Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om beredande av rätt till andel i häradsallmänning även åt annan jordbruksfastighet än i mantal satt jord.

1913-02-25 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:33, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om beredande av rätt till andel i häradsallmänning även åt annan jordbruksfastighet än i mantal satt jord.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

.Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33-

Ankom till Riksdagens kansli den 25 februari 1913 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t i fråga om beredande av rätt till andel i häradsallmänning

även åt annan jordbruksfastighet än i mantal

satt jord. (2:a Avd.)

I en inom Första kammaren väckt, till jordbruksutskottets behandling

överlämnad motion, nr 85, har herr Hult hemställt, att Riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande,

huruvida och på vad sätt rätt må kunna beredas även annan

jordbruksfastighet än i mantal satt jord till andel uti häradsallmänning,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, som härav må föranledas.

Till stöd härför har anförts följande:

»Vid utbrytande av jord till egna hem på landet sker detta antingen

förmedelst ägostyckning, då som bekant det utbrutna området åsättes viss

del av stamfastighetens skatte- eller hemmantal, eller ock förmedelst avsöndring

såsom lägenhet.

I förra fallet erhåller det egna hemmet rätt till andel i stamfastighetens

andel uti skifteslagets samfälligheter samt uti andra stamfastighetens

rättigheter, som tillkomma denna såsom mantal, t. ex. andel uti

häradsallmänning, men i senare fallet uteslutes egna hemmet från all rätt

till dessa andelar.

Jag lämnar här å sido frågan om lämpligheten att bereda avsöndring

rätt till andel uti andra samfälligheter än häradsallmänning, enär jag

anser denna fråga nu vara den för egnahemsbrukaren mest trängande och

därför utgör ämnet för denna min framställning, och dessutom torde frågan

om beredande av rätt för avsöndring till andel uti skifteslagets samfälligheter

lämpligen böra upptagas till behandling först vid en blivande

revision av skiftesstadgan.

Det är emellertid ej så mycket att säga om avsöndrings uteslutande

från rätt till andel i häradsallmänning i de fall, då avsöndringen är liten

Bihang till Biksdagens protokoll 1913. 10 sand. 18 höft. (Nr 33—35.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

och avsedd endast till bostadslägenhet samt då parterna uppgöra köpeavtal

med full vetskap på ömse sidor därom, att det egna hemmet genom

avsöndringsförfarandet går miste om exempelvis andel i häradsallmänningen,

men i de fall, där så ej sker, och alldeles särskilt i den mängd fall, där

avsöndringsförfarandet tillgripits och fortfarande tillgripes vid utbrytande

av även större jordbrukslägenheter till egna hem uteslutande för att undgå

den större kostnad, som uppkommer genom verkställande av först laga

skifte och sedan ägostyckning, där är ett sådant uteslutande obilligt.

Nu väntar jag mig visserligen den invändningen, att rått till andel

i häradsallmänning av ålder tillkommit endast i mantal satt jord, och

detta är ju också förhållandet, men det torde vara ganska lätt att påvisa

det obilliga härutinnan, ty det är väl obilligt, att innehavaren av en

kronolägenhet, en skattelägenhet eller dylikt, med lika stort eller kanske

större jordbruk än grannen, som innehar i mantal satt jord, icke skall i likhet

med denne bekomma en kanske välbehövlig utsyning å häradsallmänningen.

Detta är uppenbarligen en orättvisa, som om möjligt bör utjämnas,

och önskvärt är, att det kunde ske i den omfattning, att all jordbruksfastighet

inom respektive område tiller kännes del i häradsallmänningen.

Emellertid förutser jag, att stora principiella svårigheter här möta,

och komma att göras gällande, men den mindre frågan, den om rätt för

all hemmanets jord, som t. ex. taxeras såsom jordbruksfastighet, att erhålla

mot jordområde efter någon viss lagstadgad beräkningsgrund svarande

rätt i häradsallmänningen, torde vara av mindre räckvidd och borde också

kunna lösas utan alltför lång tidsutdräkt. Den borde åtminstone hava

utsikt att vinna avseende beträffande jordavsöndringar, som tillkomma efter

en viss bestämd tidpunkt.»

Om grunden för delägareskap i häradsallmänning stadgas i törordningen

angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26

januari 1894, § 6, som innehåller den bestämmelse, att delägare i häradsallmänning

äro, där ej för särskilt fall blivit annorlunda bestämt, de, som

i häradet bygga och bo, efter deras oförmedlade hemmantal. Detta stadgande

utesluter sålunda från delägarerätt alla de jordegendomar, vilka icke

fått sig visst mantal åsatt, alltså alla sådana, som ej äro att anse såsom

hemman eller hemmansdelar, utan med ett gemensamt namn pläga kallas

lägenheter.

Motionären ifrågasätter nu, att även annan jordbruksfastighet än i

mantal satt jord skulle beredas rätt till andel uti häradsallmänning. Härvid

säger sig motionären närmast åsyfta sådana lägenheter, som uppkommit

genom jordavsöndring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

15

Emellertid ligger det i det nuvarande jordavsöndringsins tit u tets egen

natur, att den avsöndrade lägenheten icke kan övertaga någon del av stamhernmanet

efter mantal tillkommande särskilda rättigheter eller förmåner,

således ej heller del i häradsallmänning. Ett avsöndringsavtal avser uteslutande

upplåtande av ett visst å marken begränsat område. Däremot är

det enligt gällande rätt genom ägostyckningsavtal som köpare och säljare

kunna överenskomma, att det upplåtna området skall ägas såsom hemmansdel

med åsatt mantal och därmed följande rättigheter och skyldigheter.

Det torde således vara klart, att det i motionen angivna syftemål

— att vinna förändring och utvidgning av nu gällande grund för delägarrätt

i häradsallmänning — ej möjliggöres endast genom en enkel omredigering

av förstberörda lagrum, utan förutsätter en principiell omgestaltning

av jordavsöndringsbegreppet. Och för att rättfärdiga så vittgående

konsekvenser, har motionären ingalunda, enligt utskottets mening,

förebragt tillräckligt vägande skäl.

Allramest yppar sig dock betänklighet mot motionärens förslag, tilllämpat

på redan verkställda avsöndringar. Dessa hava ju uppstått genom

avtal, som uppenbarligen förutsätta, att ingen andel av någon stamhemmanet

tillkommande rättighet skall övergå på därifrån avsöndrad lägenhet,

utan att hemmanet skall odelade behålla såväl mantalet som därmed förenade

förmåner. I fråga om sådan lägenhet skulle alltså en reform av i

motionen angiven innebörd medföra retroaktiv verkan och innebära ett

otvetydigt ingrepp i redan bestående äganderättsförhållanden.

Med åberopande av det anförda, och då utskottet ingalunda kan dela

motionärens uttalade mening, att berörda, även av honom själv insedda

svårigheter av principiell natur blivit i någon mån avlägsnade eller undanskjutna

genom den formulering, han, med hänsyn till desamma, funnit

sig böra giva åt sitt slutliga yrkande, får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej må av Riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 februari 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

D. PERSSON i Tällberg.

Närvarande: herrar Persson, Tamra, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad,

Pers, Ericsson, Nilsson i Kabbarp, greve Hamilton, Kronlund, Andersson,

Linders, Hellström och Ekerot.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.