Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om ändring i gällande bestämmelser om fastställande av vågskatt m. m.

1913-02-18 · 12 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:29, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om ändring i gällande bestämmelser om fastställande av vågskatt m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till Riksdagens kansli den 20 februari 1913 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående utredning och förslag i fråga om ändring

i gällande bestämmelser om fastställande av vågskatt

m. m.

(2:a Avd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 13, har herr Landgren i

Vendelsberg hemställt, det Riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning

i frågan till Riksdagen inkomma med förslag till sådan ändring i väglagen,

att vägskatten komme att i högre grad än som med de nu gällande

bestämmelserna är möjligt fastställas med hänsyn till de behov,

som ifrågavarande skattemedel avse att tillgodose.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom Första kammaren väckt motion, nr 44, däri herr Lyckholm föreslagit,

att Riksdagen behagade för sin del besluta, att första stycket av

62 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet skall erhålla följande ändrade lydelse:

»Uppkommer överskott i vägkassan, sedan de i 53 § avsedda behov

blivit behörigen tillgodosedda, äger Konungens befallningshavande,

på förslag av vägstyrelsen, efter de väghållningsskyldigas hörande förordna

om överskottets användande för grundförbättring av vägarna och

jämväl till lindring av väghållningsbesväret i dess helhet. Överskottet

skall i vägkassans räkenskaper särskilt bokföras.»

Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 10 saml. 14 höft. (Nr 29.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.

Till stöd för dessa framställningar har anförts

av herr Lundgren i Vendelsberg:

»Enligt gällande lag angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet, § 6U, skall uppskattade kostnaden för underhållet av allmän väg,

bro och färja efter avdrag av statsbidraget, som utgör 3/20, fördelas på

de enligt lagens § 7 till vägunderhåll in natura förpliktade vägfyrkar,

varefter det belopp, som enligt denna fördelning på varje sådan fyrk

belöper såsom vägskatt, påföres varje annan vägfyrk.

Inom väghållningsdistrikt, där flera stora industriella företag hava

sitt säte, vilka företag äro åsätta mycket höga fyrktal, och där alltså

naturafyrkarna utgöra en bråkdel av övriga fyrktal, inträffar vid uttaxering

av vägskatten, att vägkassan tillföras belopp, som vida överstiga vad

som erfordras för dess ändamål att bestrida de enligt väglagen utgående

eller eljest för vägväsendet erforderliga utgifterna inom väghållningsdistriktet.

Ett sådant överskott, som icke får användas för vägunderhållets

bestridande påföljande år, skall enligt lagens § 62 i första band användas

för grund förbättring av vägarna enligt Konungens befallningshavandes

bestämmande i varje särskilt fall efter förslag av vägstyrelsen och vägstämmans

börande.

Det bär emellertid visat sig inom flera distrikt, att, sedan detta

behov tillgodosetts, ändock uppstått överskott och högst betydande sådana.

Inom ett distrikt, som tillhör min valkrets, finnes ett dylikt överskott

från föregående år, som avsevärt överstiger 100,000 kronor. Dessa

överskott kunna icke väntas bliva mindre, utan tvärtom torde det vara

säkert, att de komma att ökas år från år.

Enligt nyssberörda § 62 skall ett sådant överskott kunna användas

till lindring av väghållningsbesväret i dess helhet. Lagen lämnar emellertid

icke någon upplysning på vad sätt denna lindring skall åvägabringas,

varför överskotten år från år komma att fonderas till ingen nytta.

Man har tänkt sig möjligheten, att det skulle ske på så sätt, att

överskottet återbetalades till de väghållningsskyldige, men framgår av

motiven till lagen, att detta icke varit lagstiftarens mening.

Med hänsyn till vägfyrkarnas rätt till del i dessa från övriga fyrkar

influtna överskottsmedel blir det icke heller lätt att genom en dylik lösning

komma till ett rättvist resultat.

Det torde icke vara överensstämmande med en sund skattelagstiftning,

att skatter upptagas till högre belopp än som för ändamålet

erfordras och därigenom inflytande medel fonderas i de allmänna kassorna.

