Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr 7. 1
1913-02-28 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1913:7, Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr 7. 1
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Fr 7. 1
Sr 7.
Ankom till Riksdagens kansli den 28 februari 1913 kl. 1 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 7,
i anledning av en av herr Lindhagen inom Andra kammaren
väckt motion, nr 153, om skrivelse till Kungl
Maj:t med anhållan, att den till städerna under villkor
av oförytterlighet donerade jord ej må avhändas städerna
utan Riksdagens samtycke, m. m.
1 en inom Andra kammaren väckt motion, nr 153, vilken hänvisats
till nämnda kammares fjärde tillfälliga utskott, hemställer herr
Lindhagen,
att Riksdagen ville hos Kungl. Maj it anhålla, att den till städerna
under villkor av oförytterlighet donerade jord ej må avhändas städerna
utan Riksdagens samtycke, samt att ett övervägande jämväl måtte äga
ruin, huruvida ej dispositionen över denna jord bör, såvitt på staten
ankommer, närmare ordnas genom nya föreskrifter, utfärdade under
medverkan även av Riksdagen.
Den av motionären till stöd för sin hemställan förebragta motivering
har återgivits i fjärde tillfälliga utskottets utlåtande (nr 2), till
vilket sålunda hänvisas.
Ur den historik över samma frågas behandling vid 1911 års riksdag,
som nyss anförda utlåtande innehåller och till vilket i övrigt hänvisas,
må här följande anföras:
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 1 avd. 5 höft. (Nr 7.) 1
Historik.
2
Frågans behandling
vid
1911 års
riksdag.
Andra kammarens
fjärde
tillfälliga
utskott 1911.
Andra lcamma/rens
beslut
1911.
Första kammarens
första
tillfälliga
utskott 1911.
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
Vid 1911 års riksdag väckte herr Lindhagen i Andra kammaren
en motion, nr 247, vari hemställdes, att Riksdagen ville i skrivelse till
Kiingl. Maj:t uttala den uppfattning, att den till städerna under villkor
av oförytterlighet donerade jord ej måtte mot 77 § regeringsformen avhändas
städerna utan Riksdagens samtycke, eller, om detta ej kunde
bifallas, hos Kung!. Maj:t anhålla, att bifall till framställningar av ena
eller andra slaget om sådan donationsjords avyttrande ej måtte äga
rum utan Riksdagens hörande och samtycke samt, såvitt avsåge städernas
ännu behållna jord, i varje fall medgivas endast, när synnerliga omständigheter
därtill föranledde.
Denna motion kunde emellertid icke erhålla realbehandling, på
grund av den konstitutionella konflikt, som uppstod, varför motionären
med Andra kammarens tillstånd återkallade motionen.
Därefter väckte samma motionär eu ny motion (nr 334), vari
hemställdes, att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att den till
städerna under villkor av oförytterlighet donerade jord ej måtte avhändas
städerna utan Riksdagens samtycke, samt att ett Övervägande jämväl
måtte äga rum, huruvida ej dispositionen över denna jord borde, såvitt
på staten ankomme, närmare ordnas genom nya föreskrifter, utfärdade
under medverkan även av Riksdagen.
Denna motion remitterades till Andra kammarens fjärde tillfälliga
utskott, som i avgivet utlåtande tillstyrkte motionärens hemställan
oförändrad.
Andra kammaren beslöt emellertid godkänna ett under debatten
framställt yrkande av följande lydelse: att Andra kammaren måtte för
sin del besluta, att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att ett
övervägande måtte äga ruin, huruvida ej dispositionen över den till
städerna under villkor av oförytterlighet donerade jord bör, såvitt på
staten ankommer, närmare ordnas genom nya föreskrifter, utfärdade
under medverkan även av Riksdagen.
