Sök i Ratio Lex

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr 7. 1

1913-02-28 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1913:7, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr 7. 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr 7. 1

Sr 7.

Ankom till Riksdagens kansli den 28 februari 1913 kl. 1 e. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7,

i anledning av en av herr Lindhagen inom Andra kammaren

väckt motion, nr 153, om skrivelse till Kungl

Maj:t med anhållan, att den till städerna under villkor

av oförytterlighet donerade jord ej må avhändas städerna

utan Riksdagens samtycke, m. m.

1 en inom Andra kammaren väckt motion, nr 153, vilken hänvisats

till nämnda kammares fjärde tillfälliga utskott, hemställer herr

Lindhagen,

att Riksdagen ville hos Kungl. Maj it anhålla, att den till städerna

under villkor av oförytterlighet donerade jord ej må avhändas städerna

utan Riksdagens samtycke, samt att ett övervägande jämväl måtte äga

ruin, huruvida ej dispositionen över denna jord bör, såvitt på staten

ankommer, närmare ordnas genom nya föreskrifter, utfärdade under

medverkan även av Riksdagen.

Den av motionären till stöd för sin hemställan förebragta motivering

har återgivits i fjärde tillfälliga utskottets utlåtande (nr 2), till

vilket sålunda hänvisas.

Ur den historik över samma frågas behandling vid 1911 års riksdag,

som nyss anförda utlåtande innehåller och till vilket i övrigt hänvisas,

må här följande anföras:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 1 avd. 5 höft. (Nr 7.) 1

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Frågans behandling

vid

1911 års

riksdag.

Andra kammarens

fjärde

tillfälliga

utskott 1911.

Andra lcamma/rens

beslut

1911.

Första kammarens

första

tillfälliga

utskott 1911.

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Vid 1911 års riksdag väckte herr Lindhagen i Andra kammaren

en motion, nr 247, vari hemställdes, att Riksdagen ville i skrivelse till

Kiingl. Maj:t uttala den uppfattning, att den till städerna under villkor

av oförytterlighet donerade jord ej måtte mot 77 § regeringsformen avhändas

städerna utan Riksdagens samtycke, eller, om detta ej kunde

bifallas, hos Kung!. Maj:t anhålla, att bifall till framställningar av ena

eller andra slaget om sådan donationsjords avyttrande ej måtte äga

rum utan Riksdagens hörande och samtycke samt, såvitt avsåge städernas

ännu behållna jord, i varje fall medgivas endast, när synnerliga omständigheter

därtill föranledde.

Denna motion kunde emellertid icke erhålla realbehandling, på

grund av den konstitutionella konflikt, som uppstod, varför motionären

med Andra kammarens tillstånd återkallade motionen.

Därefter väckte samma motionär eu ny motion (nr 334), vari

hemställdes, att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att den till

städerna under villkor av oförytterlighet donerade jord ej måtte avhändas

städerna utan Riksdagens samtycke, samt att ett Övervägande jämväl

måtte äga rum, huruvida ej dispositionen över denna jord borde, såvitt

på staten ankomme, närmare ordnas genom nya föreskrifter, utfärdade

under medverkan även av Riksdagen.

Denna motion remitterades till Andra kammarens fjärde tillfälliga

utskott, som i avgivet utlåtande tillstyrkte motionärens hemställan

oförändrad.

Andra kammaren beslöt emellertid godkänna ett under debatten

framställt yrkande av följande lydelse: att Andra kammaren måtte för

sin del besluta, att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att ett

övervägande måtte äga ruin, huruvida ej dispositionen över den till

städerna under villkor av oförytterlighet donerade jord bör, såvitt på

staten ankommer, närmare ordnas genom nya föreskrifter, utfärdade

under medverkan även av Riksdagen.