De, som bygga och bo i vårt land, äro så betungade med höga skatter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jördbruksutskoltels utlåtande Nr 21).

3

att varje lindring, som utan skada för det allmänna kan beredes dem,

måste anses såsom högeligen nödig.

Jag tilltror mig icke att kunna angiva det lämpligaste sättet för

frågans lösning och för undanröjande av det här påpekade missförhållandet.

Lösningen måste föregås av eu ingående utredning, som regeringen

lämpligast kan ombesörja.»

samt av herr Lyckhoim:

»Det torde icke kunna bestridas, att gällande bestämmelser i fråga

om väghållningsbesvärets utgörande på landet icke i allo äro väl avpassade.

Såsom bevis härför kunna åberopas den mängd motioner, som

under de senare åren väckts i syfte att få berörda bestämmelser ändrade

i olika avseenden och vilka även tyda på, att det är förenat med synnerligen

stora svårigheter att i vårt vidsträckta land utfinna en gemensam

form för ordnandet av vägväsendet, lämpad för hela riket.

Bland de föreskrifter, vilka enligt vad erfarenheten under de

senaste åren givit vid handen närmast böra bliva föremål för omarbetning,

synes mig den bestämmelsen, som möjliggör bildningen av stora

vägkassor och återfinnes i § 60 av lagen den 23 oktober 1891 om väghållningsbesvärets

utgörande på landet. Av den vägstatistik, som årligen

utgives genom jordbruksdepartementets försorg, framgår, att i en

del vägdistrikt, i allmänhet belägna i närheten av våra största städer,

en kassabildning äger rum, som, därest den alltjämt får fortgå, på sina

håll förefaller att bliva onaturlig. Hittills har man ju till en viss grad

lyckats få användning för åtminstone eu del av dessa alltför rikliga

bidrag till vägunderhållet genom att i enlighet med bestämmelsen i 62 §

av nämnda lag verkställa grundförbättringar av vägarna med överskotten

i kassorna. Emellertid lärer storleken av de kontanta bidragen inom

vissa väghållningsdistrikt verka därhän, att inom kort några grundförbättringar

icke återstå att verkställa. Att detta oaktat kassabildningen

skall fortgå synes ju vara en orimlighet och därför återstår slutligen

ej annan utväg än att överskotten utdelas till samtliga väghållare inom

distrikt, varigenom lindring kunde erhållas i väghållningsbördan.

Det skulle kunna förefalla som om hinder enligt nu gällande

bestämmelser icke skulle förefinnas att till lindring av väghållningsbesväret

verkställa utdelning ur vägkassorna, då i 62 § väglagen stadgas,

att Konungens befallningshavande äger på förslag av vägstyrelsen,

efter de väghållningsskvldiges hörande, förordna om överskottets användande

för grundförbättring av vägarna och, sedan överskottet härför

icke vidare erfordras, jämväl till lindring av väghållningsbesväret. En

dylik utdelning lärer ock på vägstyrelsens initiativ på visst håll hava

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.

vidtagits utan att Konungens befallningshavande stadfästat beslutet,

men torde lagligheten av en dylik åtgärd med fog kunna ifrågasättas.

Det är emellertid härvid att märka, att med den avfattning, som 62 §

för närvarande har, ett väghållningsdistrikt för att erhålla Konungens

befallningshavandes stadfästande av ett beslut om utdelning från vägkassan

måste visa, att några grundförbättringar inom distriktet icke

vidare äro erforderliga och detta torde i de flesta fall svårligen låta

sig göra. Den enda utväg, som härvid synes kunna utletas, torde vara,

att ordalydelsen i 62 § väglagen ändras på sådant sätt, att möjlighet

beredes de väghållningsskyldige att, såsom ock vid lagens antagande

måhända avsetts, kunna erhålla lindring i väghållningsbördan genom

utdelning ur vägkassan, därest denna genom bidragen från de icke

naturaunderhållspliktiga väghållarna växer till sådan storlek, att den

icke längre står i rimligt förhållande till utgifter, som äro avsedda att

därifrån bestridas.

