Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för det allmänna eller vederbörande järnvägsföretag att tillgodonjuta del i den jordvärdestegring, som uppkommer vid anläggning av järnvåg.

1913-05-14 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1913:21, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för det allmänna eller vederbörande järnvägsföretag att tillgodonjuta del i den jordvärdestegring, som uppkommer vid anläggning av järnvåg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den 14 maj 1913 kl. 4 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 21,

i anledning av en av herr TVinberg inom Andra kammaren

väckt motion, nr 218, om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående utredning och förslag i fråga om rätt för

det allmänna eller vederbörande järnvägsföretag att tillgodonjuta

del i den jordvärdestegring, som uppkommer

vid anläggning av järnvåg.

I en inom Andra kammaren vackt, till dess fjärde tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 218, har herr Winberg hemställt, att riksdagen i

skrivelse till Ivungl. Maj:t ville anhålla, det Kungl. Maj:t måtte verkställa

utredning, på vilket sätt och i vilken utsträckning de ökade jordoch

tomtvärden, som uppkomma genom anläggandet av järnvägar, må komma

det allmänna eller de företag, som frambringat desamma, till del, samt

för Riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen må kunna giva

anledning.

Beträffande motiveringen till ifrågavarande hemställan hänvisas till

motionen.

Vid 1907 års riksdag väcktes inom Andra kammaren en motion

(nr 267), vari hemställdes, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:k

anhålla om utredning, huruvida icke vid anläggning av statsjärnvägar till

tryggande av desammas ekonomi skatt må kunna upptagas av den jordvärdestegring,

som varder en följd av järnvägsanläggningen, samt, därest

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. lärd. 18 käft. (Nr 21). 1

Av Andra

kammarens

cjärde tillfälliga

utskott

lämnad

historik.

Motion vid

1907 års

riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

utredningen därtill giver anledning, för Riksdagen framlägga förslag till

lagstiftning i ämnet.

I motiveringen redogjordes för vissa delar av professor Heckschers nedan

omnämnda arbete samt för en även i förevarande motions motivering

omnämnd uppsats av herr E. Palmstierna, varjämte det danska lagförslaget

om nya järnvägsanläggningar och en därmed förbunden ny jordbeskattning

refererades. Motionärens härtill knutna anmärkning citeras i förevarande

motion.

Sammansatta stats- och bevillningsutskottet avstyrkte motionen under

hänvisning till att den utredning av spörsmålet om skatt å s. k. oförtjänt

jordvärdestegring, som på grund av fyra vid samma riksdag väckta motioner

ifrågasatts, enligt utskottets förmenande icke torde kunna undgå att

omfatta jämväl den speciella sida av frågan, som framförts i den förevarande

motionen. Utskottets hemställan bifölls av Riksdagen.

Som ovan nämnts, hade vid 1907 års riksdag i Andra kammaren

väckts fyra särskilda motioner, vilka berörde frågan om beskattning av

jordvärde eller jordvärdestegring.

Med anledning av dessa motioner hemställde sammansatta bevillningsoch

lagutskottet, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning, huruvida och i vilken mån, då vid försäljning eller liknande

avyttring av byggnadsgrund, bebyggd eller obebyggd, i stad eller på landsbygden

s. k. oförtjänt jord värdestegring förefinnes, denna skäligen bör

göras till föremål för särskild beskattning, samt att Kungl. Maj:t ville för

Riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Första kammaren avslog emellertid utskottets hemställan, varför frågan

förföll.

Interpellation Vid 1909 års riksdag erhöll herr Palmstierna Andra kammarens tillmdriksdag™

stånd att till statsrådet och chefen för finansdepartementet framställa följande

spörsmål: »Ämnar herr statsrådet vidtaga några åtgärder för att

åstadkomma lagbestämmelser, varigenom staten vid anläggning av statsjämvägar

till tryggande av deras ekonomi berättigas att upptaga skatt av

den jordvärdestegring, som blir en följd av järnvägsanläggningen?»

