållandet att kungsådras »öppenhållande»
i vattenfallen i regel icke vidare kunde ifrågakomma — i sitt förslag till ny vattenlag
i stället intagit detaljerade bestämmelser om hur kungsådreintressena böra
tillgodoses. Vad som därmed föreslagits »borttaget» är således enbart själva
ordet kungsådra, men icke det gamla kungsådreinstitutets verkningar, sådana
dessa av kommitterade och även i hitintills meddelade kungsådreresolutioner (enligt
1899 års förordning) ansetts lagligen grundade.
Vidare yttrar motionären: »I allmänhet utgår man ju från att kungsådra
förekommer uti mellersta och södra Sveriges större älvar, men undantag härifrån
finnas». Det bör understrykas, att dessa undantag äro både talrika och betydande,
i det kungsådra bevisligen icke förefinnes i t. ex. Lagan, Nissan, Ätran, Viskan,
Upperudsälven, Svartälven, Arbogaån, Kolbäcksån, m. fl. vattendrag, vilka näst
efter Göta älv och Motala ström tillhöra de största förekommande.
Då motionären slutligen hänvisar till Andra kammarens uttalande år 1909,
att det syntes böra undersökas, om ej vissa önskemål beträffande reglering av
priset å elektrisk energi borde vinna beaktande vid meddelande av tillstånd till
25
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
överbyggande av kungsådra, så må därtill endast anmärkas, att en sammankoppling
av dessa frågor numera allmänt torde anses vara föga ändamålsenlig, i det
frågan om villkoren för elektrisk kraftdistribution enligt sakens natur kan och
bör självständigt lösas.
Med rätt betonar motionären de praktiska olägenheter, i form av tidsutdräkt
och kostnader, som nu stundom framkallas av ovissheten om kungsådras
förefintlighet. Dessa olägenheter ha vattenrättskommitterade föreslagit avhjälpta
genom att vattendrag av eu viss storleksordning (eller delar därav) helt enkelt
skulle inregistreras som »större vattendrag», för vilka därefter doe med kungsådra
eljes förknippade bestämmelserna skulle vinna tillämpning. Åtgärden är utan
tvivel radikal, men då den av kommitterade visserligen endast förslagsvis uppställda
förteckningen omfattade eu mängd vattendrag, där kungsådra nu bevisligen
ej finnes, har Svenska vattenkraftföreningen för sin del påyrkat, att vid
slutligt upprättande av förteckningen densamma måtte bringas i bästa möjliga
överensstämmelse med förekomsten av kungsådra och att i varje fall de ifrågavarande
bestämmelserna icke skulle vinna tillämpning vid vattenfall, där kungsådra
genom domstols utslag förklarats icke förekomma. Likartade yrkanden ha
även Vattenfallsstyrelsen, Svenska teknologföreningen m. fl. framställt. Skola
dessa yrkanden kunna vinna påföljd, så är det tydligen nödvändigt att under
någon form företaga utredning rörande kungsådras förekomst.
Vill man nu åt utredningens resultat giva förbindande verkan, vilket motionären
på sätt ovan berörts synes åsyfta, så måste synnerligen ingående undersökningar
i domböcker eller eljes förefintliga handlingar verkställas för att med
någorlunda säkerhet få utrönt, varest i olika vattendrag eller delar därav kungsådra
genom laga kraft ägande dom förklarats vara för handen eller tvärtom förklarats
icke förefinnas. Men eu sådan utredning ensam är ej tillfylles, emedan
i varje fall intet kan med visshet sägas ifråga om de ofta avsevärda delar av
vattendragen, där tvist om kungsådra ej förevarit eller fråga därom icke ens uppstått.
