Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj;t angående undersökning rörande lämpligheten av det nuvarande sättet för utarrendering av kronans jordegendomar m. m.

1913-04-28 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:110, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj;t angående undersökning rörande lämpligheten av det nuvarande sättet för utarrendering av kronans jordegendomar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

1

Nr 110.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1913 kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj;t angående undersökning rörande lämpligheten av

det nuvarande sättet för utarrendering av kronans jordegendomar

m. m.

(2:a Avd.)

1 en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 97, hava herrar Nilsson i Tånga

och Thorsson hemställt, att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om undersökning dels huruvida det nuvarande sättet för utarrendering

av kronans jordegendomar innebure tillräcklig garanti för statsintressets

tillgodoseende, dels ock huruvida den kronan åliggande byggnadsskyldigheten

och kronoarrendator tillerkända optionsrätten kunde

vara i behov av en revision.

Till stöd härför har anförts följande:

»Kronans jordbruksdomäner representera ett synnerligen stort värde,

taxeringsvärdet utgjorde 1911 59,666,600. Många av dessa kronoegendomar

torde för jordbruksändamål icke ha så stort värde, men största

delen får anses som synnerligen värdefulla och ägnade att kunna bereda

statsverket avsevärda inkomster. Ser man emellertid på det ekonomiska

resultatet för kronans vidkommande av dessa utarrenderade jordegendomar

är valutan synnerligen klen. Statens domäner gåvo i911 icke

ens 3 procent på taxeringsvärdet.

Att fel i ena eller andra avseendet i förvaltningen av dessa kronans

domäner föreligger torde vara uppenbart, ty åtminstone i allra sydligaste

delarna av vårt land finnas kronan tillhöriga jordegendomar av så pass

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 61 käft. (Nr 110.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

värdefull beskaffenhet, att de påtagligen borde ge statsverket en ansenligt

högre nettobehållning än vad fallet nu är. Hur det ställer sig med

denna nettobehållning i de särskilda fallen kan ju icke avgöras, då inkomster

och utgifter icke bokföras för varje särskild domän. För att

få klarhet däri anhöll ju emellertid i skrivelse till regeringen 1912 års

Riksdag om vidtagande av åtgärder i syfte att bokföringen ordnas så

att därigenom kan vinnas överskådlighet och tillförlitligare kännedom

om det ekonomiska utbytet från dessa jordegendomar.

Andra och mera vitt omfattande åtgärder böra dock vidtagas. Sålunda

torde behöva tagas under sorgfällig prövning, huruvida det nuvarande

sättet för utarrendering lämnar nödig garanti för att arrendevärdet

blir sådant att det tillfredsställer rimliga anspråk från statens sida och i

övrigt motsvarar orts- och tidsförhållanden, huruvida optionsrätten i

dess nuvarande form möjligen föranleder till missbruk med ty åtföljande

förlust för kronan. Vidare borde utrönas huruvida icke statens

nybyggnadsskyldighet, över vilken enligt vårt förmenande icke övas

tillräcklig kontroll från statsmaktens sida, kunde begränsas. Genom

bättre anordningar i förenämnda hänseende kan med största grad av

sannolikhet antagas, det kronan kunde beredas avsevärt högre inkomster

från sina jordegendomar.

Vid ny utarrendering av en kronans jordbruksdomän tillgår vanligen

så, att domänintendenten med biträde av särskilda personer viss

tid före arrendetidens utgång företager arrendeuppskattning. Vilka

grunder man följer vid denna arrendeuppskattning är svårt att avgöra.

Granskar man den förteckning över statens utarrenderade jordegendomar

som årligen tillställes Riksdagen, och vilken redogörelse även angiver

tiden för utarrendering, arrendebeloppen o. s. v. för respektive

egendomar, blir man något tveksam om vilka grunder som följts vid

arrendeuppskattningen, då arrendebeloppen med hänsyn till jordens beskaffenhet,

dess läge i kommunikationsavseende och allmänna arrendepriserna

i orten äro över hövan låga. Vi kunde till belysande av detta

i denna förteckning peka ut en hel del kronoegendomar av Skånes bästa

jord, i vete- och betodlingsdistrikt, där arrendevärdet satts så lågt

som till 15 — 20, i enstaka fäll 25 kronor och något däröver per tunnland,

d. v. s. med hänsyn till arrendepriserna i orten bortåt halva

arrendevärdet. Sålunda finnes i Malmöhus län en kronans egendom på

mellan 2 — 300 tunnlands areal utarrenderad till 15 kronor per tunnland,

där innehavaren varit erbjuden 30,000 kronor i avträde, som dock icke

ansågs tillräckligt. För en annan egendom om cirka 150 tunnlands

areal har innehavaren för 10 år sedan betalat 25,000 kronor i avträde,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

