Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utförande av djupborrningar i Skåne och södra delen av Halland.

1913-04-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1913:86, Utlåtande, i anledning av väckt motion om utförande av djupborrningar i Skåne och södra delen av Halland.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

1

Nr 86.

Ankom till Riksdagens kansli den 22 april 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om utförande av djupborrningar

i Skåne och södra delen av Halland.

(l:a Avd.)

Uti en inom Andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

handläggning remitterad motion, nr 36, har herr Sommelius

hemställt, att Riksdagen ville besluta, att djupborrningar skola utföras i

Skåne och södra delen av Halland å platser, som av Sveriges geologiska undersökning

böra fastställas, samt att för detta ändamål anslå ett belopp av

högst 500,000 kronor.

I fråga om de skäl som anförts till stöd för detta förslag får utskottet

hänvisa till innehållet i motionen.

Uti en till utskottet ställd skrivelse har chefen för Sveriges geologiska

undersökning, filosofie doktorn J. G. Andersson meddelat, att sedan

geologen, filosofie doktorn K. A. Grönwall på anmodan utarbetat en framställning

uti förevarande ämne samt för frågans ytterligare belysande yttranden

inhämtats från de personer, som inom landet besutte speciell fackkunskap

i ämnet, nämligen f. d. statsgeologen filosofie doktorn E. Erdmann,

intendenten vid naturhistoriska riksmuseum professorn A. G. Nathorst,

professorerna J. C. Moberg, G. De Geer och Å. Hennig samt överingenjören

I. Svedberg, dessa samtliga enats om följande uttalande i frågan:

»Förslaget, att genom statens försorg företaga systematiska djupborrningar

i Skåne med närmast angränsande trakter erbjuder stort intresse såväl ur praktisk

som vetenskaplig synpunkt. De geologiska undersökningarna i denna provins

hava hittills inskränkts till de lösa jordlagren och den översta delen av berggrunden,

där naturliga skärningar, stenbrott, kolgruvor och smärre, av enskilda

i praktiskt syfte företagna borrningar erbjudit tillfälle till iakttagelser. Rörande

de djupare delarna av de mycket mäktiga sedimentära formationer, som intaga

en stor del av provinsens yta, är därför vår kunskap mycket bristfällig. Medan

i vissa av våra södra grannländer, såsom Tyskland och Holland, från det allmännas

sida omfattande och dyrbara, av betydande praktiska resultat krönta djupborrningar

blivit utförda, har svenska staten hittills ingenting åtgjort för att

utforska de djupare delarna av Skånes sedimentära berggrund.

Möjligheten att genom djupborrningar i Skåne påvisa nu okända fyndigheter

av praktisk betydelse får visserligen ej överskattas. Såsom framgår av dr.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 10 saml. 50 höft. (AV 86.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

Grönwalls utredning i frågan, är det ytterst osannolikt att för provinsen alldeles

nya mineraliska råmaterial såsom karboniska stenkol eller permiska saltlager

skola genom djupborrningar anträlfas; mest sannolikt är, att de i industriellt avseende

beaktansvärda fynden komma att inskränkas till upplysande genomskärningar

av den kolförande rät-liasformationen, vilken i sydvästra Skåne dessutom

säkerligen kommer att träffas först på ett djup, som ej ligger långt från djupgränsen

för ekonomisk gruvdrift. Om än sålunda fackmannen finner sig föranlåten

att varna mot alltför stora förväntningar på praktiska resultat af djupoorrningarna,

måste han dock å andra sidan betona, att kännedomen om Skånes

djupare berggrund är i hög grad bristfällig samt att endast genom djupborrningar

fullt tillförliga resultat kunna vinnas, varför möjligheten av oväntade och

betydelsefulla fynd ej är alldeles utesluten.