Ärendet gick därefter till Första kammaren, vars första tillfälliga

utskott i sitt utlåtande (nr 13) lämnade eu historisk redogörelse för

donationsjordarnas uppkomst och syfte m. m. Ur redogörelsen må här

anföras följande:

Under tidernas lopp, särskilt under 1500- och 1600-talen, hava

de flesta svenska städer av kronan i gåva eller förläning erhållit jordegendomar

eller städernas donationsjordar, såsom de numera allmänne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

ligen benämnas. Anledningen härtill har huvudsakligen varit den, att

utövning av borgerlig näring då för tiden ansågs föga lönande och borgerskapet

fördenskull i sin verksamhet förtjänt av direkt ekonomiskt

understöd från statens sida. Att detta i allmänhet utgick i form av

fast egendom berodde givetvis på tidens ekonomiska förhållanden. De

upplåtna fastigheterna, vilka omfattat så gott som alla i jordeboken

upptagna slag av fast egendom, hava i allmänhet varit av krononatur;

men i åtskilliga fall har kronan genom byte mot annan jord eller

eljest mot vederlag, t. o. m. tvångsvis, tillvunnit sig i enskild ägo

varande jord, varav stad varit i behov, för att sedermera åt denna

överlämnas.

Att tillförlitligt uppgiva sammanlagda ytinnehållet av städernas

donationsjord låter sig icke göra. Det torde dock uppgå till åtminstone

61,000 liar, motsvarande omkring hälften av städernas samtliga

jordområden. Storleken av de särskilda städernas donationsjord varierar

högst betydligt.

Det allmänna syftet med jorddonationerna har varit dels att förse

städernas näringsidkare med nödigt utrymme till boningsplatser, dels

att bereda städerna inkomst genom bruk av den till boningsplatser ej

använda marken. De särskilda ändamål, för vilka donationerna ägt ruin,

finnas i många fall angivna i donationsurkunderna, såsom för att utstakas

till tomter, att användas till industriella ändamål, till avlöning åt stadens

ämbete- och tjänstemän m. in.

Med avseende å de villkor, under vilka jorden av kronan upplåtits

åt städerna, kunna särskiljas följande tre huvudgrupper, nämligen :

1) donationer under fullständig allodialrätt, d. v. s. med befogenhet för

staden att avhända sig jorden; 2) donationer, varigenom jorden förklarats

vara upplåten åt staden till evärdelig ägo eller med andra ordalag

i samma syfte, men utan angiven befogenhet för staden att fritt disponera

den donerade egendomen; och 3) donationer med nyttjanderätt till

den förlänta jorden. Till den första gruppen är att hänföra endast ett

fåtal donationer; den andra är något talrikare; men de flesta donationerna,

omkring åttio procent, falla under den tredje gruppen, d. v. s.

medföra allenast nyttjanderätt till jorden.

Ehuruväl städerna endast i några få undantagsfall erhållit rätt att

avhända sig donationsjord, hava, trots de stränga förbud däremot, som

förekomma såväl i donationsurkunder som i kungl. resolutionen den 13

juli 1719 och kungl. brevet den 25 september 1745, i många städer

betydande delar av donationsjorden obehörigen kommit i enskild värjo

och besittas av sina innehavare med anspråk på äganderätt. Åtskilliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

städer hava vidtagit åtgärder för återvinning av dem frångångna dylika

jordar. Härom hava förts långvariga rättegångar, vilka i allmänhet

utfallit till städernas förmån.