I sitt svar anförde statsrådet bland annat, att staten redan nu delvis

toge i anspråk den jordvärdestegring, som vid statens järnvägsbyggande

uppstode genom att kommunerna fordrade fri upplåtelse av jord för järnvägsbyggande.

I anledning därav syntes statsrådet förevarande detaljfråga

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

mindre böra avse bettennentbidrag till staten än möjliggörande för kommunerna

att direkt bos dem, vilkas jord genom statens j äril vägsbyggande

höjdes i värde, göra sig betäckta för sina med jordupplåtelsen förenade

kostnader. Om och i vad mån en blivande jordvärdestegringsskatt komme

att möjliggöra detta, kunde statsrådet icke yttra sig. Emellertid borde

icke heller förbises, att förhållandena med avseende å jordvärdestegringen

vid järnvägsbyggande vore betydligt olika i det land, eller Danmark, vars

exempel interpellanten åberopat, och i vårt land.

Jordvärdestegringsskatten och bettermentbidragen avsåge att, ehuru

i olika former, taga till beskattning den så kallade oförtjänta värdestegringen

av fastighet. Bägge formerna, så vitt de sökte att omedelbart träffa

värdestegringen, vore nya i vår skattelagstiftning. Och stora svårigheter

mötte otvivelaktigt för deras anordnande. Av samma skatter bjöde, enligt

statsrådets mening utan gensägelse jordvärdestegringsskatten kommunerna

de största utsikterna till en stadigvarande och givande inkomstkälla. Under

sådana förhållanden skulle statsrådet, även om det eljest för frågans lyckliga

lösning kunde anses vara lämpligt att samtidigt söka att i vårt beskattningssystem

införa två skilda former för beskattning av den oförtjänta

jordvärdestegringen, ändock ansett sig böra koncentrera arbetet på den skatteform,

som enligt hans mening i varje fall bleve den väsentliga. I anledning

härav och med hänsyn till sambandet mellan ifrågavarande bägge

skatteformer hade statsrådet att på interpellantens fråga allenast giva det

svar, att man under alla förhållanden borde, innan frågan om bettermentbidrag

upptoges till prövning, avvakta utredningen rörande jordvärdestegringsskatten.

Vid 1911 och 1912 års riksdagar fördes jordvärdefrågan motionsvis

fram för Biksdagen, men motionerna blevo avslagna.

Vid innevarande riksdag hava inom båda kamrarna väckts .motioner

(nr 64 i Första kammaren och nr 184 i Andra kammaren), vari enstämmigt

hemställts, att Biksdagen ville hos Ivungl. Maj:t anhålla om en skyndsam

och uttömmande behandling av jordvärdespörsmålet i hela dess vidd

samt framläggande för Biksdagen av de förslag, vartill denna beskattningsfråga

närmast befinnes böra föranleda, i vilket senare avseende torde särskilt

övervägas antagandet av författningar rörande dels särtaxering av

jordvärdet å jord och naturtillgångar av olika slag samt eventuellt koncessionsvärden,

och dels rätt för kommuner att, i den utsträckning de

Motioner vid

innevarande

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

finna lämpligt, ersätta skatter på byggnader och arbetsinkomster med jordvärdeavgift.

Med anledning av dessa motioner anförde bevillningsutskottet i sitt

utlåtande nr 17 följande.

»De av chefen för finansdepartementet den 20 oktober 1910 tillkallade

sakkunniga, vilkas närmaste uppdrag var begränsat till att inom

finansdepartementet verkställa granskning av ett inom departementet uppgjort

förslag till värdestegringsskatt å fastighet, erhöllo i mars månad år

1911 bemyndigande att jämväl utreda, om och i vad mån den ifrågasatta

värdestegringsskatten skulle kunna byggas på andra grunder, än det till

de sakkunniga överlämnade förslaget angåve, och att, om utredningen därtill

föranledde, uppgöra förslag till en på nya grunder byggd värdestegringsskatt.

