Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion att författningarna angående skatteköp och skatteomföring av kronojord skola tillsvidare upphöra att gälla.

1913-04-22 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:80, Utlåtande, i anledning av väckt motion att författningarna angående skatteköp och skatteomföring av kronojord skola tillsvidare upphöra att gälla.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.

1

Nr 80.

Ankom Ull Riksdagens kansli den 22 april 1913, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion att författningarna angående

skatteköp och skatteomföring av kronojord skola

tillsvidare upphöra att gälla.

(2:a Avd.)

I en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 146, har herr Lindhagen hemställt,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att författningarna angående

skatteköp och skatteomföring av kronojord skola i allo tillsvidare upphöra

att gälla.

Till stöd härför har anförts följande:

»Den gamla rätten att skatteköpa kronojord äger fortfarande

bestånd i de fall, för vilka den varit i gamla tider stadgad. Den

grundas ännu på förordningen den 19 september 1723, huru med de

hemman och kronolägenheter, som till skatte försäljas, förhållas skall.

Sedan i följd av kungl. brevet den 16 januari 1770 och den 28 oktober

1773 alla skatteköp blivit inställda, utkom en förordning den 21 februari

1889, varigenom bland annat 1723 års förordning upplivades och förnyades.

Genom förordningen den 15 december 1848 angående förändring

i ordningen och sättet för vinnande av skattemannarätt betogs kronan

möjlighet att efter föregången värdering av hemmanet erhålla full valuta

för detsamma. Därjämte finnas en del äldre författningar angående

skatteomföring utan någon som helst avgift.

Dessa gamla författningar äro naturligtvis allt annat än tidsenliga.

Till en början erhåller kronan på detta sätt en köpeskilling, som är så

obetydlig, att skatteköpet får väsentligen karaktären av gåva. På detta

sätt har t. o. m. rekognitionsskogshemmanen gått ifrån kronan utan

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 saml. 47 höft. (Nr 80.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

någon valuta, ehuru de ej ingå i de kategorier, varom 1848 års författning

uttryckligen talar. Den sista rekognition sskogen eller Tunabergs

allmänning, som bruket nyligen begärt få skattelösa, skall däremot

enligt kommerskollegii beslut lösas till fulla värdet, varöver klagan fullföljts

till regeringsrätten.

Vidare får i fråga om under bruk skatteköpta hemman skatteköperätten

den äventyrliga verkan att därest kronan med avsevärda rättegångskostnader

fått hemmanet förklarat vara förverkat till kronan, så

inträder rätt för åbon icke blott att för en obetydlig avgift i sin ordning

skatteköpa hemmanet, utan även sedan sälja det exempelvis till bruket,

som givetvis främst kommer att söka varje tillfälle att förvärva hemmanet.

På detta sätt går kronans strävan att bibehålla en självständig

åbo på dessa hemman definitivt om intet.

Slutligen äro ju många olägenheter, såsom erfarenheten på ett

sorgligt sätt visat, förenade med den fortfarande bestående rätten att

få utan vidare till skatte omförda vanliga kronohemman och nybyggen.

Glenom att på detta sätt ingen omtanke ägnats åt bevarandet av dessa

jordupplåtelsers ändamål hava avvittringarna väsentligen förfelats samt

den stora landsolycka, som kallas bolagens jordförvärv, i norra delarna

av riket kunnat komma till stånd. Redan norrlandskommittén framhöll

i skrivelse till Konungen nödvändigheten att skatteomföring åtminstone

ej måtte beviljas sådan jordinnehavare, vilken, såsom bolag och andra,

icke kunde antagas vilja och kunna själv bebo och bruka fastigheten

för att därigenom bereda sig sitt nödvändiga livsuppehälle. Men även

i andra fall leder ett beviljande av skatteköp utan omtanke för ändamålets

upprätthållande till, att fastigheten lätteligen kommer i främmande

händer.

Under alla förhållanden bör det vara av vikt, att denna institution

suspenderas i avvaktan på närmare övervägande av de förhållanden,

som därmed äga sammanhang, såsom ju även vid ett tidigare skede

varit förhållandet.

