Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag, åsyftande rätt för enskild person att för husbehov tillgodogöra sig vatten å annans mark m. m.

1913-02-25 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:31, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag, åsyftande rätt för enskild person att för husbehov tillgodogöra sig vatten å annans mark m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

I

Nr 31.

Ankom till Riksdagens kansli den 25 februari 1913 kl. 1 o. m

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående utredning och förslag, åsyftande rätt för

enskild person att för husbehov tillgodogöra sig vatten å

annans mark m. m.

(2:a Avd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets behandling

överlämnad motion, ur 151, bär herr Westlund hemställt, att Riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana lagbestämmelser,

att rättighet må medgivas enskilda personer att för husbehov få

tillgodogöra sig vatten å annans mark samt över annans mark draga

rörledningar även när marken äges av annan än ägaren till vattnet.

Till stöd härför har anförts följande:

»Rn olägenhet, som ofta förefinnes, synnerligast på landsbygden,

bestar däruti, att personer, vilka pa sina fastigheter äga källor eller

brunnar, neka sina grannar och närboende att därifrån hämta eller leda

vatten till sina gårdars och fastigheters behov eller också härför betinga

sig en ersättning, vilken icke står i något rimligt förhållande till den

skada och det intrång, som därigenom förorsakas.

Vid nyare laga skiften och hemmansklyvningar ha sådana rättigheter,

som här avses, ibland tillgodosetts för flera eller alla delägarna

på ett bättre sätt än förut, men vid dessa förbehåll har man ofta förbisett

den del av rättigheten, vilken avsett ett tidsenligt tillgodogörande

av vattnet från dessa för gemensamt behov avsatta brunnar eller källor

medelst anbringande av ledning.

Vid äldre skiftesförrättningar har man sällan gjort några undantag

i berörda hänseende, utom det, att trakter finnas i vårt land, synnerligast

i Norrland, där laga skifte ännu ej ägt rum.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 sand. 16 höft. (Nr 31.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

I detta sammanhang- torde även få erinras, att fall förekomma, då

genom brukningsdelarnas klyvning och därav följande utflyttning det

blivit synnerligen lägligt att få husbehovsvatten från ställen, som vid

föregående jorddelningar ej kunnat förutses — ja, till och med från

platser, vilka ligga utom skifteslagets område.

Det framträder därför ett starkt behov av sådana lagbestämmelser,

att möjlighet kunde beredas medlemmar inom ett samhälle eller vid

enskild gård att för husbehov, utan allt för kostsam procedur och mot

skälig ersättning, få tillgodogöra sig å annans mark befintligt vatten och

att därifrån få leda vatten medelst i jorden nedlagda rörledningar, där

sådant prövas kunna ske utan förfång för ägaren av marken.»

Såsom synes, påyrkar motionären lagbestämmelser av tvåfaldig

innebörd, avseende nämligen dels rätt att för husbehov taga i anspråk

vatten å annans grund och dels rätt att för tillgodogörande av vatten

över annans mark framdraga rörledning. Nu vill det av motionens

ordalydelse förefalla, som om den sistnämnda rättigheten vore av motionären

avsedd endast eller i varje fall närmast såsom medel att förverkliga

den förstberörda. Tydligt torde emellertid vara, att en sådan rätt

som den senare ej nödvändigtvis förutsätter samtidig legalisering av rätt

att annorlunda än efter avtal taga i anspråk annan fastighets vattentillgång,

samt att sålunda intet sådant intimt sammanhang mellan dessa

båda frågor är för handen, att icke den ena mycket väl låter sig lösas

oberoende av den andra. Vid sådant förhållande anser utskottet riktigast

att vart för sig behandla motionärens båda yrkanden.

Vad då först angår den i motionen påyrkade rätt att för husbehov

tillgodogöra sig vatten å annans grund, förhåller det sig ju obestridligen

sä, att innehavare av sådana fastigheter, å vilka icke finnes tillräcklig

tillgång på husbehovsvatten, kunna vara hänvisade till att genom uppgörelser

med ägare av i berörda hänseende bättre lottade grannfastigheter

söka fylla det nödtorftiga vattenbehovet, något, som emellertid kanske icke

alltid lyckas. Det kunde ju under sådana förhållanden synas billigt, att

innehavare av dylika vattenbehövande fastigheter erhölle laglig befogenhet

att mot erläggande av skälig ersättning tillgodose sitt vattenbehov från

sådant ställe utanför det egna området, där det naturligast och lämpligast

läte sig göra. En dylik rätt kunde synas så mycket mera befogad,

ifall densamma, såsom i motionen föreslås, lagligen inskränktes

till fall, där rättigheten prövades kunna utövas »utan förfång för» vattenägaren.