Jag skall tillåta mig att med ett exempel påvisa de oegentligheter,

om vilka jag här ovan ordat. Uti Sävedals härads väghållningsdistrikt

hava förhållandena gestaltat sig på sätt, som härvid fogade bilagor utvisa.

Såsom av bilaga 1 framgår, uttaxerades för år 1912 såsom vägskatt

ett belopp av icke mindre än 127,127.2 5 kronor. Att så stor

vägskatt för sistnämnda år utdebiterats är beroende på inom distriktet

förrättad ny vägdelning och i samband därmed verkställd uppskattningav

väghållningsbesväret in natura. Enligt den såsom bil. 2 här nedan

intagna staten för nämnda väghållningsdistrikt, kommer att för år 1914

uppstå ett överskott av 103,972.76 kronor. Det i bil. 1 upptagna belopp

25,000 kronor under rubriken underhåll av broar och räcken samt vägförbättringar

torde emellertid icke med säkerhet komma att tagas i

anspråk för angivet ändamål. Huru härmed än må bliva fallet, lärer det

vara ovedersägligt, att inom ifrågavarande väghållningsdistrikt ett abnormt

förhållande inträtt. Skulle nämligen — vilket även med frånräkning av

dylika höga kostnader som exempelvis den nyss omförmälda å 25,000

kronor kan antagas komma att ske — en dylik fondbildning under en

tid av tio år fortgå, skulle vägkassan växa till ett belopp, vars storlek

lågt beräknat skulle komma att uppgå till en miljon kronor. Detta

åberopas såsom bevis på olämpligheten, åtminstone i det väghållningsdistrikt

varom nu är fråga, av nu förevarande bestämmelse i väglagen.

I detta sammanhang vill jag ock åberopa den verkan, den sista uttaxeringen

verkat på storleken av den vägskatt, som mindre inkomsttagare

hava att erlägga. Så har exempelvis en arbetare, vilken förut haft att

erlägga 1.7 5 kronor i vägskatt, fått denna skatt höjd till 11.70 kronor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29. 5

en annan — eu trädgårdsmästare — har fått samma skatt höjd från

2.03 kronor till 13.95 kronor. En byggnadsförening, som förut i vägskatt

erlade 19.18 kronor, har nu att i sådan skatt utgöra 123.30 kronor.

Inom distriktet komma de nu sist åberopade förhållandena med all

säkerhet att verka därhän, att dessa mindre inkomsttagare utflytta från

en trakt, där allenast vägskatten utgör en så avsevärd del av de allmänna

utskylderna och besvären.

Av det anförda torde således framgå, att det vore lämpligare, om

under en följd av år samtidigt med att arbeten verkställdes lör vägarnas

grundförbättring en del av vägskatten användes till själva vägtungans

minskning.

Då vägskatten inom meromnämnda väghållningsdistrikt belöper sig

till 42 öre per vägfyrk, skulle man exempelvis genom att utdela 32 öre

per vägfyrk till naturaunderhållspliktiga vägfyrkar och samtidigt återbära

32 öre per vägfyrk av icke naturaunderhållspliktiga vägfyrkar i själva

verket nedskriva hela väghållningsbesväret till 10 öre per vägfyrk. Med

denna utdebitering, som förefaller rimlig, skulle i vägkassan ändock

årligen inflyta omkring 30,000 kronor, vilket belopp synes väl räcka

till de vägförbättringar, som under en tid framåt kunna ifrågakomma.»

De till sistnämnda motion hörande bilagorna vidfogas även utskottets

utlåtande.

Vid upprepade tillfällen hava inom Riksdagen framställningar gjorts

i syfte att åvägabringa sådan ändring i grunderna för vägskattens beräkning,

att vägskatt ej må kunna utdebiteras till högre belopp än behovet

kräver. Tvenne gånger, vid 1909 och 1911 års Riksdagar, blevo framställningar

i dylikt syfte av vederbörande utskott tillstyrkta; i båda

fallen blev emellertid utskottets hemställan av Första kammaren avslagen,

vadan frågan tillsvidare förföll.