I detta sammanhang är av intresse att omnämna, hurusom den under arbete
varande förteckningen över vattenfall m. m. i de norrländska vattendragen enligt
Vattenfallsstyrelsens skrivelse av den 14 dec. 1909 avsågs skola överallt upptaga
även uppgift om kungsådras förekomst. Sedan arbetet under ett par år pågått,
förklarade emellertid Vattenfallsstyrelsen (i skrivelse av den 17 dec. 1912, jfr
årets statsverksproposition, bilagan till sjätte huvudtiteln) att anskaffande av nämnda
uppgifter vore förenat med betydande svårigheter, och fortsätter: »Särskilt med
hänsyn till den stora betydelse, som förekomsten eller frånvaron av kungsådra
i ett vattendrag eller den del därav, som upptages av ett vattenfall, jämväl i eu
blivande lag angående vattenrätten och därmed sammanhängande ämnen eventuellt
kan erhålla med avseende å fallägarnas rättsliga ställning till de allmänna
intressena i vattendragen, synes det styrelsen vara föga lämpligt, att i eu publikation,
som utgives genom statens försorg, göras uttalanden angående kungsådras
förekomst, vilka tilläventyrs sedermera icke visa sig riktiga. På grund av
de synnerligen stora svårigheter, som möta för utrönande, huruvida kungsådra
förefinnes eller icke i ett vattendrag eller del därav, anser vattenfallsstyrelsen
denna eventualitet icke vara utesluten. Endast i de fall, då det är känt, att ge
Bihang
till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 1 avd. 17 käft. (Nr 20.) 4
26 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
nom laga kraftvunnet beslut av domstol blivit definitivt avgjort, huruvida kungsådra
finnes eller icke i ett vattenfall, skulle alltså uppgift angående kungsådra intagas
i Vattenfallsförteckningen.»
Skulle man därför vilja i sammanhang med utredningen få en gång för
alla avgjort, varest kungsådra finnes, skulle väl näppeligen någon annan utväg
givas, än den att genom lag någon viss statsmyndighet erhölle uppdrag att beträffande
alla vattendrag eller delar därav, för vilka laga kraft ägande dom ej
kunnat upptäckas, begära undersökning vid domstol, samt att resultatet av domstolens
prövning erhölle bindande verkan för framtiden.
Vad sålunda anförts och erfarits visar tydligt nog, att upprättandet av eu
riksförteckning med bindande verkan ifråga om förekomsten av kungsådra måste
ställa sig alltför dyrbar och besvärlig i förhållande till det gagn, som därmed
kan vinnas, och därtill så tidsödande, att det nya vattenlagsförslagets framläggande
därigenom måste befaras bliva ytterligare försenat. I den män motionären
avsett en dylik bindande utredning, anser sig Svenska vattenkraftföreningens
styrelse därför böra bestämt avråda från försöket.
Emellertid synes motionärens syfte främst vara att Riksdagen vid prövning
av den nya vattenlagen må äga sådan kännedom angående omfattningen av
kungsådrans förekomst, att med ledning därav dithörande förslag kunna rätt bedömas.
Detta syfte kan enligt styrelsens mening vinnas med vida enklare me
del än som ovan omnämnts. För att giva en föreställning därom vill styrelsen
nämna, att vattenkraftföreningens byrå, med stöd av förefintligt material och
eljes vunnen kännedom i saken, under loppet av några månader torde kunna
åstadkomma en förteckning (karta), som — utan att vara av bindande verkan
och trots oundvikliga luckor — för motionärens senast antydda syfte torde visa
sig tillfyllest. En sådan förteckning torde föreningen i varje fall komma att
inom den närmaste tiden låta utarbeta. Om densamma sedermera underställes
sakkunnig statsmyndighet, så torde statsmakterna kunna anse sig äga en nöjaktig
grundval för ett allmänt omdöme i saken.
Stockholm den 19 februari 1913.
För Svenska vattenkraftföreningens styrelse:
Joll. Hellner.
Sven Lubeck.
Första hammarens första tillfälliga Utskotts utlåtande Nr 20.
27
Bilaga 4.
Till Riksdagens Andra kammares fjärde tillfälliga utskott.
I skrivelse den 13 i denna månad har utskottet begärt att få erfara min
mening beträffande behovet av den vid innevarande års riksdag inom Andra
kammaren i motionen nr 20 ifrågasatta utredning angående förekomsten av kongsådra
uti de svenska vattendragen.
Frågan om behovet av berörda utredning låter sig icke tillfredstsällande bedömas
annorledes än i sammanhang med ett övervägande av dels arten av de
upplysningar, som man vill eftersöka, dels beskaffenheten och omfånget av det
material, varå man har att inrikta undersökningarna.
De upplysningar rörande kungsådrans förekomst, vilka stå att vinna, äro
av två skilda slag.
De kunna vara av den art, att de äro avgörande för frågan. Hit hänföras
domstols laga kraftvunna beslut, vare sig därom, att kungsådra skall finnas på
viss plats i ett vattendrag, eller av innehåll, att sådan ådra därstädes icke finnes.
Det är tydligt att sådana beslut huvudsakligast finnas meddelade i mål rörande
anläggande av vattenverk eller ock i mål rörande ändring av förut uppförda
dammbyggnader o. d.