3

en annan åter om 90 tunnlands areal och arrendebeloppet cirka 18 kronor

per tunnland har under senaste åren skiftat innehavare tvenne gånger

och sammanlagt i avträde erlagts 24,000 kronor, en fjärde åter om

70 tunnlands areal och arrendeavgifter 18 kronor per tunnland, för

denna har under 23 år i avträde erlagts 23,000 kronor, detta endast

som en liten axplockning i högen. Exemplen kunde mångfaldigas.

Det hör också till ordningen eller riktigare oordningen för dagen att i

tidningar se tillkännagivande, som följande, klippt ur en tidning för

innevarande år: Kronoegendomar, 260 tunnland, ståtliga åbyggnader 1,700

kronor årligt arrende, jämte avträdesskilling, 17 år kvar. Dito 267

tunnland, varav 200 tunnland odlad, årligt arrende 1,200 kronor under

19 år jämte avträdesskilling. Till sådant behöves knappast några kommentari

er. Kronan utarrenderar sin jord till ett frappant lågt pris,

bygger ståtliga åbyggnader åt innehavaren, varför skulle icke denna

begagna sig av tillfället att skaffa sig förmögenhet — på statens bekostnad.

Och några svårigheter att få överlåtelse möta sällan. Dessa

kronans arrendeegendomar äro också, trots de höga avträdesbeloppen,

synnerligen eftersökta. Det är lätt att räkna ut avträdesbeloppet per

tunnland, vilket belopp, i de flesta fall, plus arrendeavgiften utgör egendomens

reala arrendevärde. Det förefaller som om detta kommersande

med kronans egendomar samt de höga avträdesbeloppen, som tvivelsutan

icke kunna vara för vederbörande domänintendenter obekanta, borde

ha påkallat uppmärksamheten. Att man vid arrendeuppskattningen icke

tager tillräcklig hänsyn till orts- och tidsförhållandena med avseende på

jordens arrendevärde är uppenbart.

Till detta kommer nu, under vissa förutsättningar, angivna i kungl.

kungörelsen den 31 december 1909 angående förändrade grunder för

förvaltningen av kronans jordbruksdomäner, innehavarens optionsrätt,

som utesluter offentlig tävlan om den egendom, som skall för nytt arrende

upplåtas, innehavaren har förmånsrätt till det föreslagna arrendepriset.

I nittionio fall av hundra torde han, eller om han med döden avgått,

hans därtill berättigade arvingar begagna sig av denna förmånsrätt,

även om han eller de icke ha för avsikt att bruka egendomen, ty vid

lägligt tillfälle kan det beredas en större vinst vid överlåtelse. Och ofta

är det äldre personer, änka eller änkling i ekonomiskt god ställning,

men oförmögen att själv bruka egendomen, som i spekulationssyfte på

sig förnyar arrendet. Det torde ifrågasättas, om icke denna optionsrätt

borde inskränkas till att gälla förmånsrätt till vid offentlig auktion avgivna

högsta anbudet.

Vad kronans nybyggnadsskyldighet angår är denna i närmaste

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Ilo.

Utskottet.

överensstämmelse med lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Men

även här borde övervägas om icke ändrade bestämmelser äro nödiga.

Staten uppför vid större egendomar alldeles för dyra husbyggnader och

domänstyrelsens kontroll i detta avseende torde vara inskränkt till det

rent tekniska. Eu praktisk lantman är alltid försiktig i fråga om nedläggande

av kapital i åbyggnader och iakttager i regel därvid den största

sparsamhet. Vid statens jordbruksdomäner tillgår det så att samtidigt

med arrendeuppskattning tredje året före arrendetidens utgång uppgöres

förslag till nybyggnad under de första fem arrendeåren, under de sista

femton åren beredes arrendatorn ersättning genom arrendeavdrag.

