Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vackt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om begränsning av rösträtten vid vågstämma.

1913-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:27, Utlåtande, i anledning av vackt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om begränsning av rösträtten vid vågstämma.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Nr 27.

Ankom till Riksdagens kansli den 19 februari 1913 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av vackt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

angående utredning och förslag i fråga om begränsning av

rösträtten vid vågstämma.

(2:a Avd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 98, har herr Danielsson hemställt,

det Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda i vad mån en begränsning av de

höga röstetalens inflytande vid vägstämmor lämpligen kan ske samt för

Riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Till stöd härför har anförts följande:

»Vår tids lagstiftningsarbete har alltmera beaktat nödvändigheten

av att begränsa inflytandet av på en hand samlade höga röstetal vid

val och voteringar på kommunala och andra stämmor. Så äger ju

enligt kommunallagarna ingen röstberättigad att utöva rösträtt för mer

än en tiondedel av kommunens hela röstetal.

I den av Kungl. Maj:t den 23 oktober 1891 utfärdade och den 20

juni 1905 i vissa delar ändrade lag angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet stadgas emellertid icke någon inskränkning i rösträttens

utövande vid vägstämma. Detta har understundom i vissa

trakter i vårt land och då i synnerhet i mindre väghållningsdistrikt

kunnat leda till att en enda person kunnat behärska voteringarna vid

vägstämman och därigenom diktera dess beslut. Att dylikt måste

framkalla missförhållanden på flera sätt torde framstå som självklart,

och då det synes önskvärt, att få en snar ändring av väglagen till

stånd i syfte att bereda kommuner och enskilde med mindre röstetal

ökat inflytande vid vägstämmorna på landsbygden, får jag härmed

hemställa,--— —.»

Utskottet, som delar den av motionären uttalade uppfattningen om

önskvärdheten av en begränsning av de höga röstetalens inflytande vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Nr 27.

7

vägstämmor, tillåter sig emellertid erinra om, hurusom frågan härom

genom en Riksdagens skrivelse i ämnet redan är bragt under Kungl.

Maj:ts bedömande. I anledning av tvenne inom kamrarna väckta motioner

anhöll nämligen 1909 års Riksdag i en till Kungl. Maj:t avlåten

skrivelse, nr 153, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida icke en

begränsning borde ske av väghållningsskyldigs rösträtt å vägstämma,

samt för Riksdagen framlägga det förslag till lag, vartill utredningen

kunde giva anledning. Lagutskottet, som till förberedande behandling

förehaft berörda motioner, yttrade i sitt i anledning av motionerna avgivna

utlåtande bland annat följande:

»Såsom motionärerna framhålla, lärer det icke kunna bestridas, att

en viss begränsning till förmån för de mindre starka beskattningsobjekten

och kommunerna i det förevarande hänseendet visat sig vara av

behovet påkallad. Härför tala liknande skäl, som föranlett en begränsning

av den kommunala rösträtten. Däremot håller utskottet före, att

en dylik begränsning endast bör ske genom reduktion av de enskilda

väghållningsskyldigas fyrktal, varigenom tydligen även rösträtten för

den kommun, de tillhöra, begränsas. Att härutöver reducera kommunens

fyrktal, när kommunen såsom ett slags representant för sina medlemmar

jämlikt 52 § genom det utsedda kommunombudet utövar den

dessa tillkommande rösträtt, synes utskottet icke med skäl böra ifrågasättas-

Därtill kommer, att en dylik bestämmelse ej skulle få annan

praktisk betydelse, än att de enskilda väghållningsskyldiga personligen

eller genom enskilda ombud utövade sin rösträtt.»

Utskottet finner sig i allo kunna ansluta sig till vad av lagutskottet

sålunda anförts beträffande behovet av viss begränsning i rösträtten

vid vägstämmor till förmån för de mindre starka beskattningsobjekten

och kommunerna. Däremot anser sig utskottet kunna ifrågasätta, huruvida

en dylik begränsning, såsom lagutskottet förmenat, bör ske allenast

genom en reduktion av de enskilda väghållningsskyldiges fyrktal.

Åven med en dylik reduktion lärer det nämligen lätt kunna inträffa,

att i väghållningsdistrikt, som består av flera kommuner, den största

kommunen, särskilt där den låter sig företrädas av ett i laga ordning utsett

ombud, som representerar hela socknens röstetal, kommer att helt

behärska omröstningarna vid vägstämma och sålunda fullständigt utesluta

alla andra i distriktet ingående kommuner från varje inflytande på

vägstämmas beslut. Då utskottet icke kunnat undgå att finna ett dylikt

sakernas tillstånd mindre lyckligt, har utskottet för sin del velat framhålla

önskvärdheten av att vid den i Riksdagens ovanberörda skrivelse

begärda utredningen jämväl må tagas under övervägande, huruvida icke,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 27.

utöver den begränsning av vederbörande kommuners röstetal, som bliver

en följd av den av lagutskottet ifrågasatta reduktionen av de enskilda

väghållarnes fyrktal, jämväl viss ytterligare inskränkning i de särskilda

kommunernas rösträtt lämpligen må kunna stadgas, t. ex. sålunda, att

ingen kommun tillåtes utöva rösträtt för större antal röster än som motsvarar

visst procenttal av samtliga i väghållningsdistriktet ingående kommuners

sammanlagda röstetal.

Enligt vad utskottet inhämtat, har Riksdagens förberörda skrivelse

av Kungl. Maj:t överlämnats till de av chefen för finansdepartementet,

jämlikt nådigt bemyndigande den 29 september 1911, tillkallade sakkunniga

för utredning angående de åtgärder, som kunna finnas nödiga

för åvägabringende av en jämnare fördelning av väghållningsbesväret m. m.

Då det med visshet torde kunna antagas, att nämnda sakkunniga, vilka

sålunda redan fått sin uppmärksamhet särskilt fästad å frågan om begränsning

av rösträtten vid vägstämmor, vid fullgörandet av sitt uppdrag

komma att underkasta nämnda fråga en allsidig och uttömmande

utredning och sålunda jämväl taga under övervägande de av utskottet

nu framhållna synpunkterna, håller utskottet före, att någon Riksdagens

vidare åtgärd i anledning av den nu förevarande motionen icke kan anses

vara av behovet påkallad.

Utskottet får sålunda hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens vidare

åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tällberg.

Närvarande: hrr Persson, Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,

Pers, Ericsson, Lundell, Nilsson i Kabbarp, greve Hamilton, Kronlund,

Andersson, Linders och Hellström.

Reservation av herr A. H. Fahlén mot utskottets motivering.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.