Mål av förstnämnda beskaffenhet anhängiggöras efter offentlig kungörelse,
till följd varav utslagen i dem, sedan de vunnit laga kraft, hava generell giltighet.
Har sålunda i dylikt mål kungsådra förklarats finnas i ett strömfall, torde
saken beträffande detta strömfall vara avgjord för all framtid gentemot var man.
Likadant blir förhållandet åt motsatt håll, därest vare sig efter direkt tvist om
kungsådras befintlighet, sådan förklarats icke finnas i strömfallet, eller ock domstolens
beslut eljest är av sådant innehåll, att befintligheten av kungsådra icke
skulle kunna förenas därmed.
Mål rörande ändring i uppförda dammbyggnader anhängiggöras icke medelst
kungörelse, men som strömfallsägaren i dem måste vara part, gäller domen
även mot varje blivande ägare till strömfallet, varför en dom, som i dylikt mål
förklarar kungsådra finnas, praktiskt sett har allmängiltighet även den.
I det stora hela kan nästan detsamma sägas om en dom, som i dylikt mål
ogillar talan om kungsådra, åtminstone såvitt denna talan mot strömfallsägaren
förts av offentlig myndighet. Visserligen kunna bindande beslut rörande kungsådras
befintlighet eller icke befintlighet vara meddelade i mål av annan art än
de nu nämnda, men detta allenast i ytterst sällsynta undantagsfall. Likaledes
är det möjligt att under äldre tider, innan lcungsådrefrågan (år 1771) uttryckligen
28 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
förlädes under domstolarnas avgörande, Kungl. Maj:t kan i administrativ väg
hava meddelat beslut i dylik fråga, t. ex. efter riksdagsbesvär rörande kungsådras
överbyggande.
Domstolsbeslut, varom nu talats, äro emellertid icke avgörande för andra
delar av ett vattendrag än just den, varom i målet varit fråga. Strandägare på
andra platser av vattendraget hava icke varit parter i målet och hava fortfarande
möjlighet att bestrida befintligheten av kungsådra utanför sin strand, även om
kungsådra förklarats finnas å den plats, som i målet avsetts. Att så är förhållande^
följer av allmänna rättegångsregler.
Å andra sidan äro kronan och enskilda av ett beslut, som underkänt påstående
om kungsådra på en plats, oförhindrade att påstå den finnes på andra
ställen i vattendraget.
Men, ehuru icke direkt avgörande, äro dock besluten, som nu nämnts, mycket
betydelsefulla för avgörandet av frågan om kungsådras förefintlighet i andra
delar av vattendraget. Ty de grunder, som hava bestämt domstolen för eller
emot kungsådra på ett ställe, hava i regel samma bevisvärde även för längre
sträckor av samma vattendrag.
Jag kommer härmed in på den andra arten av upplysningar rörande kungsådra:
då det gäller att eftersöka icke avgöranden, som redan träffats med bindande
verkan, utan bevismedel för framtida avgörande av kungsådrespörsmål.
Kungsådra skall enligt 7 § i kungl. förordningen om jordägares rätt över vattnet å
hans grund den 30 dec. 1880, liksom enligt 1734 års lag, finnas, »där den av ålder
varit». Bevismedel rörande kungsådras tillvaro måste sålunda gå ut på att söka
styrka kungsådras existens på platsen sedan mycket långa tidrymder tillbaka.
Bevis om dylika förhållanden äro svåra att skaffa, och de man lyckas finna äro
av ytterst växlande bevisvärde: från sådana, som närma sig full bevisning, till
sådana, som utgöra endast mer eller mindre tillförlitliga antydningar om äldre
förhållanden.
Vidkommande de källor, där man har att söka upplysningar rörande kungsådra
av ena eller andra slaget, så är det till en början klart, att besked om meddelade
domstolsbeslut stå att finna i domstolarnas domböcker. Vissa svårigheter
förefinnas emellertid att få reda på de mål, i vilka domarna meddelats. Målen
äro nämligen icke ordnade efter sin olika art eller registrerade. Vad särskilt
angår vattenbyggnadsmål, så föreligga just med avseende å dem beaktansvärda
lättnader i detta hänseende. Efter 1881 skall hos K. bfhde finnas särskild förteckning
över sådana mål, så till vida som K. bfhde alltid skall förordna allmänt
ombud att i sådana mål bevaka det allmännas rätt. För senare tider insändas
alla domar i vattenbyggnadsmål till justitiekanslersämbetet. Slutligen skall i domboken,
och även i det renoverade utdrag därur, som förvaras i hovrättsarkiven,
finnas förteckning över alla av underdomstolarna förrättade syner. Och vattenmål
torde så gott som aldrig avgöras utan syn. För övrigt är det givet, att man
ofta kan hos strömfallsägarna få upplysning om meddelade domar eller tiden
därför. Det är dock långt ifrån säkert, att strömfallsägarna själva alltid hava
kunskap härom eller tillgång till handlingarna i fråga. — En särskild svårighet
med avseende å det slag av utredning, varom jag nu talat, är den stora mäng:
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 29
den av domstolar, som handlägga vattenmål: alla häradsrätter och de flesta rådstuvurätter
samt överdomstolarne.