Ärendet gick därefter till Första kammaren, vars första tillfälliga
utskott i sitt utlåtande (nr 13) lämnade eu historisk redogörelse för
donationsjordarnas uppkomst och syfte m. m. Ur redogörelsen må här
anföras följande:
Under tidernas lopp, särskilt under 1500- och 1600-talen, hava
de flesta svenska städer av kronan i gåva eller förläning erhållit jordegendomar
eller städernas donationsjordar, såsom de numera allmänne
-
3
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
ligen benämnas. Anledningen härtill har huvudsakligen varit den, att
utövning av borgerlig näring då för tiden ansågs föga lönande och borgerskapet
fördenskull i sin verksamhet förtjänt av direkt ekonomiskt
understöd från statens sida. Att detta i allmänhet utgick i form av
fast egendom berodde givetvis på tidens ekonomiska förhållanden. De
upplåtna fastigheterna, vilka omfattat så gott som alla i jordeboken
upptagna slag av fast egendom, hava i allmänhet varit av krononatur;
men i åtskilliga fall har kronan genom byte mot annan jord eller
eljest mot vederlag, t. o. m. tvångsvis, tillvunnit sig i enskild ägo
varande jord, varav stad varit i behov, för att sedermera åt denna
överlämnas.
Att tillförlitligt uppgiva sammanlagda ytinnehållet av städernas
donationsjord låter sig icke göra. Det torde dock uppgå till åtminstone
61,000 liar, motsvarande omkring hälften av städernas samtliga
jordområden. Storleken av de särskilda städernas donationsjord varierar
högst betydligt.
Det allmänna syftet med jorddonationerna har varit dels att förse
städernas näringsidkare med nödigt utrymme till boningsplatser, dels
att bereda städerna inkomst genom bruk av den till boningsplatser ej
använda marken. De särskilda ändamål, för vilka donationerna ägt ruin,
finnas i många fall angivna i donationsurkunderna, såsom för att utstakas
till tomter, att användas till industriella ändamål, till avlöning åt stadens
ämbete- och tjänstemän m. in.
Med avseende å de villkor, under vilka jorden av kronan upplåtits
åt städerna, kunna särskiljas följande tre huvudgrupper, nämligen :
1) donationer under fullständig allodialrätt, d. v. s. med befogenhet för
staden att avhända sig jorden; 2) donationer, varigenom jorden förklarats
vara upplåten åt staden till evärdelig ägo eller med andra ordalag
i samma syfte, men utan angiven befogenhet för staden att fritt disponera
den donerade egendomen; och 3) donationer med nyttjanderätt till
den förlänta jorden. Till den första gruppen är att hänföra endast ett
fåtal donationer; den andra är något talrikare; men de flesta donationerna,
omkring åttio procent, falla under den tredje gruppen, d. v. s.
medföra allenast nyttjanderätt till jorden.
Ehuruväl städerna endast i några få undantagsfall erhållit rätt att
avhända sig donationsjord, hava, trots de stränga förbud däremot, som
förekomma såväl i donationsurkunder som i kungl. resolutionen den 13
juli 1719 och kungl. brevet den 25 september 1745, i många städer
betydande delar av donationsjorden obehörigen kommit i enskild värjo
och besittas av sina innehavare med anspråk på äganderätt. Åtskilliga
4
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
städer hava vidtagit åtgärder för återvinning av dem frångångna dylika
jordar. Härom hava förts långvariga rättegångar, vilka i allmänhet
utfallit till städernas förmån.
Emellertid anbefallde Kung!. Maj:t år 1893 kammarkollegium
— enär det för befordrande i allmänhet av ett tjänligare tillgodogörande
av städernas donationsjordar likasom för befrämjande av enskildas
trygghet i besittningen av stadsjord, som kommit i deras värjo,
syntes vara av vikt, att åt städerna bereddes möjlighet ej allenast att
kunna med full äganderätt åt enskilda upplåta donerad jord än även
att, där sådan jord redan kommit i enskild besittning, kunna bekräfta
den gjorda upplåtelsen, så att den bleve för framtiden fullt betryggande
— att inkomma med betänkande, huruvida befogenhet i nu angivna
hänseenden kunde böra inrymmas åt städerna och i sådant fall, vilka
förbehåll därvid borde fästas. Kollegiet avgav i ärendet den 30 december
1897 ett utförligt betänkande, däri kollegiet bland annat förmälde, att
det enligt dess föreställning vore tjänligast, om, i överensstämmelse
med dittills iakttagna ordning, giltigheten av stadsfullmäktiges eller
allmän rådstugas beslut om avhändande av donationsjord utom stadsplan
i varje fall gjordes beroende av Kung!. Maj:ts prövning och fastställelse,
i vilket avseende någon allmän uttrycklig bestämmelse emellertid
icke syntes kollegiet erfordras, varjämte kollegiet hemställde, att
genom allmän författning måtte stadgas, det gällande bestämmelser i
avseende på dispositionen av städernas donationsjordar icke utgjorde
hinder för städerna att, under de villkor och förbehåll, som Kungl. Maj:t
uppå därom skeende framställning särskilt för varje stad täcktes i
nåder bestämma, vare sig bekräfta sådant redan förhandenvarande enskilt
innehav utav donationsjord, som, frånsett jordens donationsegenskap,
uppfyllde villkoren för grundläggande av tjuguårig hävd enligt nådiga
förordningen den 22 april 1881, i den män dylik bekräftelse kunde
vara erforderlig, eller med äganderätt föryttra sådan i städernas egen
värjo befintlig jord av omförmälta beskaffenhet, vilken uti behörigen
fastställda stadsplaner inginge såsom tomter eller delar av sådana.