Vid 1912 års Riksdag föreslogs, att Riksdagen av nu nämnda skäl

måtte för sin del besluta, att författningarna om skatteskog och skatteomföring

av kronojord skulle tills vidare upphöra att gälla. Jordbruksutskottets

flertal förordade en anhållan, att Kungl. Maj:t ville, sedan närmare

blivit utrett i vilken omfattning kronojord, som kan bli föremål för

skatteköp eller skatteomföring, innehaves av bolag, föreningar eller andra

dylika rättssubjekt, taga under övervägande, huruvida för dessa rättssubjekt

rätten till skatteköp och skatteomföring vidare bör bibehållas

samt därest Kungl. Maj:t finner sådant erforderligt för Riksdagen fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr HO.

lägga förslag- om suspenderande under den tid utredningen pågår av

nyss omförmälda rätt.

Detta ärende hörde till dem, som förekom i Riksdagens sista timme,

då frågorna skulle avlivas i stället för att bedömas, och det var då ej

tillåtligt att ägna saken någon ox-dentlig behandling vid avgörandet.

Utgången blev emellertid, att utskottets hemställan bifölls av Andra

kammaren och att motionen avslogs alldeles i den Första.

Att inskränka suspendei-andet på sätt utskottet 1912 föreslog kan

såsom framgår av motionens motivering ej bero på annat än ett stort

förbiseende. Under åberopande jämväl av motionärens anförande i Andra

kammaren (VI: 51.21) hemställes därföre ånyo, — — — —---.»

Vid 1912 års Riksdag förevar till behandling ett av motionären

m. fl. framburet förslag med enahanda yrkande, som i nu föreliggande

motion framställts, och en motivering, som ordagrant återfinnes i densamma/
Såsom

motionären erinrar, hemställde i anledning av berörda motion

nämnda års jordbruksutskott på anförda grunder, att Riksdagen måtte i

skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes Kxxngl. Maj:t, sedan

närmare blivit utrett, i vilken omfattning kronojord, som kunde bliva

föremål för skatteköp eller skatteomföring, innehades av bolag, föreningar

eller andra dylika rättssubjekt, taga under övervägande, huruvida för

dessa rättssubjekt rätten till skatteköp och skatteomföring vidare borde

bibehållas, samt, därest Kungl. Maj:t funne sådant erforderligt, för Riksdagen

framlägga förslag om suspenderande, under den tid utredningen

påginge, av den sålunda omföimälda rätten.

Denna hemställan vann Andra kammarens bifall, men blev järnte

motionen avslagen av Första kammaren, som antog en vid utskottsutlåtandet

fogad, av ett flertal utskottsledamöter avgiven reservation.

Uti reservationen framhölls bland annat, hurusom, alldeles oavsett

att förfärandet att helt enkelt tillsvidare sxispendera en i laga ordning

utfärdad författning syntes mindre tilltalande och icke lämpligen borde

tillgripas annat än i ytterst trängande fall, den sedan århundraden tillbaka

i lag fastslagna alldeles särskilda form för jordförvärv, som innefattades

i de ifrågakomna skatteköps- och skatteomföringsinstituten, icke

■— särskilt med hänsyn till frågans nära sammanhang med den kamerala

lagstiftningen i övrigt i vårt land — lämpligen kunde utan vidare borttagas.

Att endast på grundvalen av de i ärendet förebragta upplys.

*» ningarna bedöma konsekvenserna av ett allmänt upphävande av för
fattningarna

ifråga, torde enligt reservanternas förmenande vara full
-

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

komligt omöjligt. Med visshet kunde dock förutsägas, att eu dylik

åtgärd skulle synnerligen tungt drabba ett icke ringa antal personer

ur en befolkningsklass, vars härda och strävsamma arbete i odlingens

tjänst väl syntes förtjäna den uppmuntran, som läge i möjligheten att

mot en icke alltför hög ersättning kunna förvärva äganderätten till den

åt dem upplåtna marken.