Ur den av Kungl. Maj:t till innevarande års Kiksdag avgivna berättelsen

om vad i rikets styrelse sig tilldragit inhämtas följande. Sedan de

sakkunniga i mars månad nästlidet år avgivit betänkande i den till dem

först hänskjutna frågan om värdestegringsskatt å fastighet, hår chefen för

finansdepartementet förordna!, att mellan bemälda sakkunniga och de den

18 november 1910 tillkallade kommunalskattekommitterade samarbete skulle

äga rum för utarbetande av huvudgrunder för en ny kommunal skatteförordning,

avsedd att träda i den nuvarande bevillningsförordningens ställe.

Detta samarbete, varuti deltaga kommunalskattekommitterade samt en av

de för värdestegringsskattens utredande tillkallade sakkunniga, påbörjades

i augusti månad år 1912 och fortsätter, enligt vad upplyst blivit, ännu.

Därunder har på grundval av verkställda förarbeten uppgjorts förslag till

ändrade grunder beträffande uppskattning av fast egendoms värde. I sammanhang

härmed har, under övervägande av hittills framkomna förslag till

lagstiftning i ämnet, till behandling förehafts frågan om skatt å värdestegring

av fast egendom och sättet för dennas inordnande såsom ett led

i det kommunala skattesystemet.

Enligt vad utskottet inhämtat, äro de på ovan angivet sätt förstärkta

kommunalskattekommitterade för närvarande sysselsatta med utredning av

en av de frågor, för vilka motionärerna föreslagit, att Ivungl. Maj:ts särskilda

uppmärksamhet skulle påkallas, nämligen frågan om åstadkommande av en

särtaxering av jordvärdet. Det lärer även vara att vänta, att vid det fortsatta

arbetet med de skattefrågor, som sålunda äro under utredning, jordvärdespörsmålet

i sin helhet kommer att upptagas till uttömmande behandling.

Då sålunda den fråga, motionärerna önska utredd, i eu viktig del är

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 5

sedan någon tid tillbaka under utredning inom finansdepartementet och i

sin helhet kan förutsättas bliva föremål för behandling även utan att Riksdagen

gör särskild framställning», hemställde utskottet, att de behandlade

motionerna icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Riksdagens båda kamrar fattade beslut i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan, men med ogillande av utskottets motivering.

Någon officiell undersökning rörande de svenska järnvägarnas inflytande Järvägamas

på jordvärdet förefinnes icke. Att emellertid detta inflytande varit och är ytterst p^fandsbygbetydande

torde man kunna sluta till redan genom kännedom om det infly- dens befolktande

järnvägarna utöva på landets befolkningsförhållanden. I detta avseende mn^gdel

vill utskottet, liksom motionären, hänvisa till professor Eli F. Heckschers år

1907 utgivna arbete »Till belysning av järnvägarnas betydelse för Sveriges

ekonomiska utveckling». Ur detta arbete må för vissa järnvägslinjer några

belysande uppgifter här anföras rörande befolkningstillväxten inom dels

järn vägssocknar, d. v. s. socknar, som beröras av landets huvudlinjer, dels

stationssocknar, d. v. s. sådana socknar, som inom sig eller alldeles intill

sin gräns äga en järnvägsstation på banan ifråga, dels slutligen landsbygden

i dess helhet.

Yad först västra stambanan beträffar må anföras, att inom Södermanlands

län stationssocknarnas folkmängd under trafikperioden (44 år) vuxit

med 45 %, medan länets landsbygd som helhet endast ökats med ungefär

hälften eller 23 %. Ökningen gäller framför allt tre socknar: Flen, vars folkmängd

nära tredubblats, Stora Malm, som mer än fördubblat sin befolkning,

och Frustuna, som nästan fördubblat sin. Alla tre utmärkas av

betydande stationssamhällen •—• respektive Flen, Katrineholm och Gnesta;

och dessa stationssamhällen^ folkmängdssiffra år 1905 var ej mycket mindre

än ökningen i de olika socknarna under trafikperioden. I detta län äro

alltså stationssamhällena av avgörande betydelse för järnvägssocknarnas

utveckling; järnvägens tendens att skapa stadsbygd framstår här synnerligen

tydligt. Yästra stambanan går genom eu utpräglad jordbruks- och

skogsbygd, långt från länets städer och i huvudsak utan förbindelse med

dess dominerande metallindustri, men har i denna bygd lyckats skapa eu

råd viktiga medelpunkter för både boskapsskötsel, mejerihantering och trävaruindustri,

så att dess område som helhet befinner sig i mycket god

uppgång.

