Skrivelse till Konungen med begäran om framläggande av förslag till inrättande av ett penninglotteri för statens räkning, dels ock herr Åströms m. fl. motion, nr 92, om åvägabringande av utredning och förslag i fråga om inrättande av ett statsobligationslotteri.
1913-04-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1913:15, Skrivelse till Konungen med begäran om framläggande av förslag till inrättande av ett penninglotteri för statens räkning, dels ock herr Åströms m. fl. motion, nr 92, om åvägabringande av utredning och förslag i fråga om inrättande av ett statsobligationslotteri.
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till Riksdagens kansli den 25 april 1913 kl. 3 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 15, i anledning
av dels herr Trapps motion, nr 14, angående skrivelse
till Konungen med begäran om framläggande av förslag
till inrättande av ett penninglotteri för statens räkning,
dels ock herr Åströms m. fl. motion, nr 92, om åvägabringande
av utredning och förslag i fråga om inrättande
av ett statsobligationslotteri.
Uti en inom Första kammaren väckt motion, nr 14, har herr Trapp
hemställt, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kung!. Maj:t begära, att
Kungl. Maj:t ville framlägga förslag till inrättande för statens räkningav
ett penninglotteri.
I en inom samma kammare av herr Åström m. fl. väckt motion,
nr 92, hemställes, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
. att Kungl. Maj:t ville, efter utredning rörande möjligheten och
lämpligheten av att inom vårt land inrätta ett statsobligationslotteri,
för Riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kan giva
anledning.
Utskottet, till vilket båda motionerna hänvisats, har ansett att desamma
äga ett sådant samband, att de böra i ett sammanhang behandlas.
Beträffande motionärernas motiveringar för sina framställningar tilllåter
sig utskottet hänvisa till motionerna.
Lotterifrågan har sedan lång tid tillbaka varit föremål för statsmyndigheternas
uppmärksamhet. Inom Riksdagen har frågan vid ett
flertal olika tillfällen varit föremål för behandling, senast vid förra
årets riksdag, då en inom Andra kammaren väckt motion om upprättande
av ett under statens förvaltning ställt, permanent penningelotteri,
vars vinst skulle avsättas till en ålderdomspensioneringsfond, blev på
tillfälligt utskotts hemställan, av Andra kammaren avslagen.
Den 16 februari 1910 avgåvo inom civildepartementet tillkallade
särskilda sakkunniga ett förslag angående åtgärder till förhindrande av
utländska lottsedlars spridande i riket och förändrad lagstiftning om
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 2 avd. 15 käft. (Nr 15—16.)
Motionen
nr 14.
Motionen
nr 92.
Utskottets
yttrande.
2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.
lotterier. De sakkunniga hava föreslagit dels en ny förordning om lotterier
och därmed likställda företag, vilken avser hindrande av utländska
lottsedlars spridande i riket och även innehåller uttryckligen
utsagd rätt för Kungl. Maj:t att i vissa fall lämna medgivande till
tillfälliga penninglotterier samt hantverks- och industrilotterier, dels
ock i samband därmed stående ändringar i tryckfrihetsförordningen och
allmänna poststadgan.
I sitt betänkande hava de sakkunniga beräknat, att landets verkliga
nettoförlust på grund av det utländska lotterispelet icke kan sättas
lägre än till 8 miljonor kronor årligen, under det att maximigränsen för
den möjliga förlusten bör sättas rätt betydligt högre. Det sannolika
medeltalet för denna årliga nettoförlust anse de sakkunniga utan fara
för överskattning utgöra 9 å 10 miljoner kronor. De sakkunniga
hava framhållit, att många anse det mest verksamma och egentligen
enda tillfyllestgörande medlet till förhindrande av den utländska
lottsedelstrafiken i vårt land vore inrättande av ett svenskt penninglotteri,
drivet för statens räkning eller under dess vård, men vore de
sakkunniga av den åsikten, att ett statslotteri, intill dess att, efter anlitande
av andra utvägar, en närmare erfarenhet blivit vunnen, vore ett
alltför dyrköpt skyddsmedel mot nämnda missförhållande.
I sin motion har herr Trapp föreslagit inrättande för statens räkning
av ett penninglotteri eller uttryckt med andra ord ett av staten drivet
lotteri, där vinsterna utgöras av penningar i motsats till varor. Motionären
har härigenom låtit sin motion omfatta alla slags penninglotterier,
såväl klasslotterier, där hela kapitalet bortlottas, som räntelotterier, där
allenast ränteinkomsten å det inbetalta kapitalet (statsobligationer) utgör
föremål för utlottning. Av den motivering, som motionären lämnat för
sin framställning, synes likväl framgå, att han i främsta rummet avsett
klasslotterier i närmare överensstämmelse med det danska klasslotteriet.
En stark folkmening gör gällande att inrättande av ett statens
klasslotteri skulle vara önskligt, men däremot finnas många, som anse,
att en sådan åtgärd skulle medföra stegrad spellust och därigenom
vålla olägenheter av moralisk och ekonomisk art. Utskottet vill därför
ej för närvarande förorda inrättande av ett statens klasslotteri, men
håller däremot utskottet före, att det av herr Åström m. fl. framställda
förslaget att motarbeta det utländska lotterispelet eller inrättande av
ett statsobligations(ränte)lotteri är värt beaktande- Utskottet anser,
att ett sådant lotteri, vilket säkerligen i viss grad skulle kunna bidraga
att motarbeta spellusten å utländska lotterier, därjämte skulle äga vissa
fördelar i jämförelse med andra slag av penninglotterier. Ett stats
-
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 15.
3
obligationslotteri skulle för visso uppmuntra sparsamheten, i synnerhet
hos de mindre bemedlade, särskilt om obligationerna ställdes på tillräckligt
små belopp. Genom att inköpa statsobligationer skulle den
spelande ej, såsom vid köp av lottsedlar, riskera att förlora sina inbetalda
penningar, men däremot alltid hava utsikten att erhålla en
större eller mindre vinst vid utlottningen. I motsats till klasslotterier
skulle ett statsobligationslotteri med sina färre och mindre vinster ej
heller bidraga att stegra spelpassionen i landet. Eu särskild fördel
med statsobligationslotteriet synes även vara, att staten härigenom erhåller
ett huvudsakligast inom landet upplånat kapital.
Huruvida hela ränteinkomsten av det inbetalda kapitalet eller blott
en del därav borde utlottas såsom vinster, är en fråga, som utskottet ej
tilltror sig kunna avgöra, utan bör densamma bli beroende av utredning
från Kungl. Maj:ts sida.
Då utskottet sålunda är av den åsikten, att ett statsobligationslotteri
skulle kunna bidraga till att motarbeta det utländska lotterispelet samt
detta lotteri för såväl staten som den enskilde erbjuder vissa fördelar i
jämförelse med andra slag av penninglotterier, anser utskottet, även om
denna fråga för närvarande är föremål för Kungl. Majrts prövning, det
vara lämpligt, att Riksdagen gör ett uttalande i ärendet.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet, i anledning av motionerna
nr 14 och 92, hemställa,
att Första kammaren för sin del måtte besluta, det
Riksdagen i skrivelse till Kungl. Mäj:t anhåller, att
Kungl. Maj:t ville, efter utredning rörande möjligheten
och lämpligheten av att inom vårt land inrätta ett
statsobligationslotteri, för Riksdagen framlägga det
förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.
Stockholm den 25 april 1913.
På utskottets vägnar:
FABIAN DE GEER.
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar friherre Fabian De Geer,
Danström, Rosén, Steffen, Forssman, Pettersson och Meurling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.