Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för det allmänna eller vederbörande järnvägsföretag att tillgodonjuta del i den jordvärdestegring, som uppkommer vid anläggning av järnvåg.
1913-05-14 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1913:21, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för det allmänna eller vederbörande järnvägsföretag att tillgodonjuta del i den jordvärdestegring, som uppkommer vid anläggning av järnvåg.
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till Riksdagens kansli den 14 maj 1913 kl. 4 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 21,
i anledning av en av herr TVinberg inom Andra kammaren
väckt motion, nr 218, om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för
det allmänna eller vederbörande järnvägsföretag att tillgodonjuta
del i den jordvärdestegring, som uppkommer
vid anläggning av järnvåg.
I en inom Andra kammaren vackt, till dess fjärde tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 218, har herr Winberg hemställt, att riksdagen i
skrivelse till Ivungl. Maj:t ville anhålla, det Kungl. Maj:t måtte verkställa
utredning, på vilket sätt och i vilken utsträckning de ökade jordoch
tomtvärden, som uppkomma genom anläggandet av järnvägar, må komma
det allmänna eller de företag, som frambringat desamma, till del, samt
för Riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen må kunna giva
anledning.
Beträffande motiveringen till ifrågavarande hemställan hänvisas till
motionen.
Vid 1907 års riksdag väcktes inom Andra kammaren en motion
(nr 267), vari hemställdes, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:k
anhålla om utredning, huruvida icke vid anläggning av statsjärnvägar till
tryggande av desammas ekonomi skatt må kunna upptagas av den jordvärdestegring,
som varder en följd av järnvägsanläggningen, samt, därest
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. lärd. 18 käft. (Nr 21). 1
Av Andra
kammarens
cjärde tillfälliga
utskott
lämnad
historik.
Motion vid
1907 års
riksdag.
2
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
utredningen därtill giver anledning, för Riksdagen framlägga förslag till
lagstiftning i ämnet.
I motiveringen redogjordes för vissa delar av professor Heckschers nedan
omnämnda arbete samt för en även i förevarande motions motivering
omnämnd uppsats av herr E. Palmstierna, varjämte det danska lagförslaget
om nya järnvägsanläggningar och en därmed förbunden ny jordbeskattning
refererades. Motionärens härtill knutna anmärkning citeras i förevarande
motion.
Sammansatta stats- och bevillningsutskottet avstyrkte motionen under
hänvisning till att den utredning av spörsmålet om skatt å s. k. oförtjänt
jordvärdestegring, som på grund av fyra vid samma riksdag väckta motioner
ifrågasatts, enligt utskottets förmenande icke torde kunna undgå att
omfatta jämväl den speciella sida av frågan, som framförts i den förevarande
motionen. Utskottets hemställan bifölls av Riksdagen.
Som ovan nämnts, hade vid 1907 års riksdag i Andra kammaren
väckts fyra särskilda motioner, vilka berörde frågan om beskattning av
jordvärde eller jordvärdestegring.
Med anledning av dessa motioner hemställde sammansatta bevillningsoch
lagutskottet, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning, huruvida och i vilken mån, då vid försäljning eller liknande
avyttring av byggnadsgrund, bebyggd eller obebyggd, i stad eller på landsbygden
s. k. oförtjänt jord värdestegring förefinnes, denna skäligen bör
göras till föremål för särskild beskattning, samt att Kungl. Maj:t ville för
Riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Första kammaren avslog emellertid utskottets hemställan, varför frågan
förföll.
Interpellation Vid 1909 års riksdag erhöll herr Palmstierna Andra kammarens tillmdriksdag™
stånd att till statsrådet och chefen för finansdepartementet framställa följande
spörsmål: »Ämnar herr statsrådet vidtaga några åtgärder för att
åstadkomma lagbestämmelser, varigenom staten vid anläggning av statsjämvägar
till tryggande av deras ekonomi berättigas att upptaga skatt av
den jordvärdestegring, som blir en följd av järnvägsanläggningen?»