Såsom framgår av dr. Grönwalls utredning och av förda överläggningar,

böra följande borrningar i första hand ifrågakomma:

1) en borrning inom sydvästra Skåne (Malmö-Ystad-Falsterbo-området)

ned till cirka 2,000 meter för genomträngande av hela lagerserien från den yngsta

kritan till siluren;

2) en borrning i trakten av Kullemölla i sydöstra Skåne genom Skånes

äldsta kritlager ned till siluren, djup cirka 1,000 meter;

3) en borrning i Höganästrakten, börjande i rät-lias för att dels utröna

keuperns hela mäktighet och utbildning, dels nå dess där okända underlag, djup

högst 500 in.;

4) eu borrning i trakten av Ängelholm genom rät-liaslagren ned till keupern,

djup cirka 500 m.;

5) en borrning i sydligaste Halland för att utröna, huruvida kolförande

rät-lias anstår under därvarande kritformation, djup högst 200 m.

Borrningen nr 1) erbjuder flera, om än ytterst osäkra möjligheter till

praktiskt värdefulla fynd. Sannolikheten att genom denna borrning vinna uppslag

till en ny gruvindustri minskas i alla händelser i hög grad därigenom, att

möjligen befintliga fyndigheter av ett eller annat slag måste antagas belägna på

minst 1,000 in. djup. Å andra sidan måste det dock betonas, att just denna borrning

framför alla andra erbjuder möjligheter till alldeles nya och oväntade fynd.

För den geologiska forskningen bleve denna borrning av allra största betydelse,

då den skulle giva en fullständig profil genom Skånes samtliga geologiska system

åtminstone ned till den yngsta siluren. Då borrningen av rent praktiska skäl

måste utföras till ett djup av 2,000 m., skulle måhända statsmakterna med hänsyn

till vetenskapens intressen befinnas villiga att eventuellt utsträcka den ytterligare

500 m., alltså till 2,500 m. djup, varigenom man säkerligen skulle genomgå

samtliga sedimentära system och uppnå deras arkäiska underlag. Det hittills

djupaste borrhålet är det vid Gr. Czuchow i Oberschlesien, som förts ned till 2,239 m.

Ett svenskt borrhål till 2,500 m. djup skulle sålunda komma att överträffa

alla hittills utförda företag av detta slag på jorden och därmed också

bringa säkra data rörande temperaturförhållandena inom djupare liggande delar

av jordskorpan, än som hittills blivit nådda av direkta vetenskapliga iakttagelser.

Den av danska geologer bedrivna borrningen i Gröndalseng nära Köpenhamn

har, såsom framgår av dr. Grönwalls redogörelse, redan givit ytterst betydelsefulla

upplysningar, vilka med hög grad av sannolikhet kunna tillämpas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

3

även på sydvästra Skåne. Då man torde kunna emotse, att denna borrning

sannolikt inom en nära framtid kommer att fortsättas till cirka 1,200 m. djup,

synes det oss ändamålsenligt att avvakta resultatet av densamma, innan ett definitivt

förslag framställes rörande den ifrågasatta djupborrningen i sydvästra

Skåne. Emellertid bör här framhållas, att den omnämnda danska borrningen

ingalunda gör en djupborrning i sydvästra Skåne överflödig ens för de delar av

lagerserien, som redan blivit genomborrade, då den ju blivit utförd på sådant

sätt, att dess resultat i vetenskapligt hänseende icke äro fullt tillfredsställande.

Möjligen torde för utarbetandet av förslag till en stor djupborrning några smärre

djupborrningar genom de lösa jordlagren böra utföras för fastställandet av lämpligaste

platsen för djupborrningen. Yi anse sålunda, att frågan om djupborrningen

i sydvästra Skåne till 2,000 m. eller i vetenskapligt syfte intill 2,500 m.

bör uppskjutas till ett kommande år i avvaktan på en fullständig utredning rörande

detta kostsamma, men på samma gång högeligen betydelsefulla företag.

Yad däremot beträffar borrningarna 2)—5) synas oss alla skäl tala för att

desamma med det snaraste igångsättas. Genom borrningarna 2), 3) och 4) bör

man erhålla en grundläggande inblick i rät-liaslagrens utbildning och eventuella

koltillgångar inom ifrågavarande områden, samtidigt som genom borrningarna 2)

och 3) upplysningar vinnas rörande den i såväl praktiskt som vetenskapligt syfte

betydelsefulla frågan, huruvida för vårt land okända formationer förekomma mellan

keupern och siluravlagringarna. Genom borrningen 5) bör kunna definitivt

fastslås, huruvida kolförande lager finnas under Hallands kritformation. Yi

anse sålunda, att dessa fyra borrningar, huru resultaten än utfalla, väl motivera

på dem nedlagda kostnader.

