Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Magi angående utredning och förslag i fråga om anslag till befrämjande av trädgårdsodling.

1913-05-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:118, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Magi angående utredning och förslag i fråga om anslag till befrämjande av trädgårdsodling.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 118.

1

Nr 118.

Ankom till Biksdagens kansli den 6 maj 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Magi angående utredning och förslag i fråga om anslag

till befrämjande av trädgårdsodling.

(l:a Avd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 196, hava herrar Linders och Nilsson i

Kabbarp anfört och hemställt följande:

»Sammanlagda anslagssumman, som staten år 1912 utgav för höjandet

av det mindre jordbruket (premiering, kontrollföreningar, studieresor,

undervisningskurser m. m.) utgjorde 251,000 kr. För samma ändamål

begäres i årets statsverksproposition 270,000 kr. Härtill komma: statskonsulent

för det mindre jordbruket, anslag till ordnad bokföring samt vad

som kan anses komma småbruket till godo på andra punkter, t. ex. anslag

till lantmannaskolor, utbildningskurser, vandringsrättare, husdjursavel,

fröodling o. s. v.

Se vi till verkningarna av dessa olika anslag, måste det erkännas,

att framstegen varit betydande. Dock kan med fog anmärkas, att man

drivit agitationen för ökad avkastning, stegrade försäljningspriser alltför

ensidigt, det vill med andra ord säga utan "tillbörligt hänsynstagande till

den faktiska förtjänsten, realvinsten. Ett talande exempel härpå är den

modårna ladugårdsskötsel^ som vid närmare granskning visat sio- icke i

och för sig vara säkert lönande, åtminstone icke i fråga om mjölkproduktion.

Man har börjat gå mera försiktigt fram på den inslagna vägen,

ja, man har velat slå över i motsatt ytterlighet, i det röster börjat predika

satsen: »kreaturslösa jordbruk» som framtidslösen. Och det må så

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 66 höft. (Nr 118.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

jordbruksutskottets utlåtande Nr 118.

vara, att dessa senare ha starka skäl för sig i närhet av städer och andra

större avsättningsorter. Det torde dock i detta fall vara klokare, att den

gyllene medelvägen väljes.

När det nu visar sig, att en långt driven ladugårdsskötsel lätt kan

bliva förlustbringande, bör man naturligtvis icke alltför mycket basera sitt

jordbruk på denna förvärvsgren utan ägna sig mera åt odlingen av med

hänsyn till jordmån och avsättningsmöjligheter valda kulturväxter för försäljning.

Sådana äro sedan gammalt våra sädesslag och potatis, i vissa

trakter har sockerbetsodlingen trätt i förgrunden, och på därför lämpliga

områden har på sista åren fröodlingen av våra kulturväxter kommit att

spela en ej så obetydlig roll i lantmannens facit.

Det ekonomiska trycket, närmast för lantmannen känt i höga jordpriser,

dryga räntor på anskaffnings- och rörelsekapital, stegrade arbetsomkostnader

och dyrare material, detta har med nödvändighet pressat fram

ett behov av ökad och värdefullare skörd. Utebliver denna, sia redan

gjorda erfarenheter, att många av de nya småbrukshemman, som vår tids

egnahemsrörelse med ganska stora offer skapat, komma att hysa ett i

fattigdom försänkt jordbruksproletariat. Och stort bättre komma ej heller

de äldre småbruken att stå sig, efter-hand som den gamla stammen avlöses.

På växtförädlingens område har dock utförts ett så betydande arbete, att

redan detta betyder en avgjord vändning till det bättre beträffande sädesodlingen,

och de övriga kulturväxterna torde snart följa efter.

Emellertid synes det oss, som om statsmakterna icke nog beaktat, i

allt fall icke tillräckligt understött en viktig sak i vad det rör framarbetandet

av rationellt skött, ekonomiskt starkt och självständigt småbruk.

Det är en allmännare odling av trädgårdens kulturväxter. Många av dessa

bliva väl allt framgent endast föremål för fackmannens arbete. Men odlingen

av frukt, bär och grönsaker, avsedda för konservering eller användning

i färskt tillstånd, erbjuder dock ej större svårigheter än att

vilken jordbrukare som helst efter någon praktisk handledning kan gå i

land därmed. Den viktigaste synpunkten härvidlag är den, att åtskilliga

av dessa odlingar, rätt Ijedrivna och under goda betingelser, äro mera

lönande än ladugårdsskötsel och spannmålsodling. Vi importera massor

av frukt, bär och grönsaker, fastän största delen av dessa produkter skulle

kunna frambringas i vårt eget land till fromma både för odlarna och rikets

handelsbalans.

Staten upprätthåller visserligen trädgårdsskolor och anslår stipendier

för trädgårdsmän att företaga utländska studieresor; vid våra lantmannaskolor

meddelas även undervisning i trädgårdsskötsel. Allt detta är mycket

bra, men det räcker ingalunda. Anslagen till kontroll- och avelsföreningar,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 118.

3

till statskonsulenter och vandringsrättare m. m. visar oförtydbart, att man

med hjälp av allmänna anslag söker bana väg direkt ut till folkets stugor

för att upplysa och hjälpa till rätta.

Folket självt har även kommit till insikt om riktigheten av detta

slags näringspolitik. Den för till närmaste kontakt med självverksamheten.