Även inom Skaraborgs län har västra stambanan utövat stort inflytande

på eu jordbruksbygd. Sålunda ha stationssocknama inom detta län

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

under perioden 1861—1905 ökat sin folkmängd med 28.7 %>, medan däremot

länets landsbygd som helhet visar nästan fullständigt stillastående

(ökningen är mindre än en procent på hela perioden av 45 år).

För Älvsborgs läns landsbygd som helhet har folkmängden under de

senaste 45 åren minskats med nära 5 %. Häremot svarar för västra stambanans

stationssocknar eu folkökning på 13.7 %0, och järnvägens inverkan

blir desto mer uppenbar, då man ser, att samma socknar före järnvägens

tid företedde eu relativ nedgång. Även i detta län spelar befolkningsagglomerationen

huvudrollen.

Södra stambanan har i större utsträckning än någon annan bana

skapat stationssamhällen.

Medan folkmängden å Malmöhus läns landsbygd under perioden 1861

—1905 ökats med närmare 17.5 %, är folkökningen för södra stambanans

järnvägssocknar under samma tid 63 % och för stationssocknarna enbart

icke mindre än 105.5^; och ökningen motsvaras väl att märka av en icke

obetydlig relativ nedgång under tjuguårsperioden före järnvägsanläggningen.

Folkökningen i stationssocknarna beror givetvis på uppkomsten av några

väldiga stationssamhällen, några av de största i Sverige.

Yad östra stambanan beträffar, må för södra delen av dess östgötadel

anföras, att under den 31-åriga trafikperioden 1875—1905, då länets hela

landsbygd visar en folkminskning av 1 1/s %, är ökningen i stationssocknarna

32.5 %.

I Jönköpings län är ökningen omkring östra stambanan ännu större,

nämligen under trafikperioden drygt 59 % i stationssocknarna, medan länets

landsbygd som helhet ökats med knappt 4 %. Detta innebär en väldig

relativ ökning, från 6.9 till 10.5 % av hela landsbygdens folkmängd,

en ökning som — ovanligt nog — är proportionsvis större under trafikperioden

än under byggnadsperioden och desto mer anmärkningsvärd, som

den motsvaras av relativ nedgång under tjuguårsperioden före järnvägen.

Beträffande norra stambanan kan ifråga om Jämtlands län erinras om,

att intet län i landet för sin utveckling till den grad är beroende av eu

enda bana som Jämtlands. För sin förbindelse med kulturen är Jämtland

i allt väsentligt beroende av sin enda järnväg, den norrländska tvärbanan

med stambanans fortsättning norrut. Man har sålunda här ett av dessa

ganska ovanliga exempel på inverkan från en enda faktor i utvecklingen.

Medan de nuvarande stationssocknarna före järnvägsanläggningen företedde

en relativ minskning, förbyttes denna under anläggningsperioden i en

ännu starkare relativ uppgång; och vad som är mest anmärkningsvärt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 7

denna relativa uppgång blir ännu betydligt starkare under den 24-åriga trafikperioden

— detta sista i utpräglad motsats till länet som helhet. Medan

folkmängden å länets landsbygd åren 1881—1905 ökats med 30 %'', var

ökningen i tvärbanans stationssocknar över 56 % — alltså ej långt ifrån

det dubbla. Norrländska tvärbanan är ett av de jämförelsevis få exemplen

i vårt land på att en järnväg kastats ut i ett nästan obrukat land och

skapat en industri, ja, delvis till och med lantbruk.