Dessa byggnadsförslag uppgöras ofta i en hast utan att vara så

väl övertänkta eller motiverade. Exempel finnas på att en arrendator

mot vad han för egendomens skötsel ansett nödigt påtvingats nybyggnad.

Ofta överlåtes egendomen och den nye innehavaren finner sig ofördelaktigt

bunden, då han icke deltagit i vare sig plan- eller kostnadsberäkning,

där han icke rent av anser nybyggnad onödig. Det synes som

om äldre bestämmelser om avsättande av viss årlig procent av arrendebeloppet

att i mån av behov användas för nybyggnad vore vida bättre

avpassade efter förhållandena vid ett lantbruk, där arrendatorn först

efter moget beprövande och förefintliga behov fick framställa nybyggnadsförslag.

En liknande anordning med skyldighet för arrendatorn att tillskjuta

visst belopp årligen torde kunna bereda kronan avsevärda lättnader.

Då vi härmed draga denna fråga under Riksdagens prövning, ha

vi ingalunda därmed avsett att försvåra utkomstmöjligheterna för kronans

arrendatorer, d. v. s. dem som övertagit en kronans egendom för att

bruka densamma i och för sin utkomst. Men det ligger i sakens natur,

att där detta icke är fallet, utan motivet den refia spekulationen att

genom ett högt avträdesbelopp skaffa sig en i de flesta fall fullkomligt

oförtjänt vinst, Riksdagen i görligaste mån bör förekomma detta. Kronans

egendomar böra minst av allt vara föremål för spekulation.))

Såsom av motionärerna påpekas och jämväl av 1909 års riksdagsrevisorer

i deras till Riksdagen avgivna berättelse angående granskningen

av statsverkets tillstånd framhållits, kan det ekonomiska utbyte, som

staten för närvarande erhåller av sina utarrenderade jordbruksdomäner,

icke anses tillfredsställande. Visserligen bör vid bedömandet av frågan

om kronodomänernas: verkliga räntabilitet hänsyn tagas icke blott till

storleken av de influtna arrendemedlen utan jämväl till de icke obetydliga

summor, som till statsverket årligen inflyter genom försäljningar och

avverkningar av skogseffekter från de ofta under skogsstatens vård och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

5

förvaltning ställda skogsmarkerna till samma domäner ävensom till de

besparingar, som för staten uppstå därigenom, att arrendatorerna intill

senare tid i regel haft att erlägga kommunalutskylderna jämväl för

dylika i huvudsak av staten utnyttjade skogar. Men även med avseende

fästat å nu berörda förhållanden lärer det enligt utskottets uppfattning

icke kunna förnekas, att statens jordbruksdomäner icke för närvarande

tillföra statsverket de inkomster, som med en rationell och ändamålsenlig

förvaltning av desamma borde vara möjliga att uppnå.

Detta torde enligt utskottets förmenande förnämligast bero dels

därpå, att arrendeavgifterna, särskilt med hänsyn till de betydande fördelar

i form av optionsrätt, ersättning för nybyggnad m. m., som

arrendatorerna åtnjuta, i allmänhet äro anmärkningsvärt låga, dels ock

därpå, att de betingade arrendeavgifterna icke i sin helhet inflyta till

statsverket utan författningsenligt avkortas med de icke sällan synnerligen

betydande belopp, som till arrendatorerna utgå såsom ersättning

för verkställda nybyggnader.