Ur 1911 års jordbruksutskotts i ämnet avgivna utlåtande tillåter

sig utskottet emellertid såsom belysande för frågan anföra följande:

»I åtskilliga vägdistrikt», yttrar utskottet, »hava gällande bestämmelser

i avseende å vägskattens debitering föranlett, att den mot vägunderhållet

svarande vägskatten, påförd endast de till väghållningsbesväret

med penningar bidragande, tillfört vägkassan belopp, vilka icke

behövt tagas i anspråk för de kontanta utgifterna för vägunderhållet

inom distriktet.

Det torde icke kunna förnekas, att väghållningsbesväret på landet

tynger särskilt de mindre väl situerade synnerligen hårt. Man synes

därför böra sträva därhän, att om möjligt lindra denna börda för de

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.

skattdragande. Ifrågavarande förslag torde ock vara ägnat att i viss

mån kunna göra detta. Utskottet håller nämligen före, att i de väghållningsdistrikt,

där sådan tvångsbiidning av kassor ägt rum, som förslaget

avser att förhindra, de väghållningsskyldige lättare låta förleda

sig att med de tillgängliga medlen icke iakttaga samma sparsamhet,

som man kunde förutsätta, om några dylika överskott icke funnes tillgängliga.

Det är ju en känd sak, att obenägenheten icke är så stor

för sådana utgifter, till vilka medel redan finnas disponibla, som för

sådana, till vilka medel måste särskilt anskaffas.

Att ett missförhållande i nu förevarande hänseende förefinnes,

torde icke heller kunna förnekas. Det synes följaktligen, även om denna

tvångsbiidning av kassor endast ägt rum i vissa väghållningsdistrikt,

som om man enbart vid detta förhållande borde vara villig att, om ett

lämpligt förslag framkomme till avhjälpande av missförhållandet, antaga

samma förslag.»

Utskottet finner sig i allo kunna instämma i vad av 1911 års jordbruksutskott

sålunda anförts. För egen del vill utskottet allenast än

ytterligare understryka, hurusom det, då väghållningsbesväret i stora

delar av landet anses såsom och jämväl torde vara en av de mest

tyngande prestationer, som den enskilde har att till samhället utgöra,

måste framstå såsom i hög grad oegentligt att, såsom nu på vissa håll

är fallet, av de enskilde för väghållningsändamål utkräves en ofta nog

mycket betungande skatt, medan samtidigt vägkassans tillgångar tack

vare samma skatt redan uppgå till så betydande belopp, att desamma

icke ens inom överskådlig framtid torde behöva för väghållningsändamål

tagas i anspråk utan år från år komma att befinna sig i ständig

tillväxt. Fn dylik överflödig fondering av vägkassemedel på de vägbållningsskyldiges

bekostnad torde, såvitt möjligt, böra förekommas; och

finner utskottet ur denna synpunkt syftet med nu ifrågavarande motioner

synnerligen beaktansvärt.

I valet mellan de av motionärerna antydda utvägarna till frågans

lösning anser sig utskottet utan tvekan närmast böra ansluta sig till

vad av herr Lundgren i Yendelsberg i dylikt hänseende anförts. Därest

verklig rättelse i ovanberörda missförhållanden skall kunna vinnas, lärer

det nämligen, såsom nämnda motionär förutsätter, vara nödvändigt att

söka åstadkomma en omläggning av själva grunderna för vägskattens

beräkning sålunda, att dylik skatt ej må kunna utdebiteras till högre

belopp än i varje fall av behovet påkallas samt uppkomsten av onödigt

överskott i vägkassan sålunda förhindras. Den av herr Lyckholm föreslagna

lagändringen avser däremot icke omedelbart att förekomma dylik

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2V.

7

fondbildning utan endast att sedan ett mera betydande överskott i vägkassan

redan uppkommit, bereda Konungens befallningshavaude tillfälle att

i vidsträcktare man än gällande lag tillåter på framställning av vägstyrelse

förordna om överskottets användning till lindring av väghållningsbesväret

i dess helhet. Förslaget är sålunda icke av den genomgripande

natur som det av herr Lundgren i Vendelsberg framlagda utan

åsyftar endast att inom gällande lagstiftnings ram på enklaste sätt råda

bot för de mest i ögonen fallande olägenheterna av de nuvarande grunderna

för beräkning av vägskatten.

