Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av den ägaren av skattelägenheten Djurön nr 1 Östergötlands lön åliggande skyldigheten att därstädes underhålla ett holländeri.

1913-04-11 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:73, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av den ägaren av skattelägenheten Djurön nr 1 Östergötlands lön åliggande skyldigheten att därstädes underhålla ett holländeri.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottet# utlåtande Nr 73

L

Kr 73.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 april 191M kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning

av den ägaren av skattelägenheten Djurön nr 1

Östergötlands lön åliggande skyldigheten att därstädes

underhålla ett holländeri.

(l:a Avd.) ;

1 en till Riksdagen den 14 februari 1913 avlåten, till jordbruksutskottet

för förberedande handläggning hänvisad proposition, nr 85, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen dels medgiva,

att ägaren av lägenheten Djurön nr 1 i Dagsbergs socken och Lösings

härad av Östergötlands län må från och med 1914 års ingång befrias

från den jämlikt kungl. brevet den 15 mars 1771 honom åliggande

skyldighet att å lägenheten underhålla det i samma brev närmare angivna

holländeri, mot det att han före nämnda års början till statskontoret

inbetalar en löseskilling av 7,500 kronor, dels och besluta, att

ifrågavarande löseskilling skall ingå i den under statskontorets förvaltning

ställda fonden för svenska hornboskaps- och fåravelns förädling.

Beträffande detta ärende har vederbörande departementschef till

berörda statsrådsprotokoll anfört följande:

»Enligt kungl. brev den 7 september 1756 medgavs med Rikets

Ständers samtycke, att innehavaren av den under Bråborgs kungsgård

då lydande lägenheten Bråborgs Djurgård eller Djurö i Dagsbergs socken

och Lösings härad av Östergötlands län finge till skatte köpa denna

lägenhet mot en summa av 875 daler silvermynt, motsvarande tjugu

års räntor av lägenheten, och mot skyldighet att vid besittnings- och

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 samt. 41 höft. (Nr 73.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

skatterättens förlust å lägenheten underhålla ett schäferi, varifrån allmogen

däromkring skulle äga att årligen dels till betäckning låna dels

efter stadgat pris köpa visst antal gumsar. I enlighet härmed blev

skattebrev å lägenheten av kammarkollegium utfärdat den 14 maj 1759.

Omförmälda å lägenheten lagda besvär förändrades sedermera jämlikt

kungl. brev den 15 mars 1771 sålunda, att lägenhetens ägare skulle i

stället för schäferi därå underhålla ett holländeri, bestående av en tjur,

tio kor och fem kvigor av »den äkta, stora holländska rasen» och, sedan

detta boskapsslag inom två år blivit satt i fullkomligt gott stånd, till

dem av ortens invånare, som funne sig i stånd att en sådan bättre

boskapsavel anlägga, mot nio daler silvermynt stycket årligen avlåta

två i januari eller februari månad burna och till påföljande Mikaelitid

väl framfödda, duktiga tjurkalvar, varjämte ägaren, ifall han erhölle

något holländskt hjonelag, som han förklarat sig vilja till holländeriets

skötsel införskriva, tillika skulle låta ortens invånare av dem undervisas

i boskapsavelns rätta ans och skötsel. Beträffande fullgörandet av dessa

skyldigheter hava sedermera särskilda föreskrifter blivit av Kungl. Maj:ts

befallningshavande i länet meddelade dels i skrivelse till kronofogden

i orten den 5 juli 1856, vari föreskrevs, att kalvarna skulle under

kronobetjäningens överinseende mot stadgad lösen och, där flera än två

anmälde sig till kalvarnas inlösande, efter lottning turvis utlämnas till

jordbrukare inom Lösings, Björkekinds och Östkinds härad, för varje

härad vart tredje år, dels ock enligt resolution den 3 oktober 1865 i

avseende på tillsynen över förberörda villkors efterlevnad.

Med föranledande av en utav dåvarande ägaren av ifrågavarande

lägenhet gjord anhållan om upphävande av berörda holländeriskyldighet

gjorde Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånig skrivelse den 20

augusti 1870 hos Kungl. Maj:t framställning i sådant syfte.