Hörande sättet för borrningarnas utförande vilja vi endast framhålla såsom

nödvändigt, att — såvitt bergarternas beskaffenhet det medgiver — en sådan borrningsmetod

användes, att fullständiga serier av borrkärnor erhållas. Endast därigenom

blir det möjligt att närmare lära känna de fyndigheter, som vid borrningen

kunna anträffas, samt att genom fynd av bestämbara fossil fastställa lagrens

ålder och avgöra den i praktiskt hänseende ytterst betydelsefulla frågan, huruvida

lagren intaga horisontellt eller lutande läge.

Under hänvisning till vad ovan yttrats, få vi föreslå, att Riksdagen med

uppskjutande till ett kommande år av frågan om en djupborrning till 2,000 ä

2,500 m. djup i sydvästra Skåne, måtte bevilja nödigt anslag för utförande av

ett borrhål till 1,000 m. djup i trakten av Kullemölla i sydöstra Skåne, ett borrhål

till 500 m. nära Höganäs, ett borrhål till 500 m. i trakten av Ängelholm

samt ett borrhål i sydligaste Halland till högst 200 m. djup. Ledningen av dessa

arbeten torde böra anförtros åt Sveriges Geologiska Undersökning, som också bör

erhålla befogenhet att, om den fortsatta utredningen visar det önskvärt och de

anslagna medlen det medgiva, företaga några smärre jordborrningar i sydvästra

Skåne för fastställande av lämpligaste platsen för en eventuell borrning till 2,000

å 2,500 m. djup.»

Av detta uttalande, vilket synes stå i ganska nära överensstämmelse

med de yttranden, som från sakkunnigt håll avgåvos vid behandlingen av

frågan om djupborrningar under 1900 års riksdag, framgår, att djupborrningar

av nu ifrågavarande slag ansetts böra i första hand ifrågakomma

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 86.

på fem särskilda, i uttalandet närmare angivna platser, att med verkställandet

av den borrning, som skulle utföras till det största djupet, nämligen

2,000 eller eventuellt 2,500 meter emellertid befunnits böra i avvaktan

på fullständig utredning rörande sättet för arbetets bedrivande anstå till

ett kommande år, samt att de fyra övriga borrningarna enligt de sakkunnigas

åsikt borde med det snaraste igångsättas.

Beträffande den förstnämnda djupborrningen anser utskottet på

grund av vad bemälde på området sakkunniga uttalat, att något anslagtill

densamma icke för närvarande bör komma i fråga.

Vad de fyra övriga borrningarna angår lärer visserligen icke kunna

bestridas det ur rent vetenskaplig synpunkt önskvärda i att dessa komma

till utförande, då härigenom skulle vinnas en tillförlitlig kännedom om de

olika geologiska formationerna uti de delar av landet, där borrningarna

enligt förslaget skulle äga rum, men då det på grund av innehållet i berörda

uttalande från fackmannahåll vill synas, som om det ekonomiska

resultat, vilket vore att förvänta av sistnämnda borrningar, enligt fackmännens

egen åsikt är ganska ovisst, och då väl den ekonomiska synpunkten

bör tillmätas avgörande betydelse, när fråga är om så betydande

anslag som det nu ifrågasatta, finner utskottet sig icke heller kunna tillstyrka,

att medel anvisas ens för av sakkunniga förordade borrningarna

till mindre djup, vilka i allt fall skulle komma att draga högst avsevärda

kostnader.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då frågan om företagande

av djupborrningar, såsom ock av motionären framhålles, redan

blivit bragt under bedömande av Kungl. Maj:t, som icke lärer underlåta

att för Riksdagen framlägga det förslag, vartill fortsatta undersökningar i

frågan kunna föranleda, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1913.

På jordbruksutskottets vägnar:

GÖSTA TAMM.

Närvarande: hrr Tamm, frih. De Geer, Paulson, Fahlén, Lindblad, Pers, Ericsson, Kronlund,

Linders, Barthelson, Lundström, Ekerot, Bosson, Tysk, Gustafsson och

Nilsson i Linnås.

Stockholm 1913. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

131224

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.