Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om anslag till vissa utredningar angående åboars och boställsinnehavares rätt till lägenheter å rekognitionsskog ar och under bruk skatteköpta hemman.

1913-05-16 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:137, Utlåtande, i anledning av väckt motion om anslag till vissa utredningar angående åboars och boställsinnehavares rätt till lägenheter å rekognitionsskog ar och under bruk skatteköpta hemman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 137.

1

Nr 137.

Ankom till Riksdagens kansli den 16 maj 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om anslag till vissa utredningar

angående åboars och boställsinnehavares rätt

till lägenheter å rekognitionsskog ar och under bruk skatteköpta

hemman.

(2:a Avd.)

I en inom Andra kammaren vackt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 204, hava herr Karlsson i

Fjöl m. fl. hemställt, att Riksdagen måtte ställa ett belopp av 15,000

kronor till Ku agb Maj:ts förfogande för att i mån av styrkt behov utlämnas

som bidrag till bestridande av kostnaderna för sådana utredningar,

som erfordras för att inför domstolar och myndigheter styrka och

bevaka åboars och lägenhetsinnehavares rätt till torp och lägenheter å

rekognitionsskogar och under bruk skatteköpta hemman.

Till stöd härför har anförts följande:

»1 motion till förra årets riksdag påpekade vi, att inom kammarkollegium

pågår en omfattande utredning rörande kronans jorddonationer

till industrien och däribland även s. k. under bruk skatteköpta

hemman och torp. Denna undersökning kan dock ej avse annat än en

undersökning, huruvida dylika egendomar böra anses förverkade till

kronan samt huruvida åbor numera finnas eller icke; varjämte kammarkollegium

givetvis har att inkomma med förslag till erforderlig ny lagstiftning

för avhjälpande av ohjälpliga missförhållanden.

Där egendomen ej blivit förverkad, men åbon, såsom i en myckenhet

fall är händelsen, blivit bortdriven, anses kronan icke äga att föra

någon talan för den bortdrivnas återinsättande i åborätten. Det blir

åbons ensak att tillvarataga sin rätt och anlita domstolarnas bistånd.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 77 käft. (Nr 137.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 137.

Nu är det emellertid så, att detta är eu sak, som dessa åbor på

intet sätt rå med. Utredning- måste äga rum ur gamla urkunder, vilket

jämte processens anläggande ej kan ske utan hänvändelse till dyrbar

''advokat!).]älp, om sådan över huvud står att finna för ett ändamål sådant

som detta. Det synes med fog kunna göras gällande, att kronan

där bör träda fram och förhjälpa sina gamla åbor till deras rätt. En

särskild uppfordran därtill ligger också däri att, då kronan skattesålde

egendomarne under bruken, kronan dock förbehöll åbon att få »sitta

odriven».

För detta ändamål borde således kronan åta sig de bortdrivnas sak

samt Riksdagen anslå medel därtill. Närmare föreskrifter och villkor

här böra naturligtvis uppgöras och därvid även övervägas, i vad mån

omkostnaderna, därest bruksägaren ej ålägges att betala dem, skola av

åbon återgäldas. Denna sak är givetvis brådskande, dels rent personligt

för en hel del åbor, särskilt för dem, som sitta kvar på betungande

arrendekontrakt, som blivit dem avlockade, och dels därför att bruksägarne,

enligt vad är bekant, söka locka åborna att formligt sälja åborätten

till dem. Bruksägarna ha tyvärr en laglig befogenhet enligt

1878 och 1881 års författningar att inköpa åborätten.

På sista tiden har, såsom känt är, även en stark opinion bland

åborna börjat göra sig gällande för deras återinsättande i åborätten och

i sin maktlöshet vända de sig med sina krav om hjälp helt naturligt

till statsmakten.

Vi hemställa därför att Riksdagen ville ställa något lämpligt belopp

till Kungl. Maj:ts förfogande för att förhjälpa åbor, som skilts

från sin åborätt till under bruk skatteköpta hemman, att återinsättas

eventuellt genom rättegång i åborätten, eller, om detta ej kunde bifallas,

hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag i ämnet till nästa

riksdag.

Nämnda motion föranledde dock ej till någon Riksdagens åtgärd.

