Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12

1913-03-31 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1913:12, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

1

Kr 12.

Ankom till Riksdagens kansli den 1 april 1913 kl. 6 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning

och förslag till enhetliga på principen av lika och

personlig rösträtt grundade bestämmelser om val till

borgmästaretjänster.

härvarande: herrar Edén, Branting, Trygger*, Hellberg, Clason, Bellinder, Mannheimer,

K. J. Ekman*, von Geijer, Sehlin*, Kjellén, Olof Olsson*, Ericsson i Vallsta,

Larsson i Säby, Cederborg, Magnusson i Tumhuf, Räf, Kropp*,

Lundström i Göteborg* och Wallin.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom Andra kammaren vackt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 167, har herr Sjöberg, med instämmande av herr

Kronlund, hemställt, »att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj;t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag, innefattande enhetliga och på principen av personlig och

lika rösträtt vilande bestämmelser vid val till besättande av borgmästaretjänsterna

i städerna.»

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 5 samt. 11 käft. (Nr 12--13.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

»De grunder, efter vilka borgmästaretjänsterna i rikets städer nu

tillsättas, torde val tämligen allmänt kunna anses föga tidsenliga, åtminstone

så långt det gäller den fullständiga saknaden av enhetliga bestämmelser

angående den röstskala, efter vilken dessa val skola förrättas.

Så långt mig är bekant, finnes ingen annan allmängiltig bestämmelse

för dessa val än vad därom är stadgat i regeringsformens 31 §,

vilken efter senaste omredigeringen fått följande lydelse:

»Till borgmästare i stad äge där bosatta och i stadens allmänna

angelägenheter röstberättigade män att föreslå tre behöriga personer, då

Konungen en av dem utnämne. På lika sätt förhålles med rådmansoch

magistratssekreteraresysslorna i Stockholm.»

Här finnes sålunda ingen bestämmelse angående röstskala, utan

kan denna variera från per capita till 40-gradig, allt efter stadsfullmäktigebeslut

och Kungl. Maj:ts sanktion av särskild röstskala för resp. stad,

vanligen för varje gång dylikt val står för dörren. Saknaden av andra

bestämmelser i så grundlag som kommunallag om rösträtten än aberopade

§ 31 i regeringsformen har till följd, att resp. stadsinnevånares inflytande

på eller vid dessa val helt är beroende av vilken röstskala stadsfullmäktige

i de olika stadssamhällena önska få lagd till grund för valet. Och att

valmännens, som personligheter, inflytande på grund härav kan komma

att ställa sig högst skiftande och olika, skall jag visa med ett par exempel.

Jag väljer då två så nära varandra liggande städer som Skövde och Skara.

Atid senast förrättade borgmästarevalet i Skövde kom till användning en

5-gradig röstskala, och vid det förra året hallna borgmästarevalet i Skara

förelåg ”ingen annan röstskala än den 40-gradiga. Mig synes, att det

torde falla sig tämligen svårt förebringa några bärande skäl för att invånarne

i den gamla lärdomsstaden Skara äro som personligheter mindre

kompetenta att öva inflytande på ett dylikt val än de i grannstaden Skövde

boende.

Ådig förefaller det helt avvita, att tillsättningen av enahanda tjänster

icke sker efter i allo enhetliga och likartade grunder.

Med den demokratisering av rösträttsbestämmelserna för riksdagsmanna-,

präst-, landstings- och stadsfullmäktigeval etc., som under senare

åren ägt rum, och med hänsyn till att redan nu borgmästareval förrättats

utan graderad röstskala, torde det icke kunna anses alltför djärvt att

framkomma med ett yrkande om att den önskade enhetligheten i bestämmelserna

kommer att gå i den riktningen, att »vid dessa val tillkommer

varje röstande lika röst», sålunda lika med bestämmelserna för val till

Riksdagens Andra kammare och prästval. Att komma med ett annat yr
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

3

kande skulle vara att påyrka en inskränkning i personlighetens betydelse

för de städer, i vilka man redan förut använt sig av percapitaröstning,

och detta kan väl aldrig komma i fråga.

