Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt, motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående viss ändring i grunderna för jordbruksfastighets deltagande i kostnaderna för vägunderhållet.

1913-02-25 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:30, Utlåtande, i anledning av väckt, motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående viss ändring i grunderna för jordbruksfastighets deltagande i kostnaderna för vägunderhållet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottet* utlåtande Nr SO.

1

Nr 30.

Ankom til! Riksdagens kansli den 25 februari 1913 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt, motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående viss ändring i grunderna för jordbruksfastighets

deltagande i kostnaderna för vägunderhållet.

(2:a Avd.)

I eu inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 58, har herr Dandenell hemställt, att Riksdagen

måtte besluta hemställa till Kungl. Maj:t, det Kungl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring avväglagen,

att senast skedd taxering av jordbruksfastigheter skall vara

den bestämmande för nämnda fastigheters deltagande i kostnaderna för

de allmänna vägarnas årliga underhåll.

Till stöd härför har anförts följande:

»Enligt nu gällande väglag skola jordbruksfastigheter svara för de allmänna

vägarnas underhåll. Vid den efter lagens ikraftträdande skedda

vägdelning gick man så tillväga, att kostnaderna för vägarnas inom ett

vägdistrikt årliga underhåll uppskattades och fördelades på jordbruksfastigheterna

efter deras vägfyrktal, och fick varje sådan fastighet sig tilldelad ett

vägstycke, vars årliga underhållskostnad just motsvarade nämnda fyrktals.

Rätteligen, synes det mig, borde efter den omtaxering av jordbruksfastigheterna,

som vart femte år äger rum, ny vägdelning ske; men som

detta är en både kostsam och omständlig procedur, torde så ej kunna ifrågasättas.

Emellertid hava under årens lopp orättvisorna i att den sålunda

skedda vägdelningen alltjämt äger bestånd visat sig alltmer framträdande.

Bihang till Riksdagens protokoll 1018. 10 sand. lo höft. (Nr 30.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Därest en fastighet vid vägdelningen tillfälligtvis var högt upptaxerad,

men sedan gått tillhaka till normalt taxeringsvärde, finnes under nuvarande

förhållanden icke någon utsikt för en sådan fastighet att få ändring

eller rättelse i det fastigheten vid vägdelningen påförda vägfyrktal med däremot

svarande vägunderhåll, och om efter vägdelningen en fastighet fått

förhöjt taxeringsvärde, bibehålies det oaktat för denna senare fastighet

samma underhållningsskyldighet som förut.

Att skipa rättvisa härvidlag torde vara en ganska lätt sak, och 14—

18 §§ av 2 kap. väglagen synes kunna giva en fingervisning rörande tillvägagångssättet

för rättelses vinnande. Eiktigast synes det dock mig

vara, att varje innehavare av fastighet, vars uppskattade kostnad för det

årliga underhållet av denna fastighet tilldelat vägstycke överstiger dess

andel av vägdistriktets, uträknat efter sista taxeringen, erhåller i penningar

denna skillnad; och innehavare av fastighet, där ett motsatt förhållande

äger rum, får betala sådan skillnad.»

De av motionären framställda anmärkningarna mot de i gällande väglag

fastslagna grunderna för jordbruksfastighets deltagande i vägunderhållet

måste enligt utskottets uppfattning i åtskilligt anses befogade. Sålunda

lärer det icke kunna bestridas, att det understundom framstår såsom en

orättvisa, att en jordbruksfastighet, oberoende av de förändringar dess taxeringsvärde

efter senast skedd vägdelning må hava undergått, under hela

tiden intills nästpåföljande vägdelning har sig ålagd samma vägunderhållsskyldighet,

som om taxeringsvärdet förblivit oförändrat. Då vägunderhållsskyldigheten

för varje fastighet bestämmes efter det fastigheten åsätta vägtalet

och detta åter efter taxeringsvärdet, vore det ju, såsom motionären

framhåller, riktigast att, så snart taxeringsvärdet ökats eller minskats, på

ett eller annat sätt underkasta underhållsskyldigheten motsvarande jämkning.

Om utskottet sålunda är villigt erkänna, att motionärens anmärkningar

i stort sett måste anses välgrundade, torde det dock enligt utskottets

mening starkt kunna ifrågasättas, huruvida det av motionären uttalade

önskemålet om fördelning av kostnaderna för naturavägunderhållet efter den

senast skedda taxeringen över huvud taget lämpligen kan i praktiken realiseras.