I sitt svar anförde statsrådet bland annat, att staten redan nu delvis
toge i anspråk den jordvärdestegring, som vid statens järnvägsbyggande
uppstode genom att kommunerna fordrade fri upplåtelse av jord för järnvägsbyggande.
I anledning därav syntes statsrådet förevarande detaljfråga
3
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
mindre böra avse bettennentbidrag till staten än möjliggörande för kommunerna
att direkt bos dem, vilkas jord genom statens j äril vägsbyggande
höjdes i värde, göra sig betäckta för sina med jordupplåtelsen förenade
kostnader. Om och i vad mån en blivande jordvärdestegringsskatt komme
att möjliggöra detta, kunde statsrådet icke yttra sig. Emellertid borde
icke heller förbises, att förhållandena med avseende å jordvärdestegringen
vid järnvägsbyggande vore betydligt olika i det land, eller Danmark, vars
exempel interpellanten åberopat, och i vårt land.
Jordvärdestegringsskatten och bettermentbidragen avsåge att, ehuru
i olika former, taga till beskattning den så kallade oförtjänta värdestegringen
av fastighet. Bägge formerna, så vitt de sökte att omedelbart träffa
värdestegringen, vore nya i vår skattelagstiftning. Och stora svårigheter
mötte otvivelaktigt för deras anordnande. Av samma skatter bjöde, enligt
statsrådets mening utan gensägelse jordvärdestegringsskatten kommunerna
de största utsikterna till en stadigvarande och givande inkomstkälla. Under
sådana förhållanden skulle statsrådet, även om det eljest för frågans lyckliga
lösning kunde anses vara lämpligt att samtidigt söka att i vårt beskattningssystem
införa två skilda former för beskattning av den oförtjänta
jordvärdestegringen, ändock ansett sig böra koncentrera arbetet på den skatteform,
som enligt hans mening i varje fall bleve den väsentliga. I anledning
härav och med hänsyn till sambandet mellan ifrågavarande bägge
skatteformer hade statsrådet att på interpellantens fråga allenast giva det
svar, att man under alla förhållanden borde, innan frågan om bettermentbidrag
upptoges till prövning, avvakta utredningen rörande jordvärdestegringsskatten.
Vid 1911 och 1912 års riksdagar fördes jordvärdefrågan motionsvis
fram för Biksdagen, men motionerna blevo avslagna.
Vid innevarande riksdag hava inom båda kamrarna väckts .motioner
(nr 64 i Första kammaren och nr 184 i Andra kammaren), vari enstämmigt
hemställts, att Biksdagen ville hos Ivungl. Maj:t anhålla om en skyndsam
och uttömmande behandling av jordvärdespörsmålet i hela dess vidd
samt framläggande för Biksdagen av de förslag, vartill denna beskattningsfråga
närmast befinnes böra föranleda, i vilket senare avseende torde särskilt
övervägas antagandet av författningar rörande dels särtaxering av
jordvärdet å jord och naturtillgångar av olika slag samt eventuellt koncessionsvärden,
och dels rätt för kommuner att, i den utsträckning de
Motioner vid
innevarande
riksdag.
4
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
finna lämpligt, ersätta skatter på byggnader och arbetsinkomster med jordvärdeavgift.
Med anledning av dessa motioner anförde bevillningsutskottet i sitt
utlåtande nr 17 följande.
»De av chefen för finansdepartementet den 20 oktober 1910 tillkallade
sakkunniga, vilkas närmaste uppdrag var begränsat till att inom
finansdepartementet verkställa granskning av ett inom departementet uppgjort
förslag till värdestegringsskatt å fastighet, erhöllo i mars månad år
1911 bemyndigande att jämväl utreda, om och i vad mån den ifrågasatta
värdestegringsskatten skulle kunna byggas på andra grunder, än det till
de sakkunniga överlämnade förslaget angåve, och att, om utredningen därtill
föranledde, uppgöra förslag till en på nya grunder byggd värdestegringsskatt.