Några farhågor för att en hel övergång till dylik röstgrund för

samtliga rikets städer skulle komma att te sig som ett språng ut i det

okända, kan så mycket mindre förefinnas, som rösterna aldrig med bibehållande

av sitt värde kunna avgivas å andra än »behöriga personer»,

för att använda regeringsformens uttryck, och Kungl. Maj:t därtill har

utnämningsrätten bland de tre föreslagne.

Borgmästare- och domarebefattningarna i våra allt mer i tillväxt

varande stadssamhällen stå för mig så betydelsefulla, att det är av vikt,

att en stads alla invånare vid deras besättande komma till lika inflytande,

i den män de nått den ålder, att de äro berättigade deltaga i allmänna val.

Det torde även kunna sättas i fråga, om ej redan nu tiden kunde

anses vara inne för en utsträckning till direkta val även av magistratssekreterare

och rådmän, såsom nu sker i Stockholm.

Enhetliga bestämmelser i nu angivna syfte torde kunna meddelas,

antingen genom ett tillägg till kommunalförfattningarne eller ännu hellre

genom en av Konung och Riksdag stiftad valordning.»

I äldre tider utsåg rådet självt inom sig stadens borgmästare. Detta

förhållande ändrades under 1600-talet, då konungamakten skaffade sig

bestämmanderätt över borgmästaretjänsternas tillsättande. Med anledning

av den kraftiga opposition från städernas sida, som de kungliga

borgmästareutnämningarna uppväckte, medgavs emellertid genom en förordning

av år 1693 städerna rätt att vid borgmästareämbetes ledighet inkomma

med förslag till ämbetets återbesättande, medan Kungl. Maj:t

alltjämt förbehöll sig utnämningsrätten. Sagda städernas rätt bekräftades

och reglerades närmare genom kungl. resolutioner under 1700-talet

samt bibehölls i 1809 års regeringsform, i vars 31 § infördes den ännu

gällande bestämmelsen, att Konungen vid utnämnande av borgmästare

skall vara bunden inom ett förslag av tre behöriga personer. Förslagsrätten,

som i 1700-talets resolutioner och därefter i 1809 års regeringsform

uttryckligen tillagts städernas burskapsägande borgerskap, utsträcktes

vid 1862—63 års riksdag till övriga, till deltagande i riksdagsmannaval

inom borgarståndet berättigade stadsmedlemmar och övergick vid det

nya lepresentationsskiekets antagande till städernas samtliga invånare,

som ägde deltaga i riksdagsmannaval. Vid genomförandet av 1909 års

rösträttsreform bröts slutligen sambandet mellan den politiska valrätten

Historik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

Gällande

bestämmelser.

och förslagsrätten till borgmästaretjänst, och sistnämnda rätt gjordes i

stället beroende av den kommunala rösträtten, i det att densamma tillerkändes

inom staden bosatta och »i stadens allmänna angelägenheter

röstberättigade män».

Emellertid utsäger 31 § regeringsformen allenast, vilka personer

äga förslagsrätten vid borgmästaretjänsts besättande, men däremot icke,

efter vilka grunder de förslagsberättigade skola utöva sin rätt, eller m.

a. o. huru rösterna vid förslagets upprättande skola avgivas och beräknas.

Överhuvud taget saknas varje allmänt stadgande i detta avseende.

Följden härav har blivit, att mycket växlande röstskalor på olika håll

kommit i bruk. För do flesta städers vidkommande har röstgrunden

bestämts genom lokala av Kung! Maj:t utfärdade valordningar och reglementen.

Vad åter de städer angår, vilka sakna dylika särskilda bestämmelser,

har praxis gått i den riktningen, att den i kommunala angelägenheter

i allmänhet gällande graderade röstskalan lagts till grund

jämväl vid val till borgmästare.