Om utskottet sålunda fullt kan instämma i det av herr Lundgren

i Vendelsberg uttalade önskemålet om sådan ändring i väglagen, att

vägskatten kommer att i högre grad än som enligt nu gällande stadganden

är möjligt bestämmas med hänsyn till de behov, som med ifrågavarande

skattemedel böra tillgodoses, anser utskottet däremot, i olikhet

med motionären, någon skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet icke vara av

behovet påkallad. Såsom känt torde vara, äro nämligen av chefen för

finansdepartementet, jämlikt nådigt bemyndigande den 29 september

1911, sakkunniga personer tillkallade för att inom nämnda departement

verkställa utredning angående de åtgärder, som kunna finnas nödiga

för åvägabringande av en jämnare fördelning av väghållningsbesväret,

samt utarbeta det förslag till förändringar av gällande väglag in. m.,

vartill utredningen kan föranleda, ävensom i samband därmed underkasta

berörda lagstiftning revision jämväl i vissa andra avseenden. Då

enligt vad utskottet inhämtat, nämnda sakkunniga hava sin uppmärksamhet

särskilt riktad på de av motionärerna anmärkta förhållandena,

torde nu föreliggande fråga utan någon Riksdagens vidare åtgärd i

sinom tid bliva föremål för vederbörlig behandling i samband med det

förslag, som de sakkunniga komma att avgiva.

Möjligen skulle kunna ifrågasättas att, i avbidan på utredningen

angående de mera genomgripande förändringar i grunderna för vägskattens

bestämmande, som, enligt vad ovan sagts, kunna anses av

behovet påkallade, provisoriskt söka att avhjälpa eller åtminstone mildra

de anmärkta missförhållandena genom en lagändring i den av herr

Lyckholm förordade riktningen. Oavsett att det torde kunna anses

mindre lämpligt att på sådant sätt föregripa resultatet av en utredning,

som inom en snar framtid lärer vara att förvänta, håller utskottet em el
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.

lertid före, att med en dylik lagändring föga eller intet skulle vara

vunnet. Sant är visserligen, att Konungens befallningskavande med

den avfattning, motionären vill giva åt 62 § väglagen, efter ordalagen

erhåller en något vidsträcktare prövningsrätt i avseende å förfogandet

över vägkassas överskottsmedel än gällande lag medgiver. Enligt utskottets

förmenande skulle emellertid förhållaudena efter en dylik lagändring

i praktiken komma att gestalta sig ungefär på enahanda sätt

som nu. Sålunda skulle en befallningshavande, som över huvud taget

är mindre benägen att förordna om överskottsmedlens fördelning bland

väghållningsskyldige, säkerligen, även därest den av motionären föreslagna

lagändringen komme till stånd, tveka att medgiva skingring av

vägkassas fonderade medel, innan alla tänkbara vägförbättringar inom

distriktet blivit verkställda, medan å andra sidan en befallningshavande,

som mera riktar sin uppmärksamhet å lindrandet av väghållningsbördan

i allmänhet, även med den avfattning, ifrågavarande bestämmelse nu

har, näppeligen torde behöva anse sig förhindrad att, sedan alla för den

närmaste framtiden inom distriktet behövliga grundförbättringar av

vägar vidtagits, förordna om överskottsmedlens användning till lättande

av väghållningsbesväret i dess helhet. Icke ens såsom en lämplig provisorisk

åtgärd i avbidan på eu mera genomgripande revision av hithörande

stadganden, har utskottet sålunda ansett sig kunna tillstyrka

den av herr Lyckholm föreslagna lagändringen.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa

a) att herr Lundgrens i Vendelsberg förevarande

motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

samt

b) att ej heller herr Lyckholms ifrågavarande

motion må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tällberg.