Att staten ofta nog icke av de utarrenderade jordbruksdomänerna

erhåller så höga arrendebelopp, som med hänsyn till ortsförhållandena

kunna anses påkallade, bestyrkes enligt utskottets mening därav att,

såsom jämväl av motionärerna framhållits, vid överlåtelser av kronoarrenden

under löpande arrendeperioder åtminstone i vissa delar av landet

avträdaren icke sällan av tillträdaren fordrar och erhåller så betydande

mellanavgifter, att desamma måste anses avsevärt överstiga den ersättning,

varpå avträdaren i dylika fall skäligen kan göra anspråk. Påfallande

är även, i huru hög grad arrendeinkomsterna av statens jordbruksdomäner

fluktuera i förhållande till egendomarnas taxeringsvärden. En granskning

av de av domän styrelsen årligen uppgjorda förteckningarna över de

under styrelsens förvaltning ställda, staten tillhöriga jordbruksdomänerna

giver vid handen, att dessa fluktuationer till och med äro så betydande,

att, medan för vissa egendomar erhålles ett årligt bruttoarrende av

ända till 100 kronor per 1,000 kronors taxeringsvärde, andra åter för

samma taxeringsvärde icke ens lämna 5 kronors årligt arrende. Att

fluktuationer måste förekomma, ligger visserligen i sakens natur, då

arrendebeloppens höjd givetvis bestämmas av en mångfald för olika

tider och orter vitt skilda faktorer. Sådana faktorer äro t. ex. egendomarnas

olika belägenhet och storlek, de klimatiska förhållandena, de

ekonomiska konjunkturerna vid tidpunkten för egendomarnas utarrenderande,

de olika i egendomarna ingående ägoslagens inbördes förhållande

och särskilt det värde, varmed skogsmark, till vilken arrendatorn allenast

äger viss begränsad nyttjanderätt, ingår i taxeringsvärdet, m. m., var
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Ilo.

jämte slutligen bör beaktas, att taxeringsvärdena själva betydligt variera

å olika orter, så att, medan de i vissa taxeringsdistrikt i det närmaste

uppgå till de verkliga värdena, de i andra distrikt avsevärt understiga

dessa. Trots allt detta är emellertid den oerhört ringa stabiliteten i

arrendebeloppen ägnad att tilldraga sig uppmärksamhet, och med fog

torde kunna ifrågasättas, huruvida icke en av huvudanledningarna till

de påfallande stora olikheterna i arrendeinkomsterna av i samma ort

belägna, till synes tämligen jämförbara kronoegendomar är att söka i

det sätt, varpå arrendeuppskattningarna företagas. Bristen på en bestämd

ledande och genomgående princip vid dessa uppskattningsförrättningar

är enligt utskottets förmenande i ögonen fallande, och såsom

ett önskemål måste framstå att genom införande av verklig metod och

planmässighet i uppskattningarna kunna uppnå större enhetlighet och

därmed också riktigare resultat än vad för närvarande ofta nog torde

vara fallet.

Att förhållandena kunnat utveckla sig på ovan angivet sätt torde,

såsom motionärerna antytt, i icke ringa mån vara att tillskriva den

enligt gällande bestämmelser arrendator och hans rättsinnehavare i

regel tillförsäkrade optionsrätten vid förnyad utarrendering, innebärande

berättigande för dem att, innan arrendet utbjudes å auktion, om de så

önska, övertaga detsamma till det fastställda arrendevärdet. Då, enligt

vad erfarenheten utvisar, arrendatorerna och deras rättsinnehavare endast

i undantagsfall underlåta att begagna sig av den i allmänhet såsom

särdeles värdefull betraktade optionsrätten, kommer bestämmandet av

arrendeavgifterna i de flesta fall att så gott som helt och hållet bero

på de i arrendeuppskattningen deltagande personernas subjektiva uppfattning

av egendomarnas arrendevärden, vilka sålunda komma att bestämmas

på ett sätt, som giver mindre säkra garantier för ett riktigt

resultat än som bort kunna vinnas, därest rum i någon mån lämnats

jämväl för den fria konkurrensen. Om det sålunda icke torde kunna

förnekas, att optionsrätten i sin nuvarande form i viss mån varit ägnad

att befordra den spekulation i arrendeöverlåtelser, som, enligt vad ovan

sagts, i vissa trakter av landet ägt rum, anser sig utskottet likväl icke

— med hänsyn till de betydande fördelar såväl för staten som för den

enskilde, vilka äro förenade med optionsrättens bibehållande — böra

förorda avskaffandet av berörda rätt. Utskottet har med vad ovan anförts

allenast velat betona önskvärdheten av att genom lämpliga modifikationer

i avseende å optionsrättens utövning eller annorledes såvitt möjligt

förebygges, att arrendatorerna i spekulationssyfte utnyttja den privilegierade

ställning, optionsrätten för närvarande giver dem.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

7

Till förminskande å nettoavkastningen av statens jordbruksdomäner

medverka, såsom förut antytts, jämväl de nuvarande anordningarna

i avseende å nybyggnadsförhållandena vid egendomarna. I regel drabbar

kostnaden för all å egendomarna erforderlig nybyggnad i huvudsak

staten själv, vilken, sedan byggnaderna vid hållen besiktning befunnits

vara av vederbörande arrendator uppförda i enlighet med fastställd

plan, genom avkortning å efterföljande års arrendeavgifter bereder arrendatorn

ersättning för den beräknade kostnaden för byggnadernas uppförande.