Ur den av Kungl. Maj:t till innevarande års Kiksdag avgivna berättelsen
om vad i rikets styrelse sig tilldragit inhämtas följande. Sedan de
sakkunniga i mars månad nästlidet år avgivit betänkande i den till dem
först hänskjutna frågan om värdestegringsskatt å fastighet, hår chefen för
finansdepartementet förordna!, att mellan bemälda sakkunniga och de den
18 november 1910 tillkallade kommunalskattekommitterade samarbete skulle
äga rum för utarbetande av huvudgrunder för en ny kommunal skatteförordning,
avsedd att träda i den nuvarande bevillningsförordningens ställe.
Detta samarbete, varuti deltaga kommunalskattekommitterade samt en av
de för värdestegringsskattens utredande tillkallade sakkunniga, påbörjades
i augusti månad år 1912 och fortsätter, enligt vad upplyst blivit, ännu.
Därunder har på grundval av verkställda förarbeten uppgjorts förslag till
ändrade grunder beträffande uppskattning av fast egendoms värde. I sammanhang
härmed har, under övervägande av hittills framkomna förslag till
lagstiftning i ämnet, till behandling förehafts frågan om skatt å värdestegring
av fast egendom och sättet för dennas inordnande såsom ett led
i det kommunala skattesystemet.
Enligt vad utskottet inhämtat, äro de på ovan angivet sätt förstärkta
kommunalskattekommitterade för närvarande sysselsatta med utredning av
en av de frågor, för vilka motionärerna föreslagit, att Ivungl. Maj:ts särskilda
uppmärksamhet skulle påkallas, nämligen frågan om åstadkommande av en
särtaxering av jordvärdet. Det lärer även vara att vänta, att vid det fortsatta
arbetet med de skattefrågor, som sålunda äro under utredning, jordvärdespörsmålet
i sin helhet kommer att upptagas till uttömmande behandling.
Då sålunda den fråga, motionärerna önska utredd, i eu viktig del är
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 5
sedan någon tid tillbaka under utredning inom finansdepartementet och i
sin helhet kan förutsättas bliva föremål för behandling även utan att Riksdagen
gör särskild framställning», hemställde utskottet, att de behandlade
motionerna icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Riksdagens båda kamrar fattade beslut i enlighet med bevillningsutskottets
hemställan, men med ogillande av utskottets motivering.
Någon officiell undersökning rörande de svenska järnvägarnas inflytande Järvägamas
på jordvärdet förefinnes icke. Att emellertid detta inflytande varit och är ytterst p^fandsbygbetydande
torde man kunna sluta till redan genom kännedom om det infly- dens befolktande
järnvägarna utöva på landets befolkningsförhållanden. I detta avseende mn^gdel
vill utskottet, liksom motionären, hänvisa till professor Eli F. Heckschers år
1907 utgivna arbete »Till belysning av järnvägarnas betydelse för Sveriges
ekonomiska utveckling». Ur detta arbete må för vissa järnvägslinjer några
belysande uppgifter här anföras rörande befolkningstillväxten inom dels
järn vägssocknar, d. v. s. socknar, som beröras av landets huvudlinjer, dels
stationssocknar, d. v. s. sådana socknar, som inom sig eller alldeles intill
sin gräns äga en järnvägsstation på banan ifråga, dels slutligen landsbygden
i dess helhet.
Yad först västra stambanan beträffar må anföras, att inom Södermanlands
län stationssocknarnas folkmängd under trafikperioden (44 år) vuxit
med 45 %, medan länets landsbygd som helhet endast ökats med ungefär
hälften eller 23 %. Ökningen gäller framför allt tre socknar: Flen, vars folkmängd
nära tredubblats, Stora Malm, som mer än fördubblat sin befolkning,
och Frustuna, som nästan fördubblat sin. Alla tre utmärkas av
betydande stationssamhällen •—• respektive Flen, Katrineholm och Gnesta;
och dessa stationssamhällen^ folkmängdssiffra år 1905 var ej mycket mindre
än ökningen i de olika socknarna under trafikperioden. I detta län äro
alltså stationssamhällena av avgörande betydelse för järnvägssocknarnas
utveckling; järnvägens tendens att skapa stadsbygd framstår här synnerligen
tydligt. Yästra stambanan går genom eu utpräglad jordbruks- och
skogsbygd, långt från länets städer och i huvudsak utan förbindelse med
dess dominerande metallindustri, men har i denna bygd lyckats skapa eu
råd viktiga medelpunkter för både boskapsskötsel, mejerihantering och trävaruindustri,
så att dess område som helhet befinner sig i mycket god
uppgång.
