Sök i Ratio Lex

Fänta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3

1913-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1913:3, Fänta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Fänta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 februari 1913 kl. 4 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 3, i anledning

av herr Bäckströms motion, nr 19, om skärpning

av bestämmelserna för antagande av släktnamn.

I en inom Första kammaren av herr Bäckström väckt motion, nr

19, viiken hänvisats till kammarens första tillfälliga utskott, har hemställts,

att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj it täcktes låta utarbeta sådana förslag till ändrade bestämmelser i gällande

lagstiftning om antagande av släktnamn, att däri avsett skydd mot

antagande av förut använt släktnamn bleve mera effektivt.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande hemställan hänvisas till

motionen.

Motionären ifrågasätter vissa förändringar i nu gällande förordning

angående antagande av släktnamn den 5 december 1901, vilka förändringar

avse, bland annat, ordningen för behandlingen av hithörande ärenden.

Enligt nu gällande föreskrifter handläggas dessa ärenden av Konungens

befallningshavande i de olika länen samt av överståthållareämbetet, såvitt

angår Stockholm. Motionären anmärker, att den omständigheten, att

prövningen är lagd i olika myndigheters hand, vållar ojämnhet i lagtillämpningen.

Denna erinran är utan tvivel grundad. Ansökan om godkännande

av nytt släktnamn får nämligen enligt förordningen ej bifallas,

där det nya namnet, såvitt känt är, hares av annan släkt och tillika är

av mera egenartad beskaffenhet. Sistnämnda stadgande om namnets »mera

egenartade beskaffenhet» kan tydligtvis på olika håll tolkas olika. Och

exempel finnas, att ansökan om godkännande av visst släktnamn blivit

utav en av förenämnda myndigheter avslagen, medan myndighet i annan

ort bifallit eu ansökan beträffande alldeles samma namn.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 1 avd. 2 haft. (Nr 3—4.) l

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

En annan av motionären påyrkad ändring i förordningen avser att

på ett mera effektivt sätt bringa ansökningar av ifrågavarande slag till

allmänhetens kännedom. Enligt nu gällande bestämmelser skall Konungens

befallningshavande, därest ansökningen ej finnes böra genast avslås,

införa kungörelse om densamma dels i allmänna tidningarna, dels i tidninginom

orten, varefter en var äger att inom viss tid göra skriftlig invändning

mot ansökningen. Uttrycket »tidning inom orten» är först och

främst ett svävande begrepp. Motionären anser, att därmed avses

tidning i den ort, där vederbörande Konungens befallningshavande

residerar. Enligt vad utskottet erfarit, har emellertid vid tillämpningen

uttrycket jämväl tolkats såsom åsyftande tidning i den ort,

där sökanden bor. Men oavsett denna otydlighet kan stadgandet

icke anses tillfredsställande. Det torde nämligen ofta hända, att person

med släktnamn av mera egenartad beskaffenhet icke nås av den, på

sätt förordningen stadgar, offentliggjorda kungörelse angående ansökan

om rätt till antagande av det släktnamn han bär, eftersom det mera sällan

händer, att allmänheten genomgår dylika tillkännagivanden i Post- och

Inrikestidningar, och det tillika är högeligen ovisst, huruvida den tidning,

som i förekommande fall ansetts som ortstidningen, kommer den intresserade

personen i handom. Med fog lärer alltså kunna sägas, att det

skydd, som förordningen avser att bereda, icke i tillfredsställande mån

vinnes.

Bästa sättet att göra namnskyddslagstiftningen mera effektiv har synts

motionären vara att låta godkännandet ske, icke av Konungens befallningshavande

i de olika länen, utan av en centralmyndighet, varvid motionären

förslagsvis nämnt patent- och registreringsverket. Uppenbart är, att eu

sådan anordning skulle främja likformigheten vid behandlingen av ifrågavarande

ärenden och därigenom jämväl bereda ökat skydd för äldre släktnamn.

Utskottet kan alltså icke annat än finna det lämpligt, att bestyret

med prövning av ansökningar om godkännande av nytt släktnamn uppdrages

åt eu centralmyndighet, men anser sig icke kunna uttala sig om,

huruvida patent- och registreringsverket eller annan myndighet härvid

bör komma i fråga. — Att hos denna myndighet skall föras register över

godkända släktnamn torde vara själffallet. Tillika synes emellertid böra

komma i övervägande, huruvida icke, såsom motionären jämväl ifrågasatt,

äldre släktnamn skulle kunna hos den centrala myndigheten registreras

till skydd mot deras antagande av annan.

Motionären har vidare ifrågasatt dels en ändring av förordningens

§ 1 mom. 2 i syfte, att namn, vilka bildats genom ett i almanackans

namnlängd intaget manligt förnamn med tillägg av »son» eller dylikt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Forsla kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

skulle i vissa fall få anses vara så egenartade, att deras antagande utan

godkännande icke borde medgivas, dels ock en utvidgning av rätten att

antaga släktnamn i så måtto, att ansökan om rätt att antaga moders släktnamn

borde, där giltiga skäl anfördes, kunna godkännas, även om namnet

bures av annan släkt och vore mera egenartat. Båda dessa av motionären

framhållna synpunkter synas utskottet vara förtjänta att vid en eventuell

revision av förordningen komma under övervägande. Och torde i samband

därmed jämväl böra undersökas, i vilken mån det må kunna tillstädjas

fosterföräldrar att giva fosterbarn sitt släktnamn.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Första kammaren ville för sin del besluta, att

Riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida

icke i förordningen angående antagande av släktnamn

böra införas ändrade bestämmelser i syfte, att dels däri

avsett skydd mot antagande av förut använt släktnamn

bleve mera effektivt och dels ökad möjlighet bereddes

för godkännande av nytt släktnamn i fall, då sådant

godkännande tinnes skäligen höra äga rum.

O o

Stockholm den 18 februari 1913.

På utskottets vägnar:

HUGO HAMMARSKJÖLD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar

Hammarskjöld, Stadener, Hallberg, Sandler, Bergqvist, Oscar Olsson och Magnusson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.