över denna framställning avgav kammarkollegium underdånigt

utlåtande den 15 maj 1874 samt anförde därvid, att kollegium ansåge

den omständigheten, att ortens invånare eller, enligt Kungl. Maj:ts

befallningshavandes skrivelse till kronofogden den 5 juli 1856, jordbrukarna

inom Lösings, Björkekinds och Östkinds härad dittills fått

mottaga omförmälda kalvar för ett ringa pris, icke kunna utgöra hinder

för vidtagande av annan anordning, helst av 1771 års kungl. brev tydligen

framginge, att ändamålet med den däri bestämda anordning varit

att endast underlätta åstadkommandet av en förbättrad boskapsavel men

icke att eljest på något sätt gynna denna orts inbyggare framför andra

orters. Då sedermera tid efter annan och särdeles genom kungl. reglementet

för stamholländerierna i riket den 22 april 1846 jämte därefter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

3

utfärdade författningar sä betydande förändringar med holländeriväsendet

inträffat, att det syntes vara uppenbart, att boskapsavelns förbättrande

genom statens mellankomst dåmera både på ett lättare och ändamålsenligare

sätt befordrades än såsom åsyftat varit med holländeriet på

Djurön, vilket väl vid tiden för dess inrättande kunde enligt då gängse

grundsatser varit lämpligt men numera icke motsvarade sin bestämmelse,

både kollegium funnit det vara för staten förmånligare, att ägaren av

Djurön bleve befriad från skyldigheten att hålla holländeri och årligen

avlämna två tjurkalvar mot det att i stället erlades en årlig avgäld,

motsvarande kalvarnas värde. Kollegium hade därför, efter det lantbruksakademiens

förvaltningskommitté uppgivit värdet å en tjurkalv

av föreskriven ras, ålder och beskaffenhet till 125 kronor, infordrat

yttrande, huruvida Djuröns dåvarande ägare vore villig årligen erlägga

en efter berörda värde beräknad avgift i ersättning för ifrågavarande

besvärs upphörande. Enär lägenhetens ägare, under förmenande att

detta värde vore för högt, emellertid förklarat sig villig att med 105

kronor lösa var kalv och, efter kollegii mening, skillnaden mellan detta

och det av förvaltningskommittén föreslagna pris icke vore av den betydenhet,

att det gjorda erbjudandet borde förkastas, hemställde kollegium,

att ägaren av Djurön måtte varda befriad från skyldigheten att

där underhålla holländeri och avlämna två tjurkalvar mot det att i

stället, enligt det gjorda erbjudandet, erlades för var kalv 105 kronor

eller för bägge 21Ö kronor, varifrån dock borde avgå den ersättning,

som lägenhetens ägare dittills ägt uppbära med 18 daler silvermynt

eller 12 kronor, så att det återstående vederlagsbeloppet skulle utgöra

198 kronor, att dels årligen från och med år 1875 och allt framgent

till kronan utgöras på samma gång som räntan för lägenheten dels ock

i jordeboken påföras lägenheten såsom ersättning för befrielse från

ifrågavarande Besvär.

Sedan emellertid lantbruksakademiens förvaltningskommitté och

länets hushållningssällskap i till Kungl. Maj:t avgivna underdåniga

yttranden uttalat den åsikt, att lösningspriset 125 kronor för vardera

kalven vore så lågt, att någon nedsättning däri icke skäligen borde

kunna ifrågasättas, förklarades genom nådigt brev den 5 februari 1875,

att, enär de ägaren av Djurön åliggande skyldigheter blivit uppskattade

till ett icke obetydligt högre värde än den summa, ägaren förklarat sig

villig att såsom avgäld utgiva, samt därtill komme, att, enligt av Kungl.

