Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 67 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

1913-02-18 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:22, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 67 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.

Nr 22.

Ankom till Riksdagens kansli den 19 februari 1913 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 67 §

i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

(2:a Avd.)

I eu inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 10, har herr Molin i Dombäcksmark

föreslagit, att Riksdagen för sin del måtte besluta följande ändrade

lydelse av 67 § 7 kap. i lagen om väghållningsbesvärets utgörande på

landet: »Vinterväg skall till erforderlig bredd hållas öppen, och, där så

tarvas, av vederbörande ploglag märkas ut. Till vägmärken må dock

ej ungskog av tall eller gran användas.»

Till stöd härför har anförts följande:

»I lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23

oktober 1891 kap. 7 § 67 heter det: ''Vinterväg skall till erforderlig

bredd hållas öppen och, där så tarvas, av vederbörande ploglag märkas

ut’. Det sätt, på vilket denna bestämmelse om vintervägarnas märkning

tillämpas, vållar säkerligen årligen en nationalförlust på flera

hundratusen kronors värde, då till vägmärken användas ungskog av tall

och gran. Då ploglagen oftast hava sina plogskiften inom andras ägor,

är det vanligt, att skogsägarna i närheten få sätta till de vägmärken,

som behövas. Utan ringaste hinder kunde vägmärken av lövskog användas,

blott märkena anbringas närmare varandra än vad fallet är,

då märken av barrskog användas.»

Utskottet finner sig under inga omständigheter kunna tillstyrka

motionärens framställning om införande i väglagen av en bestämmelse

sådan som den av motionären föreslagna. Åven om det skulle finnas

TJtikottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 22.

önskligt, att särskilda åtgärder vidtoges till förebyggande av att ungskog

av tall och gran, såsom nu sker, användes till utmärkande av

vintervägar, skulle ett stadgande i dylik riktning enligt utskottets uppfattning

icke hava sin plats i väglagen utan, såsom berörande en ren

skogsvårdsfråga, i skogslagstiftningen. Emellertid har utskottet icke

kunnat finna ett förbud av det av motionären föreslagna innehållet ur

skogsvårdssynpunkt behövligt eller ens önskligt. Enligt utskottets

mening lärer någon skada å skogen i allmänhet icke vara att befara

därigenom, att en del buskar av tall eller gran av vederbörande skogsägare

utgallras för att användas till vägmärken; tvärtom torde det

kunna påstås, att en dylik gallring, förståndigt bedriven, så att i främsta

rummet mindervärdig skog blir föremål för densamma, stundom skall

visa sig vara ur skogsvårdssynpunkt snarare nyttig än skadlig. — Att

vederbörande skogsägare skulle vara i behov av annat rättsskydd, än

gällande strafflag erbjuder till förebyggande av olovligt tillgrepp av

ungskog för nu ifrågavarande ändamål, har utskottet icke heller kunnat

finna.

Slutligen tillåter sig utskottet framhålla, hurusom i åtskilliga delar

av landet tillväxten av vissa slag av lövträd såsom exempelvis ek och

bok torde vara ett lika beaktansvärt intresse som barrskogens bevarande.

Jämväl ur denna synpunkt anser utskottet mindre lämpligt att, på sätt

motionären föreslagit, genom införande av särskilt skydd för gran- och

tallskog hänvisa väghållarna att till vägmärken använda lövskog.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må av Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 18 februari 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tallberg.

Närvarande: herrar Persson, Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,

Pers, Ericsson, Nilsson i Kabbarp, greve Hamilton, Kronlund, Andersson,

Linders, Hellström och Ekerot.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.