Genom nådigt brev den 27 januari 1899 fann Kungl. Maj:t vad
i ärendet förekommit icke till någon annan sin åtgärd föranleda, än
att Kungl. Maj:t förklarade sig vilja till prövning i varje särskilt fall
upptaga de ansökningar, som kunde från städerna inkomma vare sig
angående tillstånd att till enskilde av donationsjorden upplåta tomter
eller tomtdelar inom stadsplanen, jämväl i sammanhang med utvidgning
av sådan plan, eller om medgivande att till enskilde föryttra donationsjord
utom stadsplanen i sådana undantagsfall, då av särskilda skäl upp
-
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 5
låtelsen kunde visas vara av det gagn för staden, att donationsändaraålet
kunde anses varda genom upplåtelsen uppfyllt.
Såväl före utfärdandet av merberörda brev som därefter tiar
Kungl. Maj:t bifallit ansökningar från städerna att få avhända sig
donation sjord.
Vid beviljande av tillstånd för städerna att försälja donationsjord
bär, såvitt utskottet inhämtat, endast undantagsvis föreskrivits, att köpeskillingen
skulle fonderas.
Utskottet vill även här erinra, att av städerna upprättade allmänna
planer för hushållningen med donationsjorden skola underställas
Konungens befallningshavandes godkännande (F. K. S. § 75 b).
Därefter yttrade utskottet:
Förändrade förhållanden kunna uppenbart betinga, att städernas
donationsjordar icke vidare med fördel kunna disponeras för direkt tillgodoseende
av det ändamål, som donationen avsett, utan att de med
bättre gagn kunna disponeras för annat ändamål.
Det synes alltså utskottet, att, även om förhållandena i viss män
inträtt i ett annat läge genom tomträttsinstitutets införande i vår rättsordning,
det för städerna fortfarande bör göras möjligt att avliända sig
donationsjordar eller att över dem förfoga på annat sätt, än donator
föreskrivit. Men om sålunda donationen stundom ej kan i sin ursprungliga
form upprätthållas, måste donationens natur kräva, att i dylika fall
tillses, att donationen allt framgent bibehålies vid förmåga att, ehuru
på förändrat sätt, bereda städerna nytta, vilket icke sker därigenom att
köpeskillingen ingår i städernas rörliga tillgångar. Det lärer förty kunna
vara angeläget, att städernas åtgöranden beträffande dispositionen av
deras donationsjordar bindas av bestämmelser, ägnade att fortfarande
befrämja donationens ändamål att bereda städerna varaktig nytta.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet, under åberopande
av konstitutionsutskottets memorial nr 3 vid detta års riksdag, varav
framgår, bland annat, att enligt konstitutionsutskottets mening förevarande
frågor rörande städernas donationsj ordar falla under Konungens
ekonomiska och administrativa lagstiftningsmakt, hemställa, att Första
kammaren måtte på det sätt biträda Andra kammarens i ärendet fattade
beslut, att Första kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under
övervägande, huruvida ej beträffande städernas disposition av den till
dem under villkor av oförvtterlighet donerade jord sådana villkor och
förbehåll böra uppställas, att denna jords ändamål att bereda städerna
varaktig nytta upprätt]lålles.
6
Första kammarens
beslut
1911.