Vill man tänka sig ett efterletande av domslut rörande kungsådra utanför
den ram för undersökningen, jag nu angivit, bliva svårigheterna oerhört mångfaldigade.
Undersökningen måste då ske medelst genomgående av så gott som
alla domstolars domböcker, så långt tillbaka de finnas förvarade. Även om man
nöjde sig med renovationerna, vilka dock icke alltid omfatta vattenmålen, vore
svårigheterna mycket förökade, och utsikten att vinna ökad upplysning ganska ringa.
Skulle man tänka sig undersökningar av domstolsarkiven ytterligare utsträckt,
så att den åsyftade efterletande icke blott av domslut om kongsådra
utan också av bevismedel för eller mot kungsådras befintlighet i olika vattendrag,
kan jag ännu mindre se, hur man skulle komma tillrätta med materialet. Det
skulle ju här gälla att gå igenom icke blott domsluten i vattenmål utan också
de ofta mycket vidlyftiga protokollen i dessa mål. Och dessutom kunna upplysningar
rörande kungsådra vara att finna även i andra mål, främst i mål rörande
fiske. Även i mål, där man saknar anledning att vänta upplysningar om
kungsådra, kunna sådana givas mer eller mindre i förbigående, t. ex. i parters
anföranden, vittnesberättelser m. m. Men även om man ville frånse från sådana
mål, skulle dock blotta frånskiljandet av de mål, där man kunde vänta upplysningar,
vara ytterst tidskrävande. Dessutom står en persons uppmärksamhet
och intresse knappast bi, om han dag efter dag, vecka efter vecka och månad
efter månad skall leta i protokoll utan att finna något.
Emellertid finnas arkivalier av helt andra slag, bland vilka man kan
vänta att här och var finna någon upplysning såsom bevismedel för eller mot
kungsådra.
För äldsta tid finnas urkundsamlingar, till betydande delar trj^ckta, i de s. k.
diplomatarierna och annorstädes. Från Gustaf I vidtager riksregistraturet omfattande
alla Kungl. Maj:ts utgående skrivelser, vidare rådsprotokoll, riksdagarnas
protokoll på 16- och 1700-talen rörande allmänna och enskilda besvär. Dessa
arkivsamlingar omfatta ju alla möjliga ämnen, som höra till förvaltningen och
regeringsmaktens utövning. Ett och annat ärende angår emellertid kungsådra
eller motsvarighet därtill.
Detsamma gäller med nödiga modifikationer beträffande vissa centralmyndigheters
arkiv, främst Bergs- och Kammarkollegiernas arkiv allt från äldsta
tider. Här kunna väntas något talrikare upplysningar, helst kollegierna ofta
hördes i ärenden, som förekomma hos Kungl. Maj:t eller Riksdagen.
Vidare har man att tänka på kvarnkommissionernas, kanske också skogskommissionernas
(slutet av 1600-talet och början av 1700-talet) protokoll samt
protokoll vid skiflesförrättningar över hela riket allt sedan 1700-talet. Dessa
sistnämnda protokoll finnas i länens lantmäterilcontor, endast till mindre
del hos lantmäteristyrelsen. De borde vara mera givande för denna frågas
belysning, än vad jag tror, att de äro; åtminstone borde så vara förhållandet,
om, såsom på vissa håll ifrågasatts, kungsådrorna beteckna till vatten eller
grund allmän egendom, icke ingående i strandbyarnas områden. Protokoll vid
avvittringsförrättningar böra möjligen ock komma i betraktande.
30 Första kammarens törsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
Konungens befallningshavandes diarier och handlingar allt från äldsta tider
innehålla sannolikt spridda upplysningar i frågan, både beträffande vattenbyggnader,
flottleder och''fiske. Även Konungens befallningshavandes femårsberättelser
kunna komma i åtanke.