Emellertid anbefallde Kung!. Maj:t år 1893 kammarkollegium

— enär det för befordrande i allmänhet av ett tjänligare tillgodogörande

av städernas donationsjordar likasom för befrämjande av enskildas

trygghet i besittningen av stadsjord, som kommit i deras värjo,

syntes vara av vikt, att åt städerna bereddes möjlighet ej allenast att

kunna med full äganderätt åt enskilda upplåta donerad jord än även

att, där sådan jord redan kommit i enskild besittning, kunna bekräfta

den gjorda upplåtelsen, så att den bleve för framtiden fullt betryggande

— att inkomma med betänkande, huruvida befogenhet i nu angivna

hänseenden kunde böra inrymmas åt städerna och i sådant fall, vilka

förbehåll därvid borde fästas. Kollegiet avgav i ärendet den 30 december

1897 ett utförligt betänkande, däri kollegiet bland annat förmälde, att

det enligt dess föreställning vore tjänligast, om, i överensstämmelse

med dittills iakttagna ordning, giltigheten av stadsfullmäktiges eller

allmän rådstugas beslut om avhändande av donationsjord utom stadsplan

i varje fall gjordes beroende av Kung!. Maj:ts prövning och fastställelse,

i vilket avseende någon allmän uttrycklig bestämmelse emellertid

icke syntes kollegiet erfordras, varjämte kollegiet hemställde, att

genom allmän författning måtte stadgas, det gällande bestämmelser i

avseende på dispositionen av städernas donationsjordar icke utgjorde

hinder för städerna att, under de villkor och förbehåll, som Kungl. Maj:t

uppå därom skeende framställning särskilt för varje stad täcktes i

nåder bestämma, vare sig bekräfta sådant redan förhandenvarande enskilt

innehav utav donationsjord, som, frånsett jordens donationsegenskap,

uppfyllde villkoren för grundläggande av tjuguårig hävd enligt nådiga

förordningen den 22 april 1881, i den män dylik bekräftelse kunde

vara erforderlig, eller med äganderätt föryttra sådan i städernas egen

värjo befintlig jord av omförmälta beskaffenhet, vilken uti behörigen

fastställda stadsplaner inginge såsom tomter eller delar av sådana.

Genom nådigt brev den 27 januari 1899 fann Kungl. Maj:t vad

i ärendet förekommit icke till någon annan sin åtgärd föranleda, än

att Kungl. Maj:t förklarade sig vilja till prövning i varje särskilt fall

upptaga de ansökningar, som kunde från städerna inkomma vare sig

angående tillstånd att till enskilde av donationsjorden upplåta tomter

eller tomtdelar inom stadsplanen, jämväl i sammanhang med utvidgning

av sådan plan, eller om medgivande att till enskilde föryttra donationsjord

utom stadsplanen i sådana undantagsfall, då av särskilda skäl upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 5

låtelsen kunde visas vara av det gagn för staden, att donationsändaraålet

kunde anses varda genom upplåtelsen uppfyllt.

Såväl före utfärdandet av merberörda brev som därefter tiar

Kungl. Maj:t bifallit ansökningar från städerna att få avhända sig

donation sjord.

Vid beviljande av tillstånd för städerna att försälja donationsjord

bär, såvitt utskottet inhämtat, endast undantagsvis föreskrivits, att köpeskillingen

skulle fonderas.

Utskottet vill även här erinra, att av städerna upprättade allmänna

planer för hushållningen med donationsjorden skola underställas

Konungens befallningshavandes godkännande (F. K. S. § 75 b).

Därefter yttrade utskottet:

Förändrade förhållanden kunna uppenbart betinga, att städernas

donationsjordar icke vidare med fördel kunna disponeras för direkt tillgodoseende

av det ändamål, som donationen avsett, utan att de med

bättre gagn kunna disponeras för annat ändamål.

Det synes alltså utskottet, att, även om förhållandena i viss män

inträtt i ett annat läge genom tomträttsinstitutets införande i vår rättsordning,

det för städerna fortfarande bör göras möjligt att avliända sig

donationsjordar eller att över dem förfoga på annat sätt, än donator

föreskrivit. Men om sålunda donationen stundom ej kan i sin ursprungliga

form upprätthållas, måste donationens natur kräva, att i dylika fall

tillses, att donationen allt framgent bibehålies vid förmåga att, ehuru

på förändrat sätt, bereda städerna nytta, vilket icke sker därigenom att

köpeskillingen ingår i städernas rörliga tillgångar. Det lärer förty kunna

vara angeläget, att städernas åtgöranden beträffande dispositionen av

deras donationsjordar bindas av bestämmelser, ägnade att fortfarande

befrämja donationens ändamål att bereda städerna varaktig nytta.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet, under åberopande

av konstitutionsutskottets memorial nr 3 vid detta års riksdag, varav

framgår, bland annat, att enligt konstitutionsutskottets mening förevarande

frågor rörande städernas donationsj ordar falla under Konungens

ekonomiska och administrativa lagstiftningsmakt, hemställa, att Första

kammaren måtte på det sätt biträda Andra kammarens i ärendet fattade

beslut, att Första kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under

övervägande, huruvida ej beträffande städernas disposition av den till

dem under villkor av oförvtterlighet donerade jord sådana villkor och

förbehåll böra uppställas, att denna jords ändamål att bereda städerna

varaktig nytta upprätt]lålles.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens

beslut

1911.