Maj:ts befallningshavande meddelade upplysningar, holländeriet å Djurön

syntes vara hållet i oklanderligt skick och utdelningen av kalvar därifrån

av ortens invånare omfattades med intresse och förtroende, Kungl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

Maj:t med avseende jämväl därå, att ifrågavarande till boskapsavelns

förbättrande avsedda inrättning, vilken rätt vårdad visserligen kunde

vara av nytta, icke syntes böra på grund endast av vad då förekommit

upphävas, icke funnit skäl att för det dåvarande bifalla kollega ovanberörda

underdåniga hemställan.

En sedermera av Djuröns ägare gjord underdånig framställning

om befrielse från ifrågavarande besvär mot det att räntan å lägenheten

förhöjdes med belopp, motsvarande ett till 75 kronor för vardera skattekalven

beräknat värde, att utgöras med den i nådiga kungörelsen den

5 juni 1885 för grundskatterna stadgade nedsättning med trettio procent,

fann Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den 8 september 1893 icke skäl

bifalla.

Med förmälan, bland annat, att ifrågavarande stamholländeri för

ägarna av Djurön städse varit en betungande börda utan att för orten

medföra någon synnerlig nytta samt att den jordbrukande befolkningen

inom förenämnda tre härad skulle tillförsäkras en betydande förmån, om

ifrågavarande skyldighet finge avlösas med belopp att utgå eu gång för

alla eller årligen samt detta belopp finge användas till främjande av

kreatursaveln inom orten på sätt efter nu vunnen erfarenhet kunde

anses lämpligast, har nuvarande ägaren av lägenheten, grosshandlaren

Pehr Svartz hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhållit att få avlösa

stamholländeriskyldigheten mot erläggande antingen av en årlig ränta

av trehundra kronor eller av ett belopp en gång för alla, motsvarande

denna räntas kapitalvärde, vilken ränta eller vilket kapital skulle i

enlighet med de föreskrifter, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt lämna,

användas till främjande av boskapsaveln inom Lösings, Björkekinds och

Ostkinds härad.

Till stöd för denna ansökning har av Swartz vidare åberopats ett av den för

länet anställde konsulenten i boskapsskötsel till Swartz avgivet yttrande, varuti den

föreslagna avlösningen förordats, ävensom protokoll vid ett den 9 april 1910 på

sökandens begäran inför kronofogden i orten hållet sammanträde med socknevis

utsedda ombud för de tre häradenas jordbrukare, utvisande, att därvid tillstädeskomna

ombud och enskilda jordbrukare, under uttalande att de under alla förhållanden

begärde få vara bibehållna vid den särskilda förmån, de i äldre tider fått

sig tillförsäkrad för kreatursavelns upphjälpande, emellertid ansett, att detta numera

kunde ske på ett tidsenligare sätt, såsom genom inköp och utdelning av raskalvar

eller inköp och stationerande på lämplig plats av avelstjur, samt fördenskull enhälligt

biträtt ansökningen om rätt att avlösa skyldigheten att hålla stamholländeri medelst

erläggande av visst årligt belopp, i fråga om storleken varav dock skiljaktiga meningar

yppats, i det att det övervägande flertalet uttalat sig för en årlig avgäld av

-300 kronor, medan ombuden från några socknar ansett avgälden böra höjas till

500 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

5

Till följd av nådig remiss har kammarkollegium avgivit underdånigt

utlåtande i ärendet samt därvid tillika överlämnat; yttranden

från kronofogden i orten, länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott

och Kungl. Majrts befallningshavande i länet.

Kronofogden har tillstyrkt ansökningen.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har, under framhållande att, enligt

dess mening, stamholländeriet på Djurön ingalunda uppfyllde det med detsammas inrättande

avsedda ändamålet, i det att bestämmelserna om kalvarnas fördelning bland

därtill berättigade jordbrukare lade hinder i vägen för att kalvarna skulle komma

aveln till full nytta, på det livligaste tillstyrkt, att holländeriet icke bibehölles på

sådana villkor som hittills, utan att eu förändring härutinnan vidtoges. Med vitsordande

att den av sökanden erbjudna årliga räntan av 300 kronor icke vore för

låg utan ungefärligen motsvarade värdet av de kalvar, stamholländeriinnehavaren

vore skyldig för varje år avlämna, utan att hänsyn behövde tagas därtill, att den