Även inom Skaraborgs län har västra stambanan utövat stort inflytande
på eu jordbruksbygd. Sålunda ha stationssocknama inom detta län
6 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
under perioden 1861—1905 ökat sin folkmängd med 28.7 %>, medan däremot
länets landsbygd som helhet visar nästan fullständigt stillastående
(ökningen är mindre än en procent på hela perioden av 45 år).
För Älvsborgs läns landsbygd som helhet har folkmängden under de
senaste 45 åren minskats med nära 5 %. Häremot svarar för västra stambanans
stationssocknar eu folkökning på 13.7 %0, och järnvägens inverkan
blir desto mer uppenbar, då man ser, att samma socknar före järnvägens
tid företedde eu relativ nedgång. Även i detta län spelar befolkningsagglomerationen
huvudrollen.
Södra stambanan har i större utsträckning än någon annan bana
skapat stationssamhällen.
Medan folkmängden å Malmöhus läns landsbygd under perioden 1861
—1905 ökats med närmare 17.5 %, är folkökningen för södra stambanans
järnvägssocknar under samma tid 63 % och för stationssocknarna enbart
icke mindre än 105.5^; och ökningen motsvaras väl att märka av en icke
obetydlig relativ nedgång under tjuguårsperioden före järnvägsanläggningen.
Folkökningen i stationssocknarna beror givetvis på uppkomsten av några
väldiga stationssamhällen, några av de största i Sverige.
Yad östra stambanan beträffar, må för södra delen av dess östgötadel
anföras, att under den 31-åriga trafikperioden 1875—1905, då länets hela
landsbygd visar en folkminskning av 1 1/s %, är ökningen i stationssocknarna
32.5 %.
I Jönköpings län är ökningen omkring östra stambanan ännu större,
nämligen under trafikperioden drygt 59 % i stationssocknarna, medan länets
landsbygd som helhet ökats med knappt 4 %. Detta innebär en väldig
relativ ökning, från 6.9 till 10.5 % av hela landsbygdens folkmängd,
en ökning som — ovanligt nog — är proportionsvis större under trafikperioden
än under byggnadsperioden och desto mer anmärkningsvärd, som
den motsvaras av relativ nedgång under tjuguårsperioden före järnvägen.
Beträffande norra stambanan kan ifråga om Jämtlands län erinras om,
att intet län i landet för sin utveckling till den grad är beroende av eu
enda bana som Jämtlands. För sin förbindelse med kulturen är Jämtland
i allt väsentligt beroende av sin enda järnväg, den norrländska tvärbanan
med stambanans fortsättning norrut. Man har sålunda här ett av dessa
ganska ovanliga exempel på inverkan från en enda faktor i utvecklingen.
Medan de nuvarande stationssocknarna före järnvägsanläggningen företedde
en relativ minskning, förbyttes denna under anläggningsperioden i en
ännu starkare relativ uppgång; och vad som är mest anmärkningsvärt,
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 7
denna relativa uppgång blir ännu betydligt starkare under den 24-åriga trafikperioden
— detta sista i utpräglad motsats till länet som helhet. Medan
folkmängden å länets landsbygd åren 1881—1905 ökats med 30 %'', var
ökningen i tvärbanans stationssocknar över 56 % — alltså ej långt ifrån
det dubbla. Norrländska tvärbanan är ett av de jämförelsevis få exemplen
i vårt land på att en järnväg kastats ut i ett nästan obrukat land och
skapat en industri, ja, delvis till och med lantbruk.