Bergslagsbanan har haft mycket stor betydelse för befolkningsfördelningen

särskilt i Kopparbergs län. Järn vägssocknarnas och i synnerhet stationssocknarnas

befolkningstillväxt är ojämförligt större än länets som helhet. Efter att hava

vuxit ungefär i jämbredd med det övriga länet före järnvägsanläggningen

(1851—1872), springa stationssocknarna upp från 11.9 till 12.7 % av landsbygdens

folkmängd under själva järnvägsanläggningen (1873—1876) och

fortsätta i samma tempo under trafikperioden, nämligen från 12.7 till 17.6 %

under åren 1877—1905. Medan befolkningen å länets landsbygd som

helhet under denna sista period växte med 19 %, var ökningen i stationssocknarna

65 %.

Befolkningsutvecklingen i de fyra socknar av Gävleborgs län, som beröras

av Gävle—Bala järnväg, är särdeles påfallande. Under den 45-åriga

trafikperioden 1861—1905 har Gävleborgs läns landsbygd att uppvisa den

ofantliga folkökningen av 66 %, men de fyra järnvägssocknarnas folkökning

är ej långt ifrån dubbelt så stor, nämligen 118 %, och följaktligen

har deras andel i landsbygdens folkmängd vuxit från 14.7 % till

19.2 %. En sådan utveckling kan ingen av de undersökta banorna förete

motstycke till. I

I anledning av den väckta motionen har Andra kammarens tillfälliga

utskott yttrat följande:

»Att anläggning av järnvägar i särdeles hög grad åstadkommer en Andra kamstegring

av jordvärdet i de trakter, genom vilka de dragas fram, och i all

synnerhet vid och i närheten av stationer, torde vara obestridligt och all- skotts

mänt erkänt. Någon mera omfattande undersökning rörande storleken av

denna värdestegring har, så vitt utskottet har sig bekant, icke verkställts.

Professor Heckschers ovan omnämnda undersökning ifråga om järnvägarnas

inflytande på landsbygdens befolkningsförhållanden synes dock kunna

stödja den allmänt gängse uppfattningen, att den av järnvägarna åstadkomna

jord värdestegringen är synnerligen betydlig. Det torde nämligen

vara uppenbart, att befoikningsagglomeration nödvändigt medför jordvärde
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

stegring i de trakter, där nya samhällen genom järnvägarna skapas. De

exempel på en mycket stark stegring av jord värdet vid uppkomsten av

ett stationssamhälle, som motionären anfört, skulle säkerligen vid eu omfattande

undersökning kunna mångfaldigas.

I sin år 1890 utgivna bok »Sveriges nationalförmögenhet» yttrar

professor P. Fahlbeck angående järnvägarnas inflytande på jordvärdets

stegring följande:

»En icke obetydande tillökning i den svenska jordens värde under

förevarande period (åren 1862—1887) är därnäst att tillskriva nya kommunikationer.

Dessa äro nämligen enligt sin natur ej annorledes att betrakta

än grundförbättringar av de fastigheter, som genom dem vinna nya

förbindelsemedel. Storleken av denna värdetillväxt är dock ännu svårare

att konstatera än de båda förut omtalta (jordförbättringar och husbyggnader).

För så vitt den härleder sig utav anläggande eller förbättrande

av vanliga vägar, vilja vi ej heller göra ett försök att uppskatta densamma;

endast beträffande den genom järnvägars anläggning framkallade värdestegringen

våga vi ett sådant.

Den ledning, vi härmed ämna följa, är den av vissa hypoteksföreningar

fastställda grundsatsen, att jordbruksegendom belägen inom en (gammal)

mils avstånd från järnvägsstation erhåller sitt uppskattade värde förhöjt

med 10 %.

Genom att fastställa den areal jordbruksfastighet, som på detta sätt

beröres av de under perioden nyanlagda järnvägarna, ävensom dess taxeringsvärde

år 1862, skulle man kunna bestämma den värdetillväxt, som

efter nämnda beräkningsgrund kommit jorden till del.

Av flera skäl anse vi emellertid ej nödigt att ingå uti en detaljerad

beräkning av nyssnämnda faktorer för bestämmande av ifrågavarande värdetillväxt.