Vi ha i år så mycket starkare skäl att återupptaga motionen, som

sedan dess bruksägare i åtskilliga till Kungl. Maj:t avgivna förklaringar

över av åboar ingivna underdåniga ansökningar om återinsättande i sin

åborätt begärt sakens dragande inför domstol; däribland har Aspa bruks

aktiebolag i skrivelse av den 24 juli 1912 hotat att genom stämning

till domstol påkalla rättslig medverkan för hävdande av den rätt bolaget

anser sig äga.

De fattiga åborna komma härvid i en ytterst bekymmersam situation.

Utan medel att bekosta de arkivforskningar och utredningar i

övrigt, som äro alldeles oundgängliga för att samla de uppgifter an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 137.

3

gående torpens ålder och beskaffenhet m. m., på vilka deras rätt stöder

sig, äro de hjälplöst hemfallna åt att förlora processerna, varefter de

endast ha avhysning att motse från dessa torp, som de och deras fäder

dock i många fall odlat och bebott sedan 1500- och 1600-talen, då kronan

var obestridd ägare av dessa jordområden.

Kronan har verkligen alla skäl att se till att dess forna åboar och

nybyggare ej hjälplöst och hjärtlöst drivas från sina gamla hem.

Därtill kommer, att åboarna under det gångna året i liera skrivelser

och framställningar till såväl Kung]. Maj:t som vederbörande myndigheter

hävdat kronans och det allmännas intressen genom begäran om

återvinning till kronan av stora före detta kronoallmänningar, till vilka

äganderätten är omtvistad. Sådana framställningar ha sålunda ingivits

till domänstyrelsen, som i vederbörlig ordning behandlat dem och beslutat

remittera dem till advokatfiskalsämbetet i kammarkollegium förde

åtgärder, som på ämbetet ankommer.

Det är sålunda ett såväl enskilt som allmänt intresse av största

vikt det här gäller».''

Såsom av motionärerna påpekas, väcktes vid fjolårets Riksdag av

herr Karlsson i Fjöl in. fl. inom Andra kammaren en med den nu förevarande

till innehållet tämligen likartad motion, nr 194, däri hemställdes,

att Riksdagen ville ställa något lämpligt belopp till Kungi. Maj:ts förfogande

för att förhjälpa åbor, som skilts från åborätten till under bruk

skatteköpta hemman, att återinsättas, eventuellt genom rättegång, i

åborätten eller, om detta icke kunde bifallas, hos Kungl. Maj:t begära

utredning och förslag i ämnet. Denna framställning behandlades av

sagda års jordbruksutskott i sammanhang med tvenne inom kamrarna

väckta, lika lydande motioner, utmynnande i en hemställan om skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om utredning rörande på rekognitionsskogar

och under bruk skatteköpta hemman bosatta åbors rättigheter.

Sedan i anledning av motionerna genom utskottets försorg i den ordning,

46 § riksdagsordningen föreskriver, från kammarkollegium inhämtats

uppgifter i vissa närmare angivna hänseenden, framhöll utskottet i sitt

över motionerna avgivna utlåtande nr 99, efter att kraftigt hava

betonat önskvärdheten av en noggrann undersökning av åborättsfrågan

i hela dess vidd, att utskottet — huru livligt utskottet än behjärtade

syftet med ifrågavarande motioner — likväl icke kunde tillstyrka den

alternativt gjorda framställningen om anvisande av medel för att bereda

åborna möjlighet att anställa rättegångar. Först sedan en utredning

rörande dessa åbors ställning och rättigheter blivit slutförd, kunde

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 137.

nämligen enligt utskottets åsikt avgöras, om och vilka åtgärder från

statsmakternas sida borde vidtagas för tillvaratagande av åbornas

intressen i nu angivna hänseenden. Utskottet fann sig därför böra

stanna vid att i anledning av motionerna förorda en skrivelse till Kungl.

Maj :t med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande

de på rekognitionshemmanen och de under bruk skatteköpta hemmanen

befintliga och förutvarande åbors rättigheter samt för Riksdagen framlägga

de förslag, vartill en dylik utredning kunde föranleda.

Denna hemställan vann Andra kammarens bifall men avslogs jämte

motionerna av Första kammaren, vadan frågan tillsvidare förföll.