Andra kammarens
fjärde
tillfälliga
utskott 1011.
Andra kammarens
fjärde
tillfälliga
utskott 1913.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
Denna hemställan bifölls av Första kammaren. Då frågan därpå
återkom till Andra kammaren, anförde dess fjärde tillfälliga utskott, efter
att hava redogjort för Första kammarens behandling av densamma:
Enär utskottet ej anser sig kunna tillstyrka, att Riksdagen frånhänder
sig den rätt, vilken 77 § regeringsformen må lämna Riksdagen,
att kronans egendomar icke utan dess samtycke skola fä försäljas eller
kronan på annat sätt avhändas, får utskottet hemställa, att Andra kammaren
icke må biträda Första kammarens i ärendet fattade beslut.
Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, och hade frågan
därmed förfallit.
Med anledning av herr Lindhagens nu i Andra kammaren väckta
motion nr 153, vilken sammanfaller med den andra av honom i ämnet
väckta motion (nr 334) vid 1911 års Riksdag, för vars behandling i
kamrarna här ovan redogjorts, bär Andra kammarens fjärde tillfälliga
utskott anfört följande:
Motionärens önskemål beträffande dispositionen av den till städerna
under villkor av oförytterlighet donerade jord synes kunna sammanfattas
i tre huvudpunkter: att donationsjordar icke böra avyttras utan
Riksdagens samtycke, att upprätthållandet av det allmännas äganderätt
till sin jord bör vara eu ledande grundsats i jordpolitiken, samt att, då
avhändande av donationsjord undantagsvis medgives, det med donationen
avsedda varaktiga gagnet genom särskilda åtgärder, såsom köpeskillingens
fondering, beredes staden.
Vidkommande frågan om Riksdagens medverkan i förevarande avseende
delar utskottet i huvudsak den uppfattning, som i anslutning
till motionärens framställning uttalades i Andra kammarens tillfälliga
utskotts utlåtande år 1911. Av den förebragta utredningen framgår, att
de allodiala upplåtelserna äro ett ringa fåtal, att donationer utan angiven
befogenhet för staden att fritt disponera den donerade jorden äro något
talrikare, men att de allra flesta donationerna — enligt förutnämnda
utlåtandet av Första kammarens tillfälliga utskott omkring 80 procent —
allenast medföra nyttjanderätt, låt vara av perpetuel] giltighet. Kronan
kan alltså, beträffande det övervägande antalet fall, icke sägas lia alldeles
avhänt sig äganderätten till dessa donationsj ordar. Det synes då
självfallet, att för avyttring av sådan donationsjord Riksdagens samtycke
är erforderligt. Att draga varje särskilt fall under Riksdagens
prövning torde emellertid icke vara behövligt, därest under Riksdagens
medverkan en lagstiftning i ärendet kommer till stånd, vilken tillbörligt
7
Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
betryggar de allmänna samhällsintressena i fråga om dispositionen över
donationsjorden. En sådan lagstiftning är så mycket mer av behovet
påkallad, som ifrågavarande jord ännu utgör omkring hälften av städernas
sam tliga j ordområden.
Utskottet delar till fullo den av'' lagberedningen uttalade uppfattningen,
att stadsjorden i största möjliga utsträckning bör bevaras i det
allmännas ägo, och finner denna uppfattning särskilt tillämplig beträffande
den jord, som donerats under villkor av oförvtterlighet. Tomträttsinstitutets
upprättande anvisar den väg, som i regel bör anlitas vid
upplåtelser till enskilda av mark å donationsjord. Tomträtten har visserligen
ännu icke medfört allt det gagn, som med densamma avsetts, och
är icke användbar för alla områden av donationsjords natur, dels därför,
att lämpliga kreditinstitutioner mångenstädes saknas, dels ock därför
att tomträtten icke kan användas utanför stadsplaneområdet. Men dessa
omständigheter tala snarare för ett kompletterande och utvidgande av
tomträtten än de böra vara skäl för att, där så icke visas vara oundgängligen
nödvändigt, försälja donationsjord till enskilda.