Emellertid torde just på denna punkt — då det nämligen

gäller att fastslå begreppet »förfång» — avgörande betänkligheter yppa

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr Hl. :i

mot ott bifall till motionen i dess nu berörda del. Det torde nämligen

ej vara sä lätt att avgöra, huru långt ägare av fastighet, vars

vattentillgång skulle göras för annan tillgänglig, i värjo särskilt fäll

borde vara pliktig att tåla intrång, innan skäligen kunde anses, att

förfång förelåge. Särskilt torde det under perioder av ihållande torka,

eller då av annan anledning vattnet kan sina i källor, brunnar och sådana

vattensamlingar av mindre omfång, som i motionen åsyftas, vara

vanskligt nog^ att avgöra, i vilken omfattning ägare därav skulle vara

nödsakad att för annans skull underkasta sig- ytterligare minskning av

vattenmängden. Åven torde det vara förenat med stora svårigheter att

vid bestämmandet av grunderna för ersättnings utgående samt av ersättningsbeloppets

storlek i det särskilda fallet förutse och beräkna, i vilken

omfattning fastighet, vars vatten sålunda toges i anspråk, i en framtid,

eventuellt för industriella anläggningar eller andra dylika ändamål, kunde

komma att för egen räkning behöva disponera den* å fastigheten befintliga

vattentillgången.

b ör övrigt torde det icke böra förbises, att eu sådan rätt som

den av motionären i första rummet föreslagna principiellt skulle förutsätta

en modifiering av hittills gällande grundsatser rörande äganderätt

till vatten, i det att densamma skulle innebära ett, visserligen praktiskt

taget, ofta tämligen betydelselöst, men, rättsligt sett, otvetydigt tvångsingrepp

i enskilds äganderätt till förmån för annan enskilds behov.

Om något dylikt ingrepp kan det däremot uppenbarligen icke

bliva fråga i det senare momentet av motionärens yrkande, det nämligen,

som. avser lagstadgad rätt att över annans mark draga ledning

för vattentillförsel. Eu sådan rätt, vars karaktär blott bleve en laglig611

grundad servitutsrätt, skulle, enligt utskottets mening, mången

gång bliva av största betydelse för avhjälpande av i motionen berörda

olägenhet, och detta även utan att förutsätta den i motionen föreslagna

rätt till tvångsförvärv av annan tillhörigt vatten. Lätteligen kunna ju

tänkas fall, då frågan om bristande vattentillförsel för en fastighet

endast härrör ur svårigheten att få begagna annan tillhörig mark för

anläggning av vattenledning. Så t. ex då fastighet består av flera än

ett skifte, av vilka det ena inrymmer vattentillgång men genom annan

tillhörig mark är skilt från den del av fastigheten, där vattnet är avsett

att komma till användning eller då innehavare av vattenfattig fastighet

genom frivillig överenskommelse förvärvat rätt att tillgodogöra sig

vatten å annans mark, men svårighet uppstår att över mellanliggande,

tredje man tillhörig, fastighet vinna väg för vattnets ledning. I sådana

fäll förefinnes, enligt utskottets åsikt, ett fullt berättigat intresse, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 31.

med allt fog kan påkalla att bliva lagligen tillgodosett. Gällande lag

medgiver emellertid icke fastiglietsinnehavare möjlighet att för enskilt

ändamål tilltvinga sig rätt till här ifrågakomna ledningsföretag, och ej

heller är frågan om dylik rätt berörd i något av nu utarbetade förslagtill

revision av de vattenrättsliga och expropriationsrättsliga förhållandena.

Härvid är visserligen att märka, att uti det nu föreliggande

förslaget till ny expropriationslag bland de uppräknade ändamål, för

vilka annans fastighet må tagas i anspråk, även medtagits behovet »att

förse en ort med vatten», men torde denna bestämmelse dock vara otillräcklig

med hänsyn till mångfalden av fall, då det blott är eu enskild

fastighet, för vilken ett dylikt behov föreligger. Det synes sålunda utskottet,

som om i lagstiftningen här förelåge cn brist av beskaffenhet,

att böra föranleda uppmärksamhet från statsmakternas sida. Såsom ett

önskemål anser sig utskottet emellertid böra framhålla, att proceduren

för vinnande av rätt till sådana mindre ledningsföretag, varom här kan

bliva fråga, måtte göras så enkel och föga kostsam som möjligt, svarande

mot dessa företags egen natur.

Med åberopande av det nu anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i anledning av förevarande

motion, i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådana lagbestämmelser, att rättighet må

medgivas enskilda fastiglietsinnehavare att för tillgodogörande

av vatten till husbehov över annans fastighet

framdraga ledning.

Stockholm den 25 februari 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tallberg.

Närvarande: herran Per-sou, Odelberg, Tamm, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,

Pers, Ericsson, Nilsson i Kabbarp, greve Hamilton, Kronlund, Andersson,

Linders, Hellström, Ekerot.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1913.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:194 Skrivelse till Konungen, angående utredning och förslag åsyftande rätt för enskilda fastighetsinnehavare att för tillgodogörande av vatten till husbehov över an s. 1 i texten