Yi inskränka oss till att angiva antalet nytillkomna mil järnvägar

inom Norrland, Svealand och Götaland var för sig samt medeltaxeringsvärdet

pr kvadratmil jordbruksfastighet inom var och en av nämnda landsdelar

för att med de sålunda funna elementen utföra beräkningen. Det

fel, som genom detta summariska förfaringssätt uppstår, i det att bland

annat den areal, som antages erhålla höjt värde i följd av järnvägsanläggningen,

blir större än den verkliga, motväges mer än väl därav, att endast

10 % fastställes som norm för värdestegringen av all den inom ifrågavarande

areal befintliga jordegendomen.

Klart är nämligen, att värdetillväxten bör vara större ju närmare

järnvägsstation fastigheterna äro belägna. Kan den vid eu mils avstånd sättas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

till 10 % av jordvärdet, bör den invid stationen helt visst utgöra 20 eller

30 _ # därav 0111 ej mer. Medelprocenten av värdetillväxt för all den inom

ifrågavarande omkrets belägna jorden är sålunda betydligt högre, säkerligen

minst 15 %. Kalkylens fel i ena riktningen motsäges alltså av ett

likadant i den motsatta, ehuru det naturligen är oss omöjligt att sä°-a,

huruvida felen väga jämnt.

Emellertid kan man ej gärna beräkna denna värdetillväxt för något

annat än själva jorden, alltså icke för de därtill hörande byggnaderna.

Från taxeringsvärdet måste alltså, vid uträkning av medeltaxeringsvärdet

per kvadratmil jordbruksfastighet, det däri ingående husvärdet avräknas.

_ Till vilket belopp sist nämnda värde ingår uti taxeringsvärdet

kunna vi ej närmare säga, antagligen dock ej till mer än fs av detsamma.

J)et sökta medeltaxeringsvärdet pr kvadratmil sätta vi av denna grund

till 2/s av det uppskattade.

Beräkningens elementer bliva alltså följande1):

Medeltaxeringsvärde pr

Under åren 1862—86 kvadratmil jordbruks
anlagda

järnvägar fastighet, husvärdet

(gamla) mil. oberäknat.

Norr land

Svealand

Götaland

84.1 50,667

225.5 487,050

316.3 1,017,462

Som resultat erliålles en värdestegring av jordbruksfastighet för Norrland

av 852,234 kronor, för Svealand av 21,965,955 kronor och för Götaland

av 64,364,656 kronor. Totala beloppet av den genom järnvägars

anläggning jordbruksfastigheten tillkommande värdetillväxten utgör alltså

lågt beräknat omkring 87.2 miljoner kronor.»

Professor Fahlbecks utredning visar oförtydbart, att järnvägarnas jordvärdestegrande

inflytande. är ofantligt, och det är icke osannolikt, att

detta inflytande skulle vid noggrannare undersökning visa sig vara avsevärt

större än professor Fahlbeclc kalkylerat.

Under sådana förhållanden synes det utskottet vara i hög grad påkallat,

att en noggrann och uttömmande utredning rörande denna sak kommer

till stånd.

fl Stockholms stad har ej medräknats, vare sig i avseende på

fastighet; övriga städers areal ingår däremot uti de för fastställande

mil {invända ytvärdena.

Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 12 sand. 1 avel.

areal eller taxerad jordbruksav

taxeringsvärde pr kvadrat
18

käft. (Nr

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

Såsom i historiken meddelas pågår för närvarande utredning om s. k.

oförtjänt värdestegring, och lärer därvid jordvärdespörsmålet i dess helhet,

enligt vad i bevillningsutskottets utlåtande nr 17 vid innevarande

riksdag upplyses, komma att upptagas till behandling. Det torde sålunda

vara att vänta, att även den speciella fråga, som motionären framfört, kommer

under utredning, och med hänsyn härtill kunde ju ifrågasättas, huruvida

någon särskild åtgärd från Riksdagens sida vore av nöden.

Enligt utskottets mening finnes emellertid anledning påkalla Kung!.