Härvid göres allenast avdrag för den vanligen till visst

procenttal av de beräknade nybyggnadskostnadernä uppskattade nyttan

för arrendatorn av de uppförda byggnaderna under den återstående

arrendetiden, så att, om exempelvis denna nytta beräknats till 2 procent

av nybyggnadssumman och fem år ännu återstå av arrendetiden, 10

procent av hela byggnadskostnaden komma att stanna å arrendatorn.

Icke utan skäl klagas det över, att denna staten till allra största delen

åvilande nybyggnadsskyldighet under nuvarande förhållanden konsumerar

eu så avsevärd del av arrendeinkomsterna, att nettoavkastningen även

av ypperligt belägna och i övrigt förstklassiga jordegendomar mången

gång bliver synnerligen ringa.

Då arrendatorerna endast i så obetydlig grad behöva deltaga i

nybyggnadskostnaderna, ligger det också nära till hands att antaga, att

kraven på nybyggnader såväl kvantitativt som kvalitativt bliva betydligt

större än vad fallet skulle vara, därest arrendatorerna vore skyldiga att

helt och hållet eller åtminstone i någon större omfattning bestrida berörda

kostnader. Eu omständighet särskilt ägnad att belysa önskvärdheten av,

att byggnadsverksamheten å statens jordbruksdomäner icke erhåller alltför

störa dimensioner, är enligt utskottets mening jämväl den alltjämt fortskridande

utvecklingen i riktning mot ett sönderstyckande av berörda

domäner i mindre, för småbruk lämpade lotter. Det torde knappast

behöva påpekas, hurusom, därest egendomen är bebyggd med stora och

dyrbara åbyggnader, ett dylikt sönderstyckande avsevärt försvåras, och

ifall detsamma ändock kommer till stånd, mången gång för kronan

medför förluster, vilka med en försiktigare byggnadsparti!?: varit möjliga

att undvika. Utskottet har under sådana omständigheter ansett sig böra

ifrågasätta, huruvida icke en omläggning av nu gällande grunder i avseende

å nybyggnadsskyldigheten å kronodomänerna i ovan antydd

riktning lämpligen kunde äga rum; och tillåter sig utskottet härutinnan

hänvisa till förhållandena vid de ostridigt väl förvaltade, Uppsala universitet

tillhöriga jordegendomarna, i fråga om vilka, enligt vad utskottet

inhämtat, ny byggnadsskyldigheten, bestämd för hela arrende
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

perioden redan vid arrendekontraktets upprättande, i regel utan någon

ersättning lagts å vederbörande arrendatorer.

I detta sammanhang torde förtjäna framhållas, att, enligt vad

utskottet inhämtat, de av chefen för jordbruksdepartementet jämlikt

nådigt bemyndigande den 10 juni 1912 tillkallade sakkunniga för verkställande

av utredning om upplåtelse av kronojord till egna hem planlagt

insamling av ett omfattande statistiskt material rörande bland annat

förhållandena å kronans jordbruksegendomar samt för dylikt ändamål

stå i begrepp att angående varje särskild dylik egendom till vederbörande

utsända tryckta frågeformulär, med begäran om upplysningar i

en mångfald olika, för de sakkunnigas arbete betydelsefulla avseenden.

Särskild hänsyn har vid uppgörandet av berörda formulär tagits till

önskvärdheten att erhålla noggrann kännedom om byggnadsförhållandena

å de olika egendomarna. Sålunda komma att i skilda kolumner begäras

uppgifter om de å egendomarna befintliga byggnadernas antal, beskaffenhet,

värden, kostnaden för deras uppförande, beräknad nybyggnadskostnad för

de närmaste tio åren m. m., ävensom angående beloppet av de avkortningar

å arrendeavgifterna, varav arrendator!! redan kommit eller under

den återstående delen av arrendetiden kan komma i åtnjutande på grund

av å egendomen verkställda nybyggnader. Det material, som av ovannämnda

sakkunniga sålunda insamlas, torde komma att erbjuda stort

intresse jämväl för bedömandet av de i den nu föreliggande motionen

berörda frågorna och vid en eventuell, i enlighet med motionärens förslag

igångsatt undersökning angående åtgärder till höjande av kronodomänernas

räntabilitet lämpligen kunna tjäna till ledning vid utredandet

av möjligheterna för ett överflyttande i mer eller mindre vidsträckt omfattning

å vederbörande arrendatorer av skyldigheten att vidkännas

kostnaderna för nybyggnaden å statens domäner.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet i likhet med motionärerna