Bergslagsbanan har haft mycket stor betydelse för befolkningsfördelningen
särskilt i Kopparbergs län. Järn vägssocknarnas och i synnerhet stationssocknarnas
befolkningstillväxt är ojämförligt större än länets som helhet. Efter att hava
vuxit ungefär i jämbredd med det övriga länet före järnvägsanläggningen
(1851—1872), springa stationssocknarna upp från 11.9 till 12.7 % av landsbygdens
folkmängd under själva järnvägsanläggningen (1873—1876) och
fortsätta i samma tempo under trafikperioden, nämligen från 12.7 till 17.6 %
under åren 1877—1905. Medan befolkningen å länets landsbygd som
helhet under denna sista period växte med 19 %, var ökningen i stationssocknarna
65 %.
Befolkningsutvecklingen i de fyra socknar av Gävleborgs län, som beröras
av Gävle—Bala järnväg, är särdeles påfallande. Under den 45-åriga
trafikperioden 1861—1905 har Gävleborgs läns landsbygd att uppvisa den
ofantliga folkökningen av 66 %, men de fyra järnvägssocknarnas folkökning
är ej långt ifrån dubbelt så stor, nämligen 118 %, och följaktligen
har deras andel i landsbygdens folkmängd vuxit från 14.7 % till
19.2 %. En sådan utveckling kan ingen av de undersökta banorna förete
motstycke till. I
I anledning av den väckta motionen har Andra kammarens tillfälliga
utskott yttrat följande:
»Att anläggning av järnvägar i särdeles hög grad åstadkommer en Andra kamstegring
av jordvärdet i de trakter, genom vilka de dragas fram, och i all
synnerhet vid och i närheten av stationer, torde vara obestridligt och all- skotts
mänt erkänt. Någon mera omfattande undersökning rörande storleken av
denna värdestegring har, så vitt utskottet har sig bekant, icke verkställts.
Professor Heckschers ovan omnämnda undersökning ifråga om järnvägarnas
inflytande på landsbygdens befolkningsförhållanden synes dock kunna
stödja den allmänt gängse uppfattningen, att den av järnvägarna åstadkomna
jord värdestegringen är synnerligen betydlig. Det torde nämligen
vara uppenbart, att befoikningsagglomeration nödvändigt medför jordvärde
-
8 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
stegring i de trakter, där nya samhällen genom järnvägarna skapas. De
exempel på en mycket stark stegring av jord värdet vid uppkomsten av
ett stationssamhälle, som motionären anfört, skulle säkerligen vid eu omfattande
undersökning kunna mångfaldigas.
I sin år 1890 utgivna bok »Sveriges nationalförmögenhet» yttrar
professor P. Fahlbeck angående järnvägarnas inflytande på jordvärdets
stegring följande:
»En icke obetydande tillökning i den svenska jordens värde under
förevarande period (åren 1862—1887) är därnäst att tillskriva nya kommunikationer.
Dessa äro nämligen enligt sin natur ej annorledes att betrakta
än grundförbättringar av de fastigheter, som genom dem vinna nya
förbindelsemedel. Storleken av denna värdetillväxt är dock ännu svårare
att konstatera än de båda förut omtalta (jordförbättringar och husbyggnader).
För så vitt den härleder sig utav anläggande eller förbättrande
av vanliga vägar, vilja vi ej heller göra ett försök att uppskatta densamma;
endast beträffande den genom järnvägars anläggning framkallade värdestegringen
våga vi ett sådant.
Den ledning, vi härmed ämna följa, är den av vissa hypoteksföreningar
fastställda grundsatsen, att jordbruksegendom belägen inom en (gammal)
mils avstånd från järnvägsstation erhåller sitt uppskattade värde förhöjt
med 10 %.
Genom att fastställa den areal jordbruksfastighet, som på detta sätt
beröres av de under perioden nyanlagda järnvägarna, ävensom dess taxeringsvärde
år 1862, skulle man kunna bestämma den värdetillväxt, som
efter nämnda beräkningsgrund kommit jorden till del.
Av flera skäl anse vi emellertid ej nödigt att ingå uti en detaljerad
beräkning av nyssnämnda faktorer för bestämmande av ifrågavarande värdetillväxt.