avgift, som mottagarna av kalvarna vore skyldiga erlägga, vid tiden för holländeriets

upprättande utan tvivel täckt större del av kalvarnas värde, än nu vore förhållandet,

har förvaltningsutskottet vidare yttrat, att en avlösning av ifrågavarande besvär

lämpligen borde ske i form av en kapitalisering av den erbjudna räntan, förutsatt

att beloppet finge användas till främjande av nötkreatursaveln inom de tre ifrågavarande

häradena. För detta ändamål borde, enligt utskottets mening, av det kapital, som

ägaren av Djurön sålunda skulle komma att erlägga, bildas en fond, vilken lämpligast

borde överlämnas till hushållningssällskapets förvaltning mot skyldighet för

sällskapet att ansvara för att fonden hölles oförminskad samt för ändamålet användes

på av utskottet närmare angivet sätt.

Kungl. Majrts befallningshavande har anfört, att det syntes vara ställt utom

allt tvivel, att det ändamål, som avsetts med inrättandet av ett holländeri på Djurön.

eller upphjälpandet av kreatursaveln inom Lösings, Björkekinds och Östkinds härad,

numera icke vunnes genom hittills rådande anordningar. Deima omständighet syntes

likväl icke böra föranleda upphävande av den förmån, som varit beviljad jordbrukarna

inom nämnda härad, utan endast till träffande av sådana förändrade anordningar,

som överensstämde med nu rådande behov och förhållanden. I detta hänseende anslöte

Kungl. Maj:ts befallningshavande sig i huvudsak till det av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott framlagda förslaget, dock att i det avtal, som tilläventyrs

kunde komma att upprättas med hushållningssällskapet, borde intagas jämväl

den bestämmelsen, att, för den händelse hushållningssällskapets verksamhet framdeles

skulle komma att undergå sådan förändring, att det icke skulle anses kunna lämpligen

fullgöra sina förpliktelser i angivna avseendet, hushållningssällskapet skulle

vara skyldigt att efter Kungl. Maj:ts bestämmande till kronan överlämna det emottagna

kapitalet jämte besparad ränta. Yad anginge storleken av det belopp, som

sökanden borde erlägga för den sökta befrielsen från att hålla stamholländeri, syntes

den av sökanden föreslagna årliga räntan av 300 kronor vara ganska väl avvägd.

För genomförandet av nyssberörda förslag erfordrades emellertid ett större kapitalbelopp

på en gång, varför Kungl. Majrts befallningshavande till nådigt bifall förordade

det av sökanden föreslagna andra alternativet att få avlösa besväret med

en summa en gång för alla; och borde därvid räntans kapitalvärde, i likhet med

vad som skett i en del andra fall, exempelvis vid skatteförsäljning av hemman, tillhörande

Visingsö skolegodsfond. beräknas efter 4 procent eller till 7.500 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 73.

För egen del har kammarkollegium, med erinran att kollegium redan i sitt

ovanberörda underdåniga utlåtande den 15 maj 1874 framhållit, att stamholländeriet

på Djurön icke kunde anses uppfylla sin bestämmelse, vidare anfört, att det syntes

kollegium uppenbarligen framgå av vad i förevarande ärende förekommit, att denna

uppfattning i än högre grad ägde tillämplighet på nuvarande förhållanden. Vid

sådant förhållande och då, enligt vad från sakkunnigt håll vitsordats, det nu såsom

årlig avgift erbjudna beloppet, trehundra kronor, kunde anses till fullo motsvara

årliga värdet av den prestation, som ålåge ägaren av Djurön, funne kollegium, helst

statens eget stamholländeriväsen numera sedan länge upphört, all anledning tillstyrka

nådigt bifall till den underdåniga framställningen på det sätt, att ägaren av

lägenheten Djurön befriades från ifrågavarande besvär från och med ingången av

året näst efter det, varunder han till vederbörande inbetalt en löseskilling, som i

årlig ränta efter fyra procent avkastade den erbjudna årliga avgälden 300 kronor,

eller 7,500 kronor, dock att det nådiga medgivandet skulle anses förfallet, därest

denna löseskilling icke erlagts inom viss kortare tid.