Andra kammarens

fjärde

tillfälliga

utskott 1011.

Andra kammarens

fjärde

tillfälliga

utskott 1913.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

Denna hemställan bifölls av Första kammaren. Då frågan därpå

återkom till Andra kammaren, anförde dess fjärde tillfälliga utskott, efter

att hava redogjort för Första kammarens behandling av densamma:

Enär utskottet ej anser sig kunna tillstyrka, att Riksdagen frånhänder

sig den rätt, vilken 77 § regeringsformen må lämna Riksdagen,

att kronans egendomar icke utan dess samtycke skola fä försäljas eller

kronan på annat sätt avhändas, får utskottet hemställa, att Andra kammaren

icke må biträda Första kammarens i ärendet fattade beslut.

Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, och hade frågan

därmed förfallit.

Med anledning av herr Lindhagens nu i Andra kammaren väckta

motion nr 153, vilken sammanfaller med den andra av honom i ämnet

väckta motion (nr 334) vid 1911 års Riksdag, för vars behandling i

kamrarna här ovan redogjorts, bär Andra kammarens fjärde tillfälliga

utskott anfört följande:

Motionärens önskemål beträffande dispositionen av den till städerna

under villkor av oförytterlighet donerade jord synes kunna sammanfattas

i tre huvudpunkter: att donationsjordar icke böra avyttras utan

Riksdagens samtycke, att upprätthållandet av det allmännas äganderätt

till sin jord bör vara eu ledande grundsats i jordpolitiken, samt att, då

avhändande av donationsjord undantagsvis medgives, det med donationen

avsedda varaktiga gagnet genom särskilda åtgärder, såsom köpeskillingens

fondering, beredes staden.

Vidkommande frågan om Riksdagens medverkan i förevarande avseende

delar utskottet i huvudsak den uppfattning, som i anslutning

till motionärens framställning uttalades i Andra kammarens tillfälliga

utskotts utlåtande år 1911. Av den förebragta utredningen framgår, att

de allodiala upplåtelserna äro ett ringa fåtal, att donationer utan angiven

befogenhet för staden att fritt disponera den donerade jorden äro något

talrikare, men att de allra flesta donationerna — enligt förutnämnda

utlåtandet av Första kammarens tillfälliga utskott omkring 80 procent —

allenast medföra nyttjanderätt, låt vara av perpetuel] giltighet. Kronan

kan alltså, beträffande det övervägande antalet fall, icke sägas lia alldeles

avhänt sig äganderätten till dessa donationsj ordar. Det synes då

självfallet, att för avyttring av sådan donationsjord Riksdagens samtycke

är erforderligt. Att draga varje särskilt fall under Riksdagens

prövning torde emellertid icke vara behövligt, därest under Riksdagens

medverkan en lagstiftning i ärendet kommer till stånd, vilken tillbörligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

betryggar de allmänna samhällsintressena i fråga om dispositionen över

donationsjorden. En sådan lagstiftning är så mycket mer av behovet

påkallad, som ifrågavarande jord ännu utgör omkring hälften av städernas

sam tliga j ordområden.

Utskottet delar till fullo den av'' lagberedningen uttalade uppfattningen,

att stadsjorden i största möjliga utsträckning bör bevaras i det

allmännas ägo, och finner denna uppfattning särskilt tillämplig beträffande

den jord, som donerats under villkor av oförvtterlighet. Tomträttsinstitutets

upprättande anvisar den väg, som i regel bör anlitas vid

upplåtelser till enskilda av mark å donationsjord. Tomträtten har visserligen

ännu icke medfört allt det gagn, som med densamma avsetts, och

är icke användbar för alla områden av donationsjords natur, dels därför,

att lämpliga kreditinstitutioner mångenstädes saknas, dels ock därför

att tomträtten icke kan användas utanför stadsplaneområdet. Men dessa

omständigheter tala snarare för ett kompletterande och utvidgande av

tomträtten än de böra vara skäl för att, där så icke visas vara oundgängligen

nödvändigt, försälja donationsjord till enskilda.