Utskottet finner för sin del de nästlidna år av reservanterna framhållna

och i huvudsak jämväl av flertalet inom samma års jordbruksutskott

delade betänkligheterna mot ett bifall till motionen synnerligen

väl grundade. Det torde icke kunna förnekas, att en djupt rotad och

bestämd rättsuppfattning ligger till grund för skatteköps- och skatteomföringsrätten

till vissa med åborätt upplåtna kronofastigheter. Den

besittningsrätt, som vunnits genom sådana upplåtelser, har i det allmänna

medvetandet framstått såsom till innehåll och reell betydelse i

det närmaste likvärdig med äganderätten, på vars formella bekräftelse

av staten innehavaren ägde befogenhet att göra anspråk, närhslst han

efter fullgörandet av de för förvärvandet av skattemannarätt uppställda

villkor så funne med sin fördel förenligt. Visserligen har, ifråga om

skatteköp, denna befogenhet, såsom motionären påpekar, först efter år

1848 förefunnits i sin nuvarande form, som för skattemannarättens förverkligande

förutsätter ett jämförelsevis ringa ekonomiskt vederlag till

kronan från åbons sida. Men denna rätts tillvaro århundraden igenom

såsom lagligen erkänt äganderättsfång till jord låter sig icke bestridas,

om det än å andra sidan må vara riktigt, att formerna och villkoren

för dess effektuerande under tidernas lopp växlat.

Härvidlag förtjänar det emellertid beaktas, att utvecklingen av

ifrågavarande rättsinstitut så långt ifrån gått i riktning mot ett försvårande

av villkoren och möjligheterna för dess begagnande, att denna

utveckling fastmera synes hava letts av en alltmera stadgad och målmedveten

strävan hos statsmakterna att för sådana kronoåbor, som här

äro ifråga, underlätta äganderättsförvärvet till av dem brukad jord.

Att på sätt nu föreslagits med ens för dessa personer avskära den hittills

givna möjligheten till sådant förvärv, synes utskottet lika opåkallat

som oförenligt med eu sund omtanke om betydelsen av att i möjligaste

mån söka upprätthålla kontinuitet i rådande rättsutveckling. Det torde

icke vara till båtnad för denna senare att prisgivas åt ett så tvärt och

oförmedlat samt dessutom av för densamma så främmande hänsyn betingat

omslag, som här är ifrågasatt.

Härtill kommer emellertid, att den ifrågavarande rättigheten till

skatteköp och skatteomföring uttryckligen och otvetydigt blivit i rege
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.

ringsformens 77 § grundlagsfäst och sålunda för ett upphävande torde

förutsätta en grundlagsändring. Redan med hänsyn härtill synes ett

enkelt bifall till motionärens yrkande böra vara uteslutet. Men detta

oavsett torde nämnda förhållande för statsmakterna utgöra en alldeles

särskild anledning att i föreliggande fråga gå till väga med största

varsamhet och icke utan synnerligen tungt vägande skäl bryta med en

sedan gammalt hävdvunnen, fortfarande fullt aktuell rättsåskådning. På

grund av vad sålunda anförts, och då utskottet icke heller funnit anledning

förorda det av föregående års jordbruksutskott föreslagna tillvägagångssättet

att söka förevarande frågas lösning genom en åtskillnad

i förevarande hänseende mellan enskilda personer å ena sidan samt bolag,

föreningar och andra dylika rättssubjekt å den andra, i det att rätten

till skatteköp och skatteomföring borde upphävas för de senare men

kvarstå för de förra, får utskottet hemställa,

• att förevarande motion icke må av Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 22 april 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

GÖSTA TAMM.

Närvarande: herrar Tamm, Odelberg, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad, Pers,

Ericsson, Nilsson i Kabbarp, Kronlund. Linders. Lundström. Ekerot,

Bosson, Gustafsson och Nilsson i Linnäs.

Reservation:

av G. lamm, A. Pers, N. A. Nilsson, G. A. E. Kronlund, S. Linders,

A. L. Lundström, P. N:son Bosson och G. Gustafsson, vilka ansett

att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

Vid förra årets riksdag väckte herr Lindhagen m. fl. en motion av

enahanda innehåll som förevarande. Med anledning av samma motion

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

.Jordbruksutskottets utledande Nr 80.

hemställde jordbruksutskottet, att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes, sedan närmare blivit utrett i

vilken omfattning kronojord, som kan bliva föremål för skatteköp eller

skatteomföring, innehaves av bolag, föreningar eller andra dylika

rättssubjekt, taga under övervägande, huruvida för dessa rättssubjekt

rätten till skatteköp och skatteomföring vidare borde bibehållas samt,

därest Kungl. Maj:t funne sådant erforderligt, för Riksdagen framlägga

förslag om suspenderande under den tid utredningen påginge av nyss

omförmälda rätt.

Denna utskottets hemställan blev av Andra kammaren bifallen,

men avslogs däremot av Första kammaren, vadan frågan då förföll.