Utskottet har, med hänsyn till de i hög grad svävande och osäkra

förhållandena på nu ifrågavarande område, för sin del icke något att

erinra emot att en allsidig och uttömmande undersökning rörande ovan

omförmälda åbors ställning och rättigheter snarast möjligt kommer till

stånd. Enligt vad utskottet erfarit, lärer det ock kunna förväntas, att

en dylik utredning inom en snar framtid varder igångsatt, i det nämligen

kammarkollegium, som genom nådiga remisser fått sig anbefallt

att avgiva yttranden i anledning av åtskilliga under åren 1909 1912

hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar i ämnen, berörande olika delar

av den s. k. åborättsfrågan, i särskilda den 8 sistlidna januari dagtecknade

och till finansdepartementet den 25 därpåföljande februari

inkomna utlåtanden föreslagit anordnande av en utredning av ovan

antydd art, vilken enligt kollegii mening i fråga om rekognitionshemmanen

på anförda grunder borde uppdragas åt eu kommitté eller kommission,

medan densamma ifråga om de under bruk skatteköpta hemmanen

lämpligen kunde anförtros åt kollegium självt.

Att, såsom motionärerna ifrågasätta, nu ställa till Kungl. Maj:ts

förfogande särskilda medel, vilka av Kungl. Maj:t skulle till enskilda

åbor och lägenhetsinnehavare utlämnas såsom bidrag till bestridande av

kostnaderna för sådana åtgärder, som kunde finnas lämpliga för styrkande

och bevakande av deras påstådda rätt till torp och lägenheter å

under bruk skatteköpta hemman och rekognitionsskogar, anser sig utskottet

däremot icke kunna förorda. Utskottet delar nämligen tillfullo

den av 1912 års jordbruksutskott uttalade meningen om omöjligheten

av att, innan en fullständig utredning i åborättsfrågan blivit slutförd,

avgöra, om och vilka åtgärder som från statens sida tilläventyrs böra

vidtagas för tillvaratagande av åbornas intressen. Det torde under

sådana omständigheter vara klart, att utskottet icke kan anse lämpligt,

att på frågans nuvarande stadium medel beviljas för att sätta enskilda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 137.

5

personer i stånd att vid sidan av den påtänkta utredningen träffa anstalter

för hävdande av anspråk, vilkas berättigande icke i någon mån

torde kunna bedömas, förrän resultatet av ovannämnda utredning föreligger.

Därest densamma emellertid skulle giva vid handen, att rättvisa

och billighet måste anses kräva beviljande av medel i mer eller mindre

stor omfattning för att bereda förutvarande eller ännu kvarsittande

åbor möjlighet att bevaka sina intressen i nu förevarande avseende

eller för att på ett eller annat sätt hålla sådana åbor skadeslösa, som

tilläventyrs kunna hava åsamkats rättsförluster genom försummelse från

statens sida att vid skatteförsäljningarna vederbörligen tillvarataga deras

rätt, torde på grundvalen av de fullständigare upplysningar angående

nu ifrågavarande förhållanden, som vid utredningen kunna vinnas, böra

tagas under övervägande, vad som ytterligare må kunna göras för tillgodoseende

av ifrågavarande åbors rätt och bästa.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte, efter utredning rörande de på rekognitionsskogshemmanen

och de under bruk skatteköpta

hemmanen befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares

rättigheter, för Riksdagen framlägga

de förslag, vartill en dylik utredning kan föranleda.

Stockholm den 16 maj 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

GÖSTA TAMM.

Närvarande; herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,

Pers, Ericsson, Lundell, greve Hamilton, Kronlund, Linders, Hellström,

Lundström, Ekerot och Nilsson i Tånga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 137.

Reservationer;

av B. G. Ramilton, G. A. E. Kronlund, S. Linders, A. L. Lundström

och 0. Nilsson, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»Såsom av motionärerna påpekas, väcktes vid fjolårets Riksdag av

herr Karlsson i Fjät m. fl. inom Andra kammaren en med den nu förevarande

till innehållet tämligen likartad motion, nr 194, däri hemställdes,

att Riksdagen ville ställa något lämpligt belopp till Kungl. Maj:ts förfogande

för att förhjälpa åbor, som skilts från åborätten till under bruk

skatteköpta hemman, att återinsättas, eventuellt genom rättegång, i

åborätten eller, om detta icke kunde bifallas, hos Kungl. Maj: t begära

utredning och förslag i ämnet. Denna framställning behandlades av

sagda års jordbruksutskott i sammanhang med tvenne inom kamrarna

väckta, lika lydande motioner, utmynnande i en hemställan om skrivelse

till Kungl. Maj: t med begäran om utredning rörande på rekognitionsskogar

och under bruk skatteköpta hemman bosatta åbors rättigheter.

