Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om upphävande av förbudet mot klyvning av lotshemman.
1913-03-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1913:38, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om upphävande av förbudet mot klyvning av lotshemman.
Dokumentets text
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
Nr 38.
Ankom till Riksdagens kansli den 10 mars 1913 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om upphävande
av förbudet mot klyvning av lotshemman.
(2:a Avd.)
I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande
behandling hänvisad motion, nr 14, har herr Leander hemställt,
att Riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t utreda, huruvida och i vilken omfattning gällande bestämmelser,
att lotshemman och lotslägenheter av krono- eller skattenatur icke få
klyvas eller mindre delar och tillhörigheter därifrån söndras, må kunna
upphävas, samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill denna utredning
kan giva anledning.
Till stöd härför har anförts följande:
»Enligt § 30 i lagen om hemmansklyvning, ägostyckning och
jordavsöndring den 27 juni 1896, jämförd med § 2 mom. 6 av kungl.
förordningen angående lotshemman och boningsplatser för lotsar den
9 juli 1862 och kungl. förvaltningens av sjöärendena samt Kungl. Maj:ts
och rikets kammarkollegii kungörelse den 23 september 1823, få lotshemman
och lotslägenheter av krono- eller skattenatur ej klyvas eller
mindre delar och tillhörigheter därifrån söndras. Enär flera av dessa
hemman ej längre tjäna sitt ursprungliga ändamål, utan efter sin inlösen
till skatte förvandlats till rena jordbruksfastigheter, som i vanlig ordning
säljas och köpas samt innehavas med full äganderätt, förefalla
sagda bestämmelser något egendomliga. Trots desamma lärer det
emellanåt ha förekommit, att klyvning eller avsöndring från dylika
hemman beviljats, vare sig detta skett av förbiseende eller på den grund,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 38.
7
att man funnit lagen i detta fall föråldrad och hinderlig för tillfredsställandet
av en nyare tids fordringar.
Å andra sidan har det ännu oftare inträffat, att vederbörande myndigheter
på grund av bemälda lagbud sett sig nödsakade att vägra fastställelse
å begärd klyvning eller avsöndring. Då de gamla lotshemmanen
äro belägna i våra skärgårdar, där i synnerhet sjömans- och fiskarbefolkningen
slagit ner sina bopålar, ha icke få inom denna klass genom
en sådan vägran fått sina förhoppningar grusade att på fri grund förvärva
sig ett eget hem. Likaledes har förbudet om klyvning och avsöndring
visat sig hinderligt, när fråga uppstått om uppförandet av
lokaler för gemensamma sammankomster, alldenstund tomtplats icke
kunnat erhållas med full äganderätt. Dylika exempel skulle kunna andragas
från det län, undertecknad har äran att representera.
Då enligt min uppfattning några grundade skäl knappast lära
kunna påvisas, varför klyvning av ifrågavarande hemman eller avsöndring
från desamma icke skulle få förekomma, synes förbudet däremot böra
undanröjas. Detta torde dock till följd av frågans något invecklade
natur icke kunna ske utan föregående utredning, som svårligen kan
presteras av en enskild motionär, utan endast av Kungl. Maj:t.»
Utskottet har funnit sig i anledning av den av motionären gjorda
framställningen allenast böra erinra om, att den i motionen berörda
frågan redan, genom en av 1911 års Riksdag till Kungl. Maj:t avlåten
skrivelse, nr 210, är bragt under Kungl. Maj:ts bedömande. Då vid
sådant förhållande den av motionären ifrågasatta skrivelsen icke lärer
vara av behovet påkallad, hemställer utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 mars 1913.
På jordbruksutskottets vägnar:
D. PERSSON i Tällberg.
Närvarande: herrar Persson, Tamm, Odelberg, Fahlén, Lundell, greve Hamilton,
Kronlund, Linders, greve Wachtmeisier, Ingeström, Barthelson, Berggren,
Jonsson, Ekerot, Nilsson i Tånga och Olausson.
V tskottti.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.