Närvarande: herrar Persson, Tamm, Odelberg, frih. de Geer, Paulson, Lindblad, Pers,

Ericsson, Lundell, Nilsson i habbarp, greve Hamillon, Kronlund, Andersson,

Linders, Hellström, och frih. Gyllenstierna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.

9

Res 3rvationer:

av A. T. Odelberg, P. Paulson, E. A. Lindblad, Aaby A. W. Ericsson,

H. Andersson och J. Gyllenstierna, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

De föreliggande motionerna beröra samma sak, men sluta i något

olika yrkanden. Utskottet angiver också (sid. 4), att »möjligen skulle

kunna ifrågasättas» att gå »den av herr Lyckholm förordade riktningen».

Då behovet av eu dylik högst obetydlig lagändring är av motionären

på ett alldeles ovedersägligt sätt framvisat och av utskottet erkänt, anse

vi, att Riksdagen ingalunda bör avvakta ett ovisst resultat av den igångsatta

utredningen om huvudsakligen andra frågor och, i avvaktan på

att Riksdagens båda kamrar sedermera bliva eniga om de vida större

ändringsförslagen, låta detta nu ifrågavarande tydligt påvisade, av alla

erlcända och synnerligen lätt avhjälpta missförhållande alltjämt fortfara.

Den från jordbruksdepartementet sist utgivna vägstatistiken för år 1910

utvisar, att det huvudsakligen gäller ett tjugutal väghålluingsdistrikt,

där denna fondbildning tagit olämpliga proportioner. Dessa distrikt

utgöras av:

Vägskatt per vägfyrk

Väghållning sdistrikt: December 1910.

Behållning

i runt tal

Av natura- pliktige

öre

Av övriga

öre

96.000

122,000

92.000

66.000

117.000

103.000

40,000

6

_

9

_

20

27

_

27

40

A spa.nds h åra ds............................................................

_

22

160.000

161,000

56.000

61.000

65.000

40.000

__

20.4

_

34

_

58

_

25

1

17

Karlstads » ............................................................

27

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 saml. 14 höft. (Nr 29) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.

Karlskoga sockens ......................................

Gamla Norbergs härads .............................

St. Tuna och Silfbergs socknars .............

Njurunda tingslags .....................................

Alvsby sockens .............................................

Gellivare tingslags ....................................

vartill kommer enligt motionen december

Sävedals härads .........................................

1912

j Vägskatt per vägfyrk

Behållning

i runt tal

Av natura- pliktige

öre

Av övriga

öre

54,000

_

18.35

50,000

—

21

45,000

—

14.2

61,000

—

33

50,000

—

77

117,000

—

30

116,000

42

Då nu hela lagändringen inskränker sig till att giva Kungl. Maj:ts

befallningshavande en i viss mån ökad rätt, men ingalunda skyldighet

att tillåta en något minskad utdebitering samtidigt som för grundförbättring

av vägarne tillräckliga medel ändock tillföras vägkassan hava

vi hemställt om bifall till herr Lyckholms motion.

Bilaga 1.

Sävedals härads vägkassa 1903—1912.

Inkomster.

Saldo från 1902 ................................................................................................ 78:6 7

Vägskatt,

debiterad 1902. uppburen 1903............................................ 8,430:3 0

» 1903 > 1904........................................... 10,493:2 7

» 1904 » 1905............................................ 10,284:98

> 1905 » 1906............................................ 9,324:84

» 1906 » 1907 18,577:92

» 1907 » 1908 februari............................ 19,686: —

» 1908 » 1908 december ........................ 14,605:34

» 1909 » 1909 ........................................... 15,232: 8 8

;> 1910 » 1910............................................ 7,027:92

* 1911 » 1911 18,008:5 8

» 1912 » 1912............................................ 127,127: 25 258,799:2 8

Statens bidrag till väghållare in natura.

1903 ............................................ 485:9 8

1904 ............................................ 485:9 8

1905 ............................................ 485:9 8

1906 ............................................ 485:9 8

Transport 1,943: 92 258,877: 95

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande. Nr 29.

11

Transport 1,943: 92 258,877: 95

1907 ............................................ 728:9?