finner de nuvarande förhållandena i avseende å förvaltningen

och utarrenderingen av statens jordbruksdomäner i åtskilligt lämna rum

för anmärkningar. Åven om de av motionärerna framdragna fallen av

särskilt starkt framträdande missförhållanden måhända icke få generaliseras,

kvarstår dock, att nettoavkastningen av statens jordbruksegendomar

är så anmärkningsvärt låg, att det med fog lärer kunna antagas,

att det nuvarande förvaltnings- och utarrenderingssystemet icke

medför tillräcklig garanti för statsintressets behöriga tillgodoseende.

Utan att i vidare mån än ovan skett inlåta sig på de speciella åtgärder,

som från statens sida i ena eller andra avseendet kunna vara att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

9

vidtaga, anser sig utskottet därför böra biträda motionärernas förslag

om en grundlig och allsidig undersökning av nu berörda förhållanden.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida icke

genom förändrade bestämmelser i avseende å sättet

och villkoren för utarrendering av kronans jordbruksdomäner

statens intresse i fråga om avkastningen från

dessa domäner må kunna bättre än hittills tillgodoses.

Stockholm den 28 april 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

GÖSTA TAMM.

Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,

Ericsson, Lundeil, Kronlund, Andersson, Hellström, Ingeström, Lundström,

Nilsson i Tånga, Bosson och Berglund.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913-

10 samt,

61 höft- (Nr 110.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

Reservationer.

av E. A. Lindblad, P. O. Lundell och H. Andersson, vilka anfört:

»Utarrenderingen av kronans domäner sker nu i sådant syfte, att

arrendatorerna skola utgöra en något så när burgen klass, som väl förvaltar

och sköter kronans jordkapital. Till den ändan har optionsrätten

införts, som medgiver en arrendator, som väl skött arrendet under minst

5 år tillbaka, företrädesrätt att vid arrendeledighet återfå arrendet till

uppskattning svärdet, utan auktion. Denna optionsrätt — som dock icke

alltid begagnas — har tidtals varit borttagen, men på grund av ledsamma

erfarenheter å nyo blivit införd. Att nu på nytt experimentera

med dess borttagande borde knappast komma i fråga, då man så nyligen

som år 1909 till och med vid försäljning av torp och lägenheter

från kronans domäner funnit sig böra medgiva brukaren med minst 5

års väl vitsordad arrendetid optionsrätt att hopa.

Rättesnöret för domänuppskattningen — varvid utom domänintendenten

tjänstgöra de av landsting och hushållningssällskap valde ledamöterna,

som gjort sig särskilt kända för oväld och kunnighet i jordbruk

— blir givetvis kännedomen om ortsförhållandena och jämförelsen

med vad enskild jord av motsvarande godhet betingar vid arrende. Den

enskilde har emellertid en anpassningsförmåga, som ej står domänförvaltningarna

till buds, något som bland annat karakteriseras därav, att uppskattningarna

nu ske redan 3 år i förväg, i enstaka fall än längre. Sanningen

är därför, att kronan ej lämpar sig till arrendegivare i stort och

att den klokaste åtgärden är att sälja så mycket som möjligt av kronans

jordbruksdomäner.

Att uppskattningen i regel ej torde vara för låg styrkes därav, att

Kungl. Maj:t och Riksdagen mer än en gång besvärats med framställningar

om tillfällig nedsättning av arrendena; Riksdagen har ock bifallit

rätt för viss tid att uppsäga arrendena samt en gång medgivit allmän

nedsättning för visst år; förhållandet kan väl även visas därav, att vid

försäljning — som ju mestadels skett medels auktion — ofta nog 3

auktioner fått tillgripas för att uppnå det åsätta saluvärdet och att egen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

11

domen mången gång sålts betydligt under detsamma därför att arrendevärdet

varit än lägre; endast för skogsegendomar, som i regel framkalla

större speknlationslusta, torde köpeskillingarna väsentligen överstiga

nppskattningsvärdet.