Lika med motionären anser utskottet sålunda uppenbart, att, ehuru

det måhända vore teoretiskt riktigast att efter varje omtaxering av de i

väghållningsdistriktet ingående fastigheterna föranstalta om ny vägdelning,

något dylikt med hänsyn till de med vägdelningsproceduren förenade kostnaderna

svårligen kan tänkas ifrågakomma. Att på sätt motionären före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbrulufuhkoltci» utlåtande Nr ilo.

slagit söka reglera förhållandena genom införande av ett särskilt 1 ik vida - tion sförfarande anser sig utskottet emellertid icke heller kunna förorda.

Oavsett att det av motionären nu ifrågasatta systemet med direkta penningutdelningar

åt naturaväghållame knappast torde vara överensstämmande med

gällande väglagstiftnings principer, är utskottet av den uppfattningen, att de

ifrågasatta likvidationerna — särskilt med hänsyn till den mången gång

förefintliga svårigheten att exakt uppskatta kostnaderna för det å varje

fastighet belöpande vägunderhållet — ofta skulle giva anledning till så

besvärliga och tidsödande uträkningar, att det föreslagna systemets lämplighet

för praktiska förhållanden starkt måste betvivlas.

Utskottet är sålunda av den uppfattningen, att, därest man vill undgå

de olägenheter, som äro förenade med det nuvarande sättet för bestämmande

av jordbruksfastighets deltagande i vägunderhållet, i varje fall måste

väljas andra utvägar än den av motionären ifrågasatta. Eu möjlighet att

väsentligen minska berörda olägenheter föreligger redan enligt nu gällande

väglag, nämligen genom tillämpning av de i 64 § sagda lag intagna bestämmelserna

om vägunderhållets fullgörande i vissa fall medelst entreprenad,

och utskottet för sin del håller före, att genom en jämväl ur andra

synpunkter önskvärd utvidgning av entreprenadsystemets tillämplighetsområde

betydelsen av ovan anmärkta missförhållanden än ytterligare skulle

reduceras. I detta sammanhang förtjänar jämväl framhållas, att förslag

till fullständig omläggning av grunderna för väghållningsbördans fördelning

av herr Lundell framlades i tvenne vid 1905 års riksdag inom

Andra kammaren väckta motioner och sedermera av greve E. G.

Hamilton upptogs och i av honom avgivna motioner förelädes 1908, 1909,

1910 och 1911 års Eiksdagar till prövning. Sagda förslag, som av 1909

och 1911 års vederbörande utskott tillstyrktes men då icke vann Första

kammarens bifall, innefattade huvudsakligen, att hela väghållningskostnaden

såväl för vägunderhållet in natura som eljest inom ett distrikt skulle

sammanslås i en summa; att vad därav efter avdrag av statsbidraget och

andra tillgängliga inkomster återstode såsom brist att fylla skulle utdebiteras

såsom vägskatt lika för alla vägfyrkar; samt att envar väghållare in

natura skulle genom avräkning vid uppbörden av hans vägskatt och övriga allmänna

utskylder bekomma full ersättning för värdet av den honom åliggande

natura prestationen, sådan den blivit av särskilda nämnden uppskattad.

Utan att i vidare mån än redan skett inlåta sig på till äventyrs förefintliga

möjligheter att undanröja eller förminska de av motionären anmärkta

olägenheterna, tillåter sig utskottet slutligen framhålla, hurusom det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

icke torde råda något tvivel därom, att de av chefen för finansdepartementet,

jämlikt nådigt bemyndigande den 29 september 1911, tillkallade

sakkunniga för verkställande av utredning angående åtgärder för åvägabringande

av en jämnare fördelning av väghållningsbesväret m. m. vid fullgörandet

av sitt berörda uppdrag komma att ägna jämväl den nu föreliggande

frågan all den uppmärksamhet, varav densamma kan anses förtjänt.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må av Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 25 februari 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

i). PERSSON i Tallberg.

Närvarande: herrar Persson, Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén,

Lindblad, Pers, Ericsson, Nilsson i Kabbarp, greve Hamilton, Kronlund,

Andersson, Linders, Hellström och Ekerot.

Reservation av E. A. Lindblad i fråga om motiveringen.

Tryckt hos V. Ualmquists Aktiebolag, Stockholm, 1913

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.