Topografiska arbeten innehålla understundom upplysningar i hithörande
ämnen.
Må hända finnas utöver de av mig nämnda grupperna av arkivalier också
andra, som kunna ha betydelse för frågans belysande, men de ovannämnda
torde vara i allt fall de viktigaste. Om mycket av det nu omförmälda materialet
gäller utan tvivel, vad jag nyss sagt beträffande domstolsarkiven. Det torde
icke falla inom rimlighetens gränser att undersöka hela materialet. Vissa av de
omförmälda arkivaliegrupperna kunna emellertid helt visst med utbyte genomgås.
Vad de övriga beträffar kunna de anlitas, när på någon viss punkt anledning
finnes att där anställa undersökningar.
Uppenbarligen kan man icke hoppas att få en fullständig förteckning över
de uttalanden rörande kungsådras befintlighet på olika ställen i Sveriges vattendrag,
vilka finnas spridda på skilda håll i svenska arkivsamlingar. Man kan
ej heller få en autentisk förklaring rörande bevisvärdet av de uppgifter rörande
kungsådra, vilka verkligen påträffas. Det finnes ingen myndighet, som med
bindande verkan kan förklara, att genom de och de uppgifterna i arkivhandlingarna
är det utan rätt till motbevisning ådagalagt, att kungsådra finnes eller
saknas på en viss punkt. Detta är allenast förbehållet åt domstolarna. Först
genom domstols laga kraftvunna dom blir saken verkligen bindande avgjord.
Vad man kan vinna genom en undersökning, sådan som den jag nu talar
om, är en samling bevismedel för eller mot befintligheten av kungsådra på
spridda ställen i Sveriges vatten. Bevisvärdet hos de olika uppgifterna beror på
deras eget innehåll, det måste överlåtas åt den, som begagnar samlingen, att
själv bedöma detta. Det blir, såsom jag tidigare framhållit, ytterst växlande.
Vad särskilt angår uttalandena i handlingar från tiden före 1734 —- med hänsyn
till stadganden i 1734 års lag på visst sätt den viktigaste tiden — försvåras
bedömandet av deras värde som bevismedel därigenom, att myndigheter
och andra under dessa tider uttalat så divergerande uppfattningar rörande innebörden
av ordet kungsådra och stundom byggt dess förekomst på förutsättningar,
vilka icke stämma överens med bestämmelserna i 1734 års lag och i
gällande vattenrättsförordning. För att den tänkta samlingen av uttalanden
skall göra åsyftat gagn, måste den bestå i kopior av uttalandena, så fullständiga,
att man förstår varom saken handlat, då uttalandet gjordes, och vilken innebörd
man då velat giva åt ordet kungsådra.
Jag har hittills talat om skriftliga handlingar såsom bevismedel i kungsådrefrågan.
Då det kommer an på vad som »av ålder varit», äro naturligen dessa
de förnämsta bevismedlen. Det finnes dock även ett annat bevismedel, nämligen
hörande av ortsbefolkningen. Huvudsakligen skulle väl befolkningens uttalanden
vara av vikt beträffande möjliga inskränkningar, enligt vedertagen sed, i rätten
att anbringa fiskeredskap i vattendragens djupfåra, men även i någon mån beträffande
i äldre tider befintliga dammbyggnader. En sådan undersökning rörande
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 31
alla Sveriges vatten av någon betydenhet, vore en synnerligen kostsam, tidskrävande
och komplicerad sak. För övrigt läge en betydande svårighet i att
anordna förhören med befolkningen så, att dess uttalanden bleve uttömmande
och fullt tillförlitliga. Uttalandena komme att i stor utsträckning gälla de hördas
egna ekonomiska intressen och finge i befolkningens ögon lätt karaktären av
polisförhör, huru de hörda själva (fiskare o. d.) iakttagit laga föreskrifter. Beträffande
många vattendrag, i vilka fiske icke idkas, stode ingen upplysning att
vinna på denna väg. Möjligen är lantbruksstyrelsen i stånd att meddela upplysningar
i nu förevarande avseende.
Vilken väg man än väljer för insamlande av uppgifter — i handlingar eller
muntliga — rörande kungsådran, måste resultatet i hög grad komma att bära
slumpens prägel.
Det har berott på tillfälliga förhållanden huruvida i sådana offentliga handlingar,
som bliva föremål för undersökning, ett visst vattendrag kommit på tal
och i sådant fall huruvida kungsådrefrågan finns onämnd.