Yi inskränka oss till att angiva antalet nytillkomna mil järnvägar
inom Norrland, Svealand och Götaland var för sig samt medeltaxeringsvärdet
pr kvadratmil jordbruksfastighet inom var och en av nämnda landsdelar
för att med de sålunda funna elementen utföra beräkningen. Det
fel, som genom detta summariska förfaringssätt uppstår, i det att bland
annat den areal, som antages erhålla höjt värde i följd av järnvägsanläggningen,
blir större än den verkliga, motväges mer än väl därav, att endast
10 % fastställes som norm för värdestegringen av all den inom ifrågavarande
areal befintliga jordegendomen.
Klart är nämligen, att värdetillväxten bör vara större ju närmare
järnvägsstation fastigheterna äro belägna. Kan den vid eu mils avstånd sättas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
till 10 % av jordvärdet, bör den invid stationen helt visst utgöra 20 eller
30 _ # därav 0111 ej mer. Medelprocenten av värdetillväxt för all den inom
ifrågavarande omkrets belägna jorden är sålunda betydligt högre, säkerligen
minst 15 %. Kalkylens fel i ena riktningen motsäges alltså av ett
likadant i den motsatta, ehuru det naturligen är oss omöjligt att sä°-a,
huruvida felen väga jämnt.
Emellertid kan man ej gärna beräkna denna värdetillväxt för något
annat än själva jorden, alltså icke för de därtill hörande byggnaderna.
Från taxeringsvärdet måste alltså, vid uträkning av medeltaxeringsvärdet
per kvadratmil jordbruksfastighet, det däri ingående husvärdet avräknas.
_ Till vilket belopp sist nämnda värde ingår uti taxeringsvärdet
kunna vi ej närmare säga, antagligen dock ej till mer än fs av detsamma.
J)et sökta medeltaxeringsvärdet pr kvadratmil sätta vi av denna grund
till 2/s av det uppskattade.
Beräkningens elementer bliva alltså följande1):
Medeltaxeringsvärde pr
Under åren 1862—86 kvadratmil jordbruks
anlagda
järnvägar fastighet, husvärdet
(gamla) mil. oberäknat.
Norr land
Svealand
Götaland
84.1 50,667
225.5 487,050
316.3 1,017,462
Som resultat erliålles en värdestegring av jordbruksfastighet för Norrland
av 852,234 kronor, för Svealand av 21,965,955 kronor och för Götaland
av 64,364,656 kronor. Totala beloppet av den genom järnvägars
anläggning jordbruksfastigheten tillkommande värdetillväxten utgör alltså
lågt beräknat omkring 87.2 miljoner kronor.»
Professor Fahlbecks utredning visar oförtydbart, att järnvägarnas jordvärdestegrande
inflytande. är ofantligt, och det är icke osannolikt, att
detta inflytande skulle vid noggrannare undersökning visa sig vara avsevärt
större än professor Fahlbeclc kalkylerat.
Under sådana förhållanden synes det utskottet vara i hög grad påkallat,
att en noggrann och uttömmande utredning rörande denna sak kommer
till stånd.
fl Stockholms stad har ej medräknats, vare sig i avseende på
fastighet; övriga städers areal ingår däremot uti de för fastställande
mil {invända ytvärdena.
Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 12 sand. 1 avel.
areal eller taxerad jordbruksav
taxeringsvärde pr kvadrat
18
käft. (Nr
10
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
Såsom i historiken meddelas pågår för närvarande utredning om s. k.
oförtjänt värdestegring, och lärer därvid jordvärdespörsmålet i dess helhet,
enligt vad i bevillningsutskottets utlåtande nr 17 vid innevarande
riksdag upplyses, komma att upptagas till behandling. Det torde sålunda
vara att vänta, att även den speciella fråga, som motionären framfört, kommer
under utredning, och med hänsyn härtill kunde ju ifrågasättas, huruvida
någon särskild åtgärd från Riksdagens sida vore av nöden.
Enligt utskottets mening finnes emellertid anledning påkalla Kung!.