I motiveringen till utskottets hemställan framhölls, att åborna å

åtskilliga slag av kronohemman tillerkänts rätt att antingen utan någon

som helst lösen, allenast mot utförande av vissa odlings- och byggnadsarbeten,

eller mot någon mindre på ett eller annat sätt bestämd

avgift, i varje fall vida understigande egendomarnas nuvarande värde,

förvärva skattemannarätt till den av dem brukade kronofastigheten samt

att på grund av do därutinnan givna föreskrifter störa, kronan förut

tillhöriga arealer övergått i enskild ägo utan att kronan därför erhållit

någon ens tillnärmelsevis motsvarande valuta. Av författningarnas

ordalydelse framginge enligt utskottets åsikt med önskvärd tydlighet,

att lagstiftaren med bestämmelserna om skatteköp och skatteomföring

uteslutande åsyftat att bereda en förmån åt sådana åbor och nybyggare,

vilka själva bebodde och brukade den upplåtna marken, men att det

säkerligen torde hava varit lagstiftaren fullkomligt fjärran, att samma

förmån skulle tillfalla jämväl bolag och andra dylika särskilt bildade

rättssubjekt. Med hänsyn därtill att skatteköps- och skatteomföringsförfarandet

icke sällan finge mer eller mindre karaktären av en gåva

från statens sida och då detta måste anses med statens fördel oförenligt

särskilt i fråga om sådana oftast ekonomiskt bärkraftiga sammanslutningar

som bolag och föreningar, ansåg utskottet, att i fråga om

dessa åtgärder snarast borde vidtagas till förekommande av att dylikt

för framtiden ägde rum. Däremot förmenade utskottet, att ett allmänt

upphävande av ifrågavarande författningar skulle synnerligen tungt

drabba ett icke ringa antal personer ur en befolkningsklass, vars hårda

och strävsamma arbete i odlingens tjänst väl syntes förtjäna den uppmuntran,

som läge i möjligheten att mot en icke alltför hög ersättning

kunna förvärva äganderätten till den åt dem upplåtna marken, varför

utskottet icke ansåg sig kunna tillstyrka upphävandet av skatteköps
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr SO.

7

och skatteomföringsrätten i fråga om sådana kronoåbor, vilka kunde

antagas själva bruka den upplåtna marken.

Utskottet, som delar den av förra årets jordbruksutskott uttalade

uppfattningen i fråga om skatteköps- och skatteomföringsförfarandets

tillämpning beträffande bolag och föreningar, anser emellertid, att det

på grund av omständigheter, varom nedan vidare förmäles, jämväl bör

tagas i övervägande, huruvida icke skatteköps- och skatteomföringsförfarandet

i övrigt bör bliva föremål för eu omläggning av mera tidsenlig

art. Sedan Kungl. Maj:ts förslag om hävdelagens suspension

genom Första kammarens avvisande hållning vid förra årets riksdag förfallit,

har nämligen kronans jox-dprocesser måst igångsättas i vida större

omfattning än eljest torde hava blivit fallet.

Enligt en utredning, som finnes bifogad den av herr Lindman

m. fl. i Andra kammaren detta år avgivna motionen nr 96, framgår,

dels att antalet brukningsdelar, för vilka hävd ej ännu inträtt och om

vilka rättegångar således kunna ifrågakomma, utgör 275 stycken med

ett taxeringsvärde av 2,030,100 kronor, och dels att antalet brukningsdelar,

för vilka upplysning om hävdeförhållandena saknas, utgör 213

med ett taxeringsvärde av 1,259,100 kronor. Dessa sistnämnda fastigheter

kunna ju måhända jämväl bliva föremål för rättegång.

Någon tillförlitlig kännedom angående omfattningen av förestående

processer om kronan olagligen frånhänd jord har icke stått utskottet

till buds i vidare mån än nyss förut lämnade uppgifter, som emellertid

icke avse andra fastigheter än under bruk skatteköpta hemman, vilka

numera befinna sig i enskild ägo.

Med hänsyn till de stora värden, som sålunda äro eller kunna

bliva föremål för återvinning från kronans sida, torde det framstå såsom

nödvändigt att söka ordna förfoganderätten över de fastigheter, som till

äventyrs kunna återvinnas till staten, på ett sätt, som på samma gång

tillgodoser statens intresse och tryggar den enskildes rätt.