Om några regler för fiske i vattendrag blivit från gamla tider bevarade till
nutiden, är även det i många fall ett slumpens verk. Någon enhetlig bild av
kungsådrans förekomst av ålder i Sveriges vatten ernås icke, ännu mindre någon
konsekvens i bilden.
Motionären vill vinna en »förteckning över samtliga de strömmar, som innehålla
kungsådra» med uppgift »huru långt kungsådran sträcker sig upp efter
respektive älvar». Såsom av det föregående framgår, kan en sådan förteckning
icke vinnas i vidare mån än, såvitt angår vattenområden, i vilka domstol förklarat
kungsådra finnas, eller möjligen, för äldre tid, Kungl. Maj:t meddelat dylikt
förklarande. I övrigt kan man åstadkomma allenast en samling uppgifter, mest
i form av utdrag ur äldre handlingar, av växlande värde för kungsådrefrågans
bedömande rörande spridda vattenområden i landet.
Vad beträffar åstadkommande av en doms-förteckning, förutsattes i viss mån
en sådan i vattenrätts- och dikningslagkommittéernas betänkande av år 1910 med
förslag till vattenlag. Detta förslag åsyftar bland annat att åstadkomma full
klarhet om, vilka områden skola för framtiden vara underkastade, i huvudsak,
de skyldigheter, vilka vila å vattenområden i vilka finnes kungsådra. Sådana
vattenområden skulle enligt förslaget betecknas med termen större vattendrag.
Dit skulle hänföras dels alla vattendrag, i vilka vid vanligt lågvatten framrinner
en viss minimivattenmängd (10 m8) i sekunden — således även de vattendrag
av sådan storlek, i vilka kungsådra icke nu kan styrkas — dels ock vattenområden
med ringare vattenmängd, för såvitt domstol genom laga kraft ägande
beslut före den nya lagens tillkomst förklarat kungsådra av ålder funnits där.
I sammanhang med lagens i kraftträdande skulle uppgöras förteckningar över
vattenområden både av det ena och det andra slaget. För uppgörande av förteckningen
rörande de »större vattendrag», vilka på grund av vattenmängden
skulle komma in under denna beteckning, erfordras tydligen ingen utredning
rörande nuvarande kungsådreförhållanden. För den andra förteckningens uppgörande
är givetvis av nöden, att de domar, på vilka förteckningen skall grun
-
32 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.
das, varda tillgängliga. För sådant ändamål skulle enligt förslaget genom kungörelse
sakägare anmodas att ingiva anmälan om befintliga kungsådre-domar.
Och kommittéerna hava direkt uttalat (sid. 529) att till sakägare i detta sammanhang
också hänföras vederbörande myndigheter å det allmännas vägnar. För
myndigheternas räkning hade man tänkt sig en utredning, som dock icke behövde
bli allt för omfattande, enär de vattendrag, som med visshet inginge under den
på vattenmängden grundade förteckningen, icke behövde tagas med. En motsvarande
utredning nu får ju större omfattning, såsom avseende även vattendrag
av sistnämnda slag. Den hade emellertid full användning för det ändamål
kommittéerna tänkt sig och behövde endast kompletteras med de domar, som
meddelats efter det den utredning verkställts, varpå förteckningen grundats. En
utredning rörande laga kraftvunna domar angående befintligheten eller ickebefintligheten
av kungsådra har givetvis också betydelse för tillvaratagande av
det allmännas rätt i förekommande rättsärenden och för den allmänna rättssäkerheten.
En utredning för insamlande av bevismedel för eller mot kungsådras befintlighet
i vattendragen är för prövning av ett vattenlagsförslag i överensstämmelse
med de grundlinjer, som angivas i 1910 års förslag, icke behövlig. En dylik
utredning hållen inom måttfulla gränser är emellertid även den av gagn för
bedömande av det allmännas och strandägarnes rätt i vattendragen. För att den
skall medföra avsett gagn, måste den dock enligt min mening organiseras så med
avseende å arbetsplan och arbetskrafter, att den jämförelsevis snart kan framvisa
resultat. Söker den famna över för vidlyftigt material, eller sättes den i verket
med otillräckliga arbetskrafter, kommer den väsentligen att rinna ut i sanden.
Direkt skadligt skulle den verka, om dess eventuellt ofullbordade skick vid tiden,
då vattenrätts-lagstiftningens reformerande skall föreläggas Riksdagen, skulle
tagas till intäkt för undanskjutande av denna viktiga lagstiftningsfråga.
Vänersborg den 19 februari 1913.
Hugo von Sydow.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1913.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.