Statistiska centralbyråns senaste statistik från arrendeåret 1910

—1911 påvisar många intressanta erfarenheter. Till belysning av förhållandena

få vi härmed åberopa följande 2 tabeller.

Tab. I. Utarrenderade egentliga jordbruksdomåners medelarrendebelopp per hektar

tomt och åker samt per taxeringsvärde av 1,000 kronor ävensom medelareal

per årligt arrendebelopp om 100 kronor brutto, arrendeåret 1910—1911.

Egentliga

jordbruksdomåners medelarrendebelopp per

hektar tomt

och åker

taxeringsvärde av 1,000 kronor

Län

Brutto

Med avdrag för

beviljade avkort- ningar

|

Brutto

Med avdrag för

beviljade avkort- ningar

Länets

nummer

Kronor

Länets

nummer

Kronor

Länets

nummer

rr 1 Länets

Kronor ;

1 nummer

Kronor

Stockholms ...............

11

23-62

7

20-7 2

10

35-86

5

31-01

Uppsala.....................

15

19-29

15

15-os

6

37-60

8

30-5 7

Södermanlands............

14

20-is

14

16-44

12

35-22

10

28-69

Östergötlands ............

9

24-82

11

19-35

8

36-3 8

11

28-36

Jönköpings ...............

3

32-ei

3

28-71

1

41-53

l

36*5 7

Kronobergs ...............

5

29-6 6

5

26-7 7

15

34-24

6

30-91

Kalmar .....................

12

22-49

12

17-20

3

39-2 7

9

30*03

Grottlands ..................

18

17-21

18

13-14

9

35-5 5

15

27-14

Blekinge ..................

2

33*5 3

2

33''5 3

16

30*5 9

7

30*59

Kristianstads..............

7

25-06

8

20-50

5

37-9 2

4

31-03

Malmöhus..................

6

29-55

6

23-21

ii

35-32

14

27-74

Hallands ..................

17

17-7 9

16

13-29

17

30-40

17

22-7 0

Göteborgs o. Bohus......

8

24-8 7

9

20-15 .

13

34''5 4

13

27-99

Alvsborgs ..................

19

16-28

22

9-64

14

34-28

18

20-31

Skaraborgs..................

16

17-93

19

12-5 7

2

40-oo

12

28-05

Värmlands..................

22

12-56

21

10-41

19

22-30

19

18-47

Örebro .....................

10

23-63

10

20-0 2

7

37-3 9

3

31-68

Västmanlands ............

13

20-3 5

13

16-52

4

39-19

2

31-81

Kopparbergs..............

21

12-9 2

20

11-69

21

16-88

21

15-27

Gävleborgs ...............

4

31-74

4

28-48

20

17-40

20

15-62

Västemorrlands .........

_

_

_

_

_

_

_

_

Jämtlands ...........

20

15-30

17

13-15

22

13-17

22

11-32

Västerbottens ____

1

35-51

1

35-äl

18

25-18

16

25-18

Norrbottens .....

—

-

—

—

—

—

—

Hela riket arrendeåren

1910—1911

—

23-43

—

18-5 2

—

36-11

—

28-54

1907—1908

—

23-15

—

18-90

—

36-09

—

29-47

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 110.

Tab. 8. Utarrenderade egentliga jordbruksdomäner, fördelade efter arrendebelopp per

taxeringsvärde av 1,000 kronor, arrendeåret 1910—1911.

Antal domäner med årligt arrendebelopp per taxeringsvärde av

1,000 kronor om

Summa

domäner

Län

högst

5 kr.

O

7 i

tC

»O

rH

o

cm .

i

\o

rH

ro

CM .

1 J2

O

CM

25—30

kr.

30—35

kr.

35—40

kr.

40—45

kr.

45—50

kr.

50—60

kr.

60—70

kr.

O

o

T“l . *

1 £

o

t»

mer än

100 kr.

ej känt

Stockholms ......

1

—

2

2

4

5

9

14

12

13

5

2

2

1

72

! Uppsala............

1 Södermanlands .

—

—

—

5

4

16

21

23

10

7

—

—

—

—

86

—

—

—

—

9

11

22

18

25

9

11

—

1

—

1

107

Östergötlands ...

—

1

—

—

6

25

48

53

34

16

13

2

2

—

2

202

Jönköpings ......

2

—

—

5

2

9

17

33

32

21

20

10

3

i

i

156

Kronobergs ......