Maj:ts särskilda uppmärksamhet rörande denna fråga. Den nu pågående

utredningen har ställts i samband med arbetet för åstadkommande av helt

nya grunder för den kommunala beskattningen. Den torde därför komma

att erfordra en avsevärd tid, och det torde för övrigt vara ovisst, i vilken

mån densamma kan komma att ägna särskild uppmärksamhet åt den

speciella fråga, som förevarande motion åsyftar.

Det kan ifrågasättas, huruvida ej den jordvärdestegring, som uppstår

i samband med järnvägsanläggningar, kan behöva upptagas till särskild

behandling. Sålunda synes det böra prövas, om den stegring av jordvärdet,

som kan äga sammanhang med statens järnvägsanläggningar, bör vara ett

skatteobjekt för staten, gemensamt skatteobjekt för stat och kommun eller

allenast'' beskattas för kommunala ändamål. Det kan vidare erfordras, att

vissa förberedande åtgärder redan i närmaste tid bliva vidtagna. Önsk\ ärt

är således att med det snaraste måtte komma till stånd någon taxering av

jordvärdet utefter järnvägslinjer, som äro under byggnad, för att giva nödiga

hållpunkter för blivande förslag i ärendet.

På vilka grunder sådant förslag skall byggas, anser sig utskottet icke

närmare böra uttala. Dock torde eu erinran böra göras om de betänkligheter,

som mota, därest man, såsom motionäreu synes förutsätta, avser

att låta värdestegringen eller del därav tillfalla de företag, »som frambringat

den».

Huruvida den nu föreliggande frågan lämpligen kan utbrytas ur sitt

sammanhang med värdestegringsspörsmålet i dess helhet, anser utskottet

icke kunna avgöras förrän efter ingående prövning. Behövligheten av en

sådan utbrytning — därest denna kan vei''kställas utan större olägenheter

— beror givetvis också på hur lång tid ytterligare den nu pågående utredningen

kan komma att kräva.

I varje fall synes det utskottet föreligga anledning, att Riksdagen till

ledning för det pågående utredningsarbetet uttalar sin uppfattning i föreliggande

fråga. Vid 190 / års riksdag avslogs, som ovan är nämnt, jr
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

kandet om utredning i Första kammaren, ock den utredning, som av

Andra kammaren begärdes, är begränsad till byggnadsgrund.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet med anledning av

herr Winbergs förevarande motion hemställa, att Andra kammaren måtte

för sin del besluta, att Eiksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att under pågående utredning om s. k. oförtjänt värdestegring särskild

uppmärksamhet måtte ägnas frågan om beskattning å de ökade jordoch

tomtvärden, som uppkomma i samband med anläggandet av järnvägar,

samt att, därest anledning därtill befinnes föreligga, för Eiksdagen måtte

framläggas förslag i denna särskilda fråga.»

'' Eeservation hade anmälts av herrar Lithander, Andersson i Hägelåkra

och Henrikson i Heberg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att motionen ej måtte till någon Andra kammarens åtgärd föranleda.

Andra kammaren biföll utskottets hemställan; och har detta kamma- Andra kamrens

beslut delgivits Första kammaren, som hänvisat ärendet till förbere-mmens hf,slut

dande behandling av sitt första tillfälliga utskott.

Såsom i det föregående finnes omnämnt, pågår för närvarande på för- Utskottet.

anstaltande av Ivungl. .Maj:t utredning om s. k. oförtjänt värdestegring.

Enligt vad utskottet erfarit, kommer därvid den speciella fråga, som

motionären framfört, nämligen om beskattning av de ökade jord- och tomtvärden,

som uppkomma i samband med anläggandet av järnvägar, att bliva

föremål för särskild uppmärksamhet.

På denna grund finner utskottet skäl icke föreligga att tillstyrka en

riksdagsskrivelse i ämnet och hemställer sålunda,

att Första kammaren ej måtte biträda Andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 14 maj 1913.

På utskottets vägnar:

HUGO HAMMAESKJÖL1).

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Hammarskjöld,

Hallberg, Sandler, Malmborg, Oscar Olsson, Valerius Olsson och

Andersson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.