Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning, huruvida och under vilka villkor må bestämmas, att minimilöner skola genom särskilda representativa myndigheter

1913-03-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1913:6, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning, huruvida och under vilka villkor må bestämmas, att minimilöner skola genom särskilda representativa myndigheter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

1

Nr 6.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 mars 1913 kl. 11 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 6 i anledning

av herrar Stoff ens och Anders Lindblads motion,

nr 93, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning,

huruvida och under vilka villkor må bestämmas,

att minimilöner skola genom särskilda representativa myndigheter

(•»lönenämnder» eller »yrkesnämnder») kunna

fastställas för manliga och kvinnliga lönarbetare m. m.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 93, som hänvisats till

behandling av kammarens andra tillfälliga utskott, hava herrar Steffen

och Anders Lindblad hemställt, att Riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,

huruvida och under vilka villkor må bestämmas, att minimilöner skola,

genom särskilda, representativa myndigheter (»lönenämnder» eller »yrkesnämnder»),

kunna fastställas för manliga och kvinnliga lönarbetare och

biträden eller löntjänare med inkomster ej överstigande vissa belopp samt

tillhörande de yrken och befattningar, inom vilka, genom särskilt förfarande,

»lönenämnder» bli tillsatta.

Beträffande den närmare motiveringen för denna framställning får

utskottet hänvisa till motionen.

Motionärerna framhålla, att den i utlandet redan existerande lagstiftningen,

som påbjuder eller tillstädj er fastställande av lagligt bindande

minimilöner, i intet enda fall är principiellt begränsad till det

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 12 samt. 2 avel. 6 käft. (Nr 6.) 1

Motionen.

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

hemindustriella arbetet, utan omfattar och kan omfatta detta tillsammans

med likartat fabriks- och verkstadsarbete, såväl som detta senare enbart.

Dock synes det utskottet framgå såväl av den i motionen lämnade redogörelsen

för den utländska lagstiftningen i ämnet som av motionens avfattning

i övrigt, att det är i främsta rummet med avseende å det hemindustriella

arbetet, motionärerna ansett sig böra föreslå en lagstiftning

om minimilöner även för vårt land.

Statsmyndigheterna hava redan sin uppmärksamhet fästad vid de

på vissa håll i Sverige otillfredsställande omständigheter, varunder hemarbetet

utövas. Den av Kungl. Maj:t i januari 1905 tillsatta kommittén

för revision av lagarna angående skydd mot yrkesfara och angående

minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt

yrke m. m. (den s. k. yrkesfarekommittén) har även haft frågan om

vidtagande av åtgärder i syfte att förbättra de hemindustriella arbetsförhållandena

under omprövning.

I sitt år 1909 avgivna betänkande har kommittén framhållit, att beträffande

hemindustrielit arbete det måhända kunde ligga närmast till

hands att efter exempel från vissa andra länder föreslå i lag eller genom

lagstadgade nämnder fastställda minimiavlöningar, men att kommittén dock

icke ansett sig böra framlägga förslag därom. Kommittén yttrar vidare:

»Kännedomen om utbredningen av det hemindustriella arbetet här i landet

och om de villkor, varunder detsamma utövas, är för närvarande

alltför ofullständig för att kommittén skulle våga därpå bygga någon

lagstiftning i nämnda, för oss alldeles främmande riktning. En sådan

lagstiftning skulle för öfrig!, enligt kommitténs åsikt, ej blott väl mycket

avvika från gängse uppfattning angående arbetsavtalens frihet, utan

även, åtminstone under tider av arbetsbrist, komma att föga iakttagas,

men giva upphov åt talrika lagöverträdelser och försök att kringgå lagen.

»

Kommittén avgav i stället ett förslag till lag angående hemindustrielit

arbete, däri bland annat stadgades, att varje arbetare, som användes

till hemindustrielit arbete, skulle förses med en lönebok, vari det ålåge

arbetsgivaren att anteckna träffad överenskommelse rörande arbetslön

m. m. Beträffande sådana slag av företag, åt vilka hemindustriella arbeten

utföras för framställning av ensartade varor i större myckenhet,

skulle Konungen äga föreskriva, att prislista upptagande de inom företaget

tillämpade lägsta lönesatser för olika slag av dylika arbeten skulle

finnas anslagen å lämplig för arbetarne tillgänglig plats. Ändamålet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Fr 6. 3

med dessa stadgande!! skulle, enligt kommitténs förmenande, vara att

på ett effektivt sätt främja likställighet i arbetsvillkor för skilda arbetare

samt genom den offentlighet, särskilt listorna i viss mån skulle

giva åt lönesatserna, även verka förbättring av dessa.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 29 mars 1912 yttrade

chefen för finansdepartementet härom:

»Kommitténs förslag till lag angående hemindustrielit arbete berör

ett för den svenska skyddslagstiftningen hittills främmande ämne. Hemindustrien

har under de senare åren varit föremål för mycket lagstiftningsarbete

i andra länder, och jag tror, att man även här i Sverige

kan hava anledning att uppmärksamma de förhållanden, varunder denna

industri bedrives. En mångfald undersökningar, däribland även beträffande

vissa områden för sådan industri i vårt land, utvisa nämligen, att

det hemindustriella arbetet i stor utsträckning utövas på ett sätt, som

med hänsyn till lokal, arbetstid, minderårigas och kvinnors användande

samt synnerligast i avseende å arbetslönen från samhällelig synpunkt

måste betecknas såsom otillfredsställande. Den fortskridande utvecklingen

av skyddslagstiftningen för verkstadsarbetet anses för öfrigt leda

till ökning av hemindustrien, särskilt på så sätt, att minderåriga och

kvinnor, vilkas sysselsättande med verkstadsarbete försvåras eller omöjliggöres

genom skyddslagstiftningen, tvingas taga sin tillflykt till det

hemindustriella arbetet.

Kommittén torde sålunda ej saknat skäl att framlägga sitt här

ifrågavarande lagförslag — en direkt anledning därtill hade dessutom

givits genom en till kommittén remitterad, af centralförbundet för

socialt arbete gjord underdånig framställning angående lagstiftning för

hemarbetet. I sitt underdåniga utlåtande över kommitténs betänkande

förklarar sig även kommerskollegium ej hava något att i huvudsak erinra

mot lagförslaget.

Emellertid framhåller kommittén själv, såsom motivering till att

kommittén ej vågat föreslå mer långt gående åtgärder, att kännedomen

om utbredningen av det hemindustriella arbetet här i landet och om de

villkor, varunder detsamma utövades, för närvarande vore alltför ofullständig.

Ehuru kommittén onekligen vid avfattandet av sitt förslag till

lag angående hemindustriellt arbete gått till väga med ganska stor varsamhet,

anser jag mig, med hänsyn till nyss berörda bristande kännedom,

ej kunna på frågans nuvarande ståndpunkt tillstyrka förslagets

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

upphöjande till lag. Detsamma har även på vissa håll, där hemindustri

i någon större omfattning förekommer, framkallat starkt ogillande från

näringsidkarnas sida.

Då lagstiftningsåtgärder mot missförhållandena inom hemindustrien,

såsom redan antytts, emellertid lära vara av behovet påkallade, torde

en såvitt möjligt fullständig och tillförlitlig undersökning av de förhållanden,

varunder det hemindustriella arbetet bedrives här i Sverige,

böra utan dröjsmål igångsättas. Jag anhåller att få återkomma härtill

i en särskild framställning.»

Den av departementschefen omnämnda undersökningen har sedermera

anförtrotts åt kommerskollegium (nu socialstyrelsen). Undersökningen,

som avser en allsidig utredning av hemindustriellt arbete, dess

förekomst och utbredning i vårt land, ävensom hemarbetarnes sociala

och ekonomiska förhållanden, väntas, enligt vad utskottet inhämtat, bliva

färdig under instundande sommar.

Under sådana förhållanden synes det utskottet lämpligt, att Riksdagen

avvaktar denna utredning samt de förslag, vartill densamma möjligen

kan giva anledning, innan Riksdagen gör ett uttalande i den synnerligen

omfattande och svårlösta fråga motionärerna framställt.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herrar Steffens och Anders Lindblads förevarande

motion icke måtte till någon Första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1913.

På utskottets vägnar:

FABIAN DE GEER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit herrar: frih. Fabian

De Geer. Danström, Rosén, greve Spens, Forssman, Meurling och Klefbeck.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.

5

Reservation

av herrar Rosén och Klefbeck. hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Första kammaren för sin del måtte besluta,

att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, om och i

vad mån det jämväl i vårt land må anses påkallat

att för särskilda arbetsområden, med hänsyn till där

rådande arbets- och löneförhållanden eller eljest, meddela

bestämmelser i syfte att, till förekommande av

uppenbara missförhållanden, gorå reglerandet av minimilöner,

eventuellt lönefrågor för lönearbetare eller biträden

inom sådant arbetsområde, i större eller mindre

utsträckning beroende av beslut eller annan åtgärd

från särskilda, för ändamålet inrättade organ.

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1913. 12 samt 2 avd. 6 käft. (Nr 6.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.