_

1

2

6

2

10

13

7

11

3

8

14

—

—

2

70

Kalmar ............

—

—

—

2

6

13

11

19

12

16

10

2

—

i

i

93

! Gottlands.........

—

—

—

—

4

—

3

—

—

—

1

—

—

—

8

! Blekinge ........

_

—

—

—

3

—

3

—

—

—

—

—

—

6

Kristianstads ...

—

—

i

3

2

14

23

27

30

21

10

i

—

—

_

132

Malmöhus.........

—

1

2

18

3

22

52

46

30

11

8

—

—

i

2

196

Hallands .........

—

1

—

—

3

2

3

2

4

1

3

3

—

—

4

26

Göteb. o. Bohus

—

—

—

5

6

19

30

29

13

9

2

—

1

—

1

115

; Alvsborgs.........

—

—

—

i

10

13

25

13

14

5

5

4

1

—

—

91

i Skaraborgs ......

—

—

i

i

5

13

46

42

34

35

25

5

2

—

—

209

I Värmlands .......

—

3

4

6

8

6

5

2

1

—

—

—

—

—

1

36

Örebro ............

—

—

—

—

10

12

18

14

10

6

i

—

—

—

71

1 Västmanlands ...

—

—

—

3

4

11

23

11

14

8

i

2

—

—

77

Kopparbergs....!.

Gävleborgs ......

1

4

'' 1

1

1

2

1

- •

i

—

12

—

1

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

2

i

1

7

Västernorrlands .

Jämtlands.........

—

2

O

3

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

11

Västerbottens ...

—

—

—

_

1

i

2

Norrbottens ......1

Summa arrende-

året 1910—1911

4

14

18

55

80

ISO

347

371

300

194

142

45

14

7

17

1)l,794

Summa arrende-1

året 1907—19081

5

16

22

55

103

207 364

380

340

202

136

36

16

3

18

2) 1,903

>) 357 + 1,437. -) 408 + 1,495.

Den första tabellen utvisar för hela riket en bruttoavkastning av

3.611 procent av taxeringsvärdet, som med avdrag för nybyggnader,

täckdikning in. m. utgör 2.8 5 4 procent i netto arrende.

Den senare tabellen giver för år 1910—1911 till resultat, att 357

egendomar kommit under 3 procent å taxeringsvärdet, under det att

1,437 egendomar givit från 3 procent upp till 6.7, ja 10 procent. De

av utskottet åberopade »ostridigt väl förvaltade» Uppsala universitet tillhöriga

jordegendomarna lämna enligt uppgift 3.4 procent nettoresultat

(akademifogden är där ensam uppskattningsman); enligt tab. I ge Upp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Ilo.

13

sala läns domäner respektive 3.7 6 procent och 3.05 7 procent, Västmanlands

läns respektive 3.919 procent och 3.181 procent, Stockholms läns

respektive 3.5 3 6 procent och 3.1 o i procent samt Örebro läns respektive

3.7 39 procent och 3.168 procent.

År Riksdagen ej nöjd med de uppnådda resultaten, så tro vi för

vår del, att bäst torde vara att koncentrera uppmärksamheten å behövliga

ändringar i fråga om bekostandet av nybyggnad. Arrendeavdragen

härför gå enligt tab. I i genomsnitt till cirka 5 kronor per hektar åker.

Det kan ju antagas, att, om arrendatorn ej känner tillräckligt på sina

axlar av denna för vårt land och vår tid dryga tunga, hans och hans

arbetares krav på förstklassiga bostäder, fina ladugårdar, vattenledningar,

cementerade gödselstäder in. in. kommer att onödigt uppdrivas. Vid

eventuellt inträdande styckning kan detta dyrbara bebyggande bli till

eu rätt betydande nationalekonomisk förlust.

Vi hava därför med anledning av motionen inom utskottet yrkat,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om undersökning, huruvida den enligt kungl.

kungörelsen 4 juni 1908 utbildade praxis rörande

byggnadsskyldigheten kan vara i behov av revision,

så att därigenom eller genom andra åtgärder högre

nettoavkastning för kronan må avvinnas jordbruksdomänerna.

av A. H. Fahlén mot viss del av utskottets motivering; samt

av A. T. Odelberg, P. Paulson och Aaby A. W. Ericsson.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 61 käft. (Nr 110.) 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.