I flera av våra provinser ha under de senaste åren bildats talrika s. k.

fruktodlareföreningar, i ett enda län över 30 stycken. Dessa bestå huvudsakligen

av mindre jordbrukare. Men dessa föreningar föra ofta en tynande

tillvaro allt enskilt arbete och intresse till trots. Det centrala hos

dem är anställande av trädskötare, som skall hjälpa föreningsmedlemmarna

med deras trädgårdsskötsel. Fn sådan trädskötare har vanligen icke erhållit

annan undervisning än en av hushållningssällskapet bekostad kurs

på några dagar. Således kan det ej vara tal om någon ordentlig utbildning.

Men den svåraste stötestenen är dock, att en liten fruktodlareförening

ej kan bereda trädskötaren så pass vederlag, att denne kan bindas

vid sin verksamhet för längre tid.

Här torde staten böra träda emellan med bidrag i viss likhet med

anslaget till kontrollföreningar. Likaledes synes det oss vara rättvist, att

staten, som årligen bidrager ganska avsevärt till jordbrukskonsulenters

avlöning inom olika län, även bisträcker hushållningssällskapen med bidrag

till avlönande av skickliga trädgårdskonsulenter, vilkas arbete dock huvudsakligen

faller inom upplysningsområdet.

Oaktat vi anse, att Riksdagen snarast borde bevilja anslag i detta

syfte, ha vi dock ej nu velat fixera något belopp, ej heller närmare ingå

på grunderna för anslags beviljande, emedan vi hålla för lämpligast, att

förslaget i sin helhet — så mycket mera som det gäller ett nytt område —

utarbetas av Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill tillåta vi oss härmed

föreslå,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl.

Maj:t måtte låta utarbeta och snarast möjligt framlägga förslag till Riksdagen

om lämpligt anslag i här angivet syfte till befrämjande av trädgårdsodlingen,

företrädesvis bland mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare,

samt förslag till allmänna grunder för anslagets utgående.»

Det torde icke kunna förnekas, att trädgårdsodlingen såsom förvärvskälla

i allmänhet icke av våra jordbrukare vunnit det beaktande, varav

densamma är förtjänt. Som bekant, importeras sålunda årligen från utlandet

en stor myckenhet frukt, bär och grönsaker, fastän landets behov av

dessa produkter otvivelaktigt skulle kunna till största delen tillgodoses

genom inhemsk odling. Även i den mån trädgårdsodling inom landet

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 118.

förekommer, synes den ofta bedrifvas på ett mindre rationellt sätt, i det

att odlarna icke förstå att på rätt sätt tillvarataga produkterna eller ordna

avyttringen av desamma. Och dock förefaller det, som om trädgårdsodlingen,

rätt bedriven, särskilt för mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare,

skulle kunna bliva en betydelsefull inkomstkälla och i många fall

till och med komma att löna sig bättre än det egentliga jordbruket.

Glädjande nog synes emellertid intresset för odling av trädgårdsalster

under senaste tiden hava vaknat och tagit sig uttryck, bland annat, i bildandet

på eu stor mängd platser av s. k. fruktodlarföreningar, huvudsakligen

bestående av mindre jordbrukare, vilka hos sig anställt trädskötare med

uppgift att tillhandagå de enskilda medlemmarna vid trädgårdsskötseln.

På sätt motionärerna antytt, torde dock varken dessa föreningar eller det

enskilda intresset i sig självt vara i stånd att utan hjälp från det allmännas

sida arbeta fram en rationell trädgårdsodling. Vid sådant förhållande

anser utskottet att likaväl som staten genom varjehanda åtgärder bidrager

till höjande av det mindre jordbruket i allmänhet lämpliga åtgärder från

statens sida även böra vidtagas för befrämjande och utveckling av ifrågavarande

viktiga binäring till jordbruket, varigenom ock det intresse för

denna näringsgren, som på senare tiden uppstått bland jordbrukarna själva,

skulle vidmakthållas och än ytterligare ökas.

Utskottet, som sålunda till alla delar instämmer i motionärernas syftemål,

anser emellertid icke fullt lämpligt att, på sätt motionärerna ifrågasatt,

Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära ett direkt framläggande

av förslag om anslag för nu ifrågavarande ändamål. Utskottet finner det

nämligen angeläget att, innan medel för ändamålet anvisas, en omsorgsfull

och allsidig utredning genom Kungl. Maj:ts föranstaltande verkställes

för utrönande av vilka åtgärder, som må befinnas lämpligast och bäst ägnade

att främja nu ifrågavarande näringsgren. Först sedan en dylik utredning

slutförts torde Kungl. Maj:t böra för Riksdagen framlägga förslag

till åtgärder samt anvisande av de medel, som kunna befinnas för ändamålet

erforderliga. Emellertid torde vid den utredning, som kan komma

att av Kungl. Maj:t i ärendet vidtagas, böra uppmärksammas de av motionärerna

framlagda förslagen till åtgärder uti förevarande hänseende, vilka

synas utskottet värda allt beaktande.

På grund av det sålunda anförda, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning samt därefter till

Riksdagen inkomma med förslag i fråga om de åtgärder,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 118.

5

som lämpligen böra vidtagas för befrämjande av trädgårdsodlingen,

företrädesvis bland mindre jordbrukare

och lägenhetsinnehavare.

Stockholm den 6 maj 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

GÖSTA TAMM.

Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Pers, Ericsson,

Lundell, Nilsson i Kabbarp, Kronlund, Linders, Hellström, grefve Wach tornister, Lundström,

Ekerot och Bosson.

Reservation

av herrar A. T. Odelberg, P. Paulson, A. H. Fahlén och Aaby A. IT.

Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.