Sedan i anledning av motionerna genom utskottets försorg i den ordning,

46 § riksdagsordningen föreskriver, från kammarkollegium inhämtats

uppgifter i vissa närmare angivna hänseenden, framhöll utskottet i sitt

över motionerna avgivna utlåtande nr 99, efter att kraftigt hava betonat

önskvärdheten av en noggrann undersökning av åborättsfrågan

i hela dess vidd, att utskottet — huru livligt utskottet än behjärtade

syftet med ifrågavarande motioner — likväl icke kunde tillstyrka den

alternativt gjorda framställningen om anvisande av medel för att bereda

åborna möjlighet att anställa rättegångar. Först sedan en utredning

rörande dessa åbors ställning och rättigheter blivit slutförd, kunde

nämligen enligt utskottets åsikt avgöras, om och vilka åtgärder från

statsmakternas sida borde vidtagas för tillvaratagande av åbornas intressen

i nu angivna hänseenden. Utskottet fann sig därför böra stanna

vid att i anledning av motionerna förorda en skrivelse till Kungl. Maj:t

med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning rörande de

på rekognitionshemmanen och de under bruk skatteköpta hemmanen

befintliga och förutvarande åbors rättigheter samt för Riksdagen framlägga

de förslag, vartill en dylik utredning kunde föranleda.

Denna hemställan vann Andra kammarens bifall men avslogs jämte

motionerna av Första kammaren, vadan frågan tillsvidare förföll.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 137.

7

I likhet med 1912 års jordbruksutskott, finner utskottet, med

hänsyn till de i hög grad svävande och osäkra förhållandena på nu

ifrågavarande område, en allsidig och uttömmande undersökning rörande

ovan omförmälda åbors rättigheter och ställning synnerligen av behovet

påkallad. Enligt vad utskottet erfarit lärer det ock kunna förväntas,

att en dylik utredning inom en snar framtid kommer till stånd. Kammarkollegium,

som genom nådiga remisser fått sig anbefallt att avgiva

yttranden i anledning av åtskilliga under åren 1909—1912 hos Kungl.

Maj:t gjorda framställningar i ämnen, berörande olika delar av den

s. k. åborättsfrågan, har nämligen i särskilda den 8 sistlidna januari

dagtecknade och till finansdepartementet den 25 därpåföljande februari

inkomna utlåtanden föreslagit igångsättande av en utredning av ovan

antydd art, vilken enligt kollegii mening i fråga om rekognitionshemmanen

på anförda grunder borde uppdragas åt en kommitté eller

kommission, medan densamma beträffande de under bruk skatfeköpta

hemmanen lämpligen kunde anförtros åt kollegium. Med fog lärer det

under sådana omständigheter kunna antagas, att Kungl. Maj:t, som alltså

för närvarande har frågan under sitt beprövande, icke skall underlåta

att i utredningssyfte vidtaga de åtgärder, som med hänsyn till föreliggande

omständigheter kunna anses nyttiga och erforderliga.

Emellertid anser sig utskottet starkt kunna ifrågasätta, huruvida

en dylik genom statsmakternas försorg anordnad allmän utredning av

åborättsfrågan — huru behövlig densamma i och för sig än må anses

— kan vara tillfyllest för att i de enskilda fallen förhjälpa åbor, som

av en eller annan anledning gått förlustiga sin åborätt, att åter komma

i besittning av de av dem eller deras förfäder innehavda torp eller

lägenheter. Åven om en dylik utredning, vilken väl förnämligast komme

att inriktas på den historiska utvecklingen av åborättsinstitutet och

sammanställandet och tolkandet av de i ämnet under tidernas lopp utfärdade

författningar och andra föreskrifter, skulle komma att i möjligaste

mån omfatta jämväl en undersökning i de speciella fallen rörande

de rättsgrunder, som av fördrivna eller ännu kvarsittande åbor kunna

åberopas såsom stöd för anspråken att åter varda insatta i eller bibehållas

vid åborätten, torde det ligga i sakens natur att härutöver i

många fall från åbornas egen sida krävas särskilda åtgärder i form av

processer eller hänvändelser till olika myndigheter för effektuerande av

den rätt, varpå de med stöd av de upplysningar, som framgått såsom

resultat av den verkställda utredningen, skäligen må kunna göra anspråk.