Maj:ts särskilda uppmärksamhet rörande denna fråga. Den nu pågående
utredningen har ställts i samband med arbetet för åstadkommande av helt
nya grunder för den kommunala beskattningen. Den torde därför komma
att erfordra en avsevärd tid, och det torde för övrigt vara ovisst, i vilken
mån densamma kan komma att ägna särskild uppmärksamhet åt den
speciella fråga, som förevarande motion åsyftar.
Det kan ifrågasättas, huruvida ej den jordvärdestegring, som uppstår
i samband med järnvägsanläggningar, kan behöva upptagas till särskild
behandling. Sålunda synes det böra prövas, om den stegring av jordvärdet,
som kan äga sammanhang med statens järnvägsanläggningar, bör vara ett
skatteobjekt för staten, gemensamt skatteobjekt för stat och kommun eller
allenast'' beskattas för kommunala ändamål. Det kan vidare erfordras, att
vissa förberedande åtgärder redan i närmaste tid bliva vidtagna. Önsk\ ärt
är således att med det snaraste måtte komma till stånd någon taxering av
jordvärdet utefter järnvägslinjer, som äro under byggnad, för att giva nödiga
hållpunkter för blivande förslag i ärendet.
På vilka grunder sådant förslag skall byggas, anser sig utskottet icke
närmare böra uttala. Dock torde eu erinran böra göras om de betänkligheter,
som mota, därest man, såsom motionäreu synes förutsätta, avser
att låta värdestegringen eller del därav tillfalla de företag, »som frambringat
den».
Huruvida den nu föreliggande frågan lämpligen kan utbrytas ur sitt
sammanhang med värdestegringsspörsmålet i dess helhet, anser utskottet
icke kunna avgöras förrän efter ingående prövning. Behövligheten av en
sådan utbrytning — därest denna kan vei''kställas utan större olägenheter
— beror givetvis också på hur lång tid ytterligare den nu pågående utredningen
kan komma att kräva.
I varje fall synes det utskottet föreligga anledning, att Riksdagen till
ledning för det pågående utredningsarbetet uttalar sin uppfattning i föreliggande
fråga. Vid 190 / års riksdag avslogs, som ovan är nämnt, jr
-
11
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.
kandet om utredning i Första kammaren, ock den utredning, som av
Andra kammaren begärdes, är begränsad till byggnadsgrund.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet med anledning av
herr Winbergs förevarande motion hemställa, att Andra kammaren måtte
för sin del besluta, att Eiksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att under pågående utredning om s. k. oförtjänt värdestegring särskild
uppmärksamhet måtte ägnas frågan om beskattning å de ökade jordoch
tomtvärden, som uppkomma i samband med anläggandet av järnvägar,
samt att, därest anledning därtill befinnes föreligga, för Eiksdagen måtte
framläggas förslag i denna särskilda fråga.»
'' Eeservation hade anmälts av herrar Lithander, Andersson i Hägelåkra
och Henrikson i Heberg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att motionen ej måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.
Andra kammaren biföll utskottets hemställan; och har detta kamma- Andra kamrens
beslut delgivits Första kammaren, som hänvisat ärendet till förbere-mmens hf,slut
dande behandling av sitt första tillfälliga utskott.
Såsom i det föregående finnes omnämnt, pågår för närvarande på för- Utskottet.
anstaltande av Ivungl. .Maj:t utredning om s. k. oförtjänt värdestegring.
Enligt vad utskottet erfarit, kommer därvid den speciella fråga, som
motionären framfört, nämligen om beskattning av de ökade jord- och tomtvärden,
som uppkomma i samband med anläggandet av järnvägar, att bliva
föremål för särskild uppmärksamhet.
På denna grund finner utskottet skäl icke föreligga att tillstyrka en
riksdagsskrivelse i ämnet och hemställer sålunda,
att Första kammaren ej måtte biträda Andra kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 14 maj 1913.
På utskottets vägnar:
HUGO HAMMAESKJÖL1).
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Hammarskjöld,
Hallberg, Sandler, Malmborg, Oscar Olsson, Valerius Olsson och
Andersson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.