Givetvis bör, om sådan försäljning undantagsvis medges, köpeskillingen

fonderas, eller om utbyte mot annan mark medgives, det nya

området iklädas donationsjords natur. En sådan praxis synes Kung!. Maj:t

också numera följa. Men att, som synes ha avsetts i Första kammarens

beslut vid 1911 års Riksdag, begränsa Riksdagens åtgärder i frågan

till att allenast begära fondering av köpeskillingen som villkor för avyttring

finner utskottet icke tillrådligt. Tillämpas ett sådant förfarande,

utan att samtidigt möjligheten att överhuvud taget försälja donationsjord

begränsats till undantagsfall, ernås icke den varaktiga nytta som donationen

avsett. Det kapital, som träder i stället för donation^orden, är ej av

samma värde som jorden själv. Staden avhänder sig med jorden även

eventuell värdestegring å densamma. Dessutom kan tillvaratagandet av

såväl stadens egna som vissa allmänna samhällsintressen av stor vikt,

såsom på den kommunala bostadspolitikens område, bliva i betänklig

grad försvårat.

Utskottet anser alltså, att i författning, tillkommen under Riksdagens

medverkan, sådana föreskrifter skola stadgas rörande dispositionen

av den till städerna under villkor av o förytterlighet donerade jorden,

att kronans rätt tillvaratages, donationsändamålet i det väsentliga upprätthålles

och förut berörda allmänna samhällsintressen behörigen tillgodoses.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet, med anledning

av hr Lindhagens förevarande motion, nr 153, hemställa, att Andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t anhålla, att dispositionen över den till städerna under villkor av

oförytterlighet donerade jorden måtte, såvitt på staten ankommer, närmare

ordnas genom nya föreskrifter, utfärdade under medverkan även

av Riksdagen.

Tre ledamöter av utskottet hava reserverat sig och, i överensstämmelse

med vad av Första kammarens tillfälliga utskott år 1911

föreslogs, hemställt, att Andra kammaren måtte för sin del besluta, att

Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t,

måtte taga under övervägande, huruvida ej beträffande städernas disposition

av den till dem under villkor av oförytterlighet donerade jord

sådana villkor och förbehåll böra uppställas, att denna jords ändamål

att bereda städerna varaktig nytta upprätthålles.

Andra kam. Andra kammaren har bifallit sitt tillfälliga utskotts hemställan;

och har detta kammarens beslut delgivits Första kammaren, som hänvisat

ärendet till förberedande behandling av sitt första tillfälliga utskott.

utskottet Då vad första tillfälliga utskottet i frågan anförde vid 1911 års

Riksdag synes utskottet alltfort äga sin giltighet, får utskottet under

hänvisning till sagda, i sina väsentliga delar här ovan återgivna yttrande

samt under åberopande av konstitutionsutskottets i dess memorial

nr 3 vid 1911 års riksdag gjorda uttalande, _ att, Konungens rättighet

att medgiva modifikationer i donationer och stiftelser tillhör Konungens

administrativa och ekonomiska lagstiftningsmakt, hemställa,

att Första kammaren måtte på det sätt biträda

Andra kammarens i ärendet fattade beslut, att Första

kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte taga under övervägande, huruvida ej beträffande

städernas disposition av den till dem under villkor av

oförytterlighet donerade jord sådana villkor och förbehåll

böra uppställas, att denna jords ändamål att bereda

städerna varaktig nytta upprätthålles.

Stockholm den 28 februari 1913.

På utskottets vägnar:

HUGO HAMMAR S K JÖL D.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga, utskotts utlåtande Nr 7.

9

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar

Hammarskjöld, Stadener, Hallberg, Sandler, Bergqvist, Malmborg och Oscar Olsson.

Reservation

av herrar Stadener, Sandler och Oscar Olsson, vilka anfört följande:

Då vi anse, att dispositionen över i motionen omförmäld egendom

bör ordnas genom författning, tillkommen jämväl under Riksdagens medverkan,

få vi under hänvisning till den utredning och motivering, som

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott förebragt, hemställa,

att Första kammaren ville för sin del besluta,

att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att

dispositionen över den till städerna under villkor av

o förytterlighet donerade jord måtte, såvitt på staten

ankommer, närmare ordnas genom nya föreskrifter,

utfärdade under medverkan även av Riksdagen.

Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 12 saml: 1 avd. 5 höft. (Nr 7.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.