Det torde under sådana omständigheter vara klart, att ifrågavarande

åbor, vilka ofta sakna medel till bestridande av även de blygsammaste

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 137.

kostnader för hävdande av sin rätt, icke utan vidare äro hjälpta genom

den utredning, varom, enligt vad ovan sagts, statsmyndigheterna torde

komma att föranstalta, utan för att något i verkligheten skall kunna

anses vunnet, måste, på sätt motionärerna framhållit, genom direkt

ekonomiskt understöd sättas i tillfälle att i rättegångsväg eller annorledes

utnyttja det material, som vid utredningen kan komma att samlas.

Utan att här närmare ingå på frågan om lämpligheten eller befogenheten

av att genom statens försorg rättshjälp i allmänhet beredes åt

sådana personer, som på grund av svag ekonomisk ställning eller oförmåga

att tillvarataga sina intressen kunna vara i behov därav, anser sig

utskottet böra framhålla, hurusom i alla händelser i det speciella fall, varom

nu är fråga, alldeles särskilda omständigheter föreligga, som tala till förmån

för ett direkt ingripande från statens sida i sylte att bereda vederbörande

möjlighet att på verksammaste sätt göra sina anspråk gällande.

Det bör nämligen vid behandlingen av denna fråga enligt utskottets

åsikt icke förglömmas, att staten, som, enligt vad i fjolårets jordbruksutskotts

i ämnet avgivna utlåtande framhållits, genom särskilda

författningar tillförsäkrat ej mindre åborna å de under bruk slcatteköpta

hemmanen rätt att »sitta odrivna» än även innehavarna av stubbe- och

röjselrättigheter å rekognitionsskogarna att varda vid sina odlingslägenheter

bibehållna, icke varit utan skuld till att förhållandena gestaltat

sig på ett för åborna så ogynnsamt sätt som skett, i det nämligen staten

vid skatteförsäljningarna av såväl hemman som skogar åtminstone understundom

försummat att behörigen iakttaga åbornas och lägenhetsinnehavarnas

rätt. Det torde under sådana omständigheter vara tydligt, att

staten i fråga om dessa åbor och lägenhetsinnehavare äger en alldeles

särskild anledning att, där de av ekonomiska skäl icke äro i tillfälle att

vederbörligen bevaka sina intressen, genom understöd i en eller annan

form bereda dem möjlighet härtill, vare sig fråga är om anhängiggörande

av talan vid domstol eller om andra åtgärder för bibehållande

eller återförvärvande av åborätten.

Utskottet, som sålunda finner syftet med motionärernas framställning

synnerligen beaktansvärt och icke heller har något att erinra mot storleken

av det av motionärerna begärda anslaget, anser sig emellertid

böra framhålla, hurusom enligt utskottets åsikt understöd av de medel,

som kunna komma att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, icke bör

av Kungl. Maj:t utlämnas annat än i den mån genom en blivande utredning

eller annorledes kan anses ådagalagt, att de anspråk, som vederbörande

i det enskilda fallet ämnar framställa, åtminstone icke alldeles

sakna fog. Å andra sidan har utskottet icke ansett frågan om anslag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 137.

9

för ifrågavarande ändamål lämpligen kunna anstå till dess den ifrågasatta

utredningen blivit slutförd, då nämligen en dylik utredning med

säkerhet torde komma att bliva tämligen tidskrävande och utskottet,

med hänsyn till vikten av ett skyndsamt ingripande till åbornas förmån,

ansett ömkligt, att åborna snarast möjligt, i den mån utredningen fortskrider

eller befogenheten av deras anspråk på annat sätt kan styrkas,

må bliva i tillfälle att vederbörligen tillvarataga sin rätt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen i anledning av ifrågavarande motion

må å extra stat för år 1914 anvisa ett anslag av 15,000

kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att

i män av skedd utredning rörande de på rekognitionsskogshemmanen

och de under bruk skatteköpta hemmanen

befintliga och förutvarande åbors och lägenhetsinnehavares

rättigheter av Kungl. Maj:t användas till

beredande av rättshjälp åt sådana obemedlade och

mindre bemedlade åbor och lägenhetsinnehavare, vilkas

anspråk på grund av förenämnda utredning och i

övrigt förekommande omständigheter anses skäligen

böra påkalla rättslig prövning inför domstol eller annan

behörig myndighet».

samt av A. Pers.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 77 käft. (Nr 137.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.