Yad beträffar de för vissa städer utfärdade särskilda valordningar

återfinnes en sammanställning och undersökning av desamma, i vad de röra

sättet för röstvärdets beräkning, i andra häftet av »Svenska stadsförbundets

tidskrift» för år 1912, varur utskottet tillåter sig återgiva följande.

För 48 av de 86* städer med egen jurisdiktion, som undersökningen

omfattat, äro särskilda valordningar givna. Av dessa hava endast

de för Stockholm och två andra städer gällande tillkommit efter 1909.

De flesta hänföra sig till 1860- och 1870-talen, sex äro utfärdade under

1880-talet, fyra under 1890-talet och en under 1900-talet före 1909.

Vid bestämmande av röstgrunden hava mycket skiljaktiga principer

blivit följda. De 48 valordningarna hava nämligen att uppvisa icke

mindre än 27 olika röstskalor, vilka alltefter skalornas anordning lämpligen

kunna uppdelas i fyra grupper. — I första gruppen, bestående av

Stockholm, Kalmar och Ängelholm, är rösträtten lika för alla valberättigade.

Yad Stockholm angår har den lika rösträtten förbundits med bestämmelser

om proportionell sammanräkning enligt en metod, som i åtskilligt

påminner om den vid riksdagsmannaval för den fria gruppen stadgade.

— För de sex städer, däribland Göteborg, vilka tillhopa utgöra den andra

gruppen, föreskriva valordningarna, att rösträtten skall utövas enligt

samma grund som den vilken gäller för val till stadsfullmäktige, d. v. s.

medels tillämpning av den fyrtiogradiga skalan. — I de till den tredje

* Öregrnncl—Östhammar hava vid undersökningen räknats såsom en stad, likaså Skanör

Falsterbo.

s. 5 Kontrollera mot PDF

KonstitutionsutsJcottets utlåtande Nr 12. 5

gruppen hörande två städer är röstvärdet efter en på visst sätt byggd

sexgradig skala lämpat i förhållande till beloppet av de varje röstberättigad

å^ debiteringslängd senast påförda skatter till staden och dess allmänna

behov, jämte fattigvårdsavgifter.

__ Enligt valordningarna inom den fjärde gruppen, vilken omfattar samtliga

övriga 37 städer, år röstskalan efter växlande grunder byggd på bevillningen

till staten. Härvid förekomma olika anordnade tregradiga, fyrgradiga,

femgradiga, sexgradiga och tiogradiga skalor. Dessutom finnes en

sjugradig och en tjugugradig skala, den sistnämnda i Uppsala, Enligt denna

skala påföres en röst för varje femtal bevillningskronor på sådant sätt,

att röstvärdet vid fem bevillningskronor är 1, vid sex bevillningskronor 2,

vid 11 bevillningskronor 3, vid 16 bevillningskronor 4 o. s. v. intill

nittiosex bevillningskronor, då röstmaximum, 20 röster, uppnås. I övrigt

inträffar röstmaximum enligt tre skalor vid ett antal bevillningskronor

av 100 eller därutöver, enligt eu skala, tillämpad i tre städer, vid

90'' 95 bevillningskronor, enligt en annan skala vid 85—90 bevillningskronor,

enligt två skalor, använda i tillhopa fem städer, vid 80—85

bevillningskronor etc. I sex städer har varje röstberättigad tillerkänts

utöver det på bevillningen i varje fall grundade röstetal en personlig röst.

Undersöker man exempelvis, hur högt röstvärde enligt olika skalor

inom sistnämnda grupp svarar emot en bevillningspliktig inkomst av

1000 intill 1500 kronor, så befinnes det, att en person med en dylik

inkomst äger:*

enl. en 20-gradig skala (Uppsala), där röstmaximum nås vid

96 bevillnin

gskronor

........ 3

röster,

enl.

en

10-gradig

skala (max.

vid

90-

-95

bev:kr.)