Med vidhållande av utskottets förra året gjorda uttalande därom,

att den befolkningsklass, vars hårda och strävsamma arbete i odlingens

tjänst tagits i anspråk från statens sida, icke på ett alltför hårt och

betungande sätt borde drabbas av ett upphävande av skatteköps- och

skatteomföringsförfarandet, vill dock utskottet å andra sidan framhålla,

att det icke må anses oskäligt, att den enskilde, som med åberopande

av sin åborätt vill av staten skattelösa en kanske med stora uppoffringar

från statens sida återvunnen fastighet, dock bör gälda samma fastighet

med dess skäliga värde. Fördelen av de rättegångar, som staten igångsätter

för återvinnande av sin egendom, bleve eljest i många, kanske

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

de flesta fall, fullständigt illusorisk, enär staten, sedan densamma med

stora kostnader och besvär lyckats återvinna fastigheten, riskerade att

omedelbart därpå till en person, som icke kunde åberopa annat än en

formell rätt, t. ex. släktskap med en kanske långt förut avliden åbo å

hemmanet, få mot en så obetydlig löseskilling, att skatteköpet från statens

sida närmast både karaktär av gåva, överlåta fastigheten ifråga.

Vad beträffar skatteomföringsförfarandet äger sådant icke ruin

annat än i de nordliga länen. Grunden till detsamma bar varit, att

staten för uppodling och bebyggande av de stora vidderna i dessa län

upplåtit jord åt hugade nybyggare, som mot skyldighet att på föreskrivet

sätt odla och bebygga den upplåtna jorden erhållit rätt att efter

odlings- och nybyggnadsskyldighetens fullgörande få äganderätten till

lägenheten åt sig upplåten. Här kan sålunda sägas föreligga ett emellan

staten och nybyggaren slutet avtal, sorn synes böra av staten respekteras.

Utskottet anser sålunda, att de författningar, vari skatteomföringsocb

skatteköpsförfarandet blivit inrymt, böra undergå en revision, åsyftande

att den däri medgivna rätt till skatteomföring och skatteköp måtte

inskränkas allenast till enskilda och, vad skatteköp beträffar, endast

medgivas mot ersättning för fastighetens skäliga värde. Den förstnämnda

av de förändringar, som sålunda ifrågasättas, eller att bolag

och föreningar icke vidare tillåtas skatteomföra eller skatteköpa kronan

tillhöriga hemman, synes utskottet överensstämma med den uppfattning,

som på senare åren allt starkare gjort sig gällande och som jämväl

tagit sig uttryck i den speciella norrlandslagstiftningen. Vad åter angår

bestämmandet av skatteköpskillingen till fastighetens skäliga värde fanns

denna grundsats i de ursprungliga författningarna i hithörande frågor,

ehuru dessa sedermera ändrats därhän, att skatteköpet från statens

sida numera i själva verket närmast har karaktären av gåva.

Den sålunda ifrågasatta revisionen av författningarna angående

skatteköp och skatteomföring torde dock böra föregås av en utredning,

i vilken omfattning dels kronojord kan bliva föremål för skatteköp och

skatteomföring och dels sådan jord innehaves av bolag, föreningar och

andra dylika rättssubjekt. För att emellertid värdet av en dylik utredning

och den i samband därmed stående revisionen av författningarne

i fråga icke skall bliva illusorisk genom under tiden pågående skatteköp

och skatteomföring, torde vara nödigt, att författningarna därom

under tiden suspenderas.

På grund av vad som sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

9

att Riksdagen i anledning av förevarande motion

må i skrivelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t, sedan närmare blivit utrett, i vilken omfattning

dels kronojord kan bliva föremål för skatteköp

och skatteomföring och dels sådan jord innehaves av

bolag, föreningar eller andra dylika rättssubjekt, taga

under övervägande, såväl huruvida för dessa rättssubjekt

rätten till skatteköp och skatteomföring vidare

bör bibehållas, som även i vad mån och på vad sätt

de om skatteköp gällande författningar för vinnande

av ovan angivna syfte böra i övrigt förändras, samt,

därest Kungl. Maj:t finner sådant nödigt, för Riksdagen

framlägga förslag om suspenderande av dessa

författningar under den tid, utredningen pågår om

nyss omförmälda rätt.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 sand. 47 höft. (Nr 80.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.