1908 ............................................ 728:9 7

1909 ............................................ 728:9 7

1910 ............................................ 728:97

1911 ............................................ 6,881:15

1912 ........................................... 6,881:15 18,622: 10

I Jcassan införda räntor och diverse inkomster under åren sammanförde 4,736: 9 8

Statsbidrag för vägkassan tilldelade lotter ........................................... 3,880: 73

Summa kronor 286,117: 7 o

Utgifter.

Häri inbegripne statsbidrag till väghållare in natura

1903....:........................................................... 8,752:60

1904 .............................................................................................................. 10,123:2 8

1905 ................................................................................................................ 8,724:56

1906 ................................................................................................................ 9,281:82

1907 ............................................................................................................... 11,257:92

1908 Mölndalsvägens stensättning ingår häri ........................................ 33,136: 73

1909 ............................................................................................................... 7,365:io

1910 ................................................................................................................ 18,648:6 9

1911 ................................................................................................................ 15,572:8 6

1912 Omläggning av vägar, tilldelade vägstyrelsen, ingår häri............ 49,303: 41

Kronor 172,166: 97

Avgår diverse avlöningar................................................................................ 2,031: 9 8

Kronor 170,134: 99

Kontant behållning............................................................................................ 115,982: 77

Summa kronor 286,117: 76

I ovanstående kontanta behållning, kronor 115,982.7 7, ingå kronor 106,700,

som till vägkassan av kronofogden i avräkning inbetalts från den i december 1912

betalda vägskatten; då utdebiteringen utgjorde kronor 126,395.22, så ökas således

behållningen med 19,695.2 2 minus cirka 4 å 5,000 kronor avkortningar.

Placeringen av ovanstående behållning är följande:

A kapitalräkning ............................................................................................ 106,700: —

Deposition ......................... 5,400: —

Upp- och avskrivning .................................................................................... 3,532: 95

Kontant i kassan .............................................................................. 349: 82

Kronor 115,982: 77

Hos kronofogden kvarstående.................................................. 19,695:2 2

minus avkortning .....................................................................5,000: — 14,695: 22

Kronor 130,677: 99

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 29.

Bilaga 2.

Förslag- till inkomst- och utgiftsstat för vägkassan i Sävedals

härads väghållningsdistrikt 1913.

Debet.

Enligt officiellt bevis finnes inom distriktet följande vägfyrktal:

A. Av jordbruksfastighet, som underhåller väghållet in natura............ 63,881: —

B. Av annan fastighet............................................................ 145,981: —

C. Av inkomst ........................................................................ 154,960: — 300,941: —

Summa fyrktal 364,822: —

Kassabehållning från 1912 ............................................................................ 27,619: 40

Då, enligt särskilda nämndens uppskattning, kostnaden för distriktets

vägars och broars underhåll uppgår till kronor 31,825 32 och 3/i0

därav eller kronor 4,773.79 betalas av statsmedel, skall efter avdrag

härav återstående beloppet kronor 27,051.53 fördelas enligt § 60 i

väglagen på de enligt § 7 till vägunderhåll in natura förpliktigade

vägfyrkar, utgörande i jämnt tal 42 öre pr fyrk, som påföres distriktets

andra fyrktal.......................................................................................-........... 126,395: 22

Kronor 154,014: 6 2

Kredit.

Kostnader för vägstyrelsens räkenskaper m. m......................................... 1,000: —

Reseersättning till vägstyrelsens medlemmar ............................................ 250: —

Vinterväghållningskostnader........................................................................... 2,000: —

Underhåll av broar och räcken samt vägförbättringar m. m................ 25,000: —

Underhåll av Mölndalsvägen från Getebergsled till Fässbergs sockens gräns 3,000: —

Debiterings- och uppbördsprovision ............................................................ 3,791: 8 6

Sänkning av Dansereds lider m. m............................................................. 14,000: —

Oförutsedda utgifter ........................................................................................ 1,000: —

Överskott till 1914 ........................................................ 103,972: 7 6

Kronor 154,014: 6 2

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:131 Skrivelse till Konungen, angående ändrad lydelse av 62 § första stycket i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. s. 4 i texten