Sök i Ratio Lex

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13

1913-04-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1913:13, Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 april 1913 kl. 3 e. m.

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13, i anledning

av herr Sehlins motion, nr 18, om utfärdande av

förhud mot vilda djurs kringförande till förevisning.

I en inom Första kammaren väckt motion, nr 18, vilken hänvisats

till förberedande behandling av kammarens andra tillfälliga utskott, har

herr Sehlin hemställt, att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville

anhålla, det Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att förbjuda

kringförande från ort till ort av vilda djur till förevisning.

Beträffande den närmare motiveringen för denna framställning får

utskottet hänvisa till motionen.

Vid behandling av förevarande motion har utskottet kommit till

den övertygelsen, att kringförandet av vilda djur till förevisning ofta

är förenat med djurplågeri. Vidare håller utskottet före, att det gagn,

som med ifrågavarande förevisningar kan vinnas, nämligen att tjäna

undervisnings- och folkbildningsändamål, bättre kan bliva tillgodosett på

annat sätt, exempelvis genom museer, planschverk och biografföreställningar,

än genom förevisande av enstaka ur sin rätta omgivning lösryckta,

ofta vanvårdade exemplar av de olika djurslag, som i allmänhet

förekomma i menagerierna.

Utskottet har vid ärendets behandling haft till sitt förfogande genom

Kungl. Maj:ts försorg införskaffade uppgifter från överståthållareämbetet

och samtliga Konungens befallningshavande i riket angående

de under år 1912 meddelade tillstånd till förevisande av vilda djur samt

under samma tid i Sverige kringresande menagerie!-, deras storlek och

ägarnes nationalitet.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 2 avd. 13 käft. (Nr 13.)

Motionen.

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Av dessa uppgifter framgår, att under år 1912 av vederbörande

myndigheter åt 18 olika personer utfärdats sammanlagt 76 tillståndsbevis

att förevisa vilda djur, av vilka tillståndsbevis 39 avsett städer

och 37 landsbygden. Av de 18 menageriägarna hava 13 varit svenskar,

2 danskar, en tysk, en holländare och en italienare. Menagerierna

hava vanligen varit av obetydlig storlek och omfattat i regel högst ett

tiotal djur. Endast i tre fall ha djurens antal överstigit 20. Tiden för

menageriernas uppehåll å samma plats har i regeln varit två å tre

veckor, men har ibland, särskilt i större städer, utsträckts till e t par

månader.

Av ovanstående uppgifter synes framgå, att de ekonomiska intressen,

som genom det här ifrågasatta förbudet skulle beröras, äro så

obetydliga, att de icke böra avhålla utskottet från att tillstyrka ett förslag,

som utskottet i övrigt anser vara välbetänkt.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Första kammaren måtte för sin del besluta, att

Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,

det Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte att

förbjuda kringförande från ort till ort av vilda djur

till förevisning.

Stockholm den 17 april 1913.

På utskottets vägnar:

FABIAN DE GEER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet bava närvarit herrar friherre Fabian De Geer,

Danström, Steffen, greve Spens, Forssman, Pettersson och Elefbeck.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:71 Skrifvelse till Konungen angående förbud mot vilda djurs kringförande till förevisning. s. 5 i texten