Givetvis bör, om sådan försäljning undantagsvis medges, köpeskillingen
fonderas, eller om utbyte mot annan mark medgives, det nya
området iklädas donationsjords natur. En sådan praxis synes Kung!. Maj:t
också numera följa. Men att, som synes ha avsetts i Första kammarens
beslut vid 1911 års Riksdag, begränsa Riksdagens åtgärder i frågan
till att allenast begära fondering av köpeskillingen som villkor för avyttring
finner utskottet icke tillrådligt. Tillämpas ett sådant förfarande,
utan att samtidigt möjligheten att överhuvud taget försälja donationsjord
begränsats till undantagsfall, ernås icke den varaktiga nytta som donationen
avsett. Det kapital, som träder i stället för donation^orden, är ej av
samma värde som jorden själv. Staden avhänder sig med jorden även
eventuell värdestegring å densamma. Dessutom kan tillvaratagandet av
såväl stadens egna som vissa allmänna samhällsintressen av stor vikt,
såsom på den kommunala bostadspolitikens område, bliva i betänklig
grad försvårat.
Utskottet anser alltså, att i författning, tillkommen under Riksdagens
medverkan, sådana föreskrifter skola stadgas rörande dispositionen
av den till städerna under villkor av o förytterlighet donerade jorden,
att kronans rätt tillvaratages, donationsändamålet i det väsentliga upprätthålles
och förut berörda allmänna samhällsintressen behörigen tillgodoses.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet, med anledning
av hr Lindhagens förevarande motion, nr 153, hemställa, att Andra
8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t anhålla, att dispositionen över den till städerna under villkor av
oförytterlighet donerade jorden måtte, såvitt på staten ankommer, närmare
ordnas genom nya föreskrifter, utfärdade under medverkan även
av Riksdagen.
Tre ledamöter av utskottet hava reserverat sig och, i överensstämmelse
med vad av Första kammarens tillfälliga utskott år 1911
föreslogs, hemställt, att Andra kammaren måtte för sin del besluta, att
Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t,
måtte taga under övervägande, huruvida ej beträffande städernas disposition
av den till dem under villkor av oförytterlighet donerade jord
sådana villkor och förbehåll böra uppställas, att denna jords ändamål
att bereda städerna varaktig nytta upprätthålles.
Andra kam. Andra kammaren har bifallit sitt tillfälliga utskotts hemställan;
och har detta kammarens beslut delgivits Första kammaren, som hänvisat
ärendet till förberedande behandling av sitt första tillfälliga utskott.
utskottet Då vad första tillfälliga utskottet i frågan anförde vid 1911 års
Riksdag synes utskottet alltfort äga sin giltighet, får utskottet under
hänvisning till sagda, i sina väsentliga delar här ovan återgivna yttrande
samt under åberopande av konstitutionsutskottets i dess memorial
nr 3 vid 1911 års riksdag gjorda uttalande, _ att, Konungens rättighet
att medgiva modifikationer i donationer och stiftelser tillhör Konungens
administrativa och ekonomiska lagstiftningsmakt, hemställa,
att Första kammaren måtte på det sätt biträda
Andra kammarens i ärendet fattade beslut, att Första
kammaren för sin del beslutar, att Riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte taga under övervägande, huruvida ej beträffande
städernas disposition av den till dem under villkor av
oförytterlighet donerade jord sådana villkor och förbehåll
böra uppställas, att denna jords ändamål att bereda
städerna varaktig nytta upprätthålles.
Stockholm den 28 februari 1913.
På utskottets vägnar:
HUGO HAMMAR S K JÖL D.
Första kammarens första tillfälliga, utskotts utlåtande Nr 7.
9
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar
Hammarskjöld, Stadener, Hallberg, Sandler, Bergqvist, Malmborg och Oscar Olsson.
Reservation
av herrar Stadener, Sandler och Oscar Olsson, vilka anfört följande:
Då vi anse, att dispositionen över i motionen omförmäld egendom
bör ordnas genom författning, tillkommen jämväl under Riksdagens medverkan,
få vi under hänvisning till den utredning och motivering, som
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott förebragt, hemställa,
att Första kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att
dispositionen över den till städerna under villkor av
o förytterlighet donerade jord måtte, såvitt på staten
ankommer, närmare ordnas genom nya föreskrifter,
utfärdade under medverkan även av Riksdagen.
Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 12 saml: 1 avd. 5 höft. (Nr 7.) 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.