........ 2

))

))

))

» ))

))

))

))

85-

-90

))

. 2

»

»

»

)> ))

))

»

))

80-

-85

))

......... 3

»

))

))

)) »

))

))

))

40-

-45

»

..... 4

))

))

))

)) )>

))

))

))

30-

-35

» ......

......... 6

))

))

))

6-grad.

»

»

))

50-

-55

»

2

>

»

))

)) ))

))

))

))

40-

-45

J)

3

»

»

))

)) »

))

»

»

20-

-25

»

4

»

))

))

5-grad.

))

»

80-

-85

»

........ 1

röst

»

))

)) ))

))

)>

))

75-

-80

»

..... 1

7/

0.

S. V.

Denna sammanställning är uppgjord med ledning av en i ovan åberopade undersökning

förefintlig. tabell, där röstvärdet är angivet allenast för varje femtal bevillningskronor. Var inom

denna latitud röststegringen inträder, framgår ej av tabellen. — Vid den av utskottet verkställda

beräkningen motsvarar givetvis varje » bevillningskrona» en bevillningspliktig inkomst av 100 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

Enligt tre röstskalor, därav två tiogradiga och en sjugradig, med

röstmaximum vid 100 bevillningskronor eller därutöver, svarar emot en

bevillningspliktig inkomst av 1000 intill 1500 kronor ett röstvärde av:

röst, enligt den andra tiogradiga

enligt

en av de tiogradiga skalorna 1

skalan 2 röster och enligt den sjugradiga skalan 2 röster.*

Till jämförelse må anmärkas, att enligt den fyrtiogradiga kommunala

röstskalan en person med en bevillningspliktig inkomst av 1000 kr.

äger 10 röster samt en person med en dylik inkomst av 1500 kr. 15 röster

el^r^ändring Rörande formerna för antagande av eller ändring i valordning kan

av valordning, anmärkas, att, enligt vad i ovan åberopade undersökning uppgives, intet

särskilt stadgande härom finnes. Såsom förut är sagt, utfärdas valordningarna

av Kungl. Maj:t. Det har emellertid ansetts självfallet, att

de röstberättigade äga initiativ i dessa frågor, vilka i övrigt behandlats i

samma ordning som underställelseärenden enligt kommunalförordningen

för stad. Före 1909 års ändring av 31 § regeringsformen torde de röstberättigades

beslut i fråga om valordning städse hava fattats vid särskilt

sammanträde inför magistraten. Efter nämnda förändring, sedan

rösträtten vid borgmästareval satts i samband med den kommunala rösträtten,

har den åsikten allmänt gjorts gällande, att stadsfullmäktige i

hithörande angelägenheter böra betraktas såsom representant för de röstägande.

I enlighet härmed har man ock förfarit i de tre fall, där valordning

under eller efter år 1909 nyantagits eller förändrats.

utskottets Vid två föregående riksdagar hava motioner blivit väckta, i vilka

^Reglering gj°Us gällande, att den städernas invånare tillkommande befogenhet att

av mbrd- uppgöra förslag till borgmästaretjänsternas besättande borde upphöra. Då

hemlig. Rågan år 1909 sist var föremål för Riksdagens prövning, avstyrkte konstitutionsutskottet

det väckta förslaget om skrivelse till Kungl. Maj:t

med anhållan om utredning i ämnet under den motivering, att frågan

om en reform av vårt processväsen stode på dagordningen, samt att i

samband därmed uppenbarligen spörsmålet angående stadsdomstolarnas

ställning överhuvud taget komme att göras till föremål för en ingående

behandling och prövning. På denna grund vore det mindre lämpligt att

begära en särskild utredning i här ifrågasatt hänseende.