Vad anginge dispositionen av löseskillingen, så enär, på sätt kollegium i sitt

merberörda underdåniga utlåtande den 15 maj 1874 jämväl framhållit, ändamålet

med den i 1771 års kungl. brev bestämda anordning icke kunde hava varit att på

något sätt gynna ortens eller, enligt Kungl. Maj:ts befällningsliavandes skrivelse till

vederbörande kronofogde den 5 juli 1856, Lösings, Björlcekinds och Östkinds härads

inbyggare framför andra orters, kunde kollegium för sin del icke biträda det av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott framställda och av Kungl. Maj:ts befallningshavande

understödda förslaget, att löseskillingens avkastning skulle användas uteslutande

till främjande av nötkreatursaveln inom nämnda tre härad. Kollegium liölle

i stället före, att löseskillingen lämpligast borde användas till förstärkning av den

jämlikt kungl. brevet den 13 december 1889 under förvaltning av statskontoret

ställda samt jämlikt samma kungl. brev och kungl. brevet den 27 januari 1893 till

disposition av lantbruksstyrelsen anvisade fonden för svenska hornboskaps- och fåravelns

förädling.

På grund av nådig remiss har därefter lantbruksstyrelsen avgivit infordrat

utlåtande och därvid på de av kammarkollegium anförda skal förklarat sig anse, att

ifrågavarande besvär lämpligen borde avlösas på sätt kollegium föreslagit och löseskillingen,

mot vars belopp, 7,500 kronor, lantbruksstyrelsen icke både något att

erinra, inbetalas till statskontoret för att ingå i fonden för svenska hornboskapsoch

fåravelns förädling, om vars uppkomst och användning lantbruksstyrelsen tillläte

sig hänvisa till sina femårsberättelser I sid. 210 — 226, II sid. 249—258, III sid.

435—442 och IV sid. 535.

Statskontoret, som jämväl yttrat sig i ärendet, har ävenledes tillstyrkt bifall

till förevarande framställning på sätt och under villkor, kammarkollegium föreslagit,

men, då sådant bifall icke syntes böra lämnas utan Riksdagens hörande, tillika hemställt

om avlåtande till Riksdagen av proposition i ämnet.

Slutligen har justitiekanslersämbetet avgivit infordrat underdånigt utlåtande

i ärendet och därvid anfört, bland annat, att ämbetet icke ansåge det obilligt, att,

därest avlösning av ifrågavarande besvär komme till stånd, löseskillingen disponerades

till förmån för befolkningen i de nämnda häradena på sådant sätt, att avkastningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 73. 7

av löseskilling^!, vilken borde fonderas, användes till nötkreatursavelns befrämjande

inom samma härad.

Mot de av kammarkollegium föreslagna villkor för bifall till framställningen

bar grosshandlaren Swartz i underdånig skrivelse den 29

september 1911 förklarat sig icke hava något att erinra.

Den i ärendet åstadkomna utredningen synes mig giva vid handen,

att avlösning av ifrågavarande besvär lämpligen och skäligen bör, på

sätt kammarkollegium föreslagit, äga rum. Beträffande användningen

av löseskillingen, mot vars av myndigheterna föreslagna belopp jag

icke har något att erinra, ansluter jag mig till kammarkollegii, av

lantbruksstyrelsen och statskontoret biträdda åsikt. Härigenom synes

frågan vinna sin ändamålsenligaste lösning, utan att någons rätt kan

anses varda trädd för nära.»

Utskottet har icke haft anledning till erinran mot ifrågavarande

framställning, varför utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 11 april 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

GÖSTA TAMM.

Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Fahlén, Pers, Ericsson, Nilsson i

Kabbarp, Andersson, Hellström, greve Wachtmeister, Barthelson, Bosson,

Tysk, Olausson, Gustafsson och Nilsson i Linnås.

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1913:282 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avlösning av den ägaren av skattelägenheten Djurön nr 1 i Östergötlands län åliggande a1 i texten