Utskottet är ense med 1909 års konstitutionsutskott därutinnan,

att det grannlaga spörsmålet om lämpligaste ordningen för borgmästaretjänsternas

tillsättande, detta spörsmål taget i hela dess vidd, icke med

fördel kan ensamt för sig upptagas till avgörande, utan att detsamma,

* Jämför noten å föregående sida.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12. 7

efter en sorgfällig prövning av alla därmed sammanhängande förhållanden

böi finna sin lösning i samband med den allmänna revisionen av vår

domstolsorganisation.

Den föreliggande motionen går emellertid icke ut på någon ändring

av de för borgmästares tillsättning stadgade huvudgrunder utan tager

allenast sikte på en närmare reglering av städernas förslagsrätt inom

ramen av nu gällande bestämmelser i 31 § regeringsformen.

Visserligen skulle, det kunna ifrågasättas, att jämväl sistberörda

spörsmål kunde fa anstå i avvaktan på rättegångsreformen. Det måste

emellertid, även om, såsom utskottet hoppas, arbetet på processväsendets

revision bednves med största möjliga kraft och skyndsamhet, under alla

omständigheter draga en mycket avsevärd tid, innan sagda vittomfattande

reformfråga kan föras fram till avgörande. Medvetandet härom har ock

gjort,, att Riksdagen vid åtskilliga tillfällen under de senare åren uttalat

sig för vidtagande av partiella reformer på rättegångsväsendets område

där dessa vant av mer trängande natur. Utskottet är av den menirmen''

att ett dylikt fall här är för handen. De olägenheter, som, efter vad ne^an

skall visas, äro förbundna med det nuvarande systemet för borgmästarevalens

anordning, äro nämligen så betydande, att en omreglerum bör

komma till stånd snarast möjligt. Detta torde så mycket hellre kunna

ske, som därigenom icke den utredning behöver i något avseende föregripas,

\ilken

aga rum beträffande det större spörsmålet om borgmästares tillsättning

och ställning i allmänhet.

Vidkommande olägenheterna av den gällande ordningen må till en

början påpekas, att den rådande bristen på ensartade stadganden i förening

med tillvaron ^ av en. mängd dunkla och svårtolkade bestämmelser i de

sedan olika tider bestående valordningarna på hithörande område alstrat

ett allmänt osäkerhetstillstånd, vars undanröjande redan i och för sm

är ett önskemål. &

Vidare bör framhållas, att själva den omständigheten, att röstgiunden

vid borgmästareval icke överallt är densamma, måste betraktas

såsom en allvarlig oegentlighet. Givetvis kan intet giltigt skäl anföras

ill forman for en ordning, enligt vilken borgmästareförslag upprättas

1. den ena staden medels lika rösträtt och i en annan med tillämpning

av exempelvis en fyrtiogradig röstskala. Den brokiga mångfald

av. fk„alor\ S01in ar rådande på ifrågavarande fält och som utskottet

1 det föregående uppvisat, kan ej annat än ytterligare framhäva behovet

av ett ingripande för enhetlighets åvägabringande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

Härtill må läggas, att i ett flertal städer valordningarna torde vara

så föråldrade, att desamma icke utan omarbetning kunna vidare användas.

Det kan ock inträffa, att stad, som tillförene saknat valordning,

vid uppstånden ledighet på borgmästareposten finner sig böra föranstalta

om sådan. Exempel på båda dessa fall erbjuda sig från de senaste åren

vid borgmästaretillsättningarna i Skara och Norrtälje. Härav synes

emellertid, att, även om det nuvarande systemet med fristående valordningar

i olika städer bibehölles, partiella förändringar på skilda

håll dock bleve nödvändiga.

Den gängse ordningen för tillkomsten av ny valordning eller förändring

av gammal, enligt vilken initiativet plägar utgå från vederbörande

stad själv, medför också, att på denna väg, d. v. & medels jämkningar

i de enskilda valordningarna, någon större enhetlighet de olika

städerna emellan ej lär kunna vinnas. Då sagda initiativrätt, efter vad

ovan sagts, numera anses inom staden tillkomma stadsfullmäktige, ligger

å andra sidan den möjligheten nära till hands, att en inom vederbörande

stadsfullmäktigkorporation härskande majoritet kan komma att vid

förslagets uppgörande och röstvärdets avvägande väl ensidigt tillgodose

• majoriteten närliggande intressen.

På grund av dessa skäl har utskottet ansett, att en ensartad normering

av röstgrunden vid borgmästareval med det snaraste och utan avvaktande

av den allmänna rättegångsreformen bör komma till stånd.

Regleringens Vad härefter vidkommer frågan om sättet för denna normerings

genomförande. gerlomfyrande Synes det utskottet självfallet, att de nuvarande valordningarna

böra försvinna och ersättas av allmänt gällande, utav Konung

och° Riksdag gemensamt beslutade stadganden, vare sig dessa böra nedläggas

i en särskild förordning eller lämpligen kunna få plats i kommunalförordningarna.

Beträffande den riktning, i vilken den enhetliga regleringen bör

gå, delar utskottet motionärens uppfattning, att, såsom fallet är vid val

till Riksdagens Andra kammare samt vid prästval, en röst må tillkomma

varje röstberättigad. En dylik princip bör så mycket hellre läggas till

grund, som densamma redan är genomförd vid borgmästareval i Stockholm,

ävensom i ett par andra städer. Motionärens anmärkning, att bestämmandet

av en annan röstgrund skulle för dessa städers del innebära

en inskränkning i personlighetsprincipens tillämpningsområde, som

näppeligen bör ifrågasättas, synes utskottet fullt riktig. Ej heller torde något

hållbart skäl kunna anföras, varför inom andra städer en gradering av

röstvärdet skulle bibehållas, när en dylik gradering i de tre ovanberörda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

9

städerna utan olägenhet har kunnat undvaras. För övrigt bör efter utskottets

uppfattning den lika rösträttens tillämpning verksamt bidraga

därtill, att kotterisynpunkter och andra sådana hänsyn, vilka hittills vid

borgmästareval alltför mycket kunnat spela in, måtte erhålla minsta möjliga

utrymme vid valet.

Det har varit ett vid borgmästareval ofta överklagat missförhållande,

att en valmansmajoritet genom att å tremannaförslaget uppföra jämte

den kandidat, som man velat gynna, tvenne behöriga personer, vilka

antingen varit denne betydligt underlägsna i meriter eller ock innehaft

sådana befattningar, att man med säkerhet kunnat antaga, att de icke

velat komma ifråga till platsen, i verkligheten gjort Kung!. Maj:ts rätt

att välja inom förslaget om intet, i det att Kungl. Maj:t vid utnämningen

faktiskt varit hänvisad till en enda person. Givetvis måste ett

dylikt förfarande betraktas såsom en stor oegentlighet. Det förefaller

utskottet, att berörda missförhållande i väsentlig mån skulle förebyggas,

därest, såsom redan sker i Stockholm, sammanräkningen av rösterna förrättades

efter någon lämpligt ordnad proportionell valmetod. Härigenom

skulle skapas en garanti för att starkare minoriteter alltid måtte "kunna

vid borgmästareförslagets upprättande göra sig gällande. I och med detsamma

bleve ock möjligheten för Kungl. Maj:t att vid utnämningen välja

inom förslaget bättre tillgodosedd. _

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning av den förevarande

motionen, ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till enhetliga bestämmelser,

varigenom vid val enligt 31 § regeringsformen för

uppgörande av förslag till borgmästaretjänst samt till

rådmans- och magistratssekreteraresysslorna i Stockholm

rösträtten må bliva personlig och lika för samtliga

röstberättigade.

Stockholm den 31 mars 1913.

På utskottets vägnar:

NILS EDÉN.

Bihang till lliksdagens protokoll 1913. 5 samt. 11 käft. (Nr 12—13). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12.

Reservation:

dels av herrar Trygger, Glasört, Bellinder, Ekman, von Geijer, Kjellén,

Magnusson och Lundström, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte föranleda

någon Riksdagens åtgärd,

dels av herr Iläf, som anfört:

»Som känt är, falla borgmästarens huvudsakliga uppgifter inom

rättens och ordningens områden. Borgmästarne äro nämligen såväl ordförande

i städernas rådstuvurätter och magistrater som ock städernas

högsta polischefer. Och för att kunna fylla sina uppgifter behöva de

enligt mitt förmenande en i möjligaste mån självständig ställning, vilket

icke minst visade sig under storstrejksåret.

Med dessa åsikter har jag ej kunnat gå med på de av motionärerna

föreslagna eller av konstitutionsutskottet tillstyrkta åtgärderna. Fastmera

kommer jag till den uppfattningen, att borgmästare böra tillsättas i ungefär

samma ordning som domare på landet. Och, misstager jag mig icke

alltför mycket, synes denna min uppfattning också hava gjort sig gällande

i 1909 års konstitutionsutskott.

Herr P. Zimdahl hade nämligen vid 1909 års riksdag väckt motion

»angående utredning rörande ändrade grunder för tillsättning av borgmästare».

I denna motion heter det bland annat: »Det enda rätta vore

tvivelsutan, att borgmästare och rådmän, där sådana skola vara juridiskt

bildade, i likhet med vad är fallet med domare på landet, tillsattes av

Kungl. Maj:t efter av vederbörande hovrätt uppsatt förslag». Och i

konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av denna motion finner man

mycket, som ansluter sig till dessa motionärens åsikter, men icke något,

som strider däremot. »Ehuru utskottet således är med motionären ense

därutinnan, att flera skäl tala för en reform i förevarande hänseende»,

heter det i utlåtandet, »har utskottet dock icke ansett sig böra tillstyrka

det av honom väckta förslaget--- •— om verkställande av utredning

och framläggande av förslag i ämnet. Som bekant står frågan om en

reform av vårt processväsen på dagordningen. I främsta rummet torde

denna reform komma att avse domstolarnas organisation. I samband

därmed kommer uppenbarligen frågan angående stadsdomstolarnas ställning

överhuvud taget att göras till föremål för en ingående behandling och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 12. 11

Provning». Av denna och, så långt man kan finna i utlåtandet samt

Riksdagens protokoll, endast denna anledning avstyrkte konstitutionsutskottet

och avslog Riksdagen motionen ifråga.

Innevarande år »står frågan om en reform av vårt processväsen»

icke blott »på dagordningen». Kung!. Maj:t uppdrog nämligen år 1911

åt f. d. justitierådet Hellner att verkställa utredning angående en rättegångsrefoim,

åt hovrättsfiskalen K. J. D. Schlyter att såsom sekreterare

biträda vid nämnda utredning samt den 19 januari 1912 åt advokaten

H. Almstrand att likaledes biträda vid samma utredning. Det synes

mig^ således som konstitutionsutskottet i år haft ännu större anledning

än år 1909 att avslå motionen i ärendet.

o Om den sålunda igångsatta utredningen också skulle taga några

år, så möter ju under tiden ingå större svårigheter för de städer, som

så önska, att på eget initiativ upprätta nya valordningar och därå söka

Kung! Majrts sanktion, som i vanliga fall ej lärer vägras.

På grund av vad jag sålunda anfört, och då jag förmodat, att den

av konstitutionsutskottet tillstyrkta åtgärden skulle göra här ovan omnämnda

utrednings planmässiga arbeten mera hinder än gagn, har jag

med stöd av samma huvudmotiv, som synes hava varit avgörande för

1909 ars konstitutionsutskott, ansett, att årets konstitutionsutskott bort

hemställa om avslag på förevarande motion».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.